När man är medelklass kommer man undan med trasiga kläder

Nä idag orkade de inte längre. Mina sista par byxor. Som ni ser så har jag sytt igen tidigare hål. Jag varvar mellan dessa par och ett annat par med samma slags hål. Eller inbyggt AC kanske man kan se det som? Dessa år kanske ett år gamla. Tröjorna jag använder är äldre än så men de slits inte i samma utsträckning.  

Är det bara jag som aldrig köper kläder? Men jag hatar att handla. Jag HATAR det. Jag hatar kläder. Jag hatar att prova. Jag hatar att bli besviken. (Dessutom helt ointresserad av mode osv) Bortsett från att ALLT är fult så är det svårt att ens hitta i min storlek. Och hittar jag så är det ändå oftast obekvämt eller fel färg. (Måste vara svart) Det slutar alltid med att jag är arg och ledsen när jag försöker.

Jag brukar typ köpa tre par billiga tajts från kappahls tjockisavdelning en gång om året kanske som jag sen använder tills de trillar av kroppen. Och idag var den dagen alltså.

Men jag har tänkt på en sak, jag skiter ganska mycket i hur jag ser ut. Som ni ser. Jag kör på soptunna möter barbapappa liksom. Men jag har ju "råd" med det. Med råd menar jag alltså att jag som vit medelklassvenne har så pass mycket socialt kapital att min status (?) inte sjunker av att jag ser sunkig ut medan en person från arbetarklassen blir dömd hårdare om hen klär sig sunkigt eller illa. Förstår ni hur jag menar? Min man (samt halva söder) ser ju ut som en uteliggare. En snubbe från förorten kommer inte undan på samma sätt med den looken.

 
Ibland önskar jag dock att jag brydde mig. Att  kläder var kul och att jag var intresserad av smink. Bara ibland alltså. För det mesta är det ganska skönt att ha släppt det där. Skönt och billigt! Jag tänker på alls hundra- eller tusenlappar folk lägger på kläder, skor, väskor, smink. I månaden eller om året. Jag lägger knappt en spänn på det. Och ändå tycker en del att jag lyxkonsumerar när jag handlade en krukväxt för en tusenlapp. Men vissa kostnader är mer legitima gissar jag för jag är ganska säker på att ingen brytt sig om jag lagt dubbla summan på ett par läppstift, ett par jeans och en väska. Eller ett par skor. Kan ni förklara varför ni tror att det är så? 
 
Anna

Hur vet folk jag möter på stan vad jag har för kapital där jag går i mina trasiga byxor.....kanske den uppgivna, slitna uppsynen i nyllet avslöjar mig eller mina sönderjobbade händer om nån får för sig att titta 🤔

Lina

Jag har tre par tights som jag använder till förbannelse, eller ja egentligen är det träningsbyxor, men dessa är så mycket skönare: https://www.stadiumoutlet.se/dam/damklader/tights/241635101/panos-emporio.so-magic-tights-w.black
Och dom går fan inte sönder övht. Plus extremt sköna.

Nora

Men handla kläder på nätet? Då kan du kolla i lugn och ro, lägga in filtreringar på vilka storlekar som är aktuella, prova hemma och bara skicka tillbaka om du inte är nöjd. På nätet är utbudet, oavsett vad det är man letar efter, så mycket större och lättare att då överblick över.

Svar: Tjocka behöver prova kläderna innan vi köper. Såvida det inte är trikå o vi köpt där innan. Jag handlar mina tajts på nätet men ver ju exakt vad som passar.
Lady Dahmer

Louise

Igenkänning. Är riktigt ointresserad och okunnig när det kommer till kläder och "mode". Har väldigt lite intresse och lägger det sist på min priolista. Köper ett par nya kläder inför varje säsong, alltid väldigt dåligt koordinerat (även om det mesta är grått eller svart) med resten av mitt innehav.

Vet inte om jag kommer undan med det dock. Kan tro att väldigt många har "åsikt" om hur jag är klädd (eftersom väldigt många är ängsliga när det kommer till utseende). Men jag bryr mig väldigt lite. Faktiskt ingenting och kör på (fast just nu är det riktigt tomt i garderoben, mina gamla kedjekläder (alltså riktigt gamla + 5) börjar se bedrövliga ut).

Hanna

Kan tipsa om billiga jeans som stretchar bra, har kunnat ha samma par även som gravid (!!!) v. 38, och som ickegravid. Lager 157 heter butiken, byxorna kostar 150 kr. Kanske inte bästa kvalitén men hatar att lägga pengar på kläder.

Matilda

Jag är tjock och har hittat min nish: sweatshirtklänningar från bonprix.se. Dom är assköna, billiga och stora i storlekarna så man känner sig för en gångs skull inte som ett berg när man provar. Bonprix tipsar jag altså om till oss tjockisar trots att dom är ganska långsamma på att leverera och tar 50 kr i returavgift.

Vicky

Cellbes https://www.cellbes.se/dam-sortiment-nederdelar-leggings-135/sorting$_score,Descending/paging$1,25 har stora storlekar. Skicka efter där. Mycket lättare att handla online.

Eva

Helt med på att tjocka bemöts illa, men klädsel, är det verkligen en klassmarkör i vår tid? Jag är också rätt ointresserad av kläder och blir stressad när ngn vill prata kläder inför ngn fest el middag. Pallar inte att planera det och drar sen på mig ngt och känner mig oftast ok, men sällan stunning. Men tycker mest att det sitter i mitt huvud, då all typ av klädsel ju brukar vara okej idag väl? Till barnen ärver jag i stort sett allt el köper begagnat (trots att jag inte behöver pga ekonomi). Har förstått att det är lättare för mig som inte måste, men ser man verkligen idag på barns kläder om de är ärvda el begagnade? Och bryr man sig? Bryr ni er? Jag har som sagt både ekonomin och det sociala kapitalet att kunna strunta i sånt, men undrar verkligen hur man ser på sånt idag? Jag tänker tvärtom att jag är smart som inte lägger massa pengar på kläder till kidsen som de ändå snart växer ur, samt att de fortf är för små för att bry sig. Intressant ämne!

Pernilla

Har också exakt två par tajts, som jag alternerar mellan och använder tills de typ går upp i atomer. Jag tycker egentligen att det är kul med kläder och mode, men det är så svårt som överviktig att hitta kläder som är i min stil och som jag trivs med. Jag menar, bara för att en blivit tjock, så har inte smaken förändrats sådär radikalt för det. Vill inte ha tantiga, eller tältliknande kläder nu heller liksom. Och ja det är skitsvårt att skicka efter kläder, för som du säger så måste man prova dem först. Hade tur med en klänning från Ellos, som sitter perfekt, en annan var som ett tält plus helt genomskinlig, en tredje såg jag ut som ringaren i notre dame i....buhuu

Sedan tror jag faktiskt att folk hade reagerat likadant om du handlat ex smink, eller en väska för pengarna och visat upp på instagram.

Malin

Jag förstår mig inte på fenomenet trasiga kläder var jag än är eller vem jag än möter. Spelar ingen roll för mig vad man har för social status (ja om det nu inte ÄR en uteliggare som ju gör så gott de kan). Jag förstår inte charmen i att gå i trasiga kläder när man inte måste. Med det sagt så upplever jag själv att mitt klädintresse läggs som på is när jag går upp i vikt. Kläderna passar sämre, utbudet är sämre och man liksom tvingas bry sig mindre för att, precis som du själv skriver, inte bli ledsen och less varje gång man försöker handla något. När jag går ner i vikt så tycker jag att det är roligt igen och hittar min stil. Tyvärr, även om man kan intala sig själv att man inte bryr sig om hur man ser ut och att man inte bryr sig om sin fysiska styrka eller kondition så blir man påmind i första bästa provrum, om just hur "fel" man är. Jag har löst det genom att helt enkelt gå ner i vikt... men det är det ju inte alla som vill såklart.

Anna

Köper zizzi på tradera. Billigt och bra. Finns svarta byxor ibland. Jeansen passar alltid och är sköna.

Nemo

Jag hatar också att prova kläder. Har alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Det har ingenting med min vikt att göra, för jag hatade att prova kläder både som smal vältränad tonåring och som sjuk, överviktig ungdom. Av med de kläder man har på sig, på med kläderna man ska prova, en i taget, hej och hå, nej det här passade inte/trivdes jag inte i/såg inte bra ut/annan anledning, ta på sig sina egna kläder igen, hänga tillbaka de man provat, och gå in i nästa affär för att gå igenom samma procedur igen, igen, igen, och igen. Så tröttsamt! Lyckligtvis behöver jag sällan prova kläder eftersom jag oftast har ganska bra koll på vad jag passar i och inte, men de gånger jag måste göra det... ugh. Konstigt nog så tycker jag faktiskt om kläder och mode, men jag hatar att själv engagera mig i det genom att försöka koordinera olika slags stilar. Främst för att jag inte har ekonomin till att kunna klä mig som jag vill, men också för att jag helt enkelt inte har energin eller orken till att engagera mig på den nivån. Kolla in andras stilar - absolut! Försöka skapa något originellt eller ens moderiktigt till mig själv - nej tack! Orkar inte.
Det här med klass och kläder däremot... upplever inte alls att det är samma press på det numera som det var bara för några år sedan. Nu är det ju "inne" med begagnade kläder, för det visar ju att man bryr sig om miljön och är en god människa och tänker på de stackars arbetarna på andra sidan jordklotet som får slita för urusel lön, osv osv. Kläder har blivit mer av en politisk rörelse snarare än en fråga om klass. Samtidigt så lever ju dock de gamla synsätten kvar, eller vad man ska säga, och det anses ofta mer "värt" att ha spenderat pengar på ett par skor än en krukväxt, ur ren pengasynpunkt, typ. Dina skor kommer du att använda och kan visa upp, medan växten inte är någonting du generellt kan visa upp för allmänheten på samma sätt. Å andra sidan, så är det som sagt nya riktlinjer som finns idag, så att så länge skorna du köpte inte var tillverkade på ett rättvist sätt, är det mer acceptabelt att ha spenderat en tusenlapp på en krukväxt än ett par skor som tillverkades under sämre förhållanden.

L

Förstår idén, Hugh heffner kliver ju aldrig ur morgonrocken som exempel, han är legitimerad pga rik. Medan folk som klär sig sunkigt i underklassen (arbetarklassen känns medelklass) inte har något att ursäkta sig med, dom är fattiga helt enkelt och det är ju inte coolt. Jag klär mig ofta sunkigt medvetet pga jag älskar att psyka folk, e "hur kan hon ha så mkt pengar men ej köpa nå snyggt".

Fia

Jag är intresserad till viss del av kläder men på morgonen är jag fullständigt handikappad vad gäller att tänka så jag tar det som finns. Ibland har jag sett när jag kommer till jobbet att det inte ens matchar men jag orkar inte bry mig. Att jag gillar färg på mina kläder gör inte saken bättre...

Jag är en tjockis och jag vill ha bekväma kläder. Jag kör mycket leggings eller mjuka byxor, klänning eller skönt linne.

Karin

Jag hatar att handla kläder. Eftersom jag jobbat som teckenspråkstolk har jag varit
tvungen att ha svarta eller mörka kläder så händerna syns bra. Alla kan ju räkna
ut hur min garderob ser ut..... svart så långt ögat når med några få undantag.
Men nu jäklar ska det bli ändring..... I juni ringer befrielseklockorna och jag är friiiiiii.
Inte en svart tröja ska jag bära, inte mer än om jag måste .... jag ska ta en dag och handla
lite i annan färg och sen får det vara bra.

Hanna

Leggings är till för att ha hemma inom husets fyra väggar.. tack gode Gud för att vi har klädkod på jobbet känner jag. När jag ser vissa på stan, ute, allmänt överallt så känner jag för att skrika åt folk, make some god damn effort ffs.. borde ingå i allmänt hyfs att man kan lägga manken till när man vistas ute bland folk..

FT

Jag tänker att man inte behöver ha trasiga, smutsiga kläder bara för att man är ointresserad? Det skulle ju liksom inte funka att komma så till jobbet? Känns också privilegierat då att om man inte jobbar eller kan jobba hemma framför en dator så kan man vara klädd hur som helst, jobbar man bland folk så går det ju inte. Hade aldrig kunnat se ut så när jag träffar kunder men jag vill heller inte se ut som en trashank bara för att jag i övrigt inte bryr mig?

Katta

Jag är en strl 52 i brallor.
Om du vill ha "riktiga" byxor så köper jag svarta i jeansmodell på Kappahl. Höga i midjan så man slipper klämma åt runt magen. Tajta över lår och rumpa (som sig bör) och utsvängda nedtill så man slipper se ut som en korv (+ är gammal hårdrockare och gillar ej andra modeller).

Jag hatar också att köpa kläder pga det är trist och det mesta är fult när man är större. Ingen lägger krut på passform när det "bara" ska sitta på en tjockis.
Hittar jag schyssta brallor så köper jag två par. Samma om jag hittar en modell på tröja eller BH jag gillar. Då köper jag gärna flera i olika färger/mönster.

För att de brallor jag äger ska hålla längre svidar jag om till mys/hippiebyxor när jag kommer hem. Så förlänger jag livet på dem med ett halvår minst.

Ang. socialt kapital och kläder håller jag delvis med. Men för att det ska funka måste folk veta att personen har en viss social status.
Ser man en vem som helst på gatan med trasiga kläder och skor så analyserar inte folk, de bara dömer.

Katta

För övrigt är jag lite så med skor. Hatar att köpa nya pga skavsår och obekvämt och kräsen. Och även om jag tänker att jag ska köpa flera par så de håller längre slutar det med att jag går i samma 2 par tills de rasar ihop.
Men jag gillar det inte, får för mig att typ mina kollegor bryr sig om vad jag har på fötterna och dömer mig för det.

Spår av min tidigare fattigdom. Därför kastar jag numer byxor när det går hål på dem, för det är skämmigt. Förr lagade jag och lagade för jag hade inte råd att köpa nytt så ofta.

Emma

"Snubbe från förorten"? Ni bor väl i förorten? Ligger inte er by i typ Nynäshamn? Det är väl så mkt förort det blir?

Svar: Förorten syftar på Rinkeby, fittja osv. Inte ett medelklass-villaområde.
Lady Dahmer

Asterixia.se

Inget fel på hipsters! Om det är dem du syftar på. Lager 157 har så att man kan beställa på nätet och lämna tillbaka i butik. Helt hutlöst billigt ibland.

Elin

Man blir bedömd för hur man ser ut i relation till vad man har för status. Jag har gjort en resa från total missär av underklass till svensk övre medelklass. När jag var fattig var jag mycket mer självmedveten, köpte allt begagnat eller ärvde, köpte nästan alla mina kläder på Containerråttan i Hässelby gård. 5 spänn för nästan allt. Värsta guldgruvan. Barnen fick ärva av rikare vänner eller så blev det begagnat. Försökte hålla oss hela och rena. Klippte av byxor på sommaren för att göra shorts. Trålade reor. Ett jäkla slit som tog tid, ork och stress. Behövde mycket hjälp att hitta saker. Gemenskapen med lika fattiga grannar blev stark. Vi delade mat och tröstade varandra, försökte njuta. Lärde mig så mycket om överlevnad och vad som var viktigt. Men visst jag blev dömd på mammagruppen av folk som hade mer pengar. De sneglade och struntade i att bjuda in mig till saker. Förutsatte att jag var mindre intelligent än dem. Jag had en del trasiga kläder då, hade fan inget val. Lagade, virkade, piffade till osv.

Gradvis fick vi mer pengar. Nu har vi så det räcker och blir över. Ibland får jag ryck och köper något dyrt klädesplagg, kostar på mig. Gör inte så stor skillnad för min självbild faktiskt. Jag har däremot mycket mer utrymme att sunka ned mig. Lämna barnen mjukisbyxor och fläckig tröja. Inget jag hade vågat chansa på i Stockholms förorter, när jag var fattig. Försökte allt jag kunde för att hålla stilen så att säga. Så gott det gick. Men nu faller jag alltid tillbaka på grundstilen. Anpassar mig till det som finns. Köper billigt, älskar begagnat. Har däremot fördelen att kunna slänga på mig en dur jacka över det billiga. Det signalerar ganska mycket, mer än vad man tror. Får många kommentarer om mina dyra kläder. Tråkig style från folk rent allmänt tycker jag. Att kunna släppa stressen kring pengar och överlevnad ger mig enormt mycket mer tid att tänka på annat.

Jag förfasas över statussymboler. Har aldrig förstått det. Vad ska det vara bra för? Känner mig som en levande reklampelare om märken syns osv. Nu har det ju blivit staris att "vara medveten om miljön". Så då har det blivit mer inne med begagnat och att inte hålla sig med lika städat yttre. Kollar man på hipsters så har de nästan alltid någon svindyr detalj till sina begagnade kläder. Sorry men har man varit riktigt fattig känns det lite falskt faktiskt. Att du inte är intresserad av kläder och utseende kan ju bero på fler saker. Men det vet du nog bäst själv. Men hur man än vänder och vrider på det så har alla en "stil", något aktivt val som markerar just dig. Jag jobbade på Östermalm ett tag och skrämdes av stilförtrycket.

Hade du köpt väskor och läppstift hade de nog hittat något att klaga på med det med. Jag umgicks med punkare ganska mycket i tonåren och lärde mig rätt mycket av dem hur man kan fixa kläder så de blir individuella och passar en själv. Min bästa vän är deäkthistoriker och sömmerska. Att titta bakåt i tiden på stilar ger mig också ganska mycket intresse för kläder och stil. Sätter dagens mode i perspektiv osv.

ell

Jag är precis som du; har typ 5-10 klänningar som jag roterar mellan och har typ samma tights tills de går sönder. Är så ointresserad att klänning+tights-formeln fungerar med allt, slipper tänka på vilka byxor och tröjor som passar ihop och sånt.
Önskar ibland att jag tyckte det var kul med kläder; typ coola tjejer med kavaj och skjortor som sitter perfekt och så. Men jag har nog med kulturellt/ekonomiskt kapital att jag kan lajva vintage/kulturtant i mina klänningar.

Elysia

FT - Det beror på vilket jobb det gäller. Jag har haft ett antal arbeten där kläderna snabbt blivit skitiga och slitna. Det inte lönt att använda fina nya kläder på jobbet om de inom en vecka får fläckar som inte går bort. Efter jobbet har jag bytt om till något helt och rent.
När jag har jobbat på kontor däremot har jag varit mer noga med klädseln.

LD -Jag är inte så förtjust i att handla kläder, utan har helst samma i många år (som mest över tjugo år). Men ibland behövs det tyvärr nytt, om byxorna blivit för trånga i midjan eller jag måste ha något fräscht till en anställningsintervju t.ex.
Skor är det värsta. Jag har ibland provat 50 par skor innan jag hittat något som passat på foten, så postorder eller e-handel är inget för mig.
Mode är inte min grej. Jag vill att kläder ska vara sköna och hållbara. Utseendet på kläderna spelar en viss roll, men modernt är inte samma sak som snyggt. Jag klär upp mig när det är för situationen passande eller jag känner för det. Ibland är jag för trött för att bry mig alls om min klädsel, utan kan går till affären i sunkiga kläder och lukta svett.

M-

Nu kommer det här kanske låta knäppt men om du vill kan jag tipsa om lite kläder som kanske kan vara nåt? Så slipper du gå igenom allt själv om du tycker att det är tråkigt, jag sitter ändå och kollar på sånt nästan varje dag - maila mig om du har lust!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog