Fatshame mitt på ljusa dan

Detta kommentarsfält är det vidrigaste jag läst på länge. Förtrycket mot tjocka pågår rakt under våra näsor helt utan skam. Spekulationerna kring min eventuella lathet är också helt sjuk. Och så avslutar de med att skamma överviktiga och vårt bristande föräldraskap, jo men ni vet: tjockisar orkar inte ta hand om sina barn och så vidare och om tjocka bara gjorde si och så så skulle de... Jo men ni fattar.

Och för att svara på inlägget: Nej, jag är inte anti träning eller hälsosam mat. Wtf liksom?! Jag är däremot emot att få det upptryckt i ansiktet från alla håll varenda minut om dagen året om. Nej vi behöver inte upplysa folk om folkhälsa och nyttig mat. Vi gör ju tamejfan inget annat! Det har vi gjort sen 80-talet och hade det funkat så hade ingen varit överviktig.

Flera i kommentarsfältet påpekar kränkt att jag minsann inte har någon koll alls, att det finns jättebra bloggare drivna av kvinnor som minsann tränar för att må bra. Men jag har full koll på hur träningsbloggvärlden ser ut. Men till skillnad från många så ser jag ingen skillnad på dem.

Kravet på hälsa och starka kroppar är precis lika kvävande och triggande och nedbrytande som kravet på snygghet. "Strong is the new skinny" är bara ett nytt ideal som kräver smala vackra kroppar. Att jag förmodligen är starkare än de flesta i kommentarsfältet räknas inte för att jag är tjock. Det är yta. Hyckleri, fettförakt och yta. Inget annat oavsett vad man gömmer sig bakom eller vilka ursäkter man drar till med.

Jag värderar inte bloggare som tränar för hälsan högre än de som tränar för att tilltala män. Det är inte finare eller ädlare eller bättre att träna "för sin egen skull" (hahaha) än att träna för att bli snygg. Det är inte fulare att vilja vara sexig och att man antyder det tyder bara på ett illa dolt kvinnoförakt och är PRECIS det jag kritiserar i mitt tidigare inlägg.

Och vet ni vad som inte är bra för hälsan? Att konstant få förklarat för en hur ohälsosam ens kropp är och att andra tar sig friheten att diskutera överviktigas brist på kunskap, motivation, ork, energi. Att konstant få uppkört i ansiktet att man är en dålig förälder och en belastning på samhället.

Jag mår inte ett dugg dåligt av min vikt. Jag mår dåligt av andras åsikter och värderande av den. Så vänligen: håll käften.

20140629-173243-63163210.jpg

Jag orkar iallafall borsta tänderna trots att jag är tjock. Tur det, annars hade jag varit både tjock och äcklig!

Kvinnor kan inte objektifiera sig själva. Det är något hon utsätts för av en yttre part.

Elaine Eksvärd efterlyser träningskonton att följa och inspireras av och hon undanber sig kvinnor som objektifierar sig själva.

Finns det inte ETT jäkla fitnesskonto på instagram som inte fokuserar på utseende. Där tjejerna inte håller in magen med minimala kläder. Eller där fokus är på träning inte på hur sexig rumpan rör sig till knäböjen. Att de ens filmar sig själva på det sättet, sexistiska vinklar. Blir trött på objektifieringen. Kan vi kvinnor inte bara få vara starka utan att lägga upp våra kroppar på ett silverfat?

Personligen undanber jag mig träningskonton helt och håller eftersom att jag ser dem alla som problematiska och triggande men nu var det inte det jag tänkte skriva om.

Inte heller tänkte jag skriva om Elaine. Däremot om sättet hon liksom många med henne omedvetet reproducerar förakt för en viss sorts kvinna och hur det är ett större problem än man tror.

Och så jag tänkte skriva lite om objektifiering och om skammandet av en viss sorts kropp och skammandet av kvinnor som anpassat sig till patriarkatets regler. Kvinnor kan nämligen aldrig göra rätt eller vara rätt och de flesta av oss bidrar till detta.

Är sjukt trött på anorexia-idealet, ser bara äckligt ut!! Säger inte man ska vara rund, men finns det något snyggare än en lagom vältränad tjej, med svagt skymtande muskler som äter. DET är sexigt, inte benrangel! - läsare i kommentarsfältet

Asså jag vet inte ens. Vad fan är det hen säger?!

Det är ganska vanligt att man lyfter en grupp eller en kvinna genom att trycka ner en annan grupp eller kvinna. Gärna jämföra och ställa upp dem mot varandra där den ena får vara en motsats, ett skräckexempel att distansera sig och ta avstånd från. Den "vettiga" vs "den rabiata", den "sunda" vs den "äckliga/ohälsosamma/sjuka". Bra kvinnor som gör rätt vs. dåliga kvinnor som gör fel. Gärna smala kvinnor men inte för smala, fylliga kvinnor men aldrig tjocka. Kroppar och egenskaper. Horor och madonnor.

Och det ställer kvinnor mot varandra generellt. Vi lär oss att se varandra som motstånd. Vi lär oss att alltid betrakta varandra som objekt som ska recenseras och värderas och det lär oss att recensera och värdera oss själva utifrån dessa snäva skalor. Vi letar fel hos andra och fel hos oss själva och under tiden så lutar sig patriarkatet bakåt och låter oss göra grovjobbet.

Kvinnor får redan som små flickor lära oss att våra yttren är vår bästa och mest värdefulla egenskap. Vi får lära oss minst lika tidigt att vår knullbarhet är det som ger oss existensberättigande. Osexiga kvinnor avskys, hånas, ignoreras, får ej finnas. Och utifrån det lär vi oss hur vi bör vara och hur vi ska må för vårt välmående hänger mycket på den bekräftelsen och då är det självklart att kvinnor kommer göra allt de kan för att bekräftas så. T.ex genom att vara sexiga på bild. Visa våra kroppar. Servera oss själva på silverfat som Elaine uttryckte det.

Bara för att sen bestraffas för det genom förminskande från en omgivning som "fattar" till skillnad från dessa "svaga" kvinnor som inte förstår bättre än att "objektifiera sig själva". Vi kan aldrig göra rätt. Men här vill jag bara göra upp med ett missförstånd: en kvinna kan aldrig objektifiera sig själv. Det är något hon utsätts för av en yttre part.

I media, TV, tidningar och film så framställs kvinnan ofta som ett föremål, en docka utan egna känslor, tankar, värde utanför det yttre.

Hon är side-kicken, flickvännen, objektet eller bara dekoration. Allt hon gör och säger är i relation till mannen. Hon recenseras, värderas och plockas isär. Hennes kropp är i ständig fokus. Det är närbilder på kroppsdelar som ska hånas eller hyllas. Vad hon har att säga eller vem hon är, är alltid irrelevant i förhållande till sitt yttre. Oavsett om hon är en filmstjärna, politiker, författare, musiker eller en vanlig tjej på gatan.

DET är objektifiering.

Kvinnor är vår tids konsumtionsvaror. De kvinnor som syns reduceras nästan alltid till sin kropp och inget mer. Och det är det som är objektifiering. Att bli ifråntagen sin person, sin subjetivitiet och att bli sedd som ett föremål, ett redskap för nån annan och en del av detta objektifierande är just detta; när kvinnor avfärdar andra kvinnor för att deras kroppar är för sexiga eller deras intressen eller egenskaper inte är tillräckligt seriösa eller "vettiga". Detta måste upphöra nu.