feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

Påståendet ”att göra sig ful” påvisar en norm där kvinnor aktivt måste anstränga sig för att förbättra sitt yttre för att inte antas förfula sig själv med flit

Ideal & skönhetskrav » 2 mars, 2015 » 09:15 5 kommentarer

Bloggkommentatorernas kommentarsfält är verkligen en guldgruva om man vill förfasa sig över internets sk ”feministiska” bottenskrap. Människor som ser sig själv som feminister men som spyr ur sig kvinnohat och fördomar åt höger och vänster. Letar man systerskap så får man hålla sig till att läsa inläggen och skippa diskussionerna under. Eller nu är jag orättvis för de har många läsare som är grymma och fina också, men tyvärr så överröstas de ofta av gamarna som sniffat sig dit för att obehindrat kunna spy av sig.

Sådana här guldkorn till exempel:

IMG_3804.PNG
IMG_3851.PNG
IMG_3853-0.PNG

Här tycker jag visserligen att bloggägare alltid har ett ansvar men var och en sköter ju sitt kommentarsfält som en vill.

Men ska vi titta lite närmre på den här kommentaren?

Hon [Lady Dahmer] känns som den stereotypa nidbilden av en feminist, gör sig så oattraktiv fysiskt som möjligt och hatar män. Den som får många att inte vilja identifiera sig som feminister även om de egentligen är för kvinnors rättigheter – kommentarsfältet hos BK.

Vad innebär ens detta? Jag ser ut så här. Hur menar hen att jag gör mig ”fysiskt oattraktiv” och för vem ska jag egentligen vara attraktiv? (Svar: männen såklart dummer!)

Men är det inte intressant att en sådan passiv handling som att INTE modifiera sitt yttre med tex smink ses sen en aktiv handling? ”Gör sig ful” som det brukar heta när man inte aktivt försöker vara vackrare än naturen ville. Det roliga i kråksången är att jag inte ens är så ful som jag då och då koketterar med. Jag är, om man bortser från övervikten, ganska konventionellt vacker. (Jag säger ej att man ej kan vara vacker som tjock, jag säger att konventionerna säger att man ej kan det.) Jag har vackert välvårdat långt hår och jag har slät flawless hy, ”rätt sorts” kindben, vita raka tänder och fylliga läppar och allt det där som man ”ska ha”. Skulle jag börja sminka mig igen så skulle jag fan utklassa alla jävla idioter som gnäller på att jag gör mig ful.

Men så tuffa är kraven på kvinnor att inte ens kvinnor med normativt skönhet duger. Det räcker inte där, man måste vara mer, göra mer.

IMG_3824.JPG



Kvinnoseparatism är ett viktigt feministiskt verktyg

feminism & genus » 1 mars, 2015 » 12:4623 kommentarer

Det tidigare inlägget handlar om att synliggöra problemet med heterorelationer för kvinnor, inte om att romantisera homosexualitet. Jag ber verkligen om ursäkt om det verkade så. (min katastrofala rubrik var nog en bidragande bov) Att ej ingå i relationer med män tror jag minskar mycket utsatthet men det innebär ej att jag tror att ickestraighta relationer är lösningen på nåt.

Jag tror att kvinnoseparatism är ett bra och viktigt feministiskt verktyg dock. Att undvika relationer och umgänge med män bidrar automatisk till att man slipper en stor del av utsatthet och det minimerar risken för våld och sexuella övergrepp. Men att undvika heterorelationer som kvinna innebär heller inte att andra typer av relationer är problem- eller våldsfria. Det tror och hoppas jag att alla förstår. Det finns många olika sorters maktstrukturer och de tar sig olika sorters uttryck beroende på vilka relationer man ingår i. Och förtryck kommer i många former och där har ju homosexuella ett annat krig att utkämpa.

Jag tror att det, för mig som förälder, handlar mycket om att jag faktiskt är mer rädd för vad ett liv med män skulle innebära för min dotter än vad ett liv som lesbisk innebär. Jag har såklart inte den blekaste aning om hur det är att vara lesbisk och har kanske helt fel, detta är ju givetvis rena spekulationer från min sida baserat på de erfarenheter jag själv har som hetero och de samtal jag haft med vänner som valt bort män. Men jag tror det är viktigt att våga ventilera och samtala om dessa frågor. Givetvis utan att sparka på nån.

Tack för ert engagemang och ert tålamod!

Emma // Homo Sapiens Sapiens skrev ett svar på mitt inlägg här:
Sluta hoppas att era döttrar ska bli lesbiska

mansvägran

Fanny Åström har även skrivit en del inlägg i ämnet som är lite mer radikala och nytänkande och jag tycker det är värt att läsa dem:

”Tragedin är inte att vissa är lesbiska utan att heterorelationer är normen.

”En får lära sig att det är en tragedi att vara lesbisk och att ingen frivilligt skulle utsätta sig för det förtryck det innebär. Ungefär som om kärlek var någon slags magisk kraft som bara träffade en och som en inte kunde fatta några som helst beslut om. Som om inte människor varje dag väljer sina relationer.”

”ang. Politisk lesbiskhet”

”Att begära kvinnor kom inte ”naturligt” för mig, utan det var något jag var tvungen att sakta sakta gräva fram bakom ett stort jävla berg av inlärd heterosexualitet.”

”Om bra relationer med män”

”För mig finns det flera olika skäl att skippa relationer med män. För det första är män i regel ganska ointressanta. För det andra är det mycket lätt att en hamnar i ”traditionella” relationer vilket i regel skapar väldigt mycket utsatthet.”

”Att välja bort relationer med män”

”sedan tycker jag också att just kön är extra relevant när det kommer till kärleksrelationer, eftersom kärleksrelationer är konstruerade kring just kön och eftersom kärleksrelationer är grundläggande i patriarkatet på ett annat sätt än i andra förtrycksordningar.”

”Relationer med kvinnor och ickemän som politisk kamp”

”Och jag tänker på de ickemän jag älskat, och hur oerhört svårt det har varit att våga. Att våga värdera relationen, att våga lägga tid och känslomässigt engagemang i relationen, och hur mycket jag har sårat människor och blivit sårad.”


Barndomstraumat

Allmänt trams » 1 mars, 2015 » 09:038 kommentarer

Idag blir det barnkalas. Vincent, kusinen, fyller sju och hela tjocka (nåja smala, det är bara jag som är tjock) släkten kommer dit.

Jag älskar:
1. Barnkalas
2. Familjesammankomster

Jag är helt neurotiskt på denna front, sjukligt. Jag tror det beror på den egna avsaknaden av båda under min uppväxt och liv. Jag har ingen egen familj och på mina ”kalas” (dvs inga kalas) kom bara en person. Den enda kompisen jag lyckades få. Ja ja ni vet the usual barndomstrauma och nu ska jag återuppleva en fin barndom genom mina barns.

IMG_3797.JPG

”Vad har du ritat Tamlin?”
”Pappa har kastat ut mig genom dörren”

:-(

PS. Jag ber om ursäkt för att jag ej har haft tid att bevaka detta kommentarsfält då jag 1. Varit bortrest utan min dator i en vecka och skött allt via mobilen. Appen funkar sådär. 2. Åkt tåg hela gårdagen.

Jag läser alla kommentarer och lyssnar på det som sägs och de är många men jag har ej och kommer ej ha tid att svara på allt. Speciellt inte de som kräver mer eftertanke. Det betyder ej att jag inte tar till mig eller lyssnar på kritik. Det betyder bara att jag inte kan bemöta allt.


Jag hoppas hoppas hoppas att min dotter väljer ett liv utan män

feminism & genus » 28 februari, 2015 » 12:51208 kommentarer

IMG_3780.PNG

Jag iakttar världen. Jag iakttar män och hur de interagerar med varandra och med kvinnor och andra och trots att jag levt ett liv med detta så chockeras jag dagligen av de vidrigheter jag ser. Är män ens kapabla till att bete sig som normala jävla människor undrar jag ofta. (svar: såklart de är men ibland undrar man) Tonåringar är i en klass för sig även om vuxna män är ett större hot mot vår säkerhet. Tonårskillar minns jag med fasa. Jag var rädd i skolan. Jag var utsatt i skolan. Tonårskillar utforskar vuxenlivet och sin manlighet och det är en process där många kommer i kläm och många far illa. Flickor som pojkar som andra som ej passar in.

Jag blir fullkomligen livrädd när jag tänker på att min dotter kan komma att bli heterosexuell och då eftersöka mäns intresse och uppmärksamhet. Risken är stor och även om jag propagerar hårt för att man kan gilla tjejer också så är ju detta inget jag kan göra nåt åt.
(Annat än att då upplysa henne om att alternativet är ok ifall hon är lagd åt det hållet. Så slipper hon ägna onödig tid i garderoben)

Alla män (jo ALLA män) förtrycker på något sätt. Hur detta ser ut är lite olika men skrota gärna föreställningen att förtryck automatiskt innebär att man är illvillig eller elak. Istället för att låta sig provoceras av att jag synar dem, kanske män bör ägna lite tid åt självrannsakan istället. ”Hur förtrycker DU? Hur upprätthåller DU könsmaktsordningen? Hur bidrar DU?”

Alla män är inte as. Men alla män förtrycker. Alla män. Även snälla fina schyssta män vi tycker om. Även feministiska män. Förtryck är inte synonymt med våld och sexövergrepp även om detta också ingår med stor tydlighet. Förtryck är ofta subtilt och svårt att se. Förtryck är nedbrytande dock, i alla former. Även när killen är snäll och omtänksam.

Risken för att min dotter kommer fara illa i relationer med män är hög. Eller det är ingen tvekan om saken. Hon kommer utsättas för förtryck, hon kommer tafsas på, hon kommer utsättas för tjatsex, hon kommer tystas och bli klappad på huvudet, hon kommer få sämre lön och vara mer utsatt, hon kommer behöva vara rädd, behöva ta hänsyn, behöva förhålla dig till och ta hänsyn till alla män hon träffar. Hon kommer kränkas, hon kommer köras över, hon kommer mansplainas och gaslightas men allt detta är tusen gånger vanligare som heterosexuell eftersom att man då även ingår i sexual- och kärleksrelationer med dem. Heterorelationer är ofta nedbrytande för kvinnor och kvinnor mår ofta bättre när de gör slut eller skiljer sig (män mår sämre dock av detta då heterorelationer för män är välgörande vilket säger ganska mycket.)

Män är farliga för kvinnor. På många sätt.

IMG_3781.JPG

Ps: Jag är verkligen helt ointresserad av att nån ”tappar respekt” för mig när jag pratar om sett. och nej, jag förstör inte för feminismen. Feminismen däremot måste sluta vara så jävla manstillvänd. Män är vårt problem. Män förstör för feminismen.

Ps 2: Mitt privatliv är privat och har inget med sakfrågorna att göra. Fråga mig inte om min man eller vår relation när jag skriver om mäns förtryck och problemen med heterorelationer. Det är ej relevant och han har ej signat upp för att bli granskad i sociala medier av främlingar som vill bedöma hur trovärdig jag är som feminist i en heterorelation. Det är ett ohederligt sätt att debattera på. Ni kommer ej få svar på detta hur mycket ni än frågar.


KRÖNIKA // om klass, arbetslöshet och utsatthet

KRÖNIKAN » 27 februari, 2015 » 17:226 kommentarer

IMG_3758.PNG

Ny krönika på amelia.se om klass och utsatthet.

”När man lever i utsatthet så är det ibland som att leva inuti en rullande snöboll. För ju längre tid man befinner sig där, desto svårare blir det att ta sig ur och desto enklare blir det att bara kapitulera under den enorma tyngd av meningslöshet som man slutligen känner. Och tiden rullar på, man märker knappt att veckor går, månader går, till och med år går för man tvingas att leva i nuet där man har fullt upp med att klara dagen.”

IMG_3773.PNG