Lady Dahmer

När Photoshop blir en del av vardagen och självbilden
Alltså de här jävla filter-apparna som finns nu. Märker att folk blir helt rabiata och arga om man ifrågasätter dem för hallå kan tjejer bara få ta bilder på vilket sätt de vill? Ok jag hajjar argumentet men hallå säger jag tillbaka isåfall för detta vill jag faktiskt problematisera. Precis som jag och många feminister i årtal problematiserat omslag på tidningar, retouch av modeller och airbrusching.  Jag tror inget gott kan komma från att folk börjar vardagsfotoshoppa sina nyllen. Jag tror dels att det bidrar till fler skeva ideal som ingen normal människa kan leva upp till. (Hur påverkar det tex unga tonåringar eller yngre flickor?)  Och så tror jag att det bidrar till en skev självbild (och så mer självhat). När det man ser i spegeln inte stämmer med det man ser i kameran, vad händer då? Vilka känslor väcks?  Jag mår fan dåligt bara av att se dessa bilder på mig själv. Fan så jag ser ut egentligen. Typ så. Och nej det är inte jämförbart med smink. På bilderna här ovan har jag inte bara trollat bort skavankerna och gett mig själv perfekt hud utan även format om näsan, gjort mitt ansikte smalare och mina ögon större.  (Dessutom tycker jag vi kan problematisera smink också när vi ändå håller på även om det inte är lika illa. En ganska lång period i mina tonår och tjugoårsåldern kunde jag knappt se mig själv utan massvis med smink utan att känna mig som en främling eller till och med utan att känna skam. Helt sjukt egentligen.) Tankar?
Lova att sluta hata er själva istället!
Nyårsafton närmar sig med bestämda steg. Undra hur många procent av den kvinnliga befolkningen som kommer utlova ändring och förbättring? Med förbättring och ändring menar jag alltså "tänka på kosten" dvs banta och späka och ägna ytterligare ett år att hata och försöka förändra sin kropp. (Och misslyckas med det vilket leder till mer självhat och självförakt)  Tänk om alla kvinnor lovade sig själva att detta år istället SLUTA banta, SLUTA tänka på kosten och kroppen och träningen och formen? SLUTA försöka förändra sig själv. SLUTA hata sin kropp och sig själv? Förstår ni vilken revolution det skulle vara? Förstår ni vilka krafter det skulle omsätta?  Men vi jobbar ju i motvind. Det är ett mirakel att vi ens klara av att tänka när företagen gör sitt bästa för att få oss att tro att vi aldrig duger som vi är.  Fy fan alltså. Ta hand om er! 
Ho ho i stugorna!
Lunket lunkar vidare. Barna blev ju som sagt sjuka så vi har levt isolerade i två dagar. Två dagar av hysteriska feberyror och snörvlande. Feberyran var ju roligast. Och jag menar verkligen roliga. Vi skrattade så vi grät åt barnens virriga beteende. (OBS bakom ryggen på dem såklart)  Nu är de friska tack och lov. Ikväll ska vi klä granen enligt tradition. Dricka glögg. Förhoppningsvis snask av nåt slag.  Det är så himla mycket känslor kring jul. Minnen och nostalgi på gott och ont. Mycket som blir mer påtagligt under just julen. Ensamhet, utsatthet, ångest och sånt som idag är ett minne blott tack och lov men som ändå gör sig påmind. Och som gör mig besatt av att ge barnen andra upplevelser. Ja ni vet ju. Jag pratar ofta om det.  Vit jul firar vi inte. Jag dricker inte själv (ej medvetet val, det bara blir så liksom pga aldrig sugen även fast jag kan känna att jag VILL) men eftersom ingen av oss har problem med alkoholen eller beter oss läskigt eller konstigt så känns det inte akut eller viktigt för oss att skippa nubbe eller julöl eller vinet vid övriga middagar som vi har som storfamilj under just julen. Jag respekterar såklart de som väljer bort alkoholen helt, framförallt för ungarna, och har absolut inga argument emot. Inte på riktigt iallafall även om jag såklart både kan nyansera och raljera. Kanske skriver jag mer om min syn på alkohol och barn senare.  Jaja nu är det dags för glöggen! Jag bjuder på en stjärt som avslutning.