Lady Dahmer

Sexism finns inte för jag upplever inte att tafs är sexistiskt
Siw Malmqvist svar på frågan om hon blivit utsatt för sexism på jobbet.

20140729-183631-66991805.jpg Det här är ganska vanligt. Många kvinnor upplever inte att de utsätts för sexism för att sexism, övergrepp, tafs och kvinnohat är en sån internaliseras och självklar del av vår kultur och vardag. Nåt man får räkna med helt enkelt. Bara på skoj. En komplimang. Herregud det är väl inte då farligt?! Osv. Ursäkterna och bortförklaringarna är otaliga men flickor och kvinnor har hjärntvättats så pass att vi är vana vid att vara allmängods. Vi reflekterar sällan över det. Vi tänker inte ens på det och vi ifrågasätter det inte. Vi snarare ifrågasätter oss själva om eller när vi reagerar på det: överreagerade jag nu? Är jag löjlig? Saknar jag humor? Vad var det som hände? Missförstod jag? Han menade kanske inget illa?
SpeLinnea - Världen genom fyrkantiga ögon

Detta går igen väldigt mycket i spelvärlden också. "Vår spelgrupp på 20 personer har jättebra sammanhållning och tjejerna behandlas väl, på samma sätt som killarna!!" och det är sällan någon som stannar upp och tar till tanken att någon annan kanske inte har lika positiva upplevelser. Det är nog överförbart till de flesta olika hobbies.

Det grämer mig när äldre människor inte har sett strukturerna, eller kanske vägrar inse dem. Inte för att dessa kvinnor har något ansvar öht, men för att förändringen inte skett fort nog.

Alex

Sen brukar många kvinnor också vilja distansera sig själv från hur andra kvinnor är. Hur ofta ser man inte kvinnor som säger att de inte är som alla andra tjejer? Att de inte alls är så där ytliga, konstiga och hysteriska utan lite mer 'one of the guys'. Samma sak ser man ju hos andra utsatta grupper också. Invandrare t.ex. som är "välanpassade" och inte alls är som de där andra dåliga invandrarna. Desperata försök att komma undan rasism, sexism, homofobi, transfobi etc. helt enkelt genom att (förmodligen omedvetet) hålla med sina förtryckare och bli så lik dem det går.

Svar: Du beskrev precis mig förr. Den där tjejen som "inte bryr sig om sitt utseende som alla andra tjejer", jag vaknar ju såhär snygg liksom! Som ser ner på de tjejer som klär sig utmanande och sminkar sig så att det syns (för man måste ju sminka sig!!!! Men det ska se ut som att man inte gör det... Som man ofta hör killar säga: jag gillar inte tjejer som sminkar sig, de ska vara naturliga. Men de menar att de gillar tjejer som är snygga naturligt, utan smink. Vilket är ännu värre), som "gillar" fotboll, dataspel och bilar, "tycker att det är kul" med sexistiska skämt. "Ha ha jag är kvinna och hör hemma i köket". "Feminister bara överdriver". Tragiskt. Nu vet jag bättre och tacka vet jag LD. Helt sjukt att man ska ändra på sig för att passa in och accepteras av män. För att då blir det VI mot tjejer, istället för DE mot oss. Då känner man ju ändå av att det är just männen som har övertaget i män vs kvinnor. Vi som håller (/höll) på så som du beskriver är medgångssupportrar helt enkelt.
Tina

Idz

Jag har hunnit vara på min nya arbetsplats typ 10v nu och har redan börjat se vilken roll jag fått (kanske tagit) här. Nästan första dagen var det en manlig slags mellanchef som ba "feminister? Fan hatar dom" osv och utspel som "either youre pro or youre pussy". Och VARJE gång tar jag striden, när den har väckts mot mig direkt, eller indirekt på arbetsplatsen. Jag har inga problem med det, eller att det är ganska tyst runt min lilla arbetsplats (skönt iofs kan läsa internet ifred)osv. Jag har någr ciggkompisar osv men märker att jag har fallit ur gruppen som ba HAHA kolla det roliga mailet vi skickade från Y-s dator när hen ej låst datorn som anspelar på icke hetero normativitet och HAHA gud vad kul att kommentera alla brudars pattar hehehehe.
Fan vad nice det vore att helt ärligt inte bry sig.
Men fan vad nice det är, när jag tänker tillbaka till då jag inte hittat till feminismen än, och tänker att NU är jag äntligen här sen ett par år tillbaka och FUCK YOUUUUU aldrig mer vara-med-killarna-fniss!!!!!

Mad

Såna kommentarer är ju verkligen bevis på hur djupt integrerat det här är i våra sinnen och kultur.
Oavsett om man inte anser att tafs på röven är sexuellt antastande betyder det inte att det inte är det. Det är fortfarande inte ok enligt lag, hur man än har uppfattat det. Sen har man ju så klart rätten att antingen göra nåt åt det eller bara skita i det. Jag tror tyvärr att de flesta förbiser det och låter det fortsätta. Vilket jag kan förstå om det är på t.ex en arbetsplats där man vill jobba kvar osv. Men det borde inte vara så!

Mona

Jag glömmer aldrig när jag var runt 22 år gammal och arbetade på en fraktfärja/ mindre passagerarfärja. Jag jobbade ensam natt i kaféet. En natt var det en chaufför (manlig) där som jag inte sett förut. Han var kvar till sist av alla och när jag gick runt och plockade och städade så försökte han ta på mig och lägga armarna runt mig. Jag slog bort hans händer och markerade att han skulle ge fan i mig. Han fattade och gick iväg. Han var inte svensk och kunde ingen engelska så det var lönlöst att ge en utskällning.
Dagen efter så åkte han över igen, den här gången på dagtid. Jag blev så arg när jag såg honom så jag nämnde vad han gjort föregående natt för min äldre kvinnliga kollega som stod bredvid mig. Det hon sa till mig är bland det vidrigaste någon någonsin sagt till mig. Hon sa, (med ett hånleende):- Du ska inte tro att din kropp är så helig att andra inte har rätt att ta på den, tycker du det så bör du kanske byta jobb.
What the fuck?!?

Svar: Nä, fy fan!! Mår illa när jag läser det här! Det är ju helt sinnessjukt hur hjärntvättade vi kvinnor är när det kommer till rätten till våra egna kroppar (som alltså är icke-existerande enligt de sexistiska svinen). Hon skulle aldrig ha drömt om att säga samma sak till en man, det är ju helt självklart. Det var väldigt modigt gjort att du visade att du inte ville, det låter som en väldigt utsatt situation du var i (ensam mitt i natten med en man).
Nina

Cecilia

Jag hoppas verkligen att de inte inser hur illa de gör den som faktiskt upplever detta som ett stort problem. Har så himla många i min bekantskapskrets som jag medvetet undviker att ens tala om feminism med för jag vet hur fruktansvärt dåligt de kommer få mig att må. Ofta är just dessa väldigt ivriga att diskutera det också - tvinga fram diskussionen även när de märker att en inte vill (de liksom bara MÅSTE få säga några nedvärderande grejer och det kan de ju inte göra bara från ingenstans. Skit samma om DU inte orkar ta diskussionen, för JAG vill tycka till om feminismen lite och du är den enda öppna feministen i mitt nätverk, så då får du minsann ställa upp som spyhink. Kom igen nu: Förklara lite feminism för mig. Jag VILL ju lyssna och förstå.. höpp, höpp, höpp! Vänta lite här! *rävsaxen sluts runt fotleden och det är dags att börja kasta sten*). Ta mina (/våra) förtryckare i försvar och ge mig en läxa i "personligt ansvar".

Å ena sidan, låter det, är feminism en trams-klubb för bortskämda, uttråkade kvinnor och å andra sidan så får man väl ta tag i det och göra något åt saken om man nu känner sig så förbannat förtryckt (och DET gör ju minsann INTE DOM förövrigt - alltid viktigt att poängtera - så varför gör DU? Och OM de skulle göra det skulle de ju bara säga ifrån, hallå!!?). Brukar bara svara att för mig hör det ihop och att feminismen ÄR mitt sätt att göra något åt saken. Då brukar det låta typ: "Ah, men jag tycker ändå det är larvigt!" och sen ebbar konversationen ut. Men efteråt lämnas jag ändå med så jävla jobbiga känslor. Förminskad och övergiven. Börjar undra om det ens är värt det och faller tillbaks i att tänka i gamla banor. Ifrågasätter och skuldbelägger mig själv.

Att använda flockmentalitet och grupptryck för att få någon att känna sig isolerad är kanske ett ovärdigt, men också förbannat effektivt, verktyg.

Tina

Håller med dig så himla mycket.

Det handlar om att 1) nolltolerans faktiskt ska bli en självklarhet 2) att man ska kunna prata om det, när det händer och framför allt att det händer (vilket i förlängningen leder till 1))

Var med om en skitjobbig grej i kategorin antastning/hot där gärningsmannen var en man i min närhet. Med om detta var också en annan kvinna, som också känner gärningsmannen.

Vi båda två reagerade först med förnekelse och med att försöka "trycka bort det" känslomässigt osv, och hon hanterar det fortfarande som "ingen big deal".

I efterhand reagerade jag, och tyckte det var jättejobbigt att han dök upp i min närhet igen och så vidare. Vi reagerade alltså väldigt olika, så jag förstår att man inte alltid lägger stor vikt vid en händelse, men från omgivningen har bemötandet varit väldigt oförstående. Framför allt har de reagerat med "men hon gör ju ingen grej av det??" och implicit menat att jag överdriver.

Situationen är speciell, då vi alla tre vistats och till viss del vistas i samma sammanhang, men då och då reagerar jag, genom nervositet och ångest, och inser nu när en tid har gått att det här faktiskt har påverkat mig väldigt mycket, och att jag fan har varje rätt i världen att tycka att han är ett äckligt slemvider.

linnea

Undra hur många mansrövar Sivan tafsat på då. Om det nu inte är något sexuellt över det.

Vanessa

När jag var yngre använde jag liknande knep för att visa mig "stark". Visst, jag kunde prata om att det var fel av killar att tafsa och kommentera tjejers utseende, att en hade rätt att säga ifrån, men själv försökte jag bara visa att jag inte tog åt mig, att jag var starkare än så. Tog någon mig på röven skrattade jag, kallade någon mig för slampa sa jag bara att jag älskar att vara slampig, och sa inte ifrån, blev inte arg. För att visa att jag stod över det där, eller något liknande.
Tror det är ett vanligt försvar för att slippa känna sig utsatt. Men det hjälper ju verkligen ingen.

Azze

Blir så jävla arg på såna resonemang! Sexism är en jävla inställning, så jag menar: tyck du vad fan du än tror du tycker om skiten, men han som tog sig friheten hade nog en jävla sexistisk inställning.

Kanske ej relevant men. Var ute med en väninna igår. Så kom det en jävla snubbe som ville prata med henne och hon sa t.o.m. artigt att, jag vill ej vara ohyfsad men jag vill inte prata med dig. Och så MÅST HAN påpeka hur dåligt det är med "onaturliga läppar", det måste vara "naturligt" och menade hennes. Liksom, LÅT FOLK VARA. Shit. Idioter.

Hydradoktrinen

Är så jävla trött på såna där kommentarer. Det känns så tragiskt på något sätt, för precis som du påpekar så är det ju bara en effekt av att kvinnohatet är så internaliserat... En ung tjej skrev igår i ett forum på fb att hon blivit taffsad på för att hon hade kort kjol, och undrade nu om det var hennes eget ansvar eftersom hon ser äldre ut än hon är + hade kort kjol. Blir så himla himla ledsen.

E

Jag arbetade på en stor ICA-butik i Stockholm för ett par år sedan. En morgon, typ i julrushen (19 december eller så), var jag i frysavdelningen och packade upp varor (inget skåp, utan en tom djup box som skulle fyllas med bär). Då kommer butiksägarn och bah "Ska vi ha stockholms snyggaste frysdisk idaaaag eller?!".. min kollega svarade ett trött "mhmm..", jag sa ingenting.
Då känner jag plötsligt en spark. En kick. En sko. På min rumpa. Jag vänder mig hastigt om och där står butiksägarn och skrattar; "Jag hörde inget jubel?!" säger han.

Jävligt lång histora, lite lite kortare:
Jag blev helt stel, tyst, fattade ingenting. Chocken kom senare. Jag grät som ett barn, samtidigt som jag var så jävla förbannad, fruktansvärt förbannad. Min områdeschef tröstade mig med "sån är han mot alla, ta det lugnt, det är hans typ av humor", vilket gjorde mig ännu mer förbannad. Jag lämnade jobbet, gick hem och däckade. Sov kanske 7-8 timmar. Dagen efter tog jag tuben till mitt arbete för att skälla ut honom. Fullständigt. Och jag vet inte VARIFRÅN jag fick de superkrafter jag fick, men jag är än idag sjukt tacksam.
Jag krävde att få prata med honom på kontoret.
Till att börja med hade idioten en tomteluva på huvudet.

Jag höjde rösten och förklarade hur jävla oproffsigt och sjukt vidrigt det är att behandla sina anställda på det sättet han gjorde, hur jävla upprörd och äcklad jag var, men tror du inte idioten försvarar sig med "Hade det varit nån annan, t.ex. XXXX (min områdeschef som satt bredvid mig), så hade hon tyckt det var roligt!" och "Det är jargongen på den här arbetsplatsen", "Jag anser själv att jag inte gjort något fel".. och kanske det vidrigaste.. "Jag hade visserligen kunnat göra en high five med dig, eller en klapp på axeln, för det var meningen att jag skulle peppa dig.. men du stod ju faktiskt lutad över en frysboxen, så det var liksom det stället jag kom åt".... OMG JÄÄÄVLA RÖVHÅL!!


Summan av kardemumman: Han bad inte om ursäkt för vad han gjorde, han ansåg klart och tydligt att han inte har begått ett misstag. Han sa "dock är det tråkigt att du reagerade som du gjorde, så det kan jag be om ursäkt för". Jag sa att jag vägrade arbeta under hela julhelgen, men krävde betalt för varje liten minut (arbetspass)) som jag skulle missa. Det fick jag också. Den största lön jag någonsin fått.
Jag sa givetvis upp mig men jobbade kvar ett par veckor efter händelsen (ville inte riskera att bli sparkad pga "arbetsvägran").

Kan ju tillägga att även butiksägarens fru och barn jobbade i butiken. Under resterande tid så vände allihop bort blicken när de såg mig. Ibland ett syrligt "Hej Heeej".. antar att jag pajade hela jul- och nyårshelgen för dem. Och skrapade på deras snygga fasad, förstås. Skandal-pappan.

En sak till. Jag fick inte min julklapp de året. Alla anställda fick varsin glassmaskin. Jag fick en kick i rumpan. Jävla svin. Är så evigt tacksam att jag vågade reagera och att jag inte jobbar kvar där. Hoppas innerligt att han aldrig mer tar för givet att han kan "peppa" sina anställda på det där sättet. Mitt ansikte lär dyka upp varje gång han får lust att göra't.

Svar: fan vad bra jobbat! du är super som vågade säga ifrån och visa att sådant beteende inte är ok! det skulle för det första inte ens ha hänt, men du var modig i en väldigt orättvis situation. ush på den där jävla "chefen"
cecilia

Bakom mina solglasögon

Nu i efterhand förstår jag inte hur jag kunnat missa så mycket som händer innan jag fick på mig genusglasögonen. Vad mycket saker jag inte såg!

När jag var 15 år gammal dejtade jag en jämngammal kille. Vi träffades några veckor och det var väl inget seriöst direkt. En natt sov jag hos honom, det hade jag gjort förrut. Vi hade haft sex ett antal gånger tidigare men den här natten tänkte jag bara sova där. Jag hade mens och tyckte att det var lite pinsamt.

Mitt i natten vaknade jag av att han hade sex med mig. Jag fick panik men lät honom hållas de sekunder det varade. Jag låg stilla och var nog mest chockad. Efteråt sprang jag på toaletten och var orolig över om han fick mensblod på sig, eller om det blev fläckar i sängen. Jag kände mig obekväm över händelsen. Jag trodde då att det var pga att jag hade mens som jag kände detta obehag.

Idag är jag 29 år och det var först nu, för någon månad sedan som jag insåg vad det var han gjorde med mig. Han våldtog mig. Jag sov när han lirkade sig förbi mina trosor och körde in den i mig. Hur länge han höll på har jag ingen aning om.

Denna insikt fanns inte då. Han var någorlunda snäll ansåg jag då, jag hade frivilligt lagt mig i hans säng. Vi hade ett sexuellt förhållande. Mitt 15-åriga jag hade en skev definition av vad en våldtäkt är. Jag fattade inte, förens nu! Jag trodde att han hade rätt att ha sex med mig trots att jag inte var med på det.



Vidare vill jag ge största tacket till dig Lady Dahmer. Nu ser jag världen som den är. Din blogg har lärt mig så mycket, du har öppnat mina ögon. Din blogg gör skillnad! Du gör skillnad. Keep up the good work, du gör ett betydelsefullt arbete som öppnar ögon och för debatten vidare.

Puss!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog