Tömd på åsikter, måste ladda batteriet

Min senaste tavla in progress.

Jag märker att jag skriver sämre när jag har deadline på debattartiklar och krönikor och i dagarna har jag haft TVÅ! Inte pga deadlinen i sig, men för att jag samlar ihop allt mitt intellektuella tyckande i 2 x 3000 tecken och har liksom inget kvar till er andra. Jag blir helt tömd. Jag famlar. Tycker jag ens nåt om nånting?

Jaja. Ni får helt enkelt ha lite överseende med detta.

Kvinnor iöverklassen ska inte prata om hur privilegierade männen i arbetarklassen är

En ständig het potatis inom feministiska kretsar är detta med tolkningsföreträde och privilegier. I de flesta fall är det relevant, speciellt där man talar om frågor man inte har nån egentlig insikt i - att tala över människors huvuden är både kränkande och förtryckande och många behöver lära sig att dels backa men kanske främst närma sig ämnen med ödmjukhet och respekt. Men i många heta diskussioner dras det även fram som ett verktyg för att tysta sin motståndare, där man förväxlat tolkningsföreträde med kunskap och analys men också där man tar sig friheten att bedöma vem motståndaren är baserat på de yttre attribut man ser där och då (ofta på en bild). Man tvingas ofta till att fläka ut sitt privata för att få vara med i samtalet och det skapar ett samtalsklimat som är exkluderande och förtryckande i sig. 

Med det sagt:

Jag är cis, vit och able. Bor bra, ekonomiskt trygg osv. Lajvar övre medelklass med hela hjärtat och har inga klagomål på min tillvaro. 

familjen

Hej hej!

Jag är även en överviktig arbetslös bisexuell kvinna från arbetarklassen/underklassen som rasifierats större delen av mitt liv. Jag är outbildad, jag har inte ens gått ut grundskolan med fullständigt betyg (jag fick betyg i tre ämnen), ekonomiskt beroende av andra, jag lider av psykisk ohälsa, har en bakgrund och uppväxt full av våld och sexuella övergrepp samt utreds just nu för ADD och blir fan förbannad när människor på nätet som inte ens känner mig eller min bakgrund ska tala om för mig hur privilegierad jag är. Liksom, sätt er ner för i helvete era självupptagna skitungar!

Jag blir förbannad att man ska behöva outa alla sina jävla issues för att få tala utan att bli ombedd att backa. Liksom vem vinner? Vinner jag nu? Vem kan räkna upp flest förtryck?!! Får jag ta plats nu? Räknas jag? Har jag tolkningsföreträde så det räcker??

Ok, nu raljerar jag (spårar) hej vilt här men grejen är att du som utomstående inte har någon aning om vilket tolkningsföreträde andra har. Svart/trans/homo är till exempel bara en faktor men olika förtryck är inte fristående från andra och pratar man om privilegier så kan man inte som svart eller trans eller homo (som exempel alltså) alltid hävda mest utsatt position eftersom det kommer finnas andra människor som lever under sämre förhållanden. Du kan vara svart och medelklass och ha ett stort kulturellt kapital och du kan vara vit och utslagen, du kan vara trans och cispassing (exempelvis ickebinära som trivs i sina tilldelade könsuttryck) och du kan vara trans och i livsfara varje gång du lämnar huset.

Du kan ha olika privilegier även om du tillhör en utsatt grupp och att sitta på höga hästar som en enväldig domare och välja och bestämma vilka som får vara med att prata utifrån de fördomar en har är inte rimligt nånstans. Jag är trött på att få ''mina privs'' nertryckta i halsen av människor som inte vet nånting om mitt liv eller mina erfarenheter. Tolkningsföreträde innebär heller inte att man alltid har rätt i sakfrågor eller att man ska vara tyst om man saknar det men debatten har kidnappats av regelryttare och Duktiga Allierade™ som missbrukar begreppet och använder det som verktyg att tysta varandra.

Helgsysslor

Ni får ursäkta bristen på närvaro, jag som kommit igång och allt liksom, men jag har saker att göra.

  1. min pappa och kidnappade bror kommer och hälsar på idag, så måste vara god värd
  2. jag behöver skriva en ledare om nåt viktigt, politiskt och gärna i samma kvalitet som Kajsa Ekis Ekman. (dvs omöjligt) Jag har ingen aning om var jag ska börja alls!

Men för att kompensera frånvaron så kan ni läsa gårdagens debattartikel i aftonbladet, skriven av yours truly: "Vi behöver inte era goda råd om hälsa".

Det är här kroppspositivitetsrörelsen kommer in. Den handlar helt enkelt om att få finnas. Inte på nåder, inte med ett ”men…”, utan på samma villkor som andra. Den handlar inte alls om hälsa, utan om att bredda och utöka livsutrymmet för människor, i alla storlekar. Om att tillåtas dansa, älska, skratta, njuta – oavsett vikt och kroppsform.

natashja (1)

Den här bilden togs häromdagen, i nån slags sjuk desperation, alltså jag var sjuk. Aftonbladet ville ha en ny bild och hade tydligen en frilansfotograf i Segersäng. Alltså som bor här. Jag ba uuuuh ok. Upp ur sängen (pga sjuk), på med smink (pga sjuk) och i med ett lass torrshampoo (pga sjuk och såg ut som slickad katt) och sen tog det fem minuter och jag kunde återvända till sängen. Idag har jag ont i hela ansiktet, känner mig krasslig och förkyld och risig och ska alltså försöka vara god värd och intellektuell ledarskribent. BUHUHU!

Igår hängde vi med hela Blombergsklanen på Häringe Slott och fullkomligen SVULLADE snittar, kakor och te. Hör ni det era fetthatare? (som möligtvis irrat sig hit och inte kommer loss pga allt späck och flott) Jag FYLLDE PÅ VALKARNA ORDENTLIGT och skämdes inte ett dugg. Aja jag bjuder på lite bilder därifrån också, vet egentligen inte hur intressant det är för er men känner att jag måste prestera lite nu här för er skull. Obs glöm inte att läsa debattartikeln jag skrev! Länk ovan, skrolla upp nu.

IMG_0343IMG_8652.JPGIMG_8662.JPGIMG_8664.JPG