Lady Dahmer

Varför ses manlig vänskap som mer genuin?

Världens tröttaste människa sitter just nu på tåget in till stan. Dags att spela in podd. Vi kommer snacka kroppsångest och banting i ett avsnitt samt systerskap och relationer i ett annat. 


Just systerskapsdebatten tycker jag är viktig. Eller inte bara systerskap utan också samtalet om kvinnliga relationer och alla myter kring detta. 

Kvinnlig vänskap ses liksom ned på trots att det är just kvinnor som lärt sig och övat hela livet på att bygga och vårda sina relationer. Mäns vänskap ses som mer äkta och genuin trots att den sällan blir mer djup än typ dricka öl tillsammans. Till och med kvinnor lär sig att värdera manlig vänskap högre. Så jävla konstigt men en del av den globala hjärntvätten vi utsatts för. 

norrbotten emmish

Glad påsk

ha en underbar dag
kram

Hanna

Hej! Trevligt lyft med nya plattformen. Jag tycker dock det är mycket lättare att läsa vänsterställd löptext än centrerad och skulle tycka det var ännu bättre med det. Men, jag kanske är ensam om min åsikt och får böja mig för majoriteten.

Therese

Ja kvinnlig vänskap viftas bort som om vi bara "pratar smink". Även vi kvinnor har ju lärt oss att kvinnor inte kan umgås utan drama, och att män är mycket schysstare mot varandra. Tänk så fel. De flesta kvinnor jag känner är mycket schysstare än män, vi ställer upp för varandra, vi dömer inte, vi tar hand om varandra. För ett par år sedan jobbade jag några månader på en arbetsplats med nästan uteslutande män. Det var mina värsta månader någonsin. De pratade så jävla mycket skit om allt och alla och behandlade varandra och utomstående respektlöst och språket var grabbigt och hårt. Men samtidigt hackade de på "kärringar" och att kvinnor var så himla gnälliga/värdelösa osv. Jag fick veta i efterhand att de t ex trodde att jag fejkat sjukdom. Jag gick runt på jobbet som en zombie och grät i bilen på vägen dit på morgonen. Nu jobbar jag på en kvinnodominerad arbetsplats och känner mig trygg. Visst kan vi tycka olika ibland, men alla behandlar varandra med respekt och vi tar hand om varandra. Kvinnor alltså 💜

L

Jag saknar att ha kvinnliga vänner! Under min högstadieperiod var jag svårt mobbad av främst tjejer och det gör att jag har skitsvårt att umgås med kvinnor idag, trots att det är 15 år sedan. Jag blir osäker och obekväm när jag träffar nya kvinnor, men jag vill ju så gärna ta del av systerskapet och kvinnors vänskap

Vickie

Jag vet inte om jag håller med. I tonåren absolut men i vuxen ålder känns det som att det omvärderas och kvinnlig vänskap ses som något fint och äkta. Ska bli intressant att lyssna på podden och höra hur ni resonerar!

L

Har nog typ 50/50 kvinnliga och manliga vänner och uppskattar dem alla massor såklart, men...systerskapet är SÅ jävla mycket mer värdefullt och givande. Innan mitt feministiska uppvaknande (TACK LD!) tyckte jag att det var jättecoolt med killkompisar, trots att jag hade ytterst få såna innan vuxen ålder (det var ju fan skitjobbigt att umgås med tonårskillar?!). Även om jag idag har en hel hög med fina män i min vänskapskrets så är det KVINNORNA som finns där när det verkligen gäller. Gick igenom en sjukt tuff och jobbig period efter ett oväntat nära dödsfall för ett tag sen, och förutom några ytterst få män så var det kvinnor som stöttade, tröstade, pratade och fanns där. De flesta av mansvännerna nöjde sig med nån enstaka "kraftansträngning" i form av att beklaga sorgen via sms/chatt eller möjligen ringa ett obekvämt och förvirrat samtal direkt efter händelsen. Men kvinnorna alltså...de bjöd hem mig, lät mig bo i deras hem, sova i deras säng för att jag inte skulle känna mig otrygg på natten, lagade mat för att jag inte orkade, bäddade ner mig i soffan med en filt och te, kramade om mig, lyssnade, pratade, grät tillsammans. De var fan helt fantastiskt magiska och jag har ingen aning hur jag skulle kunnat ta mig igenom det där om jag inte haft dem. Till och med manliga vänners flickvänner, som jag knappt ens kände, var mer närvarande och stöttande än deras sämre hälft.
Och det här med att "killar e så okomplicerade och sköna att hänga med, inget tjafs och skitsnack, bara raka och ärliga"...sån jävla bullshit. De få gånger jag har haft någon konflikt med nån tjejkompis så har vi löst det snabbt och enkelt genom att kommunicera ärligt och konstruktivt. Männen däremot...tysta och undvikande, samlar på sig irritation inombords och sen plötslig explosion, och aldrig i helvete att de nånsin skulle be om ursäkt eller erkänna att de gjort fel. Förlorade en killkompis för några år sedan som jag känt sen tidig tonår och som jag betraktade som en av mina allra närmsta och som jag kunde prata med om allt, trodde jag. Märkte tydligt att något var fel på grund av den klassiska tysta bestraffningen, försökte upprepade gånger fråga vad som var fel och prata lugnt och sansat men han gjorde allt för att undvika ämnet, gick bakom ryggen och pratade skit, och sen blev han galen. Slog i väggen och vrålade om vilken jävla idiot jag var och kallade mig allt möjligt skit, sjukt obehagligt och hade aldrig väntat mig detta av honom. Sen dess har vi inte pratat och jag har fortfarande inte fått nån förklaring på varför jag var en idiot enligt honom. Nä, KVINNOR <3 alltså.

En annan L

Allt män gör värderas ju högre än när kvinnor gör exakt samma sak så det är ju inte förvånade.
Jag försöker uppmuntra båda mina barn till att ha åtminstone en riktig vän och att vara allmänt schyssta mot alla. Helt i enlighet med rådande könsnorm så har mitt ena barn lättare att få nya nära vänner, medan det andra barnet bara har enstaka "polare". Jag tror att jag tyvärr bidrar till att övervärdera dessa polare-relationer för att alternativet är att vara helt ensam.

Milla

Min son och hans vänner har känt varandra sen dom var barn. Ett stort gäng som nu är i 30 år åldern. Dom har alltid månat om varandra. Hängt ihop i vått och torrt. Ibland fest. Men hjälper till med husbyggen och allt vad som händer i livet. Dom åker på minst 2 resor om året tillsammans. Där det både fest och kultur ingår. Även de flickvänner eller fruar som tillkommit genom livets gång är med på allt. Vardag som fest. Roligheter och sorgligheter. Min man har också genuina manliga vänner. Och alkohol är inte något som stått i fokus. Då min man inte dricker även om en del av hans vänner gör det ibland. Så män kan mycket väl ha varma genuina vänskapsband.

Catty

Hej!

Det är väldigt trist att man inte kan läsa gamla inlägg nu när du bytt portal! Kommer detta åtgärdas? Ditt arkiv är ju guld värt när ens egna ord inte räcker till i en genusdebatt! När man vet vad man tycker och tror men orden hittar inte fram, då tar jag till ditt arkiv!

Svar: Du kan läsa via arkivet här. (Kolla menyn) Men de jobbar på att tidigare länkar ska funka.
Lady Dahmer

Jossan

Det är upp till oss kvinnor att satsa på varandra. Jag har inga manliga vänner och har aldrig haft det. Varför skulle jag umgås med någon som bara talar om fotboll och krig? Kvinnor är såå mycket bättre på allt.

Emma Å

Jag har faktiskt aldrig känt av att kvinnlig vänskap skulle värderas som sämre. Jag själv har alltid upplevt att kvinnor ofta har bättre vänskapsrelationer än män (som du skrev också) och att många män i min bekantskapskrets inte satsar alls mycket på sina vänskapsrelationer. Nåt jag ska fundera på. Kram

P.s. Nu menar jag alltså inte att andra inte tänker som du skrev utan bara att jag i så fall missat det, som man ju lätt gör ibland när saker bara sker av vana

Fillifjonkan

Nja, jag håller inte alls med om att mäns vänskap värderas högre. Tvärtom är kvinnors vänskap en av de få saker jag hört män vara genuint avundsjuka på, från lekisbästisar till vuxenbästisar. Killar och män har mest kompisar i tonåren och unga vuxenåren, sedan avtar det stadigt och jag hör ofta män beklaga sig över bristen på bra vänner. Vad är det som får dig att känna att mäns vänskap värderas högre? Finns det konkreta exempel? Jag ska lyssna på podden (bästa bästa!), då klarnar säkert ett och annat!

A

Har alltid varit mina tjejkompisar som funnits där och tröstat/lyssnat/gett mig råd när jag varit ledsen. Tycker att kvinnlig vänskap är det bästa som finns, skulle inte vilja byta bort mina tjejkompisar på något i världen <3

Nemo

Jag har en kvinna i min närhet som ofta höjer mäns vänskap till skyarna. "Det är sååå mycket lättare att umgås med män! De är så ärliga och raka! Inga konstigheter! Åh vad jag saknar min tonårstid när det bara var jag och grabbarna!" Osv osv. Det smått ironiska är att de hon klassar som hennes närmaste vänner allihop är kvinnor. Den enda som räknas som en manlig vän är väl hennes partner (som väl i första hand är hennes _partner_ ändå). I början irriterade jag mig massor på att hon sade sådana saker, men nu för tiden orkar jag inte bry mig det minsta. Hon får väl tycka det och leva i någon slags illusion om hon nu vill det.
Jag har iaf alltid värderat kvinnors vänskap högre. Hade givetvis ett par killkompisar som yngre, men de rann alla ut i sanden med tiden. Min vänskap med kvinnor har runnit ut i sanden när de skaffat (manlig) partner...
Det är för övrigt intressant att se hur män iaf på min facebook börjar bete sig "typiskt kvinnligt" med sina kompisar för några år sedan. Det som förut var "larvigt" är nu sådant de själva gör. "Ahmen du då gullet <3", "du är finare <3", "puss och kram på dig <3", "älskar dig <3", "vad snygg du är :*" osv osv. Sådant som de hackade ner på och tyckte var överdrivet har de själva tagit efter...

Nora

@Nemo
Din erfarenhet känns så typisk. Har också stött på kvinnor som pratar stolt om sina manliga vänskaper och illa om kvinnliga diton. Samtidigt har de alltid stöttats sv just kvinnor när det blivit skarpt läge. Så otacksamt :)
Har en idé om att de kvinnorna lite oreflekterat tänker att det är lite finare att bli "utvald" till att bli vän med en man. Som att man klarat ett prov och tagits upp i någon enhörningsklubb.

Johanna

Känner inte alls igen det du skriver. Vare sig att kvinnlig vänskap "vidtas bort" eller att mäns vänskap sällan är djupare än att dricka öl. Vilken fattig social krets du har om det ser ut så

Svar: Jag baserar inte mina slutsatser på personliga erfarenheter enbart utan har en djupare och bredare analys än så. Att du ej känner igen det är inte relevant eftersom att det är sk anekdotisk bevisföring. Och det finns massvis med forskning på området, det är alltså inget jag hittar på utifrån min egna "fattiga" sociala krets.
Lady Dahmer

PTola

Om du nu har fullt med "bevis" genom massa forskning, varför visar du inte upp den? Eller länkar till den? Som de är nu så blir de att alla andra har fel och du har rätt om man inte håller med dig. För du har massa forskning att falla tillbaka på men du visar inte den? Så man ska bara falla tillbaka och ta de som sanning utan få se ett uns av förklaring mer än att du säger så? Blir inte speciellt trovärdigt tyvärr.

Svar: Min trovärdighet är det inget fel på. Vill du ha litteraturtips? Betvivlar starkt på att du kommer läsa några böcker oavsett hur mkt forskning de innehåller.
Lady Dahmer

PTola

Där kommer de igen. Du backar aldrig upp dina "sanningar".. de är bara så att allt du säger är rätt och tycker man inte just exakt likadant så kan man ingenting och fattar inte bättre. Så din trovärdighet bygger endast på att man ska ta allt du säger som sanningar! Vill man de få se något som backar de så icke!! För det vill man uppenbarligen inte innerst inne.. låter mer som du inte kan visa belägg för alla dina "sanningar".

Svar: Prova Google.
Lady Dahmer

alice

känns som att samhället utgår från/tror att kvinnor tävlar med varandra om den manliga blicken/uppskattningen och det därför aldrig kan utvecklas en 'riktig' vänskap. att alla kvinnor har en "i'm not like other girls" mentalitet. vilket är åt helvete fel. finns studier som visar på att män i vuxen ålder inte har en enda vän de är förtrogna till och därför inte har någon att ventilera känslor och problem till+ att de förväntas vara 'starka' and 'stoic'. fuckar upp dem mentalt. kvinnor vårdar sina relationer och tar hänsyn på ett helt annat sätt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress