Lady Dahmer

Varför pracka på ungarna en nappflasknorm när det naturliga faktiskt ÄR att mata med bröstet?

Har ni tänkt på att babydockor ofta kommer kompletta med en liten nappflaska? Det har jag.

Och har ni tänkt på att när barn leker att de ska mata bebisen så ger de ofta just flaska? Det har jag iallafall.

Min dotter har ingen sån där plastdocka med nappflaska. Hon har mjuka waldorfsdockor som hon ammar istället. Hon drar upp tröjan och så får dockan tuttis. Nallarna får också tuttis. Det är liksom självklart. Man ammar bebisar liksom.



Nu har det kommit en plastdocka till. Men den här har ingen tillhörande flaska utan uppmuntrar barnet att amma. Äntligen säger jag men det är tydligen riktigt kontroversiellt.

Till och med svenska röster ifrågasätter nödvändigheten och jag undrar om de inser att barn gärna imiterar verkligheten i sina lekar. Att mata dockan är ju ett ganska vanligt förekommande inslag i dockleken. Hur kan man ha missat det liksom?? Och nu kan ungarna göra det like nature intended liksom.

Varför pracka på ungarna en nappflasknorm när det naturliga faktiskt ÄR att mata med bröstet?


Kontakta vatikanen jag tror detär helgonförklaring på gång!

Men åh vad många av er som kommenterar som är riktigt ordentligt skenheliga! Nästan så jag börjar spontanblöda ur handflatorna.  Eller menar ni att ni aldrig någonsin säger elaka saker om människor, inte ens när ni blir riktigt arga eller upprörda? Ni svär aldrig? Använder aldrig osmickrande beskrivningar om människor? För ni är alltid så himla mogna och genomtänkta och samlade?

Äh, klart ni inte är! Och det är helt ok, ni är människor helt enkelt. Men det jag tycker är lite märkligt är den här förväntan som vissa har på mig. Som att ni håller mig vid högre standard än gemene man. Och när jag visar mig vara lika barnslig, omogen, elak och småsint som vem som helst så rasar bloggvärlden ihop och ni blir BESVIKNA med jättestora bokstäver.

Fan, det gör ont att trilla ner från piedestalen så låt mig slippa sitta där uppe. (herregud, sa Lady Dahmer verkligen att nån var ful? Och använde hon ordet subba? Herregud vilken usel människa hon är och kontakta moralpolisen för sånt språkbruk kan vi inte ha på internätet)

Detta inlägg är uthängande på samma sätt som en bild bakifrån på en tjockis till en artikel om fetmans fasor är uthängande.  - TildaF

För hörrni, när jag blir arg så blir jag det på samma sätt som jag blir glad; med råge och med passion. Högljutt och målande. Jag skräder inte orden, nånsin. Förutom när jag talar till människor. Då försöker jag bemöta med respekt, ja till och med när jag har all anledning att inte göra det. (Men jag tycker det är så himla onödigt med tjafs och vill faktiskt inte bråka eller såra folk i onödan)

Men det här är min ventil. Min öppna dagbok. Min blogg. Här skriver jag vad fan jag vill om vem jag vill. Ja tamejfan jag svär och kallar folk för det ena och det andra! Är jag arg så är objektet för min ilska ful, fet, dum i huvdet, en subba, en hagga... ja ibland använder jag till och med könsord för att på ett sådant målande vis som möjligt försöka återge mina innersta känslor och tankar. (och det är därför ni gillar min blogg)

Jag är noggrann med att inte hänga ut någon som inte är ok med det. Nej. Nej nej nej, att skriva om en anonym, totalt okänd människa är INTE att hänga ut. Inte ens om man har en bild med. Man ser inte vem det är. Inte ens hennes morsa skulle kunna identifiera na. Det är inte så att jag ba; HALLÅ TITTA HÄR! DET HÄR ÄR EVA KARLSSON FRÅN ÄLVSJÖ OCH HON ÄR DUM I HUVUDET OCH HAR FLATLÖSS! (med bifogad tydlig bild)






Så bit ihop och sluta gnäll. Och sluta framförallt att upprätthålla den här bilden av mig som ofelbar. För då kommer ni konstant bli besvikna. Det här är nämligen inte första gången jag skriver elaka saker och jag lovar att det inte är sista! (fast så himla elak var jag faktiskt inte, det är bara ni som är himla överkänsliga)



PRUTT PÅ ER!

Detär väl inte jobbigt att leva under ekonomisk stress... eller?

En sak som är ganska intressant i hela den här FP-vardagslyx-ekonomi-diskussionen är att så många tycker att "man" med lätthet borde kunna välja bort t.ex sitt boende och annan standard man är van vid. "Man kan leva snålt, det är det värt!" Och då pratar jag inte om höginkomsttagare som borde kunna välja bort thailandsresor, femmiljonersvillan och veckans spabesök, utan om oss vanliga Svenssons som lever med en ganska normal standard.

Och givetvis så kan man det. Vi kan sälja vår lilla trea och köpa nåt mindre längre ut på linjen.  Men det verkar som att många inte riktigt tänkt på eller ens förstår att det är en enorm påfrestning i sig att leva med ekonomisk stress. De flesta som har haft ansträngd ekonomi en längre tid kan vittna om hur det påverkar inte bara ens personliga välmående men också relationen. Ingen mår bra av att vara fattig och behöva räkna kronor.

När jag längre ner talar om vardagslyx så verkar många tro att vi slösar tusentals kronor på onödig shopping och det är inte sant. Vi tänker ekonomiskt och vi avstår från en del privilegier och lyxartiklar till förmån för annat. Vi har inte råd att göra en massa utsvävningar.

Däremot så är vi inte beredda att t.ex ge upp vårt hem, köpa sämre mat eller återgå till fattigdom igen för det sög verkligen röv. Och jag tror det i längden skulle påverka oss väldigt negativt. Vår relation och vårt familjeliv.