Lady Dahmer

Jag är alltid tredje hjulet
Jaha, då har man stått och harklat sig en halvtimme. Tack och lov för nässprutan alltså. Idag blir det poddinspelning igen. Två avsnitt ska avhandlas. Det kommer bli lika bra som alltid. 
 
Morgondagens avsnitt kommer vi prata om kvinnors relationer och systerskap. Jag har tänkt så mycket på det där med just relationer, speciellt senaste tiden, antagligen för att jag är låst med en bebis och inte har tid eller möjlighet att vårda dem och kanske också för att jag har så omfattande ångest typ hela tiden och jag får ju ångest för allt.
 
Även när jag inte pratat med vissa vänner på länge och tänker på att de har ett liv som är kul (bättre) utan mig och kanske med andra vänner, ok jag vet att det här är helt orimliga och orättvisa tankar men jag ventilerar bara lite nu, och så får jag för mig att de slutat tycka om mig eller att de till och med hatar mig och så kan jag sitta och älta detta. Oroa mig för om de pratar om mig med andra eller att de INTE pratar om mig. Och varje liten grej förstorar jag upp. Typ om de är korta i tonen så övertolkar jag det eller om de inte svarar på ett sms så får jag för mig att det är ''slut''. osv. 
 
Eller typ när folk har fester och jag inte alls är inbjuden. Jaja jag har en bebis som jag är hemma med men då känner jag att jaha alla hatar mig nu jag är så ensaaaaaaam och utanför.
 
Som ni vet, den där scenen i Cant buy me love, när huvudrollen står utanför en fest och tittar in genom fönstret och allt är så ledsamt. Så upplever jag livet just nu.. Ja ni vet ju kanske.
 
Tror dessa tankar bottnar mycket i att jag som yngre, hade svårt med just relationer. Vi flyttade runt mycket och jag liksom ramlade in i redan etablerade relationer hela tiden, blev tredje hjulet och sen var det dags att flytta igen. Jag var liksom alltid utanför även när jag fick vara med. Svårt att förklara men jag har iallafall mycket ångest kring sånt nu och det suger. Mest för att jag tror på tankarna. 
 
Aja. 
 
 
mim

Jag miste min bästa vän i en olycka för snart 10 år sen, och har nu på sistone börjat reflektera över hur det påverkat mina andra vänskaper.. Jag tror att jag haft svårt att skapa nära relationer igen pga rädslan att det kan hända igen, men också det att när man är 20/30+ så har alla sin bästis redan. Jag har svårt att hitta nån som behöver nån så som jag. Nu är jag påväg ur småbarnsåren med många nya bekantskaper och kompisar men har inte lyckats skapa en riktig vänskap utan våra barn som ursäkt att träffas. (plus att vi inte har så många gemensamma intressen att umgås över) Jaja, mitt fel i mycket säkert eftersom jag drar mig undan men kan kännas lite tomt ibland. Jag har ju många kompisar, och flera väldigt nära vänner från barndomen, men önskar ibland en riktig bästisrelation igen.

Em

Fantastiskt att du bloggar så mkt igen! Tack att du orkar!!

Ber även om ursäkt i förväg för att jag anmärker nu, men det heter femte hjulet på svenska 🙂 Third wheel på engelska. Fattar att det inte är det som är poängen med detta inlägg och man förstår såklart vad du menar..

Evelina

Hej! Det skulle vara toppen om du skrev ett inlägg om preventivmedel, relaterat till feminism osv.
Tack för den kunskap du sprider!

Ulrika

Jag tror faktiskt riktigt många kvinnor framförallt har dessa tankarna.. Min syster har haft en riktig identitetskris när hon var ungefär 25 och flyttade ihop med sin sambo.. Hon tyckte han hade en så tydlig plats i sitt kompisgäng, medan hon kände att hon inte visste vart hon hörde hemma, vem hon kunde lita på, vem som var "riktiga" vänner så att säga. Jag har även själv mycket problem med detta, då jag också har flyttat runt en del sen jag var tonåring och inte riktigt känner att jag har några "självklara" tjejkompisar som jag kan ringa till alla tillfällen, eller någon som taggar mig i roliga memes på facebook som alla mina andra vänner verkar göra...

Utöver det så har jag pratat lite smått om detta med några av mina vänner, och det verkar som om alla känner samma grej! Det verkar som om alla jag känner inte vet liksom vilken plats i sina vängrupper de har, vilka som är vänner för evigt och vilka som kommer och går.. Det gör mig lite ledsen men jag har ingen aning om hur man ska fixa detta?

Anonym R

Spot on. Jag har varit malplacerad hela livet känns det som. Trots 26 år på jorden har jag ingen bästis (som ju alla har, vilket visas ständigt upp på instagram, taggas i grejer på Facebook osv) och jag har 2 kompisar som jag umgås med. Ibland. När dom inte umgås med sina andra riktiga vänner som är en stor och viktig del av deras liv. Förlåt för böligt inlägg men har känt mig ensam hela livet, har varken någon kärnfamilj och knappt några vänner...

Sabina

Jag känner exakt samma. Vi flyttade också runt så mycket när jag var liten så fick aldrig en trygg plats nånstans, nu är jag 28 och är så avundsjuk på dem som har bästisar och kompisgäng.

Marlene

Många av oss flyttar från stad till stad och förlorar därmed kontakten med delar av oss själva och hela samhällsgemenskaper. Vi upplever en hel del "självvalda förluster" och gör att kompensera det måste vi lära oss att ta del av "självvalda vinster" också. Med regelbundna vanor får vi tid över att engagera oss i samhällsgemenskapen. Jag läser ur Julia Camerons bok KONSTEN ATT VARA KREATIV. Cameron var gift med Martin Scorsese (som är en känd filmregissör , har bland annat gjort Taxidriver som han slog igenom med, där Robert De Niro spelar den ensamma taxichauffören. Jodie Foster gör sin debut i den filmen som 13 åring för betydande roll. Sedan har han gjort en mängd bra filmer. Maffiabröder, etc ) I iallafall dom har en dotter ihop . Dominica. Dom var gift i ett år. Julia är poet, skriver böcker om kreativitet och musik musikaler mm) i boken tipsar hon hur man går med i samhällsgemenskapen:

Fatta pennan och avsluta meningarna nedan:
1. En samhällsaktivitet jag skulle kunna utföra dagligen är-------------------
2. En lokaltidning jag skulle kunna läsa är--------
3. En närbutik jag som konstnär skulle kunna stödja är--------------------------------------
4. En samhällsfråga jag skulle kunna stödja är----
5. En samhällstjänst jag skulle kunna utföra frivilligt är-------------------------


Vi behöver en fast punkt på livets föränderliga väg. Vi behöver alla en rejäl dos daglig sötma- en välvillig insats från oss till livet och den tillfredställelse vi får av människor som vi känner och uppskattar.

Jag rekommenderar boken för folk som gillar hålla på med kreativitet. Vi är alla kreativa.
Ibland skriver jag om saker jag läst ur hennes böcker om ni tycker jag låter flummig eller what ever.

Madde

Åh, känner igen mig så mycket. Just det där med att ångesten gör att man övertalar, att känna sig ensam och isolerad. Jag tycker även när jag har mycket ångest att det är som det byggs en bubbla runt mig, att det är svårare att nå in till mig.
Har kämpat hela livet mot idealet att ha många vänner men mer och mer insett att jag inte uppskattar de situationerna. Uppskattar de mindre sammanhangen mer. Har svårt att lära känna nya människor, känner mig konstig, udda, för mycket och för lite och allt där emellan.

Felicia

Det är många som har ångest över sånt här. Ingen tröst men.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog