En del samlar på frimärken och andra samlar på brev från mördare.

Och det här med att mördare får en massa kärleksbrev från kvinnor? Det känns som att den uppfattningen är vinklad för sensationsvärde. Fast jag kan ju bara tala utifrån mina egna isolerade erfarenheter.

Jag har i drygt elva år haft stadig kontakt, inte bara med seriemördare utan med de som skriver till dem. Både kvinnor och män. Jag vet inte ens om kvinnor är i majoritet när jag tänker efter för väldigt många män intresseras sig också för en relation med sadister och mördare. (jo det är en slags relation) men jag vill reda ut lite fördomar.

Jag har under dessa år träffat på hundratals brevskrivare och kanske fyra, fem av dessa har haft en förälskelse på det sättet som beskrivs i många artiklar. Visst har en och annan "groupie" svischat förbi, men de har låg rang och är ofta väldigt unga och intresset håller aldrig i sig.

Brevskrivandet i sig är ju en subkultur. Man samlas och delar erfarenheter och diskuterar på olika forum. Man ser om man kan få brev från de "svåra" och får man det så får man en ordentlig kick. Man utbyter och säljer brev, teckningar, fotografier och andra attiraljer.

Kärleksbrev? Är det verkligen kärleksbrev? Jag vet inte om jag köper det helt. Ingen av de jag haft kontakt med har känt nåt annat än fascination och vetenskapligt intresse för människans psykologi.

LYSSNA PÅ MIG OCH CISSI I RADIO1!

Om en liten stund så kan ni lyssna på mig och Cissi Wallin i Radio1. (15.00 - 16.00)

Vi ska snacka alternativa metoder, skepticism samt den naiva tilltron till apoteket; Medicin, naturmedel, kanske lite no poo vi får se. Ring gärna in och tyck! (0200 - 11 12 13) Fan, man måste ju våga tycka eller hur?!