Lady Dahmer

Jamen ni vet, hon med tuttarna

Jag har väldigt stora bröst. Min H-kupa är för liten och jag har inte pallat köpa en ny BH. Jag har ett komplicerat förhållande till mina bröst och har tagit beslutet att operera bort dem, förhoppningsvis nästa år. Först när den är borta så kommer jag kunna känna mig som en människa.

Min byst har nämligen genom hela livet varit en källa till otroligt mycket ångest och självhat. Redan som 8-åring hade jag B-kupa och konsekvensen var att pojkarna tog för sig. Ursäktade av vuxenvärlden som avfärdade övergreppen som nyfikenhet och som anklagade mig för att vara provocerande och vulgär även fast jag inte klädde mig annorlunda än de andra flickorna i klassen. Som 12-åring hade jag en F-kupa och då fick vuxna män upp ögonen för mig med allt vad det innebar. 

Och jag har tänkt lite på föreställningen att stora bröst är ett privilegium där kvinnor med stor byst går genom livet lite lättare än sina småtuttade medsystrar, men jag tror det handlar om ideal vs. privilegier och hur man gärna förväxlar de två. När det till exempel handlar om smalhetsprivilegier så vet vi ju att ett av privilegierna som smal är just att smalheten är ett ideal som hyllas och lyfts fram som bättre, men att något ses som eftersträvansvärt behöver inte betyda att det ger egentliga fördelar. Ibland kan det till och med vara tvärtom.

Att till exempel ha stora bröst är ett bra exempel på just det. Stora bröst är kanske inget direkt ideal (även om en för liten byst definitivt ses som lite sämre, lite mindre kvinna) men det är något som lyfts fram som önskvärt och framförallt åtråvärt. = nåt som många kvinnor vill ha och nåt som många män idealiserar. Detta kan, speciellt om man är småbystad, uppfattas som en fördel (och då också privilegierat) men i själva verket så är det en illusion. Lite som den s.k "sexuella makten" som kvinnor påstås ha och som för en viss grupp (män som ej får ligga när de vill) kan verka som ett privilegium men som egentligen bara existerar på männens villkor.

Det finns inget storbröstprivilegium där storbystade premieras i samhället och det är det som privilegier handlar om: fördelar som inte andra grupper har. Det är snarare tvärtom. Storbystade kvinnor tas på mindre allvar. De sexualiseras i större utsträckning. De ses som dumma, våpiga, vulgära, oseriösa, porriga, sexuella, lättfotade. Deras personer reduceras oftare ner till sin kroppar och tafsas oftare på av både män och kvinnor som "bara vill känna".

Eller är jag helt ute på fel spår?

Kattbjörn

Nej du är inte helt fel ute tycker jag i alla fall. Har själv små bröst, nu efter amning typ obefintliga. Tyckte detta var sjuuukt jobbigt när jag var yngre och tycker även än idag att det är lite tråkigt att det liksom är så platt. MEN jag har även många gånger tyckt det är så skönt att slippa blickar i urringningen som många andra upplever. När jag var yngre brukade jag trösta mig med att "killarna inte gillar mig enbart för jag har stora bröst"., men sen kom jag på att de kanske bara ville ha mig för jag hade schysst ass och så var jag tillbaka på noll haha Är det inte det ena så är det det andra.. Speciellt rumpa och tuttar är väl det som män har störst krav på ska ha hög standard... ?

Fy, kommer o tänka på kommentarer jag hört; " hon har värsta schyssta kroppen men ser ut som ett jävla as så jag är tvungen att lägga kudden över huvet på henne när jag ligger me na".

Bee

Jag har inga stora bröst och det har alltid varit tacksamt. Har haft lätt att röra mig, alla kläder passar och jag har alltid älskat mina tuttar. Har aldrig tänkt tanken på det storbröstade verkar utstå, som du skriver om. Har aldrig velat ha stora bröst just på grund av den fysiska orörligheten som det medför och nu öppnar du upp för mer "problem" som storbystade får... Känns ju ledsamt att det är så för många tjejer och kvinnor.

Snöfrid

Gå till landstinget och berätta om dina besvär, du kommer förhoppningsvis få det av staten, för det är inte lite pengar. Hade en tjej i min gymnasieklass som hade i-kupa och hon fick göra sina gratis på karolinska. kram

Svar: Där finns dock ett problem. Om landstinget ska betala bör en vara normalviktig, alltså ha ett BMI över 18,5 och under 25 som anses vara normalviktigt. Har en inte det behöver man antingen gå ner i vikt alternativt bekosta det själv. Kanske skiljer sig från landsting till landsting dock är det så i Västra götaland. Har själv en H-kupa och med BMI över 25, så länge jag inte gått ner i vikt behöver jag bekosta operationen själv..

Dock värt att kolla upp, kanske går det att få via landstinget.
Linda

Josefin

Jag tycker du är inne på helt rätt spår! Har F-kupa och får med jämna mellanrum höra att jag "inte behöver klä mig så utmanande jämt" eller att "brösten behöver faktiskt inte alltid vara i fokus". Wtf - linnen/tröjor sitter så på mig och stör det dig så stirra inte då?! (Helst skulle jag väl skippa tröjan helt ibland, scheisse så svettigt det kan bli under brösten såhär års!!) Samtidigt som folk - speciellt män - verkar tycka det är befogat att stirra, le, blinka, kommentera och förutsätta att jag är ointelligent eller pga av storleken på mina bröst SÖKER deras uppmärksamhet. Har själv vant mig vid mina bröst och lärt mig gilla dom, även om det inte alltid har varit lätt. Men vissa dagar tänker jag att det vore jäkligt skönt att förminska dom och slippa bli sedd som klyschan "dum blondin med stora bröst" och slippa behöva motbevisa folk av den anledningen åtminstone...

Mikaela

Gud ja. Lever ett ganska så aktivt studentliv för stunden och bara den senaste veckan har jag vid fyra tillfällen reducerats till mina bröst (har H-kupa), som om de är det mest centrala med mig som person.

Plus ryggvärken. GAH, denna ryggvärk.

Ina

Dethär stora-bröst-idealet är någonting väldigt paradoxalt och för iaf mig ångestgivande. Jag kände mig kvinnlig och snygg och stolt över mina stora bröst, tills jag kom till äldre tonåren och förstod att det "räcker" inte bara med stora bröst, för formen skall även vara perfekt rund, brösten får absolut inte hänga ens en halv cm, vårtgården får inte vara för stor osv osv osv.. Nu är jag 20 år och har E-kupa och alla som har naturliga bröst i den storleken vet att det är omöjligt att ha runda/fasta/perfekta bröst då. Så jag har lärt mig att hata mina bröst för jag vet att utan operationer kommer jag aldrig nå idealet, utan kommer få stå ut med hängbröst/penntrick/gammal tant/äckligt- skämten. Så ja, du är absolut på rätt spår. För har du inte de härliga fylliga fasta runda brösten som är "kvinnliga" och "sexiga", ja då tyvärr är du bara ful och äcklig. Det finns ingen kroppsdel som är så ångestladdad för mig som mina bröst och jag hatar detta samhälle och patriarkatet för det. Och jag är besviken på mig själv för att jag inte kan ta mig ur det och börja acceptera mig själv.

Svar: Så sant, asså det känns som att det är väldigt strama ramar kring hur ett bröst ska se ut. En fast C-kupa med små vårtgårdar, tillsammans med en smal midja (men absolut inte fejk!). Därför kan jag faktiskt bli glad åt ex. Girls eller t.o.m GoT för att de visar även "fula bröst". Sen ska de bara visa lite snoppar också sen blir jag nöjd!
Sofia

Lisa

Jag känner verkligen igen mig! Jag har stora bröst F-kupa o va under skoltiden alltid "hon med stora bröst". Min bror sa till
Mig:tro inte att killar är intresserade av att prata med dig eller höra vad du har att säga, de är bara intresserade för du har stora bröst. Det har gjort allt möjligt så otroligt jobbigt, den här bilden av sexualitet i vårt samhälle är en ung kvinnas kropp, o vad händer med den kroppen när den verkar i andra sammanhang, te x i ett klassrum, i ett privat samtal med en manlig lärare osv. Stora bröst gör allt värre, ständigt ett sexuellt objekt. När brösten skumpar under ridlektioner osv..

Marika

Håller helt med dig! Har sedan åttonde klass blivit kallad för "brösten"/"hyllan" för att ingen kommer ihåg mitt namn, men brösten, de kommer dem minsann ihåg! Hatar dem på grund av den egenskapen...

Jennie

Aaaamen Sistah! /G-kupa

Genom livet har dom blivit en sådan uppmärksammad (kropps) del av mig att jag idag tänker på hur jag ska klä mig, stå, sitta.. HELA tiden. Jag har förminskats till att bli mina bröst. -Hon med stora bröst du vet? Känner igen mig i alla exempel du drar upp. Vänninor som oförskämt vill känna för att "de är ju så mysiga!", snubbar som glor. The list goes on...

Du gör helt rätt i att operera. Jag gjorde det när jag var 20 (bekostade kalaset själv istället för att åka på den sedvanliga Asien-resan alla vänner gjorde) Hade c-kupa efter 2 OP, long story, men har nu tyvärr gått upp i vikt med följden att det mesta la sig på pattarna. Kul.

M

Jag tror att det delvis är bara ytterligare ett snävt ideal. Jag tror att "stora bröst" är bra bara så länge de passar till ens kropp och gör den lagom kurvig och sexig enligt idealet. När de blir FÖR stora är det inte bra längre. Liksom när de är för små. Har en kompis som är supersmal men ändå ser kurvig ut eftersom hon har en väldigt indragen midja. Hennes bröst är just och just en B-kupa men de ser otroligt perfekta ut till hennes kropp. Så för henne är de "lagom stora" och trevliga att titta på för andra..

Hatar också att jag anses trycka upp brösten i ansiktet på folk när jag har urringad tröja till min DD-kupa. Så som nån skrev här ovan också. Jag är själv inte särskilt snygg i ansiktet och lite åt det fetare hållet och har nog aldrig sett/känt några fördelar med att ha stora bröst. Jag tror att det handlar om vad man gör med dem. Om du annars har en snygg kropp och snyggt fejs så är det bra med boobs, om inte så är de bara provocerande. Men det är då bara som jag tror.

Svar: Precis som att man inte ska vara för smal. Man ska vara "normal" i ett mycket snävt perspektiv vilken kroppsdel vi än recenseras för.
The real Hmm

Tuss

Jag hatar mina stora, hängiga bröst. Bh:arna är skitdyra, går inte att köpa i vanliga butiker och kläder sitter ofta som skit. Dessutom är dom tunga och i vägen.

mupp

Åh dessa jävla pattar. Jag var som du tidigt utvecklad och det var ju såååå "spännande" killarna och det är ju förståååååeligt! Killar vet inte hur de ska hantera sina känslor! De MÅSTE bara gå fram och klämma, de är ju nyfikna fattar du väl? Du får väl ha större tröjor på dig! Detta var i fyran.

I åttan hade jag F-kupa och hade vant mig vid att ha stora hoodies på mig oavsett väder. Hade jag linne, tshirt eller bara en lite tajtare tröja var jag "utmanande". Hade jag stickad polotröja var jag ful och framhävde verkligen hur stor jag var upptill, hade en lärare så vänligt kommenterat. Andra tjejer ifrågasatte varför jag var så besatt av mina bröst, jag gick alltid med armarna i kors och försökte alltid dölja dem. Ja, undrar varför...?

Jag fick bröstförminskning gratis av landstinget för några år sedan, nu har jag B-kupa. Och jag kan ärligt talat säga att jag inte ser några nackdelar alls med små bröst. Äntligen kan jag röra mig fritt, folk tittar på mitt ansikte oftare än mina bröst, jag kan hitta kläder (BH:AR!!!) som passar mycket lättare och är mycket bekvämare, jag har fått bättre hållning plus en massa andra bra saker. Men framför allt känner jag mig mycket mer respekterad. Som att folk inte behandlar mig som ett våp utan tar mig på allvar. Jag blir inte längre visslad efter eller tafsad på. Det är sjukt att det ska behöva vara så! Att det ska krävas att man tar bort brösten för att bli respekterad...

Tess

Tycker det du skriver stämmer. Jag har själv liten byst, men har vänner som har stor och när vi var på krogen i tidiga 20-årsåldern så trodde många killar att just storbystade tjejer var "enklare". Att de lätt skulle få dem i säng. Jag togs som mer "seriös". När jag var i mitten av tonåren och alla tjejer i min klass hade fått bröst och jag hade fortfarande inga så var det svårt. Men jag var glad att slippa tafs och ryck i bh-band som tjejerna med bröst fick utstå. Det som ingen lärare tog på allvar utan bara kommenterade med: "Han tycker om dig och är nyfiken på dig förstår du väl. Han menar inget illa." Fick en storlek större bröst när jag var gravid och vantrivdes. Det kändes inte som mina bröst. Så jag var glad när de återgick till sin vanliga storlek efter amning.

Jessica

Bara en nyfiken fråga; när du skriver att du ska operera bort dem, menar du förminska dem eller operera bort dem helt och hållet?

Svar: Förminska dem. Mycket.
Lady Dahmer

s p i n d e l t j e j e n

Jag hänger med på ditt resongemang. Jag hade tuttar redan när jag gick i mellanstadiet och när jag blev 19, vägde 55 kilo och hade G-kupa så opererade jag bort 2 kilo. Det bästa jag gjort! :)

pecawe

Jag har gått från små bröst till stora och är mycket irriterad över den sexuella betydelsen brösten helt plötsligt får. Jag och min bästa kompis är båda lärare, jag är kort och kurvig, med stora bröst och hon är lång och smal, med små bröst. Vi köper ibland samma toppar, hon kan ha dem på jobbet (provocerar inte) men om jag skulle ha samma toppar m mina boobs skulle jag bli anmäld av föräldrar och kallad till chefen. Såååå orättvist! (Gillar dock mina tuttar väldigt mycket!)

P

Jag tror också en har förknippat privilegier med ideal. Privilegiet med stor byst kan vara att en snuddar vid ett visst ideal, och eventuellt få sexualiserade fördelar. Många kvinnor vill vara sexiga och kunna få "den" blicken och då KAN det vara ett privilegium ja, ett privilegium att kunna bli sexualiserad. Men att bli sexualiserad är ju ett jätteproblem i sig, som du skriver, att bli reducerad till sexobjekt. Och ibland kan säkert storbystheten ha liknande fördelar som med att vara smal = sötare, sexigare, närmare ett visst ideal och folk blir mer vänligt inställd (som alltid när folk är lite snygga jämfört med folk som inte bryr sig, och bröst kan anses vara mer snyggt). Vilka andra privilegier skulle det handla om? Det är ju inte som att en får mer talartid och mer makt vid styrelsemötet för att en har stor byst, snarare tvärtom. Ingen hör vad en säger för de sexualiserar en. Intressant ämne och kommentarer. *Följer tråden*

Sofia

Jag har 70D, dvs hyfsat stora men älskar dom. Tycker inte att det finns några nackdelar alls :)

Svar: Och med en D-kupa slipper man också problemen med att köpa BH-ar i speciella affärer för femdubbla priset och ev. fysiska problem.
J.

Angelica

Har också H-kupa men är mycket smalare än dig, dock inte "perfekt" smal (men strävar inte heller efter det). Jag HATAR mina jävla bröst! Dom är tunga, i vägen, jag kan inte ha kläder som sitter snyggt, dom gör att jag ser tjockare ut än vad jag är, dom är fula (killen tycker inte det, men det skiter väl jag i), och BH-ar är skitdyra när man inte får plats i typ H&Ms största storlek (ser ut som dom vore gjorda för 7-åringar på mig). När jag är klar med barn ska dom också väck! Men det har inte fan råd med, och dom är antagligen inte tillräckligt tunga/stora för att jag ska få hjälp av landstinget heller..

Och grejen är att stora bröst BARA är okej om dom är runda och sitter högt upp! Naturligt stora bröst ÄR hängiga i olika mån, och har ofta stora vårtgårdar (inte heller okej) och ser lite ledsna ut. Så det blir ju lite dubbel ångest när man "lockar" med sina stora pattar, men är äcklig som har hängiga sådana som ledsamt tittar neråt med stora vårtgårdar och synliga stora blodådror.

Svar: Dålig tröst men ju HM har skitkosntiga storlekar i just underkläder. Jag kan inte ha samma storlek på deras trosor som jag har i deras byxor. Jag går upp flera flera storlekar
Jag har ofta undrat för vilka pygmeer som de minsta storlekar är till för. Inget ont om pygmeer med de är inte så vanligt förekommande i Sverige eller resten av världen för den delen.
The real Hmm

linnea

Du är på rätt spår!!

Fast jag har 75F, tycker inte alls att det är jobbigt, gör ont eller så. Däremot kläder - aaaargh!

- BH-ar är svindyrt.
- Går inte att ha figursydda skjortor.
- Går knappt att ha några blusar eller skjortor med knappar oavsett hur bylsiga de är för när man sitter ner eller rör armarna får man en glipa mellan brösten.
- Urringningar ser ofta mer vulgära ut i den meningen att folk stirrar sig tokiga - och alltid kommenterar.
- Svårt att hitta jackor som inte stramar över brösten.
- För att inte tala om kavajer som aldrig går att stänga!
- Man får inte ha för mycket urringning för då är det vulgärt, men man får inte ha höghalsat för då ser det ut som att man har enorma bröst (det kommenteras också, och se valfri make-over program)
- Ibland känns det som att klädskapare inte räknat med att går man upp en storlek eller två måste de vidga tyget över brösten, inte bara runt magen.

Svar: 80F reporting in! Igenkänningsfaktorn är hög. När jag två år sedan tog studenten måste jag köpa studentklänning i strl 44 då jag egentligen var 38, BARA pga mina bröst. Som tur sydde butiken in klänningen, annars skulle jag ha haft typ en tältklänning. VARFÖR skapas inga kläder för folk med stor byst?!?! Argh.
linnea

Bigfuckingdifference

Jag med f/G kupa. Fy fan kräks på det. Men om man gör det via landsting har de sagt att jag måste gå ner 20 kg. Jag orkar ju fan inte träna pga av brösten. Obehagligt. Kan man Göra det privat utan att tvingas loosa vikt???

Svar: Du behöver inte träna för att gå ner i vikt, det räcker med att ändra kosten.
Ida

NINJAFEMINISTEN - det som inte dödar mig gör mig bitter.

Inte fel spår - rätt spår!! Jag var länge något av en planka vilket var rätt smärtsamt där under 90-talet när silikonbrösten knoppade i varje hörn. När jag blev gravid första gången exploderade mina bröst till enorma meloner samtidigt som jag gick ner massor i vikt eftersom jag mådde illa och spydde nonstop. Jag blev chockad över hur jag annorlunda jag blev bemött med mina stora bröst. Och trots att jag på den tiden inte backade för manlig uppskattning så gillade jag det inte. Män vände sig om efter mig på stan för att få glo ner i min urringning en sekund till.

Idag är mina bröst typ perfekta? I alla fall perfekta för att nästla sig genom patriarkatet - ingen planka som riskeras att hånas men heller inga jättebomber som får män att inbilla sig att de har rätt att reducera mig till typ "Tuttlisa". Jag kan vara någorlunda neutral och det kan jag tänka mig är rätt omöjligt med en större byst.

Jasså?

Har också ett komplicerat förhållande till mina bröst - men av motsatt orsak. Egentligen vill jag inte ens kalla dom för bröst, för mig är de namnlösa tingestar. De är ingenting helt enkelt. Luft. Under större delen av mitt liv har de orsakat mig ångest och självhat. Ska jag köpa en bh måste det vara en balconette, då en sådan där dyr sak från en riktig underklädesbutik. Inget annat passar utan glappar eller skaver. Har nämligen ingen underpol. Urringat går bort, ser ut som f-n på mig. Badar heller aldrig utan bikiniöverdel och tröja. Badar helst inte alls. Byter aldrig om i gemensamma omklädningsrum. Önskar jag kunde få en operation via lanstinget men det verkar vara svårt att få hjälp med bröstoperationer, förminskningar såväl som förstoringar. Nu blev det här en lång rant om mina problem och jag gled från ämnet. Kan förstå att stora bröst kan orsaka ryggproblem, men även små bröst kan vara apjobbigt, fast på andra sätt. Hoppas du förstår vart jag vill komma. Är dom stora/större så är de attraktiva/kvinnliga, är de små/obefintliga är de oattraktiva/okvinnliga.

Sofia

Gud vad jag känner igen mig här. Har själv H-kupa och har alltid blivit sexualiserad pga. detta, i högstadiet benämdes jag ständigt av andra som "hon med tuttarna". Spelar ingen roll vad man har på sig, de syns och uppmärksammas ständigt. Värst är det att vara ute på krogen då stora bröst blir = jag kan göra lite som jag vill. Tack för att du sätter ord på känslor

Cecilia

Har alltid haft pyttesmå lökar och blev grundligt genomretad och mobbad för det hela grundskolan. Avskydde mina obefintliga ursäkter till små knölbröst och bad till alla gudar jag kunde komma på att jag skulle få stora bröst. Det blev aldrig några schyssta pattar för mig och idag är jag väl helt OK med att ha jättesmå bröst - det är om inte annat väldigt praktiskt (ingen behå behövs och de gör inte ont etc) - men jag önskar fortfarande ofta att jag hade ett par rejäla brön att ståta med. Det gamla retet sitter i och jag känner mig fortfarande som lite mindre kvinna, trots att jag vet att det är trams att känna så. Jag är vuxen och feminist och tycker inte själv att man kan vara mer eller mindre kvinna (eller man), men det sticker lik förbannat i mitt irrationella hjärta när jag ser fina mjuka stora bröst och jämför dem med min kantiga tråkiga kropp som så många gånger misstagits för en manskropp (särskilt när jag hade rakat huvud). Vet att jag har en normativ kropp som är vit och smal - men när de där tråkiga känslorna av att vara ful och okvinnlig sätter in spelar det liksom ingen roll emotionellt, trots att jag rationellt kan se att det inte är synd om mig på det stora hela.

Och. Även om jag flyttat från bonnvischan och nu bor i Stockholms innerstad som jag i alla fall när jag var tonåring tänkte mig skulle vara mer tolerant och diversifierad finns det fortfarande nötter av båda könen som känner behovet av att kommentera hur jag ser ut och att man inte ser om det är en tjej eller kille. Varje gång blir jag lika ledsen, både för att det svider att vara ful i mainstremmänniskors ögon och för att jag skäms för att det svider så - jag är ju trots allt stolt över att se ut och klä mig som jag gör. Likafullt står jag där och längtar efter svallande hår och "fina kurvor". Suck.

Lisa

Jag ser absolut ingen som helst fördel med stor byst. Tungt, svettigt, oformligt, hopplöst att hitta plagg som sitter vettigt och bara rent allmänt i vägen. Dyrt med välsittande BH är det med.

De flesta tjejer med byst större än B har nog fått utstå slemmiga äckel som glor, tafsar och håller på. H A T A D E mina som tonåring. Nu har de krympt efter att jag tappat några kilon och jävlar vad skönt!

Skulle de ha varit en aning större hade jag lagt mig under kniven med. De fyller ingen funktion längre mer än att ge ryggproblem och kass hållning.

ozzy

Det är jättejobbigt med stor byst, svettigt, tungt, skavsår, you name it men jag skulle ändå inte lägga mig under kniven då jag har en viss rondör och tog jag bort på bysten så skulle jag få en päronliknande figur och det vill jag inte. Har däremot märkt att om jag tappar vikt generellt så går även bröststorleken ner så det är nog ett bättre alternativ, åtminstone för mig.

Åsa

Hade alltid haft små bröst, blev kallad plankan i högstadiet. Men när jag fick barn och ammade fick jag mycket större och måste säga att jag inte gillar det alls. Det är så himla obekvämt, man måste ha BH, det skumpar när man springer, man svettas under brösten, kläderna sitter konstigt. Hoppas de försvinner igen när jag slutat amma. Bröst, kvinnlighet och sexighet har aldrig varit sammankopplade för mig, fast rent estetiskt tycker jag att alla storlekar är fint på andra kvinnor. Man ska känna sig bekväm i sin kropp framför allt!

Jessica S

Håller helt med, har också problem med stor byst. Har inte blivit utsatt för mer än blickar och antydningar om att jag kanske inte ska ha så urringat (allt blir ju urringat, ska jag leva med polotröjor eller?) vilket jag inte brytt mig om. Det ställer till det i jobbet då jag ofta har en sjal över, annars märker man att särskilt äldre mäns blickar fastnar en stund extra. Sjukt obehagligt. Det största problemet för mig är att jag ständigt har ont i ryggen och får kass hållning på köpet. Om de fortfarande är såhär när jag minskat i vikt kommer jag försöka kräva att få en förminskning av landstinget (har för högt bmi nu). Det går inte att leva med dom! Jag avskyr att ha ont på grund av dom (tränar rygg som en tok för att kunna avlasta och orka), jag avskyr bhproblemet, jag hatar att alla kläder ser ut som tält, jag hatar att få läskiga blickar av gamla, obehagliga män. Jag tror jag kommer grina en skvätt av lättnad när de är borta.

Alfagamma

Så otroligt sorgligt att du har en så dålig relation till din kropp. :-( Jag var 11 och tyckte det var illa, så jag kan förstå dig. Men jag är Ok med de nu. Bara lite bökigt att köpa BH.

En dag i kassan på Lindex sa kassörskan "det är 30 % på alla bh"- "Ni har inte min storlek" (=H-kupa) svarade jag. "Är du säker
på det?" frågade hon, väldigt proffsigt ska jag säga. Jag gav henne mitt bästa leende och nickade lite överlägset (hoppas jag):

Men!
Visst- precis som alla andra har jag blivit taffsad på krogen.
Men i övrigt har jag aldrig upplevt mig behandlad eller betraktad som du besktiver i nedersta stycket.
Däremot rent diskursivt finns det ju massor av exempel på stereotyper- Marilyn Monroe och andra.... det står still i huvudet men även tecknade figursr som Betty boop (fast hon kanske mest har ett stort huvud?) -
Men allltså stora bröst- gärna blond och därmed korkad ... typ.

M

När jag var yngre så kände jag precis som du. Har också övervägt att operera dem, men jag fick det inte godkänt efter undersökning. Sen kom nån form av acceptans. Jag upplever inte att jag blir sedd på samma sätt som när jag var yngre, inte ens om jag går med urringat. (Perverst att tonåring+stora bröst är nåt att glo på). Och sen började jag väl se att jag kanske inte skulle se ut som jag om de försvann. Jag har aldrig sett brösten som fina, eller ett privilegium. Ist var jag avundsjuk på dem som hade mindre och fastare, själv kände jag mig bara tantig. Eftersom de flesta bilderna av stora bröst i media var silikonbröst blev självbilden usel.

Malin

Jag känner inte alls igen det här med att män tittar/tafsar osv på mina bröst (jag har F-kupa). Har nog aldrig direkt upplevt det.
Det är ju jätteskönt på ett sätt, men samtidigt är jag så förstörd i huvudet av patriarkatet, så jag känner att jag ändå vill ha den här uppmärksamheten från män. Jag vill veta att jag är snygg osv i mäns ögon. Har känt att jag aldrig någonsin kommer duga för att män inte kollar på mig på stan/ i skolan eller vart jag nu är...
Samtidigt blir jag så arg på mig själv som tänker såhär, jag skäms även lite då jag känner mig så fånig, och på nåt sätt dålig för att jag inte kan få mäns uppmärksamhet typ... Jag vet ju att mäns åsikter inte ska spela någon som helst roll, men jag har inte kommit så långt i att bygga mitt självförtroende så jag kan leva helt efter det ännu.

Emma

Kommer du att operera dem så att de stämmer överens med idealet, typ lyfta dem, förminska vårtgårdar eller något? Eller kommer du "bara" förminska dem utan att göra nåt åt eventuellt häng osv? Tycker du att det är lika okej om jag som har storlek 65d lyfter mina bröst?

Svar: Fast hängbröst är ju jäkligt obehagligt alldeles oavsett storlek. Jag har B/C-kupa men har alltid haft hängbröst och det är rätt jobbigt. Jag kan inte gå utan BH ens hemma utan att svettas under brösten så att huden där blir irriterad. Det gör också ont, både i "fästena" och framme "bakom" vårtgården där det hänger tungt på den ömtåliga huden. Det kräver också en väldigt bra BH om det inte ska vara jobbigt även med BH.

Jag har funderat på att operera dem av den anledningen men har varken pengar eller mod nog för tillfället.
Lady Dahmer

Matilda Flodin

"Matilda, ja men ni vet hon den korta med långt hår och stora bröst". Det är jag det.

Svar: Men wow, stackars. Låter lika hemskt som att bli beskriven som "hon den smala tjejen". Kanske dags att se att du har det rätt fett som passar in väldigt väl i normen för kvinnor?

Förlåt men jag tycker hela det här inlägget är rätt intressant - snacka om att inte vilja se sitt eget privilegium. Precis som många smala. Och många män.
Lis

Chiaki

Intressant det här med ideal vs privilegier. Jag håller nog med dig om att man inte automatiskt är privilegierad på alla sätt om man tillhör idealet (ibland tvärtom). Däremot tänker jag att det nog är ett privilegium att tillhöra idealet. Jag tänker på det du skrivit om att vara smal, hur ens kropp är det som syns och upphöjs i samhället, och hur det anses värt att sträva efter. På samma sätt upplever jag, med små bröst, att det är stora bröst som syns i samhället, och är det som man "borde" ha.
Jag tror att jag har en ganska ideal kropp, och råkar säkert därför ut för fler tafsningar och äckliga kommentarer av helt okända människor än vad t.ex. en tjock person gör, men min kropp ger mig fortfarande en del privilegier. Är det inte samma sak med stora bröst?
Eller blandar jag ihop ideal kropp och normativ kropp nu? Är det norm att ha stora bröst (på samma sätt som det är norm att vara smal)?

Svar: Fast stora bröst är ju bara ett ideal i media om det är i ett sexualiserat sammanhang? Stora bröst (som är fasta och runda) syns i media om kvinnan ska vara sexig/sälja med sex osv. Fresterskan, älskarinnan, porrskådisen mf. Men i typ alla andra sammanhang där kvinnan framställs som classy, elegant, smart eller "god" är brösten mindre. Det är madonna/hora över hur kvinnors bröst framställs i media tycker jag och visst kan det verka eftersträvansvärt med patriarkal bekräftelse för stora bröst, men det kommer på bekostnad av att bli sedd som ett subjekt.
Emma L

Mella - stolt medlem i PK-maffian

Jag har aldrig tänkt på tuttstorlek i form av privilegium, men jag känner ofta att stora tuttar är jobbigt. Mina är inte direkt gigantiska, har d-kupa, men jag tycker ändå det är jobbigt. Främst med kläder. En tjej men små tuttar kan ha på sig ett linne och bara vara snygg, tar jag på mig ett linne har jag genast en "vulgär urringning" och "spelar på min sexualitet". Sexualiserandet av brösten är jobbigt. Jag vill kunna gå utan bh ibland utan att det tolkas som att jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill kunna ha urringning utan att bli kallad smaklös.

Svar: Jag vill kunna gå i korta shorts utan att få höra att jag har feta lår eller fula ben. Jag vill kunna gå i linne som 16 åring utan att få höra att jag har insjunken bröstkorg och att killen som går förbi hatar tjejer med insjunken bröstkorg. Jag vill kunna gå och träna utan smink utan att bli kallad för ful eller skabbig. Jag har små bröst och råkade ändå ut för en kille som klämde hårt på hela bröstet när jag gick i högstadiet. Tjejkompisen stod bredvid och skrattade. Jag var för chockad för att reagera. Livet suger ofta oavsätt bröststorlek.
Jasså?

♥ ♥ ♥ BAMBI ♥ ♥ ♥

Jag gör allt för att alltid dölja mina bröst. Ända sen mellanstadiet så har killar tafsat på dom, till och med OKÄNDA killar har kommit fram på stan och klämt. Allt detta har gjort att jag gömmer dom. Jag har lärt mig att det är enda sättet att få vara ifred.

Jag kan inte ha linne eller något med minsta urringning för brösten trycker ut urringningen och gör att det blir en väldigt djup-urringning. Allt blir "sexigt" och provocerande, om jag inte har något som går ända upp till halsen, ibland även då. Men tänk om jag inte vill vara sexig??

Men som med allt annat så tror man alltid att "andra sidan" har det bättre. Så jag förstår att tjejer med små bröst tror att det är en "gåva" medans jag nästan känner tvärtom...

Svar: Är inte särskilt grönt på någon sida av gräset tänker jag.
♥ ♥ ♥ BAMBI ♥ ♥ ♥

Emma L

75G här, hej!

Jag hade också ett komplicerat förhållande till brösten i tonåren. Å ena sidan var det det enda jag hade som genererade uppmärksamhet från killarna (jag var så jäkla blyg så jag vågade aldrig prata med nån) men eftersom jag visste att lockelsen med mina stora tuttar BARA satt i att de såg snygga ut med tröja och bh så hade jag ju aldrig vågat visa dem för nån i alla fall på den tiden. Utan stöd var de hängiga, hade bristningar och stora vårtgårdar = äckliga.
Men jag blev mindre blyg och mer feminist och grew to like them med åren. Dom är i vägen och dom är tunga och besvärliga, men dom är också mjuka och en stor källa till sexuell njutning för både mig och min partner. Idag tycker jag inte att dom är äckliga och gillar dom precis som dom är. Men jag förstår fullständigt dom som väljer att förminska brösten. Vare sig det beror på fysiskt obehag av varierande sort eller om det har att göra med samhällets syn på och sexualisering av stora bröst. Eller både och.

RödaHund

Tycker inte du är ute på fel spår. Hade velat göra samma sak själv. Får ont i ryggen av mina.

Mad

Jag har 75I och avskyr mina tuttar. Allt jag tar på mig ser ut som fan. Tröjor/linnen/toppar måste alltid vara minst 1 storlek för stor annars får jag inte plats med bysten.
Ryggen gör ont, spänner nacken och axlarna för att orka hålla uppe vikten, kan inte jogga, sova på rygg eller på mage.. knappt på sidan heller. De gör ont utan BH men gör även ont med BH..

Jag försöker alltid dölja tuttarna. Många av mina vänner vet inte ens om att jag har en större byst eftersom jag alltid haft stora tröjor eller slappa linnen på mig. Om jag inte döljer dom glor folk nåt så förbannat och jag vill inte ha folks uppmärksamhet på nåt sätt.

Så.. jag hade hellre haft små tuttar än stora. Stora tuttar är ju bara bra om de är perfekt runda och hålls uppe av sig själva.. inga naturliga tuttar gör det.

Svar: Jag väntar dessutom på att få förminska mina tuttar, jag är godkänd för operation men väntetiden är förjävla lång.
Så, 1.5 kg tuttar (50%) kommer försvinna sen, vilket ska bli jäkligt gött!
Mad

Pia

Hej!

Denna kommentar har inget med inlägget att göra, men jag
behöver råd samt bara få spy ur mig den galla jag burit på sedan förra lördagen!

Förra lördagen vid midnatt var jag på väg hem och på gatan parallellt med min så står det en karl med sin cykel. Jag noterar honom knappt alls till en början, men så säger han då jag passerar: Jag fick många fina bilder på dig, iallafall!
Lite smått chockad sa jag bara "jaha" och skyndade vidare. Han hoppade upp på sin cykel och cyklade lugnt efter, men styrde efter en tjej som gick strax framför mig. Då jag svängde in på en annan gata blev jag arg över att jag inte följt efter för att se så att hon inte råkade ut för något. Just som jag svängde in på min gata och bestämt mig för att gå efter henne kommer den här karln emot mig på sin cykel och parkerar den där jag ska svänga in på min gård. Med lite panik skyndar jag mina steg och går mot porten med hans ögon brännande i nacken. Inget mer med den saken.

Men. Den här karln jobbar på ett vandrarhem som ligger vid min gård och varje dag jag går ut så ser jag honom på trappen och han stirrar nästan alltid. Jag blir så arg varje gång jag ser honom och vill skälla ut honom, men jag vågar inte. Vad bör en göra? Ska jag bara ignorera hans stirrande eller faktiskt säga något? Ingen i min familj verkar tycka det är så märkvärdigt, men han skrämde iallafall vettet ur mig och jag upplever ett starkt obehag varje gång jag går ut.

Vad hade ni gjort?

MVH/En upprörd tjej

Svar: Fy fan vad obehagligt! Och riktigt dåligt av din familj att inte stötta dig.

Jag vet inte vad som är det bästa att göra men jag tror att jag i alla fall hade tittat tillbaka på honom argt så att han inte tror att det är du som ska vika med blicken. Börjar han prata med dig och ger din någon som helst anledning att skälla ut honom så kör hårt om du vill det. Såna där äckel förtjänar att outas - de tror liksom att de kommer undan med sånt där beteende. Däremot ska du inte känna dig tvungen att göra något som gör dig rädd - jag brukar känna mig starkare av att göra sånt men det är olika från person till person.
sak

Tamlina

Håller med dig till fullo. Livet är inte enklare bara för jag har stora bröst, utan får istället sexistiska kommentarer om dom VARJE dag och blickar.. som jag inte ens bett om. Men tydligen ber jag om det för jag har urringat eller liknande. Men nej !

Sara

Stora bröst = privilegiet att få massa sexuell uppmärksamhet från män vilket alla ju vet är meningen med vår existens.

Gutterflower

Vilket intressant ämne! Och spännande kommentarer. Själv har jag väldigt liten byst vilket jag tyckte var sjukt jobbigt under högstadiet. Fick rejäla höfter tidigt och tyckte det var så otroligt jobbigt att vara så opropertionerlig. Tittade avundsjukt på kompisarna i omklädningsrummet och ville också ha bröst. Sen hade jag ett samtal om det där med en tjejkompis med stor byst, tror det var under nian eller så, och hon berättade om alla problem hennes bröst gav henne. Ont i ryggen, svårt att sova, svårt att träna etcetera och sen dess har jag haft en annan inställning till mina bröst. Visst fyller jag ut med vadderade behåar för att det ska se mer ut men jag slipper allt det där andra.

Som vanligt är det väl bäst att hamna i mitten. Inte för stort, inte för smått. Man ska inte vara för smal, inte för stor. Dessa snäva normer, alltså!

My

Nej du är helt på rätt spår... Diskuterat dessa ofta med mina manliga vänner och bekanta. Den delen som tror att jag som kvinna kan få allt med mina pattar...

Ken Buttering

Jaså nu ska det bli mastektomi här? Du skulle ju kunna nöja dig med att låta en ångvält platta till pattarna, platta rattar anses ju indikera en smart person med teoretisk begåvning... ;)

Svar: Japp, alla vet ju att större bröst behöver mer blodförsörjning vilket ju betyder att ju större bröst du har, desto mindre blod får du till hjärnan. NOBELPRIS NÄSTA!
Lady Dahmer

easycum

bröst generellt är upphovskälla till mycket kroppsångest hos kvinnor. om de inte är för stora så är de för små och annars är de för hänginga eller ojämna.

blev nyligen gravid och mina relativt små bröst växte ganska mycket. det var första gången jag upplevde att det var jobbigt att vara klädd i bara linne.

stora bröst är någonting oanständigt som ska skylas.

Ida

Men jaaaa! 70G här med rätt smal kropp. Med andra ord är det jävligt svårt att "dölja" brösten. De sticker liksom ut rätt mycket.

Jag avskyr mina pattar. De gör ont i dem, rygg/nacke har tagit stryk efter att fått bära omkring på dem i ca 14 år. Tycker definitivt inte dem är snygga, speciellt inte nu när jag är gravid och de blivit lite längre så att säga, haha. Blivit ännu mer otympliga och värker ännu mer.

Det som gör mig så ledsen är att folk tycker det är okej att påpeka ens brösts storlek hela tiden. Kommenterat det tidigare, en vän till mig som sa att jag inte hade bh på mig utan två stycken konsumkassar....sånt får mig att må så sjukt dåligt. Är jag bara ett par bröst eller?

Inte fan säger man till nån typ "men shiiiiit vilken små pattar du har!", men tydligen är det okej att säga så när det gäller motsatsen. Blir så jävla sårad av sånt :(

Har varit i kontakt med vården och kommer förmodligen få förminska dem i framtiden när jag ammat klart. Mycket pga smärtan de tillför mig, men till stor del också alla kommentarer man får/fått genom åren. Så jävla sorgligt att man ska behöva känna så...

Kanhetavadsomhelst

80 i här, och satan vilket komplex mina stora tuttar varit typ hela mitt liv. För som många här sagt - det spelar nästan ingen roll hur en beter sig för oavsett hur man klär sig så anses man lite "vulgär" och att man "spelar på sexigheten" för att man har stor byst och typ vägrar tjocktröja på sommaren. Ännu jobbigare har det blivit nu när jag i mitt yrke bör klä mig anständigt för att många av de jag möter inte haft sexuella relationer på år och dar samt svårt med kontroll m.m. Men hur fan klär man en I-kupa utan att det syns och drar uppmärksamhet och var gång blicken vandrar dit är det JAG som står där som ett fån och skäms. Ska också operera mina mindre dels för ryggsmärtor men även för att omgivningen ska sluta glo så förbannat.. Kanske att en även kan få känna sig mindre "provocerande" på jobbet också.. Suck.

Snåtuttad

Håller med!

Erica

Tycker visst att det är ett sorts privilegium att ha stora bröst. Som småbystad har jag fått utstå mycket kritik och "hat" från män som tyckt dem var för små. Kommentarer att det är fult med små, att alla vill ha stora. Alla ideal, alla tidningar på tv, alla har stora bröst, självklart inte för stora då. Men Jag har mått väldigt dåligt över min små, fått kommentarer som "du har ju för små bröst för att tuttknulla". "hon är ju snyggare för hon har ju större bröst än du" osv osv. Om det nu inte räknas som ett privilegium, varför räknas det som ett privilegie att vara snygg då? Det är väll samma sak. Du får mer uppmärksamhet från samhället men samtidigt mer sexuella övergrepp och sexism. Har du större bröst är du mer accepterad men får också mer sexuella övergrepp och sexism. Tycker inte att någon av dem är ett särskilt privilegie, båda medför fördelar och nackdelar.

Svar: Alla kändisar har inte stora bröst. Långt ifrån.
Erica

Anna Martin

Opererade bort 1 kg på varje bröst plus ett lyft för 3 år sedan, bästa jag gjort!!!!!
Landstinget betalade
Har numera en byst som är i proportion med resten av min kropp. Så jävla skönt

Emilie

Nu har jag aldrig haft problemet med att folk vill ta på mina bröst och har aldrig tänkt att de stora bröst skulle vara ett privilegium. För mig har det genom hela tonåren enbart varit en jobbig sak. De började växa som tioåring och som elvaåring hade jag redan väldigt stora (har ingen aning om vad jag hade i storlek då eftersom jag inte köpte min första riktiga bh förrän jag var typ femton). Verkligen hatade den kropp jag fick med höfter och skit och brösten var ju bara i vägen när jag lekte!

Minns att folk viskade bakom ryggen på mig om diverse saker och vissa trodde att jag gjort en bröstförstoring (alltså va?). Nu har jag 80D och det är visserligen inte mycket men under en period när jag vägde lite mer så var jag uppe i lite större storlekar. Det jobbigaste är att de hänger så mycket och är ivägen. Skulle aldrig gå utan bh för det känns så obehagligt när de hoppar runt och kläder sitter inte bra då. Dessutom är högra en storlek större än den andra.

Vet att många har det mycket värre med mycket större byst. Har kompisar som har det problemet och då känns det bara fel att jag sitter och gnäller över mina när de inte alls är så stora. Men det har tagit lång tid innan jag känner att jag trivs med både min kropp men speciellt mina bröst. Nu är jag 27 år och får nästan panik när jag råkar visa lite klyfta om jag skulle ha en klänning med lite urringning.

Sanna L

Du har rätt! Man ska göra det som känns bäst för sig! Jag blir ju ännu mer förbannad på detta samhälle när kvinnor känner att de måste lägga sig under kniven för att slippa bli antastade! Det är en sak att göra en operation för kroppens välmående, ex en väninna till mig som hade fasligt ont i ryggen och tyckte det berodde på bröstens tyngd, men något helt annat att operera sig fastän man kanske inte vill. Som kvinna och människa borde en få se ut som en vill utan att någon klåfingrig jävel tafsar.

Sanna L

Jag skulle också vilja ha mindre bröst, är så oerhört less på alla äckel som står och dreglar för att jag ibland inte vill stänga in min kropp och svettas som en gris.

Hella

Jag tycker du har gjort ett bra val om du känner det är jobbigt med större bröst. Jag kan även förstå dom som vill förstora sina bröst. Jag tycker man inte behöver skuldbelägga någon i denna diskussion och vill man göra ett ingrepp av endast den anledningen att man tycker det är snyggare så får man det. Jag bryr mig inte det minsta om någon gör ett ingrepp oavsett anledning och varför skulle jag?! Det är inte min kropp det handlar om.

Ellen

Intressant läsning och vad galet det är så vanligt att vi kvinnor mår dåligt över våra kroppar och har färdiga mallar över vad som räknas som proportionerligt etc.. Men jag tycker inte alls det fungerar att jämföra och jämställa förminskande bröstoperationer med förstoringar som vissa gjort..

Har själv små bröst och har inga som helst fysiska problem med det och tycker det verkar jobbigt att ha stora bröst som är i vägen hela tiden. Har förståelse för att andra småbystade kvinnor upplever det mer jobbigt än vad jag gör och vill inte alls med denna kommentar skuldbelägga de som väljer att förstora brösten, men det handlar om helt andra orsaker än de rent fysiska, och tycker därför inte det kan likställas med att ex behöva förminska bysten pga problem med ryggen.

Exempelvis tänker jag mig att om vi gå mot ett samhälle där det blir mer och mer normaliserat med skönhetsoperationer som ex bröstförstoring, så blir det ju också mer och mer konstigt och "fult och onormalt" med små bröst, och därmed blir det mer press på de som inte opererar sig. Jag vill i alla fall inte att ideal ska normaliseras och försnävas mer och mer, det bästa är ju om alla storlekar och former är fine utan värderingar... och så att man kommer lite längre ifrån den här fixering vid kropp och utseendehets som ju inbegriper alla som råkar födas till mänskliga varelser vare sig de vill det eller ej.

Vad jag vill säga är att det vore fint om fler kan se sitt kropp lite mer som ett verktyg för att samhället ska gå i den riktning man vill. Genom att "göra om sig" till pågående idealbild över hur en person ska se ut utan att ha fysiska skäl till det, så kommer vi inte få ett mer öppet och tolerant samhälle på sikt. Jag tycker den insikten är mer värd än att behaga ett ideal som jag ändå tycker är förkastligt.

T

Jag är en tjugoårig tjej som i proportion till min kroppsbyggnad har stora bröst.
Jag känner igen mig i det du säger om att storbystade kvinnor inte tas på allvar, och jag känner framförallt av att folk (främst män som är ett par år äldre än mig) verkar tycka att det är okej att approacha mig och mina tits på ett annat sätt än kvinnor med "anständiga" bröst. Det blir från första början sexuellt laddat - även i helt och hållet sexuella situationer, och om jag är helt och hållet ointresserad och tar avstånd.

Fastän jag anser mitt tuttproblem är ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem, har jag gjort en egen liten quickfix och pressar dagligen in mina tuttar i sportbehå som plattar till det mesta. Detta tillsammans med "anständiga", ickeavslöjande toppar gör att jag klarar mig rätt så bra och slipper snuskblickar på såväl tunnelbanan som ute på krogen. De dagar jag inte orkar klämma ihop tuttarna, känner jag mig illa till mods av de blickar/bemötande jag får, och så kan jag komma på mig själv för att oroa mig över att "samhället" kommer att anse att det är mitt eget fel om jag skulle råka ut för något otrevligt.

Det är sjukt att detta är 2014...

Nanna

Alltså detta känns så skönt att läsa(jobbigt också förstås)! Jag har haft liknande problem hela mitt liv och haft svårt att sätta ord på det när jag ska förklara varför jag inte är nöjd över mina stora bröst. De blir liksom allmän egendom och jag har nästan distanserat mig från dem, som om de inte vore en del av min kropp. Dessutom så hyllas ju inte stora bröst av samhället, de ska vara stora bröst men de ska ha samma form, fasthet och utseende som små bröst. Jag har hatat att ha stora bröst så länge, hatat att inte kunna ha sköna sommarklänningar utan att bli kallad utmanande och porrig, hatat att inte kunnat ha sköna öppna linnen. Och främst av allt hur mycket folk kan discredita ens intelligens och anta att man är en korkad bimbo ( i synnerhet om man har sommarblont hår). Varje jävla fest:"oooh vad duktig du är, du är ju en riktigt smart för att vara blondin". Det är så tröttsamt. Jag är så glad för den här bloggen, en ledstjärna för en ung normkritisk feminist!

Lottsky

Tyvärr har du klockrent rätt LD. Har också stora bröst och jag har alltid haft bröst proportionellt större än resten av mig så det hjälper inte att gå ned i vikt heller. Jag har upplevt hela mitt vuxna liv hur jag har reducerats till ett par stora bröst och har till på köpet en hårfärg som gränsar till rött. Rött hår och stora bröst, kan bara betyda en sak väl? Fy fan så less jag är på den synen, har blivit behandlad som bröst på ben och bemötts av en attityd från män att jag typ inte kan ha känslor, inte behöver bemötas schysst för jag är ju liksom två stora bröst som kommer gående och inte en person. Och det där märkliga bemötandet från vissa, att jag skulle framhäva brösten eller sätta dem i fokus - förlåt men de finns och jag kan inte gömma dem! Eller den läskigaste attityden av alla - att män tycker att ska vara stolt över brösten? Stolt? Över gener? Eller vad sägs om att få ett sms från en kille jag hade lite lattjo med en tid: jag saknar dina stora bröst. Inte var det mig han saknade inte, utan brösten. Jag svarade givetvis inte, men en skör och ledsen kvinna blev inte direkt gladare. Jag är en hyfsat smart donna dessutom, så att behandlas som om jag skulle vara lite dummare än andra p g a brösten, det är fan inte vettigt. Vill inte operera mig men förstår de som väljer den vägen. Att endast sexualiseras och endast varit intressant för motsatta könet som liggmaterial p g a mina bröst har gjort mig så ledsen och sedan förbannad och att kvinnor alls ska behandlas så är något som gör mig riktigt riktigt arg mellan varven. Fan, det är mjölkkörtlar som bebisar ska få mat från, inte bara männens glogodis. Usch. Att kvinnor inte ska kunna få respekteras oavsett storlek och form på bröst och rumpor är för fan inte okej någonstans alls!

Hej

Jag tror att du har rätt i stora delar av din analys om hur storbystade behandlas. Jag tycker synd om er med större bröst som skriver om hur ni bemöts - som ett styck kött :( Det är precis så jag har tänk mig att storbystade behandlas. Jag har mindre bröst och har själv vart med om att folk har stirrat där istället för ansiktet. Vet hur obehagligt det är. Kan tänka mig hur det är för dem med större. Sånt händer ju inte mig ofta i alla fall.

Li

Önskade länge att jag skulle få stora bröst. Såg att det gav bekräftelse som kvinna/tjej och var det som sågs som snyggt. Föreställningen om att du duger när du har mens och bröst att ha bh till. Men brösten växte inte särskilt mkt mer och jag visste ju iofs att det var så det låg till. Fick förlikas med att det inte skulle bli någon klyfta. Men började i samma takt också märka att frånvaron av bröst gjorde att min kropp knappt gavs någon uppmärksamhet alls av killar och män, jag blev ointressant (alltså jag utstår och har utsått sexualiserade kränkningar - är ej skonad - men vet att jag i många avseenden också kan göra mig osynligt just pga platt överkropp, och det använder jag mig av, ofta). Har dessutom kunnat sporta o ha mig utan att behöva ha dubbla sportbhar som varannan vän.
Det jag ville ha sagt och dela med mig av är att jag definitivt tror att mina, med samhällets mått mätt, små bröst gjort att jag lättare kunnat acceptera och förlika mig med hur min kropp är, just för att den inte varit i ögonfallande (glömde jag säga att jag varit liten/smal all my life?). Den har varit min egen. Och förstår helt viljan att göra en bröstförminskning. Så jävla skönt att kunna bli osynlig i ett patriarkat! ....sen är käften en annan sak. men just för att min kropp är "neutral" så har jag känt stryka i att använda orden och säga ifrån när min och kompisars kroppar kränkts av killar/män.

embla

Har alltid haft små bröst och gud så jag hatade de små rackarna i tonåren. Tyckte iof att hela min kropp var oproportionerlig men de väldigt små brösten var nog värst och jag provade diverse tvivelaktiga övningar och tillskott som nån kvinnohatande jävla tidning tipsade om, för att de skulle växa.

Fanns inte i min värld då att det kanske inte alls är så himla roligt med stora bröst. Skulle iof säkert tagit sliskiga män som en komplimang och blivit glad också. Gick upp en del i vikt ett tag och då "fick jag bröst", fortfarande inte STORA vid en välfylld B ju, men blev redan då bemött annorlunda och alla skulle kommentera "wow du har ju fått bröst, snyggt" osv, tyckte bara det var skitjobbigt och obehagligt, och kan inte ens föreställa mig hur det är att bli bemött som typ "bara bröst". Så himla sjukt.
Nu är tuttarna dock åter i knappt synligt läge och jag tycker det är skönt, känner mig helt plötsligt på nåt sätt privilegad pga slipper iaf tutt-idioterna...

Dalkullan

Jag har då aldrig känt mig privilegierad av mina stora bröst! Har haft ont i ryggen/axlar/nacke sedan jag fick dem (typ 13 års åldern), fått höra att jag är vulgär när jag klär mig i lika kläder som mina vänner, har lagt ner en jäkla massa pengar på BH:ar eftersom min strlk inte finns i "vanliga" butiker, jag kan inte ha vissa klädesplagg som t.ex skjortor, då de är alldeles för små över bysten om de ska sitta bra över resten av kroppen.
Jag har fått höra okända människor kommentera mina bröst som om de vore utställningsobjekt för allmän beskådan. Både tjejer och killar har tagit sig friheter att faktiskt komma fram och ta(!) på mina bröst på krogen just för att dom är stora (tjejer för att de vill känna om de är äkta, och killar för att.. tja, för att de bara är vidriga antar jag). Jag har alltid känt att det är mina bröst som kommer först in i ett rum, och efter kommer jag. Att jag alltid blir dömd i förhand för mitt utseendes skull och att människor inte tar mig riktigt på allvar för att jag är blond och har stora bröst.
När jag ansökte om en förminskning genom landstinget så fick jag höra av kirurgen att jag var ju minsann inte ute efter en bröstförminskning, jag ville ju bara göra dom snyggare och att jag kanske skulle behöva ett lyft, men det fick jag ju minsann göra privat. Han hade ju träffat på min sort förut.. Har nog aldrig känt mig så nertryckt som den gången (jag rekommenderar inte landstinget Västmanland!). Visst, min rygg mår säkert mycket bättre av att min H-kupa får sig ett lyft och ser lite snyggare ut..
Jag skulle kunna göra lista hur lång som helst. Jag kan inte se att mina bröst har gett mig någon fördel i livet, enbart nackdelar. Och så fort jag har kläckt och ammat bebben i magen så ska de stora, otympliga brösten väck!

Linnéa

Blir typ lycklig för din skull! Jag har "bara" en c-kupa, men skulle gärna vilja göra ett lyft/förminskning efter mitt andra barn. Jag störs något fruktansvärt av mina bröst och att ständigt behlva klämma in dom i obekväma bh:ar! Skulle gärna gå bh-lös hela tiden, men då får jag ont.....

Jag hoppas på att få råd med detta inom några år!

Zimster

Har så delad åsikt om sånna här inlägg. Bra att det problematiseras och ses ur olika vinklar å ena sidan.

Å andra sidan är jag sjukt trött på ALLA artiklar som rör kroppshets. Vare sig det handla om "inför badsäsongen, du duger som du är fast du är tjock eller rynkig, eller som detta: en smart text om ett uppmärksammat område på kvinnokroppen. Som jag ser tyvärr följer med 100 kommentarer där fler känner sig manade att redogöra för sin bh storlek." Alla sånna här texter gör mig medveten om min kropp på ett sätt jag inte är bekväm med.

Jag försöker träna mig själv i att se min kropp som ett redskap och ett fordon, och har försökt anamma en unisex attityd och stil till vardags vilket är lättare sagt än gjort. Men det är väldig befriande att kunna ägna sinnet åt annat än utseendefixering. Ja jag får kommentarer, men precis som i min punkperiod i tonåren så är jag liksom förberedd eftersom det är ett aktivt val.

Men nu sitter jag här. Igen. Och funderar över hur många centimeter mina bröst hänger och vad jag känner för ett framtida bröstlyft.

Sen är det så att, ja samhället har ideal, men INGEN är nöjd! Kvinnokroppen delas upp i sina beståndsdelar och alla har sina egna små orealistiska normer. Och det man inte är nöjd med, det är det man ser ÖVERALLT. När jag var smal såg jag bara stora bröst överallt. Nu har jag bröst men ser bara smalhets överallt. Mitt hår är tunt och det kommer bli tunnare med åren. Som med alla kvinnor i min familj (och säkert i många många andra familjers). Bara en tidsfråga innan jag ser svallande hårmanar överallt. Det är så vi fungerar och bortsett från att vi borde skicka normalidealet åt helvete borde vi sluta fokusera på våra kroppar. Punkt.

När jag är missnöjd över en kroppsdel försöker jag tänka att jag bara är en bilolycka ifrån att tappa den helt. Blir jag av med mina cellulitdrabbade ben så kommer jag SE BEN ÖVERALLT, var så säker. Hoppas det sätter lite perspektiv på debatten.

Cevep

Här är en annan storbystad, som fick bröst tidigt och fullkomligt avskydde det. Ändå är jag väldigt delad i denna fråga. Själv har jag inte haft fysiska problem av brösten (ont i ryggen) och i ärlighetens namn tror jag att det är ganska ovanligt att man får ont av det. Ryggsmärta är ett av de vanligaste symtomen som mänskligheten har, och har man stundvis ont i ryggen och dessutom en issue med sina stora bröst är det lätt hänt att man kopplar ihop sakerna, psykologiskt eller rent taktiskt (som ett sätt att få operationen).

Jag har svårt att acceptera mina stora bröst för att stor byst i vår kultur symboliserar en massa egenskaper som jag inte vill identifiera mig med: en mild moderlighet, en ofarlig och okritisk personlighet, en bullbakande omsorgstyp som vill gifta sig och föda massa barn. Jag ville vara allt annat, jag ville vara en Salandertyp, en Uma Thurman i Kill Bill eller (helst!) en Sigourney Weaver i Alien och minns att jag upplevde det som ett direkt svek från min kropp när brösten kom tidigt och blev stora och yppiga på nolltid (ordet "yppig" är valt med omsorg: jag avskyr själva ordet).

Ändå tycker jag att tanken på bröstförminskning är problematisk. Att ändra på kroppen istället för att försöka överskrida de kulturella attribut som stämplas på en viss sorts kroppar, det kan jag inte se som annat än ett nederlag. Historiskt och geopolitiskt är det en extremt priviligierad situation att kunna skära bort det där på kroppen som stör mig. Jag inbillar mig att min kamp för att acceptera mina bröst (jag skulle nog kunna övertala landstinget till operation om jag ville) och istället bidra till förändra bilden av storbystade kvinnor är något jag gör i solidaritet med alla som inte har möjligheten att förminska brösten. Kanske gör det mig till moralist, jag vet inte.

Svar: Det sista stycket tycker jag kan fungera även omvänt... Alltså att inte operera till större från en mindre byst pga solidaritet till andra småbystade. Fin kommentar!
Cassandra

mia

Min mamma fyllde 70 i Januari och förra veckan opererade hon bort nästan ett halvt kilo på varje bröst. Hon har haft problem i över 40 år och trodde att det bara var att leva med det, men nu sa hon stopp. Hurra för henne!

Kajsa

Du har helt rätt som vanligt.

Lilla K

Opererade bort ca hälften mina bröst för 2.5 år sedan vid 21 års ålder från G till D/C. Har liksom du och många andra haft stora bröst sen 10 års ålder. Har inte ångrat det en sekund.
Med G-kupa var det omöjligt att gå ut på krogen utan att både män och kvinnor stirrade eller helt ohämmat frågade om jag hade opererat dom. Eller kommenterade högt till sin polare att "dom där är lätt silisar". vissa tog sig friheten att helt ogenerat ta på dem "bara för att känna". Med stora bröst kom andra krav på att vara sexig, tillgänglig och bjussig på vad min kropp hade att erbjuda. Mina bröst var ett konstant samtalsämne för ALLA.
Opererade för att förebygga fysiska problem, men även på grund av sociala faktorer. Har inte ångrat mig en enda gång att jag gjorde det och kan rekommendera det till alla som får ångest av sin stora byst. Är mkt glad över att jag valde att göra det i relativt ung ålder eftersom jag nu kan vara mig själv på ett helt annat sätt, utan att definieras av min kropp.

Lycka till!

Kristina

Har alltid haft ganska små bröst (b-kupa). När jag var yngre kunde jag känna att det var jobbigt ibland och visst har jag haft en del paddade behåar. Fick höra när jag var 15 att "Hade du bara haft större bröst hade du haft en perfekt kropp". Kan skratta åt det idag.

Dock måste jag säga att det aldrig rådit någon brist på manlig uppmärksamhet trots brist på stora tuttar. Negativt eller positivt så är det inte alla män som gillar stora bröst medans andra så klart älskar det. Men det är väl ändå inte det viktigaste? Krogragg har du nog inga problem att få oavsett.

Förstår dock verkligen att man vill förminska om det är tungt. Men i övrigt så kanske vi helt enkelt ska lära oss att älska oss själva oavsett storlek.

Ove Kristian

Skjønner godt at kvinner og jenter med store bryster erfarer at det ikke er sosialt akseptert å ha veldig store bryster. Man skiller seg ut fordi en har noe som er sjeldent og ikke så mange har.

Frida Markendahl

Jag skrev precis ett inlägg "bröstinlägg" i min blogg om mitt komplex över mina små bröst. Därför var det otroligt intressant att läsa ditt inlägg, som gav mig ett annat perspektiv på saken. Det är sjukt att samhällets normer inte tillåter kvinnor vara nöjda med sina bröst - oavsett om de är små eller stora. Bröst är ju bara en kroppsdel, en kroppsdel som råkar leva i ett samhälle som sexualiserat dem, som bestämt hur de bör se ut samt när, hur och var de får (och inte får) synas.

http://lettersbyfrida.wordpress.com/2014/06/17/alskade-brost-pupper-pattar-och-tuttar/

Sanna

När jag var typ 15år så försökte jag få hjälp med att förminska mina bröst eftersom jag hade mycket ångest av all uppmärksamhet som jag fick. Jag fick först (och sist) ett samtal med en psykolog på ungdomsmottagningen.
Men psykologen tyckte inte att jag skulle vara besvärad av mina bröst, tvärtom. Hon sa att Dolly Parton alltid hade varit väldigt populär bland män. Så jag gick hem, slängde mig på sängen och storgrät. För jag ville inte vara Dolly Parton och jag ville inte ha någon mer uppmärksamhet av männen. Såhär i efterhand inser jag vilken hemsk sak det är att säga.

Att kalla lättklädda kvinnor vulgära är rent kvinnohat  – Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta

[…] kvinnor med jättebröst är vulgära? (Svar ja, detta har jag skrivit om förr. Hur kvinnor med stora bröst ses som mer vulgära och sämre) Mina bröst täcks ungefär lika mkt […]

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress