#5inistagram

1. Jag behöver feminismen

Överallt runt om i världen så mördas, våldtas, könsstympas och fängslas kvinnor just för att de är kvinnor. Våra kroppar är handelsvaror, de köps och säljs för sex och barnafödande. (Antingen som prostituerade eller som fruar) Vi får sämre sjukvård, vi förvägras abort, vi dör i barnsäng eller som bara här i sverige: vi får föda våra barn i baksätet på bilar. Detta för att kvinnor alltid setts och fortfarande ses som mindre värda än män.

Och trots detta så är tanken på jämställdhet mer kontroversiellt än kvinnohat. Trots detta är feminismen mer provocerande än männens våld. Feminister är mer föraktade än förtrycket vi motarbetar och man blir ofta mer upprörd över att män bli ihopgrupperade än över att kvinnor våldtas.


Feminismen anklagas ofta för att göra kvinnor till offer och ta ifrån oss vår agens men jag håller inte med; det som gör oss till offer är patriarkatet och därför behöver vi feminismen för att belysa samt motarbeta detta orimliga och utbredda kvinnohat som fortfarande genomsyrar inte bara de där andra delarna av världen, utan även vårt eget samhälle och kultur.


Det manifesterar sig i kulturen; i sångtexter, filmer och reklam där kvinnan aldrig ses som egen utan alltid ett objekt till för att tillfredsställa andra. Det manifesterar sig i flickor på sju år som vill banta för att de är tjocka, i kvinnor som får ätstörningar och pojkar som slår för att ”de är kära”. Det manifesterar sig i sjukvården och i våra lägre löner. Och det manifesterar sig i mäns våld mot kvinnor, i mer utsatthet och inskränkta rättigheter.

De flesta tycker att det är självklart att alla ska behandlas jämlikt och att vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Jag har nog aldrig mött nån som på allvar tycker nåt annat. Men problemet är att väldigt många inte ser hur allt hänger ihop.

Låter man exempelvis små pojkar komma undan med lite vad som helst under parollen ’’boys will be boys’’ så är det inte så konstigt att män växer upp och blir våldsamma och lär man flickor att de ska behaga andra så kommer det påverka deras val i framtiden.

Och är man inte beredd att fundera lite på hur ens eget beteende påverkar synen vi har på män och kvinnor så har vi lång väg kvar. (Och det har vi tyvärr då få är beredda att ändra på sig)

Jag behöver feminismen för den gör mig aktiv istället för passiv.

Jag behöver feminismen för den ger mig kraft och styrka.

Jag behöver feminismen för att den hjälper mig se hur allt hänger ihop.

Jag behöver feminismen för att den ger mig kunskap, analys och verktygen jag behöver för att slå mig fri från förtryck.

Jag behöver feminismen för att överleva.



Vardagstrams

Utmaningen: 31 dagar feminism 

Åh alltså världens grej händer i mars. Jag har länge känt att vi stagnerat lite. Att de feministiska samtalen gått bakåt. Vi debatterar glitter och läppstift och Beyonce och enhörningar och jag har som ni märkt blivit frustrerad vilket resulterat i trampade och ömma tår här och var. Denna frustration har delats med mina bättre tredjedelar Hanna och Lisa och nu har Hanna knåpat ihop en fantastisk mars-utmaning för oss alla på Instagram!

Hon (vi) tycker nämligen att vi (alla vi på Instagram som gillar feminism) ska, istället för att gnälla på vad andra pratar om istället lyfta egna grymma feministiska diskussioner komplett med analyser och problemlösning (ok det sistnämnda är svårare). Sätta agendan lite själv istället för att bemöta och problematisera andras.

Så därför har Hanna,  @flickvansmaterialet på Instagram, satt ihop en liten feministisk instautmaning: 

#5inistagram! 

Hoppas att ni vill vara med, Hanna kör gasen i botten från och med imorgon och jag ska försöka trotsa adhd’n och haka på!

Både här och på Instagram! Och ni! Haka på ni med?!!

Ämnena:

  1. Jag behöver feminismen
  2. En av mina hjärtfrågor
  3. Kärlekskneget
  4. Visste du att
  5. Fittan, snippan, vulvan
  6. Sex i gråzonen
  7. Att kvinnofieras
  8. Internationella kvinnodagen
  9. Överlevnadsstrategier
  10. En intressant bok
  11. Typiskt kvinnoyrke
  12. En annan av mina hjärtefrågor
  13. Pengar, pengar, pengar
  14. Enligt statistiken
  15. Normkroppar och idealkroppar
  16. Grejen med porr
  17. Mamman, myten, legenden
  18. Vad är våld
  19. En bortglömd kvinna
  20. Ett bra kvinnoporträtt
  21. Feministiska segrar
  22. Ytterligare en av mina hjärtfrågor
  23. Det obetalda arbetet
  24. Forskningen visar
  25. Kvinnohälsa
  26. Sex till salu
  27. Pojkarna
  28. Mäns våld mot kvinnor
  29. Att göra feminism i praktiken
  30. Följ en feminist
  31. Inom min livstid
Vardagstrams

Livesändning och tankar kring patriarkatets fall

Igår hade vi värsta fikabonanzan. Cissi Wallin kom förbi med barnens farbror och lilla kusin Helmer och de hade med sig massvis med fika. Och jag hade bakat massvis med fika. Så idag blev det liksom fika till frukost.


Vi körde live tillsammans. Något stökigt blev det, mest för att barnen (plus grannbarn???) levde RÖVARE i rummet intill. Jag ba hallå pappor kan ni fösa ut flocken nån annanstans men icke. Men det var kul. Annorlunda från det ni är vana vid, men likt våra sändningar när Cissi jobbade på radio och jag var regelbundet gäst där. Vi har pratat om att köra live fler gånger. Kanske spela in några poddavsnitt för att känna på, vi får se.


Återigen så kom det in miljoner jävla män som ville att jag skulle visa mina bröst eller annat. Jag blir så ledsen. När tar det slut? Lisa Ekdahl ba ”patriarkatet faller inom din livstid” och jag ba ÄR DU HÖG? Detta är ju en fantasi utan dess like, tror hon seriöst på detta själv? Hur ska det ens gå till? Klart det inte kommer falla inom vår livstid. Det kommer förmodligen aldrig falla. Ledsen för negativiteten men jag ser verkligen inget ljus i tunneln.

Aja. Barnen hade det kul igår iallafall. Helmer börjar ju bli lite större och det går nästan att leka ihop då.

diskussion & debatt

Är det ok att vara lat och ohälsosam när man är tjock?

Ang. diskussionen kring att kapa kroppspositivitetsrörelsen med hälso- och träningssnack, så fick jag frågan: ”Är det inte bra att tjocka visar att vi inte bara sitter på arslet? Att vi också är aktiva, rör på oss, äter rätt osv?”

Jag tänker så här: ja det är viktigt att motarbeta föreställningen att tjocka bara sitter på arslet och att tjock är likamed ohälsosam och otränad. Men samtidigt så ser jag ett problem med att hela tiden försäkra omgivningen om just detta. (hej jag är tjock men jag tränar minsann! Jag äter bra! Jag ÄR INTE ohälsosam!) Det villkorar vår existens. För en del av oss ÄR faktiskt ohälsosamma. En del av oss sitter bara på rumpan. En del av oss lever på skräp. En del av oss tränar aldrig. OCH DET ÄR OK. Vi har fortfarande samma människovärde och existensberättigande och ska bemötas med samma respekt som alla andra.

Men alla gör som de vill. Jag kan inte och försöker inte bestämma hur var och en ska sköta sina plattformar. Däremot kanske folk väljer att göra annorlunda om de får fler perspektiv. Jag tex, som jag skriver i mitt tidigare inlägg, slutade skriva om min träning. Inte för att jag kände mig som en dålig aktivist eller för att jag kände att andra ville bestämma över mig utan för att jag kände att det var viktigt att lyssna på min publik när de uttryckte att de fick ångest av det jag visade upp. Vi måste kunna prata och problematisera för att komma framåt, för att kunna skapa trygga zoner för kvinnor, tillsammans komma fram till hur vi vill att rörelsen ser ut. Osv.

Sen tänker jag att det är skillnad på att som privatperson VARA kroppspositiv för sig själv: där kan träning osv ingå, och på att vara en kroppspositiv FÖREBILD för andra: där ingår ett ansvar för hur det man förmedlar mottas.

Hur tänker ni?