Det var en gång en la'gård i Delsbo



Svårföräldrar är svårföräldrar liksom. Med allt vad det innebär. Ibland är de otroligt generösa till exempel. Mina, Oskars föräldrar, har låtit bygga om sin gamla ladugård till ett semesterboende för vår lilla familj. Så vi kan komma och hälsa på utan att gå varandra på nerverna.

Jag kan nog garantera att vi kommer åka upp lite oftare nu.

Intressanta kroppsfunktioner

Asså va FAN!?? Det slår aldrig fel; så fort jag tar en Treo så börjar jag blöda i snippan igen. Avslaget är nästan slut, bara liiiite lite lite lite pytte-gult i bindan.

Tills jag tar en treo. Störtflod liksom. Blod och slem. Massvis.

Asså jag VET ju att Treo kan fördröja läkande och förtunna blodet, men ska det verkligen gå baklänges? Jag har ju läkt ju! Vadå, går såret upp igen då eller??

"Så sluta upp med treon då"
tänker ni säkert. Maken har redan idiotförklarat mig efter tredje rundan och jag fattar väl att det är lösningen... men när migränen hägrar och treon ligger där och glittrar och jag inte är gravid längre... ja då är det svårt att motstå; "bara en!" liksom.

/irriterad och fascinerad och frustrerad


Nappär ett verktyg för bekväma föräldrar

Jag fick en blyg fråga om min åsikt om napp och jag känner att jag kanske var för snabb med svaret. Jag svarade som förväntat att napp inte är något jag personligen använder eller ens vill använda till mina barn. Jag har nån slags aversion mot skiten. Plastbit som ska ersätta patten liksom.

Och dessutom så äventyrar den amningen, inte bara för att den eventuellt kan skapa sugförvirring utan snarare för att varje gång den används så sugs det en gång mindre. Så i grunden är jag inte speciellt positivt inställd.

MEN!

Nu är jag ju en sån där småbarnsmorsa med allt vad det innebär; jag är lat, bekväm, ivrig att hitta genvägar och sätt att förenkla den ändå så krävande vardagen. Nappen är ett fantastiskt verktyg i denna strävan. Det kan jag inte förneka.

Jag har dessutom fått ännu en sån där släng av ödmjukhet som vi föräldrar ofta drabbas av; Jag har nämligen märkt att barn är olika. Jo det är sant, jag födde en ny individ till världen. *chockad* Tanken att Tamlin kanske skulle ha nytta av skiten har slagit mig. Eller om vi ska vara ärliga - JAG skulle ha nytta av den.

Det är nämligen så att ungen sover över all förväntan på nätterna. Jag jämför ju med min high-need-unge Ninja som sitt första hela år inte kunde sova om inte patten var permanent parkerad i käften. Snutt snutt sug sug och mamman blev tokig av sömnbrist (och jag tror det var då mina första grå dök upp).

Herr Mupp däremot sover fint. Minst fem till sju timmar med kanske ett, högst två avbrott för mat. Men under natten så stönas och stånkas det en del och erbjuder man patt då så blir han sur. Han vill sova, inte suga. Inte ens snutta, fan inte ens ha den i munnen. Trycker jag däremot dit ett lillfinger så blir han helnöjd. Och mamman får sova utan att bli störd.

Så nu är jag i valet och kvalet. Jag ska fundera på saken. Amningen är så etablerad den kan bli och nappen skulle ändå inte ersätta nåt snutt utan snarare användas som en håll-käften-för-fan-och-låt-mamma-sova-propp. (jo jag vet, skämspåmä)

Antagligen avstår jag för det känns så fel (och sen ska man brottas med avvänjning), men jag vill ändå ge ett annat perspektiv på saken.