Kvinnor som inte bryr sig om vad män tycker

Finns det nåt mer provocerande än kvinnor som inte bryr sig om hur de ser ut? Som kanske är tjocka och inte skäms för det? Som kanske skiter i att raka sig eller vårda sitt yttre eller klä sig rätt för sin kroppsform? Det är som ett slag i ansiktet (eller allra helst en spark) på patriarkatet och många män (men även kvinnor) tar det som en personlig förolämpning när man bara glider omkring och är oknullbar. Helt medveten om det och utan vilja att ändra på det. Hur vågar du? Dig skulle jag aldrig vilja knulla! (värsta man kan säga till en kvinna tydligen)

Det finns män som på fullaste allvar tror att jag och andra feminister med mig medvetet förfular oss för att på så sätt slippa manlig bekräftelse. Detta ska bottna i nåt slags trauma eller brinnande manshat. Jag har läst män spekulera i att jag blivit tjock för att slippa förhålla mig till män. Som om det alltid handlar om dem. Vill vi inte behaga männen så måste det betyda att vi aktivt försöker äckla dem. De blir tamejfan helt livrädda av tanken att det finns kvinnor som går runt och totalt skiter i vad män tycker, tänder på eller vill. Som inte låter männen sätta agendan i alla val vi gör.


Hur ser kvinnofällor ut egentligen?

Hur ser er ekonomi ut, ni som lever i heterorelationer? Delar ni lika? Har ni gemensam ekonomi? Betalar ni procentuellt? Jag stöter ofta på föreställningen att det skulle vara jämställt att dela 50/50 men tycker det låter som en utopisk vanföreställning med tanke på att lönerna är allt annat än jämställda.

Nu tänker många kanske att det är himla viktigt att kunna betala för sig själv, som frigjord jämställd kvinna, och att kvinnofällor är att undvika men då tänker jag iallafall att den där kvinnofällan, den kanske inte är den man tror. Kvinnofällan är kanske att tro att man kan leva jämställt i ett patriarkat? Det kanske är en kvinnofälla att utgå från det och göra sina ekonomiska val utifrån den föreställningen?

Och att den största kvinnofällan inte ligger i att låta sig betalas för utan vad som sker i det långa loppet: hur klarar man pensionen? Hur klarar jag mig om vi separerar? Är jag fri att lämna om jag vill, när jag vill? Hur ser min ekonomiska trygghet ut? Har jag eget kapital? Är jag verkligen beroende för att han betalar allt just nu eller skulle jag klara mig på egen hand? 

Jag lever själv i ett ekonomiskt beroende pga att jag inte tjänar tillräckligt för att klara mig på egen hand, men detta är ju ett konstant oavsett hur mycket eller lite pengar jag får av makens inkomst. Dvs jag skulle ej klara av att försörja mig på egen hand om jag bestämde mig för att lämna honom idag. DET är en kvinnofälla och DET är jobbigt och problematiskt. Skulle jag ha en fullvärdig egen inkomst, om en dålig sådan, så skulle min beroendeställning förändras. Jag skulle inte vara beroende av hans inkomst för att överleva och det skulle göra mig mer fri även om jag i dagsläget spenderade varenda krona av hans. Skulle min man hålla sina pengar för sig själv och börja kräva att jag betalade mer hemma så skulle jag se det som en krigsförklaring. Inget annat. Män som kräver detta utövar makt och kontrollbehov och jag har sett mer än en kvinna få sämre livsvillkor och mindre frihet pga denna snedfördelning.

Jag tänker också att den ekonomiska orättvisan ibland är så omfattande att man kanske  får mer frihet eller möjligheter om den med högre lön betalar så mycket som möjligt medan vi lever ihop, medan jag kanske kan lägga undan mina egna pengar till a rainy day. Så om vi splittar och han med sin höga lön kan leva vidare i överflöd and no worries så kanske jag klarar mig bättre med min lägre lön om jag kunnat spara undan lite innan. Förstår ni hur jag menar?

jämställdhet

Bild: Fanny Åström

Nåt måste hända

Behöver nog göra radikala förändringar om jag inte ska gå i tusen bitar. Gick in på Twitter idag och redan efter fem minuter så är jag som urblåst. Internets rövhål. Det är liksom inte ens kul längre? Det ger mig ingenting. Ingenting annat än ångest, krav, hat från antifeminister och hat från medfeminister:

   

   

(Ja alltså dessa citat är från andra feminister, ifall det var oklart) 

Och så det sedvanliga: sexism, hot, idioti och skit.

Tänker alltså att jag behöver: 1. Cutta ner på det som drar energi. 

Men också 2. Ägna mig mer åt bloggen OCH 3. Renovera bloggen! Typ ändra hela designen. Måste gå vidare, det är ej 2008 längre och jag är ej "provokatör" på samma sätt som då. Jag behöver VÅRSTÄDA och nystarta eller nåt. Vill skriva mer om föräldraskap och mer om grundläggande saker? Gå tillbaka mer to mah roots. Min styrka är där.