Lady Dahmer

Jag måste ha gett fel intryck!

Äter du bullar nu igen Natashja?! Inte konstigt att du inte går ner i vikt! (Dumma tjockis som inte fattar detta) 

Oj hoppsan jaha, nä men vet ni vad? Jag försöker inte gå ner i vikt. Lessen om jag gett det intrycket. 

Nu vet ni det! 

Maria Jilina

Åh vad frustrerande det måste vara att se detta för alla som vill "så väl".
Som att man inte får äta vad man vill och även visa även fast man är tjock :P .

MJ

Jag bryr mig inte om du äter bullar, jag bryr mig inte om ifall du är tjock, jag tycker att det är tråkigt om du blir sjuk men det är inget jag egentligen bryr mig om heller (eftersom jag inte känner dig).

Det jag undrar är bara varför du påstår att tjockhet inte skulle ha samband med livsstil, utan bara skulle vara ett genetiskt arv, samtidigt som du visar upp en typ av livsstil som är typisk för de som (påstås?) leda till övervikt.

Samma sak verkade gälla många som kommenterade här under tidigare inlägg. De skrev om hur de åt ovanligt onyttigt och att ingen skulle bry sig eller lägga sig i det (helt korrekt), om hur det gav dem livsnjutning att leva onyttigt och på ett sätt som leder till övervikt; MEN samtidigt hävdade många att det saknades samband mellan tjockheten och levnadssättet.

MIN inställning är att folk inte ska lägga sig i andras sätt att leva och att folk ska både få och kunna vara tjocka utan att drabbas av påhopp eller drabbas av något annat alls.
Men jag förstår inte varför man i fetmaacceptansens namn ska förneka att fetma beror på livsstil (främst kost).

Svar: Fetma kan absolut beror på fel kost. Detta har jag aldrig förnekat. Men att det alltid beror på fel kost är fel. Att det bara beror på fel kost är också fel. Jag pallar inte att dividera detta med dig men en sak ska jag berätta för dig så kanske du kan hålla klaffen sen: jag år inte tjock pga fel kost. Jag är tjock pga graviditet. Jag gick från smal till tjock under min första graviditet. Och från tjock till tjockare under min andra graviditet. Detta hade inget med fel kost att göra överhuvudtaget. Du behöver vidga dina snäva vyer och kunskap. Frågor på det?
Lady Dahmer

Ulrika

Svar till MJ:

Det finns ett extremt litet samband mellan livsstil och tjockhet. Livsstil har fått oproportionellt stor tyngd i förhållande till hur lite det faktiskt påverkar. De allra största faktorerna som bidrar till tjockhet enligt ny forskning är genetik och även tarmfloran (de naturliga bakterierna som bryter ned din mat i tarmen, som till viss del är ärftlig men också påverkad av miljö aka om du t.ex blev ammad, född vaginalt och den mat du äter).

Det är nog ingen som menar att det inte finns NÅGOT som helst samband mellan livsstil och tjockhet, men det är kanske, ja vad vet jag, 5%... Inte så som alla hetsar om idag "kalorier in och kalorier ut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!".

Ett exempel på hur tarmfloran kan påverka är att man har fött upp genetiskt lika möss, där den ena har fått tarmflora (dvs ett bajs transplant) från en tjock mus, och därefter blev musen en tjockis! Därefter har man gett samma mus den normala tarmfloran, från den andra genetiskt lika musen, och då blev den smal igen! Ska vi börja tvinga att tjockisar att få smalas bajs i magen eller? Nej, för det finns också extremt få nackdelar med att vara tjock rent hälsomässigt (och nu pratar jag tjock, inte extremt överviktig som t.ex 300 kg). Det är alltså inte farligt att vara tjock, varken för hälsan eller samhället (Om man bortser från all mobbning, hat och hot som tjocka får). Däremot är det farligt att göra extremsport, t.ex åka skidor offpist, men när fan ser man folk skriva metervis med debatter om det pga "folkhälsan" och "ta pengar från sjukvården" ??? NÄ ALDRIG!!

I korta drag: Att vara tjock handlar inte om livsstil, utan allra allra mest om genetik och tarmflora (notera att man inte på något magiskt vis kan ändra sin tarmflora genom att t.ex vräka i sig ett kilo kål istället för en påse gifflar).
Det är inte så extremt hälsoskadligt att vara tjock som många idag påstår. Samhällets "gräns" för vart man är tjock är ju extremt låg i förhållande till att det på något sätt skulle vara farligt.

Till sist: ALLA människor har lika värde, och lika rätt att leva sitt liv som de vill (så länge de inte begår lagbrott), och man ska inte behöva stå till svars för alla sina val i livet bara för att man är tjock.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Vi förnekar det därför att det inte stämmer enligt vetenskapliga fakta. Det här pratade du och jag om för inte så länge sen och då sa du att du var införstådd med detta. Jag länkade även till färska vetenskapsartiklar. Är du faktaresistent? Jag tar det igen: Fetma är en kronisk, komplex och komplicerad sjukdom som beror på en mängd samverkande faktorer. Om det räckte med överätning och stillasittande skulle det inte finnas några smala som lever så och det vet vi allihop att det finns massor med smala som gör. Det finns även massor med feta som äter helt normalt och rör på sig och som ändå inte går ner (googla fat marathon runners t ex) . Det krävs alltså fler faktorer än kost och rörelse, sk livsstil, för att bli fet. Jag undrar vad du gör under de här inläggen? Vilken är din agenda? Tycker personligen att du är både tröttsam, fördomsfull och saknar kunskap för att kunna uttala dig samt hoppas att LD blockar dig så vi slipper läsa dina många många kommentarer som alla går ut på samma sak: Berätta för feta att fetma är farligt och att det inte är bra att äta 100 bullar om dagen. Med andra ord anser du att feta är dumma i huvet. En mindre charmig åsikt. Här har du lite vetenskap - igen: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/

Somliga Förbannade Kvinnor

Ska vi dessutom börja prata om vad som kostar pengar (vilket brukar komma upp i de här diskussionerna förr eller senare) så tycker jag att vi ska prata om vad män kostar innan vi diskuterar nåt annat.

"Män begår flest våldsbrott, äter mest kött och orsakar flest trafikolyckor. Det är beteenden som kostar samhället flera miljarder kronor per år. Under Almedalsveckan diskuterades vad manlighet kostar, konsekvenserna av manliga normer och förväntningar som finns på kvinnor och män.

Mäns brottslighet beräknades kosta rättsväsendet 31 miljarder kronor under 2012. Det är 25 miljarder mer än vad kvinnors brottslighet kostar. Uppskattningsvis ansvarar männen för 70 procent av alla trafikolyckor per år och en viktig orsak är mäns riskfyllda trafikbeteende. Under 2011 beräknades kostnaden för att hålla läktarna fria från våld under ishockeymatcher och matcher i fotbollsallsvenskan till omkring 90 miljoner kronor.

Och om män i Malmö skulle ändra sitt resmönster och resa som kvinnor gör skulle det frigöra mark till ett värde av 800 miljoner kronor samt minska miljökostnaderna och hälsokostnaderna för hundratals miljoner kronor varje år."

Nu kan vi snacka samhällskostnader och folkhälsoproblem men det brukar inte falla i så god jord för nu är det ju MÄN vi pratar om till skillnad från de där dumma äckliga tjockisarna.

http://www.gu.se/omuniversitetet/vision/likabehandling/Nyheter/Nyheter_detalj//vad-kostar-manlighet-.cid1180920

breakuntil

MJ, jag undrar samma som ovanstående. Är du faktaresistent? Vad är det som gör att du helt enkelt inte fattar? Kan du beskriva det för oss? Från första tankedroppen till dumhet liksom? Var är det som det går snett?

Annette

Min livsstil var sämre när jag var smal. Förutom att äta skräpmat och socker var jag även storrökare, drack alkohol 3-4 gånger i veckan och rörde bara på mig när det var absolut nödvändigt. Folk visste att jag levde destruktivt, men vem klagade på detta? Ingen för jag var ju smal och då var jag per automatik hälsosam på något sätt trots den mängd skit jag åt, drack och inhalerade.
Nu är jag tjock. Äter fortfarande skräpmat och socker fast i mycket mindre mängd då jag numera äter samma mat jag ger till mina barn. Rökt har jag inte gjort på flera år, alkohol dricker jag bara på nyårsafton och jag promenerar till och från jobbet varje dag (sammanlagt 70 minuters promenadtid varje dag) samt går ut med mina barn i skogen på helgen. Vem klagar på min livsstil nu? Många. Nu är jag ju tjock och då är jag per automatik ohälsosam på något sätt.

Marlene

Kärlek ❤️LD
Du är så förbaskat söt!
🤗

MJ

@Ulrika
Men det stämmer inte. Det finns ett direkt samband mellan tjockhet (smalhet, hur muskulös man är, hur bra kondition man har m.m.) och livsstil. Det är kroppens anpassning till den miljö den utsätts för.

Tarmfloran beror på kosten, man kan ändra tarmflora genom att ändra kost. Många blir t.ex. dåliga i magen när de reser utomlands (eller så var det förr iaf när folk åkte till andra matkulturer, nu håller de på att smälta ihop) och sedan vänjer sig vid den nya maten, det beror på att tarmfloran inte ändrat sig.

Kcal in - kcal ut är nästan bara dumheter, det håller jag med om. Men framförallt är det ingen hjälp för någon oavsett vad man har för mål.

Att VARA tjock är inte det minsta hälsovådligt. Inte heller att väga 300 kg. Det enda som kan vara dåligt för hälsan med det är skador på leder m.m. på grund av den vikt man bär på. Men det är kopplat till att man rör sig för lite med den övervikten. T.ex. sumobrottare som har kraftig övervikt men rör sig mycket drabbas inte av sådana förslitningsskador.
Grejen är att SAMMA SAK som orsakar övervikt OCKSÅ orsakar olika hälsoproblem. Det är inte tjockheten som är eller som orsakar hälsoproblemen.

Jag tycker inte att sjukvårdskostnader har särskilt mycket med saken att göra. Det kan vara ett skäl för samhället att motverka onyttig livsstil, och då även t.ex. säkerhet vid idrottsutövning. Men det har inget med enskilda människors hälsa eller livsval att göra. Folk som blir sjuka eller skadar sig ska få vård oavsett hur deras behov av vård uppstått, och att de får vård ska inte ifrågasättas.

"Samhällets gräns" är ganska ointressant annat än för statistiska ändamål. En muskulös person med 7% kroppsfett och BMI på 30 anses ju lida av fetma, statistiskt, men för den personen är ju inte fetma relevant.

Nej det är inte genetik. Genetiken har inte magiskt ändrats så att andelen med BMI över 30 har gått från 1% till 18%.

M

Ulrika: så bra att någon nämner det här med tarmflora! Men, vad gäller vikten, så visst är det väl så att maten spelar in, mängd och råvara osv. Därmed inte sagt att tjocka äter onyttigt(!) det är inte alls svårt att bli tjock utan skräpmat och liknande, men det kan vara svårt att äta så att det känns som lagom mycket mat för sin kropp om man är hungrigare än man behöver vara för att gå runt. Och ingen vill gå runt och känna sig svag, matt, trött eller deppig. Kroppen och hjärnan är stark på så vis. Skulle jag läst det jag skriver nu för 3 år sen hade jag tyckt att det var jäkligt taskigt och taget ur luften, så jag fattar om folk vill basha mig nu. Men jag har varit tjock hela mitt liv och bantat i halva. Börjar knäcka min egen nöt i alla fall, och har insett att det handlar väldigt lite om karaktär och nästan helt om signaler. Vår tarmflora påverkar kroppens funktioner på olika vis, så även t.ex. hungersignaler och hormoner. Känslor kan såklart också spela in, samt socker i olika former. Och förbränning, och gammal bantning osv. Men egentligen är det väl oviktigt. Det är inte svårt att bli tjock för den som har förutsättningarna, tarmfloran gör väldigt mkt för dessa. Däremot skulle jag väl inte säga att det är viktigt att äta rätt för tarmfloran så man ev. går ner i vikt, för det är inte säkert och vikten är så himla oväsentlig. Men för hälsan, som alla därute tycker är så viktig, så spelar tarmfloran och kosten sjukt stor roll. Så jag tycker vi kan börja värdera varandra efter hur våra tarmar ser ut kanske. Eller nä, men nån gång kan vi väl få sluta höra om Nutrilett, kvarg och proteinshakes, om vikt och hälsa, om mat och vikt.. och i stället höra mer om mat, cancer, tarmflora, demens, diabetes, ångest, inflammation, and so on. Att jag ens börjat gilla min kropp lite är att jag inte längre ser på den som ohälsosam eller att jag måste äta rätt eller motionera för att göra som ett VR-omslag från 2004 säger och se ut som någon i en HM-reklam. Jag har mött motgångarna när jag äter fel, i form av sjukdom och låggradig inflammation. Jag har vunnit extremt mkt på att vara strikt(are) med ups and downs som en gammal sockerknarkare. Men detta tjatet om vikt, och skammandet om varför, behöver det fortgå för att fortsätta prata om hälsa? Sen, alla behöver inte leva hälsosamt ens. För min egen del har jag inget val direkt, däremot är det väl överdrivet när fullt friska, unga tjejer inte kan slappna av och postar bild efter bild på sin eftersträvansvärda livsstil, men då handlar det inte om att vara frisk.

MJ

@Somliga förbannade kvinnor
Nej, vi pratade om att det fanns andra livstilsfaktorer än mat och rörelse, t.ex. stress och sömnbrist som påverkade övervikt.
Vilken forskning är det du (ni) pratar om. Vilken forskning är det som påstår att folk blir överviktiga oavsett deras livsstil? (Länken går inte att öppna, förra gången var det en studie du hade missuppfattat men LD blockerade mitt svar. )

Det finns inte smala som lever så. Däremot finns det smala som får sjukdomar som är associerade med övervikt. Det beror på att det jag beskrev med att det inte är övervikten som är onyttig, utan att viss livsstil orsakar både övervikt och sjukdomar. Man kan såklart leva onyttigt och vara smal. Man kan också vara tjock och hälsosam, det är t.ex. sumobrottare ett exempel på (men det är en extrem livsstil).

Min agenda?
Jag vet inte, jag ligger mitt emellan så att säga. Jag tycker att "fatshameing" och hälsohets m.m. är otroligt korkat men jag förstår inte varför man försöker bemöta det med falska påståenden istället för med fakta.

Men med tanke på att du inte har förstått mina svar och inte vill ha en diskussion så slutar jag svara dig.

MJ

@Breakuntil
Berätta vilken forskning ni menar så blir det nog lättare att förstå.
Är det konsensus inom forskarvärlden att det är så och att alla som inte håller med är korkade?

MJ

@Breakuntil
Här är annars Karolinska institutet (Sveriges högst rankade akademiska institution) om fetma:
http://ki.se/forskning/okad-kunskap-om-fettceller-ger-hopp-om-att-bekampa-fetmaepidemin
Korkade och okunniga om forskningen?

Marlene

MJ
Att bekämpa de felaktiga och grundlösa föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt, det är väl fint det? Annars snackar vi kvacksalveri. Finns många som är inne för sånt också . Dom håller ta mig fan aldrig käften.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Alltså ditt jävla pucko. "Det finns inte smala som lever så." Jag antar att de smala jag känner som sitter still för det mesta och äter sämre än jag är en produkt av min fantasi? Och du får väl KOPIERA länken och klistra in den i googles sökfält. Herregud hur lat och bortklemad får man tillåta sig att vara? Jag är betydligt intelligentare och mer insatt i ämnet än du så att du inte förstår vad du läser och låtsas att jag "missförstått" något jag jag ägnat avsevärd tid åt i många år att sätta mig in - det ligger på dig. Fatshaming är precis vad du håller på med. Hederligt gammalt fördomsfullt bajsprat om feta. Hoppas det är sista gången jag behöver se dig här.

breakuntil

MJ: "Men jag förstår inte varför man i fetmaacceptansens namn ska förneka att fetma beror på livsstil (främst kost)."
Och sedan länkar du till Karolinskas forskning där det framgår tydligt att bantning eller kostförändring knappast har nån större effekt för viktminskning. Kanske du nu förstår vad det är vi försöker säga...? Om du liksom inte fattade vad du läste?

Ytterligare ett citat från studien du länkade till:
" Vi är sannolikt programmerade på ett sådant sätt att vi kan öka fettcellsantalet vid viktuppgång, men jag har inte sett några indikationer på att vi kan minska antalet. Det verkar finnas någon funktion som behåller det högre antalet fettceller hos feta trots att de går på diet och minskar sin vikt, säger Kirsty Spalding."

Amelie

Varför är ni så hatfyllda?
Jag tycker ni ger väldigt dåliga och otrevliga svar och argumenterar riktigt kasst för er sak.
Är en inte insatt i det här så har en ingen lust att lära något om det med tanke på hur ni uttrycker er....

Amelie

Varför är ni så hatfyllda?
Jag tycker ni ger väldigt dåliga och otrevliga svar och argumenterar riktigt kasst för er sak.
Är en inte insatt i det här så har en ingen lust att lära något om det med tanke på hur ni uttrycker er....

Linda

Haha! Det där gjorde min kväll!

Pernilla

Alltså jag blir lite förvirrad här vad gäller alla diskussioner som man kan se i kommentarsfältet. En del ganska så aggressiva.

Själv har jag tolkat LD på så sätt att hennes främst budskap vad gäller hennes texter under rubriken "tjock verklighet" är att synliggöra det förtryck vi tjocka får utstå. Till att börja med bara det att synliggöra att det faktiskt finns ett sådant förtryck (vilket flera som föraktar tjocka vägrar erkänna) är en stor grej i sig. En annan viktig aspekt är att man inte ska behöva skämmas, eller stå till svars för att man är överviktig. Och detta Oavsett HUR du blev överviktig. Dålig livsstil, taskiga gener skit é samma, din kropp är din kropp och ingen annan än du avgör vad faan du göra med den. Rätt eller fel, men det är min tolkning i stora drag av det LD vill föra fram.

På samma sätt har jag förstått att LD även tycker att det är upp till var och en hur man lever sitt liv. Vill du exempel träna och hålla dig slimmad så gör det då. Kritiken handlar snarare om, som jag uppfattar det, att vi alla har ett ansvar kring vad vi postar, eller förmedlar till speciellt barn och ungdomar. Där exempelvis före- och efter bilder på viktnedgångar (på redan smala kroppar) e t c faktiskt påverkar unga människor i negativ bemärkelse, i betydligt större utsträckning, än när en tjock kvinna mumsar i sig en påse bullar till lunch. Det senare kommer förmodligen ha noll påverkan på vare sig unga eller äldre personer. För det är ganska svårsmält att tro att speciellt många skulle vilja bli tjocka i en kultur som hatar tjocka.

Lisa

MJ: Angående livsstil, i temanummret från ki som du själv länkar till står det att undersökningar visar att feta rör på sig lika mycket som normalviktiga under fakta om fett, även att råd om livsstilen inte hjälper i längden. För övrigt tycker jag att det bra belyser hur komplext detta är och hur lite vi egentligen vet. Generna har inte magiskt ändrats på 30 år, men de förklarar mycket om varför en del blir feta och andra inte som lever under liknande förhållanden, däremot har samhället förändrats och därför har medelvikten gått upp.
Problemet tycker jag blir att istället för att lägga debatten på samhällsnivå så skuldbeläggs tjocka och nu ska man inte bara banta för att vara snygg som när jag var yngre utan även för att inte ligga samhället till last och tar man en kanelbulle blir det moralpanik.

Marlene

Annelie . Håller med dig. Förbannat olustigt klimat här inne. Och ryter man ifrån är det nog för att man tröttnat på skiten.

En annan L

Underbart, ser supergod ut. Du förtjänar riktiga bullar av smör och socker inte läskiga syntetgifflar.

Maria Jilina

Till Johanna:
Vissa går upp mer än andra och vissa går ner i vikt efteråt och vill till hur dom vägde innan dom blev gravida. Andra tycker inte det spelar någon roll. Det är ju så olika från kvinna till kvinna.. Jisses! Så, LD har all rätt att skylla på sina graviditeter Behöver inte betyda att hon ÄTIT sig dit under graviditet heller. ALLA ÄR OLIKA!

Nej, jag har aldrig varit gravid men jag fattar ändå.

Svar: Blockade Johanna och plockade bort hennes kommentar.
Lady Dahmer

My

Själv äter jag bättre och lever mer hälsosamt idag än för 5 år sen när jag vägde 25 kilo mindre. Jag mår också psykiskt mkt bättre pga är inte fokuserad på varken vikt eller utseende längre. Visst kan jag svälta bort mina 25kg "för mkt" men till vilken nytta? Att vara smal och må dåligt? Nej tack :)

My

Ja just. Jag har också erhållit mina kilon efter graviditeter. Inte några speciellt onyttiga graviditeter. Jag gick upp i vikt och gick bara inte ner sen.... Whatever liksom. Min omgivning har mer problem med det än vad jag själv har. Det säger en hel del om världen för mig.

MJ

Man blir inte överviktig av graviditet, man blir överviktig av förändrad livsstil under graviditet.

@Lisa
Gener har med saken att göra, men det är inte så att man kan ha gener som skapar energi eller fett ur tomma intet. Men det finns genetiska faktorer bakom en massa saker, t.ex. missbruk. Sen finns det ju epigenitik, alltså gener som kan slås av eller slås på beroende på miljöfaktorer. Där har man ju sett ökad övervikt hos barn till föräldrar som varit drabbade av svält (svält alltså energibrist, inte det som kallas svält här).
Men generna ändrar inte de fysiska förutsättningarna, de ändrar personlighet/livsstil. T.ex. gör suget efter sött starkare.

Att utmåla tjocka som lata och lättjefulla är såklart kränkande, korkat och felaktigt.
Men att komma med "ursäkter" om att tjockhet inte beror på vad man äter och hur man lever är ju ett försvar mot just de korkade anklagelserna. Så sådana "ursäkter" spelar alltså tjockishatarna rakt i händerna.

Svar: Fast det stämmer inte överhuvudtaget. Graviditeten medför en massa kroppsliga förändringar, hormoner som rusar, funktioner vars syfte är att kötta på kvinnan som bär. Jag tycker det är dags att du slutar skriva för du gör mig bara ledsen och upprörd med ditt jävla korstågande.
Lady Dahmer

Linnea

Till Ulrika:
Jag gillar din kommentar till MJ. Det låter som att du har ny fakta! Var har du hittat denna mya forskning? Vill gärna läsa och lära 🤓

MJ

Det är inget jävla korstågande. Det är bara vad som är sant.
Visst spelar en massa hormoner in och anledningen till det är säkert att gravida i människans naturliga miljö skulle käka på sig så gott de kunde.
Men det är inte fysiologin som ändras. Man måste fortfarande äta den energi som kroppen lagrar och den energi som kroppen använder. Kroppen börjar inte skapa energi från luft eller vatten.

Vad jag menar är att tjocka inte behöver någon ursäkt, tjocka behöver inte försvara sig mot anklagelser. Sanningen är inte farlig och man behöver inte hitta på.

Svar: du saknar basal kunskap om människokroppen.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Jo, tjocka behöver informera och förklara eftersom vi drabbas av förtrycket mot oss och möter människors fördomar varje dag. Du är så jäkla ignorant så jag baxnar. Ingen har sagt att kost och rörelse inte spelar någon roll alls så jag fattar inte varför du fortsätter med den halmgubben. Har du svårt att förstå skriven text? Det både jag och LD förklarat för dig ett antal ggr nu är att fel kost och för lite rörelse i sig inte skapar fetma. Det måste till fler faktorer. Vad är det med det du inte förstår? Vi säger också att fel kost och brist på rörelse i kombination med andra faktorer inte är den enda eller ens den vanligaste orsaken till fetma. Är det detta du inte kan få in pga dina fördomar och okunskap? I praktiken fungerar det så här: Lisa och Lotta kan äta 2500 kalorier om dan och röra sig lika mycket. Lisa kommer gå upp i vikt medan Lotta kommer stå still. Anledningen till det beror på andra faktorer än kosten och rörelsen. Sen kanske du tycker att Lisa ska gå ner till 1000 kalorier om dan och springa 10 mil i veckan men det beror i så fall på ditt förakt för feta människor. LD ber dig inte skriva mer för hon blir ledsen och vad gör du? Fortsätter skriver. Brist på respekt och empati samt sjuklig fixering vid vad andra stoppar i munnen och vad de väger kan du också lägga till merit listan. Obehagliga jäkla människa.

MJ

Kost i sig räcker som faktor.
Det kan finnas även andra faktorer som spelar in, de faktorernas huvudsakliga funktion är att de påverkar kosten, deras näst största funktion är att de påverkar aktiviteten.
Det finns ingen magisk faktor.

Lisa och Lotta kommer om de lever under samma förhållanden att vara lika tjocka. Men om Lotta stressar mycket och sover dåligt så att hon får sötsug så kommer hon antingen att äta mer sötsaker/bröd/musli/gröt/annat än Lisa eller vara tvungen att hela tiden kämpa mot suget. Lotta kommer dessutom samtidigt att förbruka mer energi än Lisa, eftersom sömnbrist och stress kostar energi (det är därför kroppen säger åt oss att äta mer då).
Sömnbristen skapar inte energi, den orsakar ett högre intag av energi genom att ge sug.

Jag tycker att Lotta ska få korrekt information. Vad Lotta väljer att göra är upp till henne. Men om Lotta VILL ha råd så ska hon inte få rådet "ät mindre och rör dig mer" för Lotta är inte lat och glupsk, hon är troligen flitig. Hon ska få rådet "minska stressen och sov mer". Men hon ska heller inte få den falska informationen: "Det är inget att göra, generna har gjort dig tjock och du kan inte ändra på det".
Att bli ledsen av sanningen är inte samma sak som att bli ledsen av kränkningar.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Vad tycker du om att du fortsätter skriva trots att du vet att LD blir ledsen av dina kommentarer? Du är medveten om att du är i någons digitala vardagsrum och inte på ett allmänt diskussionsforum och att LD inte har någon skyldighet att publicera dina kommentarer? Tycker du att LD måste blocka dig för att du inte respekterar henne? Och du har inte kommit med någon sanning. Det finns ingen färsk vetenskap som stödjer dina hemsnickrade teorier.

MJ

LD har all rätt att banna mig om hon vill.
Att du vill det är ju uppenbart och förklarligt. Du vill inte höra sanningen. Du är en självhatare som tycker att det måste finnas bortförklaringar för att man ska få vara tjock, du tycker inte att man ska få vara tjock av de anledningar som gör folk tjocka på riktigt. (Alternativt så är du en smal tjockishatare som trollar med uppenbart felaktiga förklaringar)

Somliga Förbannade Kvinnor

När man väl har fetma är det för de allra allra flesta omöjligt att göra något åt det, såvida man inte klarar av att svälta resten av livet vilka de flesta inte gör pga fullständigt naturliga orsaker. Att börja sova bättre och stressa mindre hjälper inte när man väl blivit fet. Det är i kombination med annat en av ORSAKERNA till fetma, inte en lösning.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Vad bra att du visade vad du egentligen tycker. Älskar när folk blir tillräckligt provocerade för att ta till förolämpningar och härskartekniker. Valet därav visar alltid vilken sorts människor de är.

Marlene

Respektlöshet är obehagligt. Sådan negativ attityd är en börda som tynger och tröttar ut. Obehagligt också. Antingen kan man med sin attityd se problem som lärotillfällen och möjligheter, som utmaningar istället för bakslag. Det är vår attityd som gör att vi kan visa barmhärtighet mot oss själva eller som får oss att hudflänga oss själva med kritisk perfektionism. Vi har fattat vem du är nu MJ. Nu vill vi att du lämnar oss ifred. Eller så undviker vi dig. Du är inte vänligt sinnad, och hur oskyldig du än försöker se ut innebär din blotta närvaro att vi får vara beredda på att hejda angrepp från dig. Du är ju bara en Obotlig glädjedödare.😂 dina många gånger tvivelaktiga åsikter och råd, som ingen ens bett om , träffar som en kalldusch i ansiktet. Du gör verkligen ditt yttersta för att kallduschen ska avleda, förrvirra och lägga sordin. Entusiasmen vill du dämpa. Du din dysterkvist har en medlidsam överlägsenhet., som om vi inte redan sett dig och dina likar(från bloggbevakning.se?) komma och gå otaliga gånger. Ni dysterkvistar kan helt enkelt aldrig hålla med om någonting. Denna motsägelselusta är ju enbart komiskt. Hänger upp dig på struntsaker. Du vill platta till människor med din skenbara överlägsenhet. Du "vet" helt enkelt att du "vet bättre" än vi själva. Med den attityden hoppas du undvika obehagliga frågor som "Och exakt vilka erfarenheter på området har du själv, om jag får fråga ?" Du tvår alltid dina händer. Det är aldrig hennes elaka små bacillusker som orsakar din snuva, utan någon annans baciller som hon bara "råka " sprida till dig. Det finns varianter på snobbar. Mycket Viktiga Personer (MVP) och Mycket Seriösa Personer (MSP). Du vill trampa ner, vad nu MJ står för. Visst går det resa sig igen- men ibland efter flera års modfällhet. LD har sagt ifrån.

Vet du LD. Att överleva en sån här sabotör är som att överleva ett ormbett. Du klarade det och sedan har du en god historia att berätta. Men första steget- precis som när man blivit ormbiten- är att ta reda på vad det är för slags gift och förhindra att det sprider sig. Vi har inte råd att låtsats som om ingenting hänt. Vi har blivit bitna. Vi har blivit förgiftade. Våra nervtrådar, sä ömtåliga och tunna, har blivit skadade. Det första du ska göra är att lägga benen på ryggen så du inte blir biten en gång till. Stå inte kvar i häpen förundran, och låt framför allt bli att peta på ormen för att se om den har lust att hugga en gång till. Det har den säkert. Misstänker du att du blivit biten är det säkrast att du utgår från att det stämmer . Hör inte på dom som menar att det finns "lärdomar att hämta" ur upplevelsen. Det finns gott om tid för eftertanke längre fram. Det viktigaste just nu är att du avlägsnar dig från ormen.

Bry dig inte heller om dom som vill diskutera hur enormt sällsynt den här speciella giftormen är. Det förändrar inte det faktum att du faktiskt blivit biten. Efter några veckor, när du hunnit återhämta dig, kan du må bra av att äta lunch med någon som säger; "Å den där, han har alltid haft en giftig tunga och han har bitit mig också" men det får komma senare, inte just nu.

Nu är det första hjälpen som ska prioriteras, vilket innebär att du erkänner att du blivit biten och skaffat motgift. Det kan du få av någon som gett dig sitt stöd före, under och efter dina tidigare skador, en vän som inte säger särskilt mycket förutom "Så rysligt" och "Kan jag hjälpa dig på något sätt"?
Svaret på den senare frågan är enkelt: "Älska mig". Och du kan tillägga; "Hjälp mig att förlåta mig själv för att jag blev lurad, sårad, biten. Hjälp mig så att jag inte tar på mig skulden för någon annans destruktiva beteende. Hjälp mig så jag slipper känna mig dum. Tala om för mig att en olycka händer så lätt, eftersom det finns giftormar överallt och att det kunde hänt vem som helst".

Det finns en lag som säger att även om vi inte alltid kan undvika att bli skadade, så kan erfarenheten alltid komma till användning längre fram.

Att överleva ett orm

Marlene

Att överleva ett ormbett har det goda med sig att det främjar din medkänsla, först för egen del och senare även med andra . Det kommer alltid finnas sabotörer. Deras sting kommer alltid att svida, men när vi lär oss känna igen och undvika dom kan vi dela vår erfarenhet, vår styrka och våra förhoppningar . Sabotörer gör oss illa, men vi kan ändå överleva dom.

Somliga Förbannade Kvinnor

Marlene
Så himla fint skrivet av dig, blir alldeles varm och glad av din text <3

Maria

Verkar vara väldigt många i USA som har fel på tarmfloran, inte så många i Frankrike, märkligt tycker jag.

Catten

Jag tänker ofta på hur annorlunda vårt sätt att röra oss på är nu mot för ett antal år sedan med tanke på hur många av oss idag har jobb där vi inte behöver röra oss eller lyfta "tungt".
Vad gäller mitt eget jobb så är det tyngsta jag behöver flytta min bärbara dator och jag behöver inte resa mig ens för att hämta en pärm. Allt är nära min stol. Den naturliga rörelsen har på många sätt försvunnit.
Mycket i affären har blivit större. Godispåsarna att köpa smågodis i är i många affärer jättestora. Läskedrycksflaskorna är megastora.
Den hårda träningen många människor ägnar sig åt blir på nåt sätt en slags kompensation på det "onaturliga" livet för kroppen.

Pernilla

Catten, så kan det kanske delvis vara, men mycket tror jag faktiskt beror mer på den hälsohets som råder idag.

Kan också säga att då jag tidigare jobbade inom vården, fanns det rätt många av oss personal som var mer eller mindre överviktiga. Det är inget ovanligt alls i stressiga jobb och i synnerhet jobb där flera faktorer spelar in såsom dålig lön, låg status, kassa arbetsvillkor. Inte minst känslan hos många vårdpersonal, att inte känna tillräcklig uppskattning för det jobb de gör, (=dålig lön, låg status, kassa arbetsvillkor). Av brukarna fick man förstås en massa uppskattning, men tyvärr så räcker inte det när hyran och allt annat ska betalas.

Inte speciellt konstigt är det heller att det i just sådana jobb är fler som röker och ofta "tvingas" äta första bästa, typ en korv, eller hamburgare i farten. Det försvåras alltså oerhört att välja bättre alternativ. Många tröstar sig med choklad, en cigg och annat, mellan allt det slitiga. Men jäklar vad man rörde sig, gick säkert uppemot 20 000 steg om dagen, d v s dubbelt mot vad som rekommenderas. Men gick jag ner i vikt för det? Nope inte ett gram. (Inte förrän jag också ändrade kost.)
Och på tal om tjockförakt, så fick flera av oss, på min förra arbetsplats, uppleva detta obehagliga från ingen mindre än vår chef, en person som bl a uttryckte att vi förmodligen inte varit sjuka så ofta om vi inte hade varit just feta. Jag själv som också var(är) tjock, men typ aldrig sjuk, var ändå aldrig hennes gunst, men det hade mer med min stridsvilja och sammankoppling med facket och annat skumt att göra he, he, he.

Marlene

👋 jag är undersköterska och kan skriva under på det du pratar om, Pernilla. Vi har tunga lyft flera gånger om dagen. Jobbet är tungt både fysiskt och psykiskt. Vi är många som frågar oss hur man ska få in mer folk att jobba med detta i framtiden om inte lönen höjs. Kommunal jobbar just nu med att undersköterskornas yrke ska legitimeras och krav på utbildning av vårdbiträden. Vi jobbar med människor, det är mjukvara . Det borde vara värt mer än vad det är idag .
Om en av faktorerna till att bli tjock är stress, är det inte konstigt flera är överviktiga. Jobbet är stressigt. Särskilt i hemtjänsten. Jag har jobbat där men är nu på ett boende. Sömnen är också viktigt och den kan bli störd om man jobbat sena kvällar och har svårt tagga ner när en kommit hen. Man blir lätt upp i varv, och en vill inte heller slänga sig i säng det första en gör när man kommer hem, utan få känna lite att man är "hemma" tills nästa arbetsdag en ska upp och jobba igen. Och när vi har delade turer kan vi vara helt slut, jobba 7-21 med endast 90 min rast. Så som sagt om sömnen också är viktig för att inte bli tjock har vi bockat av två saker som en blir tjock av- ingen som har med kosten att göra.

Det sägs ju att klass också spelar roll. Arbetarklassen är ofta mer överviktiga.

Pernilla

Marlene <3 <3 <3 Känner igen mig så väl! Kram

Catten

Pernilla och Marlene: visst är det många som har er typ av arbete, där man är på språng större delen av arbetstiden. Dock är vi väldigt många idag som har den typ av jobb jag har: stillasittande (eller stående, en del står upp vid skrivbordet om det går att höja).
Att sitta eller stå vid ett skrivbord större delen av dagen och jobba vid/ med en dator är allt annat än naturligt för kroppen och ger också lätt förslitningsskador i nacke och axlar.
Den typ av jobb jag har är också väldigt stressigt med ständiga deadlines. Dock ska jag säga att jag alltid har tid till att äta lunch i lugn och ro. Tycärr finns det nog väldigt få arbeten idag som inte är stressiga.
För min del är träning 3-4 ggr per vecka en lisa för både kropp och själ för att bryta av det statiska och också för att ge kroppen en "naturlig belastning" och steg. Det skulle inte bli många steg per dag om jag inte kompenserade för det extremt stillasittande jobb jag har.

Träning kan självklart gå till överdrift och bli en hysteri eller hets.



Anna-Maria

Hahaha, roligaste inlägget (men också med en svart tvist) :)
Fascinerande att se att detta väcker så starka känslor också.

Karolina

Jag har länge funderat på om jag ska skriva detta inlägg till dig eller inte. Men efter mycket om och men så bestämde jag mig för att göra det. Jag vill att du ska veta att jag ser upp till dig mycket, men detta har tyngt mig ett tag nu. Jag mår psykiskt dåligt av dina inlägg, och jag ska berätta varför.

När jag var barn var jag tjock. En liten rulta. Jag var glad. Min mor var också överviktig, men även hon glad. Hon var lite som dig, hon var stolt över sin kropp även fast hon var ganska stor. Hon lärde mig att jag skulle vara stolt över min knubbiga kropp, att jag var vacker. Hon åt mycket skräpmat och gav även mig mycket skräpmat, och det var ingenting som störde henne eller mig. Men när jag var 5 år så fick mamma sin första hjärtinfarkt... hon var bara 30 år gammal. Hon hade tur och överlevde och hon berättade aldrig anledningen till hjärtinfarkten för mig. Livet fortsatte som vanligt i fyra år tills hon en vacker junimorgon skulle gå upp ur sängen och göra frukost. Hon fick en hjärtinfarkt och denna gången hade hon inte samma tur. Jag var nio år gammal då och vägde redan 45 kilo. Jag insåg inte förens senare att det var mammas fetma som hade tagit hennes liv.

I grundskolan fick jag en bästa vän, som även hon var överviktig. Både hon och jag mådde väldigt dåligt, men inte för att vi tyckte vi var feta. Vi hade helt enkelt ingen barndom. De andra barnen i klassen skuttade runt på idrotten och sprang flera varv runt fotbollsplanen, samtidigt som vi två inte klarade av att springa tio meter innan vi fick ont i bröstkorgen och svårt att andas. Jag ville alltid kunna ha lika roligt som de andra barnen och fara runt som vildingar, men det kunde inte jag, för jag var fet. Inte ens då insåg jag det verkliga problemet.

Jag gick sakta upp i vikt under åren, men min bästa vän dundrade upp i vikt i en väldans fart. När vi började högstadiet var hon den största på skolan, och jag var inte långt efter. Hon började må väldigt dåligt och skar sig på armarna. I sjunde klass försvann hon plötsligt från skolan, och min lärarinna sa att hon mådde dåligt. Det var jobbigt för mig i början, men livet fortsatte. Det var inte förens i nian jag träffade henne igen, och denna gången satt hon i rullstol.

Hon hade blivit så stor så hon inte kunde gå på sina egna ben utan extrem smärta. När jag pratade med henne hemma i hennes sovrum så grät hon, och sa med förtvivlad röst att hon vägde 170 kilo och att läkarna hade sagt till henne att hon kommer dö innan hon fyller 30 om hon inte ändrar på sin livsstil. Hon och jag hade inte mycket kontakt efter detta, då hon inte ville gå ut eller träffa folk pågrund av hennes vikt. Jag fortsatte att gå upp i vikt. När jag blev 20 år gammal vägde jag 100 kilo och mådde väldigt dåligt. Inte fysiskt, utan psykiskt. Jag ville ändra på mitt liv, men det hände liksom aldrig. "Jag börjar imorgon" var det alltid. Men så helst plötsligt hände det något. Jag började få ont i mina leder varje gång jag rörde på mig lite för mycket, jag fick fruktansvärt ont i ryggen pågrund av den hängbuken jag hade och för att inte tala om den tryckande känslan över bröstet jag alltid hade när jag låg på ryggen. Den var hemsk. Och då vägde jag ändå bara 100 kilo.

Tre dagar efter min 24-års dag fick jag beskedet om att min vän från grund- och högstadiet hade dött. Av en hjärtinfarkt. Hon var lika gammal som jag. Detta slog mig fruktansvärt hårt även fast jag inte hade träffat henne på år. Jag blev så deprimerad och insåg att detta kommer ske mig en vacker dag om jag inte slutar. Jag mådde så dåligt över min vikt att jag började missbruka smärtstillande läkemedel. Det jag inte visste då var att dessa läkemedel orsakar extrem viktnedgång eftersom aptiten försvinner helt och hållet. På bara 6 månader rasade jag hela 50 kilo i vikt, eftersom jag glömde bort att äta och konstant var ute och sprang till langare runt om i stan. Jag märkte inte ens av min viktnedgång eftersom jag var konstant hög. Jag slutade tillslut med pillerna och det var då jag insåg hur jag såg ut. Jag minns att jag stod framför spegeln i flera timma

Karolina

och grät av lättnad. Min ångest var som bortblåst. Jag hade verkligen inte gått ner i vikt med hjälp av bra medel, jag hade ju nästan dödat mig själv genom att inte äta. Men jag hade gått ner i vikt. Nu har det gått fem år sen min viktnedgång, och jag är precis lika lycklig nu som jag blev då.

Vad jag vill säga med detta är att dina inlägg där du glorifierar fetma är livsfarligt. Självklart ska man inte behöva må psykiskt dåligt över sin kropp någonsin, man ska älska sin kropp hur den än ser ut. Men att långsamt döda sig själv är inte att älska sig själv. Du mår inte fysiskt dåligt av din övervikt, ännu. Men det kan slå över fruktansvärt fort. Jag blir så ledsen när jag ser alla användare på instagram där unga kraftigt överviktiga tjejer sitter och stolt smäller i sig skräpmat bara för att bevisa att de minsann inte mår dåligt av sin övervikt. Nej det gör de kanske inte, men det har kanske inte gått så långt för dem ännu. Och fortsätter de, då kommer det att gå väldigt illa. Du, Natashja, förespråkar fetma, men jag vet inte riktigt vilken sorts fetma du förespråkar. Lite hull? Lite kärlekshandtag? Eller förespråkar du även för dödlig fetma? För om man är fet och fortsätter med denna livsstil så blir man självklart tjockare och tjockare tills man blir så stor då det plötsligt inte är lika roligt längre och döden flåsar en i nacken. Det är bevisat, både vetenskapligt och utifrån mina/många andras ögon, att fetma leder till döden. Förespråka gärna kärlek till kroppen, hur den än ser ut. Det är vackert. Men snälla jag ber dig, höj inte fetma till skyarna så som du gör. De unga tjejer som sitter hemma och mår dåligt över deras fetma tror då att det är helt okej och då ändrar de aldrig på deras livsstil, och det kommer tillslut ta deras LIV! De ska inte må dåligt eller diskrimineras pågrund av deras vikt, självklart inte! Att acceptera sin fetma är en sak, men att förespråka fetma är en helt annan! Bara för att just du inte mår fysiskt dåligt över din vikt, så betyder det inte att andra gör det eller inte kommer göra det!

Och #eatfatdieyum är värst. Det är så fruktansvärt att jag knappt klarar av att skriva det. De som dör eller är döende av fetma dör inte med någon sorts glädje i kroppen. Deras liv har tagits ifrån dem. Så mycket som de inte kunnat göra pågrund av fetma, och så dör de utan att ha kunnat leva ett lyckligt liv. Jag gråter när jag tänker på detta!!!

Snälla... sluta.

Svar: Då du förespråkar att man börjar knarka istället? Eller vad?
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog