Uncategorized

Det räcker nu!

En viss nätaktiv feminist kallar mig för ”cisfeminismens egen Voldemort” i ett klipp och drar igång en ny våg av lögner riktade mot mig i flera insta-inlägg. Det är tyvärr inte första gången, hon har gjort det flera gånger förr. Första gången var startskottet för det stora drevet mot mig där just hennes lögner tog fart. Sen har hon kontinuerlig skrivit skit om mig, antingen genom att tydligt namnge mig eller så skriver hon ”hon som ej får nämnas” eller så ”cisfeministisk bloggare” samt ett dussin andra ”ledtrådar”. Så att alla fattar vem hon pratar om medan hon kan hålla ryggen fri och påstå att hon inte skrivit om mig alls. Gång på gång på gång.

Den senaste lögnen är iallafall:
1. Att jag hängt ut henne inför mina 30k följare.
2. Att mina 30k följare behandlar henne illa pga detta.
3. Att mina följare skickar hatmail till henne pga detta.

Inget av detta är sant alls. (Och nej hot eller har är inte ok alls. Jag vill inte att nån av er kontaktar henne å mina vägnar. Det slår bara tillbaka på oss) 

Vad som hänt är att jag i affekt skrev ut hennes namn i ett sammanhang i en stängd privat grupp på FB med cirka 130 (snälla) medlemmar. Det blev ingen diskussion kring henne. Jag tog bort kommentaren sen för jag insåg att det var dumt att skriva ut namn utan konkreta bevis. Inget mer sades. Hon kallar detta för ett drev. Att jag och gruppen drevar. Detta är ej sant. Det var EN kommentar som togs bort. Thats it.


 (NU så har ju flera av mina följare (som följer henne) fått nys om detta dock men det är ju för att hon ”hängt ut” sig själv inför sina 4500+ följare iom att hon skriver om det. Jag fattar absolut behovet av att vilja försvara sig men är det för my begärt att hon håller sig till sanningen? Hade hon ej outtat sig själv så hade ingen vetat nåt. Men då får man inte vara ett offer för onda maktgalningen LD och det har hon också en tradition av att vilja vara. Oavsett om det är sant eller inte.) (Och detta inlägg får väl räknas som en slags uthängning också men jag måste få värja mig! Jag har fått nog av detta!)

Så. Varför bryr jag mig? Varför ens bemöta?

För att hon har massa cred och är tongivande. Hon skulle kunna påstå att hon blivit bortförd av utomjordingar eller att jag försökt döda henne och hennes publik skulle köpa det. Folk tror henne. Folk litar på henne. Och framförallt, de berättar vidare. Sprider hennes ”sanningar” och sen är det ett drev på g igen. Jag har gjort den resan med henne förr. 


(Läs gärna mer här)

Hennes 4500 följare är ej en liten publik. Den är väldigt engagerad. Hennes lögner och anklagelser har påverkar mig på flera sätt och det växer sig snabbt stort som en rullande snöboll. Detta har hänt förr som sagt. Flera gånger. När hon ljuger om mig så tror folk på det. Dels för att hon uppfattas som trovärdig och dels för att jag tror att många faktiskt VILL tro att jag är Voldemort.

Jag har skyddat henne hittills. Hållt hennes namn utanför. Tänkt att nej hon är utsatt nog från andra håll, jag kan inte hänga ut henne. Hon kämpar precis som jag mot hat, mot patriarkatet, mot förtryck.

När hon inte skriver lögner om mig så tar hon nåt jag skrivit, vrider det 180 grader och bemöter den halmgubbe hon byggt upp utifrån det. Typ om jag skriver att tjocka är den grupp som mest diskrimineras på arbetsmarknaden just nu så bemöter hon det som att jag skrivit att tjocka har det värst av alla, värre än svarta människor och att jag typ likställt behandlingen av tjocka med judarna på 30-talet. Och då hejjar alla på samt skakar huvudet åt den där hemska LD som saknar all analys och bara inte kan se sina privilegier. 



Hon hänvisar ofta till mig som den välbärgade medelklassfeministen som bara har en massa privilegier. Totalt osynliggör mina erfarenheter och mitt förtryck för att vinna poäng. Ohederligt och fult. Så spelar hon. Och säger jag ifrån så ska offerkoftan på direkt. Då bölar hon ut om maktgalna LD som hotar hennes säkerhet och välmående. (Ni som vet vem jag menar kommer se en del av det närmsta tiden nu när jag skrivit detta.)
Så här kan det se ut: 

Här försöker jag och två andra admins reda ut ett ”missförstånd” (det var inget missförstånd, varken jag eller de andra två ljög eller missförstod) som ignoreras samt förnekas. ”Ingen har pratat med mig!” Inte sant. ”De kastade ut mig för att jag raderade..”  Inte sant. ”Behåller de som hotar mig!!” Inte sant överhuvudtaget. Men det går liksom inte att nå fram, allt man säger vänds emot en. Allt som skrivs misstolkas och vrids för att passa hennes agenda. (Hon gick förövrigt ur gruppen direkt efter att jag lagt till henne igen. Utan att radera några trådar. Go figure! Och nej hon ansökte aldrig på nytt utan jag fick lägga till henne manuellt)


Jag börjar ärligt bli jävligt trött på detta. Trött på att slåss mot lögner. Trött att försvara mig för saker som aldrig hänt eller sagts. Trött på karaktärsmordet hon driver, trött på att få skit för sånt som ej är sant, trött på att se henne hyllas och älskas av människor jag tycker om och beundrar. Trött som satan. DET RÄCKER NU!

Förlåt för att jag uppehåller er med privat och internt trams men jag kan inte vara tyst längre.


PS. Namnge inte henne här.

PS 2. Ni behöver inte ta ställning eller välja sida i denna konflikt. Ville bara ventilera, ge min sida, be er att vara källkritiska men inte tvinga er till nåt. 

Genusmedvetet Föräldraskap

Blir barn könslösa om man inte klär dem i könade kläder?

Fick två kommentarer. Inte första gången jag stöter på detta bakvända resonemang och knappast sista gången heller. Tyvärr. 

Jag får som sagt ofta liknande kommentarer och jag tycker de är så svåra att bemöta. Personer som kommer med dessa absurda anklagelser har oftast byggt upp ett helt halmslott baserat på sina egna vilda fantasier och fördomar, där vi genusmedvetna föräldrar isolerat våra arma små pojkar och tvingar dem med hot och slag till att bli flickor. Våra flickor är det också synd om, de tvingas avstå från den biologiska prinsessfasen som är så viktig för deras identitet och självkänsla. Ok nu raljerar jag men inget av deras anklagelser är ju sanna!


Men asså tvinga? Varför tror de att vi tvingar våra barn? Är de så övertygade om att pojkar och flickor inte kan tycka om nåt annat än det förutbestämda könade att det måste vara tvång inblandat? Vet ni, jag har mött många barn (vars föräldrar skiter i genus) som inte får ha klänning eller köpa dockor och som blivit utskrattade när de haft nagellack men aldrig att jag ser dessa riddare ifrågasätta deras föräldrar. Aldrig nånsin. För könsroller är default. Biologiska tros det. Skrivna i sten. Inte ska väl du ha klänning grabben höhöhö låt barn vara barn och välja själv när de blir vuxna!

Så här va: Tror man att barn väljer själv i ett samhälle som tydligt från alla håll och kanter talar om för dem hur de ska vara beronde på om de är pojkar eller flickor så är man dummare än tåget. Då har man antagligen bott under en sten eller så har man analysförmåga som en treåring. 

Ofta snackas det just om tjejigt hit och dit hos dessa personer och många verkar ju mer än lovligt provocerad av att pojkar har klänning på sig så jag är ganska så jävla skitsäker på att de för över dina föreställningar på sina ungar också. De har inte en chans att gilla nåt annat eller vara på ett annat sätt. Köper de klänning till sina pojkar nån gång? Erbjuder de honom rosa och glitter och allt som ses som tjejigt? Vet deras pojkar om att killar får gilla sånt? Antagligen inte.

Den könande hjärntvätten är genomgående i samhället. Så pass att de tycker vi feminister formar våra barn när det i själva verket är samhället (och människor som dem) som lär barn hur de bäst gör kön. Det är också människor som dessa som får våra barn att känna sig fel och konstiga. 

Vi genusmedvetna erbjuder iallafall våra barn ett alternativ. De får redan en massa påverkan av samhället, de får redan könsrollerna nerkörda i sina små halsar, de kan ju för fan inte ens värja sig för överallt får de veta att ”såhär ska du vara om du är kille” och ”det här ska du gilla om du är tjej.”

De behöver iallafall få andas hemma. Få se andra alternativ och få andra val. Framförallt få veta att det är ok att vara kille eller tjej (eller annat) på andra sätt än det normen dikterar. Hundra möjligheter istället för en. 


Våra barn blir för övrigt inte könslösa för att de bryter normer. Men att dessa genushatare säger det är ytterligare ett bevis på hur jävla hjärntvättade de är. Som att man inte kan var pojke för att man gillar att leka prinsessa eller att nan inte är en flicka på riktigt om man knte gillar rosa. Könslös? Smaka på det argumentet för den säger mycket om vilka föreställningar och fördomar det resonemanget bär med sig. 


Två små skolbarn som tyvärr tvingas in i den könsdjungel som skolan är. Få vara sig själva? Om det ändå var möjligt! 

Tjock verklighet

Kräver en tjock kropp triggervarning? 

Under inlägget där jag skriver om fetthat av alla ställen så fick jag en ”välmenande” kommentar från nån som äcklas av min kropp och tycker jag antingen ska vara påklädd i kommande bilder eller iallafall triggervarna innan jag postar bilder på min nakna kropp. 

(Snälla säg till mig att jag läst fel!) 

Att tjocka tar skattepengar från genusforskningen var iallafall ett nytt argument.  

PS. Håna inte stavningen! Finns många fina kloka människor som stavar som krattor! 


Jag vet inte om personen trollar eller är allvarlig men det är ju å andra sidan inte första gången jag stött på sådana här kommentarer. 


(Skrivet under en bild på mig) 

Enda anledningen att triggervarna inför bilder på min kropp är för att ni inte ska bli överväldigade av min awesomeness. 

Men den här bjuder jag på iallafall: 


Puss Petra! Dra åt pipsvängen med dig! 

Tjock verklighet

Jag är det finaste som finns i hans ögon

Att får krypa ner bredvid denna pyttelilla person som tycker att jag är vackrast i världen. 


Och som själv ännu inte förstått att han ska tycka illa om tjocka kroppar. Som ännu inte lärt sig tycka illa om sin egen. 

Som de kommande åren dessutom kommer älska sin mammas kropp just för att den är tjock och mjuk och gosig och mysig. Som kommer borra ner huvudet i allt det mjuka helt utan kritiska ögon. 

Sen kommer de andra dagarna också komma, där han ifrågasätter sig själv, där han kanske till och med skäms för sin tjocka mamma … men jag hoppas det dröjer iallafall lika länge som det hittills gjort för mina andra barn. (Och gärna några år till) 

En gåva jag ger dem är att jag aldrig aldrig ALDRIG någonsin talar illa om min eller nån annans kropp. De ser mig aldrig granska andras kroppar och de ser mig aldrig betrakta min egen med kritiska ögon. Inga kläm på valkar med missnöjd min, inga suckar framför spegeln. 

Och vi har ingen våg hemma och inga helkroppsspeglar. 

De få gånger jag pratar om min kropp så pratar jag om att jag är stark, tjock, mjuk, stor, bra. Mig knuffar man inte omkull i första taget och jag struntar i hur jag ser ut för att jag har fullt upp med att vara en fin människa. Och jag säger att alla kroppar är bra kroppar och framförallt bra på olika saker.