feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

Kvinnor som inte bryr sig om vad män tycker

feminism & genus » 17 april, 2015 » 17:58 59 kommentarer

Finns det nåt mer provocerande än kvinnor som inte bryr sig om hur de ser ut? Som kanske är tjocka och inte skäms för det? Som kanske skiter i att raka sig eller vårda sitt yttre eller klä sig rätt för sin kroppsform? Det är som ett slag i ansiktet (eller allra helst en spark) på patriarkatet och många män (men även kvinnor) tar det som en personlig förolämpning när man bara glider omkring och är oknullbar. Helt medveten om det och utan vilja att ändra på det. Hur vågar du? Dig skulle jag aldrig vilja knulla! (värsta man kan säga till en kvinna tydligen)

Det finns män som på fullaste allvar tror att jag och andra feminister med mig medvetet förfular oss för att på så sätt slippa manlig bekräftelse. Detta ska bottna i nåt slags trauma eller brinnande manshat. Jag har läst män spekulera i att jag blivit tjock för att slippa förhålla mig till män. Som om det alltid handlar om dem. Vill vi inte behaga männen så måste det betyda att vi aktivt försöker äckla dem. De blir tamejfan helt livrädda av tanken att det finns kvinnor som går runt och totalt skiter i vad män tycker, tänder på eller vill. Som inte låter männen sätta agendan i alla val vi gör.




Hur ser kvinnofällor ut egentligen?

feminism & genus » 17 april, 2015 » 11:5688 kommentarer

Hur ser er ekonomi ut, ni som lever i heterorelationer? Delar ni lika? Har ni gemensam ekonomi? Betalar ni procentuellt? Jag stöter ofta på föreställningen att det skulle vara jämställt att dela 50/50 men tycker det låter som en utopisk vanföreställning med tanke på att lönerna är allt annat än jämställda.

Nu tänker många kanske att det är himla viktigt att kunna betala för sig själv, som frigjord jämställd kvinna, och att kvinnofällor är att undvika men då tänker jag iallafall att den där kvinnofällan, den kanske inte är den man tror. Kvinnofällan är kanske att tro att man kan leva jämställt i ett patriarkat? Det kanske är en kvinnofälla att utgå från det och göra sina ekonomiska val utifrån den föreställningen?

Och att den största kvinnofällan inte ligger i att låta sig betalas för utan vad som sker i det långa loppet: hur klarar man pensionen? Hur klarar jag mig om vi separerar? Är jag fri att lämna om jag vill, när jag vill? Hur ser min ekonomiska trygghet ut? Har jag eget kapital? Är jag verkligen beroende för att han betalar allt just nu eller skulle jag klara mig på egen hand? 

Jag lever själv i ett ekonomiskt beroende pga att jag inte tjänar tillräckligt för att klara mig på egen hand, men detta är ju ett konstant oavsett hur mycket eller lite pengar jag får av makens inkomst. Dvs jag skulle ej klara av att försörja mig på egen hand om jag bestämde mig för att lämna honom idag. DET är en kvinnofälla och DET är jobbigt och problematiskt. Skulle jag ha en fullvärdig egen inkomst, om en dålig sådan, så skulle min beroendeställning förändras. Jag skulle inte vara beroende av hans inkomst för att överleva och det skulle göra mig mer fri även om jag i dagsläget spenderade varenda krona av hans. Skulle min man hålla sina pengar för sig själv och börja kräva att jag betalade mer hemma så skulle jag se det som en krigsförklaring. Inget annat. Män som kräver detta utövar makt och kontrollbehov och jag har sett mer än en kvinna få sämre livsvillkor och mindre frihet pga denna snedfördelning.

Jag tänker också att den ekonomiska orättvisan ibland är så omfattande att man kanske  får mer frihet eller möjligheter om den med högre lön betalar så mycket som möjligt medan vi lever ihop, medan jag kanske kan lägga undan mina egna pengar till a rainy day. Så om vi splittar och han med sin höga lön kan leva vidare i överflöd and no worries så kanske jag klarar mig bättre med min lägre lön om jag kunnat spara undan lite innan. Förstår ni hur jag menar?

jämställdhet

Bild: Fanny Åström


Nåt måste hända

Allmänt trams » 16 april, 2015 » 09:2189 kommentarer

Behöver nog göra radikala förändringar om jag inte ska gå i tusen bitar. Gick in på Twitter idag och redan efter fem minuter så är jag som urblåst. Internets rövhål. Det är liksom inte ens kul längre? Det ger mig ingenting. Ingenting annat än ångest, krav, hat från antifeminister och hat från medfeminister:

   

   

(Ja alltså dessa citat är från andra feminister, ifall det var oklart) 

Och så det sedvanliga: sexism, hot, idioti och skit.

Tänker alltså att jag behöver: 1. Cutta ner på det som drar energi. 

Men också 2. Ägna mig mer åt bloggen OCH 3. Renovera bloggen! Typ ändra hela designen. Måste gå vidare, det är ej 2008 längre och jag är ej ”provokatör” på samma sätt som då. Jag behöver VÅRSTÄDA och nystarta eller nåt. Vill skriva mer om föräldraskap och mer om grundläggande saker? Gå tillbaka mer to mah roots. Min styrka är där.

  


What’s the point egentligen?

Personlig & privat » 15 april, 2015 » 12:1735 kommentarer

Minst en gång om dagen tänker jag att jag ska säga upp mig från det här. Kliva av tåget. Kasta in handduken och skrika ”ni vinner!”. Bli en vanlig anonym jävla människa som kliver upp på morgonen och går till jobbet och sen kommer hem och inte gör så mycket mer än så. (fy fan vad skönt) Säga tackåadjö och lämna över stafettpinnen till nån annan lättlurad bekräftelsesökande jävel som fortfarande har livslusten kvar. Luften har gått ur mig och jag funderar mycket och ofta på vad det här egentligen ger mig. Personlig utveckling? Jovars. Men ibland tänker jag att ignorance is bliss och att ju mer jag utvecklas, desto mer krav och mer ångest kommer på köpet och då är det inte värt det längre.

Men jag mår inte så speciellt dåligt just nu, tvärtom – våren är här och med den så brukar höstdepressionerna försvinna. Så nej, annat än det gamla vanliga nedbrytande tjafset som tär så jäkla mycket så är jag rätt så ok. Dock så är jag så förbenat TRÖTT.

Aja, vi får väl se. Jag är både envis och för dum för mitt eget bästa. Tyvärr.

jag är trött på feminismen


Skillnaden mellan manshat och kvinnohat

feminism & genus » 10 april, 2015 » 14:08150 kommentarer

kvinnohat vs manshat

För att kvinnohat har fruktansvärda konsekvenser Rebecca.

Kvinnohat leder till att vi får lägre löner, att vi gör mer obetalt arbete, att sk. ”kvinnoyrken” har lägre status, att vi får sämre vård, att sk kvinnosjukdomar prioriteras lägre och forskas på mindre. Det leder till att kvinnor ses som lite sämre än män och det leder till att vi har mindre frihet, att kvinnor inte får klä sig som de vill, se ut som de vill eller ligga hur mycket de vill. Det leder även till tafs, sexuella trakasserier, våldtäkter, våld, misshandel, hot, stalking och till och med att kvinnor mördas och när allt detta händer så får ofta kvinnan skulden. I andra delar av världen har vi tvångsgifte och könsstympningar som ett resultat av rådande kvinnohat.

Manshat har NOLL konsekvenser. Manshat leder inte till några negativa konsekvenser överhuvudtaget. Män kanske blir lite ledsna när jag skriver att jag hatar dem. Men kvinnohat begränsar hela mitt liv och min vardag. Kvinnohatet genomsyrar hela vårt samhälle och alla kvinnors vardag. Manshat är en reaktion på detta och bedrivs i mycket mindre skala och har ingen påverkan på vår samhällsstruktur.

Som feminist bör man förstå skillnaden på detta.

Några frågor på det?

manshat och kvinnohat

 

Bild från morgonkaffet.se, läs gärna inlägget ”Kvinnohat vs. manshat” för mer fördjupning i skillnaden mellan dessa två fenomen.

Och hörru, det finns ingen motsättning alls mellan att vara manshatare och feminist. Feminist är du om du tror att vi lever i ett könsmaktssamhälle där män är överordnade kvinnor och du vill göra nåt åt det. Det finns inget i beskrivningen som kräver att du gillar män överhuvudtaget.