Penntricket #5: Genushäxorna
"Låt flickor vara flickor och pojkar pojkar!", brukar det låta. Men vad gör egentligen könsroller med oss? Varför skrämmer (uppenbarligen) en liten kille i prinsessklänning skiten ur så många? Och varför bannar Natashja leksaksbilar medan Cissi bara köper fler?
 
Veckans avsnitt av penntricket, "genushäxorna", handlar om genusmedvetet förhållningssätt. Vi hade tyvärr en blivande liten man som satt och brölade i studion så det blev snabba tankar, höga röster och svårt att hålla fokus men jag tror ändå att det blev mycket intressanta saker sagda. 
 
Jag menar kan man annat än kittlas av det faktum att mina barn inte visste om de var pojke eller flicka innan de var tre, att de aldrig fått leka med bilar, att jag klädde min son som en tjej från start och att jag tycker att man ska tänka sig för en eller fler gånger om man som mamma till en dotter sminkar sig eller rakar benen? Med kittlas menar jag såklart provoceras men det är bra, för det väcker samtal. Nya tankar. Viktig debatt. Så kommer man framåt. 
 
Jag märker att det mesta går på automatik nu. Mina barn är fortfarande ganska clueless när det gäller föreställningar kring kön men ibland slinker såklart andra barns sanningar igenom. Ofta igenom båda öronen och ut igen dock. Tack och lov. Det verkar inte få fäste, andras föreställningar kring kön alltså. Det verkar inte vara nåt någon av dem bryr sig om. Ibland pratar vi såklart om att det finns människor som tycker att pojkar ska vara si och att flickor inte får göra så men de håller med mig om att det är trams och dumt. 
 
Men jag förstår ju att jag står för framtida utmaningar. Häromdagen gick vi förbi en löpsedel: "så blir du smal" stod det. Jag fick panik och började pladdra med min dotter för att hon skulle titta på mig och inte på texten. Hon kan ju läsa nu och jag minns ju själv att det var när jag lärde mig läsa som jag också började sluka ord omkring mig. Snart läser hon. Snart får hon ett nytt perspektiv. Snart kan jag inte skydda henne. Det är skitsvårt att tänka på.
 
Känner ni igen de här tankarna?
Hur funkar det för er? 
 
 
 
Ni kan lyssna på avsnittet här:
 
 
Ellen

Vilken snygg ny design du har på bloggen :)

Johan

Viktigt ämne. Jag som nyligen börjat förstå vinsten av framgångar med dessa frågor är såklart ringrostig och inte helt klar med vilka metoder som är bäst när det gäller att i största möjliga mån få vår son att växa upp med en syn att uppgifter inte tillhör specifika kön, att inget kön är bättre än det andra och att allas värde är lika stort. Det är inte enkelt, eller ja, det är ju inte svårt heller, egentligen. Men det hade varit enklare om feltänket inte fått fäste från början och om det inte fortsatte matas till oss genom media, reklam och de som ännu inte förstått.

Loanne

Jag var tyvärr inte alls så genusmedveten när mina barn (son och dotter) växte upp. Försöker påverka dem på de sätt jag kan nu när de är vuxna.

Z

LD det är jättesvårt att läsa dina svar på kommentarer. Texten är alldeles för ljus!

Svar: jag vet! Det kommer att fixas inom kort, jag har skrivit en lista på sånt som ska åtgärdas och detta är med på listan!
ladydahmer.nu

Nicole

Jag tänker samma om att sminka sig och raka sig, även som mamma till en son! För jag tänker att mina val kommer att påverka hans bild av kvinnor. Samtidigt tycker jag att det ofta är svårt att orka/våga stå emot att till exempel raka benen, eftersom ens ben då plötsligt blir politik och jag vill ju helst ha dem ifred utan att folk ska kolla på dem alls. Men jag jobbar på det!

Charlotte

Sedan jag blev förälder så har det verkligen gått upp för mig hur otroligt viktigt det är för de allra flesta att köna barn. Redan från födseln, nej, redan INNAN födseln. Jag trodde jag varit tydlig mot min närmaste omgivning att jag inte ville att min dotter skulle få massa könskodade leksaker och kläder sedan start. Men så nu, 5 1/2 år senare står vi här med prinsessklänningar, tingelingvingar, glitter, rosa, Barbie, my little Pony osv. Hon ska ha klänning och kjol varje dag och när jag uppmuntrar till mer könsneutrala kläder och lekar så är det "killkläder/kill-lekar". Vi har aldrig uppmuntrat till specifikt flickiga kläder eller lekar utan försökt diversifiera. Aldrig talat i termer om flickigt/pojkigt osv. Men det blir ändå hennes vardag på förskolan där hon ständigt könas av andra barn och säkert även till viss del personal. Tycker det är skitsvårt, hon får höra en sak hemma och sedan går det helt emot det hon möter utanför hemmet där hon ständigt påminns om att hon är flicka och vad som förväntas av en flicka😩.

Regina

Oj vilken snygg design det blev! Och såhär mycket brukar du inte skriva om poddarna vanligtvis. Det märks att du velat satsa mer på bloggen nu :)

Har inte lyssnat på podden än men efter att ha vikarierat på förskolor så HATAR jag allt som heter Batman och Spiderman och racerbilar och leksaksvapen!! Jag tycker de förstör pojkarna?! De springer runt och knuffar andra barn och säger att de kan för att "Spiderman är stark och räddar världen"? Tycker inte prinsessklänningarna är lika illa, utan pojkar får gärna ta efter flickorna i det här tycker jag. De slår inte andra och tar inte plats på andras bekostnad, i alla fall. Sen har väl stereotypa tjejgrejer också sina problem men tycker det är bättre med typ Merida från Modig eller de från Frost som ideal än Iron Man. Läste för ett tag sen om en förskola som förbjöd superhjältekostymer (var det här?) och förstår inte varför inte alla förskolor tar efter? Sambandet är verkligen supertydligt.

www.zaitzova.com

Anna

Håller helt med dig Regina! Vi har vart jättetydliga med att vi INTE vill ha sk. superhjältesaker och annat stereotypt till vår son men när han fyllde tre så kom hans jobbiga farmor med ett Batman-lego (leksaksbilar har hon prackat på oss sedan han föddes). Sonen vet dock inte vem Batman är och leker Pettson och Findus med gubbarna. Men jag märker i och med förskolestarten att han börjat anamma de andra andra pojkarnas lekar (svärd och liknande) och jag vill verkligen inte det! Vad gör man? Och vad är det för föräldrar som introducerar leksaksvapen till förskolebarn?? När jag var gravid hade jag den naiva tron att det inte var så här längre, men det verkar ju värre än någonsin. Snacka om provocerande att min son har rosa kläder.

Emma

ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR Penntricket! Så härligt att få lyssna på er kloka kvinnor. Varje avsnitt har en tydlig röd tråd och lämnar mig alltid med en massa nya tankar och reflektioner. Du och Cissi kompletterar varandra perfekt. Bra jobbat helt enkelt!

Marie

Hej, du har en fantastisk blogg! Kan du inte skriva lite om speglar och kroppsfixering? För just nu en animerad diskussion kring huruvida speglar ska sättas upp på en gymnasieskola .... jag skriker nej, men har svårt med argument ...

Svar: neeej usch! Kan inte de motivera varför speglar behövs?
ladydahmer.nu

MD

Jag har inte barn själv men jag tänker lite kring att Ninja lärt sig läsa och att båda möter mer och mer av samhället ju äldre de blir - att hålla folk i okunskap har väl aldrig varit lösningen på några andra problem? Visst förstår jag att man vill hålla sina barn ifrån tankar man själv tycker är vämjeliga men det är samma resonemang som t.ex djupt religiösa föräldrar för om vetenskap och evolutionsteori. Kanske är enda sättet att låta barnen möta olika åsikter och synsätt och istället aktivt bolla tankarna med dem? Ur den synvinkeln kan det kanske t.o.m vara bättre att låta barnen möta det andra så tidigt som möjligt (så tidigt som man tror att de klarar av den efterföljande diskussionen), för att det inte ska smyga sig in som oemotsagda sanningar innan ni fattat att ämnet behöver tas upp.

Svar: fast att skydda sina barn från bantningspropaganda är ej att hålla dem i okunskap tänker jag. Vad för gott skulle liksom någonsin kunna komma i att mina barn får veta att andra människor tycker att man ska vara smal? Och att möta den åsikten så tidigt som möjligt? jag håller inte alls med dig här. Jag tror snarare mina barn får chansen att utveckla sina personligheter och intressen och framförallt kroppskänsla bättre utan den formen av information. Kan bara relatera till mig själv och andra tjejer jag sett och känner som tidigt blivit varse om förväntningar på kvinnor.
ladydahmer.nu

Marie

Angående speglarna ovan .... argumentet är endast att det är tjejerna som själva vill få upp speglar ... Jag menar att det är en mycket större fråga än lite elevdemokrati ...

Svar: Jag håller med dig. Med speglarna så uppmuntras de att spegla sig dvs fokusera på sina yttren. Min man gick i en waldorfskola där det inte fanns några speglar. Det var befriande sa han.
ladydahmer.nu

MD

Hur svarar man i det här kommentarsfältet
Iaf, jag pratade kanske inte bara om bantningspropaganda. Men om du tänker på du hanterat genusfrågan - det var väl ändå rätt tidigt som du började prata med dina barn om att vissa tycker att killar och tjejer ska vara på särskilda sätt? Det hade ju inte funkat nu, när de går på dagis och träffar andra barn eller bara kan dra slutsatser själva om vad de ser i samhället, att försöka dölja den idén för dem. På samma sätt kommer läskunnigheten öppna väldigt många nya intryck för Ninja och istället för den begränsning som hade varit nödvändig för att hon aldrig ska höra talas om smal/tjock/banta, så får man kanske hantera de frågorna på samma sätt. Om nu var tionde lågstadietjej bantar så kommer hon få det från sina klasskompisar ändå. Om lågstadiekids bantar bör de också vara mogna nog att man kan börja diskutera skönhetsideal med dem. (Menade inte att man ska prata bantning med en treåring, det var inte det jag menade med 'så tidigt som möjligt', utan när de kan förstå koncepten och börjar snappa upp på frågan i sin omgivning)

Svar: nej! Faktiskt inte! Vi pratar knappt om genus alls hemma och i flera år så pratade vi inte alls, det är bara nu när ninja och tamlin blivit sju och nio som frågorna börjat dyka upp och jag bemöter dem. De har levt i lycklig okunskap om kön, könsroller osv tills nu ungefär. :-)
ang kommentarer och svara så saknar blogg.se denna funktion just nu MEN de jobbar på det! Hoppas ni står ut!
ladydahmer.nu

LF

Jag funderade mycket kring kläder när mitt första barn, en flicka, kom. Jag kände att jag inte ville bannlysa "flickiga" kläder för att det blir som att sända en signal om att rosa och blommigt och mjukt är dåliga saker när det egentligen är bra saker. Vill inte nedvärdera det traditionellt kvinnliga genom att ta bort det från min dotter. Jag tycker ju generellt att typiskt kvinnliga saker är bättre än manliga. Och både jag och min man tycker att rosa är finaste färgen. (OBS har inte ett helrosa barn och har aldrig haft - hon har alltid mest haft blått och gillar blått bäst). Dessutom känns barnkläder för pojkar ofta så arga och okänsliga. Varför ha en traktor på magen när man kan ha en katt?!?! Traktor är väl ingen dekoration. Är det djur på pojkkläder är det arga djur. Naturligtvis går opraktiska flickkläder bort. Alltså: stör mig inte alls på att du klädde din son som flicka men skulle vilja höra mer kring beslutet att klä dottern som pojke. (Försöker bidra till diskussionen, respekterar verkligen andras åsikter och beslut osv...)

Svar: Jag upptäckte att flickor som kläs som flickor får mkt negativ uppmärksamhet och der ville jag inte
ladydahmer.nu

EI

Tack för ännu ett superbra poddavsnitt! Jag funderar väldigt mycket på barn, könsroller och genusmedvetenhet. Har en 6årigt bonusson varannan vecka och trots att han har en ovanligt medveten pappa som varje dag arbetar hårt med genusfrågor i fritidsverksamhet så har han tyvärr inte lyckats jättebra med sin egen unge tillsammans med sitt ex. Ibland kan jag känna hopplöshet. Som att det är för sent att försöka ändra på en 6årings föreställningar och idéer. Det rotar sig ju så sjukt tidigt! Men ibland får jag energi och vi har haft många intressanta diskussioner hemma där jag krossar alla fördomar jag hör om hur tjejer/killar ska vara och vad som är "tjejjiga" och "killiga" aktiviteter. Senast hade vi en diskussion om ett våldsamt populärt barnprogram med ninjor (!?) där killninjorna slåss men inte tjejerna. Jag sa till honom att när han och jag är tillsammans så kommer han inte få titta på det och förklarade att jag inte gillar våld och förklarade även att jag tror att han och andra barn blir väldigt påverkade av det dom ser. Under diskussionen sa han att tjejer inte slåss för att de inte vågar och jag sa att det är inte för att de inte vågar, det är för att de har fått lära sig att man inte ska slåss. Dagen efter bad han självmant sin pappa om att titta på ett annat barnprogram för att han inte ville se på just våldet. Så kanske kan även jag som "bonusförälder" ha någon liten, liten påverkan på den ungen trots allt. Det är inte verkligen inte lätt att uppfostra ett barn tillsammans med människor med olika åsikter som finns i förskolan, i skolan, på fritids m.m. men det gäller väl att inte ge upp om barnen. Även när det känns som om de kan ha väldigt bestämda åsikter redan när de är pyttesmå! Tack för att du och Cissi gör ett så stort och viktigt jobb att upplysa och göra folk medvetna. Ett tips du sa om när man får "könade" presenter från anhöriga ska jag ta till mig och även berätta för vänner. Om anhöriga medvetet skiter i hur man vill uppfostra sina barn så kan man faktiskt slänga/lämna tillbaka presenter som man inte tycker passar sina barn. Det är ju fan allvarliga grejer om man tänker på vilken skada det kan göra när ungarna blir äldre.. Sorry för lång kommentar och tack igen!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog