Lady Dahmer

Ingen får det bättre av att jag mår dåligt

snögubbe

Barnen har byggt årets första snögubbe. Den får illustrera mitt mående just nu. 

Jag har precis avslutat en raljant ledartext om konsumtionsångest kring jul men tänker lite på olika slags ångest som iallafall jag går runt med. Den är ju liksom konstant oavsett årstid, även om den byter tema. Jag har ångest över vår ekonomi, över flyktingkriser, över klimathotet, över min egen kanske framförallt årliga matkonsumtion men en sak som jag aldrig har ångest över är mitt privilegierade liv. Jag skäms inte för att jag har det bra även fast andra har det dåligt. Jag känner såklart ångest över att andra har det sämre men jag kopplar inte ihop det med mitt eget liv (alltså jag är såklart medveten om att min välfärd är beroende av att andra har det sämre, men det är ju kapitalismen inte jag som är orsaken).

Jag blir faktiskt ganska provocerad när välbeställda västerlänningar mår dåligt över sina lyxliv. Ge bort era pengar då om ni lider så jäkla mycket? Gör skillnad på riktigt.

Nä jag har inga problem att vara glad och nöjd ändå, speciellt över jul. Ingen får det bättre av att jag går runt med dåligt samvete. Jag tror heller inte på att sluta konsumera över julen och tro att det är där problemet med konsumtionen ligger. Folk konsumerar skit hela året runt, dyra resor, lyxiga spabehandlingar, kläder som byts ut varje säsong, frisörbesök, smink, naglar, handväskor för tusentals, krogrundor och dyra restaurangbesök, skor, inredning, pinaler till förbannelse för att på julafton dra in på ungarnas julklappar och tro att det spelar nån roll alls. (för att sen börja om igen med årets konsumtion när mellandagsrean slår till).

Själv slösar jag massor på julmat och julklappar, resten av året så köper jag knappt nånting. Sitter och skriver detta i mitt sista par byxor som precis fått ett hål i grenen och inser att jag kanske måste kosta på ett par nya för 200 spänn och var fan hittar jag ett kappahl i Nynäshamn?

T

Ja, låt oss moralisera och bli arga av känslor. Det är inte som om de är ofrivilliga eller något.

Svar: Det är väl högst frivilligt att ha mycket pengar, om det nu är det man mår dåligt över? Det är inte svårt alls att göra något åt. Att må dåligt över att man har det bra är väl ändå att kokettera en aning..

Jag håller helt med om att det är trams att spara på julen, på barnens presenter, när man *unnar sig* året om i övrigt.
David

Mollan

Klockrent. Tycker det går inflation i att vara sååååå medlidsam och visa hur enormt mycket en bryr sej (utan att egentligen TA TAG I DET förutom just själva beklagandet att en är så himla m e d v e t e n) för att i nästa stund vältra sej i sitt överflöd och konsumera/renovera/fläka ut in absurdum.

aneli

Jag hatar när folk ska visa sig "fina" genom att klaga på hur de skäms för att de lever så lyxigt när det finns såna som jag som praktiserar på halvtid, har aktivitetsersättning och bostadstillägg, måste köpa mediciner för en stor del av inkomsten, bor litet och sällan reser. Jaha, om det är så pinsamt att ha mycket pengar så ge mig lite då istället för att bara klaga? ;)

Som att de känner sig som hjältar som inte skryter för "simplare" folk (som jag då). Jag har så jag klarar mig, trivs i min lilla 27 kvm-etta, reser hellre på en dyrare resa vart tredje år än på billiga resor två gånger om året. Jag behöver ingen sympati från mer välbärgade personer. Jag blir bara irriterad.

Jag har köpt så många julklappar att jag bara vill glömma hur lite pengar jag har att leva på till 21 dec. Men, efter jul ska jag bo hos pappa piloten och hans hemmafru (mamma) som lagar julmat så det kommer räcka en vecka, och hyra ut lägenheten svart åt en vän som hälsar på en vecka över jul, så det är värt att svälta lite fram tills dess :D

When Darkness Falls

Jag kan inte komma på en enda situation då ångest skulle vara konstruktivt eller leda till något gott. Ånger däremot och självreflektion och ödmjukhet, som jag tycker att du har ett ton av. Håller fullständigt med om koketterandet. Tror också att folk använder ordet ångest lättvidigt ibland för att visa hur mycket de bryr sig. Så ha ingen ångest kära du utan njut av varje sekund av ditt liv (vilket jag såklart vet är lättare sagt än gjort) Tanka trygghet och mys så mycket du kan<3

Paola

Jag hör till dem som går runt med konstant ångest över hur bra jag har det i jämförelse med andra och jag vill gärna sluta med det. Men det är ju inte riktigt så enkelt som det beskrivs här, min jävla "weltschmerz" kommer inte rakt ur att jag vill dela med mig och sedan bara inte gör det. Däremot känner jag mig vidrig över att jag vill dela med mig av det jag har utan att vilja få det mycket sämre själv, jag fattar att jag är självisk. Dels eftersom det finns många andra som har det så mycket bättre än jag och dels för att jag inte har så mycket att en totalkollaps av min personliga ekonomi skulle göra någon skillnad varken för många människor eller för orättvisan överlag.
Sen är känslan för mig kopplad till att det av någon anledning aldrig känns som att det en gör räcker till hur mycket en än gör. Jag har inga egna bar än så jag har gått ner till halvtid för att kunna vara på flyktingboenden och har där träffat tre personer som jag försöker att hjälpa på ett mer direkt sätt både med pengar, vänskap och annat de saknar, jag är månadsgivare till fyra hjälporganisationer och konsumerar inte jättemycket överlag. Men jag har ändå ångest, och jag tror inte att rådet att ge bort ALLA sina pengar är bra, tror ni verkligen det? Jag vill varken kokettera eller må dåligt och jag fattar om det låter som att jag fiskar efter något slags bekräftelse här men jag vill verkligen inte funka som jag gör och skulle verkligen välkomna tips på hur man kan göra för att bli mindre koketterande och mer effektiv i sin vilja att göra skillnad.

Svar: Jag tycker det låter som om du behöver tänka mer på dig själv, faktiskt. Sätta en gräns där du är nu. Säga till dig själv att så här mycket får räcka, att det är tillräckligt. Tycker det låter som du gör oändligt mycket mer än de flesta ändå. Och det låter inte precis som om du är välbärgad i grunden. Du verkar ha gjort rejäla anpassningar av ditt liv för att kunna hjälpa andra och lägger av vad du skriver att döma mycket av din tid och pengar på andra människor. Säg åt ångesten att dra åt helvete, den förstör bara, den hjälper vare sig dig eller andra.
Matilda

aneli

Kom att tänka på att koketterandet är precis som när smala människor kallar sig tjocka.

Som när en smal vän sitter med största latten med grädde och chokladsirap och en jättekanelbulle och ba "åååh fyyy vad feeet jag känner mig nu" och jag sitter där på mitt ladugårdsväggsarsle och dricker det billigaste téet och knaprar på en glutenfri biscotti för tre kronor. Vad ska jag säga? "Det är okej att du känner dig fet! Jag är fetare! DU DUGER och jag är FET, inte du!". Och när mina rikare vänner säger "jag skäms lite över hur mycket kläder jag köper när du handlar allt på second hand" (som om second hand var ett straff, jag handlar främst för att jag tycker såna butiker är roligare+mer miljömedvetna, det billiga priset är bara bonus), jaha? "Det gör inget att du köper handväskor för 2500 varje månad trots att jag levt med samma Kånken i tre år! Unna dig, du är värd det, jag TILLÅTER dig att shoppa trots att jag bara är en fattig bonddräng, välsigne sig!"... Eh jag vet inte. Jag funderar bara.

Mellan skog och gård

Jag blir också provocerad över folk som säger att de mår dåligt över klimatförändringarna och miljöförstöringen men gör nada. Speciellt de som har det gott ställt och konsumerar som om det inte fanns någon morgondag. Det går liksom att sluta?
Och jag håller med i stort att "konsumtionsångest" just i juletid på det stora hela inte är det viktigaste, december är bara en månad av tolv och julafton bara en dag av 365. Däremot så tänker jag att det är bra att åtminstone någon gång reflektera över sin konsumtion om man inte redan gör det. Som en inkörsport. Men inte som en ursäkt för sig själv att tycka att en är en god människa och att man inte behöver göra mer.

Becka

Måste tipsa om Halens! De har supersköna och fina jeggings. Du vet, leggings som ser ut som jeans. Finns i stora storlekar också. Tycker det är så dåligt utbud av storlekar i fysiska butiker och dessutom har jag insett att jeggings är tusen gånger skönare än jeans - men ser ändå ut som jeans. Även om jag vore smal så skulle jag fortsätta köpa jeggings. Bekvämlighet går före allt för mig.

nia

men vi som känner att vi ändå inte gör tillräckligt trots att vi lever på bristgränsen? vi som köper kläder bara när det behövs och klimatsmart mat och ÄNDÅ känner att vi inte gör tillräckligt? lever så bra jag kan och skänker pengar och känner mig ändå otillräcklig och får ångest över att jag är född och uppvuxen i sverige.
ångest och skamkänslor går inte att styra över, hur mycket man än vill shame'a folk för att de känner som de gör.

j

När folk säger att de har ångest över klimat, världen kriser och katastrofer så är det förståeligt. Men är det inte mest en känsla? Om den grundar sig på tv-galor för världens barn och hjälporganisationers driver för flickors rätt att gå i skola, eller nyheter om krig så blir det en uppfattning om miserabla förhållanden som inte stämmer. Lösningen är att ta reda på fakta och gå därifrån. T.ex. Kan man titta på UR:s program "Samtiden" från campus Stockholm här är lite som gick idag: 14.00: populära seminarier på export. 14:10: De små supersiffrorna som förändrar din plånbok. 14.25: En svensk emigrantkoloni. 14.40: Konsten att hantera kulturkrockar. 14.55: Datakod blir till poesi.15.15: Den digitala kunskapsrevolutionen. 15.35: Rosling om en ny faktabaserad världsbild. UR.

Föreläsningen med Hans Rosling rekommenderar jag verkligen. Mycket tänkvärt.

Rika västerlänningars lyxliv och gnäll märker jag inte av, kanske mest är digitalångest vad vet jag. Bryr mej mera om människor som mår dåligt över sina liv och problem som sannerligen kan vara eländiga.
Den ångesten önskar jag kunde lindra. Försöker finnas där för de som vill ha något stöd i nån form, så gör jag.

Jessica

Sanning! Så jäkla bra skrivet?

hemligt gravid

Jag tycker det är så irriterande med folk som skryter över att de snålar på barnens julklappar "Mitt barn får sina gamla leksaker inslagna och det blir en överraskning att bara öppna dem. Ja, för en ettåring kanske det är OK men inte med äldre barn. Nej vi har ingen julkalender, jag slår in barnens böcker i 24 paket och så får de läsa en saga per dag. Halleluja! Kan du inte bara låta barnet välja en saga per dag liksom? Vi har inte speciellt mycket pengar och vårt barn får alldeles för mycket saker ibland men samtidigt är det roligaste jag vet att köpa henne saker och hon blir glad vad än hon får, även kläder.

Svar: Håller med! Det är något obehagligt över att enda gången folk reflekterar över sin konsumtion är när de ska köpa presenter till andra.
s

Sara

Intressant! Och dessutom, ofta förs den där typen av downshifting- och shopstopargument av människor som redan är oerhört priviligierade. Jag läste på Elaines blogg, apropå det här med Black Friday, att hon under sin uppväxt älskade olika reor, för det var då som hon och hennes mamma överhuvudtaget hade råd att handla. Inte att unna sig. Att handla sånt de behövde. Samtidigt delar folk en massa buy nothing-memes och utgår från att allas konsumtion är lika onödig och lyxbetonad som deras egen. Ja, såklart konsumerar en massa människor för mycket, men det blir lätt att man ska framstå som så himla viktig och fin som "väljer bort konsumismen" och bluttan bla. Marie Antoinette ringde och ville ha sin världsbild tillbaka, liksom. Tycker också att det är hyckleri.

Det bästa exemplet ever på det var i Underbara Claras kommentarsfält, apropå att kemikaliesanera hemmet. Då tipsade en person om att man kan köpa en soffa från Norrgavel, eftersom de är ekologiska. HAHA, säger jag bara. Den hågade kan gå in och kolla vad de (visserligen snygga och säkert jättebra) sofforna kostar.

Jag är så himla trött på det där perspektivet som är så inihelvete självgott och mest good on paper. Ekologiska kläder från Nöstebarn, soffa från Norrgavel, ekologisk mat. Man blir inte bättre än andra för det. Och ångesten kommer inte att botas (obs, det är alltså inget fel med de saker jag räknade upp, så alla som har lust att missförstå med flit kan alltså spara den energin på något trevligare :-))

Ursäkta att jag är lite i affekt, men jag blir verligen fett irriterad över bristen på perspektiv och solidaritet med dem som har tuffare förutsättningar än en själv.

PS. apropå det här med kemikaliesanering. Visst, kör på, men gör det isf av rätt anledning. Västerländska barn som växer upp i "medvetna eko-hem" kommer med 99,99% säkerhet inte att få cancer av en badanka, men personen i sweatshopen i Bangladesh som inte har något annat val än att göra badankor i olika lösningsmedelsångor, löper en hyfsat stor risk. Så om saneringen handlar om egen ångest för tungmetaller i damm (myt för övrigt) så snälla, byt glasögon.

Emelie

Jag kommer från en familj som gjort en klassresa de senaste fyra åren och vi verkar nu ha landat i en mellanklass från att ha varit arbetarfamilj. Rötterna sitter kvar, liksom att det inte är självklart att alla inte har det bra och känslan av att inte ha NÅGONTING. Det resulterar i blandade känslor. Liksom förr hade jag en endaste vinterjacka, nu har jag flera beroende på väder och humör. Tycker att jag får unna mig när jag har råd men jag behöver inte alla. Lite Emil i Lönneberga "när jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka. När jag har pengar får jag inte köpa sockerdricka. När ska jag köpa sockerdricka?!" fast i kapitalismens klor så det heter duga.

Sofie

Bloggen är skitträlig att läsa på telefonen. Ska försöka zooma och greja, smart kanske att anpassa den?

Jannika Navjord

Till Jul och födelsedagar går jag så all in jag kan både med mat och presenter. Har inte det minsta dåligt samvete över det. Enligt västerländska mått så är jag "fattig" med en stor familj men enligt mej själv som bott flera år i en by i afrika och vet vad fattigdom är så har jag det bra. Så pass bra att jag köper lite julklappar som jag ger till familjer som har det ännu sämre än mej. Jag vill ha det bra jag jobbar på att få ännu mer pengar och skäms inte över det alls. Försöker inte heller att donera bort nått dåligt samvete över andras lidande utan försöker leva ett så bra liv som möjligt året runt med bra val för både miljön och medmänniskor och ha en kärleksfull inställning.Jag gör så gott jag kan helt enkelt! Precis som du säger så mår ingen bättre av att jag inte njuter och unnar mina barn presenter över jul.

Zoe

Jag mår periodvis jättedåligt över att jag har det så bra medan andra mår så dåligt. Ni får jättegärna tycka att det är astramsigt och irrationellt - vem i helvete är alltid rationell liksom? Det finns massa saker som även du LD skriver att du mår dåligt över, trots att det är irrationellt, och då minsann sitter hela ditt kommentarsfält och tycker synd om dig. Nu istället hånar ni människor som har andra irrationella orsaker till sin ångest? Charmigt värre.

För övrigt tycker jag att det här inlägget känns som en sur pik mot Cissi Wallin och Elaine mest. Onödigt
liksom.

Svar: Jag har sen tre veckor tillbaka sett hur många facebookstatusar, debattartiklar och krönikor om detta som helst. De återkommer varje eviga år. Det har inget med vare sig Cissi eller Elaine att göra. Elaines blogg läser jag inte ens och Cissi behöver jag inte pika, jag kritiserar henne ärligt och rakt ut när jag tycker hon har fel. Sluta försök skapa konflikt där det inte finns någon. Det om något är onödigt.

Det som hånas här är möjligtvis det hyckleri som västvärlden visar när de vid jul får dåligt samvete för att glömma bort det lagom tills mellandagsrean börjar.
Lady Dahmer

Lolly

Får du aldrig dåligt samvete eller ångest över att du lever på ( vad jag förstod ) pengar som du själv inte tjänat in ? Jag är bara nyfiken och vill inte skamma , såra , starta konflikt utan jag UNDRAR verkligen hur den känslan är. Att inte bidra med en egen inkomst ( om den så bara var liten ) skulle ge mig ångest. Alltså om jag inte var föräldraledig. Jag skulle oroa mig och ha ångest över att vara så beroende /fast och rädd om ngt skulle hända. Har du ngn back up plan för egen försörjning om det skulle hända ngt i äktenskapet? Tänker att du funderar och har ångest över ekonomin -är det för att du själv inte ansvarar eller kan påverka den ? Som sagt nyfiken. Som det framgår så verkar du vara så stark och driven och jag får inte ihop bilden där riktigt.
Och jag är nyfiken. Så jag hoppas du tar detta på rätt sätt . Kram !

Svar: nej jag får aldrig ångest över att min man försörjer mig. tycker det är en självklarhet. jag bidrar med annat. skulle jag gå runt och tro att pengar var det enda jag kunde bidra med så skulle jag ha fet ångest, över mig själv framförallt. Jag bidrar med mycket. Min man skulle aldrig kunna ha sin livsstil om det inte vore för mig.

jag är dock varken stark eller driven. det är en av anledningarna till att jag misstänker add. jag saknar nämligen driv helt och hållet.
Lady Dahmer

s

Jag har ganska mycket ångest över att jag "har det bra". Eller ångest är inte rätt ord...mer skam tror jag. Har aldrig under mitt vuxna liv haft pengar (har periodvis varit bokstavligt talat utan) men lever nu oförtjänt "medelklassliv" tack vare en partner med villa, karriär och bra lön. Men jag kan inte anpassa mig till det medelklassliv alla runt om mig lever, där man hela tiden konsumerar saker för att pigga upp sig, unna sig eller för att det är roligt. Känner skam varje gång jag köper grejer som inte absolut behövs. Eller när jag ger småpengar till en människa som tigger och sedan går in i affären och spenderar hundra gånger mer. Samtidigt som jag varken är i en situation där jag kan "ge bort allt" (eftersom det inte är mitt att ge bort) eller är fin människa nog att offra min egen bekvämlighet så länge jag nu har den. Och det är klart ingen annan får det bättre för att jag mår dåligt, men det är ju inte alltid lätt att bara välja att sluta må dåligt.

Tankar av Tuss

Finns så mycket hyckleri i denna värld. Det funkar liksom inte att gnälla över klimatförändringar och miljöpåverkningar när man åker till sopsorteringen i sin SUV.
Men någon jag också hatar är när folk bah "det finns dom som har det sämre". Eeeh ja? Ska man må BÄTTRE av att andra har det ännu värre?

Svar: Du sätter ord på även mina känslor.
Jennie

Elysia

Jag kan få dåligt samvete över att jag inte gör mera för att förbättra världen, men det förändrar ju ingenting.

Vad gäller julklappar tycker jag att de inte ska vara fler än att barnen orkar sitta ned och öppna dem vid ett tillfälle. Men i övrigt spelar det ingen roll när på året som sakerna köps/ges bort.

Nu vill jag passa på och tipsa om att skriva på en petition för klimatet:
https://secure.avaaz.org/en/100_clean_ob/?bUNBXjb&v=49606&cl=9042777010

Elin

Det bästa vore ju om konsumtionshetsen försvann helt:):)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress