Lady Dahmer

Vad innebär olika förutsättningar?
Ibland tänker jag att vissa inte verkar förstå vad strukturer innebär och vad olika förutsättningar faktiskt betyder för jag möter ofta på människor som gärna vill berätta om sin resa mot nåt bättre som nån slags pepp att "kan jag så kan du för jag heltidsjobbade samtidigt som jag pluggade heltid medan båda barna ammade" medan de då menar att jo visst var det kämpigt men det går ju om man verkligen vill.  Men alltså "vill"? När jag växte upp fanns det inte ens i min föreställningsvärld att jag kunde studera, klättra upp eller ta mig ur det medfödda hål jag levde i. Plugga? Va? Utbilda mig? Skaffa en karriär? Aldrig tänkt tanken. Vad jag ville? Jag vet inte. Inte nu och inte då.  Det verkar som att folk går runt och tror att alla är så jäkla medvetna om sin position och valmöjligheter och bara väljer att göra si eller så men grejen är ju att det är precis tvärtom.    
En mall där alla ska passa in

Cissi har skrivit två inlägg som utmynnat i diskussion om pengar och jobb (inlägg 1, inlägg 2) där flera av läsarna uttrycker en fördömande och snäv syn på människor där enbart den produktiva människan är värd nåt. Jag mår alltid så dåligt av sådana debatter och kommentarer då de påminner mig om min egna position i samhället. Samhällsparasiten utan människovärde. Fast jag förmodligen bidrar mer än många. Inte för att man måste bidra för att få finnas men ja ni hajjar vad jag försöker säga. 

Jag tror det finns olika sätt att leva på och olika sätt att bli lycklig på och var och en måste hitta det som funkar. Vi är flera miljarder människor på jorden, vi kan inte förvänta oss att alla ska vara lika och funka lika. Men ändå har vi bara EN mall, en form, där alla ska passas in. Vi ska jobba och vara produktiva och tjäna pengar. Punkt. Alla som faller utanför den ramen avfärdas som lata, konstiga, dumma, fel. Det finns inget utrymme för andra slags liv och andra slags människor och det tycker jag är förjävligt.

(Glädjeflickan Lisa aka Mondokanel skriver dock en riktigt bra kommentar om ekonomi och kvinnofällor under inlägg 2. Läs gärna det!) 

Spelar det ens nån roll?

Att det ska vara så svårt att bara skriva utan att ha nåt riktigt att säga? Och att det ska vara så svårt att ha nåt att säga som är riktigt och viktigt? Jag känner mig klar. Känner mig uttjatad. Har jag ens nåt mer att bidra med? Det känns som att det aldrig händer nåt nytt, vi harvar på i samma gamla spår och jag tjatar om samma ämnen idag som för sju år sen och det är så himla tröstlöst. Jag vet att jag kommer tjata på i sju år till. Och sen sju år till. Och inget förändras någonsin. Män fortsätter mörda, hata, våldta, skrämma kvinnor. Samhället fortsätter sin häxjakt på tjocka. Våra arma barn indoktrineras i utseendefixering, könande och självhat. Jag oroar mig så jävla mycket för mina barn. Ninja är sju år nu. När börjar hon banta? När kommer hon hem första gången och berättar om pojkar som tafsar? (snart det vet jag) Spelar nåt ens nån roll vad jag gör?

spelar ngen roll