Kvinnor som vill ha jämställdhet, men bara när det passar
Idag är det skottdag. Sånt är kul. Min pappa samt seriemördaren Richard Ramirez fyller år idag och massvis med uppspelta kvinnor friar till sina karlar runtom i världen. För att göra det på årets resterande 365 dagar är tydligen uteslutet.

Och det är ju så jävla typiskt att vi kvinnor, även i det moderna jämlika Sverige år 2012, fortfarande sitter och väntar på "den rätta", som tydligen ska sweep us off our feet och bara vara så där superromantisk och perfekt och jag vill liksom bara bitchslappa till dem.

Vill du gifta dig? Ta saken i egna händer! Vad fan väntar du på? Varför väntar du? Är det verkligen fortfarande mannens "jobb" att stå för den biten? Har vi inte kommit längre? Han kanske sitter och väntar på dig!?

Själv friade jag inte ens; jag lät mannen veta att "till sommaren så ska vi gifta oss" och så var det med det liksom. Jaha svarade han. Och the rest is historia.
Milla

”Att de skulle dela lika på ledigheten av ren princip trots att Natashja inte ville tillbaka till sitt jobb och Oskar älskar sitt kändes helt enkelt som en dum idé.



– När vi fick första barnet var det bästa att jag var hemma och Oskar jobbade, för vi ville inte sätta Ninja på dagis för tidigt. Hade jag trivts bättre med mitt jobb hade nog Oskar fått vara hemma… det hade jag sett till! säger Natashja och skrattar.”



Förlåt, men är inte det ett praktexempel på ”jämställdhet men bara när det passar dig”? Jag undrar också vad du hade tyckt om det hade varit en man som sagt ”Till sommaren ska vi gifta oss”. Något säger mig att det hade varit mindre positiva ord; att det är ok för kvinnor att vara såna eftersom de ändå inte har någon makt?

s

Jag bara längtar till min sambo faller ner på knä och friar. Och nä, jag är inte ironisk. Jag vill ha allt, frieri, ring, marängklänning och hela tjottaballongen.

Anonyma Plyma

Bra Milla! Du satte fingret på't.

ami

hej! läser faktiskt dagligen din blogg, använder faktiskt din blogg i mitt samhälls B arbete angående genus och feminism. tack, nu hoppas man på ett MVG också :) däri mot.. jag undrar två saker. hade jag kunna få typ en liten interjuv av dig alltså via mejl och jag undrar också om du skulle kunna hjälpa mig med en liten sak.. Du är ju grym på designer och datorer. Det är så bloglovin är dum i huvudet (bokstavligt talat) och jag kan inte ta kontroll över den. hade du kanske kunna hjälpa mig? :) Kram

Erika

För mig är det mer värt att han skulle fria till mig :) dock skulle jag såklart låta honom veta att jag är redo att gifta mig

ami

fel mejl adress, det är min gamla men den är har jag tagit bort. Den ovanför gäller :)

Viola

Milla: Men är det inte lite skillnad på när jämställdheten ställs i förhållande till någon annan, vad gäller föräldraledigheten då ett barn - och när det handlar om en princip som helt enkelt är helt omotiverad? (att kvinnor bara skulle "få" fria en dag om året)



Det tycker i alla fall jag.

Matilda Flodin

Det skulle aldrig falla mig in att fria till min kille idag. Jag har ingen lust att göda gamla föreställningar om mitt begränsade handlingsutrymme p.g.a. kön. http://tildaf.wordpress.com/2012/02/29/skottdagen-2012/

Millan

Jag skulle absolut kunna fria, men jag är nyfiken på hur han skulle göra, vad han skulle säga och så vidare, så därför skulle det vara kul om han gjorde det. Men det har inget med att han är man och jag är kvinna att göra.

Milla

Viola, jag kan inte tolka det på annat sätt än att du menar att Oskar vore sämre på att ta hand om sitt barn, men jag gissar att det inte är så du menar?

Lilli - I väntan på telning nr 2

Haha. När vi blev tillsammans när jag var 17 och han 19 så berättade han efter bara ett par dagar att "om vi någonsin skulle få barn någon gång och det skulle bli en flicka så skulle denna heta X" Bara så att jag visste, och inte behövde fundera på namn längre fram... :-P



Då kontrade jag att om han skulle få bestämma det så lät jag honom veta att om det skulle hända så skulle vi gifta oss innan jag var 25... Visst sa han (det var ju jäääätte långt i framtidien) Nu fyller jag 24 inom några månader och jag brukar påminna honom om vad som kommer ske.



Dottern heter faktiskt X, men det var bara för att namnet är fint och vi har ringarna på fingrarna.



Romantiskt eller hur? hahahaha:rolleyes:

Emma Kaagaard Kristensen

Jag håller med dig!!!

Jag friade till mitt ex (höll inte så länge efter dock ;-P )

Men vill man ha något så får man ta det!

Kvinnor är så jäfla passiva och det vinner man inte ett skit på.

Alice

Hej,

Min son pa 2,5 ar vill alltid sminka sig precis som jag pa morgonen innan dagis och jobb.

Jag brukar tillmotesga honom genom att satta pa liite mascara och rouge. Han blir jatteglad och vill alltid spegla sig.

Jag formodar att du tycker att detta ar helt ok, men hade du tyckt det om min son varit en dotter?

Jag ar helt uppriktigt jatte nyfiken pa din asikt in this matter.

Mvh

Alice

Viola

Milla: Nej, men jag anser inte att det går att jämföra de här båda situationerna eftersom att man i föräldraledighetsaspekten väger in saker som amning, ekonomi, närhet till jobb m.m sådant som faktiskt utgör en markant skillnad för de flesta beroende på hur man väljer och vad man vill prioritera.



Vad gäller giftermålsaspekten handlar det inte om mer än att NÅGON måste ta första initiativet till giftermål och att sätta upp normer kring vem som bör göra detta är helt onödigt eftersom att det inte blir någon skillnad oavsett vem i paret som gör det.



Förstår du?

Therese

Alice: Nu är inte jag Lady Dahmer, men jag anser inte det är ok att sminka ett så pass litet barn oavsett om det är en pojke eller flicka.

Milla

Viola: ja, då förstår jag bättre vad du menar. Jag håller dock inte med, eftersom jag är rätt övertygad om att det är samma strukturer som spelar in.

Anna

VIola: att gifta sig gör också en markant skillnad ekonomiskt speciellt för den part som inte arbetar/har låg inkomst som genom äktenskap förbättrar sin ekonomi. Via äktenskap kommer både försörjningplikt vilket gör att Oscar måste försörja natasja oavsett om de bor ihop etc samt att natasja har rätt till hälften (och vice verca) vid skillsmässa. Så att ta insiativ var ekonomiskt fördelaktikt precis som att ta insiativ till att inte dela var ekonomiskt fördelaktiskt för natasja.

Om det var jämställt? Det beror ju på hur man defierar jämställdhet. De lever inte i ekonomisk jämställdhet och har heller inte påstått sig göra det. Jag själv skulle inte vilja varken vara ekonomiskt beroende av en man men jag tänker inte kasta sten på den som väljer det, det är inte lätt att fixa hela livet perfekt hela tiden även om man bloggar om genus.

För mig är det också självklart att jag som en del av min feminism aldrig skulle bygga mina förhållande på ekonomiska grunder och göra juridiskt bindande kontrakt om ekonomi med en man jag har förhållande med då jag ser förhållande som kärleksgrundande och inte ekonomiska. För mig kan jag endast vara jämställd om jag ekonomiskt tar ansvar själv men som sagt att ändra Lady Dahmers åsikt om den romantiska kärleken som grund för ekonomisk försörjning lär ingen göra i första taget. Det är hon ganska tydlig med.

Viola

Milla: Det tror inte jag, inte om man ser till hur det tillämpas i dagsläget.



Normen att mannen ska stå för frieriet härstammar från när kvinnan såg som omyndig och mannens ägodel. Denna syn finns inte kvar idag i den bemärkelsen.



Normen att mamman lämpar sig bättre för att ta hand om mindre barn härstammar från att det är hon som bär, föder och ammar barnet och att det helt enkelt varit praktiskt att mannen då gjort annat. I detta fallet är den biologiska förutsättningen precis samma, oavsett norm eller ej så att man väljer utifrån tradition är inte självklart.

Viola

Anna: Det beror ju helt på vad man lägger in för värderingar och syfte med själva äktenskapet. Ska jag ta mig själv som exempel så gifte jag mig av praktiska skäl dvs för att ha ett gemensamt efternamn, få juridiska och ekonomiska fördelar OCH min man hade samma skäl.

Vi ansåg att om man älskar varandra hjälps man åt och då gör det ingenting om det kommer perioder då den ena "snyltar" på den andre ekonomiskt. I dagsläget är det jag som försörjer min man.



Det viktiga är att man fattar beslutet om giftermål på jämställda villkor, sen om vardagen svänger åt endera partens fördel då och då anser åtminstone inte jag göra något om det jämnar ut sig i längden.

megan

Snälla, sluta aldrig säga vad du tycker! Du är en frisk fläkt i detta land och jag önskar så att fler var som du. Våga ifrågasätta, våga sticka ut och våga gå emot strömmen.

Du är fantastisk!

Sara

Finns det verkligen folk som friar nu för tiden? Det är väl ett typiskt amerikanskt förekommande. Det här att mannen ska överraska, helst köpa ringen också, utan att kvinnan har nån aning. Man bestämmer tillsammans, trodde jag?

Lady Dahmer

milla jag är inte hemma med barn för att jag tror det är kvinnans jobb. Att göra ojämställda val är en sak, att anse att vissa saker är kvinnors jobb och andra mäns jobb är en helt annan och det jag kritiserar här.

Lady Dahmer

ANNA jag gifte mig inte för att "förbättra min ekonomi". Både jag och min man delade ekonomi innan dess. Vi är nämligen av åsikten att om man älskar varandra så delar man allt. Och att få hälften vid skilsmässa är inte en fördel. Det är att man får det man har rätt till. Det här är mitt hem och mina saker lika mycket som min mans. Jag jobbar också. Vem som tjänar mest är irrelevant eftersom att vi båda bidrar lika mycket till vårt gemensamma hem och gemensamma familj. Ditt synsätt känns väldigt gammalmodigt. :thumbdown:



Jag är dessutom inte "ekonomiskt beroende" av min man. Jag är inget hemmafruvåp. Om min man lämnar mig så klarar jag mig själv. Jag kavlar bara upp armarna som varenda annan kvinna gör i moderna sverige och tar hand om mig själv. Jag har ett jobb. Jag tjänar egna pengar.

Leah

Jag har varit gift. Ingen av oss friade, utan det bara blev så. Jag var mycket ung och dum. Jag kommer aldrig att gifta mig, också om jag finner/möter en perfekt jämställd partner. Det passar inte mig. Rent juridsikt är det kanske bra, men jag äger ändå inget av värde och kommer antagligen aldrig att göra, så det är skit samma. Tror helt enkelt inte på att det skulle spela någon roll med ett kontrakt, och jag är fruktansvärt oromantiskt för min egen del-men kan gråta av rörelse på andras. Annars tycker jag inte att kvinnor ska vänta utan ta saker och ting i egna händer.

Rebecca - den egensinniga

Fast jag gillar traditionerna i just den delen. Att mannen friar. Men jag tycker det är upp till båda parter att berätta när de är redo osv. Själv klarar jag mig lika bra med och utan ett förhållande, men har jag varit tillsammans med samma karl i över ett decenium när jag är 40+ då är det ett krav att vi iaf går till rådhuset och fixar det. Att vara gift underlättar mycket i ett förhållande om man ser på lagar osv (speciellt arvsrätt om någon av oss skulle dö).



Det finns en del traditioner som jag gillar, och gärna håller fast vid. Om jag ska vara ärlig så ser jag charmen i de flesta traditioner. Killen ska fria, iaf till mig :P

Anonym

Min pappa fyller också år idag. :) Hela 14år faktiskt. ;) Eller 56år om man låter honom fylla år den 28/2 de andra tre åren. :)



Och jag gjorde som du, sa bara; I sommar förlovar vi oss och nästa år blir det bröllop! Hann dessutom bli med barn inemellan så det blev en liten vigsel med våra föräldrar på rådhuset en dryg månad innan vårt första barn kom. :) Jag följde traditionen i våran familj, pappa kom två månader efter att min farmor och farfar gift sig, och farfar han kom en och en halv månad innan gammelfarmor och gammelfarfar blev äkta makar. ;)

A

Eller de bekanta jag har som skulle säga nej (varav en gjort det och killen gjorde om preoceduren...) om frieriet inte var tillräckligt spektakulärt, för att de "har förtjänat det".



De samma brukar också tycka synd om mig för att vårt frieri var så "tråkigt". Vi putsade fönster, var smutsiga och lite griniga. Helt plötsligt slänger han ur sig att "jag tycker att vi borde förlova oss, om du vill? Jag vill ju gifta mig med dig vad det lider". Jag skulle inte velat haft det på nåt annat sätt.

prinsessanadia

Kanske är det så att vi vill ha jämställdhet på vissa plan. T.ex lika lön för lika arbete, men att man fortfarande anser att det är romantiskt om killen friar.



Allt är ju inte svart eller vitt jämt. Du och Oskar delar ju t.ex inte på föräldraledigheten, och det kan ju knappast räknas som jämställt. Så självklart kan man vara jämställd i vissa frågor, men kanske inte i alla. Jag är t.ex för jämställdhet på det viset att kvinnor och män ska vara lika värda och ha lika lön för lika arbete. Men jag gillar inte hen och skulle aldrig vilja sudda ut könen. Jag tycker hellre att man ska fokusera på att tjejer och killar är lika värda.

jenny

Milla; det där är inte alls jämställdhet när det passar henne. Det där är jämställdhet, men inte på bekostnad av BARNEN.



Om man av ren princip ska kräva jämställdhet i alla aspekter av sitt liv, men på bekostnad av barn, eller på bekostnad av ens eget välmående (dvs att natashja ska va på ett jobb där hon inte trivs, och oscar va hemma från ett jobb han älskar, så dessutom ekonomim blir lidande,



om man ska göra så, av principskäl, har man tappat hela grundtanken. Milla, du vill bara hitta fel.

Milla

Jenny, nej, det vill jag inte alls, jag är starkt genusintresserad och håller med om mycket av det Lady Dahmer skriver!



Jag tycker bara det är lite konstigt att det är helt okej att göra ojämställda val ibland och inte ibland. Om någon verkligen anser att kvinnor inte får/kan fria förutom idag tycker jag det är tragiskt, men jag har svårt att tro att någon verkligen på allvar tycker det.



Jag tror också att vem som tar ut föräldraledigheten är oändligt mycket viktigare för jämställdhet i samhället, än en gammal skröna om att kvinnor får fria på skottdagen.



Och hur menar du att det vore på bekostnad av barnen? Menar du då alltså att Oskar skulle ta hand om barnen sämre än Natashja?

Fanny

Här var det min mamma som friade till pappa :D

Anna

Lady dahmer: Det var precis det jag skrev, ni använder kärlek som grund för en juridisk bindande gemensam ekonomi. Inte speciellt gammamodigt snarare ett ganska nytt sätt, förr hade man ju inte kärlek som grund för äktenskap. En ganska vanlig diskution in feminsimen, kring kärlek som rituell konstruktion för hur vi sedan arangerar ekonomiska, juridiska och sociala kontrakt som tex tvåsamhet, äktenskap och utag av föräldrarledighet. I dag är grunden för reproduktion tex kärlek, få människor gör barn utanför tvåsamhet, ännu färre utanför en hetersexuell tvåsamhet. Många väljer precis som ni att göra denna tvåsamhet även ekonmiskt bindande rent juridiskt dvs äktenskap. På samma sätt definerar ni tvåsamheten som föräldrar och menar att barnen så länge de har en förälder som tar hand om dem så är det okej, förr fanns inte den tanken, då kunde barnskötare, ammor, andra släktingar ta hand om barnen medan föräldrarna arbetade eller gjorde annat. Det var inte själklart att föräldrar var omsorgsgivare, idag är det inte socialt accepterat med andra omsorgsgivare än föräldrar innan ett år.

En klassiker i detta ämne är Carin Holmbergs Det kallas kärlek, en roligare variant är Liv strömqvist seriealbum Prins Charles känsla. Ganska klassisk diskution inom feminsmen och genusforskningen så jag är lite förvånad att du missförstår mig som att du inte skulle kunna jobba om du behövde, eller att du inte gör det idag. Förstår inte ens vad det har med saken att göra. Jag bara menar att det finns en koppling mellan att välja äktenskap (gemensam ekonomi, vem det är som tjänar vad och när spelar ingen roll- allt är gemnsamt) med att inte dela på föräldrarföräkringen (dagarna är gemensama, huvudsaken är att en förälder är hemma, inte vilken) då jag anser att det spelar roll vem som tjänar mest i ett äktenskap (att det är män) och vem som tar ut föräldrarledighet (kvinnor, med argument jag kännar för dåligt). Och att båda sakerna bygger på en social och rituell konstruktion nämligen den kärlek som anses ska finnas i en hetorsexuell tvåsamhet till skillnad från andra kärlekrelationer och som kopplas till sexuell monogami, som förövrigt också är en väldigt modern företeelse.

Anna

Lady dahmer: Det var precis det jag skrev, ni använder kärlek som grund för en juridisk bindande gemensam ekonomi. Inte speciellt gammamodigt snarare ett ganska nytt sätt, förr hade man ju inte kärlek som grund för äktenskap. En ganska vanlig diskution in feminsimen, kring kärlek som rituell konstruktion för hur vi sedan arangerar ekonomiska, juridiska och sociala kontrakt som tex tvåsamhet, äktenskap och utag av föräldrarledighet. I dag är grunden för reproduktion tex kärlek, få människor gör barn utanför tvåsamhet, ännu färre utanför en hetersexuell tvåsamhet. Många väljer precis som ni att göra denna tvåsamhet även ekonmiskt bindande rent juridiskt dvs äktenskap. På samma sätt definerar ni tvåsamheten som föräldrar och menar att barnen så länge de har en förälder som tar hand om dem så är det okej, förr fanns inte den tanken, då kunde barnskötare, ammor, andra släktingar ta hand om barnen medan föräldrarna arbetade eller gjorde annat. Det var inte själklart att föräldrar var omsorgsgivare, idag är det inte socialt accepterat med andra omsorgsgivare än föräldrar innan ett år.

En klassiker i detta ämne är Carin Holmbergs Det kallas kärlek, en roligare variant är Liv strömqvist seriealbum Prins Charles känsla. Ganska klassisk diskution inom feminsmen och genusforskningen så jag är lite förvånad att du missförstår mig som att du inte skulle kunna jobba om du behövde, eller att du inte gör det idag. Förstår inte ens vad det har med saken att göra. Jag bara menar att det finns en koppling mellan att välja äktenskap (gemensam ekonomi, vem det är som tjänar vad och när spelar ingen roll- allt är gemnsamt) med att inte dela på föräldrarföräkringen (dagarna är gemensama, huvudsaken är att en förälder är hemma, inte vilken) då jag anser att det spelar roll vem som tjänar mest i ett äktenskap (att det är män) och vem som tar ut föräldrarledighet (kvinnor, med argument jag kännar för dåligt). Och att båda sakerna bygger på en social och rituell konstruktion nämligen den kärlek som anses ska finnas i en hetorsexuell tvåsamhet till skillnad från andra kärlekrelationer och som kopplas till sexuell monogami, som förövrigt också är en väldigt modern företeelse.

Tess

Känner detsamma. Vill jag fria så gör jag det oavsett dag.

En annan Anna

Jag hatar överraskningar. Om min kille friade helt plötsligt skulle jag bli irriterad mer än nåt annat. För mig är äktenskap något man diskuterar och kommer överens om tillsammans. Jag ser det som en ekonomisk och juridisk deal, inget romantiskt. Bröllopet har man för släktingarnas skull. Hahaha.

Caranlachiel

Eller hur! Bra inlägg. :thumbup:

K

Hm. Enligt min erfarenhet så är det ju visserligen knappast de kvinnor som lever i/kräver jämställdhet som även rabiat vidhåller att det är männens uppgift att fria. De brukar gärna ta saken i egna händer, eller ännu hellre, planera det tillsammans med sin partner.



Men visst är det en konstig kvarleva.

Siobhan

Jag tror inte det är så att kvinnor inte vill fria, utan snarare så att männen inte vill att kvinnorna ska fria. Männen har ofta tankesättet att DE vill vara "jagaren" och om kvinnan tar på sig den rollen så känner de sig mindre "manliga" och de blir avskäckta. Jag tror att i det här fallet så ligger problemet mer hos männen än hos kvinnorna. Det är männen som borde börja ta sig i kragen och acceptera att kvinnor börjar lära sig ta för sig.

Lexie

Ramirez borde aldrig ha fötts, vidriga människa. Låt han ruttna i fängelset.



Grattis till farsan då ;-)

Elin

Vi är inte gifta men vi är förlovade och ingen har eller kommer gå ned på knä för den andra. När vi bytte ringar lovade vi också att gifta oss med varandra, exakt när det blir är inte klart men troligen inom den närmaste tiden. Det blir mest troligt ett litet enkelt bröllop med bara vittnen i kyrkan.

Mella

Jag tycker inte att det är "mannens uppgift" att fria. Däremot vill jag gärna att det är min kille som friar. Inte för att han är kille, utan för att jag tror att han kommer göra det tusen gånger bättre än mig. Plus att han vill fria.

Men klart att tjejer ska kunna fria om de vill gifta sig. Alla dagar, alla år.

Anonym

Jag är gift och jag älskar det, alla borde gifta sig, det är underbart att lova varandra kärlek och respekt inför familj och vänner, högtidligt och att vara gift är en annan känsla än att vara sambo, inget man direkt kan förklara :-)

Nike Bengtzelius

Oj, jag hade helt missat att 29:e var nån slags undantagsdag då tjejer får fria xD



Själv har jag mest tänkt att det skulle vara jäkligt soft att ha årsdag på... en dag som bara finns vart fjärde år = wohoo, frihet att fira när under veckan man vill!? :)

jenny

Milla, nej jag menade inte att oscar skulle ha sämre hand om barnen. Jag menade precis det som LD sa i artikeln. Om du läser den.

Tilda

Fast hela grejen med att gå ner på knä och böna och be om att någon ska älska än forever och sätta en ring på fingret som bevis? Nja det vill jag varken göra eller se min kille göra. Har väl ingeting emot bröllop i sig, men känns så jäkla dammigt att be om evigkärlek, gå till en kyrka !"inför gud och dess församling" kyssa varandra på käften, done. Och så skulle någonting vara annorlunda sen? Eller va? Typ att man blivit frelst där inne? Har ingeting emot att man gifter sig, kan vara fint med en symbolhandling absolut. Men sättet det går till på både med frieri rutiner och bröllop är verkligen inget för mig har jag förstått på senare dar säger jag med mina 21 år på nacken. Hade någon frågat mig bara för ett år sedan hade jag tänkt annorlunda. Och det här med att tjejer bara får fria vart 4de år den 29de feb, alltså jag skulle isåfall hellre fria alla andra dagar en just i dag i ren protest.

Tilda

Fast hela grejen med att gå ner på knä och böna och be om att någon ska älska än forever och sätta en ring på fingret som bevis? Nja det vill jag varken göra eller se min kille göra. Har väl ingeting emot bröllop i sig, men känns så jäkla dammigt att be om evigkärlek, gå till en kyrka !"inför gud och dess församling" kyssa varandra på käften, done. Och så skulle någonting vara annorlunda sen? Eller va? Typ att man blivit frelst där inne? Har ingeting emot att man gifter sig, kan vara fint med en symbolhandling absolut. Men sättet det går till på både med frieri rutiner och bröllop är verkligen inget för mig har jag förstått på senare dar säger jag med mina 21 år på nacken. Hade någon frågat mig bara för ett år sedan hade jag tänkt annorlunda. Och det här med att tjejer bara får fria vart 4de år den 29de feb, alltså jag skulle isåfall hellre fria alla andra dagar en just i dag i ren protest.

Teskedsmamman Svartlok

Vi skötte detaljen "ska vi gifta oss?" över tangentbordet när vi registrerade oss på Bröllopstorget, smart och simpelt, men helt utan romantik... Inte fan blev bröllopet sämre för det :-d



Vi gjorde det dessutom efter att ha varit ihop i 9 mån, svärmor gick i taket och mässade "det håller aldrig", det var 11 år sedan nu.... 4 barn, hus, eget företag och en man som jobbade borta på veckorna under flera år...



Eller hur att det inte håller...

Zam

@prinsessanadia



Du förstår väl att det är också helt ok för kvinnan att 'stanna hemma' om du nu ser det på det sättet. Det är ju just därför det ska vara jämställt, att det är OK för båda. Och dessutom så har Natta jobb, så jag förstår inte vad problemet är.



Scenario:

Om du hade ett lågbetalt jobb och din man ett välbetalt; och du blev gravid och tog mammaledigt efter födseln.. Skulle du ändå för 'jämställdhetens skull (?)' börja jobba och låta din kille vara hemma TROTS att du inte kan hålla ihop ekonomin?



Tror inte det va...

Och ännu en gång, Natta har jobb. There is no problemo.

Nina

Jag är svensk och min partner är engelskman och vi ska gifta oss, det var väl något som vi beslutade för några år sedan, det var ingen som friade. Och för mig är det självklart att ja väljer min egen ring och att han väljer sin och att vi delar så mycket som det går på kostnaderna. Så har väl jag tänkt det helt enkelt. Men när vi pratade med hans kompisar så sa de att det liksom var tradition, som används, att mannen ringer till brudens pappa och FRÅGAR om det är ok att han friar! I England, alltså. Trodde det var ett i-land. Om min partner skulle fråga min pappa om han fick fria till mig tror jag min pappa skulle skratta åt honom. Jag skulle även känna mig oerhört kränkt och omyndigförklarad.

sandra

Jag avskyr genusdebatten och jämställdhetshetsen eftersom dens enda mål verkar vara att ta död på alla våra fina och vackra traditioner. Det finns så mycket i livet som är viktigare än att det ska ligga samma förväntningar på både män och kvinnor. Faktiskt så tycker jag att världen skulle vara en sjukt mycket tråkigare plats om det inte innebar något särskilt att vara man resp. kvinna. Och lady dahmer, jag tycker det låter fruktansvärt respektlöst av dig att kalla hemmafruar för våp. Misstanken väcks genast att du i själva verket är avundsjuk på de kvinnor som har haft turen att hitta en sådan man, en familjeförsörjare. Och kan inte du det så ska ingen annan få det heller? Lyckliga lyckliga hemmafruar säger jag och lyckliga lyckliga barn som slipper spendera all sin vakna tid på dagis. Om vi inte hade levt i ett sådant högskattesamhälle så skulle fler barn haft förmånen att växa upp med mer närvarande föräldrar. Kvinnors rätt till heltid är bullshit, kvinnors skyldighet till att ösa in pengar till vår korrupta stat är vad det verkligen handlar om. Därför det inte går att tjäna pensionspoäng etc. på att vara hemmafru, för att tvinga ut kvinnorna i arbete så att våra kära politiker får in mer pengar, och att arbetskraften ökar så att lönerna kan dumpas.

Kvinnorna är så lurade, feminismen och den så kallade jämställdheten har förstört så mycket för oss. Vi super, knarkar, slåss och stressar och får hjärtinfakt precis som mest männen gjorde förr. och våra barn mår inte bra, de käkar antidepressiva som godis och den vanligaste dödsorsaken bland pojkar är självmord. Detta trots att vi är det mest jämställda landet i världen sägs det. Kanske det men inte verkar vi må bättre i takt med ökad jämställdhet, tvärtom. Jippi vilken vinst. Nej jag betackar mig..

Nej jag tror inte våra barn mår bättre att obegränsad valfrihet de blir snarare mer stressade av att det inte finns något fast att förhålla sig till. Jämför med att gå till en restaurang med 100 olika rätter att välja mellan. Hopplöst eller hur, vad man än väljer ångrar man sig när man väl beställt. Men men den som lever får se, vilkas barn, de genusbesattas eller övrigas, som kommer må bäst i framtiden får tiden utvisa :) Nu ska jag gå och baka bullar till min älskade kille som sannolikt kommer ha blommor med sig hem till mig för det är sådant en väluppfostrad man gör, det är klass på honom :)

Anna

Jag måste hålla med Milla här.

Mia

Låter som vi hade ungefär samma taktik vad gäller firande. Jag kommer inte ihåg att det var jag som friade men mannen upplyste mig efter bröllopet om att jag en morgon vid frukosten hade sagt något i stil med "Ja men då vi ändå är i Las Vegas kan vi ju gifta oss också" och så var det bestämt... :rolleyes:

prinsessanadia

Zam: Jag förstår inte alls vart du vill komma med din kommentar till mig? Det är LD som har varit föräldraledig och Oskar har jobbat. LD tjänar kanske pengar på bloggen nu, men det var inte länge sedan hon skrev att hon inte tjänade så mycket på bloggen. Hur nu det blev relevant i diskussionen?



Det jag menade på var att allt inte är svart eller vitt, och att man kanske i vissa frågor är för jämställdhet men att man kanske tycker att det är okey att skippa jämställdheten i vissa frågor.

natalie

jag och pojkvännen var packade (fulla) på nyårsafton med ett par polare. när raketerna smäller i luften på 12 slaget skriker jag i min killes öra

"VILL DU FÖRLOVA DIG MED MIG!?" han svarar "Va?" det hjälper inte direkt att han inte har svenska som modersmål. Efter tredje skriket i örat så hörde han :)

klart ville han det men han sa också att

"visst visst, du är så full, vi får se imorgon om vi fortfarande är förlovade"

vi slaggade på kompisens soffa den natten och på morgonen frågade han försiktigt

"är vi fortfarande förlovade nu?"

"ja, såklart! du svarde ju ja!"



Som tur var hade jag inte fixat ringar till oss, eftersom han inte kunde tänka sig bära guld, så det fick bli vitguld istället! Det var ett år sedan nu :)

korven

Jag friade till min fästman och han sa ja!! Och nej det var inte på skottdagen. Ibland frågar folk om jag hade velat att han skulle fråga, men jag förstår inte vad de menar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog