Uncategorized

Barnarbete

De tävlar om vem som kan plocka flest vinbär (till sylten vi ska göra, alltså det är typ godaste sylten?!). Först ville de inte trots att vi argumenterade för vikten av att hjälpas åt samt hotade om syltfri frukostgröt men nä. 

Så vi ba ”tävling!” 

Näthat & samtal

Behovet av trygga rum

Undra hur mycket spagetti och gröt och brödsmulor jag grävt fram ur mina bebisars öron egentligen. Men så ser det ut med helammade krävande små som inte kan ligga själv en endaste minut. 

Nu till nåt helt annat. Nåt som jag och många andra feminister med plattformar ofta får kritik för är att vi undanber oss kritik eller ifrågasättanden på våra plattformar. 

Det finns nämligen en uppfattning att man som sk ”offentlig” alltid ska vara tillgänglig för andras tyckanden och åsikter. Ofta skammas man också i sammanband med det, anklagas för att vara ovillig att lära sig, se sina privilegier, ta kritik. Man framställs gärna som korkad och bortskämd och dålig och kränkt. Lättkränkt som bara vill ha ryggdunk. 


Som om det ena utesluter det andra. Som att ett behov av trygga lugna rum utesluter förmåga att självrannsaka, lära om eller ta till sig nya tankar och perspektiv. 

(Ni som följt mig länge vet ju att det under lång tid drevades ganska hårt mot mig. (Dvs andra feminister och antirasister drevade). (Mer om det här) Citatet är skrivet av en av de som startade det stora drevet mot mig genom att helt enkelt hitta på saker jag skulle ha sagt och gjort mot henne och andra transpersoner. Sen var bollen i rullning, hon har cred och många följare som helt okritiskt tog hennes ord för sanning. Och fortfarande idag tar hon varje chans hon kan för att smutskasta mig och få andra att haka på.)

För mig är det extra viktigt att ha platser på nätet där jag slipper försvara mig, mot näthatare och mobbare men också mot andra feminister som vill debatera och ifrågasätta. Instagram och bloggen är den platsen för mig. Där vill jag ha sol och leenden. Kärlek och pepp. Jag vill ha ett systerskap och en feminism som är som en varm kärleksfull förlåtande och förstående famn och nej inget annat! Inte här! Jag får så mkt kritik och påhopp, sakligt och osakligt på andra platser (Twitter och Facebook samt de forum jag driver) och framförallt så har jag varit tillgänglig för andra så många år att jag till slut blev utbränd och där är jag nu. 

Utbränd och nyförlöst och jävligt skör. Jag måste få ha frizoner. 

Det är ok att stänga dörren. Det är ok att värna om sitt eget välmående. Det är ok att säga nej tack till nedbrytande samtal och debatter. Jag förstår frustrationen hos de som vill kritisera, när man vägrar lyssna, men jag önskar att de också kunde se utanför sitt eget behov av att läxa upp och förstå varför jag och flera andra inte orkar till slut. 

Kram på er!

Uncategorized

Amningshormoner som gör en både dödstrött och pigg?


Nämen godmorgon då! 

Är lite sur på den här killen som sovit skit-jävla-dåligt hela natten:


Man får väl tacka amningshormonerna för att man ej kraschar helt av trötthet. Amningshormoner = 👍🏻👍🏻👍🏻 = främst så hjälper de en att somna; attans vad jävla akut trött man blir när man ammar?! Jag kan typ somna ståendes. Sitter och liksom nickar till. Så här exakt ser jag ut när jag ammar bebisen på natten:


De hjälper en även att sova samt att vakna snabbt. 

Nä nu ska min inneboende brorsa göra kaffe åt mig, den begynnande huvudvärken ska motas i grind! Senare idag får vi besök av barnas kusin Vincent och bonuskusin Raven som är Vincents halvsyster. De brukar stanna ett par dagar och Vincent och Ninja blir alltid så ledsna när det är dags att bryta upp. Ni som följt bloggen från starten minns att vi (jag och Vincents föräldrar) bodde grannar tidigare och umgicks från tidig morgon till sen kväll de första två åren av barnens liv. De är lika gamla och är tajtare än syskon. 

(Varning för barnbildsspam)



Uncategorized

Arvsanlagen man oroar sig för

Farsan var här häromdagen. Ville se det nya underverket och hann såklart med att säga en eller två eller tre absurda grejer. Allt han säger är absurt. Man slår sig för pannan men pallar inga diskussioner. 

”Den lilla Herkules!” (Om bebisen) (OBS alla ”h” ska läsas som ”sje-ljud”) 

”Tamlin ska brottas med honom sen!” (Och så försökte han säga det till Tamlin som tack och lov sprang iväg av blyghet. Ba nej? Jag ville inte att mina barn ska slåss eller brottas, jättedålig idé!) 

”Han är micket stark?!” (Pappa är besatt av könsroller) 

”Han ska spela fotboll! Det är micket bra för killar. Bli den nya Zlatan!” (Om Tamlin. Försökte förklara att  Tamlin gillar att rita och pyssla. Och när jag sa att fotbollen är så full av våld och machonormer så ba ”mmm bra!” Och så tog han det positivt?? Ba nej pappa det är dåligt!)

Sen hann han med att kommentera min storlek. Jag bet av med ett ”jag kommer alltid vara tjock och det är ok” men han insisterade ”nää du får träna…” Och så avbröt jag med ett hahahaha nej det orkar jag inte. Alltså pappa som röker som en borstbindare och väger cirka trettio kilo nu (pga gammal) samt haft hjärtproblem pga leverne ska ge mig hälsotips. Nej. Bara nej. Men typiskt smala människor om ni ursäktar generaliseringen. 

Och! Denna bruna grekiska man påstod dessutom att jag har olivfärgad hy pga ”Din mamma åt micket grekisk mat och oliver när du låg i hennes mage”.

Mmmm o k e j. Det kan ju absolut inte ha nånting med typ arvsanlag att göra?


Man oroar ju sig över just dessa arvsanlag när familjemedlemmar (föräldrar) uppvisar extrem okunskap och ärligt… lite lägre iq än normen. [ledsen smiley] Vad bär jag själv på liksom? Vad ärver mina barn? 

Pappa sa en intressant sak dock. Han snackar ju mest skit men han berättade för Oskar (varför nu han skulle vara intresserad) att ”ingen i vår familj luktar svett eller illa”. Ok det låter ju absurt tänker ni men det roliga är att jag och Oskar pratat om just det för nån dag sen. För jag luktar inte heller illa eller svett?! Alltså jag kan lukta färsk svett när jag svettas. Fast en söt mjuk doft, inte illa. Men så fort det torkat så… Poof! Borta! Och när jag tänker efter så luktar min pappa knappt nånting. Inte ens fast han röker. 

Aja detta är sjukt ointressant för er. Jag fattar. Men så här blir det när man lever ett händelselöst liv. 

Apropå arvsanlag förresten. Ninja är ju så sjukt lik min mamma. (?!) Och Tamlin är ju en klon av Oskar. Den nya lilla smurfen (som ej har nåt namn) är väldigt lik Ninja som bebis. Och mig! Ska bli kul att se hur han ser ut sen när han liksom blir mindre bebis. När man tittar tillbaka på Ninja och Tamlins bebisbilder så ser man ju att det är dem. 


Jag och mamma: