Vardagstrams

Vad pratar man om egentligen?

Idag blir det en dubbel körlektion. Jag oroar mig mest för att jag ska bli bajsnödig. Vad för jag då? Ba ”ursäkta men kan vi stanna?” Jag låter bli att äta frukost innan jag kör, jag får nämligen ont i magen varje gång jag äter nu när jag är gravid. Väldigt opraktiskt. 

Jaja. 

Ok detta periscopande då, försöker jobba upp lite mod och börja babbla. Kanske vara strukturerad? (HAHAHAHA) Eller iallafall välja ett ämne för stunden, babbla på kring det och eventuellt svara på frågor kring det som dyker upp typ idag pratar vi om varför män är dumma i huvudet, vad har ni för tankar? Ett samtal där man slipper umgås med folk! Interagera med er utan att behöva träffas?

Men då tänker jag att kanske ni får hjälpa mig komma på ämnen? Inget för avancerat kanske eller inte vet jag men måste ju kunna snacka löst om det en kvart eller en timme beroende på hur mycket tid man har och orkar. Eventuella personliga ämnen och frågor får föreslås också.

hej hej

barn & föräldraskap

Duktiga människor och duktiga föräldrar

Hittade nåt bajsnödigt men ack så vanligt trams inne hos Dessie (hon länkar till nån annan alltså, inte hon som är ansvarig för tramset):

amma

Oj oj, ja man får ju hoppas att ingen av dessa duktiga människor typ nånsin går utanför dörren och att de framförallt bor i skogen och INTE i storstaden, än mindre gud förbjude stockholm. Det vet man ju att alla som bor längst göt- och hornsgatan är dåliga föräldrar som försöker ta ihjäl sina barn. Inte med enstaka frisörbesök nån gång om året utan nu syftar jag på att dagligen utsätta sina stackars oskyldiga små bebisar för nåt av det farligaste vi har omkring oss: avgaser. De har säkert plastbantat sina hem, lagar endast ekologisk mat samt har nån slags självrättfärdig pinne uppe i röven. Här ska ni få höra nåt:

  1. inget barn dör eller blir sjuk eller får men för livet av att andas in lite hårfärgsångor. Nej de gör faktiskt inte det även om det säkert kan kännas obehagligt. (De flesta hårfärger på salonger innehåller inte ens ammoniak och ska vi snacka ammoniak så undrar jag hur mycket men och hjärnskador mina stackars barn fick från vår åh så illa rengjorda kattlåda första åren av sina liv)
  2. det var allt.

Och när jag ändå är igång så GUUUUUU va trött jag är på förskollärare och barnskötare som ska läxa upp föräldrar offentligt så här:

separerade föräldrar

Förskollärare och barnskötare med den här typen av attityd, ni vet som ser på föräldrarna de möter varje jävla dag med dömande värderande ögon. Det är olustigt och obehagligt. Om jag hade mitt barn på den förskola denna människa jobbar på så skulle skulle jag känna mig konstant granskad och iakttagen. Inte trygg alls.

Och tro mig, jag fattar vad han säger, jag gör det. Jag jobbade som barnskötare många år innan jag fick barn och ja ibland möter man föräldrar som man kanske tänker har skeva prioriteringar eller gör fel och man får ju tänka vad man vill såklart, men vet ni, de flesta gör faktiskt så gott de kan. Även när de fuckar upp. De flesta sliter och kämpar på. Och ALLA älskar sina barn och vill dem väl. (jaja det finns undantag, men de är sällsynta) Jag är rätt så säker på att ingen tänker att hmmmmm hur ska jag få mitt barn att må dåligt idag då? innan de lämnar av på morgonen.

Jag tycker såklart det är skitviktigt att som pedagog larma när man ser nåt som ej stämmer. Barnens bästa framför allt. Man har dessutom en anmälningsplikt när man jobbar med barn, men facebookstatusar och debattartiklar i expressen där man slår sig själv på bröstet för att man är en sån himla bra och vettig förälder som lyckats så bra med det ena och det andra samtidigt som man raljerande kastar en känga på en grupp som redan får masa skit får inget barn att må bättre.

Ingen mår bättre och ingen blir en bättre förälder av att möta pedagoger på höga hästar varje morgon när man lämnar bort det käraste man har. Ingen. Är så jäkla tacksam för att jag bara jobbat på förskolor där denna attityd ALDRIG är tillåten och där vi kontinuerligt jobbat med relationen till och mötet med barnen och föräldrarna.

Graviditet #3

Krämporna som kommer och går

Lagom tills illamåendet passerat helt så slår ju nya krämpor till.

Och foglossningen slog verkligen till med kraft?! De senaste dagarna har den försämrats tiofalt. Jag kan knappt gå efter halva dagen. Ju mer jag ansträngt mig (typ burit en kasse mat eller bytt påslakan) desto ondare får jag och det oroar ju lite inför framtiden, kommande veckor. Jag är ju bara i vecka 22 än så länge liksom. Kommer jag ens kunna gå sen? Jag kunde ju knappt gå med de andra två.

Ont i magen har jag också. Inte bara ont i magen pga bråkiga tarmar utan ont för att det ligger nån därinne. Kan ej böja mig fram längre och vid promenader känns det som att kroppen och köttet slits sönder. (Runt magen alltså)

En annan obekväm bieffekt av denna graviditet är ilningar i ryggen. Ni vet som sammandragningarna när man ska föda känns, när värkarna går bak i ryggen? Det ilar och värker. Inte molar som mensvärk/växtvärk utan jag blir nästan orolig. Och det kommer vid vila också och jajajaja ring vården bla bla bla men det gör jag inte förräns jag känner att det är akut typ. De säger ändå alltid åt en att ta en alvedon och vila.

Men annars är jag en sån där som trivs med att vara gravid. Det låter kanske helt galet pga allt är ju skit då, men jag myser av att det ligger nån därinne, att känna böket och sparkarna, att veta vad som väntar, bröst som spänner och allt sånt.

Nu ska jag iallafall gå och ligga ner. Äta makaroner och se på en serie.

Såhär:

hej hej

Uncategorized

Jag har blivit med periscope

Mitt i natten, mitt i krämporna. Förkylningen lättar men gravidplågorna är känna. Idag var Anna aka apan satt i granen här och hälsade på. Hon är besatt av periscope och lyckades få mig att ställa upp på detta horribla koncept. Men vet ni der var ju skitkul att kunna kommunicera live med folk?! Jag är tro’t eller ej, ingen exhibitionist. Jag tycker det är obehagligt att bli betraktad eller stå i centrum. På sociala medier är det en annan sak för där styr jag.

  

Men det var så pass kul att jag startade eget konto på periscope. @ladydahmer heter jag där om nån vill följa.
Jag kan inte lova nåt dock. Kanske sänder jag aldrig, kanske sänder jag hela dagen. Vem vet? Vi får se.     Är ni snabba så hinner ni se de inspelningar vi gjorde. Vi pratade om seriemördare, matlagning, föräldraskap, cultural appropriation, vänskap och en massa blaj. Ett klipp från mitt konto, de andra från Annas. @apansattigranen heter hon där.

Förresten, hur skulle ni vilja att jag använde periscope? Tänker att man kan börja med frågestunder av nåt slag? Kanske ämnen? Kanske annat?