Barnen ska minsann inte tro att de bestämmer!

Jag känner ett sånt obehag när folk talar om att barn ska lyda.

Jag har märkt ett stort auktoritetsbehov hos människor som sällan ifrågasätts, varken av omgivningen eller av en själv. Man liksom gör som ens egna föräldrar gjorde, upprepar samma gamla mantran och reflekterar aldrig över VARFÖR man gör som man gör. Barn ska lyda. Eller lyssna som man hellre kallar det. (vilket självbedrägeri) Man metodar och dresserar och håller liv i gamla mönster. Man faller in i en roll, föräldrarollen, där man ser sig själv som ett överhuvud som ska bestämma. Och glömmer bort att vara genuin och autentisk.

Oftast är jag en sån där låt gå-morsa, jag låter barnen bestämma det mesta själv. Men bland kan jag märka att det där obehagliga auktoritära bubblar upp inom mig i vissa situationer och jag kommer på mig själv med att vara rigid och gammalmodig, för sakens skull liksom och utan eftertanke. NÄ HÄR SKA BARNA INTE TRO ATT DE FÅR BESTÄMMA och så kör man på, och över - säger nej fast man egentligen inte vet varför man säger nej i första taget, vägrar kompromissa eller låta barnet få ett uns makt i sin annars så ganska maktlösa tillvaro.

Sen kommer man på sig själv "men vänta lite vad håller jag på med? Varför är det här viktigt att hon lär sig eller gör just det här och just nu?". Och jag får påminna mig själv om att ta ett steg tillbaka och hitta ett nytt tillvägagångssätt.

(null)



Jag förstår de som röstar på SD, jag har varit en av dem
Jag har tänkt på hur det kan bli och det kunde ha blivit. De senaste dagarna har jag liksom upptäckt att människor jag tycker om röstar på SD. Det är som en livskris. Varför? Hur? Och jag har haft en massa samtal med gamla bekanta och vänners vänner som också röstar SD och i flödet har jag sett människor med anhöriga som är bruna eller svarta eller homosexuella osv som ändå röstar SD och undrar om de fattar vilken käftsmäll det är för de omkring dem som tillhör just de grupper som drabbas hårdast av SDs politik.
 
Jag har till och med sett bruna människor stå i kungsträdgården under gårdagens nazistrally och skandera "ut med packet". Alltså inte ut med nazistpacket utan .... ni vet, motsatsen. Bruna människor som är nazister. Som dels röstar SD och dels röstar värre än så (Alternativ för sverige). Jag har sett bilder på barnfamiljer i samma samling. Stolta över sitt hat. Stolta när deras tonåringar tar ton i ropen som riktas mot invandrare och homosexuella.
 
Jag fattar inte. Men jag fattar kanske ändå.
 
Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.
 
Eller vänner och vänner... ja de gillar ju Rafed på Pizzan men visst är han ändå en blatte när det kommer till kritan. Fast inte du Natashja, inte du, du är inte som dem. (Förutom när jag blir arg på dig för då är du bara en jävla svartskalle, en turkjävel, blattehora) Alltså innan jag flyttade från Tensta så visste jag inte vad rasism var. Jag mötte det aldrig då och där.
 
Men sen flyttade vi till hälsingland och plötsligt ville jag inte heta Natashja Psomas längre och jag ville inte ha jättestora svarta ögonbryn (så jag noppade bort dem) och mörkt mörkt hår och jag ville ha en liten svensk uppåtnäsa (jag satte gummisnoddar på näsan för att den skulle ändra form) och blont hår (lessen men det blev gult, inte så snyggt) och jag ville inte vara grek. Jag bytte namn (tillfälligt) till Nillan Björk (alltså skäms över detta, förlåt, skratta inte) och hette så under hela skolgången. Nillan Björk. 
 
(Och jag är inte bättre nu. Bytte bort mitt Psomas mot ett svensk efternamn så fort jag träffade Oskar. (Och fick ett riktigt jobb för första gången))
 
Och jag hatade mitt ursprung. Speciellt varje gång nån sa nåt rasistiskt till mig. Tog på mig deras hat och gjorde det till mitt egna. Helt absurt egentligen att jag inte tyckte de var dumma utan att jag tyckte att jag var fel. 
 
Och jag undrar hur det kunde ha blivit om jag inte mött människor som fick mig att tänka nytt. Hade jag också varit som den där bruna snubben i Kungsan igår som öppet stoltserade som rasist? Nej inte så pass antagligen men hade jag kanske röstat SD?
 
Jag tror det hade kunnat vara ännu ett sätt att distansiera mig från det ursprung jag skämdes över då och jag undrar om det är därför en del invandrare stöttar SD nu. Handlar det om ett självhat där man försöker bli den yttersta svensken? Eller iallafall den minsta blatten? Minst blatte av alla blattar? Jag hade en bekant, adopterad från Bangladesh, svart, som skrev BSS överallt och sökte medlemskap i VAM (Vit arisk makt) (Han blev nekad) och som så aktivt och högljutt skanderade deras budskap. Det är så jäkla sjukt. 
 
Och imorgon är det val. Och positionerna för vad som är normalt och rimligt har redan flyttats fram flera mil. Nazister kan öppet ta plats och ingen gör nåt. Igår var det cirka hundra motdemonstranter. Hundra! Mot cirka tusen (!!!!) nazister.
 
Och överallt på uteserveringarna och omkring kungsträdgården kollade folk på. Sen skötte de sig själva. Tog en bärs och åt upp sin mat. Gick hem. Tog ingen ställning. Kanske postade ett inlägg på FB om att alla får tycka som de vill och att det är bra att alla tycker olika. 
 
Vad fan ska vi göra? 
Vi har ett politiskt ansvar, ta det på allvar!
Så var det feministisk marknad i helgen. Det var kul! Det är alltid kul, jag gillar det mer än jag trodde, inte bara för att man säljer lite utan för att man får träffa massa feminister och kvinnor. För att ni kommer och berättar hur mycket jag har betytt för er feministiska födelse och utveckling. Det är så jävla häftigt. Ja det är lite genant och ja jag har svårt för det sociala men ändå så häftigt. 
 
Gjorde en snabb omröstning på instagram för nån vecka sen där jag ställde frågan om jag varit avgörande för just följarnas feministiska födelse och över 7000 svarade medan den låg uppe. Alltså svarade ja. Hur många som svarade nej var inte relevant för även om det är resten av mänskligheten som säger nej (för så är det väl) så var det sjutusen personer som jag fört in på rätt väg. Sjutusen människor som jag gjort skillnad för. Och jag gissar ändå att siffran är mycket högre med tanke på att det var en omröstning i stories på instagram under 24 timmar. 
 
Och sen tänker jag på alla de där sjutusen personerna och vilka de har i sitt liv, vänner, familj, barn, föräldrar, kolleger... alla de som man snackar med. Och hur många feminister de i sin tur skapat eller möjliggjort. Så häftigt. Så när jag känner att vem fan är jag och vad gör det för skillnad så tänker jag på det. Prata med folk om politik, så pratar de med folk. Och det gäller ju er också. Om man bara kan förändra EN människa så gör man skillnad.
 
Och nu i valtider, i helgen så går ni och röstar (!!!), så är detta extra viktigt. Akut till och med. Prata med alla ni känner. Speciellt om ni har sverigedemokrater i er närhet. Slå hål på argumenten. Fråga vad som är viktigt för dm och förklara på vilket sätt SD inte är rätt parti då (för det är de inte). 
 
Och ni som vacklar och är osäkra och känner att fan alla partier är samma skit och jag är inte ense med nån helt. Lyssna: 
 
1. GLÖM DETTA med att vara ense med alla. Det kommer aldrig ske. Aldrig. Du väljer ett parti som har samma värdegrund och vision för framtiden som du har. Även om ni inte håller med varandra i frågan om föräldraförsäkningen. 
 
2. Nej alla partier är inte samma skit. En del för en högerpolitik som gagnar de som har. Och en del för en vänsterpolitik som vill att alla ska ha det drägligt, till och med om man är sjuk, lat, dum, inte vill jobba. Och så har vi ett parti som vill oss illa. Som hatar Sverige och vill efterapa typ Ungern. Ni vet. 
 
3. Rösta inte egoistiskt. Rösta för alla de som saknar dina privilegier. Du kommer klara dig. Det finns andra som inte gör det. 
 
4. Om dina viktigaste valfrågor typ är "stoppa böneutrop" eller "billigare fastighetsskatt" så kan du dra åt helvete för hallå SNACKA om privilegier om det största problemet man har är att nån stor och ropar på arabiska nån kvart om dagen i ett område du förmodligen ändå inte bor i. Fan kamma dig! 
 
Jag kommer rösta på Vänsterpartiet. Ifall nån inte redan fattat det. 
 
Puss på er!
 
Och glöm inte att en blank röst ÄR en röst för SD. Ta ansvar. 

(null)

(null)