#5inistagram

1. Jag behöver feminismen

Överallt runt om i världen så mördas, våldtas, könsstympas och fängslas kvinnor just för att de är kvinnor. Våra kroppar är handelsvaror, de köps och säljs för sex och barnafödande. (Antingen som prostituerade eller som fruar) Vi får sämre sjukvård, vi förvägras abort, vi dör i barnsäng eller som bara här i sverige: vi får föda våra barn i baksätet på bilar. Detta för att kvinnor alltid setts och fortfarande ses som mindre värda än män.

Och trots detta så är tanken på jämställdhet mer kontroversiellt än kvinnohat. Trots detta är feminismen mer provocerande än männens våld. Feminister är mer föraktade än förtrycket vi motarbetar och man blir ofta mer upprörd över att män bli ihopgrupperade än över att kvinnor våldtas.


Feminismen anklagas ofta för att göra kvinnor till offer och ta ifrån oss vår agens men jag håller inte med; det som gör oss till offer är patriarkatet och därför behöver vi feminismen för att belysa samt motarbeta detta orimliga och utbredda kvinnohat som fortfarande genomsyrar inte bara de där andra delarna av världen, utan även vårt eget samhälle och kultur.


Det manifesterar sig i kulturen; i sångtexter, filmer och reklam där kvinnan aldrig ses som egen utan alltid ett objekt till för att tillfredsställa andra. Det manifesterar sig i flickor på sju år som vill banta för att de är tjocka, i kvinnor som får ätstörningar och pojkar som slår för att ”de är kära”. Det manifesterar sig i sjukvården och i våra lägre löner. Och det manifesterar sig i mäns våld mot kvinnor, i mer utsatthet och inskränkta rättigheter.

De flesta tycker att det är självklart att alla ska behandlas jämlikt och att vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Jag har nog aldrig mött nån som på allvar tycker nåt annat. Men problemet är att väldigt många inte ser hur allt hänger ihop.

Låter man exempelvis små pojkar komma undan med lite vad som helst under parollen ’’boys will be boys’’ så är det inte så konstigt att män växer upp och blir våldsamma och lär man flickor att de ska behaga andra så kommer det påverka deras val i framtiden.

Och är man inte beredd att fundera lite på hur ens eget beteende påverkar synen vi har på män och kvinnor så har vi lång väg kvar. (Och det har vi tyvärr då få är beredda att ändra på sig)

Jag behöver feminismen för den gör mig aktiv istället för passiv.

Jag behöver feminismen för den ger mig kraft och styrka.

Jag behöver feminismen för att den hjälper mig se hur allt hänger ihop.

Jag behöver feminismen för att den ger mig kunskap, analys och verktygen jag behöver för att slå mig fri från förtryck.

Jag behöver feminismen för att överleva.


Varför behöver ni feminismen? 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply FT 1 mars, 2017 at 13:44

    För att inte tala om hur man förminskar kvinnor med endometrios – det är verkligen ett ämne du borde lyfta skulle jag önska 🙂 Så illa jag blivit bemött av vården pga att jag har endometrios och för att jag är kvinna.

  • Reply Andrea 1 mars, 2017 at 14:10

    Bra initiativ! Jag upplever det som att feminismen har tappat bort sig lite de senaste åren och att det verkligen kan vara läge för oss feminister att fundera över vad feminismen betyder för oss och vad som förenar oss.

    De senaste åren har handlat väldigt mycket om att backa och lyssna och att inse hur privilegierade vi är, och det har jag gjort. Ibland kände jag en bitterhet över det, men den bitterheten vände jag mot mig själv. Jag kanske var som en vit kränkt man? Jag slutade i princip att delta i den feministiska debatten eftersom jag inte hade något att komma med och för att jag kanske aldrig skulle kunna förstå riktigt förtryck. Vilket superpatriarkalt och effektivt vapen mot kvinnor egentligen! Vi som har socialiserats som kvinnor är vana vid att alltid sätta andra först, så om någon säger till oss att vi tar för mycket plats är det klart att vi backar. Nästan alla har tvingats backa och då är det ju inte konstigt att vi inte kommer framåt. Jag glömde nog nästan bort vad det var vi kämpade mot.

    Sen vann Trump valet och det blev så smärtsamt uppenbart för mig hur INTE privilegierade kvinnor som grupp är. En vit cis medelklasskvinna i Arkansas som blir oönskat gravid kommer kanske tvingas föda barn för att hennes man inte vill att hon ska göra abort. Vi är inte fria för fem öre, även vi som kämpar mot färre förtryck än andra kvinnor.

    Nyligen läste jag Crenshaw (hon som myntade begreppet intersektionalitet) eftersom jag insåg att det jag känner till om intersektionalitet som bäst är tredjehandsinformation. I ”Demarginalizing the Intersection of Race and Sex” (finns fritt tillgänglig om ni googlar!) beskriver hon en källare där alla förtryckta finns. Den som är drabbad av flest överlappande förtryck står längst ner och på hennes axlar står personen som lite mildare drabbad osv tills vi når källartaket där vi kanske finner en kvinna som bara är drabbad av ett sorts förtryck. Traditionellt har kvinnokampen utförts uppifrån och ner, så att de översta kvinnorna kan lämna källaren, men de längre ner lämnas kvar. Crenshaw menar då att om vi istället skulle utföra vår kamp nerifrån och upp kommer alla att kunna lämna källaren eftersom de som står längre ner drabbas av samma förtryck som oss, men också av andra förtryck.

    Min nya uppfattning är därför att förtrycket jag utsätts för också räknas och att jag också har en plats i feminismen. Vi är alla kvar i källaren och vi måste ta oss därifrån. Därför behöver jag feminismen.

    • Reply M. 3 mars, 2017 at 10:59

      Så bedrövligt att höra! Hoppas du fått adekvat hjälp?

  • Reply Ellen 1 mars, 2017 at 18:16

    Yay, love this:)

    • Reply M. 3 mars, 2017 at 11:01

      Men åååh! Mitt Reply här ovan skulle vara till kommentaren över om endometrios! Förlåt!!

  • Reply Loanne 1 mars, 2017 at 18:49

    Underbart! ❤

  • Reply Ulrika 1 mars, 2017 at 19:00

    Jag blir så jävla arg varje gång jag fått höra att jag överreagerar eller är ”för känslig”. Eller ”du får inte ta åt dig, han överreagerade/menade inget illa!”. Så förutom att någon betett sig illa och uppenbarligen inte ska behöva stå för det, så ska jag tänka att det är mig det är fel på, att jag egentligen är fånig som blir ledsen. Även om det ligger och skaver i mig i månader efteråt. Annan fun fact: när jag var utbytesstudent i USA fick jag ofta uppmaningen att jag skulle le mer och att jag såg så allvarlig ut hela tiden. Jag var 16 år och blev sjukt förvirrad av detta. Det var ju så jag såg ut när jag tänkte, lyssnade eller vad jag nu gjorde. Naturligtvis var det bara (ofta äldre) män som påpekade detta. Ofta avbröt de också mig när jag satt i tankar eller var fokuserad på något och kastade sig fram och sa käckt ”SMIIIILE, you look so serious! haha!”. Naturligtvis log jag lite fint, nästan ursäktande eftersom jag inte vågade eller visste annat. Blir så arg nu i efterhand så orkar inte. Tips 1: senaste Girls-avsnittet sätter huvudet på spiken på så sjukt mycket. Jag satt typ och höll andan genom hela avsnittet och märkte det inte förrän det var över. Så. jävla. Bra. Lena Dunham är ett geni. Tips 2: ”Alla borde vara feminister” samt ”15 råd till en nybliven förälder”, två tunna böcker som alla borde läsa. Skrivna av Chimamanda som myntade citatet om definitionen av feminism.

    • Reply Ida 1 mars, 2017 at 21:51

      Haha det där med ”le! Du ser så sur ut!”, alltså om man fått en krona varje gång man fått höra det. Har gått höra det av män sedan gymnasietiden, och blev alltid lite ledsen och arg när någon sa det. Det var inte förrän jag var 30 (!) som jag såg feministisk grafitti dör någon skrivit stop telling women to smile som jag på allvar förstod att shit det är alltså inte bara jag som får höra detta? I femton år hade jag gått runt och tänk på mig själv som en person som ser sur och arg ut och att det var ett problem. Detta är ju ett ynka ”problem” men för mig illustrerar det vad som kan hända när man berättar om sina erfarenheter med andra kvinnor, och helt plötsligt ser man att ens problem är inte specifika eller privata uran delas av andra kvinnor också. Och då kommer ilskan, det är fan förlösande

    • Reply Bea 3 mars, 2017 at 00:16

      Alltså. Min morbror gav mig boken ”alla borde vara feminister” och jag har inte läst den för att han gav den till mig på skämt och sa att den är inte seriös och borde inte tas seriöst. Men jag ser på flera ställen att den uppfattas som viktig och bra? Wow. Insåg precis att min morbror är such an ass.

  • Reply Christina 1 mars, 2017 at 19:11

    Åh detta är så bra! Ska bli jättespännande att läsa dina och andras tankar denna månaden. Jag är inte så vass på att analysera ”eget” utan suger åt mig allt jag läser från mina favoritfeminister, så denna månaden kommer nästan kännas som att gå i skolan igen (fast minus csn) TACK ❤

  • Reply Malin 1 mars, 2017 at 19:36

    Tänker att jag behöver feminismen i mitt lilla universum för att få ha smink, örhängen, linser etc. Liksom för att få ha kavaj och skjorta. Detta är för min egen skull, att få välja själv. (ja, jag förstår att det kan vara upprörande för vissa, men att vara ”naturlig” kan också vara ett tvång, beror på kontext). Sen hoppas jag att feminismen kan medföra att jag inte anses som en sämre människa för att jag inte har några barn tyvärr upplever jag det motsatta. I det stora är det förstås annorlunda, där håller jag med om vad som redan skrivits.

    (mitt instagramkonto passar inte riktigt in så deltar hellre här)

    • Reply Bea 3 mars, 2017 at 00:18

      Jag känner också lite så. Ibland känner jag för att vara totalt naturlig månader i sträck och då vill jag vara det ifred, men just nu är jag i en period då jag bara vill ha massa smink och smycken osv. Feminismen handlar mig för om att få vara hur man vill utan att någon ska ifrågasätta. Man är ju ej en dålig feminist om man sminkar sig.

  • Reply Djävulsadvokaten 1 mars, 2017 at 22:38

    Blir det här ett privat party, eller kommer även en (till största delen) feministisk man också att kunna delta i diskussionen?

    • Reply Felicia 2 mars, 2017 at 12:44

      Det är väl bara att prata på?

    • Reply Bea 3 mars, 2017 at 00:19

      Vem som helst kan delta i denna feministiska utmaning.

  • Reply Tobias 2 mars, 2017 at 01:07

    Det hade varit minst sagt intressant att se om det varit någon skillnad om det var vi män som stod för barnafödande när det kommer till nedläggningen av BB i t ex Sollefteå. Jag skulle sätta min högra hand på att majoriteten av dem som ligger bakom att ha röstat fram beslutet säkerligen är män. Garanterat har de tänkt i banorna att ”Hur svårt kan det vara att klämma ut en unge? Då vet de inte hur det är när en man är riktigt förkyld!”.

    • Reply Bea 3 mars, 2017 at 00:20

      Så tänkte jag också 😛 känns väldigt ologiskt att en eller flera kvinnor skulle ha kommit fram till ett sånt beslut…

  • Reply Ida 2 mars, 2017 at 07:52

    Välkommet initiativ! Jag har alltid gillat dina skarpa feministiska analyser <3

  • Reply Linnéa 2 mars, 2017 at 09:17

    Jag ÄR känslig, sen skiter jag blankt i om det är för att jag är kvinna eller för att jag är en kändlig individ. Men jag har slutat se det som en svaghet/problem och i stället lyfter fram det, inte som en styrka men som ett faktum. Jag är känslig och har ett visst sätt att hantera/reagera på saker, deal with it liksom. Ibland är det bättre än att vara rationell, ibland sämre. Men det har lika stort existensberättigande! Så har jag gjort med många av mina egenskaper som gör mig till den jag är och det är fantastiskt befriande och har även tagits väldigt väl emot av omgivningen i alla möjliga kontexter.

  • Leave a Reply