feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

Ibland lyssnar jag på män också

diskussion & debatt » 19 september, 2014 » 09:26 9 kommentarer

Jag brukar ju säga att jag är helt ointresserad av vad män har att säga, speciellt i kvinnofrågor där de saknar både erfarenhet och tolkningsföreträde, men det innebär egentligen inte att jag aldrig tror att män har nåt att tillföra, andra perspektiv som är bra och viktiga eller att de faktiskt kan ha rätt. För så enkelt är det inte alls. Mitt problem med män (och nu går jag out on a limb here och antar helt fräckt att det är lite samma problem som rasifierade har med vita osv. Rätta mig om jag har fel) är att de alltid får höras.

Deras perspektiv är alltid viktigare. Deras kunskap och erfarenheter tas på mer allvar. De tar helt enkelt mer plats. De kan dundra in i sista timmen och säga nåt helt självklart de nyss upptäckt men som vi kvinnor pratat om i femtio år och få stående ovationer för det. För frågor och perspektiv som kvinnor hatats när de framfört.

Men jag lyssnar på män ibland vett’ni. Jag tar till mig deras tankar och perspektiv, speciellt när jag märker att de stammar från ett genuint utbyte (och inte handlar om att förklara hur det ligger till för oss hysteriska ovetande kvinnor) och ibland ger jag dem rätt. I kvinnofrågor. Ja ni hörde rätt. Jag tror inte på att använda tolkningsföreträde som ett vapen att tysta människor med och försöker undvika det, speciellt när jag interagerar med verkliga människor oavsett om de sitter bakom en skärm eller framför mig vid köksbordet.



”Du har fula saker mamma”

Allmänt trams » 18 september, 2014 » 16:2719 kommentarer

Här är en bild på en sur människa som gråtit över att han ej fick klättra på mina bröst, inte fick åka vagn till förskolan, inte fick gå på parkeringen, inte orkade bära sin nalle, ont i benen, mamma är ful osv.

20140918-182418-66258035.jpg

Det är lite det här humöret för det mesta med denna lilla person. Pappa Oskar som vanligtvis hunnit gå till jobbet innan vi ska till förskolan mansplainande att jag ”kanske ska ta lugna morgnar och låta det ta lite tid”.

…..

20140918-182615-66375319.jpg

En facebookgrupp som talar till mig.

Hur ser det ut hos er?


SD växte i takt med att välfärden schabblades bort

diskussion & debatt » 17 september, 2014 » 14:4846 kommentarer

Den här krönikan har jag skrivit med massa hjälp. Med er hjälp såklart. Men också tack vare samtal med bland annat Hanna/Flickvänmaterialets  (Och rippat hennes formuleringar) maken (rippat hans också) samt grannarna här i byn. Det är svårt att vara proffstyckare ibland, speciellt i ämnen som Fan och hans mormor har en åsikt om. Vad skriver man som inte är en upprepning? Vad tycker jag egentligen. Ja jag lyckades väl reda ut det till slut.

Här kan ni läsa. SD växte i takt med att välfärden schabblades bort. Dela i era sociala medier! Sprid!

Väljarna röstar på SD eftersom att SD är det enda parti som erbjudit en lösning på arbetslösheten, den bristande vården och den undermåliga äldreomsorgen. Visserligen har de byggt upp ett luftslott men i desperata tider greppar man tag i det man får och när de andra partierna var upptagna med att schabbla bort välfärden smög SD in en fot.

diskussion


Helt plötsligt har jag noll insikt i mitt barns vardag

Personlig & privat » 17 september, 2014 » 11:0423 kommentarer

Nån mer än jag som har ett nyblivet skolbarn? Hur känner ni inför det?

Ninja går i skolan i grannbyn så hon åker skolbuss varje morgon. Vi kliver upp tidigt och så klär vi på oss. Jag skär upp frukt och lägger i skolväskan och påminner om att hon ska komma ihåg ditt eller datt och det gör hon ju alltid för hon är så ordningsam och sen så promenerar vi tillsammans ner till hållplatsen där alla barn i byn kliver på. Frukost äter de i skolan, tack och lov egentligen för våra morgnar hade varit alldeles för stressiga annars. Idag skulle hon äta gröt så hon blev varm i magen.

Men jag lämnar iallafall henne där, vid bussen. Ser henne kliva på, vinkar och sen hämtar jag henne på fritids här i segersäng vid fyra. Jag låter henne gå på fritids för att hon inte ska missa den sociala biten efter skolan och hon tycker det är jätteroligt. Iallafall av att döma av hennes ilskna uppsyn när jag hämtar henne.

Men under hela dagen så är hon där borta och när jag hämtar och lämnar henne så möter jag inga lärare. Och helt plötsligt har jag ingen insikt i hur hennes dagar ser ut och hur hon mår och vad hon gör.

Nyss, alltså verkligen nyss, gick hon på förskolan och jag kunde samtala med hennes pedagoger varje dag. Höra hur hon haft det, vilka hon lekt med, om hon gjort nåt. Ta upp funderingar och oro och tillsammans jobba fram en perfekt plan för just henne och hennes behov. 

Nu får jag liksom bara förlika mig med att inte veta nåt. Är hon ensam? Hur har hon det? Hon säger sporadiska saker ibland men det är svårt att få svar. Igår sa hon att hon inte har nån att leka med efter frukosten när de är ute. ”Jag bara går runt” sa hon. Jag försökte, med klumpen i magen, fråga lite mer men hon sa att hon frös på morgnarna och så var det med det. Jaha? Är det därför du inte leker med nån då? Vill du ha en varmare jacka? Ja det ville hon. Ok?

Hon är bara sex år. Hon tycker om att leka med kompisar. Hon är för liten för att kastas till vargarna så här. Jag känner mig faktiskt inte trygg alls.

fritids


Kamprad = Djävulen?

Allmänt trams » 16 september, 2014 » 15:0012 kommentarer

Håller på att skruva ihop en IKEA Kura-säng till barnen.

20140916-165210-60730389.jpg

Mmmhm. Ni hajjar. Jag hatar denna möbel så fantastiskt mycket. Trodde ej detta hat var möjligt men ska förklara varför:

Innan jag började montera så ägnade jag tre dar till att måla denna möbel gul. Jättefint i barnrummet tänkte jag. Slarvade lite med grundarbetet men grundade med sån där kletig grundfärg som kryper in i trät tänkte att det räcker jättebra. Nej det gjorde det inte. Märkte jag redan efter andra lagret guldfärg men tänkte att jaja ok jag får väl laga allt som inte fäster ordentligt när möbeln är färdigbyggd.

Så idag har jag byggt ihop en tredjedel av detta fanskap. Det var jobbigare än jag trodde. En trädel sprack (!!!) och jag fick laga med massa nubb, trälim och två långa skruvar. Det blev inte snyggt alls men så fick det bli. Lite spackel på det sen så.

Lärdom: När man bygger en möbel så stöter man lätt till kanter och sånt. Resultat: jättemycket färg har stötts av. Jättemycket. Jaja. Får väl grunda lite till på dessa områden och måla ett lager gult till.

Nu till min fråga: kan jag båtlacka hela skiten? Kommer det bli slittåligt? Och kommer det framförallt låta färgen sitta kvar eller är det helt kört?

20140916-165813-61093018.jpg