feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, män & kvinnor, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

”Men hur svårt kan det vara att få tyst på ungen?!”

barn & föräldraskap » 21 juli, 2014 » 19:38 25 kommentarer

20140721-213308-77588705.jpg

Har ni någonsin träffat en förälder som ba ”innan jag fick barn så visste jag preciiiiis vad jag snackade om!”?

Nä precis vad jag trodde.

Och ni som har barn; vad tyckte/trodde ni innan ni fick barn, vilka nya insikter fick ni efteråt och hur många ord har ni fått äta upp i efterhand?

Personligen skäms jag regelbundet över allt jävla skit jag kläckte ur mig innan, alla fördomar jag hade och hur otroligt oförstående och dömande jag var. ”Jag kommer aaaaaaldrig…..”



Vad vill feministerna egentligen?

Shit vi är avslöjade! De antifeministiska snillena har spekulerat loss och deras upptäkt är chockerande! ”Feminister vill ta makt av männen och vi som trodde de bara ville vara fula och odla hår på orimliga platser! ”

20140720-154834-56914068.jpg

Såhär är det va: Vi lever i ett patriarkat dvs en könsmaktsordning där män är överordnade och kvinnor underordnade. Kort och gott: män har större delen av makten i samhället.

Vi kan illustrera så här: Det finns bara tio äpplen. I heeeela världen. 10 äpplen = 100% makt.

Kalle (männen) äger sju av dessa äpplen.

20140720-162416-59056411.jpg

Lisa (kvinnorna) äger tre äpplen. Något snedfördelat om man säger så. Orättvist liksom.

20140720-162416-59056496.jpg

En del tycker att Lisa ska vara glad att hon har tre äpplen men om det verkligen vore jämställt skulle ju Lisa och Kalle ha fem äpplen var.

Så hur gör man då? Ska Lisa nöja sig, ska hon vänta tills Kalle kanske ger bort ett eller två äpplen eller ska hon helt sonika ta två äpplen från honom?

Jag röstar för det sistnämnda. Även om det betyder att vi måste slå Kalle i huvudet i processen.


LATHUND: Feminism för män, hur gör man?

feminism & genus » 18 juli, 2014 » 11:59102 kommentarer

Joakim Lamotte kommer ut som feminist. Vilket såklart är bra. Det var på tiden osv. Det konstiga är väl att han inte varit det innan men han har, som många män inte tidigare brytt sig om kvinnokampen trots att förtrycket mot kvinnor har blivit ett stort samhällsproblem med många offer på sitt samvete. Men han får en dotter och då får han upp ögonen.

Män behöver ofta en anledning för att bry sig om människor rättigheter och en dotter är ofta avgörande. Helst plötsligt spelar orättvisorna, sexismen, övergreppen, de lägre lönerna samt utsattheten roll. Det gjorde det dock inte tidigare och detta är anmärkningsvärt tycker jag. MEN IALLAFALL.

Joakim kommer ut som feminist och blir genast förvånad över att den röda mattan inte rullas ut och skriver en krönika om hur hemska de dumma polariserande feministerna är som inte blir glada av att se honom och hur de hellre bör lägga sin energi på annat än kritisera honom, han som vill så väl. Han kan inte förstå, säger han, varför hans närvaro är så provocerande och det är lite det som är problemet här: Män Som Ej Förstår Feminismen men ändå ska tala om för kvinnorna hur de bäst bör bedriva sin egen kamp.

lamotte2

Joakim behöver jobba lite med sin feministiska analys om man säger så.

Men det är en klassiker, den nyfrälste mannen som går ut med sitt vittnesmål HALLELUJA och helt plötsligt sjunger små änglakörer och alla hyllar. Att mannen säger precis samma sak som kvinnliga feminister sagt om och om och om igen i över hundra år är skitsamma. För nu kliver en man in i diskussionen så då vaknar folk till. Oj, vad SMART sagt, oj vad klok han är, oj LYSSNA EN MAN TALAR. Inte medvetet men likväl är det så det funkar. Män får cred för sånt vi kvinnor snackat och lyft i årtionden och jag är ganska trött på det.

Så Joakim och flera feministiska män med honom får såklart kritik för detta. De får kritik för att de förväntas mottas med öppna armar av en feministisk rörelse de tidigare skitit i och de får kritik för att de tror att det räcker med att de sjunger feminismens lovtal men feminism är inte läpparnas bekännelse, feminism är kamp, frigörelse och mest av allt självrannsakan. Och kan man inte förstår detta så kommer man bara fortsätta göra skada, fortsätta förtrycka.

Joakim säger dock att han inte kommer låta kritiken påverka honom negativt, utan att han kommer fortsätta kämpa mot strukturerna och det är ju skitbra. (många män blir ju faktisk ”avtända” och ”ivägskrämda” så jag är positivt överraskad)

lamotte tw lamotte tw2

Men jag tänkte iallafall ta tillfället i akt och berätta för honom och andra män hur de bäst gör feminism:

Lektion nummer ett: Sitt ner och håll käften. Nej det är inte så trevligt sagt men feminismen är kvinnors kamp för lika rättigheter och vi vill ogärna att män dundrar in och tar en massa utrymme för män har redan tagit en massa utrymme på vår bekostnad och det är liksom lite därför feminismen uppstod till att börja med så varför är du ens här?! Så lyssna. Var tyst. Ta in kunskap och perspektiv du saknar och aldrig riktigt kan greppa, men försök iallafall.

Lektion nummer två: Förstå att DU som MAN är en del av det vi feminister motarbetar. Sätt din kränkthet åt sidan och förstå att din position är förtryckarens och du bör ha lite ödmjukhet inför detta. Ja, ditt kön HAR betydelse. Ditt kön ÄR relevant. I feministiska rum så är kön en grundläggande och närvarande faktor i all analys, det är inget som kommer bortses ifrån. Tvärtom. Backa när detta påtalas. Nej du behöver ej be om ursäkt men du behöver vara medveten om detta.

Lektion nummer tre: Rannsaka dig själv. Fundera på hur just du ägnat/ägnar dig åt förtryck. Hur upprätthåller du förtryckande mönster? Hur bidrar du till kvinnors underordning? Vad kan du göra för att låta bli eller motverka detta?

Lektion nummer fyra: Lyft fram kvinnor istället för att själv ta ton. Lyft fram kvinnors erfarenheter istället för att tala i deras ställe. Oavsett hur smart eller bra eller intressant sak en feministisk man säger så lovar jag att tusen feministiska kvinnor redan sagt det innan (och inte fått cred för det). Lyft dem istället. Ge kvinnor lite utrymme istället. Det är dags nu. Bubblartips för mediemän: Som krönikör och debattör med tillgång till media så kan man välja att INTE skriva den där krönikan och istället lyfta en kvinna som skrivit om det du vill skriva. Exempelvis.

Lektion nummer fem: Prata! Men prata med andra män. Ta feminismen ut i vardagen. Säg ifrån när polarna uttrycker sig sexistiskt. Prata om destruktiva mansnormer med varandra. Problematisera olika beteenden.

Och så ett allmänt tips som avslutning: Om du som feministisk man får kritik som du upplever orättvis, försök ändå undvika att pissa på kvinnorna du säger dig kämpa för. Inom feminismen finns ingen plats för manlig stolthet.

lamotte

Ska jag tala om vad som provocerar mer? Feministiska KVINNOR.


Det pågår ett krig mot kvinnor men ok, vi ska tydligen älta manshat i all evinnerlighet

feminism & genus » 17 juli, 2014 » 14:58136 kommentarer

När jag träffar män så tänker jag på att de är män – jag tar alltid hänsyn till det och jag är alltid medveten om det och om deras och min position. jag tänker på att de förtrycker, hur vet jag inte alltid, men jag vet att de gör det. detta gör mig full av ilska, frustration, bitterhet och ångest. Mot män som grupp men ibland även mot män som enskilda individer.

Ofta när man diskuterar manshat så ska det påpekas att det inte är män som hatas utan mansrollen och ja det är ju sant för väldigt många, men alla manshatare hatar ju inte enbart mansrollen. Väldigt många hatar män. MÄN. Och har väldigt goda skäl att göra just det. Det är ju inte så att kvinnor sitter och myshatar bara för sakens skull utan de allra flesta har med sig ett stort bagage av negativa erfarenheter och trauman som tillsammans med rådande samhälle där män är fria att göra lite vad de vill och där kvinnor är rättslösa så bygger det upp enormt mycket känslor.

Men jag ser personligen inte poängen med att försäkra männen att det minsann inte är dem en hatar bara för att de ej ska känna sig påhoppade eller ledsna. Detta är ju en sån ickefråga egentligen.

Problemet är dock inte att vissa kvinnor hatar män. Manshat har inga konsekvenser. Manshat är en reaktion på samt ett sätt att hantera förtrycket en utsätts för. Problemet är att debatten om manshat och dessa arga manshatande feminister upptar 80% av det feministiska samtalet just nu. Det tas avstånd från, det ska problematiseras och lyftas fram och det positioneras: vettiga feminister vs de där elaka manshatarna och meanwhile så pågår ett krig mot kvinnor.

Men feminism handlar inte om manshat. Feminism är så mycket mer och så mycket annat. Feminism är tamejfan viktigast i världen, feminism är kamp och överlevnad, feminism innebär svåra och obekväma samhällsanalyser och jag blir uppriktigt så jävla ledsen när så mycket tid och energi går åt att diskutera manshat och peka ut manshatare som problem. Och jag blir ledsen och utmattad när så många feminister – mina MEDSYSTRAR – tar avstånd från samt skammar manshatare. eller än värre: anklagar manshatare för att förstöra för feminismen.

Kan vi inte bara komma överens om att sluta tala om för förtryckta kvinnor (och andra utsatta grupper) hur de ska känna??

20140717-165723-61043945.jpg

20140717-165724-61044056.jpg


Att behandla män som kvinnor går inte för sig!

feminism & genus » 16 juli, 2014 » 10:0133 kommentarer

20140716-115841-43121348.jpg

Så här såg det ut på suffragetternas tid. Feminismen har aldrig varit populär och feminister har aldrig varit omtyckta oavsett hur mycket dagens motstånd försöker hävda att vissa feminister förstör feminismen eller hur feminismen gått för långt.

Tvärtom har feminister alltid anklagats för att hata män, vilja förstöra familjer samt äktenskap, vara manliga och fula och okvinnliga och påtvingande osv. Bilden ovan är ganska ”rolig”: det var vanligt att man vände på könsrollerna när man kritiserade kvinnosaken förr men det säger ganska mycket om männens och samhällets syn på kvinnor under den tiden men även nu; nämligen att män som behandlas som kvinnor behandlas sämre.