#5inistagram

10. En intressant bok

Jag har läst så otroligt många, fantastiska, tankeväckande och just intressanta böcker som hjälpt mig att komma till insikt om sakernas tillstånd. De första böckerna jag läste som gjorde att jag fick upp ögonen för genus och hur vi fostrar och bemöter barn var genom mitt jobb som barnskötare. Vi hade ett litet bibliotek bredvid fikarummet och detta var ju före smarttelefonernas tid så då fanns det ju mer tid att faktiskt läsa böcker också. Jag hittade ”Flickor, pojkar och pedagoger : jämställdhetspedagogik i praktiken‎” i bokhyllan tillsammans med ”Modiga prinsessor och ömsinta killar”. och lusläste dem.

Polett efter polett trillade ner och på den vägen var det. Jag blev den där jobbiga kollegan som drog upp genus på personalmötena, som ifrågasatte, (och som blev nertystad och motsagd tyvärr) och som framförallt självrannsakade.

Under det rosa täcket” var nästa anhalt och då föll allt på plats. Den blev avgörande för mig och för min kunskap om könsroller, hur vi gör kön och hur vi formas till kvinnor. Och där blev min feminism mer konkret, mer verklig. Det blev ett mer tydligt uppvaknande än det där tidiga sömniga trevandet.

Sen dess har jag såklart inte slutat läsa, tvärtom, min bokhylla är full av böcker om feminism och genus och allt som hör till som tacksamt varit grunden för min kunskap och feministiska tankesmedja.

Men jag vill lyfta en bok som sticker ut lite, som är ny och banbrytande och så jävla viktig och som är en del av det lilla bibliotek som jag lagt undan till mina barn.


Ett transfeministiskt manifest” skriven av Maria Ramnehill kommer sälla sig till historien. Jag är övertygad om det. Maria har betytt otroligt mycket för mig som feminist men också för min personliga utveckling som medmänniska och för min insikt (om än sparsam än så länge) i transfrågor.

Livet som transtjej i det här samhället är i bästa fall att vara ett skämt. Du kan räkna med att bli ifrågasatt av vården och rättsväsendet och trakasserad av snubbgäng. I värsta fallblir du misshandlad och våldtagen. Samtidigt skildras du i populärkulturen som sjuk eller som en bedragare. En sak är säker: du betraktas aldrig som en riktig kvinna.

– ur ”Ett  transfeministiskt manifest”

Boken är skriven ur Marias perspektiv och utifrån hennes tankar och åsikter, hon utger sig inte för att tala för alla transpersoner utan är tydlig med att detta är hennes manifest. Den är uppdelad i tre delar; bilden av transkvinnan i samhället och kulturen, transvårdens problematik och transfeminismen.

Innan Maria, innan hennes texter, så var min blick kraftigt begränsad, min privilegierade bubbla mycket mer bekväm (i den mån det går som kvinna i patriarkatet) och min feminism transexkluderande. Jag är på intet sätt i mål, långt ifrån, men Maria och hennes bok har lärt mig att lämna över micken till de som hörs minst.

Vad har ni för böcker med er? Vilka var så  där världsomvälvande för er? Berätta! 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

21 Comments

  • Reply Zoe 11 mars, 2017 at 08:54

    Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Hennes feminism är min feminism <3

  • Reply Chs 11 mars, 2017 at 10:12

    Fyfan vad kul! Jag såg rubriken till detta inlägg och tänkte ”om LD inte nämner Marias manifest ska jag tipsa om den boken i kommentarsfältet”. Men det behövde jag ju inte. 🙂

  • Reply ellen 11 mars, 2017 at 12:58

    ”Global Woman” av Barbara Ehrenreich fr läste jag som kursbok för kanske 10 år sen och den hjälpte mig att få lite nya perspektiv. Lättläst och intressant om olika kvinnors berättelse från skilda delar av världen. Boken tar upp klass, genus, kapitalism och globalism så man förstår mer hur allt hänger samman. LÄS:)

  • Reply Ulrika 11 mars, 2017 at 12:59

    Jag tror också just under det rosa täcket var min första riktiga feminist litteratur.. Dessutom är författaren Nina Björk från min hemstad! Jättekul 😀

    Däremot så var min mamma väldigt feministisk och antirasist, och många böcker jag läste som yngre (dvs kanske 8-15) handlade om t.ex tjejer med slöja (Ser mitt huvud tjock ut i den här? hette en som jag minns), jag läste även om hur kvinnor som växte upp under talibanernas välde levde och jag läste också såklart Malalas bok här om året 🙂 Tips till er som har barn i den åldern! Jag tror det har hjälpt mig rätt mycket att läsa böcker ur andras perspektiv om bl.a islam och slöjan, för att kunna se bortom det som medierna ofta skriver.

    Ska komma tillbaka till kommentarerna om någon dag och skriva ner vilka böcker ni föreslår 😀 Kan hända mitt nyårslöfte ska bli ett sommarlöfte om att läsa en hel bokhylla med feministisk litteratur!

    • Reply Ulrika 11 mars, 2017 at 13:01

      En annan bok som jag också nyligen läst var Amy Schumers bok ”The girl with the lower back tattoo”. Trots att hon är väldigt problematisk i vissa avseenden så är jag stark motståndare till moralsk absolutism, och tycker att några av hennes andra synsvinklar är spännande och relevanta. Skulle nog inte riktigt rekommendera den om det inte är någon som verkligen tycker om henne dock 😉

  • Reply Ulrika 11 mars, 2017 at 13:06

    Jag har en annan fråga! Är det någon som har läst fittstim? Jag minns att min storasyster läste den, men jag var lite för ung för den då 😉

    • Reply Susi 12 mars, 2017 at 07:04

      Ah, Fittstim! Var bland de första feministiska texterna jag läste. Minns att jag önskade mig den i julklapp, var väl 14 eller så när den kom, fick den ej (gissar pga omslaget kanske? ) men jag plöjde den sedan via biblioteket 🙂

  • Reply Sara 11 mars, 2017 at 13:38

    ”Det kallas kärlek” av Carin Holmberg! Har förändrat hela mitt liv och stärkt mig mycket! Satte liksom ord på mycket som skavt i mina förhållanden. Sen är ju ”Flickan och skulden”, ”En riktig våldtäktsman” samt ”Flickan och skammen”, samtliga av Katarina Wennstam helt otroliga.

  • Reply My 11 mars, 2017 at 16:16

    Jag har saknat glädjeflickorna som f*n, så detta blev en sjukt rolig överraskning!
    Så sjukt skönt att få fly den patriarkala världen för ett tag, så är du ju sjukt skön och rolig också!

  • Reply Zpiach ~ en överlevande av incest 11 mars, 2017 at 18:03

    Bitterfittan. Konsten att vara kvinna. Alla borde vara feminister.

  • Reply Anja 12 mars, 2017 at 01:24

    Det andra konet av Simone de Beauvoir. den oppnade livet for mig.

  • Reply Susi 12 mars, 2017 at 07:12

    Sedan älskar jag Liv Strömqvists serieböcker! Prins Charles känsla, om tvåsamheten var tankeväckamde (och sjukt rolig), och Kunskapens frukt.

  • Reply Karin 12 mars, 2017 at 08:08

    Den bok som satt sig som mest är ”På stranden” av Nevil Shute. Det är tredje världskriget och det sista som återstår av världen är Australien. Ett moln av radioaktiv strålning är på väg mot
    landet och i boken får man följa de sista levande människorna. Boken visar på hur olika
    vi är och hur många behåller sina roller ända in i det sista, till ingen nytta. En girig affärsman håller på sina principer, allt ska betalas kontant för han är rädd att inte få ut sina pengar från banken om tillvaron skulle bli värre. Vetskapen om att alla ska dö, det finns inte hos denne pengasugne man.
    Så otroligt bra, så bra att jag till och med trodde att den var sann.
    Jag kan berätta en episod som hände efter att jag läst klart boken.
    En kompis och jag var på Ikea, han ville köpa återvinningsbyttor att ha hemma under
    diskbänken. Jag tittade på honom och sa: Det är väl ingen idé, det är ju ändå snart slut.

  • Reply L 12 mars, 2017 at 12:09

    Hirdmans alla böcker. Just för att det är empiri.

  • Reply Regina 12 mars, 2017 at 14:54

    Jag var kanske 11 när jag läste en bok som hette Edith. Jag förstod inte riktigt djupet av rasismen och hur segregationen påverkade henne och alla hennes syskon, men historien berörde mig djupt och jag fick en mycket djupare förståelse för intersektionalitet när jag väl blev feminist och började läsa genus.

    http://www.zaitzova.wordpress.com

  • Reply Katta tonårsmorsa 13 mars, 2017 at 06:09

    Den har många år på nacken, men är tyvärr lika aktuell nu: Egalia.
    Sätt den gärna i händerna på barn i 11-12-13-årsåldern. Men den funkar som introduktion för vuxna också.
    Fittstim är också ett tidsdokument, men det finns ett och annat guldkorn i den.
    Bitterfittan, skönt att läsa om frigörelse.
    Vad som helst av Selma Lagerlöf. Präglad av den tiden men det är en Nobelprisad författare.

    • Reply Ellen 14 mars, 2017 at 09:32

      Menar du Egalias döttrar av Gerd Brantenberg?? Åh den är fantastisk! Hade helt glömt den, men den öppnade upp och synligjorde hur till och ed språket är så könat och mansdominerat, för mig när jag läste den. Läs den alla som missat!!! Dessutom väldigt rolig bok 🙂

      • Reply M 14 mars, 2017 at 10:14

        Egalias döttrar var kanske min första feministbok också, hittade den i bokhyllan hemma i bokslukaråldern. Tillsammans med Moa Martinsson (Kvinnor och äppelträd!) med klassperspektiv. Sedan gick jag ganska rakt på Simone de Beauvoir och Det andra könet, var kanske 11-12 när jag läste den. Plöjde också (lite väl) tidigt Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg och minns kvinnokraften därifrån, tror faktiskt att hans skildringar är de första beskrivningar av kvinnlig kåthet jag läste.
        Och JA: Cora Sandels Alberte-triologi! Om frihetstörst och konstnärlig självrealisering – så bra, så bra!

        • Reply Katta tonårsmorsa 15 mars, 2017 at 05:13

          Just den! Egalias döttrar!

      • Reply Katta tonårsmorsa 15 mars, 2017 at 05:14

        Ja!

  • Reply Matilda 14 mars, 2017 at 05:48

    Linda Skugge gjorde mig till feminist en gång i tiden. Jag lusläste hennes böcker och älskade att hon var så uppkäftig och genomtänkt. Var länge sedan jag läste dem och har väldigt svårt att se att jag skulle hålla med om mycket hon skrev då idag.

    Serieböckerna om Persepolis av Satrapi i min mammas bokhylla var nog de första som fick mig att reflektera över feminism och jämlikhet utanför min svenska bubbla.

    Och så En klass för sig av Ambjörnsson som problematiserade och förtydligade alla de strukturer jag hade funderat så mycket på.

  • Leave a Reply