Lady Dahmer

Män och kvinnor kan tydligen inte vara vänner




Ett sånt där vanligt genusfel många gör är att automatiskt läsa in romantisk kärlek i barns vänskap. Och då heteronormativ såklart. Flickor och pojkar reduceras snabbt till små kärlekspar och det ojjas och suckas åt; Är ni kääära? Åh titta vilket sött litet kärlekspar! De ska nog gifta sig när de blir stora!

Redan från tidig ålder så lär vi oss alltså att män och kvinnor inte kan vara vänner utan att det ska tolkas in något sexuellt eller ifrågasättas och misstänkliggöras. "Är ni bara vänner?"

yevonde

Nä det där är jäkligt irriterande. Kan kidsen bara få vara kompisar liksom.

Ruina - tre barn under två år

Är det det som har skadat mig från start då? Jag kan inte ha killkompisar, det funkar liksom inte.

Viola

Det där är så jäkla tröttsamt. Min tvååring går redan under smeknamnet "tjejtjusarn" på dagis, då han av någon anledning verkar föredra att leka med just tjejer...

OddPixie

Usch ja, kunde inte hålla med mer. Så där höll jag tyvärr själv på innan jag blev mer kunnig inom genus! Nu skulle jag aldrig ens tänka tanken att säga något så dumt.



Något annat jag tycker är sorgligt är att mamman till en 7 åring i min bekantskap tror att han kommer bli homosexuell för att han leker mycket med tjejer, gillar dockor osv. Hon sa att hon inte tycker det är fel om det blir så, men hon tror ändå det. Jag tappade hakan.

En tjock katt i en smal värld

Det har du rätt i. Och sen vill inte ungarna vara vänner längre för dom vill ju inte alls gifta sig eller vad det nu tjatas om. Det blir ju en period när allt sånt är töntigt.

ESS

Jag kan inte heller ha kompisar av motsatt kön och jag är ändå vuxen. Det är så trist att folk håller på så där med sina ungar.

Fröken Udda

Gud vilka fina bilder det var!

Jonna

Min unge leker i stort sett bara med tjejer. Och ja- på dagis "har han ju charmat alla småtjejer så han får att göra i tonåren blink-blink".



Dör lite.

tankgirrl

Tyvärr reagerar många så och jag har sååå svårt att hålla tyst när nån yttrar såna kommentarer! Väldigt många tror att min dotter är en kille (pga kläder och beteende?) och vi får ibland höra "nämen gud vad gulligt, de är kära!" när hon leker med tjejkompisen på gården (visst skulle de kunna vara kära, men när man är tre år tänker man nog inte riktigt i de banorna) undrar om de skulle säga så ifall de visste att hon var tjej?

Maria

Ja. Det är en av anledningarna till att jag slutat gå till öppna förskolan, min dotter är väldigt mycket för att klappa andra barn och så fort hon kommer till en pojke så ska det flyga kommentarer som "Ååååh hon flörtar!" Eller "Hihihi, hon är kääär". Jag blir så jävla paff varje gång och sen arg att jag inte svarat något bra istället.



En Linn

Hade en sjukt skum dröm om dig och din familj. Först umgicks jag och min sambo med dig och Oskar, ni hade Ninja med er och hon hade blivit så stor, 10-12 år kanske.

Sen hoppar det i drömmen och jag tittar på en film som handlar om er familj. Det är Ninja som sitter i ert hem och pratar om dig och Oskar, ni har gått bort för längesen. Ninja är i 80 års åldern i filmen och hon dokumenterar och visar tittaren runt i hennes familjehem, där mamma och pappa bevarat allt som de hade när hon var liten.



Vet att det är sjukt tråkigt att höra på andras drömmar hehe, men jag var tvungen o skiva det. Var så verkligt, kan fortfarande minnas och se Ninjas 80åriga ansikte framför mig.

Talesy

Jag har väldigt svårt för sådant. Att man ibland dessutom uppmuntrar när den ena parten inte vill pussas eller liknande är ju horribelt.



Att man har behovet av att börja sexualisera och könsidentifiera barn vid så ung ålder visar ju hur flyktigt hela diskursen egentligen är.



BAMBI

Det är ju det som gör att den hemska svartsjukan lätt dyker upp i förhållanden. För inte kan man bara vara vänner med någon av motsatt kön!

XOX

Min pojk är ena halvan av ett "kärlekspar" på förskolan. Dessa två pojkar leker ihop och bedyrar varandra sin kärlek flera gånger om dagen. Vid lunch sitter de bredvid varandra och säger "jag älskar dig" till varandra.

LADY DAHMER

XOX men är det romantisk kärlek? Hur vet ni det? De kanske bara älskar varandra som vänner? Barn har mycket känslor men det innebär inte att de är sexuella/romantiska!



det är ju underbart att de tycker så mycket om varandra men vi ska vara försiktiga att läsa in saker mellan raderna. :-)

lina

TACK! Jag har tänkt på det där jag med. Jag umgås hellre med killar än tjejer, för att tjejer har det där invecklade sättet att bete sig på (?). Och jag har inte tillräckligt många kroppsdelar för att kunna räkna hur många gånger folk har frågat mig om jag är "mer än vän med honom". Jag blir så sjukt irriterad på det.

peppigt

blev chockad över hur tidigt i en bebis liv det börjas. min kompis fick en unge och berättade historier om folk runt omkring (i typ föräldragrupper och sånt) som tjatade om bebisens flirtande. alltså ärligt talat. hur kan man tala om flirtande när barnet är ca ett par månader? tydligen är det extremt viktigt att lära sig hetero-beteende om det måste nötas in så tidigt. eller förlåt. glömde. vi är ju biologiskt betingade att vara heterosar så från allra första stund på jorden går vi runt och bara sexar oss.

Josefine

Jag brukar le stort och klämma i med ett käckt "Ja, det är fint att se att dem är så bra KOMPISAR" när folk försöker para ihop min junior med random kid av motsatt kön

XOX

Romantisk kärlek tror jag inte att det är. Min son använder ordet "älskar" om allt han tycker om och han säger "älskar inte" om det han inte gillar. Han har troligtvis velat tala om för A att han tycker om att leka tillsammans med honom och så blev det ett "jag älskar dig" och A hängde på.



Personalen på förskolan kallar dem för "vårt lilla kärlekspar". I början tyckte jag att det var lite gulligt. I slutet på vårterminen tyckte jag att det började gå lite för långt (när det gäller personalens kommentarer). Det blev lite raljerande och lite som att de gjorde sig lustiga på pojkarna bekostnad. Jag får se hur personalen kommenterar det till hösten. Men då kanske barnen inte längre är ett "kärlekspar".

Sandra Ola

Usch ja. Det där om att man blev kallad kärlekspar så fort man lekte med en kille när man var liten gjorde att jag trodde att jag skulle gifta mig med varje killkompis som jag för tillfället lekte med. Ja, tills jag blev sju eller nåt sånt då, och jag fattade att man kunde faktiskt vara bara kompis.



Och idag, så fort man hänger med en killkompis som inte är homosexuell eller så fort en killpolare sovit över får man frågorna om man gillar varann eller om man "gjort" nåt.

Sandra Ola

För att inte tala om hur många lovey dovey snubbar som dramatiserat upp allt pga svartsjuka över att jag umgås ENSAM med KILLAR. Fy vad otroget.

Hillalilla

Jag blir vansinnig på sådana kommentarer, men brukar inte komma på något bra att säga. Om min unge klättrar omkring på en annan så är hon kär och flörtar. Och om hon råkar sitta bredvid några pojkar så kommer det kommentarer om att nu är hon väl nöjd när hon har alla killarna för sig själv.:mad:



Jag har själv råkat ut för att jag plötsligt inte fick umgås med mina barndomskamrater (killar) för en svartsjuk pojkvän som hävdade att jag skulle vara otrogen då. Och en kompis till mig berättade att hon ofta får försvara att hon har manliga vänner trots att hon är förlovad. Folk frågar på allvar om hon har brutit förlovningen för att hon skall ta en fika med en kompis!

Nike

Jag var bästa polare med en kille när jag var liten och har många fina minnen av hur kul vi hade tillsammans. Vi lekte kurragömma, älskade Teenage Mutant Ninja Turtles och var livrädda för hans läskiga storebrorsa som säkert var elva.



Men om och om igen upprepade folk (föräldrar, fröknar, kompisar, syskon) hur käääära vi var i varandra med dessa retsamma röster och till slut orkade man ju inte längre. Vi slutade helt att umgås, från en dag till en annan.



(Så snabbt att mitt Turtles-TV-spel blev kvar hemma hos honom, dammit >_<)



När jag till slut började dejta killar (många många år senare!) kunde jag inte hantera det om de hade en tjejkompis. Var alltid mer eller mindre övertygad om att det var hemligt förälskade i varandra. I sena tonåren fick jag däremot en nyttig relationslärdom, när killen jag blev tillsammans med nästan uteslutande hade tjejkompisar. Att vara svartsjuk på ÅTTA tjejkompisar är liksom inte praktiskt genomförbart. Har aldrig känt svartsjuka i ett förhållande sen dess.

Michis

Min unge, som alla andra ungar, drar ner tyget på mitt linne så bh med boobs visas upp för allmänheten, och många många säger "ja det ska börjas i tid!" han är ju en kille han är ju intresserad av sånt där osv..



Av incest? svarade jag senast.

agpai

Så jäkla sant. nu när jag är äldre så har jag inga killvänner kvar, det går bara inte eftersom ingen kan acceptera det?!?! som liten hade jag alltid det men nu funkar det inte längre, antingen är man KK eller tillsammans. Så fort jag hade en killkompis förut som jag var med ofta osv så blandade sig alla in, en gång till och med så långt till familjen, var väldigt bra vän med min granne som var kille men han var två år äldre och jag var 17. Så en kväll sov jag där och mina föräldrar hade hört rykten att vi var kära osv så dom rusade in i huset mitt i natten och drog mig därifrån och var helt galna och skrek ''våldtäcksman'' till honom, helt sjukt då min familj hade kännt honom och hans familj kanske 10 år. Tycker det är så synd. Jag älskar att vara med killar, jag minns min bästavän jag hade när jag var 16 och tyvärr förstörde alla runt omkring det för oss, det var verkligen den mest underbara personen som jag kunde prata om allt med, jag var hellre med honom än mina tjej kompisar..

Ozena

Jag har under min uppväxt haft många fler nära vänner med snopp än med snippa och har hört det där intill leda! I tonåren blev det värre iom svartsjuka pojkvänner och tjejer som ser en som ett hot. Jobbigt värre :-/

CrimsonAnna

Jag tror att många som pratar så inte har upplevt hur grymt roligt det är att ha en vän av motsatt kön. Det är otroligt skönt och det är svårt att falla in i generaliseringar då. Det är ju inte roligt att sparka sin vän i skrevet verbalt.

Sandra Ola

Michis: Hahaha, fan vad kul och kvick replik xD

Tess

Jag AVSKYR att det är så. Det var en del killkompisar som inte vågade stå för att de lekte med mig när vi var mindre för att de blev retade att de var "käääääära" :-/

Sauron

Jag tänker bara på min äldsta kusins fru som alltid frågade mig från när jag var 11-12 år om det inte fanns nån söt kille som jag var intresserad av, VARJE gång vi sågs. Jag hatade att få den frågan, för jag var helt ointresserad av killar i mellanstadiet (inte att leka med, men att vara ihop med).



Tack o lov så ses min familj och min kusins familj typ en gång per år. Men det var ungefär den viktigaste frågan hon hade till mig. Och eftersom jag inte blev tillsammans med någon förän jag var över 20 år, så hann jag bli goode less.

Therese

Har flera sådan familjer i min närhet och de är fruktansvärt, låt barnen leka och kul med varanda utan att de skall vara kära, gulla och gifta sig.

Folk börjar ju för katten redan när ungarna ligger i magen om att de skall få olika kön så de kan bli kära längre fram bläää

T.

Alltså det där har verkligen påverkat mig otroligt negativt. Än idag vågar jag knappt prata med en kille när mina föräldrar ser på. Så fort jag nämner ett killnamn i en mening börjar de fnissa och säga "oj, oj, oj". Det gör att jag inte längre kan umgås med killar som vänner och känner mig väldigt obekväm när jag tvingas umgås med killar jag inte är sexuellt intresserad av (t.ex på jobbet).

boosse

Får höra det ofta på min arbetsplats (förskola)



Underbara bilder btw, speciellt sista bilden, tamlin ser precis ut som han är tagen på bar gärning men vad det nu kan vara.

Mella

Du har så rätt. Dessa ständiga kommentarer om kärlek så fort en kille och tjej är kompisar försvårar ju mycket för barnen.

Jag kommer ihåg i högstadiet när jag hade en nära killkompis som jag var med typ hela tiden. Men alla kommentarer om att vi var kära i varandra gjorde att vi började tycka det var pinsamt och gled ifrån varandra.

Hade vi velat vara tillsammans hade vi väl blivit det. Men nu tyckte vi inte om varandra på det viset. Varför är det så svårt att acceptera?

Hallon

Det här är ju helt sjukt, att det ska spela nån roll menar jag! Har i hela mitt liv hafft mest killkompisar, ALLA min närmaste vänner har vart killar och jag råkar vara tjej. Min bästa vän nu vid 19 års ålder är kille och det är så galet irriterande när praktiskt talat alla frågar om vi inte är åtminstånde liiite plutte kära? Och då har han endå flickvän. Tillochmed mina föräldrar tjatar om det. Dem VILL att vi ska bli tillsammans. Har ett antal gånger lugnt och sansat försökt förklara att vi är så nära vänner att det skulle bli incest om vi blev tillsammans men dem tycker att " men ni är ju så goa ihop och har så kul tillsammans och han är så trevlig och passar bra i familjen och bla bla bla" fasst hadde dethär vart en tjej hadde dem ju inte reagerat alls lika! Min pappa tror tillochmed att vi har sex fasst han alltid sover på en madrass när han är hemma hos mig. Det är ju så man både skrattar och gråter när man inser hur jävla gammeldax dom är..

Maj - en bra träningsblogg

Jag har alltid gått bra ihop med killar, som liten har jag varit kompis med killar och bara haft en tjejkompis. Jag går fortfarande bättre ihop med killar idag - men det är svårare att bara ha en "vänskap" med killar idag, men jag har två riktigt underbara kill-kompisar och en bra tjejkompis! :D

hanna b

Usch, ja, sådär håller jag på själv. Min son (1 år) dras till flickor som är lite äldre (5-6 åringar) och när vi varit på semester så har han velat klappa och krama olika tjejer som kommit från olika länder och då har vi skojat om att han haft en tjej i varje hamn...



Något annat jag tycker är halvtråkigt på flera kommentarer här är att så fort någon sån här fråga dyker upp så ska alla tjejer alltid poängtera hur mycket bättre dom passar med killar och hur många killkompisar dom har och hur mycket lättare det är att umgås med killar. Det är ju inget fult eller dåligt att ha tjejkompisar. Det är ju personen och inte könet man är vän med oavsett.

Ellen

Så sant, så sant. Jag behöver bara tänka tillbaka på min tid på högstadiet då min bäste vän Daniel och jag umgicks hela dagarna, varje dag. Frågorna som ställdes mest frekvent av utomstående var; "är ni tillsammans?", "har ni haft sex?", "fan, är ni kära eller?". Att vi var de bästa av vänner fanns inte på den där underbart härliga heteronormativa kartan...

Malin

usch ja det där växte jag upp med vilket ledde till att efter dagis tiden var slut kunde jag itne umgås med killar längre, och jag som haft bra killkompisar på dagis, förlorade då dessa för att folk i min närhet tjatade om att man va kär, tillsammans och dålikt. Har fortfarande problem än idag att umgås med dom av det manliga könet pga det. Jobbigt och tråkigt!

Hallon

HANNA B: Jag fattar vad du menar, det kommer alltid grejer om att tjejer är så "jobbiga" att umgås med. Men det känns ju väldigt förutfattat? Även om jag somsagt alltid har haft killkompisar och mina närmaste vänner vart killar så har jag ju självklart tjejkompisar! Nära tjejkompisar också, det har bara alltid art så att dem bästa bästa vännerna har vart killar, det som irriterar mig är att ANDRA ser en skillnad i att ha en kille som bästa vän istället för en tjej. För JAG tycker inte det spelar nån roll, jag tänker inte ens på det sättet att det ska vara nån skillnad men väääldigt många andra reagerar starkt på det.

Moa

Det slutar ju inte sen efter att man är barn heller. När jag gick ut på bio med min kompis Sofia spelade det ingen roll. När jag gick ut på bio med min kompis Wiggo reagerade pappa genast med ett: "Du var visst på DEJT med en KILLE!"

molntant

Ja, käre värld vad jag märker av det.

En av mina absolut bästa vänner råkar vara kille och därför antyder otaliga människor runtomkring att vi skulle vara intresserade av att vara "mer än vänner" med varandra. Galet.

Anonym

Min lillasyster hade en vän på dagis, som råkade vara kille, och bara för det sa alla (t.o.m jag) att de var kära. o_o Hon tyckte det var jättejobbigt. Det hände igen sen när hon gick i 3:an, då vägrade folk tro att de bara var vänner (fast då trodde jag henne, även om jag retade henne ibland).



Konstigt nog har det aldrig hänt mig, även om jag har haft fler killkompisar än hon. Faktiskt brukade de istället tro att jag var kär i killar jag hatade. O_O

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog