#5inistagram

11. Typiskt kvinnoyrke

Inte ens jag tar mig själv på allvar. Jag förminskar och nedvärderar det jag gör. Tvivlar och tvekar och känner mig misslyckad precis hela tiden. Det är ingen slump för det internaliserade kvinnohatet är stort och svårt att göra sig av med. Jag har fått lära mig att det jag gör inte är värt lika mycket som det min man gör. Jag har lärt mig att framförallt värdera saker efter pengarna det genererar och eftersom att min man drar in mer pengar än mig så är hans bidrag till samhället och familjen större och viktigare.

Ibland känns det som jag aldrig gjort nåt annat än att vara den här misslyckade hemmafrun som jag egentligen kanske är. Nej men jag är ju ingen hemmafru protesterar jag inombords, för jag jobbar ju med bloggen, med att skriva texter, med att UPPLYSA världen. Visst är det så? Säg att det är så?

Ja, hade jag varit man så hade det varit så. Då hade jag kallats för entreprenör eller författare eller inte fan vet jag men jag hade iallafall blivit tagen på allvar. För det män gör är lite bättre och lite vettigare. Deras arbeten upvärderas och de får ordentligt betalt medan kvinnor sänker statusen på vilket yrke som helst när det råkar bli för många av oss. 

Innan jag blev den här misslyckade hemmafru/skribenten/samhällsomstörtaren så jobbade jag på förskola. Jag jobbade mina 40 timmar i veckan och jag fick en lön. I jämförelse med lönen min man fick för sina 40 timmar i veckan så var mitt bidrag till hushållet ganska blygsamt men den hjälpte oss att kunna spara och köpa en bostadsrätt mitt i stockholm och jag tänker ofta på det när andra menar att min man försörjer mig, att han köpt det vi har, att han är ansvarig för vårt fina liv tillsammans. Att jag också jobbat precis lika mycket som han. Och jag tänker på hur detta ändå inte räknas. Att de pengar jag drog in då och de pengar jag drar in nu avgjort huruvida mitt arbete varit på riktigt.

Förstår ni hur jag menar? Hur vi inte bara ser ner på det kvinnor gör, tar det på mindre allvar utan att vi också värderar det utifrån de pengar vi lyckas dra in.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

15 Comments

  • Reply Emma 15 mars, 2017 at 08:36

    Jag förstår vad du menar!

    Och om kvinnan drar in mest pengar i hushållet så ses det också ner på, tyvärr. T R Ö T T på detta samhälle.

    • Reply Deckre 15 mars, 2017 at 14:40

      Ja verkligen, för då är de ”synd” om mannen. De går aldrig att vinna..

      • Reply Maria 15 mars, 2017 at 16:18

        Ja eller så är man en äcklig karriärskvinna som inte bryr sig om.sina barn…. 🙁

  • Reply Regina 15 mars, 2017 at 09:29

    Det är helt värdelöst att värdera sitt yrke efter pengar om en är kvinna, eftersom att världen är byggd så skev efter män, att bara yrken som premieras av dem blir högavlönade. Helt absurt att en jä*la snickare ska tjäna mer än någon som jobbar inom vården egentligen. Jag försöker också komma bort från tänket att pengar på något sätt mäter hur ”viktigt” och ”bra” jobbet är, men det är verkligen svårt.

    • Reply Elysia 15 mars, 2017 at 16:00

      Jag anser att snickare är ett viktigt jobb liväl som att arbeta inom vården. De flesta av oss kan inte bygga våra hus själva. Däremot kan jag hålla med om att snickarna inte borde tjäna mer än utbildad sjukvårdspersonal. Sjukvård, bostad, mat det är basbehov.
      Vad som är verkligt absurt är hur mycket pengar män(niskor) kan tjäna på att bolla runt med pengar på finansmarknaden eller springa runt och sparka på en boll.

  • Reply Hanna 15 mars, 2017 at 09:44

    När jag och exet levde ihop var han färdig med sina studier och jag skulle precis börja. Han tyckte inte jag skulle leva på studielån utan jobba extra för att försörja mig. Så det gjorde jag. Vi köpte lägenhet tillsammans och sen fick vi barn. Vi sålde lägenheten som vi båda betalat lika på och fick en halv miljon i vinst. Köpte hus på landet och pendlade långt båda två. Eftersom jag bara studerade skötte jag lämning och hämtning, studier, extrajobb, matlagning och hushåll. Han jobbade. Jag tog alla vaknätter, han sov i vardagsrummet. Jag skötte det mesta i trädgården, ordnade kalas och julfiranden och tog hand om markservicen vid alla släktbesök. Han jobbade. När jag gick ifrån honom tog jag med mig några IKEA-kassar med kläder och småprylar. Han tog ifrån mig datorn, kameran och hushållsassistenten (alla presenter jag fått) och till slut även bilen. Därefter messade han mig en sluträkning för förhållandet och ansåg att jag var skyldig honom en miljon eftersom han lagt ungefär den summan i vårt hushåll. Jag hade inte bidragit med någonting. Det gick bra att betala av varje månad. Idag har jag fått ca 60 000 kronor av honom plus en del småsaker till. Huset är skrivet på honom och jag är den stora förloraren. Trots det anser han sig vara den förfördelade parten eftersom jag träffade en annan.
    Jag har slitit som ett as, är idag långtidssjukskriven för utmattning och ändå har jag liksom inte bidragit med lika mycket. Idag kom pensionskuvertet. Fattigpensionär! Grattis!

    • Reply Ellen 15 mars, 2017 at 17:17

      Fy fan. Tur att du lämnade honom i alla fall, han låter som ett as.

  • Reply skoxtjej 15 mars, 2017 at 11:42

    Jag tycker problemet är det faktum att ”kvinnoyrken” sees som mindre värda, inte att kvinnor ofta söker sig till dom yrkena. Vi tar ju ansvar? Många ”lyckade män” lallar runt i sina lyxbilar och förstör jorden medans kvinnor kämpar på bland barn, sjuka och äldre. Hur skulle det sett ut utan oss? We get shit done. Starka medmänniskor som håller ihop samhället. Är så tacksam över att vara kvinna i detta skitsamhället, även fast det är svårt. Vi är urkraften, dom flesta framskritt i samhället är tack vare kvinnor (tycker jag då lol).

    Jag kommer själv inte tjäna särskilt mycket, vill jobba där jag behövs: bland barn och utsatta människor. Kommer alltid va idealist. Lite pengar, lite status. (Vet att jag är privilegierad som kan ”välja” att klara mig på lite pengar, i den grad det är ett val).

    Menar inte att vi kvinnor ska akseptera läget som låglönade, men medan det håller på så skiter jag fullständigt i mäns åsikter om vad som är en lyckad karriär. Vill kämpa för att kvinnor tjänar bättre i överlag, inte klandra kvinnor för att välja fel yrken. Vill inte byta karriär, vill att vårt arbete respekteras.

    Och jag tycker du gör en skitviktig jobb! Det är svårt nog för kvinnor att organisera sig, att se varandra. Att bli medvetna om det strukturella förtrycket. Som synlig, tydlig feminist är du guld värd. Du förenar oss ju! Tack <3

  • Reply Namm 15 mars, 2017 at 15:31

    Männen har medvetet från dag ett skapat samhället på ett sätt att det inte går att vinna som kvinna hur man än gör vilket också är ”meningen”. Varken karriärkvinnor eller s.k. hemmafruar gör ”rätt” för båda straffas på ett eller annat sätt. Så tjafset om vem som gjort rätt mellan dessa två känns onödigt och får en och andra kvinnor bara att må dåligt. Respektera att alla kvinnor gör det val som känns bäst utifrån sin förmåga och de krav som ställs på en.

    Är ingen feminist dels pga. att jag som svart inte känner mig hemma i rörelsen och mycket av det som reflekteras offentligt verkar beröra en viss typ medelklasskvinnor trots att större delen av kvinnorna befinner sig utanför den här gruppen. Gillar dock Ladydahmer för du diskuterar ur ett större och nödvändigt perspektiv som omfamnar kvinnor oavsett bakgrund.

    Sen känner jag att de senaste 15-20 åren handlat om samma sak, problemen. Det blir tröttsamt och oinspererande att enbart lyssna på problem, problem och åter problem. Jag känner att det är dags att prata om lösningar vid sidan om problemen. Tex. vad vi själva som kvinnor kan göra för att förbättra vår situation för männen kan vi inte räkna med, de kommer aldrig att släppa fram kvinnor för det är deras största skräck. De vet ju redan vilka hindren för kvinnor är eftersom de skapat dessa och inte lyfter de ett finger för att underlätta situationen för oss.
    Alla dessa kvinnor som lyckats i mansvärlden förändrar ingenting i stort för det skulle aldrig tillåtas utan det handlar mer om deras egen personliga resa/mål vilket är grymt i sig men inte tillräckligt för gruppen.

    Vi måste sluta söka bekräftelse från män tycker jag och fokusera på oss kvinnor som grupp. Alltså låtsas om männen och istället fokusera på vår värld och vad som är bra med oss och bygga vidare på det. Respektera olikheter och att alla kvinnor inte tycker samma men vi vill varandra väl. Skit samma om det inte passar in i mansvärlden. Inga tönterikamper utan handlingar som leder framåt. Agera mer som män, vara mer egoistisk, agera för vår egen och andra kvinnors vinnings skull alltså.
    Uppmuntra unga kvinnor att leva och njuta av livet. Leta inte efter mr Right utan dejta runt lääänge och ha kul, lär känna dig själv innan precis som killar gör. Vissa beteenden måste vi lära oss av männen helt enkelt. Sen får vi inte hacka på andra kvinnor men samtidigt måste vi kunna kritisera varandra konstruktivt.

    • Reply jennifer 15 mars, 2017 at 23:17

      Det var en jättebra kommentar. Nickade igenkännande flera gånger. Speciellt om att kvinnor i maktposition inte förändrar. För det gör de inte. De är nöjda med sina höga positioner och det tror jag de flesta av oss hade varit. Ha en bra kväll!

  • Reply Elvira 15 mars, 2017 at 16:42

    Jag blir trött varje gång någon säger att de blivit rika/förmögna för att de jobbat hårt. Låt säga att man jobbade 168 timmar i veckan inom vården i 50 år, man blir ändå inte rik.

    • Reply Stephanie 15 mars, 2017 at 17:17

      I USA tjänar VDn för ett företag 380 gånger mer än ”the average worker” på företaget. Alltså the AVERAGE worker, inte typ vaktmästaren. Det är alltså helt omöjligt för någon annan vanlis att komma upp i samma summor, för det finns helt enkelt inte tillräckligt med timmar på ett dygn. Vilket då betyder att VDn jobbar alltså 380 gånger hårdare än alla andra? Yeah right…

  • Reply Maja 15 mars, 2017 at 18:28

    Eventuellt blir det ”krise” fordi det ikke er nok menn dersom et yrke med høy status ”plutselig” får overvekt av kvinner. Jeg jobber selv om psykolog i Norge, og her pågår det nå en massiv debatt om at vi må ha flere MENN som psykologer, for hjeeeelp, nå er det jo bare 30% menn som blir psykologer, og de stakkars mennene blir utkonkurrert av ”flinke piker”! Og tenk på de stakkars mannlige klientene som ønsker seg en mannlig psykolog, og de stakkars tenåringsgutten som drømmer om å bli psykologer men ikke har gode nok karakterer til å komme inn! Det snakkes om å kvotere inn menn på psykologstudiet og om å gi menn ekstra poeng når de søker, og spør du meg skjer dette utelukkende fordi psykolog regnes som et høystatusyrke. Den samme debatten pågår også for medisinstudiet. Sammenligner man med sykepleier (sjuksköterska) og førskolelærer så er det jo ca. 80-90% kvinner, men der har det ALDRI vært skreket om at man må kvotere inn menn, fordi det ikke er høystatusyrker som lege og psykolog. Og samtidig blir jeg og andre kvinnelige psykologer kontinuerlig utkonkurrert av menn som ikke er bedre kvalifisert enn oss, men får jobbene vi søker på KUN fordi de er menn. Argh!

  • Reply L 15 mars, 2017 at 20:11

    Jag har en ”mansutbildning” och har till stor del jobbat i grupper med fler män än kvinnor. Trots lika utbildning och roll i gruppen så hade/har jag lägre lön. När jag blev gravid blev jag av med alla strategiska uppdrag eftersom jag ändå snart skulle vara föräldraledig medan killarna som blev pappor ansågs vara för viktiga för att kunna ta ut något mer än sina första 10 dagar. Stön. Att kvinnors jobb har lägre status är så sjukt inrotat och beror inte alls på att kvinnor väljer lågstatusyrken. Jag har haft manliga kollegor som på fullt allvar sagt att dom inte ville att vi skulle anställa fler kvinnor eftersom det skulle sänka gruppens status.

  • Reply Felicia 16 mars, 2017 at 05:35

    Såklart det är så! <3

  • Leave a Reply