Lady Dahmer

Ninja bejakar sin inre tant

Jag har fler gånger fått frågan om vart man som vuxen kan handla om man vill ha galet glada och färgstarka kläder. För inte är det rättvist att bara barn ska få klä sig i lyckliga färger?

Och idag så handlade jag världens mjukaste skor på den gladaste lilla affärn i hela Stockholm.



Gudrun Sjödén så klart!

Ninjan ville ha den cerisa tröjan och la den bestämt i vagnen. Men jag sa nej. (Elakt! Begränsande! Förtryck!) Hon fick en liten tygportmonä dock. (Se! Jag bejakar hennes inre lilla tant!) Den var hon mäkta nöjd med.

Vi har dragit runt på staden. Ätit glass och jordgubbar. Klättrat. (Nåja. Ninja klättrade iallafall) Strosat. Träffat på en bloggläsare; Anette. Vansinnigt snygg var hon för jag spanade in henne innan hon kom fram. Jo jag är sån som glor på folk.

Sen kom vi hem till ett stort paket med mer färg åt ungarna.



Röd höstjacka med matchande mössor. Massa strumpor och några tröjor.

Män och kvinnor kan tydligen inte vara vänner




Ett sånt där vanligt genusfel många gör är att automatiskt läsa in romantisk kärlek i barns vänskap. Och då heteronormativ såklart. Flickor och pojkar reduceras snabbt till små kärlekspar och det ojjas och suckas åt; Är ni kääära? Åh titta vilket sött litet kärlekspar! De ska nog gifta sig när de blir stora!

Redan från tidig ålder så lär vi oss alltså att män och kvinnor inte kan vara vänner utan att det ska tolkas in något sexuellt eller ifrågasättas och misstänkliggöras. "Är ni bara vänner?"