Lady Dahmer

Sen säger de attNu ger vi narkosoch sen vaknar jag sittandes i nåt jäkla kontorslandskap
Nu är jag äntligen hemma. Allt gick bra såklart. Vilken pärs. Jag och Anja drog till akuten i Onsdags, jag hade inga större förhoppningar men vi sa att vi inte skulle ge oss innan jag fick en remiss iallafall. Ett steg framåt. Jag hade ju en tid hos läkare om två veckor men med tanke på alla anfall senaste tiden så hade jag inte orken kvar att vänta. Man blir liksom utmattad, fysiskt och psykiskt av att ha ont. Men jag trodde inte det skulle gå så här snabbt. Jag trodde att de skulle prioritera ner mig, konstatera att ja du måste opereras men du får vänta ett par månader typ. Eller iallafall några veckor. Men så blev det ju inte! Jag opererades på fredagen som planerat. Klockan sex på morgonen kom de in med sån där antiseptisk tvål och så fick jag duscha. Sen rullades jag iväg. Eftersom att jag ammar tog jag inte värkmedicinen de kom med eftersom att de inte kunde svara på om den funkade eller ej och det var lika bra för de gav mig den för sent konstaterades uppe på operation. Jag fick förflytta mig till operationsbordet. "Jag har glömt att väga mig!" ropade jag för jag tänkte att sånt är viktigt när man ger narkos men de ba "vi kan estimera utifrån din längd" och jag försökte förklara att jag antagligen inte ser så tjock ut som jag egentligen är och att jag faktiskt är fet till och med. Då lutar sig en sköterska fram och säger "Du är jättefin!" Haha ba ja okej? Men jag är fortfarande fet och det är relevant här och nu. Jag sa att jag trodde jag vägde mellan 85 och 90.  Ursäkta detaljberättelse men jag tyckte allt var så intressant. De satte sådana där hjärtmojänger på mig och sen la de flera pappersprassliga filtar över mig. Jag frös som fan men tänkte att ja jag kommer ju sövas så det gör väl inget. Men plötsligt kom det en massa skön värme?! De lutade mig neråt så jag blev mer stående och så pulade de in en massa konstiga kuddar under mina knän och ben som var jättebekväma och fick min rygg i bra läge. Sen fick jag andas syrgas och nej det tycker jag inte om. Jag gillade inte lustgasen heller på bb. Nåt med att ha en mask över ansiktet tror jag. Usch. Så säger de att de ska ge mig ett långtidsverkande värkmedel och att det kan snurra till lite. Alltså lite? Ni vet när man supit som fan och knappt tagit sig hem och man lägger sig på sängen och det snurrar som fan? Värre än så. Fy fan vilken smäll. Sen säger de att "Nu ger vi narkos" och sen vaknar jag sittandes i en säng i nåt jäkla kontorslandskap (?) av att nån säger "Natashja!". Jag får sitta kvar där och nån jäkla maskin piper och nån säger att "Natashja nu får du ta ett djupt andetag!" för tydligen andades jag uselt, men jag andas ganska lätt generellt. Efter en stund körde de tillbaka mig till mitt rum och där mötte jag Oskar och bebisen. Jag sa att nej, nån bebis vill jag inte ha idag och så blev det. Jag fick morfin så jag fick pumpa ur och kasta mjölk ett par gånger. Vi gav ersättning resten av dagen och på natten och så nästa morgon ammade jag igen. Vi kom i alla fall hem igår kväll. Jag var så jävla mörbultad och trasig. Ont inte bara i operationsärren utan i nacken och axlarna (helt sjukt ont?) och svårt att andas ordentligt. Kände mig liksom överkörd av en lastbil. Men att komma hem var så skönt. Jag satt i soffan en timme eller två med en varm filt över mig och liksom fick bli varm och gosig, sen gick vi och la oss. Barnen sov hos Anja.  Att sova med bebisen gick jättebra även om jag hade väldigt ont. Han krånglade lite innan vi somnade, antagligen tuttförvirrad av ersättning och napp och grejer fr han vägrade ta bröstet. (Han blir aldrig arg på ersättningen)  Men Oskar bar omkring honom tills han somnade och sen så gick det bra att amma när han sov. Och imorse när jag vaknade så mådde jag cirka tusen gånger bättre. Nu har jag bara ont i såren och magen. Går lite framåtlutad och sakta. Det blev en titthålsoperation iallafall, komplikationsfri. De körde även ner en sån där ERCP-mojäng och städade ur gallgångarna. Där hittade de tydligen två stenar och massa grus som inte synts på ultraljudet. Inte konstigt att jag haft ont så ofta! Nu får jag hoppas att allt gått som det ska och att inga komplikationer uppstår. En del får fortsatt ont efteråt pga typ kramper i gallgångarna så håll tummarna för att det inte händer mig! Nu ska jag läka och hoppas att magproblemen är ett minne blott. Oskar stannar hemma denna vecka.
Lite uppdatering för er som är intresserade!
Är ju kvar på sjukhuset som ni kanske fattar. Ni som följer mig på Instagram fick kanske höra att jag skulle opereras idag. Först visste vi inget. Sen kom de och sa att nej det blir ingen operation idag. Sen kom de tillbaka och ba "duscha nu! Det är dags NU!"  Oskar som stod i leksaksaffären på söder och handlade halloweenkläder till barna fick kasta allt han hade i händerna och ta en taxi hit.  Sen kom personalen igen och ba "det är ett akutfall före dig som dök upp! Men snart är det du!" Och så var det bara att vänta. Och vänta.  Och amma lite.  Min lilla burrito! Vi stoppade ner honom i ett rent örngott och lindade om för att hålla min nyskrubbade kropp helt fri från bakterier och skit.  Sen kom en läkare och ba "det blir inget idag." Nehepp. Antiklimax. Oskar åkte hem.  Jag poserade i för tajta kläder.  Sen fick jag soppa. Smyg-åt ett par godiset men i övrigt är jag satt på flytande.  Sen kom iallafall kirurgen och presenterade sig. Förklarade att det varit ett missförstånd och hon bad så mycket om ursäkt. Det var tydligen inte alls meningen att jag skulle opereras idag. Varför man sagt det till mig visste hon inte men hon var arg å mina vägnar. Men sen sa hon att anledningen att jag fått vänta är för att jag står på en väntelista. Och att eftersom att jag ej är akut sjuk har jag prioriterats bort. Men att hon nu, när hon ser att jag har en bebis med mig, sätter mig först i kön. (!!!)  Så jag fick messa Oskar och säga att han ska var här imorgon bitti klockan sju.  Oskar är på väg. Får sova på anhörigsäng och assistera mig och imorgon får vi se om han bli ensamstående änkling eller inte. 
På sjukhuset
Vi tog oss till akuten idag. Jag och min vapenriddare Anja tog tåg och buss till huddinge. De tog mig på allvar. Ena sköterskan rullade på ögonen och gav mig en blick/min när jag berättade att läkarn på vårdcentralen ba "Nämen sök akut om du får feber" och sen inget mer. Inte bara jag som tycker det var galet alltså.  Men det ser iallafall ut som att jag blir inskriven och förhoppningsvis opererad redan imorgon.  Så glad att jag tog tag i detta. Så jävla livrädd för att nåt kommer att gå fel på operationen. Eller efter.  Nu jävlar hörrni. Får socker direkt i dropp. #uppmuntrafetma