Hur kommer manåt utanförskap i skolan?

Jaha, då bölar man innan dagen ens börjat.

solen

Det krävs OMFATTANDE arbete för att motverka utanförskap och mobbing, det räcker inte med fina ord och en tillsägelse då shit happens utan empati och solidaritet måste vara integrerat i hela läroplanen.

När jag jobbade inom förskolan så jobbade vi på en av förskolorna med empati som tema (istället för det sedvanliga ämnet typ vatten eller matematik osv) och vi såg, i slutet av terminen, ENORM skillnad på barnens beteende och framförallt på sättet de bemötte varandra samt hanterade konflikter.

Sara

Så fint!

Knyttet

Blev alldeles tårögd... Önskar att alla skolor arbetade mer aktivt och med eftertanke mot utanförskap redan från det att barnen är små. Som förälder är det verkligen en av mina största rädslor att mitt barn skall bli utanför.

Hanna E

Det är jätteviktigt att man jobbar med att motverka utanförskap och mobbing aktivt hela tiden även som vuxen. Även om det tar sig andra uttryck i vuxenlivet.

Jag vet att på barnens förskola jobbar de mycket med det och i perioder (när det kommer in flera nya barn på avdelningen) så jobbar de extra mycket med att stärka gruppen och få en bra relation mellan barnen.

För dem är det inte alltid självklart att sära på barn som bråkar mycket utan de arbetar istället med barnen tillsammans så att de lär känna varandra bättre och blir bättre kompisar och på så sätt har de motarbetat mycket konflikter.

För mig är det detta som gör att jag tycker att det är en så bra förskola, visst att de håller på med matte i vardagen (räknar hur många bestick som ska dukas fram osv) är också bra. Men just deras värdegrundsarbete där man lär barnen att respektera varandra och vara bra kompisar är det absolut viktigaste.

Brand New Me!

Klart man ska lära ut empati i skolan, bra tanke med solen. Sen tror jag på tidig betygsättning och disciplin, att man sätter tydliga krav på barnen. Dagens flumskola är en katastrof.

Svar: "Dagens flumskola" - vad menar du? Vad är flummigt? Mvh en som jobbar i skolan
Lady Dahmer

Brand New Me!

Fast LD. Hur ska samhället leva vidare på kreativitet och känsla? Om vi ska gå framåt då måste vi lyfta dem som presterar sämre och stimulera dem som presterar bra i skolan. Skolans syfte är inte att den ska vara rolig, undervisningen bör dock vara så att barnen rar till sig den men vi kan inte ta ifrån oss våra skyldigheter som vuxna och tro att barnen är porslinsfigurer som bryts ner av krav och kunskap. Vilken besvikelse det skulle vara för dessa barn när de sedan skulle försöka prestera i den vuxna världen. Att ge barnen de brinner fungerar inte riktigt i skolan. På fritiden ja, på högskolan ja. Varför är vi rädda för att barnen ska ha tråkigt? För att knyta an till empati och ditt inlägg så tror jag, för att få fungerande människor så måste dessa lära sig baskunskaperna, empati är en sådan kunskap. En stark lärare gör att elever knyter an till denna, barn söker sig automatiskt till hierarkier. Kan de inte få en ledare i läraren och får de inte prestera och krav på sig så kommer de söka sig till sociala grupper (gäng) som sätter egna regler och en konsekvens blir mobbning.

Svar: Med kreativitet, fantasi/intuition och känsla kan du komma hur långt som helst!! Det är ju grunden i allt, det som för oss och världen framåt!
Som kloke Einstein sa: "Information är inte kunskap. Den enda källan till kunskap är erfarenhet."
Och med lite nyfikenhet och kreativitet får du erfarenheter som ger dig både kunskap och framgång i livet!
Tror att vi alla skulle vinna på att vara mer kreativa och gå på vår känsla/intuition - det är en av nycklarna till lycka vill jag påstå! :)
Lady Dahmer

Linn

På min sons förskola arbetade pedagogerna med SET (social emotionell träning). Massa övningar och lekar som rörde empati och som implementerades i hela verksamheten. Som förälder var det jättekul att följa arbetet och det ledde till många fina diskussioner och samtal hemma.
Sen började min son skolan och då var det hej då till allt liknande arbete. Där var "pojkar pojkar" och "lite skämtsamt ret" en del av vardagen. Pisstrist, och då rör det sig om kommunala verksamheter i samma stadsdel.

Ina

Detta var klockrent(!) sagt Lady Dahmer:
"Man behöver inte ett betygssystem för att hålla reda på barnens kunskap och prestationer.
Jag tycker kreativitet, känsla och mer sk ”flummiga” kvaliteer är minst lika viktiga om inte viktigare."
Så sant, håller med i allt! :)
Tänk om fler resonerade som du!!
Dina barn kan skatta sig lyckliga, för de har en otroligt klok mamma!
<3
/Ina

Märta

Men hur arbetade ni med empati? Det hade jag tyckt var intressant att läsa med om, hur det faktiska arbetet såg ut.
Jag behöver nämligen lite tips om hur jag kan jobba med barnen gällande just empati och respekt!

Lästips och mer handfasta tips mottages gärna!

Elin

Fast alltså. Vi hade ett liknande system på min låg- och mellanstadieskola, och det var KATASTROFALT. Jag blir nästan ledsen när jag tänker på det. Det fanns en utmärkt sten där man kunde sätta sig ifall man inte hade någon att leka med och då kunde alla se att man var ensam och erbjuda sig att vara med i leken eller något. Men det var ju ingen som ville sätta sig där, för du vill inte visa att du är ensam och inte har någon att leka med. Man vill inte belysa sin ensamhet själv, man vill ju att andra ska se den ändå.

Svar: Jag tänker bara på hur jävla katastrofalt illa det blir om man då vågar sätta sig på stenen och faktiskt ingen kommer :-(

Hade jag satt mig på en sån sten så hade inte en jävel kommit iaf.
Mimmie

Anneli utan "e" på slutet

Skolan ska styras av människor inom skolans värld, och inte vara en politisk spelplan som ändrar sig så fort det blir regeringsskifte.
Skolledningen bör vara engagerad ja, och de arbetsuppgifter som rektorer har idag tar alldeles för mycket tid ifrån det viktiga: att finnas på skolan, synas bland eleverna och backa upp sin personal.
För mycket styrs av pengar och konkurrens skolor emellan, hur många elever tappar vi till nästa läsår? Hur mycket måste vi spara? Var drar vi in? Vi delar den klassen och slänger runt eleverna i de övriga, sparar in lite på lärartjänsterna osv...

Våga ställa krav på föräldrarna! Skolan ska inte uppfostra grundläggande värderingar som att man ska respektera andra människor! Man ska ha med sig det hemifrån. Likaså att man ska komma i tid, ha med sig material osv.
Sen spelar det ingen roll hur mycket värdegrundsarbete man lägger tid på, om eleverna kommer hem och lär sig från sina föräldrar att det visst är skillnad på människor.

Lärare behöver bra balans mellan sina arbetsuppgifter, och utökad till för mentorskap, mindre antal elever att vara mentor för, så att man också hinner skapa en relation och ett förtroende, hinner följa upp osv.

Och ja, mer flum! Jösses, dagens elever saknar fantasi så man blir mörkrädd.

Betyg klarar vi oss tyvärr inte utan i dagens system... det är uppbyggt som det är. Men betyg tidigare är totalt meningslöst. Det ska finnas dokumentation på elevernas kunskaper. Man ska inte kunna komma på, i åk 8 att Kalle inte kan läsa. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur sånt kan missas.

Jag var med när vi skulle betygsätta åk 6:orna för första gången...

Och allt detta tjat och jämförelser internationellt. Klart att vi ska ha en fungerande skola. Men inte ska våra elever behöva ha kravet på sig att prestera för nationens skull?!

Svar: Om inte de presterar för nationen skull så kommer nationen till slut gå under. Självförverkligande kan man ägna sig åt utanför grundskolans ramar.
Petra

Catarina - jag är inte bara psykolog utan också mamma

De har något liknande på min sons förskola. Det finns en plats inne och en plats ute. En dag kom jag tidigare än vanligt för att hämta och då stod min son och ett annat barn där. "Vad gör ni?" Undrade jag. "jo vi har nu hittat varandra och ska leka och nu försöker vi bestämma vad vi ska leka för nu när vi har hittat varandra så är det här platsen där man bestämmer lek också, och jag vill göra det här och R vill göra det där så nu försöker vi komma på nåt som båda vill." Och sen blev det ju lite jobbigt eftersom jag kom, men då bestämde vi alla tre att jag skulle hänga löst ett tag tills R hittat någon annan att leka med.
"för nu hade ju R och jag bestämt, faktiskt, och man måste göra det man har bestämt tillsammans".

Så det är dubbelt liksom. Först hittar man nån att vara med och sedan bestämmer man demokratiskt vad man ska göra.

Och sen är jag också rädd att det här kommer att förstöras i höst när skolan börjar...

Hockeysmurf - Ja, det ÄR jag!

Alla skolor borde ha sånt!
Det värmde verkligen i gammalt mobboffers hjärta att läsa om den där solen :)

mickandialog

Det här är så jäkla viktigt. Det gör så ont när man tänker på barn som blir excluderade. Jag växte upp i en liten skola. Vi fick lära oss att ta hand om varandra. Lärarna såg till att vi gjorde detta. Tex genom att heja på den som var sämst på gympan. Bra steffe, hejade vi när steffe sprungit 60 meter. Han gjorde sitt bästa och hejades in i gemenskapen. Sedan var han ett teoretiskt geni, så vi fick hjälp och uppmuntran av honom. Blev någon retat, blev det samtal i hela klassen m en gång. Ska sånt vara så svårt egentligen?
kramis
http://mickandialog.wordpress.com
SOCIAL DETOX, DEL 2. ENERGITJUVENS 10 BUDORD.

Svar: Oj, vad smart! Jag var ockdå väldigt duktig teoretiskt i skolan, men lider sedan den tiden av social fobi till stor del pga de traumatiska idrottslektionerna.
Anneli utan "e" på slutet

Petra

Hej!

Mycket bra tankar här och roligt att läsa diskussionen! Jag har dock inte läst allt som står.

Jag skulle bara vilja poängtera grejen med solen, det är verkligen en bra grej att man lyfter frågan om mobbning upp på ett konkret plan.

Sen tror jag att barnen är framförallt föräldrarnas ansvar, i dagens samhälle lägger vi otroligt mycket press på att skolan ska ta hand om våra barn fastän att dom först och främst är vårat ansvar som föräldrar. Vi påverkar barnen hur deras självkänsla blir. Sverige är ett typiskt..."lägg över ansvaret på alla andra land". Ett exempel är ju att man istället för att ta tag i saker själv väntar på att någon annan ska agera tex om grannen stör ringer man securitas istället för att själv bemöta grannen, eller när man går på bussen och chauffören kör fel är det ingen som höjer sin röst och hjälper chauffören utan man väntar på att någon annan ska göra det.

Samma sätt att tänka kommer in i vårat föräldraskap, alla föräldrar har det yttersta ansvaret för barnens utveckling både emotionellt och i skolan.

/Petra

Mella - stolt medlem i PK-maffian

Fint! Min lillkusin som är snart åtta kom till fritids en dag på sportlovet och blev lite ängslig eftersom han inte såg något barn han kände. Ett äldre barn kom då fram, la armen om honom och sa att du kan få vara med oss. Jag blev nästan tårögd, tyckte det var jättefint.

I skolan tror jag det är viktigt att lära barnen att de har ett gemensamt ansvar för att ingen ska lämnas utanför, att man pratar väldigt mycket om sånt och verkligen uppmuntrar barnen när de är fina mot varandra. Och att man lär dem sätta gränser när någon är dum och att de vuxna verkligen går in och hjälper barnen att lösa konflikter. Vissa barn är ju mer konfliktsökande eller har problem med det sociala vilket ibland leder till att de inte får vara med de andra barnen. Tycker det är de vuxnas ansvar att hjälpa sådana barn och samtidigt lära de andra barnen att visa förståelse utan att för den sakens skull acceptera dålig behandling.

Sara

Det är så otroligt viktigt att skolan är engagerad när det kommer till hur man ska behandla varandra.

När jag på mellanstadiet blev så mobbad att jag inte ville leva längre valde skolan att dra igång ett pr-jippo om hur de inte hade någon mobbning, första sidan i tidningen och allt. Att jag slutat äta var inte viktigt i deras ögon.

Caroline

Ååh vi har något liknande fast en solsten! En stor sten med en målad sol på där barnen kan sätta sig om de är ensamma. Numera sitter nästan aldrig någon där då de flesta barn faktiskt redan från början frågar kompisar om de vill vara med alt. att barnen nu vågar fråga själv eftersom de vet att de alltid får vara med. Skitbra!

Tess

En helt otroligt fin idé! Tycker det borde vara obligatoriskt med empati i skolan. Har själv gått en kurs i REDE som Djurskyddet har för att lära empati till barn i förskola och skola. Kan tipsa om Angantyr, Malin & Eklund, Jakob. (2009.) "Träning ger empatiska pojkar: effekter av REDE-projektet." Mälardalens högskola.
- See more at: http://www.rede.se/se/kunskapsrum/pdf-dokument#sthash.Jh3LVd1f.dpuf

Cathrin

En viktig sak är att göra barnen delaktiga tycker jag. Min dotter berättade att det var rätt hög ljudnivå i klassrumet och läraren sa då lite gnälligt att det här oljudet skulle inte hen vilja jobba i minsann. Klart barnen förstod vad hon menade men det blev ju mer ett anklagande. Tänk om läraren istället tagit sig tid att göra barnen delaktiga och låtit dem ta reda på hur hög ljudnivå som var bra för dem att jobba i. Precis som med exemplen här ovan om att se den som känner sig utanför eller som inte är så bra på en sak och hjälpa den. Att göra barnen delaktiga och ge dem ett ansvar.

honungsbi

Det är min största fasa att jag kommer behöva sätta mina (framtida) barn i skolan. Får ont i magen av att tänka på det!

L

Lite sent ute med en kommentar kanske men men,
Detta är såklart en fin tanke, och alldeles säkert inte gjort av illvilja, men jag ser ett problem; nämligen att barnet som ställer sig i solen/rutan/vidstenen whatever hamnar i en beroendeställning till resten av barnen , skuldbeläggs för sin ensamhet och själv tvingas ta ansvar för sitt utanförskap. Jag utbildar mig till förskollärare och där har detta system diskuterats, och personer med erfarenheter av systemet i fråga kunde vittna om hur det tex. alltid var samma barn som stod i "solen" och att vissa barn till exempel valde att helt enkelt inte ställa sig där alls, för att de visste att de ändå inte var accepterade i gruppen.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog