#5inistagram

15. Normkroppar och idealkroppar

Det som är intressant när man pratar om kvinnors kroppar, om förtrycket mot tjocka, om kroppspositivitet är att många förväxlar eller likställer sina egna komplex och samhällets hårda krav på kvinnor med det förtryck som tjocka utsätts för. Typ ”Ja men jag är smal och jag mår fortfarande inte bra” eller ”Jag är smal och får ofta kommentarer om detta”.

Den smala vita kroppen är normen. Det ser vi om vi använder ögonen. Smala och vita kroppar finns precis överallt. I butikerna, på tv, i film, i böcker, i tidningar, i reklamen. Överallt. De svarta eller tjocka kropparna är undantag. Alias som ger företagen lite good will typ kolla vad inkluderande vi är! (Kroppen som är funktionshindrad finns inte alls. Får cirka noll jävla plats nånstans. Inte ens i samhället får den plats rent fysiskt då arkitektur, attityder och strukturer exkluderar den)

Normkroppen är den kropp som premieras. Den kropp som är privilegierad dvs den kropp som inte möter några strukturella motstånd.

Idealkroppen å andra sidan är den kropp som glorifieras. Den kropp man, framförallt som kvinna, förväntas sträva efter. Den är inte bara smal utan också lagom vältränad och lagom sexig. Här passar ganska få in och jag tror det gör att många smala inte riktigt fattar att de är normativa och privilegierade. Man känner kanske att fan jag har ju för små bröst eller mina lår har fel form och rumpan är för stor.

Får man dessutom negativa kommentarer kring sin kropp så blir det ännu svårare att se hur man skulle kunna vara privilegierad och då får man försöka påminna sig om att det är så patriarkatet jobbar. Kvinnor är förtryckta och ett av verktygen för att förtrycka oss är att skamma, recensera, håna och värdera våra kroppar och detta drabbar alla kvinnor oavsett storlek. 

Asså lessen Dove men ni misslyckas kapitalt med att försöka framställa er själva som inkluderande. Era kroppar faller forfarande innanför de godkända ramarna för normkroppen. Pluspoäng för svarta kroppar men det är också allt.  

Previous Post Next Post

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Atchiteuthis 19 mars, 2017 at 08:21

    Kommer ihåg så väl när dove-reklamen snurrade på tv och jag blev bara mer och mer irriterad över hela grejen. Inte en skavank i sikte! Bara: ”fniss, jag är en real woman”. Jag tyckte alla såg sjukt photoshoppade ut, lite sådär laaaagom sexiga, krystat leende och såklart inte alls ”för” tjocka. Inte ens en liten valk fick man se! Vafan, smala människor har ju också valkar ibland men inte ens det kunde de bjuda på. Vill minnas att det ändå var några mörkhyade kvinnor med men inte så att man tyckte att det representerade verkligheten direkt. Ingen med rullstol, ingen amputerad, ingen med tatueringar, ingen med bristningar och listan kan ju göras längre. Nån var lite ”äldre” typ 40(haha) men i övrigt unga till utseendet. Sen kom väl dove med den där jävla pit-blekande deon som fick iaf mig att baxna över hitte-på-skönhetsproblem och skönhetsindustrins förmåga att totalt mangla på med sina konstiga ideal. Victorias secret: Hahahahahhahahahahhahaha! Ja, du….
    Sen tycker jag att det är så ledsamt att det där ska marknadsföras som ”real” när verkligheten är så fruktansvärt mycket vackrare och häftigare. ”Real beauty” är förövrigt ett vidrigt uttryck enligt min mening.

    Aldrig i livet att jag (smal enl normen) glömmer eller ignorerar det faktum att jag slipper utstå all den skit som en av mina kära släktingar (tjock enl normen) får bearbeta dagligen. Även fast jag tycker att hon är en av de vackraste i världen så får hon inte tycka det själv för samhället. Hon får inte bara känna att allt är bra som det är och att hon kan röra sig i sociala sammanhang utan att konstant känna dömande och det gör mig så arg och ledsen. Sen finns det aldrig en chans att jag kommer att förstå eller ens kunna föreställa mig hur hon har det. Fy fan.

  • Reply Emanon 21 mars, 2017 at 00:10

    Herregud säger jag bara. Att Victorias secret ens får lov att marknadsföra sig med så undernärda modeller. Som dessutom står i positioner som får dem att kännas som lealösa dockor. Jag får en klump i magen och tänker på vilka konsekvensernen sån kampanj kan få. Man ser den bilden och läser ”Love my body” och jämför sin kanske helt vanliga kropp med tjejen i centrum av bilden och tänker att det är så man skall se ut för att bli älskad.

    Sloganen får mig inte att associera till att det är en text utifrån att personerna på bilden älskar sina kroppar, utan det blir istället som en vädjan: älska min kropp…

    Doves reklam är klart sundare, men I see your point.

  • Reply A 22 mars, 2017 at 09:22

    Kan ni inte prata om sexistisk musik i er podd? Sjukt mycket musik som är kränkande mot kvinnor, men hur ska en förhålla sig till det? Älskar hiphop och rnb, men när man vet vad de sjunger/rappar om blir man lite illamående? Men hur ska en göra om man tycker om musiken men det är SÅ förnedrande egentligen??

    Tack för en jävligt bra podd! En av mina favoriter! 🙂

  • Leave a Reply