Egentligenär alla leksaker ganska hjärndöda eftersom att de ofta bara erbjuder en sorts lek.

Asså denna fixering vid leksaker som vi har är ju rätt så osund. Leksaker är ju en lyx, något som barnen lätt kan hitta ersättare för i de miljöer där en viss typ av leksaker inte finns tillgängliga. Jag är övertygad om att barn berövas en stor del kreativitet genom att tillgodoses en massa materiella ting.

Barn behöver leka. Lek är nämligen livsviktigt. Men många leksaker snarare begränsar leken än utvecklar den och jag skulle nästan kunna gå så långt att det gäller de flesta leksakerna, inte bara de stereotypa. Leksaker som bara har ett användningsområde stimulerar inte barnens kreativitet på samma sätt som naturen gör.

Och jag kan förbjuda alla sorters leksaker men jag kan ju aldrig förbjuda lek eller fantasi. Vill mitt barn leka med bilar så kommer hen hitta en metod. Precis som jag och miljoner barn gjort i årtusenden. Jag lekte med kottar, skedar, pinnar, köksredskap och de blev allt från dockor till rymdraketer och drakar och allt mellan.



20140131-155400.jpg
Att man inte förstår eller ingår i nåt betyder inte att det är oviktigt

En av grupp 8-grundarna Gunilla Thorgren totalsågar twitterfeministerna som ''bara sitter och tycker och inte gör nåt''.

– Händer det något alls efter att man har skrivit? Om man vill förändra så måste det till ett långsiktigt arbete där man måste vara envis. Det låter inte så roligt, men så är det. Det räcker inte med att säga sin åsikt. Man måste ha en analys. Över hur samhället ser ut, på vilket sätt man vill förändra och vilka instrument man har att förändra med, säger hon

Och nej, asså jag pallar fan inte med gamla insnöade människor som avfärdar allt de inte förstår. UTVECKLING kallas det och bara för att du inte är en del av den betyder inte att det är oviktigt.

Har ni nånsin stunder då ni känner att ni har slut på tyckande? När ni liksom inte pallar ha en åsikt längre? Jag har en sån period nu och de kommer ju och går men just då känns allt så meningslöst. Nej, inte kampen eller feminismen eller jämställdheten. Nätfeminismen och systerskapet är så himla bra, (jo det är den Gunilla!) skarp och fin och jag är glad att jag ingår. Men just nu känner jag mig dränerad på nåt sätt. Jag ser hur metadebatter och halmgubbar står i fokus och hur antifeminister och populistiska opportunister sätta agendan och styra samtalet och då känner jag bara meh whats the point?

Skärmavbild 2014-01-31 kl. 12.31.38

Tapetpanik
Nu är det kris. Vi har beställt den gula till barnrummet men nu tror vi att blå blir bättre, speciellt ihop med den gula tapeten utanför rummet.

20140130-083247.jpg Jag ska panikringa tapetorama så fort de öppnar sin jävla kundtelefon.