Lady Dahmer

Överviktiga är inte latare eller dummare än smala

När jag skriver att man måste svälta och utsätta sig för mycket obehag om man vill gå ner i vikt så kommer det alltid en eller två och ropar om hur lätt det var för dem och att de aldrig behövde gå hungriga och att ''alla kan om de vill för kunde jag så kan du'' och jag ba nä asså lyssna på vad det är ni säger?!

Så här va: Om du tycker det är lätt och kul att banta och om du aldrig behöver vara hungrig under denna process så förstår jag att du klarar av att gå ner i vikt. Det hade jag också klarat av om det var så enkelt. Det hade vem som helst liksom. Men nu funkade det inte så. Jag har bantat med flera olika metoder (alla som alltid rekommenderas) och nej, jag var hungrig precis hela tiden. Att det är så svårt att gå ner i vikt är för att man är tvungen att gå emot sina instinkter, sitt fysiologiska behov samt ignorera kroppens signaler. Under en väldigt lång tid. Hungern blir liksom det minsta problemet för hela kroppen och hjärnan skriker och slår bakut. Varje gång du äter så triggas mekanismer som gör dig hungrigare, väcker ditt sug, lagrar insulin och motverkar viktnedgångsprocessen. Fan det här är grundläggande biologi, står det inte med i bantingsbiblarna?

Överviktiga är inte dummare än nån annan. Vi är inte latare eller okunnigare eller bekvämare än smala, det är inte därför vi är tjocka och det är inte därför vi misslyckas med viktnedgång men gång på gång så visar folk i sådana här diskussioner sitt illa dolda förakt och sina fördomar för tjocka när de fortsätter tjata ner oss med diettips. ''har ni provat det här?'', ''om man gör si och så...'' HERREGUD VI VET. Vi har bättre koll på det där än random smal person som aldrig behövt ta ställning till sin kropp eller vikt på samma sätt. Sluta behandla oss som dumma barn som inte vet vad som är bäst för oss. 

Beatrice

Ha, att det skulle vara bättre och mer hälsosamt att vara smal? Gick upp nästan 20 kg på 2 år när jag började äta riktig mat. När jag slutade skippa maten i skolan, rörde på mig ett par gånger i veckan och åt vad jag ville gick jag upp i vikt, men mådde bättre än någonsin. När jag var som smalast åt jag i princip bara godis och lite mat då och då, samt drack en jäkla massa energidryck. Inte fasen rörde jag på mig heller.

Nä, orkar inte med folk som bah "rör på dig, ät nyttigt, och så går du ner i vikt!" Man bah "eh, nej, käften".

Mad

Förstår inte varför folk inte antingen läser på om kroppstyper, ämnesomsättning och gener eller skiter i hur andra ser ut. Vad gör det Gösta 67 år i Köping om jag har fetma eller inte? Hur lider Greta 46 år i Malmö om jag inte tränar?

Dessutom verkar svårt även ha svårt att förstå vad MOTIVATION egentligen är. Det handlar inte om hur man definierar ordet, utan vad det faktiskt innebär. Allt man gör kräver motivation, även små saker som att gå på toa, äta och sova. Precis som jobbmöten, träning och sex.

Svar: Håller med i det första, fattar inte varför folk ska klaga på andras vikt, jag klagar inte på de jag tycker har fula kläder (och det är många)
Mad

When Darkness Falls

Det är komiskt att se hyckleriet hos de här personerna. Det är bara att bestämma sig för att gå ner i vikt för då kommer det funka och man behöver inte alls vara hungrig för så fungerade det för mig! Och ändå blir samma personer illa berörda av tonen och svaren de får. Det verkar väl osoft? Bestäm dig för att vara glad istället! En gång var det en person som svarade mig otrevligt och jag bestämde mig för att inte bli upprörd och så blev jag inte det! Nu har jag bevisat att ingen behöver bli illa berörd av någons svar mer, bra va?

Jennie

Det är jobbigt att inse att alla inte har samma förutsättningar, vi blir ofta itutade det från så många håll. Att man kan vara sin gen lyckas smed och blabla. Men allt är inte möjligt för precis alla, vi lever i väldigt orättvis värld. Och det är tufft att inse.
Och med orättvis menar jag inte att somliga svälter och andra är överviktiga, det känns som en väldigt förenklad bild av resursfördelning.

Svar: Jag tror precis som du skriver att det många gånger är för obehagligt för folk när deras världsbild ruckas på, för iom det ruckas deras självbild också. Dels måste de inse att de inte är de genomgoda sympatiska och empatiska människor de trodde att de var och dels måste de inse att det kan hända MIG också och jag kanske också skulle vara totalt maktlös och utan förmåga att påverka ens det misnta lilla. Det skrämmer skiten ur många tror jag och därför håller de av ren självbevarelsedrift kvar vid uppfattningen att somliga har sig själva att skylla och att de SKULLE kunna ha det på något annat sätt, om de bara VILLE. Det är deras eget fel med andra ord.
When Darkness Falls

Heli

Det här är SÅ viktigt och kan inte nämnas många gånger nog. Gång på gång måste vi påminnas om (eftersom media och människor omkring oss ofta förmedlar det motsatta budskapet) att övervikt inte är relaterat med låg intelligens eller en oattraktiv personlighet.

Jag fick själv en högst obehaglig påminnelse om hur hjärnan är lurad att koppla ihop övervikt med negativa egenskaper när jag satt på en föreläsning häromdagen. En kraftigt överviktig kvinna räckte upp handen under föreläsningen och gav några reflektioner som var (enligt min uppfattning) helt geniala och jag kom på mig själv med att tänka "Oj, vad smart hon är för att vara så pass överviktig".
En nanosekund efteråt inser jag vad jag precis tänkt och skäms som en hund, men det var samtidigt nyttigt för mig att inse att jag även fortsättningsvis måste reflektera över mina egna, inre "sanningar".

Svar: Det stämmer bra med den attityden jag möter. Jag vet att jag måste formulera mig oerhört väl och genomtänkt, annars blir jag avfärdad direkt, vilket jag verkligen får tänka på när jag söker vård. Det går inte att vara spontan och flamsa till det eller kasta ur sig något ovettigt längre som jag kunde göra innan jag blev fet. Jag döms på ett sätt som jag aldrig gjorde tidigare.
When Darkness Falls

Mathilda

Men även den här jävla övertron på att "OM DU GÅR NER I VIKT KOMMER ALLT ATT BLI SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE"
Jag gick ner i vikt för att jag inte orkade med hur jag bemöttes av människor och av samhället.
Jag var hungrig.
Jag var trött.
Jag mådde INTE bra under processen men jag gick ner i vikt.

Man kan köpa mindre kläder, man blir mindre hatad av samhället, men inte fan är jag hälsosammare nu och inte fan är jag lyckligare - inte på grund av min kropp iallafall.
Så den där jävla "jag gick ner i vikt- jag är frälst och nu älskar jag mig själv och min kropp" - jag tror att det är jävligt sällsynt.

Clara

Jag har gått ned i vikt (pga. av att jag inte mådde bra kroppsligt) genom den mycket logiska metoden "äta färre kalorier än vad jag brukar". Jag åt mindre av "den vanliga" maten och lät grönsaker i olika former ta den största platsen på tallriken. Rent mängdmässigt åt jag MER än vad jag gjorde innan och gick aldrig hungrig. Det var alltså inte speciellt svårt (min upplevelse). Däremot försvann ju inte suget på något gott (choklad, chips, fika, efterrätter)! Det var den svåra delen, att avstå det i större utsträckning än tidigare. Men hungrig, det behövde jag inte vara.

TomTom

Handlar inte allt om en sorts prioriteringar?

I min svär brukar det inte alls heta att det är lätt att gå ner i vikt. Man får kämpa som fan, på gym, i löpspår och i köket. Folk ger upp, av olika anledningar här och där mest hela tiden.

Är det inte det, det mesta handlar om? Prioriteringar och att ställa saker mot varandra?

Mår du dåligt av din övervikt? Okej, hur mycket är du beredd att lägga in i form av fokus och åsidosättande av andra saker för att gå ner i vikt?

Ingenting? Okej, då kanske du inte mår, eller inte borde må så dåligt?

Massor? Du mår jävligt dåligt av din övervikt (anledningen orkar jag inte bottna i här), okej, Då finns det en metod. Rör på sig. Som fan, rör på sig och gör av med mer energi än vad du tar in. Då kommer du gå ner i vikt.

Lätt? Nej absolut inte. Lätt med barn, familj, jobb, andra aktiviteter, livspusslet? Absolut inte. Men hade det varit så jävla lätt hade vi som människor förmodligen:

1. Inte satt smala människor på en tron av beundran.
2. Inte mått dåligt över vår övervikt.
3. Inte varit överviktiga överhuvudtagaet.

Men att säga att det är omöjligt att förändra sitt liv köper jag inte. Riktigt jävla svårt, men inte omöjligt.

Svar: Jag har tänkt en del på varför de här diskussionerna så ofta fastnar i ett svart-vitt tänk. Antingen är det omöjligt och då finns det ingen som kan klara av det eller så är det möjligt och då kan alla klara det, om de bara jobbar tillräckligt hårt.

Jag tror det har att göra med att vi ser på det som är fysiskt omöjligt som något som inte kan ske i den mänskliga naturen. Alla är väl överens om att knuffa någon utför ett stup inte får någon att i ren självbevarelsedrift att utveckla förmågan att flyga. Det är fysiskt omöjligt så därför förväntar sig ingen att det ska hända. Amen, varför började han inte flyga, då hade han ju överlevt?! Det låter bara dumt, eller hur?

När det handlar om saker som KAN ske däremot, då antas ALLA kunna klara det - om de bara anstränger sig lite. Det är inte lätt, men det går. Om man vill. När man resonerar på det här viset räknar man bort alla faktorer utom de strikt fysiska. Kan personen gå? Ja. Kan personen välja sin egen kost? Ja. Dåså, ut och spring en mil och lev på 800 kalorier om dagen i ett par år så ska du se att du går ner!

De psykiska faktorerna t ex räknas inte alls med. Nu har jag inte sett någon undersökning på det här, men jag kan nästan svära på att psykisk ohälsa finns med i bilden för väldigt många feta. Ständig nedbrytande stress, fattigdom, psykisk sjukdom, liten förmåga att påverka sin livssituation till det bättre, svår ångest, djupa depressioner osv.

Det är fruktansvärt nedbrytande att leva under de premisserna. Människor tar livet av sig pga det jag nämnt. Och när man mår så dåligt att det känns som en bedrift att ta sig ur sängen eller när hela ens tillvaro består av oro för hur nästa dag kommer se ut, då finns det inga marginaler att prioritera hårt arbete för att gå ner i vikt. Det är omöjligt. För den personen det handlar om i dens unika livssituation är det just då omöjligt.

Det var så jag drog på mig min fetma och nu när den väl sitter ska det till ett sånt lidande för att jag ska gå ner till en vikt då jag uppfattas som normsmal att det inte är värt något att utsätta sig för det. Det är dessutom ett lidande jag måste leva med varje dag resten av mitt liv för att behålla en vikt som anses acceptabel. Och jag är tacksam för varje dag då jag är stabil och min sjukdom är under kontroll och vill under inga omständigheter äventyra min psykiska hälsa. Jag är ganska säker på att jag inte är unik på något sätt, men det pratas sällan om hur psykisk ohälsa påverkar ALL hälsa. Förmodligen för att det fortfarande är skamligt. Är man dessutom både fet och lider av psykisk sjukdom/psykisk ohälsa har man två av de mest skamfyllda åkommorna och jag förstår verkligen om folk inte orkar lämna ut sig så till andras ogillande och föraktfulla bedömanden. Det tar på krafterna och självkänslan.
DenDärAndraJessica

Mellan skog och gård

Suck, jag tappar typ hoppet om världen när du får tips på metoder om att gå ner i vikt eller "sanningar" om att man inte behöver vara hungrig på DET HÄR inlägget.
Folk bara vägrar förstå att vi är olika och har olika förutsättningar? Antar att det är lättare att tycka att man själv är lite smartare och bättre

linet

Tycker dina inlägg är så himla bra! Vill bara tacka för allt du ger mig. Att bli feminist har förlöst mig och gett mig en mildhet mot mig själv. Dina inlägg om sexualitet har varit en stor nyckel för mig. Snälla skriv mer om det! Som kvinna har jag liksom lärt mig att bara njuta om det är tillfredsställande för mannen. Vilket resulterat i vaginism och vestibulit. Vikten av min egen kåthet har aldrig vägt något förut. Tack för att du finns i det offentliga, vet att du får mycket skit men vill att du ska veta att du räddar liv. Kram!

plugghästen

Läste idag i en studie om smak- och luktsinnet att feta människors del av hjärnan som behandlar smak och orala sinnesintryck aktiveras i mycket högre grad än smala när man förväntar sig att få äta och äter. Så lycka till med att försöka gå ner i vikt utan att vara hungrig och utan stor mental ansträngning när din egen hjärna kommer motarbeta dig liksom. Och då har vi inte ens blandat in den emotionella eller psykiska aspekten än, för att nämna några stötestenar som andra kommenterat här tidigare.

P.A

Om det är så lätt för dom att gå ner.. Varför går dom ens upp då.

Svar: exakt! förstår inte att folk inte tänker på det!? förstår inte folk att om en person kan äta hur mycket skräp som helst men ändå vara supersmal, så kan en annan person äta helt normalt men ändå samla på sig vikt?!
japp

Maja

Undrar om inte problemet/dissonansen är att du blandar ihop hunger och sug till samma sak.

Väldigt många människor i Sverige har aldrig varit hungriga, de äter när de är sugna inte när de blir hungriga. Äter man bara på grund av hunger så kommer man inte bli särskilt överviktig, även om man nu skulle döva hungern med godis. Hungerkänslor varar bara ett kort stund, sedan försvinner de för att komma tillbaka en tid senare, t.ex. sex timmar senare. Om man t.ex. fastar fyra dagar i rad så kommer man inte känna hunger särskilt stor del av den tiden.

Suget är något helt annat, det är samma känsla som med beroenden. Den känsla som säger till kroppen att det är dags att stoppa in mer nikotin, alkohol eller amfetamin, fast i det här fallet så säger känslan att kroppen vill ha mer socker (kolhydrater).

Folk som säger att det är lätt att gå ned i vikt förstår inte att det är SVÅRARE att göra sig av med ett matmissbruk än andra missbruk. Nikotin t.ex. kan du sluta med och aldrig mer röra, till slut försvinner suget, men man kan inte sluta äta helt och hållet.
Lågkolhydratkost är ju en mellanväg eftersom man drar ner på just den maten som orsakar suget, men hur många har inte förståelse för att rökare, alkoholister och narkomaner faller dit igen? Samma förståelse bör man ha för matmissbrukare.
Dessutom kommer suget aldrig att försvinna helt, det är en biologisk mekanism för att vi ska söka efter kolhydrater (som är nyttiga om man lever i naturen).

Maria

Som fet har man mindre än 5% chans att gå ner 10% eller mer av sin kroppsvikt och hålla det. Så ser verkligheten ut. De som går ner kommer alltid att behöva äta mindre än andra med samma kroppsvikt som inte har gjort en viktnedgång. Kroppen är alltid inställd på att gå upp igen vilket gör att man alltid får vaka över sin vikt. Resten av livet.

Vi har alltså mindre än 5% chans. Det är så statistiken ser ut. Och det beror inte på brist på försök. I dagsläget finns ingen behandling eller metod som bevisat fungerar förutom gbp-operationer. På viktenheten i Säter befattar de sig med andra ord inte med några kurer eller metoder eftersom de helt enkelt inte fungerar och de måste jobba evidensbaserat.

En gång i tiden var vår typ av gener de bästa. De som kunde lägga på sig vikt överlevde när det var missväxt, torka och katastrofer. Det finns med andra ord en mängd av oss. Vi som helt enkelt har gener som gör att vi har lättare att gå upp i vikt och därmed svårare att gå ner. Oftast handlar det alltså om gener, inte karaktär.

Svar: Tyvärr så har gastric bypass visat sig vara en dålig metod med många komplikationer. Minns inte riktigt siffrorna men har för mig att mer än hälften går upp nästa allt de tappat igen efter något år (har för mig att det är över 70%). De enda som lyckas är dem som orkar lägga om kosten och hålla den för alla framtid. De andra tänjer ut magsäkcken, går upp allt igen men lider då av näringsbrist. Den förväntade hållna viktnedgången är sällan mer än 25% av den ursprungliga vikten efter ca 5 år.
When Darkness Falls

Miss Foxy

Mitt tips för att gå ner i vikt är att äta allt man vill i mindre mängd, samt gå långa promenader

Svar: Men helt allvarligt, vilken planet lever du på? Läste du ens vad som skrevs i inlägget? Och att du stöder ett parti med vidriga rasistiska värdering gör inte dig mer sympatisk direkt.
sara

Sara

Tittade på Biggest Loser för första gången idag och mitt första intryck var väldigt dåligt. Det är inte konstigt att många tror det ska vara jobbigt att gå ner i vikt när det första de slängs in i är träning. Eh? Om man tror att man ska kunna träna och bli smal så är man lite fel ute. Det krävs en enorm ändrig utav allt och maten är det som är viktigast. Borde inte det första i detta programmet vara att de får lära sig näringslära och hur deras kroppar fungerar och inte träna så de vill spy? Såg ingenting om mat i avsnittet vilket jag tycker är mycket märkligt.

Hela samhället är helt sjukt. Allt detta tjat om att bli smal, vara smal och att allt ska vara så förbannat nyttigt. På mitt förra jobb tjatades det om dieter, vikt, mat och nyttigt, nyttigt, nyttigt. Varje frukost, varje lunch och varje fika. Jag höll på att bli tokig. 'Vad nyttig du är', 'Det där ser nyttigt ut', 'Jag är nyttig idag'. Men alltså ååååhhhh håll käften ville jag skrika många gånger.

Miss Foxy

Sara behöver inte kommentera onödigt

Miss Foxy

Ett till tips är att köra på kvalitet istället för kvantitet, istället för den där Marabou chokladkakan, köp lyxiga praliner styckvis, de smakar mycket bättre så det är en win-win situation

Svar: Men är du dum i huvudet?! Under ett inlägg som handlar om att det är störigt att tjocka alltid får banala bantningstips, som om tjocka var för dumma för att fatta vad alla andra fattar, så ger du banala bantningstips. Du är ju för fan 24 år, inte 12!
Tessy

Ellen

Hur mycket ska det krävas för att få folk att ta in vad som egentligen skrivs? Vad ska det till för att få folk att se saker och ting ur ett annat perspektiv och sluta slänga ur sig helt oanvändbara råd och åsikter som en blivit fullmatad med varje dag hela sitt liv?! SLUTA komma med fördomar om feta människor. Diettips i all välmening visar ju på fantastiskt ingrodda fördomar eftersom de utgår från att tjocka vräker i sig ofantliga mängder/fel sorts mat/inte rör på sig och dessutom att de är för korkade för att fatta detta. Seriöst, lägg av nu. Var tysta och försök vara lite självkritiska.

helena

Men om tjocka är lite dummare än smala är det ju ännu fulare att hacka på dem?

Isabella

Håller med om allt. Förutom "lagrar insulin"? Det är fel. Man lagrar inte insulin. Om man kunde lagra insulin hade diabetes typ 1 varit relativt enkelt att behandla.

Josephine

Alltså alla dessa människor som säger sig stå upp för folkhälsan när de kränker tjocka personer. Tänk om de kunde lägga energin och sitt folkhälseengagemang på något vettigt som faktiskt kan hjälpa. Tex. att göra skolidrotten till något roligt och inget som barn får ont i magen av på morgonen och ångest av att göra bort sig etc.

Svar: +1111111

Dessutom behöver vi mer ungdomsidrott som är fri från elitsatsning, så att människor kan fortsätta idrotta upp i vuxen ålder helt enkelt för att det är roligt istället för att bli utkonkurrerade och utskämda och tappa intresset. Hur många av de människor som står och harvar på ett gym två dagar i veckan skulle inte egentligen tycka att det var roligare att t ex spela fotfoll? Det är väl klart att folk bara sitter still hela dagarna om alla fysiska aktiviteter ska vara så jävla s e r i ö s a. ;)

Detta handlar förstås inte om övervikt utan om hälsa i allmänhet. De flesta människor mår ju bättre av att röra på sig än av att inte göra det.
Kaos

Tvillinganna

LD, WDF och andra: att ni orkar!

Men tack för ert upplysningsarbete, tack för att ni tar er tid och ork att gång på gång förklara hur saker och ting hänger ihop. Jag, som inte har egen erfarenhet i detta, inser att jag haft riktigt många av fördomarna själv.

Nu får jag möjlighet att tänka igenom vilka värderingar jag har och hur jag vill bete mig. Dessutom möjlighet att föra över schyssta värderingar till min son. Ert slit är INTE förgäves, även om det kanske kan kännas så ibland.

Tack.

Svar: <3
When Darkness Falls

M

..och 'tjock och ful' är de viktigaste adjektiven när en kvinna ska beskrivas, i sin egen dödsruna, om hon så har skrivit en av världens bästsäljande böcker (30 milj ex):

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article20243734.ab

linda

Jag tycker det är en rätt konstig diskussion då alla vet att det inte håller i längden att banta (svälta sig) Du bör helt enkelt äta efter den energi din kropp vid normalvikt skulle förbruka och detta HELA livet. Det är ingen quick fix och viktminskningen blir långsam men stabil. Att banta är typ det dummaste man kan göra.

Jag fattar att det är grymt jobbigt att äta mindre portioner än vad man har vant magen vid under lång tid. Men precis som magsäcken töjer sig kommer den även att sakta men säkert krympa ihop.

Sedan så är det ju så att många överviktiga äter av psykologiska orsaker och då måste man kanske börja med att lösa det bakomliggande problemet innan man tar tag i viktminskningen.

Svar: tjocka kroppar kräver mer mat än smala av den enkla anledningen att det kräver mer energi att hålla igång en större kropp.
Maria

Miss Foxy

Jag har varit överviktig i tonåren (beroende på flera olika faktorer)
Men nu ska jag gå ner i vikt till sommaren, har inget med dålig självkänsla att göra, utan att jag köper mycket kläder från Kina som jag vill öka passformen på, har pendlat i vikt förut så jag vet hur det går till
Om man inte passar i sina kläder är det en bra diagnos för att vilja gå ner i vikt!

Sara

Mm det är sant. Så sant. Jag själv är en sån där som aldrig behövt banta eller tänk på vad jag äter då jag är relativt smal och har alltid varit. Det är sån jag är bara. Men jag skulle ALDRIG i mitt liv se ner på andra som är överviktiga och tro att dessa människor är lata och "inte orkar gå ner i vikt". Sådana som gör det måste ha stora problem med sig själva. Varför ser de bara vikten och inte individen. Skit samma hur man ser ut, det är ju personligheten bakom utseendet man vill vara med. Förstår du?

Beholder

Fatshaming är skit och knappast något som hjälper människor med övervikt. Sedan så är ju inte direkt vårat samhälle hjälpsamt då övervikt drivs på av den konstanta tillgången på skräpmat och reklam för skräpmat. Företagen använder alla knep dom kan för att öka människor köp av deras produkter. Det är ju inte för inte det alltid finns godis just innan kassorna produkter med hög marginal och hög belöning för kroppen

E

Kan inte bara alla människor med tips på hur en blir "fit och snygg och smal" ba hålla käften nån jävla gång!?!

Kiki

Jag har dock varit fet hela mitt liv och sedan gått ner 35 kg i vikt. Var ALRDIG hungrig under tiden. Äter väldigt mycket men saker som man kan äta mycket av. Visst är det svårt men det som gäller är att hitta motivationen. Inget annat.

Svar: var hittar man denna motivation då? Jag är snart 40 år och har aldrig hittat den.
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress