Genusmedvetet Föräldraskap

Blir barn könslösa om man inte klär dem i könade kläder?

Fick två kommentarer. Inte första gången jag stöter på detta bakvända resonemang och knappast sista gången heller. Tyvärr. 

Jag får som sagt ofta liknande kommentarer och jag tycker de är så svåra att bemöta. Personer som kommer med dessa absurda anklagelser har oftast byggt upp ett helt halmslott baserat på sina egna vilda fantasier och fördomar, där vi genusmedvetna föräldrar isolerat våra arma små pojkar och tvingar dem med hot och slag till att bli flickor. Våra flickor är det också synd om, de tvingas avstå från den biologiska prinsessfasen som är så viktig för deras identitet och självkänsla. Ok nu raljerar jag men inget av deras anklagelser är ju sanna!


Men asså tvinga? Varför tror de att vi tvingar våra barn? Är de så övertygade om att pojkar och flickor inte kan tycka om nåt annat än det förutbestämda könade att det måste vara tvång inblandat? Vet ni, jag har mött många barn (vars föräldrar skiter i genus) som inte får ha klänning eller köpa dockor och som blivit utskrattade när de haft nagellack men aldrig att jag ser dessa riddare ifrågasätta deras föräldrar. Aldrig nånsin. För könsroller är default. Biologiska tros det. Skrivna i sten. Inte ska väl du ha klänning grabben höhöhö låt barn vara barn och välja själv när de blir vuxna!

Så här va: Tror man att barn väljer själv i ett samhälle som tydligt från alla håll och kanter talar om för dem hur de ska vara beronde på om de är pojkar eller flickor så är man dummare än tåget. Då har man antagligen bott under en sten eller så har man analysförmåga som en treåring. 

Ofta snackas det just om tjejigt hit och dit hos dessa personer och många verkar ju mer än lovligt provocerad av att pojkar har klänning på sig så jag är ganska så jävla skitsäker på att de för över dina föreställningar på sina ungar också. De har inte en chans att gilla nåt annat eller vara på ett annat sätt. Köper de klänning till sina pojkar nån gång? Erbjuder de honom rosa och glitter och allt som ses som tjejigt? Vet deras pojkar om att killar får gilla sånt? Antagligen inte.

Den könande hjärntvätten är genomgående i samhället. Så pass att de tycker vi feminister formar våra barn när det i själva verket är samhället (och människor som dem) som lär barn hur de bäst gör kön. Det är också människor som dessa som får våra barn att känna sig fel och konstiga. 

Vi genusmedvetna erbjuder iallafall våra barn ett alternativ. De får redan en massa påverkan av samhället, de får redan könsrollerna nerkörda i sina små halsar, de kan ju för fan inte ens värja sig för överallt får de veta att ”såhär ska du vara om du är kille” och ”det här ska du gilla om du är tjej.”

De behöver iallafall få andas hemma. Få se andra alternativ och få andra val. Framförallt få veta att det är ok att vara kille eller tjej (eller annat) på andra sätt än det normen dikterar. Hundra möjligheter istället för en. 


Våra barn blir för övrigt inte könslösa för att de bryter normer. Men att dessa genushatare säger det är ytterligare ett bevis på hur jävla hjärntvättade de är. Som att man inte kan var pojke för att man gillar att leka prinsessa eller att nan inte är en flicka på riktigt om man knte gillar rosa. Könslös? Smaka på det argumentet för den säger mycket om vilka föreställningar och fördomar det resonemanget bär med sig. 


Två små skolbarn som tyvärr tvingas in i den könsdjungel som skolan är. Få vara sig själva? Om det ändå var möjligt! 

Tjock verklighet

Kräver en tjock kropp triggervarning? 

Under inlägget där jag skriver om fetthat av alla ställen så fick jag en ”välmenande” kommentar från nån som äcklas av min kropp och tycker jag antingen ska vara påklädd i kommande bilder eller iallafall triggervarna innan jag postar bilder på min nakna kropp. 

(Snälla säg till mig att jag läst fel!) 

Att tjocka tar skattepengar från genusforskningen var iallafall ett nytt argument.  

PS. Håna inte stavningen! Finns många fina kloka människor som stavar som krattor! 


Jag vet inte om personen trollar eller är allvarlig men det är ju å andra sidan inte första gången jag stött på sådana här kommentarer. 


(Skrivet under en bild på mig) 

Enda anledningen att triggervarna inför bilder på min kropp är för att ni inte ska bli överväldigade av min awesomeness. 

Men den här bjuder jag på iallafall: 


Puss Petra! Dra åt pipsvängen med dig! 

Tjock verklighet

Jag är det finaste som finns i hans ögon

Att får krypa ner bredvid denna pyttelilla person som tycker att jag är vackrast i världen. 


Och som själv ännu inte förstått att han ska tycka illa om tjocka kroppar. Som ännu inte lärt sig tycka illa om sin egen. 

Som de kommande åren dessutom kommer älska sin mammas kropp just för att den är tjock och mjuk och gosig och mysig. Som kommer borra ner huvudet i allt det mjuka helt utan kritiska ögon. 

Sen kommer de andra dagarna också komma, där han ifrågasätter sig själv, där han kanske till och med skäms för sin tjocka mamma … men jag hoppas det dröjer iallafall lika länge som det hittills gjort för mina andra barn. (Och gärna några år till) 

En gåva jag ger dem är att jag aldrig aldrig ALDRIG någonsin talar illa om min eller nån annans kropp. De ser mig aldrig granska andras kroppar och de ser mig aldrig betrakta min egen med kritiska ögon. Inga kläm på valkar med missnöjd min, inga suckar framför spegeln. 

Och vi har ingen våg hemma och inga helkroppsspeglar. 

De få gånger jag pratar om min kropp så pratar jag om att jag är stark, tjock, mjuk, stor, bra. Mig knuffar man inte omkull i första taget och jag struntar i hur jag ser ut för att jag har fullt upp med att vara en fin människa. Och jag säger att alla kroppar är bra kroppar och framförallt bra på olika saker. 

Tjock verklighet

Jag förstår inte hur man kan leva i en kultur där en kropp som förlorat vikt ses som en framgång och ÄNDÅ tro att smala inte får vara stolta över sina kroppar

Jag vet inte hur jäkla ofta jag stöter på dessa påståenden (myter):

  1. ”Om du lägger ut en bild på en överviktig kropp hyllas du till skyarna. Endast då är det ok att vara nöjd över sin kropp. Men en smal kropp får man inte vara stolt över, då ska man skämmas.”
  2. ”Man får minsann säga till en smal att den är smal och kanske ska äta en smörgås men ingen skulle säga till en tjock att denne är tjock och kanske borde äta mindre!”

Jag undrar ärligt vilken planet man lever på om detta är ens upplevelse. Blickar man någonsin utanför sin egen lilla privata sfär? Har man ens vänner i en annan viktklass än size zero? Ser man någonsin på TV? Läser man tidningar? Tar man del av samhället eller bor man under en sten? Om man gör allt detta och ändå har ovanstående analys, har man förmågan att tillgodogöra sig fakta och information?

Jag förstår inte hur man kan leva i ett samhälle som fullkomligen avskyr och demoniserar överviktiga och övervikt, där tjocka aldrig får synas förutom som humoristiskt inslag eller avskräckande exempel (före-bilder) och ändå på fullaste allvar gå runt och tro att tjocka bara får hyllningar?

Jag förstår inte hur man kan leva i ett samhälle där smala hela tiden, i alla sammanhang framställs som lyckade och hävda att smala skammas. Där smala är idealet. ”Efter”-bilden. Jag förstår inte hur man kan leva i en kultur där en kropp som förlorat vikt ses som en framgång och ÄNDÅ tro att smala inte får synas, finnas eller vara stolta över sina kroppar.

Och vilket solsystem har man irrat bort sig i om man går runt och tror att man ”inte får” säga till tjocka att de är tjocka? Ja ja jag fattar, man är sig själv närmast och man lägger inte alltid märke till omgivningen när man har fullt upp med att självhata och oroa sig men jag önskar verkligen att nån kunde berätta för alla som hatar tjocka att de inte får säga det till oss för could’ve fooled me liksom med tanke på hur abnormt mycket skit och hat tjocka människor får precis hela tiden.


Och om vi ska återgå till bilder på kroppar. Tjocka vs. smala, så ja jag lägger märke till två saker: 1. smala som får kritik för att de visar sig pga de bidrar till skeva ideal samt 2. smala som får höra att män gillar kurvor för hundar gillar ben eller vad fan det nu är man säger och där tycker jag att 1. enskilda smala ska inte ställas till svars för ideal även om jag önskade att vi kunde ta ett kollektivt ansvar för att inte spä på hetsen samt 2. alla kroppar är bra kroppar och vad män vill ha tycker jag vi ska skita fan i.

Men, detta är ju ändå en piss i nilen om vi ska snacka om den respons man får när man lägger ut bilder på sin kropp. Smala vs tjocka alltså. Vi som är tjocka och som lägger ut våra bilder på våra tjocka kroppar får ett helt annat slags bemötande än smala personer. Nämligen rent hat. Varje dag.

Precis varje gång jag lägger ut bilder på min kropp så dräller det in folk som hatar och hånar mig. Som ska berätta hur äcklig och ful jag är. Ofta taggar de in kompisar och så sitter de och skrattar ihop. Pratar över mitt huvud, som om jag inte ens är där och läser, avhumaniserar och skrattar ännu mer när jag påminner dem om mitt människovärde.

Folk blir även förbannade när de ser tjocka ta plats. Och blir de inte arga så vill de upplysta mig om hur ohälsosam jag är eller ge mig oombedda bantingstips. Eller så anklagar de mig för att förespråka fetma och en ohälsosam livsstil. Det räcker tamejfan med att jag syns på bild. En bild där jag äter eller leker med mina barn. Spelar ingen roll, hatet kommer ändå. Och om inte det var nog så får vi våra bilder borttagna på instagram och facebook, (ja! Instagram tar systematiskt bort bilder på tjocka kvinnor helt utan anledning och facebook har gjort det också vid några tillfällen.)

Vi. Får. Inte. Finnas.