Lady Dahmer

Detär väl inte jobbigt att leva under ekonomisk stress... eller?

En sak som är ganska intressant i hela den här FP-vardagslyx-ekonomi-diskussionen är att så många tycker att "man" med lätthet borde kunna välja bort t.ex sitt boende och annan standard man är van vid. "Man kan leva snålt, det är det värt!" Och då pratar jag inte om höginkomsttagare som borde kunna välja bort thailandsresor, femmiljonersvillan och veckans spabesök, utan om oss vanliga Svenssons som lever med en ganska normal standard.

Och givetvis så kan man det. Vi kan sälja vår lilla trea och köpa nåt mindre längre ut på linjen.  Men det verkar som att många inte riktigt tänkt på eller ens förstår att det är en enorm påfrestning i sig att leva med ekonomisk stress. De flesta som har haft ansträngd ekonomi en längre tid kan vittna om hur det påverkar inte bara ens personliga välmående men också relationen. Ingen mår bra av att vara fattig och behöva räkna kronor.

När jag längre ner talar om vardagslyx så verkar många tro att vi slösar tusentals kronor på onödig shopping och det är inte sant. Vi tänker ekonomiskt och vi avstår från en del privilegier och lyxartiklar till förmån för annat. Vi har inte råd att göra en massa utsvävningar.

Däremot så är vi inte beredda att t.ex ge upp vårt hem, köpa sämre mat eller återgå till fattigdom igen för det sög verkligen röv. Och jag tror det i längden skulle påverka oss väldigt negativt. Vår relation och vårt familjeliv.

Pauline

Det är synd att folk inte förstår. Lever själ nu med sambon och hunden, han har jobb, men inte jag. Jag söker, men det verkar inte vilja sig.

Vi har vissa månader fått vända på allt, försökt hitta varje krona som finns. Som tur är finns det föräldrar och andra nära som har kunnat hjälpt, men man vill fortfarande inte behöva låna, man vill kunna klara sig själv.

Vardagslyx är också viktigt, vi sätter det dock inte på maten på så vis, men att köpa något till fredagsmyset är mycket värt, eller att någon dag då och då slippa laga mat och köpa mat.

Ekonomisk press tror jag helt självklart leder till sprickor i familjelivet. Vet själv när jag och sambon båda är stressade över ekonomin, bråk brister ut för småsaker.

Vet egentligen inte vad jag ville ha sagt, förutom att jag håller med dig.

Kristin

Jag menar absolut inte att man ska leva fattigt, men om man nu VERKLIGEN anser att man inte kan leva utan en massa lyx, att det är viktigare att ha tex dyra kaffekoppar än att vara hemma med sitt barn så tycker jag faktiskt att man tänker fel. Alltså om man vet att det skulle gå runt med den lägre inkomsten om man bara slutade att köpa dessa saker varje månad, men inte är villig att göra den prioriteringen, då tycker jag att det är ett konstigt resonemang. Att köpa bra mat är viktigt för barnen, vaser är oviktigt för dem.



Tyvärr tror jag att det finns de familjer som resonerar såhär. Som inser att de inte kommer att kunna köpa 4 nya spel till PS3:an varje månad (eller måste skjuta upp thailandsresan ett år till) om pappan är föräldraledig och därför struntar de i det. Jag har hört MÅNGA som säger att "man gör väl det som gynnar en ekonomisk" och jag tycker att det är ett sorgligt tänkande. Jag tycker att man ska göra det som gynnar barnen, samtidigt som även de vuxna i familjen ska må bra.

Linda

Så sant.

Dela lika på föräldrapenningen om det innebär att man måste vända på varenda krona kan verkligen tära på förhållandet. I mina ögon är det faktiskt bättre att inte vara helt rättvisa, men fortfarande ha ett förhållande kvar även när barnet blir äldre.

Jenny

Jo, det är skitjobbigt att leva under ekonomisk stress.



Vi har också tvingats välja bort att pappan ska vara ledig. I föräldrapodden säger Minnia att "eget företag" är något man skyller på som en anledning att pappan inte är hemma. Då tar man inte i beaktning att egenföretagare (om företaget har några år på nacken) alltid, oavsett inkomst och sgi, bara är berättigad till föräldrapenning enligt lägstanivå de 180 första dagarna. Det är typ 3800 i månaden.



I vårt fall så vill vi att pappan ska vara hemma, vi vet hur värdefullt det är för alla parter och för relationen. Men att jag med uppjobbad sgi ska vara hemma och vara arbetslös student utan a-kassa eller rätt till csn, tillsammans med honom som föräldraledig får vi en inkomst på knappt 5000/mån. Helt omöjligt att leva på, det täcker ju knappt ens hyran.



Så alternativet är att jag tar hela ledigheten, eftersom att jag faktiskt har högre sgi. Annars har vi inte ens råd med tak över huvudet och mat på bordet. Känns som det enda rimliga alternativet även om jämställdhetskampen via föräldraförsäkringen i vårt fall får stryka på foten.



Barn i Sverige ska inte behöva svälta så vi har helt enkelt inte rätt att göra valet att offra oss for the greater good.

Lina

skål på den;) har jobbat 3år på ett jobb där jag blivit psykist och fysiskt misshandlad men kan lova att inget klår ovissheten sen jag blev sjukskriven. att inte veta om man kan betala räkningarna den här månaden är fan det värsta jag varit med om. att skuldsätta sig hos nära å kära. nä då jobbar jag hellre ihjäl mig.

Minnia

Jenny: Jag vet att det kan vara svårt för egenföretagare med ledigheter, semester och inte minst FP. Det jag menade är att den ursäkten ofta används åt båda håll! Män säger att det gör det omöjligt för dom att vara hemma medan kvinnor som är egenföretagare blir "flexibla" och kan kombinera både och!



Minnia

När det gäller att leva under ekonomisk stress så VET jag att det inte är kul! Men för dom flesta behöver det inte stå mellan dagens standard och EKONOMISK STRESS! Det kan handla om att sänka standarden till viss del men ändå inte behöva OROA sig för ekonomin.



För många har ett större och dyrare boende än vad som är nödvändigt, pendlar länge till jobbet för att ha råd med det och dylikt. Många av oss lägger också väldigt mycket pengar på saker som kläder, mat, resor, tidningar och dyl. Om man drar in på mycket så kan man ju faktiskt klara av den där skillnaden på några hundra eller en tusing som det skulle kosta familjen att dela lika.



Om man sänker nivån på utgifterna i samma utsträckning som man sänker inkomsten så blir det ju ingen oro och stress, bara ett annat liv. Och det FINNS att dra in på även för vanliga Svenssons det är jag övertygad om, även om det inte alltid går eller skulle kosta en större uppoffring.



Och jag VET vad jag pratar om eftersom jag levt många år utan att veta riktigt hur ekonomin ska gå ihop månaden därpå! Nu lever jag iofs lyxliv! Vi har ny bil, god och lyxig mat, iPad, IPhone, MacBook Pro, kläder på kroppen, nära till jobb, stort boende och är väldigt avslappnade och lyckliga. Fast då är vi också studenter och cachar in ett fett CSN! ;)



Caroline

Jag har precis fått uppleva just detta. Jag fick inget studiebidrag på flera månader för jag hade misslyckats med så många högskoleprov. Igår fick jag äntligen ett G och kommer få mina pengar inom en snar framtid. Man kan tycka att jag var dum som deprimerad och sjukt stressad för att jag inte fick studiebidraget. För jag bor fortfarande hemma och blev försörjd av mina föräldrar. Men för fasen, jag är 20 år!! Det tog emot nå otroligt att be pappa om pengar så fort jag behövde något. Och jag har inte kunnat unna mig något trevligt som lyser upp vardagen lite. Bara en enkel tröja eller en film som jag velat ha på DVD. När något som ekonomin hindrar en i vardagslivet så blir det stressigt helt enkelt.

Anonym

Nja, fast att det skulle skilja några hundralappar eller en tusing att dela lika på föräldraledigheten känns som att dra alla över en kam. Om vi har en familj med en heltidsarbetande pappa och en arbetslös mamma så skiljer det knappast bara nån tusing om pappan går ner till 80 % och mamman står utan inkomst, jämfört med att pappan får 100 % och mamman en, om än låg, inkomst från fk. Man kanske dessutom kan vara hemma kortare tid då, eftersom pappan antagligen behöver ta ut 7 dagar i veckan i fp där mamman kanske hade klarat sig på 5 dagar om pappan jobbat.



Alla har inte samma förutsättningar. Så är det bara.



Elin

Nä, att jämt ha dåligt med pengar suger och är jättestressande, det håller jag med om, men det är inte riktigt lika att dra ned på sina utgifter när man ändå har ok eller goda inkomster. Du säger tex att ni inte har så mycket sparande, varför inte? Om ni har god ekonomi nu varför bygger ni inte upp ett sparande som kan hjälpa er och göra er mindre sårbara om din man gud förbjude skulle förlora jobbet? Klart man inte måste dra in på allt men om det är så som du säger att han tjänar jättebra varför lever ni inte då lite snålare vilket senare kan ge er lite mer andrum om det för er närmare ert slutgiltiga mål?

Minnia

Till Anonym kl. 16:43:52 som jag antar svarade på mig:



Jag VET att alla har olika förutsättningar! Jag vet att vissa inte KAN dela lika, vår familj var själv en sådan vilket innebar att jag inte kunde ta någon föräldraledighet med min son. Vi hade verkligen hamnat på soc annars! Men konstigt nog så är det nästan aldrig en sådan situation utan alla situationer landar i att mamman måste vara hemma!



Sen handlar det för DOM FLESTA om några hundralappar efter att jämställdhetsbonus, löneutveckling och dylikt räknats ihop. Och dom FLESTA kan spara in på sitt leverne mer än så - det VET jag! Om vi kan leva gott som två studenter så borde alla dom som har en helt ok månadslön också kunna göra det! Det är min ödmjuka ståndpunkt.



Linn

Det är ju stor skillnad på vardagslyx - lyx.

Det du snackar om som vardagslyx kan vara lyx för någon med sämre ekonomi och tvärtom.



Jag är på din linje. Vi har en lite större (och dyrare) hyresrätt för vi vill inte bo för smått eftersom vi har hund. Visst kan vi bo billigare. Men det är inte värt det, för oss. Vårt boende är perfekt för oss just nu!



Det är jääääääkligt uttröttande att leva under ekonomiskt stress



/timanställd inom vården som nu är student

Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen

Så många år som jag levt under ekonomisk press, ensamstående (utan barn då, tack och lov) och fått vända på kronorna. Så fort man sparat undan en slant så gick antingen glasögonen sönder, vinterkängorna läckte, busskortet blev stulet, osv. Bufferten fick aldrig fart.



Att ha så år ut och år in, bli sjuk, aldrig resa, aldrig roa sig, aldrig köpa nya kläder, det tär. Den som inte har upplevt det under en längre period vet inte vad det innebär. Att alltid, alltid snåla.



Oavsett hur vi har det i framtiden (vi har det rätt bra idag) så vill vi båda att våra barn ska ha förståelse för att "alla andra" inte kan allt. Det finns de som INTE kan lägga 50 kr i klasskassan, eller gå på bio eller whatever. Det finns de som lever på marginalerna. Det ska barnen förstå, det är viktigt för mig.

Tess

Jag hoppas att mina kommentarer inte missuppfattats. Har ju skrivit om att jag inte kan förstå hur man kan klaga när man har så mycket (i mina ögon) eftersom jag är van att leva på det lilla. Jag menar inte att andra ska dra ner på sådant de gillar, jag undrar bara hur man kan klaga när man t.ex. kan äta ute varje dag o.s.v.

Emma

Det ar asjobbigt och fruktansvart pafrestande. Underbar kansla nar man inser att man haller pa och klarar sig ut ur det.... ;-)

Anna

Det är skittungt att leva under ekonomisk stress! Inte bara för att man (menar vi) får dra in på "lyx", vända på kronorna och hela tiden tänka efter, oavsett vad som än köps.

Vi har haft det så ända sedan starten på vårat förhållande, för 4,5 år sedan. Vi har dock lyckats köpa ett hus (billigt här uppe i norr), vi har två bilar (väldigt gamla och "billiga"), till och med hund (som kostar). Men vi har aldrig fått unna oss "lyxen" att få resa, göra nåt roligt med barnen... Tja, vad som helst.

Men det är som du skriver: prioriteringar och en lösning på problemet. Så handskas man (vi) med det.

Dessutom har vi haft "otur". När jag studerade jobba min sambo. När jag jobbade under sommaren fick vi under nästan 3 månader, "normala" inkomster, för att återgå till mindre skojiga summor. Han blev alltid arbetslös närmare vintern och då har vi levt på ett studielån och en som har haft a-kassa. Inte mycket till inkomst. Men vi har fixat det.

Nu har jag jobbat i snart ett år. Han har vart arbetslös. Inget ovanligt för vår del. Nu hoppas vi på att båda ska kunna få ha jobb, under en tid i alla fall. Och förhoppningen är att vi ska kunna leva som andra OCH kunna "lyxa" till det med nåt :-d



Ha en bra dag! Och du? Ni har ju verkligen löst problemet på ett sätt som är praktiskt och bra för eran del!



T

Hmm... Som uppvuxen i familj försörjd på socialbidrag och som ofta fick klara sig på under existensminimum är det lite svårt att svälja att någon kallar sig fattig och pratar om att sälja sin trea i samma andetag.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog