Lady Dahmer

Håhåjaja osv
20130830-105927.jpg Här sitter jag och väntar på ett enmanna-kvinnopartaj. Känns lite nervöst. Som en första dejt. Men med nån man nätbråkat med i typ fyra år. 20130830-110531.jpg SPÄNNANDE. Nä men om man skulle ta och nervositetsbajsa en snabbis?
Ibland behöver man ta en lång titt i spegeln

Det känns som att en del inte riktigt kan förlika sig med tanken att man kan ha en förstående, tillåtande och nyanserad syn på plastikkirurgi och andra verktyg SAMTIDIGT som man aktivt jobbar för att motverka de normer och ideal som får oss att känna behovet av den typen av förändring.

Skärmavbild 2013-08-29 kl. 15.32.53

Vem säger att jag inte vill bekämpa utseendehetsen? Jag förstår ärligt talat inte hur man kan dra den slutsatsen. Ingenstans har jag ju påstått att man ska ge upp, finna sig i eller anpassa sig. Tvärtom, hela min blogg handlar väl för fan om att bekämpa normerna! Men jag tror inte vi vinner på att bekämpa varandra, bekämpa andra kvinnor eller att skambelägga en viss typ av ingrepp samtidigt som vi godkänner andra. Jag tror verkligen inte vi vinner på att stoppa huvudet i sanden och rabbla ''du duger som du är''-mantran tills man lyckas förtränga ångesten.

Och ett första steg är väl för fan att man först blir medveten om hur jävla mycket vi påverkas av normer och ideal? Och på vilka sätt det visar sig och på vilka sätt vi hanterar det. Hur ska vi annars kunna nå botten av problemet? Att gå runt och intala oss själva att ''vi duger som vi är vi duger som vi är'' när man egentligen inte alls känner detsamma kommer bara resultera i skamkänslor för att man inte lyckas vara så där härligt obrydd och avslappnad och accepterande. Skam och skuld på de som bryr sig så pass och på de som inte klarar av att känna sig nöjda.

Skärmavbild 2013-08-29 kl. 15.33.14

Men det känns ju så gott i magen att få peka på de där andra, de där patetiska tragiska svaga kvinnnorna som borde jobba med självkänslan istället. Att se sin egna utseendefixering vill man ju inte. Vadå, jag är inte fixerad, jag gör det ju för min skull. Jag är ju NATUUUURRRLIG iallafall, vem vill se ut som en anka?

Och så vidare.

Hur fixerad får jag bli innan jag är för fixerad? Hur mycket får jag bry mig om mitt yttre innan jag bryr mig för mycket? Hur mycket tid får jag lägga på mitt utseende? Hur mycket pengar? Finns det nån checklista man kan ladda ner nånstans?

Läppstift - ok, Hårfärg - ok (men bara om det är henna eller annan rödbrun färg, oavsett kemikalienivå. Absolut inte blondering för det är tragiskt.) Vaxning - ok. Restylane - nej. Silikon - absolut inte ditt svaga våp. Den här ensidiga synen på att kvinnor som gör om sig enbart gör det för att de är påverkade av normer är dessutom ganska kontraproduktiv. Det finns miljoner anledningar till varför man väljer att modifiera sitt yttre och vet ni vad, allt bottnar inte i dålig självkänsla. Jag vet att det är bekvämt att tänka att det gör det, jag vet, men det utesluter så jävla många nyanser.

Fan, det gafflas så jävla mycket om rätten att få raka och sminka sig bland feminister, och inte en käft har någonsin ifrågasatt mitt röda hår, min no poo-kategori, mina målade naglar eller piercingar. Men ve den feminist som vågar antyda att det går bra att vara feminist med ett par rejäla silikonpattar också. Jag ser verkligen inte skillnaden, nej jag gör det inte. Jo jag vet att vissa ingrepp har värre konsekvenser och att vissa har allvarligare risker än andra, men där kan man diskutera riskerna hos det vi ser som ofarligt också. Men jag tycker verkligen inte det är ok att sitta där med sina rakade ben och målad läppar och blonderade hår och antyda att kvinnor som använder botox är mer offer för strukturer och normer än andra. Det är verklighetsfrånvänt och insiktslöst. Och fan inte systerskap. Skämmes!

Rannsaka din egen fixering och var en förebild, by all means! Visa era döttrar och vår lillasystergeneration att det går att vara tjock och nöjd, osminkad och nöjd, naturlig och nöjd och att utseende inte spelar någon roll. VAR EN FÖREBILD, för det finns ett plågsamt behov av genuina förebilder som på riktigt är nöjda och lyckliga i sig själva. Det behövs kvinnor i alla former och färger som visar att man kan leva fullt utan att ägna en sekund åt sitt yttre. GO FOR IT! Men lägg för fan inte över det ansvaret på andra kvinnor, utifrån dina egna preferenser kring vad som är godkänt och inte.

(Och nej, jag har fan inte skrivit att jag tycker alla mina läsare är fula. Lägg inte ord i munnen på mig!)

Naturlig skönhet är få förunnat

Elaine Eksvärd säger bestämt att hon aldrig vill bli en skönhetsfixande storasyster för vår lillasystergeneration. Men då är jag fräck och säger att det är hon ju redan!  Hon skriver även att hon vill gå med sina snygga naturliga bröst och inspirera andra att vara detsamma och där tänker jag med ett sting av barnslig avundsjuka och bitterhet att KUL FÖR DIG då som har de där snygga lökarna som många av oss andra bara kan drömma om. (eller operera oss till.) För det där med naturlig skönhet, det är ju ganska få förunnat och har man inte vunnit i genetiklotteriet så är det kört.

Dessutom så är den där naturliga skönheten sällan speciellt naturlig ändå. Du ska raka, fila, klippa, putsa i all oändlighet. Det är ju fan mycket lättare att duga om man får ta till det stora artilleriet än om man ska förlita sig på naturen. Tyvärr. Vilken ångest detta medför.

Men man snackar ofta om de onaturliga skönhetsidealen med allt vad det innebär, botox, silikon osv, som kvinnornas största hot men jag ser mer problem med det här naturligare idealet. Och jag lurar inte mig själv att tro att mitt val av hårfärg, piercing eller tatueringar har mer med fri vilja att göra än Lottas val att ta botox. Jag säger inte att det är bra med ingrepp, men jag tycker vi ska vara jävligt försiktiga med att peka fingrar åt andra håll när vi egentligen borde rannsaka oss själva.

Att vara emot ingrepp känns för mig fel eftersom att jag är för människors rätt till sina kroppar. Jag kan däremot välja att själv avstå dem. Vara emot dem för EGET PRIVAT bruk utan att för dens skull moraliera kring andras vanor och val.

Sen är det givetvis så att vi bör diskutera och problematisera ångesten som många kvinnor känner kring sitt yttre. Självklart är det ett problem att så många kvinnor tror att de måste lägga sig under kniven (eller nålen) för att må bra. Varför är det så många kvinnor som tycker att de behöver ändra på sig för att duga? Det är ju DÄR kärnan ligger.

Problemet ligger i kravet att vara vacker, inte i verktygen vi använder för att ta oss dit.