Lady Dahmer

Borta bra men hemma bäst och bilångest
(back in stöckhölm)

Fan Linus, måste du köra 120? I mörkret? På vintern? När det är snö och is ute? Hade vi bråttom? Är 90 för sakta? Eller typ 80 om jag får bestämma. Visst, jag kan ju be Linus sakta ner eller nåt, men till saken hör att 1. jag är konflikträdd som fan. 2. Linus är lite storebrorsaktig. (typ hytter med fingret till Oskar när de argumenterar. Haha. Jo det är sant.) Jag skulle bajsa på mig om han typ sa; "vem är det som kör?" eller bara "nej" t.o.m. *asg* Jo jag är skitmesig. (Linus är jättesnäll och jag vill ju fortsätta tycka det. lol.)

Jag har en irrationell (eller egentligen ganska så logisk enligt mig...) skräck för bilar. Och bilåkning. Jag blir kallsvettig, illamående, svag och gråtfärdig när det är dags att åka bil. Panikångesten som jag egentligen inte lidit av på över tio år kommer tillbaka. Och värre har det blivit sen Nöffen föddes. Bilar ÄR farliga.Tusentals människor dör i trafiken varje år. "Familj dog på väg till julfirandet" <--- läser man jämt. Bilar går snabbt. En smäll sen är man död. Eller vanställd och förlamad. Eller värre -- Det otänkbara... att nåt händer mitt barn. Skulle det bli så vill jag dö direkt. Innan henne. Innan jag vet om det hänt henne nåt. På en gång.

De få gånger jag åker bil så stirrar jag oavbrutet på hastighetsmätaren. Går den över 90 så börjar jag må illa. 110 om det är fint väder, klar sikt och torra vägar. Är föraren någon jag känner väl så säger jag till. Typ påminner; "Nu kör vi 90 på en 70 väg!" Jo jag vet, jag är säkert skitannoying, men tough shit, har man någon mer i bilen än sig själv så har man ett ansvar. Vill du köra ihjäl dig själv, ok kör på, men riskera INTE mitt liv tack. Eller min mentala hälsa. Jag blir så rädd att jag kanske spyr i din bil.  

Omkörningar. Fy fan. *Kräkas*. Då måste man gasa på som fan, öka farten... och dessutom riskera möte med trafik. Ångesten går på högvarv och jag brukar ta makens hand och krama hårt medans jag hyperventilerar! Långtradare ger mig panik. Då slits jag mellan rädslan att köra om och rädslan att vara i närheten av dessa gigantiska dödsmaskiner.

Nej. Bilåkning ger mig ordentlig dödsångest. Jag vet inte riktigt när det började eller vad jag kan göra åt det. Men det är verkligen jobbigt.



ps. Jag gick på toa i förebyggande syfte INNAN vi åkte. Tänkte bara att det kunde vara av intresse.  Är det nåt som kan fungera laxerande så är det ångest. *nickar klokt*
Lina

känner SÅ igen mig i det du skriver här..


jag skriker alltid åt min karl att sakta ner..


han kan köra som en riktig biltjuv ibland..


och ruskigt är det ju speciellt när man har barn med sig i bilen.


Lina

känner SÅ igen mig i det du skriver här..


jag skriker alltid åt min karl att sakta ner..


han kan köra som en riktig biltjuv ibland..


och ruskigt är det ju speciellt när man har barn med sig i bilen.


Sandra

Känner också igen mig. Jag har alltid fått ångestattacker när det är dags för bilkörning, och speciellt när jag sitter bredvid, eftersom jag är kontrollfreak. Vi kraschade faktiskt med våran bil på väg hem från dalarna för 1½ månad sen, sambon körde och våran lille son var med i bilen. Det var det värsta jag varit med om, och kommer antagligen aldrig att kunna sitta i en bil igen utan att hyperventilera och svettas floder...

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress