De flesta vill amma, få gör det
En annan grej om amning förresten. Det finns absolut ett underliggande samhällskrav på att den Goda Modern bör amma med ett tydligt skuldbeläggande att man är lite sämre eller kanske inte vill sina barns bästa om man inte orkar, vill eller kan, (allra helst de som inte vill dvs "inte ens försöker", jävlar vad det provocerar många) och det suger röv, men verkligheten ser lite annorlunda ut än vad man kanske tror även för den som faktiskt försöker eller vill amma. De flesta kvinnor vill faktiskt amma men få lyckas längre än en kort period. Hela 75% vill amma första halvåret enligt en studie men endast 15% gör det. Detta för att vi blir motarbetade av den vård som säger sig vilja värna om amningen men som gör allt för att sabotera den med ersättning direkt på BB, dåliga råd och fel kunskap. Jag har inte träffat många mammor som ammar som inte redan på BB blev just påprackad ersättning. Det låter motsägelsefullt när man tänker på att just vården förespråkar amning. För det gör den. Men ersättningen ses som ett självklart tillägg. Och just det, det kravet för det blir ett krav med den underliggande tonen att barnet kommer svälta eller bli skadad (pga lågt blodsocker) är så vanligt inom vården att jag inte är ett dugg förvånad att amningen failar för så många. De tror ju redan från början att deras mjölk inte räcker till. Att barnet svälter utan. Vad har man för val då? Jag lät personalen ge Juno ersättning på BB. Detta gjordes cirka en kvart efter att han föddes. Trots att jag visste bättre, att det inte behövs, så vågade jag inte chansa. Det är lätt att ge andra råd, svårare när det gäller ens egen bebis och utbildad personal säger att man måste. Efter det kom de in flera gånger om dagen och påminde om att ge honom ersättning vid varje mål. När de såg att jag ammade hela tiden så påpekade de det också om och om igen, förvånat "vad du ammar?!", "ammar du hela tiden?" eller "ammar du igen?" även om jag också fick pepp för det. "Vad duktig du är!" Jag låg ju ändå på ett amningsvänligt sjukhus. (Jag gav inte Juno så mycket ersättning som de ville. Han fick nån liten kopp på 20 ml om dagen, de ville att jag skulle ge minst 40 per måltid) Utöver uppmaning att ge ersättning så får kvinnor som vill amma jävligt dålig information om hur de ska gå tillväga. Vi motarbetas totalt trots att vi förväntas amma. Det tycker jag är ett ganska stort problem, amningsnorm till trots. "De allra flesta kvinnor vill amma. Att då rekommendera amning men inte berätta hur man ska göra är ett grymt svek mot kvinnorna. Då hamnar skulden för misslyckanden hos mammorna" skriver Marit Olanders i ett debattinlägg.   skarmavbild-2016-11-08-kl-10-47-25 Läs även: Bröstmjölken sinar när BB ger ersättning. En till grej. Inom feministiska kretsar så ses man gärna som bakåtsträvande och ojämställd om man inte ger flaska. En del ser gärna ner på kvinnor som självmant "fastnar i kvinnofällan". Man får menande blickar och kommentarer om att man gör sig oumbärlig, att man utesluter pappa och att man liksom får skylla sig själv när man klagar över att det är tungt. Att man är dum som "självuppoffrar", att de inte fattar hur man kan utsätta sig för plågan att amma när det finns flaska. Och så vidare. Och om man klagar så får man just rådet att ge flaska direkt, trots att man är tydlig med att man vill amma. Vi är alla (här iallafall hoppas jag) eniga om att det inte är ok att ifrågasätta kvinnor som ger flaska eller/och ersättning. Oavsett anledning vill jag understryka. Men det är fortfarande helt rumsrent att ifrågasätta och kritisera och underminera de som ammar. Det gör mig väldigt frustrerad. Speciellt när jag inte får prata om samt synliggöra det.
My

Oj. Nu har jag ju aldrig fött ett barn större än 4200gram och inte heller fött någon annanstans än på SöS, legat på två olika avdelningar, men med minsta på 3600gram har jag alltid fått höra att jag ska vara förberedd på att amma mkt pga "stora barn". De har typ nekat mig (inte direkt men de har inte varit positiva) att ge ersättning trots att det varit mitt i natten, jag varit vaken i flera dygn och bebisen har ammat och skrikit om vartannat non-stop i 3-4 timmar på natten (förutom då alla timmar vi ammat dagtid)... Jag har fått kämpa för att få dem att ge mitt barn 10-15ml ersättning så att jag skulle få sova iaf 2-3 timmar och sedan sätta igång med amningen direkt, då med grund att jag också ammat all day long. Jag har verkligen peppats att amma och amma och amma och amma och amma. Varje gång. Nu har ju jag också uttalat att jag vill helamma innan mina förlossningar. Det har varit väl hemma sen, av BVC, som det tjatats om ersättning och andra riktiga amningsförstörare. Och anhöriga/omgivningen ska vi inte ens snacka om - fy fan för folk. Jag har upplevt att BB haft bra koll, förlossningen likaså. Första dygnet har vi fått vara ifred (två av tre barn har dock ammat direkt efter förlossningen) men sedan har det amningspeppats massor.

Svar: Mina barn är stora, så kanske är stämningen generellt en annan nu, men jag känner igen det du skriver från när jag fick barn. Jag kände en oerhörd press att amma och en enorm skuldbeläggning när jag inte ville göra det med första barnet. Nekades att ge mitt barn ersättning på bb, trots att amningen inte fungerade och jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Skrämdes också med att barnet skulle få skador pga lågt blodsocker, men inte för att hon skulle få ersättning, utan för att jag skulle fortsätta kämpa med amningen fast jag inte ville eller orkade.
Bee

Bee

Jag håller med. De berättar ju inte hur man ska göra, istället trycker de upp en kopp me ersättning framför näsan på en. Jag tror inte de har tid heller att ta hand om den biten på BB och så är det med den saken. Samtidigt är det skönt att kunna ge ersättning och lägga amningen åt sidan också istället då för att stressa och pina sig som kvinna när man inte får hjälp. Vilket som fungerar ju, bebisen blir mätt, det borde duga.

Svar: de är nog mycket så, att de ej har tid eller resurser. SÅ de tjoar att amning är bäst för barnet och så lämnar de en där som ett fån att lista ut hur. Samtidigt som man ska ge ersättning var tredje timme så ungen aldrig hinner bli hungrig.
Lady Dahmer

N

Spot on! På sistone har jag verkligen funderat över hur det här med feminism och föräldraskap på många sätt är svårt att hantera och kombinera utan att pekpinnar dyker upp. Just som att det skulle vara mer jämställt att ge ersättning för att avlasta mamman och inkludera pappan. Men samtidigt läser man forskning som säger att barn behöver en trygg anknytningsperson i början, att amning är bäst osv. Finns då en risk att det som anses som feministiskt i det sambandet är på bekostnad av barnet?

En annan aspekt av den här frågan tycker jag är förskola. Att ha fri tillgång till långa dagar och mycket förskoletid är något som försvaras med näbbar och klor av feminister just för att det varit viktigt för kvinnlig frigörelse. Och allt är ju bra så länge förskolan levererar, d.v.s. har närvarande och utbildad personal, små grupper och känns trygg. Men enligt min erfarenhet är det ju inte så. Jag undrar vad som skulle hända om man jämförde statistik på olyckor på förskolan idag jämfört med för flera år sedan då grupperna var mindre. det måste ju finnas en skillnad. Även här får jag för mig att det är på barnens bekostnad som feminismen ska stå.

Det är som att de samhälleliga stödet som ska finnas för jämställdhet avseende t.ex. då amningshjälp och förskola snarare är rökridåer för något som inte funkar. Och för att vi som föräldrar inte ska ha ett överbelastat dåligt samvete så spelar vi med och försvarar det som egentligen är kass. "Jomen han har det ju bra på förskolan, med alla kompisar, det är viktigt med social kunskap" osv osv... För vem vill ifrågasätta sin förskola om det innebär att man avslöjar att ungarna inte har det bra men man lämnar sina ungar där ändå, för man vill kunna jobba och vara feminist och mamma samtidigt.

Svar: Jag hade ju mina barn hemma tills de var tre och två (då började de förskola. Enbart för att jag inte pallade underhålla dem längre hehehe för de hade ju kunnat vara hemma längre om jag ska vara ärlig) och oj vad jag fått försvara det. Tydligen blir barn osociala kufar utan förskolan.

Från feministiskt håll så har jag anklagats för att vara en hemmafru (detta används alltid negativt) som väljer kvinnofällan och då förstör för andra kvinnor genom att stanna hemma med mina barn. FÖRSTÖR FÖR ANDRA KVINNOR. Jag har även konstant fått försvara att jag är hemma på bekostnad av att pappa jobbar och många menar att jag är egoistisk som förstör relationen mellan barnen och sin pappa. Dessa åsikter verkar vara helt rumsrena bland gemene man och aldrig hör jag nån gaffla om pekpinnar och skuldbeläggande då, vilket är jävligt intressant i detta sammanhang.
Lady Dahmer

Tess

JA!
DETTA är exakt det som hände mig!

för det första så gav dom barnet till pappan efter förlossningen!? efter att han hade varit hos barnläkaren och sugit ut lite skit från luftvägarna, mådde alltså jättebra när han kom tillbaka, var bara borta 15-20min, men istället för att ge mig barnet och låta mig amma direkt, så gav dom honom till pappan och bad om tillåtelse att klämma ut bröstmjölk på en sked och ge!? tog över en timme innan jag fick amma honom, och då hade jag hunnit få en störtblödning (direkt amning kanske/troligen hade hjälpt livmodern dra ihop sig och jag sluppit de..)

motstridiga råd på BB, ena sköterskan sa att vi skulle avvakta så länge som möjligt med amningen, 3-4 timmar, så han var riktigt jävla hungrig och skulle suga hårt och länge när vi började, en annan sa att vi skulle låta honom ligga nära och små suga hela tiden.. dom gav råden med 3 timmars mellanrum så tror ju knappast så mycket förändrades under den tiden, var bara jävligt förvirrande och stressande för mig då han inte tog tag bra och somnade hela tiden..

på bb sa dom också att vi skulle larma för observation och hjälp med amningen, men varje gång vi gjorde de så kom dom 2-3 minuter, sa att de såg bra ut och sen gick.. var ju efter de som det började krångla men då kom dom inte tillbaka på minst 1 timme och då hade vi lyckats försöka och misslyckas flera gånger och sen sov han när dom kom.. och nej dom hade inte fullt upp med andra just då!

BVC sa en gång att jag kunde åka till en amningsmottagning 45min bort kollektivt, med avslag från helvetet (troligen blodbrist också) ensam med en bebis som ville amma hela tiden men som det inte funkade med och jag hade ångest över att amma offentligt.. åkte aldrig dit och hon erbjöd aldrig själv att ge råd utan allt var bara okej och sen bytte hon ämne...

sa gång på gång att jag ville amma till bvc och behövde hjälp, men fick inget alls.. visste inte ens om att det fanns grupper på facebook, instagram eller nåt alls, och var så jävla trött i huvudet och stressad att jag inte lyckades söka upp något själv heller.. och hade ju blivit hjärntvättad innan att bvc skulle hjälpa med allt sånt, att sjukvården skulle erbjuda massa stöd och hjälp och första alternativet var amning, men vid minsta lilla motgång så möttes jag av ignorans, "okej" och ge flaska..

var orolig för att något var fel på greppet, för kort tungband, men han stack ut tungan så dom sa att nej det kan det inte vara, ingen tittade ens i hans mun efter att vi åkt hem från BB, nu i efterhand är jag övertygad om att hans övre läppband var för kort (lyckades aldrig bilda en riktig plutmun, förren han när han var äldre ramlade och slog av det, EFTER de så har han mycket bättre rörelse i överläppen..)

råden från andra runt omkring oss var hela tiden, ge flaska, prova ersättning.. sökte stöd angående ångesten över att amma offentligt, fick då höra att antingen amma innan (lätt med ett barn som ville äta hela tiden!) amma på ett särskilt ställe (leta amningsrum eller toaletter var inge lätt med en hysterisk hungrig bebis, dessutom var många ställen äckliga och gick inte att sitta bra och amning tar ju tid, kunde inte sitta på en toalett i 30-40min ju) eller ge flaska..

provade ge flaska vid 4 veckor, först funkade inte de heller, men sen när han fattade och vi hittade en med plattare napp, så ville han plötsligt inte alls amma längre.. han gick från att ta dåligt tag och vilja amma hela tiden, till att inte ta tag alls och bara vägra, flaska var de enda som funkade och det blev bara mer och mer av de.. försökte pumpa och iaf ge de i flaska men så fort han slutade suga så gick produktionen från massor till knappt något alls..
och plötsligt så var det inte så viktigt för dom runt omkring att amma, flaska var ju bättre för då kunde ju pappan mata och dom kunde vara barnvakt!

men barnet ville inte att pappan skulle mata, alls, så jag fick fortfarande mata nästan hela tiden, och vi ville inte att någon annan skulle mata med flaska eller vara barnvakt.. så allt "positivt" med flaska uteblev för oss..

och när jag kämpade för att försöka få

Svar: Blir så ledsen att min yrkeskår (barnsjuksköterskor) har så dålig kunskap och attityd om amning men tyvärr är jag inte allt för förvånad. Det är så motsägelsefullt att å ena sidan är amning något som är så enkelt att varje mor ska fixa det utan hjälp. I nästa andetag är det så svårt att få till att hon borde ge upp innan hon ens gett det en ärlig chans.

Dessutom är övertron på bristen på mjölk enorm inte minst bland sjukvårdspersonal. Känner väldigt många som gett upp amning med hänvisning till "brist på mjök" men de kvinnor som faktiskt har verklig brist är bara några få procent.
Gisela

Elin-kristen feminist

Det har aldrig andats om ersättning till mig på BB. Jag vet inte om det är för att mina barn varit så pigga och alerta och sugna på bröstet eller om jag helt enkelt har ett sådant naturligt bitch face att ingen velat lägga sig i utan anledning men inte ett ljud. Andra som fött där har dock blivit rådda att ge ersättning men oftast bara enstaka gånger och inte regelbundet. Jag blev dock chockad att förstagångsmamman som hamnade i mitt rum satt och koppade sitt barn ersättning trots att det verkade vara alert och just börjat söka bröstet. Jag hoppas det var för att mamman ville (jag var inte i rummet när personalen pratade med henne så jag vet inte) men jag är rädd att hon övertalades till det för jag hörde henne prata om att hon var orolig för att inte kunna amma osv.

BVC sa dock att jag var tvungen ge ersättning när min dotter gått upp aningens mindre än idealt en vägning och jag blev fly förbannad och överbevisade henne förstås att detta inte behövdes men det var skrämmade hur rädd jag ändå blev fast jag visste de var full av skit och hur mycket det skadade mitt självförtroende som mamma. Med sonen nu så hade han inte gått upp idealt förra gången men det lämnades utan uppmaning om ersättning. Jag vet inte om hon mindes min ilska förra gången eller om de har gått någon kurs, jag hoppas på det senare för jag har faktiskt fått en känsla av att de verkar mer avslappnade denna gång i allmänhet. Jag skulle inte tveka att ge ersättning om mitt barn gått ned i vikt eller gått upp mycket lite men inte för mindre variationer. Skulle jag ge ersättning skulle det också vara under förutsättning att jag också får hjälp av en specialistutbildad person gällande amning för att kunna återgå till helamning så snabbt som möjligt.

Åsa

Mitt första barn hade svårt att amma, han var för trött och ju mindre han fick i sig desto tröttare blev han. På BB (SöS) fick vi ingen hjälp alls utan de rekommenderade flaska och ersättning. När han väl fått flaska vägrade han allt annat. Jag kände mig okej med det. BB och BVC sa hela tiden att det viktigaste var att barnet mådde bra och gick upp i vikt. Jag tyckte också att det var skönt att pappan kunde gjälpa till på nätterna och att jag slapp fundera på offentlig amning.

Sen kom mitt andra barn och ställde allt på ända, hon vägrade allt annat än amning och det fungerade så bra. Nu tycker jag att amningen slår flaskmatningen med hästlängder (så enkelt, så praktiskt, så mycket mysigare, så mycket bättre jag sover på nätterna!). Men vilket dåligt samvete jag har över att jag gav upp så lätt med mitt första barn. Det kommer jag aldrig förlåta mig själv för. :-(

Svar: Jag kan känna som du. Fick mitt första barn för 8 månader sedan och har endast gett flaska, både pumpad mjölk och ersättning. Detta då BB tryckte ersättning händerna på oss på en gång istället för att ge hjälp att få igång amning när det krånglade i början, efter tre dygn och sonen skrikit konstant tog en BBsköterska mig i armen och sa att jag inte var en sämre mamma för att jag gav flaska och så kom hon med en pump. Älskar henne för det. I mitt fall fungerade det att pumpa i ca. 2 månader och sedan gick vi över helt på ersättning för att jag inte fick ut någon mjölk. Jag sörjer amningen. Trots att det finns fördelar med ersättning också så känns det i hjärtat att jag inte kunde göra "rätt som mamma"... Nu är jag dessutom så töntig att jag nästan inte vågar amma ett eventuellt syskon då jag inte vill att anknytningen ska bli en annan... Knäpp? Jepp..
Sanna

fia

Jag samsover, långtidsammar och bär mina barn och oj vad man blir ifrågasatt när man inte gör som normen.. För de här sakerna är INTE norm, vilket gör att bloggar som din behövs för att stärka oss som gör på det sättet. Jag hittade din blogg när jag googlade om "att bära barn" och har följt dig sen dess. Om det svider så i ögonen på föräldrar som inte gör på samma sätt, så kan de ju köpa valfri föräldratidning eftersom de brukar ju inte lägga fokus på långtidsamning, samsovning eller bärande (i annat än Babybjörn då förstås)..

Sandra

Jag upplevde det tvärtom när jag låg på bb. Hade bebis som var notoriskt dålig på att få grepp och jag kämpade och kämpade med amningen ändå, jag tror knappt nån av de som jobbade där inte har bökat runt med mina tuttar. Till slut brydde jag mig typ inte ens om att försöka skyla mig (hade bb-rocken uppknäppt ner till magen typ pga amning och närhet osv) när nån ny kom in. Jag önskar att någon som jobbade där hade sagt att vet du vad Sandra, det är okej att inte amma! Jag mådde så himla dåligt och sov väl kanske fyra timmar på tre dygn och sen var det bara hem och fortsätta med ångestamningen. Bebisen kunde bara liggammas (på täcke på golvet pga för mjuk säng) och vi var typ isolerade i fem veckor. Min sambo fick agera grepp-hjälpare för vårt barn och ska jag vara ärlig så förstörde den första tidens amningshelvete en hel del av glädjen med att få barn. Tyckte att de på bb var väldigt anti-ersättning istället för att försöka lyssna in med mig hur jag kände, ville och mådde. Det var inte som att jag inte kämpade, vi blev kvar i tre dagar bl a pga amningen, men inte ens en amningsnapp ville de först skaka fram (vilket sen underlättade betydligt). Vet inte om jag kommer vilja amma alls nästa gång... Vill så klart ge min bebis en bra start, men jag vill inte må skit och inte kunna glädjas ordentligt åt min bebis.

Svar: Håller med! Min första tid blev också förstörd av amningshetsen. Ville inte ens amma så gärna som många verkar vilja, utan det var väl mer pressen från samhället, släkt, vården etc. som gjorde att jag 'skulle' amma fast det egentligen inte var för mig. När jag tillslut sa att "nej, nu räcker det!" och gav barnet flaska med ersättning - då kunde jag börja knyta an på riktigt! Nästa barn kommer jag inte amma en enda sekund.
Anna

Emily

Jag är hyfsat liten o nätt, och jag födde en mager liten bebis.
Fick aldrig höra att jag borde komplettera med ersättning, inte ens när jag skulle in på op för att avlägsna det sista av moderkakan.
Men, nu kommer det lustiga/trevliga! Jag hade ingen mjölk. jag hade GRÄDDE! efter två veckor hade den magra lilla ungen blivit en liten Buddha, med riktigt goa feta veck :)
Så jag är glad och tacksam att jag hade det så lätt.

Brita

Lite oklart om den där statistiken med 75% / 15% - är det helamning som det gäller?

elin

Kommentarer som underminerade mitt självförtroende som ammande mamma:
- ska du amma igen? Ska du amma nu igen?! Ska du amma nu IGEN!?
- Du som ammar så mycket kan väl knappast ha någon mjölk? (jag kopplade loss dottern och lät mjölken spruta av middagsbordet, då blev svärmor för första gången nånsin tyst. Jag hade ehh, stark utdrivning).
- BVC: nu har du väl börjat ge smakportioner? (på dotterns 6-månaders dag).
- det är ju lite sjukt att amma barn som går, någonstans finns det ju en gräns.
- min mamma: till och med jag tycker att du ammar rätt ofta (hon har själv ammat sina tre barn i 1-2 år)

Men på BB, vi fick föda på BB Sophia, var de helt fantastiska. Jag skrev att jag ville ha stöd med amningen och fick så mycket hjälp. De visade mig olika tekniker och tips och visade min sambo hur han kunde hjälpa att hålla i bebisen och massera hennes handflator och fotsulor. Lärde mig att liggamma också. Och ingen var orolig över bebisens vikt eller liknande. Allt fick ta tid. Nu ska vi förhoppningsvis få en till bebis i maj och amningen är det jag faktiskt ser fram emot allra mest. Tusan vad jag längtar efter kluckandet och hummandet från bebis som äter sig mätt <3

Svar: Hahahahahaah jag dör! HATAR när folk ba: "men ska du amma nu igen, du ammade ju nyss". KÄFTEN å låt mig amma lixom.

Känner igen mig i allt du beskriver 😊
M

Susanne

Jeg blir litt sjokkert når jeg leser innlegget ditt, fordi her i Norge snakker man nesten ikke om erstatning på barsel. Selv da min fortidligfødte måtte ha mat via sonde, så ble jeg oppfordret til å pumpe meg og gi morsmelk via sonde. Så da ammet jeg først, så pumpet jeg meg som en annen ku mens pappaen matet ferdig via sonde. Overlykkelig for den støtten. Hun jeg delte rom med fikk gi litt erstatning med kopp på dag 2 uten en dråpe melk.

Man sier vel at omlag 60 % fortsatt fullammer ved 6 måneder i Norge. Likevel ser vi også her en trend at flere og flere velger å ikke amme. Jeg tror det har noe med forventningene om at vi skal leve helt som før, selv med en nyfødt baby i armene. Egentid fremfor babytid.

...og plutselig forstår jeg hvorfor Elsa Billgrens ammebilde fikk så mye oppmerksomhet.

Nathalie

Men så olika det kan vara!
Jag är nyförlöst (kejsarsnitt) och de uppmuntrade amning från första stund. Trots att jag sedan tidigare är bröstreducerad och kunde få svårigheter så peppade de mig till max. Flera kom in och hjälpte till så att det skulle gå, trots att jag var nyopererad och orörlig.
En barnmorska specialiserad på amning fanns på plats på avd och uppmuntrade och hjälpte till.
Absolut INGEN ersättningshets!

M

Har haft turen att ha de mest fantastiska (hem-)barnmorskor, och har lärt mig följande av dem:
- De vill se att barnet tar bröstet, letar sig dit och får bra grepp och har sugreflex, direkt efter födsel. Barnet 'ammar' inte då, och det finns ju heller ingen mjölk att tala om heller, men instinkten ska finnas där och fungera, samt att den närheten stimulerar mjölkproduktionen och sammandragande för livmodern.
- Efter det är det ingen stress! Barnet kommer visa när den är intresserad av att amma, så länge mamma och barn får vara nära (alltså kropp mot kropp nära, inte i plastbalja bredvid) och är friska. Mitt ena barn hade inte gjort någon ansats till att amma igen över ett dygn efter födseln, och jag frågade lite skakis barnmorskan om detta. Hon avdramatiserade totalt och sa att det är helt vanligt att de 'tar igen sig' och väntar lite med att amma nästa gång - de är liksom gjorda för det då mjölkproduktionen tar några dagar att komma igång. (Den ungen ammar fö fortfarande, 4,5 år senare..)
- Barnmorskorna lärde mig också att känna igen det lilla 'sväljljudet' när jag undrade hur man vet 'om de får i sig något' - mitt bästa vapen när andra senare frågat mig samma sak eller ifrågasatt min mjölkproduktion.

Är verkligen inte ett fan av att dra till med 'naturen/biologi' som argument för vad som helst, men seriöst, människosläktet hade inte kommit så långt om det verkligen var behov för sådana mängder ersättning.

Börjar gråta av allt förstörande av amningen och skamning av kvinnors val och kroppar, som det berättas om i detta kommentarsfält och som förevisas av en knasboll i Elsas kommentarsfält:
http://elsa.elle.se/en-prast-en-producent-och-en-podcastare/

M.

Personligen hade jag gärna på MVC, men också på BB, fått information om att en kan uppleva starka äckel- och olustkänslor vid amning. Var inte förberedd på den upplevelsen, det stod inget om det i den litteratur jag läst innan förlossningen.
Alltså mer information kring de inblandade hormonernas påverkan på den ammande personen, det hade hjälpt för jag minns att jag kände mig så ensam i den upplevelsen. I efterhand har jag dock förstått att det inte var något unikt i min upplevelse.

Tack för en intressant blogg!

Svar: Så kände jag också. Ibland började jag nästan gråta för att det kändes så obehagligt. Det gjorde inte ont eller så utan kändes bara olustigt och jobbigt. Ibland hade jag lust att bara dra tutten ur munnen på ungen som dessutom skulle äta hela tiden. har trott att det bara var jag. Övervägande kändes amningen bra, och fungerade bra, annars hade jag inte kunnat fortsätta i 9 månader, men just de där äckelkänslorna som kom då och då har jag haft så dåligt samvete över. Och har inte vågat prata med någon om. Tack för att du tog upp det.
Lady Dahmer

Sofie

Jag födde i september i malmö. Jag fick hjälp direkt och hela tiden på BB. Mycket lite ersättning en gång, annars koppmatning med utpumpad bröstmjölk då amningen ej funkade. Och massa hjälp för att få bebis att ta bröstet. Fått hjälp på BVC samt amningsmottagningen. Jag hade inte kunnat få mer och bättre hjälp. Alla har varit så kunniga och stöttande. Däremot tvivlar jag ändå ibland på om jag kommer fixa detta... men jag kämpar.

Shams

Min dotter föddes 10 dagar för tidigt (Huddinge) och vi blev kvar i flera dygn pga att amningen inte funkade, jag hade också varenda sköterska på hela BB som klämde och petade på mina bröst, fick handurmjölka och koppmata i början och det tog närmare fyra dygn innan någon kom med en amningsnapp och där lossnade det! Sen var det inga som helst problem och jag helammade i 5 månader.

Med sonen (Danderyd) som kom 12 dagar efter beräknat var det inga somhelst problem, direkt upp på bröstet och tog ett rejält tag med en gång. Helammar och planerar att fortsätta i minst 6 mån.

Skillnaden på första och andra förlossningen var att min dotter fick jag upp på bröstet efter ca 1 h för kag skulle sys osv så hon fick ligga hud mot hud hos pappa. Min son ammade jag medans bm sydde mig!

Håller helt med om att alla får göra vad som kämns bäst för dem och vad som funkar men man undrar ju vad BB och BVC sysslar med!?

E

Funderar på om detta kan vara ett storstadsfenomen? Jag har aldrig gett ersättning eller ifrågasatts för amningen, helammande typ ett år med båda, och smög vartefter in maten på barnens villkor. 15% låter som en låg siffra. Här i småstaden verkar det vanligare med amning nu än för 30 år sedan. Eller så umgås jag i andra kretsar :-) Inte så mycket smink-och-utseende-hets heller. Skulle nog inte stå ut i det som verkar vara vardag i det du beskriver.

Carolin

Jag skulle vilja få lite råd om min amning, försöker här då jag ser dig som något av en amningsguru. Min bebis är elva veckor och amningen har flutit på, har ammat cirka varannan timma även nattetid och han går upp bra i vikt. Den senaste veckan har han dock börjat vakna för att äta mer sällan på nätterna, i natt åt han inte alls på närmre sex timmar. Tidigare har jag haft Mycket mjölk, har aldrig tidigare behövt amma båda bröst vid samma amning men nu slurpar han i sig båda sidor på någon minut och är ändå inte nöjd efteråt. Har försökt pumpa efter för att se att det verkligen är tomt och det är det för det kommer inte ut något mer. Varför har det blivit så här plötsligt och vad gör jag åt det? Måste jag amma varannan timma hela natten jämt för att produktionen ska räcka dagtid? Försöker ha bebis liggandes på mitt bröst även när han inte ammar för att stimulera men så vida han inte stensover vill han inte ligga på min mage alls.

Svar: Dina bröst anpassar sig efter bebisen så ingen fara! Amma när han vill bara. Det kan vara bra att veta att de har olika amningspucklar och perioder då de behöver öka på produktionen och då kan bete sig jobbigt och snutta mycket. Bara att rida ut så går det över. Amningen kommer stabilisera sig tids nog.

Pumpen ska du inte lita på! Den visar aldrig rätt. En del kan inte pumpa alls trots att de har mjölk. Jag kan bara pumpa ena bröstet men har mjölk så det räcker och blir över i båda!
Lady Dahmer

Karin

Min minsta är 4 mån och jag började läsa din blogg i slutet av graviditeten, dvs jag följde dig & Juno medan jag själv kämpade med amningen - jävel vad jag fick kämpa. Fick både stöd och bra kunskap från det du skrev men även ångest. Fast jag fick ångest av typ allt de första veckorna.

Jag ville verkligen amma, åtminstone delamma, men BB gav ingen hjälp alls. Det lät så fint att man inte fick åka hem innan man kunde amma, vilket tydligen betydde att de ville se att bebisen kunde få tag. Det fick min lilla EN gång, FEL tag (bröstvårtan såg ut som ett läppstift) men hade rätt sugteknik (beviset var att livmodern drog ihop sig vilket gjorde så ont att jag behövde morfinpreparat). Sen var vi redo att åka hem(!)

Jag hade så ont och fick sån ångest första veckorna - det var helt vidrigt! Men tack o lov så fick jag bra stöd från BVC, hon förstod även om hon inte kunde hjälpa med amningsteknik. Hon förstod att jag inte ville ge upp även om jag trodde att jag typ var tvungen pga mådde så dåligt. Så hon gjorde planer åt mig, att pumpa och ge på flaska några dagar + ersättning tills han blev mätt, höll på så i tio dagar tills jag hade läkt och bevisen vuxit till sig och kunde få bättre tag.

Jag var bitvis orolig att ersättning och flaska skulle förstöra men det var trots allt räddningen. När han var drygt 2 mån så helammande jag! Vill fortsätta helamma iaf 2 mån till, sen delamma för att kunna plugga/komma hemifrån lättare.

Trodde aldrig att det skulle gå men jag är så glad för det, för att jag orkade kämpa. Men sjukt besviken över BBs bristande inställning/resurser/stöd. Bra och viktigt inlägg av dig!

Lina

Jag ammade direkt på BB och ett år framåt. Det var ingen som pratade om ersättning varken på BB eller senare. Låter som om jag hade tur! (eller väldigt selektiv hörsel ;))

En motsatt historia.. | Bloggbevakning Nöjesguiden

[…] De flesta kvinnor vill faktiskt amma men få lyckas längre än en kort period. Hela 75% vill amma första halvåret enligt en studie men endast 15% gör det. Detta för att vi blir motarbetade av den vård som säger sig vilja värna om amningen men som gör allt för att sabotera den med ersättning direkt på BB, dåliga råd och fel kunskap. […]

Emelie

För några månader sedan födde jag vårt andra barn. La honom på magen och lät honom leta upp bröstet, lät det ta lite tid. Så fantastiskt att se! Efter att ha varit ute i den nya, stora världen några minuter kickar instinkten in. Tar man de lite lugnt blir det så tydligt, hur bebisen vill ha bröstet. Vill inte skambelägga någon! Men ni som ska föda snart... testa! Det är en ljuvlig syn!

E

När min bästa vän precis fött sitt första barn kom en sköterska/barnmorska in i rummet och utbrast "MEN HAR DU INTE PROVAT ATT AMMA ÄN??" med barsk stämma. Min vän hade ju varit förälder i ca 10 minuter och visste inte riktigt hur hon skulle göra, eller att hon ens borde ha försökt. Resultatet var ju att hon kände sig som världens sämsta mamma. Annan situation än ditt inlägg men med den gemensamma nämnaren att skamma mamman, damned if you do and damned if you don't!

Svar: Instinkt att söka sig till bröstet absolut, dock kickar den inte in hos alla efter några minuter. Hade min bebis vid bröstet dygnet runt i princip på BB och han varken sökte eller var intresserad av att äta-alls. Inte förrän dag fyra kom han på att han kunde suga och äta. Att "ta det lite lugnt" gör verkligen inte allting tydligt för alla.
Carolin

Ida

Vad olika de kan vara! Jag födde på Sundsvalls förlossning och fick ett lugnt och fint stöd med amningen. Även senare på läkarbesöket när jag blödde på bröstvårtorna fick jag bra hjälp att fortsätta amma utan smärta som jag ville. Ammar ff och nu är dottern ett år o tre månader. Har kanske haft tur för har aldrig från vården fått kritik eller pekpinnar ang min amning. Däremot har jag hört av vänner som flaskmatar att det ha varit kämpigare med stöd från förlossning o BVC.. En borde ju stötta varje kvinna i vad hon vill o behöver.

Svar: Samma erfarenhet här. Nyköpings lasarett. Kanonbra och peppande, trots att det var något slags rekord på födslar just då så de hade ju väldigt hög arbetsbelastning. Jag kunde ingenting om amning, fick opereras och hade en tuff start, men personalen var verkligen kanon! 😍 Blir så lessen när jag läser om alla er som inte fick ha det som vi.
ker

Linnea

Jag har i princip haft en helt komplikationsfri amning, fick inga sår eller nåt, men trodde däremot som många andra att jag inte kunde mätta min bebis precis i början. Är väldigt tacksam för att BB-personalen sa åt mig att fortsätta amma. De ville inte ge någon ersättning och de avrådde också från att försöka trösta med napp. Även min BVC-sköterska har varit toppen med råd om amning, peppat att amma mer, att inte ge ersättning och frågat mycket hur det går och kollat då och då att bebisen har rätt tag. Verkar som att jag har haft turen att stöta på vettigt folk. Önskar att det var lika för alla!

Elisa

Tänk vad olika det tydligen är inom vården! Jag födde för fem veckor sedan och fick fantastiskt fint stöd med amningen. Att min nyfödda skulle få den tid han behövde för att söka bröstet direkt efter förlossningen var en självklarhet. Jag, babisen och pappan fick en fin och lugn stund, med en perfekt amningsstart. På BB-avdelningen sedan var barnmorskorna och undesköterskorna vänligt intresserade och erbjöd hjälp och råd. Väldigt stödjande. På återbesöket likaså. Jag tänkte snarast att det nog hade känts jobbigt om jag inte hade velat amma. Men å andra sidan tror jag att den superproffsiga personalen hade stöttat bra då också. Faktiskt var varenda undersköterska och barnmorska helt fantastiska!

Inför födseln gick jag på amningskurs på MVC, en utmärkt informativ kurs, där de förespråkade fri amning, visade tekniker och var väldigt kunniga och betryggande.

Med de här erfarenheterna i färskt minne blev jag mycket förvånad att det tydligen kan vara helt tvärtom också. Sorgligt. Det borde inte vara sådana skillnader mellan olika sjukhus och landsting. Alla har rätt till bra stöd.

Amanda Hellberg

Såg en fråga på din insta om hur folk gjorde som behövde ersättning förr. Har ej appen själv så kunde ej svara.
Men jag vet, eftersom maken föddes prematur i USA tidigt 70-tal. Ingen amningshjälp eller ersättning fanns, ej heller bröstmjölksdonatorer, vänner eller släktingar som kunde amma.
Han fick överleva på ljummen komjölk, mosad banan och äggröra. Så vitt jag vet fick inte ens föräldrarna några råd, de improviserade.
Frisk och stark men avskyr idag ägg och banan.

Svar: Jaha, min mamma fick mina syskon på 60-talet och ammade lite men gav sedan ersättning till båda. Så ersättning fanns i alla fall i Sverige på den tiden.
Lena

Lena

Jag tycker att det är så märkligt att så många fått råd om ersättning direkt på BB. Trodde att det var allmän kunskap att mjölken inte rinner till direkt efter förlossning? Det tar ju ett par dagar och jag har vid båda mina bb-vistelser inte fått igång mjölken på riktigt förrän vi kommit hem. Råmjölk finns såklart, men det är ju inga mängder... Med mitt första barn fick jag så bra bemötande och så bra hjälp. Bebisen lades till bröstet direkt och hon låg och snuttade där hela kvällen. Dagen efter gick vi i "amningsskola" med en barnsköterska som visade grepp och hur man skulle hålla bebisen. Med nr 2 var barnmorskan så förvånad när de kom in efter förlossningen och jag citat "redan ammade!?". Man ba, ja? Vad ska jag annars göra med bebisen?

Svar: hade jag fått en krona för varje kvinna jag snackat med som påstått att de "inte hade nån mjölk på bb" och "måste ge bebisen tillägg på bb för han inte fick nån mjölk från mig" så hade jag varit rik. Okunskapen om när mjölken rinner till och hur det funkar är pinsamt låg och ingen hjälp får man heller. Många berättar om sköterskor som sagt att deras bebis kommer torka ut eller svälta om de inte ger ersättning.
Lady Dahmer

Agnes

Oj, hade ingen aning om att det fungerar så dåligt inom vården, låter helt sjukt att föreslå ersättning direkt efter förlossningen.

Jag har nog haft tur på alla sätt, födde 2013 på ett amningsvänligt sjukhus där barnet fick knyta an i lugn och ro. Personalen kollade så att greppet fungerade innan de lät mig åka hem, och var lagom engagerade. Fick en amningsnapp på BB som jag tyckte var grymt bra för att komma igång, använde den första veckan hemma (har jag för mig, lite dimmiga minnen från första tiden) och sen funkade det fint utan den. Helammade till 6 mån och delammade till 1 år. Trodde det var svensk "norm" som alla förväntas göra och också är det vanligaste? Av andra mammor jag känner har de flesta gjort samma och jag kände mig väldigt medelsvensson i detta, i den mellanstora stad jag då bodde i var det iaf normen. Har aldrig fått några konstiga kommentarer från omgivningen.

Tyckte själv det var lite obekvämt att amma offentligt och föredrog allra helst att liggamma så det var väl lite meckigt i början men fick vänja mig vid att amma bland folk. Fick aldrig några sår eller nåt värre än en kortare mjölkstockning. Hade gått en förberedande amningskurs på ett studieförbund under graviditeten och köpt en kräm för såriga bröstvårtor som aldrig behövdes. Bebisen gick upp massor i vikt och såg ut som en liten Buddha. Vem vet, kanske skulle bvc föreslagit ersättning annars. Men å andra sidan var det ingen som sa att han var för tjock heller utan de var medvetna om att barn som ammas kan öka mer i vikt i början än vad de ska göra enligt tillväxtkurvorna. Så allt gick helt enkelt väldigt smidigt och vårdpersonalen hade inga särskilda åsikter eller konstiga råd.

Slutade amma efter ett år för att jag kände mig färdig med det, för att få mer frihet och började ge en flaska ersättning /välling innan läggdags istället. Upplevde det som positivt för pappans anknytning att han kunde ge flaskan och att det blev lite mer jämställt mellan oss. Ettåringen gillade direkt flaskan och visade aldrig intresse för bröstet igen och började ganska snart sova hela natten istället för att vakna flera gånger för att amma.

Det enda skammande i samband med amning/flaskmatning som jag upplevt har varit att jag hört flera människor i min omgivning kommentera andra kvinnors långtidsamning av större barn på ett oförstående och dömande sätt, och det tycker jag är jäkligt tråkigt.

Svar: Okej, förlåt för sjukt lång kommentar...
Agnes

Anonym

På socialstyrelsens hemsida står att 52% av 4månadersbebisarna ammas. Jag skulle gärna vilja ha en länk till artikeln du printscreenat så jag kan undersöka källan till siffrorna.

Rebecka

Gammalt inlägg, men oj vad skönt det är att läsa om andras erfarenheter av ersättning. För oss blev" ersättningshotet" en realitet redan första bvc- besöket. Nu tre månader senare är jag tillbaka på helamning, men vågar fortfarnade inte lita på min förmåga, trots att jag ammade vårt äldre barn helt 7 månader och delvis i 10

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog