Lady Dahmer

Att man inte förstår eller ingår i nåt betyder inte att det är oviktigt

En av grupp 8-grundarna Gunilla Thorgren totalsågar twitterfeministerna som ''bara sitter och tycker och inte gör nåt''.

– Händer det något alls efter att man har skrivit? Om man vill förändra så måste det till ett långsiktigt arbete där man måste vara envis. Det låter inte så roligt, men så är det. Det räcker inte med att säga sin åsikt. Man måste ha en analys. Över hur samhället ser ut, på vilket sätt man vill förändra och vilka instrument man har att förändra med, säger hon

Och nej, asså jag pallar fan inte med gamla insnöade människor som avfärdar allt de inte förstår. UTVECKLING kallas det och bara för att du inte är en del av den betyder inte att det är oviktigt.

Har ni nånsin stunder då ni känner att ni har slut på tyckande? När ni liksom inte pallar ha en åsikt längre? Jag har en sån period nu och de kommer ju och går men just då känns allt så meningslöst. Nej, inte kampen eller feminismen eller jämställdheten. Nätfeminismen och systerskapet är så himla bra, (jo det är den Gunilla!) skarp och fin och jag är glad att jag ingår. Men just nu känner jag mig dränerad på nåt sätt. Jag ser hur metadebatter och halmgubbar står i fokus och hur antifeminister och populistiska opportunister sätta agendan och styra samtalet och då känner jag bara meh whats the point?

Skärmavbild 2014-01-31 kl. 12.31.38

p. [prettopoeparodisk paronomastiker]

Meh! Allt som inte händer i köttvärlden har ju inte hänt på RIKTIGT! Skaffa lite analyyyys!

Säger jag ironiskt, ifall det inte framgick tydligt.

Jenny P

Ja och ursäkta mig, det är ju inte som att kampen stått till sedan hennes tid på 70talet. Den 3000 kvinn stora demonstrationen för några veckor sedan som ledde till att typ alla partier numera har samtycka på agendan är ju i allra högsta grad "twitterfeministernas" verk. Att genus är på allas läppar likaså. Hon fattar ju inte att twitter och facebook och allt vad det är, är fantastiska sätt att organisera folk, att sprida information, att sprida artiklar och att helt enkelt BLI FLERA. Jag skulle gissa att feminismen vuxit lavinartat sedan sociala medier uppfanns. Att tanten inte fattar det! Men det är klart. Det man inte ser, det finns ju inte.,

Svar: Exakt så!!
Elin

IdaMo

Jag känner ofta samma uppgivenhet som du pratar om.
Men sedan kan jag luta mig tillbaka och filosofera över vad mitt "twittertyckande" har gett. Fördjupad förståelse, inte bara för egen del utan också för många människor omkring mig. Jag är inte alltid den första att lyfta feministiska frågor kring kaffet i mitt kompisgäng, ofta hinner mina vänner före och det känns skitgött att vi tillsammans kan förstå, tycka och tänka.

Brand New Me!

Båda har rätt och fel tycker jag. Sociala hjälpmedel kan utgöra starka verktyg, varför inte använda dem mer i den utsträckning som de gör nytta. Att bråka och tävla om vem som har den mest extrema åsikten eller spektakulära för att få uppmärksamhet gör nog inte så mkt nytta. Att avfärda henne som gammal och insnöad ger inte heller nåt. Hon har en poäng och du har en poäng. Dagens feministelit på nätet vill hellre bråka och teoretisera än att faktiskt göra skillnad på riktigt anser jag. Det har man råd med att kosta på sig. Är det fel? Nej. Driver det feminismen framåt ja och nej. Jag känner mig dränerad också men på grund av den lilla grupp som kallar sig för feminister men bara sitter och tycker och bråkar och för vad. Bekräftelse.

Svar: Nåt jag tycker är trist är när feminister (kvinnor) avfärdas som bråkiga. Våra diskussioner och meningsskiljaktigheter är inte "bråk". Jag har faktiskt aldrig hört nån kalla mäns dispyter eller konflikter för just bråk.
Lady Dahmer

Stina

Jag tycker inte hon "totalsågar". Jag tycker hon på ett helt relevant sätt gör skillnad mellan diskussion/opinionsbildning och organisering. Att organisera sig kräver oftast fysisk närvaro (tex samtyckesdemon)och är något annat än rent opinionsarbete eller feministisk debatt. "Tanten" som hon kallas i någon av kommentarerna här tillhörde den generation som såg till att vi fick lagliga trygga aborter, dagis, kvinnojourer. Det var de som började prata om att det privata är politiskt. Jag är sjukt tacksam mot de tanterna för allt de gjort för oss. Att ni blir så irri över att hon inte tycker twitter är organisering kanske är för att det sticker till som en sanning trots allt? Kanske skulle ni, precis som jag, önska att feminismen var mer levande i kvinnohus, på gatorna, på arbetsplatsen osv? Kanske vill vi organisra oss men inte vågar/orkar ta den kampen också? Internetaktivism i all ära, men är det inte fler än jag som önskar att kampen märktes lite mer utanför fb och bloggar? I våra verkliga fysiska liv?
(Men det får man väl inte säga i det här landet utan att bli kallad marxist?)

Svar: Fast samtyckesdemon organiserades mig veterligen till största delen via sociala medier, inte sant?
When Darkness Falls

Sillen

Har hon ens bemdat sig kolla upp hur det ser ut på våra olika feministiska plattformer, ens endag kollat hur vi diskuterar sinsemellan, för att inte tala om att checka utvecklingen av EN ENDASTE plattforms besökare under en länre tid!?

På aporna bildar vi ju varandra x34567 DAGLIGEN! Och då är det bara på APORNA - Inte inräknat alla uppsjön med bloggar m.m vars varje inlägg kan bli en egen lång diskussionstråd.

Vi sitter ju inte ensamma inne i våra små rum och tycker något till vår hund och sedan inget mer. Våra hjärnor och kunskaper utvecklas och breddas dagligen - och vi finns i samhället och sprider ut till dom runt omkring oss och sår frön i även den goda jorden och slår rot, och processen påbörjas även hos dessa. Nya apor.

Petra H

Jag kan förstå Gunilla, men håller inte med henne. Jag tycker inte att feminister är mindre engagerade eller att det är en elit som sitter och bloggar och tror sig vara jordnära och medvetna nu eller då.

För mig känns det mest som ett påhopp och ett antagande från Gunillas sida. Internet gör det möjligt för alla (som har tillgång till dator och internet) att utvecklas, gå samman, diskutera och ja, jag anser att det gör skillnad. Förr var man tvungen att gå ut och protestera på gator och torg, men nu finns fler sätt.

"Händer det något efter att man skrivit?"

Ja, massor. Läser dagligen kloka ord, åsikter som jag ifrågasätter, lär mig nya saker och känner mig delaktig. Hon verkar utelämna (eller inte veta om) att vissa saker de gjorde på gator och torg, görs via nätet nu. Inte i mindre skala eller med klenare engagemang, utan snarare kan fler se det, dela bland vänner, engagera sig och utvecklas. Jag tänker på namninsamlingar, fb-grupper, tweets som länkar till hjälporganisationer och betydelsefulla sidor, info om protester.

Internet är inte en svagare, mindre engagerad verklighet. Det är att öppna fler möjligheter.

Svar: Japp, precis så!
When Darkness Falls

Mellan skog och gård

Det är då en får luta sig tillbaka lite, erkänna att det är så det känns och försöka se alla som orkar istället för en själv just idag. Det är ju också systerskap, att orka för varandra ibland! Ta en andningspaus och komma tillbaka mer pepp än innan.

Johanna

Hade det inte varit för "twitterfeminism" (och tumblr) hade jag förmodligen fortfarande suttit och fnyst åt "dagens feminister" och hur bra de egentligen har det och bla bla bla. Jag hade aldrig kommit vidare in på intersektionalitet och antirasism och sedan förändrat min attityd och mitt beteende, UTE I RIKTIGA LIVET, som det verkar heta.

Hur kan det vara att inte göra skillnad på riktigt om man sprider kunskap och nya frågeställningar till tusentals människor hela dagarna?

Alma (Kultureliten)

Jag håller dock med henne till stor del. Inte i att internetfeminismen är totalt meningslös, den fyller nog en funktion, men att det krävs mer än vad internetaktivism någonsin kan åstadkomma allena om feminismen verkligen vill förändra samhället i grunden. Som att kräva politisk förändring, kämpa mot tydliga mål. Och jag är varken gammal eller utanför internetfeminismen. Jag tycker bara att betydligt mer än att tycka på twitter och på bloggar krävs.

Svar: Så tycker jag också.

Jag tycker dessutom att det är lita att kasta sten i kuvös när man säger att "gamla" avfärdar allt de inte förstår. Om x antal år är vi också "gamla". Eller, jag kanske redan är gammal som den 36-åring jag är? För en 20-åring är ju en 40-åring rena rama liket. Visst, utvecklingen går framåt på många områden. Men jag tror inte att man ska underskatta erfarenhet och livsvisdom. Det är ju bara att jämföra hur man tänker idag, mot hur man tänkte för tio, tjugo eller trettio år sedan. Den man är idag hade man för tjugo år sedan troligtvis avfärdat som en stollig gamling utan modern verklighetsförankring.
Lillen

helena

Jag har hittat en fantastisk oas hos http://wdarknessfalls.wordpress.com/. Jag har läst så många smarta synpunkter hos andra feministbloggar. Där skaffar jag analys och det är ju början?
Visst har jag läst böcker också men i dem kan man inte finna diskussioner, känna gemenskap, finna stöd, allt detta missar hon att man kan få på nätet! Tillsammans är vi starka!
Ännu en tråkig sak är att varför ska hon klanka ner på kvinnor som hon tycker gör något dåligt, lyft de bra istället? Håll tyst? Kritisera männen, samhället, media? Eller slå ett slag för sig själv istället, om en nu gör ett så bra jobb och gör det på "rätt" sätt.
Näe - backa bara för att ta sats! :P

Svar: Word!
When Darkness Falls

Malin

http://jagvillinte.spreadshirt.se/vaaldtaektstroejan-A26886930/customize/color/1#

FrökenB

Jag hade inte suttit och läst din eller Fanny Åströms blogg om det inte vore för Twitterfeministerna! Det i sen tur har lett mig in på ett feministspår som tidigare var otänkbart eftersom jag troligen gått under benämningen anti-feminist tidigare (inte min egen benämning dock). Jag uppskattar att ni finns, att jag får lära mig, tycka och tänka, hålla med, begrunda, kritisera men främst tänka i NYA banor.

Mella - stolt medlem i PK-maffian

Hatar dessa äldre människor som inte har satt sig in i internet och dess olika forum men ändå ska ha en massa åsikter kring hur meningslöst det är. Det är inte ett dugg meningslöst, tvärt om! Jag hade nog aldrig blivit feminist om det inte var för bloggar och diskussionsforum. Feminismen fanns nämligen inte i min närhet irl. Allt jag kan om feminism har jag lärt mig tack vare internet.

Svar: Samma här gällande tillgängligheten. Jag känner inte en enda feminist och jag har aldrig träffat någon som utgett sig för att vara det. Det enda som är tillgängligt utanför internet (i min värld) är föreställningar om vad man tror att feminism är.
FrökenB

Chrissi

Att sprida medvetenhet är att göra något. När 99% av alla kvinnor (och män) ser maktstrukturerna i samhället får vi förändring i samhället. Fortfarande finns folk som inte ser hur det ligger till. Att läsa är ett utmärkt sätt att skaffa sig kunskap, och att sprida den är en god väg till förändring.

Johanna

Skit i det. Du har då tydliggjort strukturer för mig som jag aldrig sett förut. Dina tankar appliceras i min verklighet och sprider sig till människor i min närhet. Samma sak händer säkert med alla dina andra läsare och rätt vad det är har du startat en revolution. Puss och tack

Sara

Om twitter och andra sociala medier nu är så tandlösa, varför anstränger sig totalitära regimer så hårt för att censurera dem? Och varför spionerar demokratiska stater på sina egna medborgare, mot deras medgivande och vetskap?

Givetvis för att internet är en faktor att räkna med. Fri åsiktsbildning genom fri information och möjligheten att mobilisera människor är A och O för samhällsförändring, och detta har plötsligt tagit helt nya dimensioner. Analyserna hon pratar om inte bara finns där utan når också ut till fler mer människor än någonsin förut.

Svar: Väldigt bra skrivet!
When Darkness Falls

Sara

Läste en annan sak i artikeln: "Belinda Olssons säger själv att hon trots den hårda kritiken är glad att hon lyckats återuppväcka intresset för feminism."

Ursäkta, men undrar vilken jävla sten har hon legat under de senaste åren???????? Intresset för feminism har bubblat på tusen ställen i sociala medier, via bloggar, twitter, facebook, instagram, media i övrigt, osv sedan länge, inte plötsligt pga hennes skitprogram.

Svar: Alltså, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad jag kan förstå har hennes program knappast lyckas återuppväcka nåt intresse. Att allmänheten nu sitter och snackar skit om feminismen och befäster missförstånd och myter om feminismen är inte "intresse" - det är en form av sabotage och vi andra kommer att få städa upp efter dessa program i åratal.
Lady Dahmer

Agnes

Känner samma sak! Orkar aldrig ta debatter. I min skola finns många som tycker som jag så numera låter jag de sköta jobbet medan jag sitter bredvid och nickar. Skittråkigt för förut kunde jag debattera bra och det kändes givande.

Ann

Njaa, håller nog inte med Thorgren. Däremot tror jag på "Många bäckar små ..."

Emma

Håller absolut inte med henne. Om jag inte hade stött på feministiska bloggare, inlägg eller debatter hade jag nog inte förstått vad absurt vissa saker vi förväntar oss av kvinnor är. Jag känner massor av kvinnor (ja, mestadels, har turen att känna en del fina pojkar också) som fått sitt "feministiska uppvaknande" av just att någon kommenterar "vad fan är det här?" och ifrågasätter det patriarkat som finns i samhället. Jag tror verkligen hon underskattar vilken spridning sådana här inlägg kan få på internet...:)

OT, jag hatar att så fort jag nämner en feministisk åsikt så frågar folk "men kvinnor som gör det här och det här då? Hur tänker du om det?"
Ursäkta, men jag är inte representant eller ansvarig för varenda jävla kvinna som finns, bara för att vi råkar ha samma kön. Kvinnor kan också bete sig som svin, och de får ingen särbehandling av mig för det inte.

Vi femme

Håller med dig i mycket du skriver! Jag är helt säker på att jag inte skulle vara så pass insatt och intresserad av feministiska frågor om jag inte hade haft "nätfeminismen". Däremot förstår jag känslan av att inte alltid orka med alla meta-diskussioner som är "in your face" hela tiden.

Även om jag står för feminismen (såsom den är för mig) talar jag, som Emma säger, inte för alla andra. Men att många får för sig att den som uttrycker sig feministiskt representerar alla andra kvinnor tror jag leder till att man inte orkar lyssna för att man tror att man har hört det förut. "Samma PK-snack hela tiden.." Detta resulterar även märkligt nog inte sällan i påhopp; man ifrågasätter en feminists vanor och beteenden för att vara icke-feministiska. Varför plötsligt så mån om att jag ska vara den "perfekta feministen" när jag nyss blivit ifrågasatt för mina åsikter?

Frun

Oj, vilken fin tapet i bakgrunden. Vet du vad den heter/märket? Hade passat bra hemma hos oss.

Olle Oljud

Nä, det är inte meningslöst! Du skriver så bra! Kram!

RödaHund

Jag är i en sån fas just nu. Orkar inte varken tycka eller tänka. Måste samla nya krafter!

Jonna

Ah, fast det är väl just så jag känner. Att det är handlingen som räknas. Att skriva och ingå i ett kollektiv är opinionsbildande, och det är nog bra. Men sen då? Någon måste ju handla också. Annars blir det ju bara ett tyckande som svänger fram och tillbaka. Det kan ju inte bli som att det räcker med att bara tycka på twitter eller på en blogg?
Samtidigt har ju alla nog med sina liv, det är inte så lätt att vara människa.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress