feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, män & kvinnor, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

Hej alla feministiska män som tappat lusten att kämpa vid vår sida!

Feminism för Dummies / FAQ » 30 juli, 2014 » 07:13 18 kommentarer

Hur ofta möter man inte män som (eller kvinnor som menar att män) tröttnat på att föra feminismens kamp pga manshatande arga feministiska kvinnor som inte klarar av att ha den där trevliga goda tonen? De tackar dramatiskt för sig själva och hoppar av tåget. (Säger de).

Då brukar jag tänka att ja om de vill lämna barrikaden så är det fritt fram. De kan välja att göra det när de vill. De har nämligen det valet. För att de är män och kvinnokampen berör dem inte på samma akuta sätt som oss kvinnor. De förlorar inget på att skita i den. Den lyxen har inte vi för detta gäller våra liv och rättigheter.

Så lystring feministiska män! Tänk på det. Tänk på er position nästa gång en frustrerad kvinna blir arg när ni diskuterar hennes kamp för överlevnad.

20140730-091327-33207514.jpg



Sexism finns inte för jag upplever inte att tafs är sexistiskt

feminism & genus » 29 juli, 2014 » 16:3713 kommentarer

Siw Malmqvist svar på frågan om hon blivit utsatt för sexism på jobbet.

20140729-183631-66991805.jpg

Det här är ganska vanligt. Många kvinnor upplever inte att de utsätts för sexism för att sexism, övergrepp, tafs och kvinnohat är en sån internaliseras och självklar del av vår kultur och vardag. Nåt man får räkna med helt enkelt. Bara på skoj. En komplimang. Herregud det är väl inte då farligt?! Osv.

Ursäkterna och bortförklaringarna är otaliga men flickor och kvinnor har hjärntvättats så pass att vi är vana vid att vara allmängods. Vi reflekterar sällan över det. Vi tänker inte ens på det och vi ifrågasätter det inte. Vi snarare ifrågasätter oss själva om eller när vi reagerar på det: överreagerade jag nu? Är jag löjlig? Saknar jag humor? Vad var det som hände? Missförstod jag? Han menade kanske inget illa?


Ville ha en strandkropp så jag drog till stranden

Allmänt trams » 28 juli, 2014 » 09:3440 kommentarer

Nä ni får allt vänta ett tag till. Jag carpar sommar like theres no morgondag för det vet vi ju med svenska vädret: man vet aldrig när det fina vädret tar slut och vi kan vara säkra på att få ett års vinter efter. Så nu suger jag ut varenda droppe.

Jag har till och med badat. På offentlig strand. (Alltså ej hemma i badkar med låst dörr). Första gången på mer än tio år (eller är det femton till och med? Minns att jag var och badade sommaren 1999 men efter det är det blankt…?) som jag vågat släppa kroppsnojjor och ångest och bara kört. Och det har verkligen varit värt det gör den här sommaren har varit den bästa på länge.

20140728-113239-41559059.jpg

På onsdag drar jag och barnen till Hälsingland igen. Harmånger denna gång. Vi ska hälsa på barnens mormor och bada lite mer. Nån av er som bor i närheten?

20140728-113541-41741775.jpg

20140728-113541-41741481.jpg

Hur har er sommar sett ut?


Kvinnokriget i Nigeria

feminism & genus » 25 juli, 2014 » 19:2812 kommentarer

20140726-112756-41276224.jpg

Kontot kvinnohat på Instagram styrs denna vecka av Viktoria och det har varit så fruktansvärt lärorikt på flera plan. Intersektionalitet är skitviktigt men här får iallafall jag så många nya insikter och perspektiv på hur den västerländska koloniseringen orsakat ojämställda samhällen samt osynliggjort kvinnokampen i andra delar av världen. Vi vill gärna tro att det var vi som uppfann feminismen. Jag undrar varför vi inte får lära oss detta i skolorna istället.

Viktoria har skrivit följande text och jag tycker den var så fantastisk och viktig och intressant att jag kopierar in den här direkt.

Kvinnokriget i Nigeria:

Kvinnokriget i Aba som fördes av Igbokvinnor i Nigeria år 1929 är ett relativt okänt men oerhört viktigt exempel på afrikanska kvinnors organisering och motstånd under kolonisationen. Det är också intressant eftersom en vanlig uppfattning är att kvinnlig frigörelse och autonomi har varit ett okänt begrepp i Afrika som har introducerats tack vare västvärldens välvilja, när det snarare var europeiskt styre som underminerade den.

I Igboland hade kvinnor nämligen både ekonomisk och politisk makt. De deltog i sina byars folkråd på samma villkor som män (där ålder, kunskap och rikedom var viktigt för att få föra sin talan, snarare än kön) samt tog hand om den lokala handel och odlingen av cassava, palmolja och andra grödor. Utifrån det indirekta styrningssätt som introducerades i Nigeria av britterna, utnämndes en hövding ur befolkningen. Detta var inte bara en förolämpning mot Igbofolket att ha en person som skulle styra och representera samtliga byar, men var orättvist eftersom enbart var män blev utnämnda. Dessa hövdingar började med tiden missbruka sin makt genom att ta över land, fängsla de som öppet kritiserade dem, trakassera kvinnor och tvinga dem till giftermål för att berika sig själva.

När britterna började planera att beskatta kvinnorna, något som hade försatt många kvinnor i fattigdom och därmed gjort dem ekonomiskt beroende av sina män, valde de att protestera, och det högt. De första protesterna gjordes i staden Oloko där hundratals kvinnor samlades utanför hövdingens kontor för att ”sitta” på honom – dvs, fånga hans uppmärksamhet och tvinga honom höra deras krav genom sång och dans. Efter flera dagars sittande fick de till slut ett skriftligt utlåtande av den koloniala administrationen att de inte skulle bli beskattade och att hövdingen skulle avsättas. När ryktet spred sig om deras framgångar genom det kvinnliga nätverket mikiri, utlöstes fler protester i andra städer.

Sammanlagt deltog tiotusentals kvinnor i protesterna med liknande framgångar under flera månader.

20140726-112451-41091010.jpg


”Men hur svårt kan det vara att få tyst på ungen?!”

barn & föräldraskap » 21 juli, 2014 » 19:3876 kommentarer

20140721-213308-77588705.jpg

Har ni någonsin träffat en förälder som ba ”innan jag fick barn så visste jag preciiiiis vad jag snackade om!”?

Nä precis vad jag trodde.

Och ni som har barn; vad tyckte/trodde ni innan ni fick barn, vilka nya insikter fick ni efteråt och hur många ord har ni fått äta upp i efterhand?

Personligen skäms jag regelbundet över allt jävla skit jag kläckte ur mig innan, alla fördomar jag hade och hur otroligt oförstående och dömande jag var. ”Jag kommer aaaaaaldrig…..”