Lady Dahmer

SLÄPP FOKUS PÅ DITT YTTRE: Sluta raka dig

Nu var det många år sen jag slutade raka mig, jag minns faktiskt inte ens varför men jag tror att jag främst var trött på att lägga så mycket tid på att hålla kroppen slät. Framförallt var jag trött på obehaget och ångesten som kom krypande så fort stubben visade sig. Jag tror jag mest ville komma över det. I början velade jag fram och tillbaka. Jag började med armhålorna och jag minns fortfarande hur otroligt jobbigt jag tyckte det var, speciellt när jag var på gymmet eller andra platser där mina armhålor syntes. Jag trodde att alla skulle äcklas och glo.

Det tog ytterligare några år tills jag slutade raka benen och den processen var ännu mer utdragen och svårare att hantera. Jag är fortfarande väldigt självmedveten i vissa sammanhang och denna sommar är ju första sommaren jag vågat gå i kjol och baddräkt bland folk. Och ingen glor. Inte så det märks iallafall. (dock är jag plågsamt medveten om att många tänker på det)

Mitt senaste är att sluta gå med BH. Jag har alltid varit ovän med min hängiga byst och har aldrig visat den för nån. Inte ens min man. Den är stor och vulgär också och jag gissar att min oblyghet (fejkade sådan) sticker i ögonen på många då kvinnor förväntas vara prydliga på fler än ett sätt. Denna process har förvånansvärt varit väldigt kort och enkel. Jag har nästan aldrig bh på mig längre. Och fy fan vad skönt det är när man vant sig.

Ett sätt som kan hjälpa dig att avdramatisera din egen kropp är att helt enkelt sluta pyssla med den. Iallafall en period. Prova hur det känns, se vad som händer, kanske hålla ut ett tag för att se om något ändras med tiden. Prova kanske att vara orakad. Eller om du ofta bär smink, kör utan ett tag - även på jobbet. Gå ut oftare utan BH. Eller nåt annat som känns obekvämt.

Utmana dig själv!

Tidigare inlägg: SLÄPP FOKUS PÅ DITT YTTRE: Sluta läs tjejtidningar

pattarna

*** Kvinnor måste alltid förhålla sig till sitt yttre. Vi ska ”lära oss älska vår kropp”, hitta våra positiva vinklar, uppmärksamma kroppsdelar som är extra snygga för att på så sätt hitta vår egen skönhet, ”känna oss snygga” (gärna genom att köpa produkter), klä oss smickrande  - det finns hundratals självhjälpsböcker som går ut på att antingen lära oss att ”göra det bästa vi kan med vad vi har” eller bara att vi ska känna oss snygga oavsett. Varenda tjejtidning går ut på detsamma. Men enda som sker är att vi tänker på hur vi ser ut och som jag påpekat många många gånger så är detta enbart kontraproduktivt. Men jag vill hellre nå en punkt i livet där jag slutar bry mig om mitt yttre helt och hållet. Alltså, jag menar INTE att jag då ska lära mig älska mitt utseende eller min kropp som den är utan bara släppa det helt. Släppa tankarna på det. Bli fri. Tänka på annat. Och jag vill hellre tala om hur vi SLUTAR tänka på våra kroppar och utseenden! Hur slutar vi bry oss? Vad för verktyg kan vi ta till för att släppa tanken på att känna oss snygga? 
Hanna E

Jag har svårt att sluta raka mig, även om jag gör det det väldigt oregelbundet och egentligen inte bryr mig så mycket om stubben... kanske är det mer de långa hårstråna som stör mig, trots att de är väldigt ljusa och förmodligen inte syns så mycket. Vi får se om jag kommer vidare där.

Men jag har slutat med BH och har numera bara små toppar istället, det är mest för att jag får såna sår på bröstvårtorna när kläderna skaver. I början kände jag mig också ganska avklädd, men nu är jag så glad att jag tog av mig de lyftande BH:arna. De gav mig bara ont i ryggen.
Dessutom begränsade de mig när jag spelar golf, de gjorde att mina bröst stack ut för mycket och var i vägen.
Egentligen förstår jag inte varför det var en så grej för jag började inte ha BH förrän jag var drygt 20 år och är uppvuxen med en mamma som i princip aldrig hade någon BH. Idag förstår jag inte varför jag började med BH överhuvudtaget.

Clara

Jag måste säga att jag känner inte riktigt igen mig i det du säger. Visst nu rakar jag mig under armarna och benen, men när jag inte orkar (det är ofta särskilt nu när jag har en 8 månaders ;)) så spelar det egentligen ingen roll. Jag går ofta utan bh, och med ammningssladdriga tuttar så kan man nog stoppa in en och annan fjärrkontroll under också ;) Osminkad kan jag också vara utan problem, både på jobbet och hemma. Det känns befriande att jag kanske inte är sååå påverkad av samhället ändå.. Jag komemr på mig mer och mer att se att efter jag böev mamma så bryr jag mig inte lika mycket. Min kropp ser ut som den gör för att jag har fött ett barn, det är det absolut största och häftigaste jag har gjort, så vad spelar några kilo upp, hängtuttar och bredare höfter för roll då? Men tack för pepp och en härlig blogg! Fortsätt med det du gör, du gör skillnad. Kram

Cecilia

Jag har inte bh men en mjuk topp, så modig är jag inte än. Jag slutade sminka mig i somras och har inte börjat igen. Får ofta höra "vad trött du ser ut" av killarna på jobbet som inte fattar att det är för att jag inte spacklar på ögonen. Jag bryr mig inte dock, det är en sjuk befrielse att slippa stå och kladda med mascara varje morgon och att tvätta av den varje kväll. Hurra för naturliga kvinnor!!

Maria

Första gången jag kommenterar på din blogg.
Skulle inte vilja påstå att jag håller med dig i allt du skriver, men jag läser av intresse.

Det är inte första gången jag reagerar på att du skriver om att du inte visar dig naken för din man, eller som här, inte visar dina bröst. Det är såklart din fulla rätt att inte visa dig men det gör mig lite ledsen att läsa. Jag önskar att alla kvinnor kunde tycka om sina kroppar, för sin egen skull.
Du är en stor kvinna med stor byst, jag är en ännu större kvinna med ännu större byst. Att känna sig trygg och älskad, med eller utan kläder, är en underbar känsla (och börjar såklart hos en själv). Jag fascineras av min nakna kropp och att uppleva det tillsammans med en man man älskar, är ännu bättre. Tänker på bådas njutning, ömsesidigheten.
Jag tycker att du har en mycket vacker kropp och det är säkert inte alls vad du vill höra. Bedömas utifrån hur du ser ut, höra sådana kommentarer.
Men vad betyder det?
Jag ser, jag tycker. Det är oundvikligt. Du är en vacker kvinna och faktumet att jag tycker eller säger det, betyder ingenting för mig, än just det.
Jag är ledsen om du tar illa upp av det jag skriver, men jag tror stenhårt på att uppskatta människans skönhet, den kommer i alla former och både från insida och utsida.

Svar: Jag förstår att du vill vara snäll och detta är ett sätt vi lärt oss att vara snälla på. Men mycket av min ångest hör ju ihop med detta; att vara vacker. Jag har alltid fått väldigt mkt komplimanger. Du ser en tjock kvinna på 37 år nu, men jag har varit ett smalt bombnedslag också. Jag har alltid fått mkt uppmärksamhet för mitt yttre och det har aldrig fått mig att må bättre.

Men välkommen! Och tack för dina tankar! :-)
Lady Dahmer

Anna

Tycker du är helt fantastisk och skratta åt mig själv häromdagen att din beskrivning "mig blir du snart kär i " stämmer så jäkla bra. I början rynka jag på näsan till mkt du skrev men nu är jag med på tåget. Fortsätt fortsätt! Nu till min fundering, är helt med dig om att kvinnor inte ska behöva älska vårt yttre utan släppa fokuset från sin kropp och yttre, vi ska inte behöva värderas utifrån vårt utsida. Jag är helt med på tanken men jag tänker i kombination med attraktion, vi attraheras ju av olika saker, insidan men också utsidan. Går det att komma ifrån att vi man attraheras av snygghet(för det gör väl dom flesta) ? Kan vi verkligen helt komma bort från det yttre tror jag jag menar. Vi gillar ju det mesta som har ett fint yttre, fina möbler fint upplagd mat osv. Går det att helt komma ifrån.

aeriel

Går utan BH sedan 2 år tillbaka och rekommenderar det varmt. Har DD-E och värk i axlar och rygg är borta plus att det är jävligt skönt att inte vara svettig å varm om bröna hela tiden.

Det tog ett tag att vänja sig vid vikten och fick lite friktions-obehag på bröstvårtorna i början. Nu känns det inte ens konstigt att springa längre. Visst visslar småpojkar ibland och en del glor på gunget (mest gamla tanter... eller så bryr de sig inte om att en ser att de glor) men de allra flesta är upptagna med sig själva och inte mina bröst.

SpeLinnea - Världen genom fyrkantiga ögon

Det är väl den här myten om att BH-frihet orsakar ryggproblem och what not. Det sitter långt inne, även hos mig vilket gör det svårt att släppa det.
Jag möter så många ute som jag jobbar med/känner så sommartid känner jag mig nödgad att ha bh när jag är utomhus.

Karin

Jag rakar aldrig benen längre! Och det är så skönt att slippa det, men varje sommar får man liiite ångest över det (jävla hetsnorm) men jag rakar mig inte! Och sen skiter jag faktiskt i vad okända människor tänker om mig nuförtiden. Låt de glo och tänka och tycka vad fan de vill. Det är bara att se glad och nöjd ut så kanske de fattar att ja man behöver kanske inte behöver raka sig....

Med det sagt så har jag dock känt obehag framför de som jag känner, släkt och vänner, tills jag åkte och bada med min äldre bror och hans sambo (de är 45 år) i sommar. Jag hade som vanligt inte rakat mina ben och så börja deras dotter (6 år) prata om hennes pappas hår på benen (kommer inte riktigt ihåg dialogen) men de var ju om att de är håriga "såklart" och då säger min bror "ja men vems ben är hårigast, karins eller mammas?" och det var inte ens med avsmak utan det var det bara en helt vanlig fråga och hon säger "karins" och sen var det inte mer med det. Jag blev så glad :) för det var inget negativt alls och inget ifrågasättandet av hur det ska "vara" osv. och jag är glad att jag kan vara en förebild för min brorsdotter att du kan göra precis som du vill!

Lisa

Håller med en annan kommentar här, jag läser med intresse men håller inte alltid med i det du skriver. Dock gillar jag att du sätter igång tankar hos mig.

Jag skulle INTE gå ut varesig utan smink eller utan BH. För mig är det en självförtroendegrej, som visserligen bottnar i att jag vill att andra ska tycka jag är snygg, men det handlar ju också om att JAG ska tycka att jag är snygg. Då sträcker jag på mig, tittar folk i ögonen och ler. Då är jag som snyggast. Önskar jag att hela "snygg"-fenomenet kunde tas bort ur ekvationen? Jag vet inte. Jag uppskattar snygga män. Jag gillar folk som luktar rent, har klippt sina naglar och män som kammar sitt skägg. Jag har ingen ångest över hur jag ser ut, men jag ogillar att mina bröst flänger omkring om jag inte har BH (jag har på BH även när jag är hemma, ensam, för jag tycker det är skönast så) och jag sminkar mig för att se pigg och fräsch ut.

Jag vill inte heller ha dåligt samvete för att jag vill vara snygg. Jag är inte dum för det.

Dock går jag alltid i byxor/leggings/heltäckande strumpbyxor och rakar benen typ.. När jag orkar. Kanske varannan månad, oftare på sommaren. Under armarna alltid, för det tar 3 sekunder och jag tycker jag börjar lukta svett mycket lättare annars. Inga problem.

Ingen ångest. Varesig med eller utan smink. Snygg eller ful. Hängtuttar eller ej. DET är mitt mål.

Evelina

Jag slutade raka benen för ca 4 år sen. Innan dess rakade jag dem konstant, och stubben tycktes dyka upp redan efter en natt. Jag rakade och rakade tills huden banne mig nästan gick sönder innan jag helt enkelt ställde mig frågan: "Varför gör jag såhär mot mig själv?". Det var svårt att sluta, men det blev lättare när den sylvassa stubben blev lite mjukare behåring, och efter ett tag brydde jag mig inte ett piss om vad potentiella partners tyckte heller. Det enda jag inte vågar är att visa dem offentligt, vilket jag stör mig på. Jag såg en tjej med håriga ben offentligt innan idag, till och med. Men jag vågar inte. Jag var till och med så nära att raka dem denna sommaren för att kunna gå i shorts, men lyckades låta bli. Det enda som gör mig riktigt ledsen är att hela den här situationen är så mentalt påfrestande, när den egentligen inte borde vara det.

Sanna

Slutade raka benen för snart tre år sedan. Tänkte att va fan, ingen förväntar sig att min man ska göra det så varför ska jag!? Ingen glor eller kommenterar heller, har medelmycket hår, ej tunt o fint blont. Dessutom inspirerade din blogg mig! Rakar muffi regelbundet dock, gillar det. Armhålor ibland, luktar lätt svett, dock bryr jag mig inte alls om någon ser att jag har stubb.

Skulle nog tycka det var jobbigt att gå utan bh ute, men det är kanske bara vana? Jobbar dock som ssk o ibland är jag nära patienten och har då gärna bh under blusen. Hemmma struttar jag gärna runt i bara trosorna, har börjat irritera mig något enormt att jag kanske borde tänka på grannarna, medan mannen obekymrat kan gå runt med bar bröstkorg. Är det mörkt ute kanske jag inte tänder i köket, men annars struntar jag rakt i om de ser mig, det är bara en kropp liksom.

Din blogg har gett så oerhört mycket i detta hur jag ser på mig själv utseendemässigt, o jag har äntligen lagt av mitt tjockförakt, vilket såklart bottnade i hur jag såg på mig själv! Tack vare dig, LD <3

Elvira

Bry dig inte om att raka dig så mycket du vill. Fattar inte varför andra bryr dig så mycket

Emelie

Är det ett glasspaket du har där under tutten? Haha! Tycker du är modig med hela BH grejen! Kan knappt med å gå utan när jag är ensam hemma för jag tycker mina bröst är så himla stora å hängiga.

erika

Jag tycker inte om att gå utan bh känner mig naken. Jag tror inte det är en sån viktig feministisk fråga heller. Jag har jätte svårt med att titta på håriga människor tyvärr..Tycker det ser äckligt ut...:(.

Svar: Typiskt. Jag blir så förbannad på det här!! Äckligt om kvinnor inte ändrar sina kroppar. Men de flesta män rakar sig inte, och vad tycker du om dem? Är de alla äckliga på grund av sin hårväxt? Kvinnor är inte naturligt släta. Jag blir så irriterad på allt snack om vad som är äckligt när det är inkonsekvent. En kvinna är äcklig men inte en man (beträffande just behåringen.) Det finns ingen logik i det, om du inte menar att ALLA människor som är orakade ser äckliga ut, då skulle jag förstå dig lite mer, även om jag tycker det är en otrevlig åsikt att slänga omkring med. Är så trött på allt bedömande av människor!
aeriel

Lovisa

Jag är 17 och har bara rakat benen en gång i mitt liv. Har aldrig riktigt känt någon stor press från samhällets skönhetsideal, vilket är jätteskönt, men kan ändå kännas jobbigt när en ska ha klänning eller något plagg som ses som mer feminint. :/

erika

Jag hatar min kropps utseende. När jag ser reklam på vackra perfekta kvinnor så hatar jag den ännu mer. Den är ful. Jag har fött fyra barn. Alla män jag varit med har glott på unga tjejer och suktat efter släta unga kroppar. Min knäppa sambo älskar tjejer som är runt 20 vi är 20 år äldre.

Svar: Jag blir så förbannad när jag läser detta och tänker på mitt eget ex som alltid skulle glo på andra tjejer. Och alla negativa kommentarer man ska stå ut med som kvinna. Männen har fan inte perfekta kroppar, långt därifrån.
Klart att man ska få titta men man kan faktiskt vara diskret. Man behöver inte visa upp för sin partner och resten av världen att man är attraherad av nån på stan.
Jag tror att många killar gärna tar rollen som "bedömare" för att det tar bort fokus från deras egna kroppar.
Feministiska Sjuksköterskan

svante

Härligt foto, kör hårt!

Jag har hela sommaren gått barbröstad och visat min blekfeta lekamen. Folk får väl stå ut och släppa tramset om attraktiva kroppar... samma sak med öron- och näshår, det sticker ut lite varstans men jag skiter i vilket :)

Mad

Jag rakar mig titt som tätt, men jag bryr mig inte ifall någon råkar se mina håriga ben eller håriga armhålor. På vintern brukar jag skita i att raka mig eftersom det blir varmare med hår på benen :P
Men jag personligen gillar känslan av len hud och brukar även raka armarna.
Anser att alla gör med sina kroppar vad de vill, vill man raka sig ska man inte skämmas för det och vill man inte raka sig ska man inte skämmas för det heller. Men visst är det säkert nyttigt att våga utmana sig själv och normerna.

Att gå utan BH är lite si sådär. Jag har i-kupa och utan BH blir det väldigt tungt även om jag ibland går runt hemma utan BH. Det är skönast när man degar i soffan men ska jag ut och göra nånting "måste" jag ha BH, annars får jag så jävla ont överallt.
Min operation för mindre byst sker på måndag, så efter det kanske man går BH-lös oftare, vem vet.

Svar: Em du kanske skulle må bra av att inte raka dig
Elvira

Hanna

Gött det där! Kan tänka mig hur gött det är att slippa BH när man har stora tunga bröst, rimligen måste BH:n spänna mycket mer. Önskar att normen var att kvinnobröst också fick vara lösa. Så bra grundarbete LD, respekt!

Chilinudel

Jag rakar sällan mina ben. Jag bryr mig inte så mycket om dom faktiskt, och det verkar ingen annan göra heller. Ibland på somrarna så kan jag raka dom, och det är nog för att det är invant att man ska ha lena ben under bikinisäsongen, men i år har jag struntat i det, och det känns jättebra!
Muttan rakar jag däremot aldrig eftersom jag gillar att ha hår där, och det kliar utav bara helvete om man ska raka där. Usch.
Armhåret låter jag bli på vintern, men rakar bort det på sommaren. Förmodligen också pga bikinisäsongen. Nästa år kanske jag slutar även med det.

Cruella Rubella (f.d RödaHund)

Jag rakar mig och kommer fortsätta med det. Benen brukar jag bara epilera sporadiskt under vintern. Under armarna svettas jag mkt och att ha hår där tycker kag bara gör saken värre. Iaf för mig.
Utan bh skulle jag inte klara. Får så ont i ryggen. Önskar att jag kunde gå bh-lös, det vore bra.

Svar: En kan ju alltid börja där det är lättast, tex sluta använda bh:n när en är hemma. Går utan då jag minns och sover aldrig med bh. Det är helt och hållet en vanesak. Att en får ont i ryggen utan bh är pur bull, har nämligen själv F-kupa och upplever motsatsen allteftersom jag vant mig vid att vara utan hemma. Har dessutom hört att brösten blir bättre på att "bära sig själv" när de inte puffas upp av diverse high-support bh-grejer. Mindre häng alltså. Säkert bättre för ryggen också. Fast som storbystad har en hänget oberoende. Good luck!
C.

Jag

Jag kan lova att det sticker i ögonen när jag som 23åring varken har BH (varför skulle jag? dom sitter där dom ska) har orakade armhålor, ben och fitta för det mesta. Men inte hos killarna, inte hos sambon utan hos tjejerna!
Men jag skiter i vilket badar näck där man får varför ska jag bry mig om vad folket tycker? Har aldrig gjort.

Har en del tjejkompisar som inte kan låta bli att kommentera att "Det kanske är dags att raka benen"

Svar: Jag förstår att tjejer kommenterar sånt. Vi tjejer blir ju matade varje dag med hur ofräscht det är med hår och hur äckliga håriga kvinnor är. Min mamma började tjata på mig när jag började få fjuniga armhålor att man MÅSTE faktiskt raka sig, annars är man "ohygienisk". Jag var typ 12 år och fick massor av utslag när jag rakade bort de små fjunen, min hud var ju supertunn som barns hud ofta är, men jag fick ju lära mig att armhålehår är äckligt och då är det bättre att ha svidande armhålor. Jag var såklart noga att tala om för andra tjejer att de var äckliga om de hade stubb i armhålorna.

Sen slutade jag raka mig för att slippa alla jäkla utslag, jag hade alltid långärmat och bytte inte ens om inför de andra tjejerna för att jag skämdes så över mina "äckliga" armhålor. Och jag märkte rätt snabbt att jag mådde bra av att inte raka så hysteriskt. Jag skämdes till slut inte ens längre över mitt hår, däremot skämdes jag som en hund över hur elak jag varit mot andra tjejer. Jag trodde ju att jag hjälpte dem att bli lite mer hygieniska... Och kanske kändes det bra att få klaga på andra när jag själv hade komplex över mina "äckliga" armhålor.
Ph

Khoshekh

Själv har jag aldrig rakat mig eller sminkat mig hittills i mitt 22-åriga liv. Växte upp med en mamma som gjorde båda för jämnan, men själv har jag aldrig riktigt orkat bry mig. Började använda BH ganska sent, jag ville inte och började inte förrän mamma insisterade på att det faktiskt var dags. Men att sluta använda BH...jag vet inte. Jag skulle väl säga att jag har typ medelstora bröst, men jag tvivlar på att det skulle synas om jag slutade använda BH eftersom jag i princip aldrig har särskilt tajta tröjor på mig. Det är nog mer att jag skulle känna mig naken på ett obehagligt sätt. Dessutom tycker jag ju att BH är ganska behagligt att ha på sig, jag har på mig BH även när jag är hemma själv och bara ligger och läser och så.

Dabah

Det är så ATTANS skönt att gå utan bh. Jag har alltid tyckt att det har känts onödigt då jag knappt har nå bröst, a/b kupa. Alla bhar är så sjukt obekväma, träningsbh är den enda som går att ha.

A.G

Jag slutade raka mig. Inget hände. Jag började om för att jag tycker att det är
avkopplande- avkoppling hände.

Vad gäller brösten så använder jag inte BH fle någon annans skull än min. De är ivägen och klumpiga- BH ger mig kontroll över eländet. Om jag inte vore så rädd skulle jag minska de med hälften och då gladeligen avstå BH.

Mitt bästa mot-tips får bli att sluta styla håret. Tror inte du gör det men många gör ju. Håret är så snyggt i sig själv om det "får" och man sparar massor av tid.

Marskatt

Alltså. För bara 70 år sedan var inte bh nått som förekom öht. ( iaf på landsbygden- fräsiga storstadsbor kanske hade börjat). Nu ses det som en självklarhet och utan ses man som ovårdad, äcklig, provokativ etc. För mig är det bara så absurt att något som eg är ett nytt påfund nu är så oerhört starkt förknippat med " riktig kvinnlighet". Det är liksom inte ens diskutabelt. Lika naturligt att bära som.. Ptja..byxor i offentliga rum? Smink är faktiskt lite valfritt ( kan vara utan typ på ica), inte raka benen vid ljus hårväxt kan ibland ursäktas ( honärnyblivenmammaochharintehunnit), okvinnlig klädsel är ok ( sportig typ. Mer av en pojkflicka) MEN utan bh är det fan kört!! Så otroligt jobbigt. Jag vill ibland hänga upp dom, men skönast är helt klart utan. Men att gå ut utan bh så att de syns... Nej. Isf blir man aldrig förlåten den synden. Evigt förpassad till hörnan med tokdårarna.

Marskatt

Kanske ska tillägga att jag skulle vilja våga och inte ser bh- lösa som tokdårar? ;)

Linnea

Jag är en tjockis som älskar smink och skönhet. Pga en flytt har jag nu gått utan rakhyvlar, pincetter, hårtorkar, smink och allt vad det är i mer än en vecka. Och ja, det är onekligen befriande! Men samtidigt saknar jag att sätta mig ner och leka med mitt utseende. För det är så jag ser det, som lite mindfullness (herregud, hatar det ordet) och tid för mig själv att uttrycka min kreativitet. Inte rakningen dock, den saknar jag inte ett dugg och tänker inte börja med igen!

Helena

Jag har jättesvårt att tänka mig att gå utan BH. Förut gjorde jag det ibland, men efter att jag fick barn har brösten onekligen tappat "stunsen" och jag tycker det är otroligt obehagligt när de "fladdrar runt" när jag rör mig, för att inte tala om ifall jag inte har en ordentlig BH på när jag springer eller rider.

Vad gäller rakning av benen tycker jag det är jättesvårt att sluta. En liten del har att göra med att jag gillar den lena känslan av nyrakade ben (den där timmen eller så som de faktiskt är lena...), men framför allt för att jag inte kan koppla bort hur andra kommer att titta på mig om jag inte skulle raka mig. Och just det stör mig så jäkla mycket, att jag inte kan strunta i andras åsikter i saker de faktiskt inte har med att göra. Men så blir det väl när man fått det inhamrat i sig sedan barnsben att det bara finns ett rätt sätt att vara kvinna på.

Fanny

Jag rakar fittan och under armarna medan benen får vara håriga. Armarna är väl mest av gammal vana och för att jag luktar så himla mycket svett annars. Även sambon ansar sig under armarna. Fittan rakar jag (kör på helrakat) för att jag älskar oralsex men hatar hår i munnen och då är det inte mer än rättvist att om sambon rakar sig så gör jag det också = inget hår i någonderas mun.

Sen BH, jag vet inte...Sover alltid naken och brukar gå omkring utan hemma men så fort jag skall gå längre sträckor så vill jag ha BH för att ha koll på brösten. Jag hatar när de skumpar omkring och gör ont.

Bee

Jag har innan sommaren slutat raka mina armar, inte armhålor men armar som är jättehåriga. Jag har gjort det eftersom att min dotter ärvt mina gener, hon är liten än men jag tycker det är så ledsamt att hon har håriga ben och armar (mer än normen) eftersom folk tycker det är äckligt som någon skrev här ovan. Jag vill vara en förebild för min dotter, hennes stöttepelare. Jag vågar inte sluta raka benen m.m. Men armarna klarar jag att ha håriga, den som inte gillar att se mitt hår kan dra åt helvete. Folk ska ge fan i att kommentera andras kroppar. Jag är både ledsen och förbannad över den här hetsen till att raka bort sitt naturliga hår för att inte ses som äcklig.

jullan

Nu hänger jag inte med riktigt - har din man aldrig sett dig topless?

erika

Det är oerhörda krav på kvinnors kroppar. Överallt tom på Allsång på Skansen exponerar sig kvinnor och blir exponerade. En ung kille sa till mig vart jag än tittar ser jag bara hål. Det är för jävligt att kvinnors egenskaper knappt spelar någon roll bara hur ung och vacker hon är.

Min sambo ville ha barn fick tvillingar och magen är helt förstörd och nu glor han på tjejer med släta platta magar som är högst 25 år och tycker att jag 40 plus med Stockhomls fulaste mage inte ska tå åt mig.

Hela världen skriker åt oss kvinnor samma sak ! varje film varje program tidning reklam skriker åt oss kvinnor ni får bara synas när ni är mellan 18-25 och endast om ni är vackra förföriska och säger ja.
Män uppskattas för en mängd egenskaper

erika

Sen ska vi inte tala om vilket krav de är på våra underliv. När jag träffade min sambo hade jag fött två barn och han pratade lyriskt om en föredetta. Hennes underliv var tydligen tight. Han berättade hur män älskar vaginor som är trånga och hur de pratar om det.

De flesta som fött några barn förändras hela kroppen och underliven.

Eftet fyra barn kan jag lugnt påstå att mitt underliv inte är som förut.

Kvinnor ska föda barn enligt normen men kasseras sedan.

Hatar att vara kvinna och har alltid gjort det.

Svar: Säger som andra. Dumpa kräket.
m

Tess

Jag tycker det är svårare att inte raka armhålorna än benen. Får för mig att folk ska tycka att det är äckligt... Och det finns en del som tycker det. Så vana är folk vid denna konstanta hårborttagning att när jag såg Titanic för nåt år sedan, omgjord till 3D, så var det några tjejer som utbrast "blööööö" när Jack (Leo DiCaprio) visar upp teckningar och det är med en tjej med armen ovanför huvudet och hår i armhålan.

jag

Denna fråga är helt utan värdering...utan bara utav intresse (jag tycker varken bu eller bä)

när det gäller par som utöver mycket oralsex, kan det inte finnas någon poäng i att raka sig? (och då menar jag INTE utseende, paralleller till tonåring osv osv) utan jag menar ENDAST det faktum att det är grymt äckligt att få hår i munnen? (ursäkta detaljerna)

jag tycker inte om att raka mig....dock tycker jag det är äckligt att få hår i munnen (de få gånger (tyvärr) som jag och min man har oralsex)

Svar: Tänker samma sak, sjukt äckligt med hår i munnen. För den skulle behöver man ju inte va helrakad? Pung och blygdläppar räcker så slipper man det obehagliga. :)
Lady Dahmer

IG

Sillburken <3

Christina

Vill så gärna kunna vara utan bh, jag verkligen HATAR att ha det på mig. Dock vågar jag inte riktigt då jag får för mig att folk ska stirra.. Spec obekväm blir jag om jag råkar vara bh-lös och en man ser mig. Sitter kanske i huvudet mest? Något tips för att komma över detta?

Svar: Vet ju inte vad du har för bh men du kanske kan börja med en mjuk topp istället. Och vara utan helt hemma.
En annan Jennie

s

Jag använder inte bh, men ibland mjuka toppar (typ geniebra), men för mig är det lite en icke-fråga eftersom jag har väldigt små bröst.
En grej jag tänkt på när det gäller bh är att när jag var tonåring för 25 år sedan så var i stort sett alla bh:ar mjuka, utan byglar, inlägg osv. Det fanns bygelbh:ar, men de var lite "finplagg" och hängde för sig själva i en liten del av affären. Idag är det tvärtom. Många affärer har ju bara några enstaka modeller som är helt mjuka. Även för väldigt unga tjejer (barn) är det ofta byglar, inlägg och pushup som gäller. Alla kvinnor förväntas gå runt i dessa hårda, skavande plagg som mer liknar tortyrredskap än något man vill ha närmast huden. Jag hoppas verkligen det (snart) kommer en tid då människor ser tillbaka på det och förfasas över hur konstigt folk gjorde förr.

M.

Jag skulle aldrig kunna gå utan bh och det gör mig ledsen. Jag får panik om någon skulle råka se mig naken och omklädningsrum ger mig ren och skär ångest. Blev effektivt mobbad naken i duschen efter gympan som liten och det har satt sina spår. Inte på grund av min kropp men det har bidragit till att känslorna inför min egna kropp är allt annat än bra. Jag gömmer mig. Jag önskar jag kunde sluta vara så medveten och istället släppa tankarna på det här (kanske sluta dölja mina finnar så väl, sluta raka benen för ett tag) men det är en alldeles för lång väg dit. Det är för långt när barndomens demoner ständigt flåsar en i nacken.

Camilla

Så intressant vilka känslor sånt här väcker. Måste erkänna att jag säkert tittat på en och annan kvinna utan bh och tyckt att det ser lite oklätt ut. Tänk vad påverkad man blir av samhällets regler! Själv så trivs jag mkt bättre i bh än utan, hatar när de studsar runt och går gärna i bh hemma också. Tänk vad samhället ändras, när min mamma var ung då var det inte vanligt med bh. Hon började med sin efter hon fått barn. Var också mycket vanligare att sola/bada topless. Min moster har berättat att det gjorde de hela tiden när hon var yngre.

Smink tycker jag är kul, just nu är min mascara slut så nu blir det osminkat hela tiden. Har inte orkat köpa någon ny. :) egentligen tycker jag det är roligare att sminka mig när jag bara gör det då och då, blir så mkt större kontrast. Rakning blir benen och under armarna. Benen mest på sommaren och typ om det är fest eller så. Inte för att jag fattar varför jag håller på med benen eg. Aldrig nån som klagat. och skulle dom göra det så är det deras problem och bara att dra. Under armarna så är det mest för att jag tycker att det luktar mer svett om jag inte gör det. Fast är rätt oregelbunden rakning. Brukar glömma bort det. Men det här att raka bort allt hår i underlivet har jag aldrig förstått. Vill man se ut som ett litet barn när man är en vuxen kvinna! Har testat att ansa lite men fyfan vad det stick och är obekvämt när det växer ut. Det gör jag inte igen. Uppvuxen med en mamma som aldrig sminkat sig till vardags och aldrig rakat sig. Så därifrån tror jag att jag fått en ganska soft inställning till det. Ingen ångest att gå ut orakad och osminkad. :)

Lisen

Mitt bästa: sluta färga håret. Naturliga silverslingor funkar utmärkt för mig!
Gillar också att slippa diverse gifter.

Smink gillar jag och ser det nästan som ett privilegium att med några borst och stryk plötsligt se piggare ut.
Gillar också känslan av nyrakade ben.

Gillar väldigt mycket hur du skriver om det här LD.
Gillar att man ska få bestämma själv och inte vara mer eller mindre omedveten slav under förväntningar och marknader. Gillar!

Svar: Åh, det var också ett bra förslag! Jag blonderade mitt hår förr, och så en gång blev utväxten såpass ordentlig att jag fick se att jag verkligen gillar min egna hårfärg. Så jag lät det växa ut, burret, och kära nån så glad jag blev för varje bit av det färgade som klipptes bort! Jag är så glad att jag fattade det beslutet!

Sminkar mig gör jag mest om jag ska på bröllop eller så, OCH om natten med bebis har märkt mig alltför mycket. Inte för att en kotte märker det, men jag lurar mig själv till pigghet - "SÅ sliten kan jag inte vara ändå, jag ser ju hyfsat pigg ut!" :) Det har hänt kanske 3-4 gånger sedan pralinen kom för ett år sedan. Det är skönt att det normala är hur jag faktiskt ser ut.
Annelie

Isabella

Jag hade perioder i tonåren då jag sminkade mig och ibland slutade tvärt, jag såg mig med mascaran i handen och tänkte att börjar jag nu finns det ingen återvändo. från gymnasiet och framåt har jag varit fast med mascara och kajal nästan varje dag. Ingen ansiktsmålning direkt, men tillräckligt för att få fram något form av fysiskt självförtroende.
det är först för två år sedan som jag aktivt börja tänka på att gå utan, jag provade och jag märkte hur himla mycket bättre, och finare, jag kände mig utan! Ingen mascara att rätta till som smetar av sig eller kajallinje som gått åt helvete, bara jag. Inget behov av att kolla i spegeln, inget behov av att nå perfektion. Jag slappnade av mycket mer.
Och gällande rakningen har saker också ändrats, jag rakar mig där jag vill och när jag vill, inte när och där jag tror att andra vill att jag ska.

Har haft som mål ett tag nu att låta mig och min kropp vara sig själv så mycket som möjligt, till den mån att jag mår bra av det, tycker att det går ganska bra och gör mig lyckligare!

Annika

Vad det gäller bh så är jag precis tvärtom själv. Jag har ganska stor byst, drar mellan E - F kupa beroende på bhns modell, hur den är sydd osv. Utan bh tycker jag brösten "plaskar omkring" och liksom klistrar sig otrevligt mot kroppen. Jag är säker på att det handlar om storleken på dem, när jag tonåring och hade relativt små bröst upplevde jag aldrig gångerna utan bh som otrevliga eller obekväma.
istället lägger jag nu tid på att hitta bra, stadiga bh som ger stöd och komfort.

Svar: Jag känner som du. Har ingen jättebyst, men en hängig och sladdrig som behöver 65 e/ee eller 70d i en rejäl modell (inga skira spetsar med andra ord) för att "samlas upp". Jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns en estetisk aspekt på att jag använder behå, men inte enbart, jag använder behå när ingen ser mig också. Det gör ont när brösten skumpar (vilket de ju då gör rejält pga ingen fasthet) när jag springer och hoppar. Till och med när jag har en vardagsbehå. Till träning kör jag dubbla sportbehåar. Jag svettas där brösten ligger emot huden etc.
Detta var mindre "problem" när jag var yngre och brösten fastare och inte fladdrade runt lika mycket.

Min slutsats är att vi helt enkelt är olika. Min mamma har en väninna med stor och hängig byst ner till magen, hon har aldrig gått i behå. Jag tycker det ser så "ont" ut när hon går omkring behålös, men hon vantrivs tvärtom i behå. Min mamma tillhör samma skara som jag och tycker det är obekvämt utan.
hanna

cecilia

Åh jag skulle mer än något vilja gå utan bh hela dagarna, på sommaren får dom fladdra fritt bäst fan dom vill men ryggen...den säger tvär stopp, tyvärr. Jag va skit nojig när jag preseterade idéen om att sluta raka mig för min fästman. Han kollade på mig som jag var en jubel idiot och frågade om jag någonsin stört sig på hans väldigt lurviga kropp. Svaret blev ju givetvis nej och det var hans poäng. Han sa gör va fan du vill du är det sexigast jag vet oavsett.

Pin up-feminismen | Mondo Kanel

[…] Lady Dahmer skriver om detta att vi skall kunna släppa fokus på våra kroppar som något positivit eller negativt och tar upp två klassiska exempel: bh:n och benhåret. Bh:n och benhåret och löner är typ feminismens heliga treenighet som den predikas av Fox News. […]

Sanna

Häromdagen träffade jag en god vän som jag inte har träffat på nästan hela sommaren. När vi skildes åt hade hon dreads. Nu när vi träffades var dreadsen borta, och ersatta av en slags platt tuppkam. Jag var den absolut första hon träffade som inte sa ett knyst eller visade något tecken på att jag hade sett det, så när hon frågade om jag faktiskt hade sett det och jag svarade "visst såg jag det, men varför skulle jag säga något?" så blev hon jätteglad och kramade om mig.
Förbaskat sorgligt att alla andra tyckte det var så jäkla viktigt att poängtera. Det är hår liksom, gör va fan du vill med det, I don't give a shit.

Emma

Cubus har awesome toppar. Alltså som sportbhar men... Tunnare och de sitter inte så tight. Men harlite vaddering fram. De är såå sköna kan knappt ha vanlig BH nu haha!

Svar: Jag bojkottar Cubus. Deras reklam är sexistisk. De bidrar till tjejers dåliga självkänsla.
erika

Sandra

Är det egentligen inte väldigt enkelt. Alla som vill raka sig kan göra detta. Alla som inte vill raka sig ska inte behöva göra det heller. Och håller med om att vi lever i en värld där många tycker att vi ska ha rakade musar osv.. Men i slutänden är det ett personligt val som man själv måste ha omdömet att välja på!

Musilova

För mig har dock det obekväma varit raka motsatsen- att gå MED bh. Jag undvek BH i flera år eftersom jag ville dölja det jag "har". I december i fjol köpte jag mig en bh för första gången sedan 2005 och det var då jag äntligen lärt mig acceptera mina bröst. Det är så intressant att Kampen mot sig själv är så individuell!

Amanda

Jag bestämde mig i våras för att sluta raka benen och under armarna. Sommaren var på väg och jag ÄLSKAR att bada, och att sluta raka sig precis innan värmeböljan och badtiderna började var nog det bästa jag gjort. Folk glodde. Inte ens kompisar kunde hålla blicken stilla utan flacka fram och tillbaka mellan armhåla och öga.

En okänd kvinna kom fram till mig och tog sig rätten att först säga "Hej! Vad söt du är!" För att sedan upptäcka att jag hade hår under armarna och säga "Men har du hår under armarna, det är ju äckligt...".

Jag menar, det är ju ett bevis på att samhället behöver mer orakat.
Visst, det kan tänkas vara väldigt enkelt och att alla själva ska få välja om en vill raka eller ej. Men då måste vi ju först normalisera orakat.

Svar: Men vilka sorgliga kommentarer! Totalt meningslösa. Jag hade velat fråga henne om hon kommenterar alla armhålehårbeklädda män på samma vis.

Det här var också min första sommar med hår i armhålorna. Det tog ett tag innan jag själv vande mig vid att se mig själv med det, men till slut glömde jag liksom bara bort det. Så var vi på ett utomhusbad och jag satte min ettåring på axlarna (pralinen blir överlycklig av det). Och mitt barn kiknade av skratt och var så lycklig där på axlarna. I min tanke dras uppmärksamheten dit, till det lyckliga barnet, men nej. Först landade blickarna på mitt armhålehår. Det är sorgligt, men som du säger, bara ett tecken på att det behövs mer kroppshår i världen.
Annelie

freja

Jag har just haft min första håriga-ben-sommar och har också verkligen förvånats över att folk inte stirrat mer.
Dock blir jag lite less av kommentarer så som "men du har i alla fall ljust hår, det syns ju nästan inte"
som att det är DÄR det sitter, att det är OK att jag har håriga ben eftersom det inte ser så "fult"/ofeminint/whatever ut på mig. håhåjaja.

älskar denna "serie" av inlägg förresten!

Malin

Jag försöker sluta raka mig nu och tycker att det är sjukt svårt, även sluta sminka mig.

Fast jag tror inte att det räcker bara med en handling.

För mig handlar det inte om att sluta bry mig, det handlar om att älska min kropp. Den är perfekt med alla sår, allt fett, alla skavanker, varenda litet hårstrå och varje finne, precis där det ska vara.

Jag är perfekt som jag är nu, min kropp är en gåva som jag vill uppskatta, inte äcklas av.

Jag vill ta hand om den, älska den och njuta av den.

Att ignorera den är inte en del av min lösning, det är att älska alla "skavanker" precis som dom är, och kanske uppskatta dom mer för att dom är annorlunda, precis som jag gör med min partners skavanker, jag älskar allt som är "konstigt" med honom, så vill jag också känna mot mig själv.

För mig är det just det som är det svåra, inte att sluta raka mig, inte själva handlingen, utan att älska mig själv även när jag inte "passar in", att älska mig själv mer än jag älskar andras godkännande, det är det tuffa.

K

Som en hårig person tycker jag inte att benen är så svåra att sluta raka (känns lika menlöst som att raka armarna?) även ifall det kan kännas som om folk tittar, men armhålorna?! Hur gör jag?! Jag bryr mig inte om hur andra människor har hår på kroppen, men tanken på att någon kanske skulle se MINA lurviga armhålor är nästan panikframkallande? Och bikinilinjen (själva könet har jag inte så stora problem med)? I sommar såg jag en dam med orakad bikinilinje och det enda som slog mig var "wow, så modig vill jag också vara" (men varför ska det ens krävas mod?).

Hur ska man våga släppa rädslan?

Svar: Jag har haft precis samma fråga, hur ska jag komma över det? Det som funkade var att vänja mig bland personer och platser som kändes trygga. Typ bada där det inte är så mycket folk, och vara med peppande kompisar. Då vande jag mig liksom. Och när jag väl hade gjort det, så blev det lättare att vara på andra ställen bland andra personer också. Men visst, det är fortfarande jobbogt ibland. Men jag brukar tänka på hur glad jag blir av att se orakade kvinnor och hur befriande det kan kännas. Och att det kan vara fint om jag kan vara dem för någon annan.

Det är väldigt skönt att inte tänka på hårborttagning hela tiden.
Ellinoras

Mia

Problemet med att gå utan bh när man har stor byst är, vad jag själv har upptäckt, att det gör så förbaskat ont i ryggen och i skinnet som tyngs av dessa enorma degklumpar.
Så för min del, så behåller jag bhn på :)

Hanna

Jag velar med att gå till gymmet eftersom jag inte vill raka mig under armarna. Men tack för din text, den gör mig mer modig.

Stefan

Hej! Här tar jag mig friheten att som kille hoppa in i diskussionen i ämnet för att säga något väl valt...

Jag tycker det är grymt kul att läsa och höra att ni tjejer & kvinnor vill låta hela eller delar av era kroppar vara orakade och naturligt håriga. Personligen har jag aldrig förstått mig på hela den där rak manin som existerar samt samhällets snedvridna ideal som säger att hår är äckligt och okvinnligt. Icke!

För mig som kille så finner jag kvinnligt hår både vackert och kvinnligt. Även upphetsande om jag ska vara fullt ut ärlig. Där finns fler killar & män som tycker liksom jag men som är alltför fega att våga erkänna vad de egentligen tycker. Jag fattar verkligen inte hur kvinnligt hår på benen, under armarna, orakade bikinilinjer eller buskiga muttor kan skapa sån samhällsdebatt.

Fortsätt vara som ni vill och känner er mest bekväma med. Det är inte killarna, andra tjejer eller samhällets ideal som ska styra hur ni personligen väljer att se ut!

Jag tillhör skaran som personligen går igång ordentligt på tjejer & kvinnor med håriga ben. lurviga armhålor och en rejäl buske mellan benen "á la 70-tals style" hihi. Men jag står i alla fall för vad jag gillar, det är ju alltid en början :)

Stay true, stay hairy

//Stefan

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog