Lady Dahmer

Att slippa vara sitt kön

"Jag är en flicka!" säger ungen det första hon gör imorse. Jag känner en tung sten i hjärtat; tack för det liksom, förskolan. Tack så jävla mycket för det.

"Du är ett barn" svarar jag tillbaka.

Faaaaaaan.

... nu går jag å lägger mig!



Jag blir alltid så där neurotiskt överambitiös när det vankas födelsedagar. Jag tror jag försöker överkompensera för min egen barndoms ensamhet och uteblivna barnkalas. (trauma) Jag vill ju liksom skapa den här perfekta barndomen.

Maken tycker jag är helt psyko men han är ju den där pojken som väcktes med frukost på sängen ackompanjerad av ett "ja må han leva". Vad fan vet han liksom?