När bloggare inte får skriva utan att sälja sin själ till storföretagen
Läste detta inlägg skrivet av Susanne Delastacia apropå sponsrade inlägg och köpt blogginnehåll (vs. frivilliga donationer). Jag tycker ni ska läsa inlägget för det sätter fingret på, väldigt konkret, vad jag inte vill delta i.
 
Susanne har alltså bloggat för Amelia en längre tid men vägrar nu att låta sig köpas för småslantar. Hon vill kunna skriva fritt utan att tänka på vad som är lönsamt och utan press på att skriva reklaminlägg. Detta funkar tydligen inte för Amelia som tackar för denna tid. Jag är tyvärr inte ett dugg förvånad.
 
 
 
 
Susanne gör helt rätt.
 
Ser man på hur bloggvärlden ser ut idag så känns 90% av innehållet sponsrat. Var och varannan bloggare/instagrammare varvar eventuellt fina texter med ren skit dvs reklam för produkter de vill att vi ska köpa. Vi kallas ju för influenser nu och det säger en hel del. Vi ses på som produkter, som plattformar för företag där företagen kan sälja sina grejer. Jag fattar inte ens att folk läser sånt, har de så dålig koll på de som fortfarande vägrar låta sig säljas? Så trist.
 
Och trist att Amelia inte går i bräschen för ett annat sätt. Här kunde de ju göra sitt för kvinnokampen dvs låta kvinnors röster höras och berättelser förmedlas utan att kräva att de låter sig köpas av nån manlig mellanhand som tjänar miljoner på vår publik. 
 
(Obs, jag har bara haft bra erfarenheter av att jobba med Amelia, men jag var krönikör. Jag fick bra feedback och redigt betalt.) 
 
(Obs 2, jag tycker såklart att bloggare ska kunna tjäna pengar och om det kräver några sponsrade inlägg så är det så. Man gör det som krävs för att leva och betala räkningar. Dock så sticker jag inte under vagnen med att det påverkar deras innehåll. I synnerhet ju mer sådana inlägg de skriver.) 
Tävla och vinn en orginalmålning av yours truly!
Fantastiska @patriarkatetochjag på instagram har tillsammans med fotbollsspelaren Derrick Ddungo startat en insamling för att hjälpa barn i Kampala, Uganda, att bland annat öppna en skola och ett barnhem. Jag vill vara med och hjälpa till så därför tävlar jag ut lite göttiga priser vilket inkluderar en jävla tavla målad av mig!
 
Så här gör du för att tävla:
 
1. Swisha 20:- till 0729-311811 (Derricks nummer). Märk med "Lady Dahmer"
 
2. Kommentera under denna bild (klicka på länken så kommer du till instagram) att du swishat. (det går bra att skänka mer, summan påverkar inte vinstchansen men det hjälper ändamålet. Det går även bra att swisha utan att tävla)
 
Jag väljer sedan ut vinnarna till följande priser:
 
1:a pris:
En orginalmålning ”no more fucks to give” målad av mig (!)
 
2:a pris:
En liten orginalteckning
 
3:e pris:
Valfri print av en av mina tavlor
(se ladydahmer.tictail.com)
 
Vinnarna utses den 10:e september! Lycka till!  
 
 
Har kvinnor makt i hemmet?
Jag en ganska rörig människa, inte så att det ligger sopor över hela huset men alldeles tillräckligt för att få kommentarer av mer ordningsamma bekanta. ”Oj, här var det odiskat” och så en menande blick mot mitt håll. Skulle blicken nånsin riktas åt min makes håll så är det uteslutande med medlidande för stackars lilla gubben som gift sig med en sån slarvig (äcklig och smutsig och värdelös) kvinna och hustru som inte kan hålla hemmet snyggt. (rent) Han som jobbar och sliter på sitt jätteviktiga jobb.
 
Ibland nickar de i samförstånd och jag känner alltid en odefinierbar känsla av brinnande skam när detta sker, en känsla av misslyckande som människa… nej som kvinna, för även om jag vet bättre så har samhället bestämt att hemmet är mina domäner och är hemmet ostädat och barnen ovårdade så reflekterar det negativt på mig, inte min man. Jag vet att jag inte har nåt att skämmas över alls men att bli påkommen som stökig är samma sak som att bli påkommen med att vara lortig, smutsig, äcklig.
 
Män behöver inte skämmas för deras domän är världen och den är alltid mycket viktigare än allt annat. Män slipper dessa krav för att förväntningarna på dem är lägre. Män antas ha sämre fingertoppskänsla och större tunnelseende vilket skulle innebära att de inte ser smutsen lika bra eller kan hantera bebisar naturligt och därför förväntas de inte klara av uppgifterna lika bra som kvinnor.
 
Nu låter kanske detta som science fiction och hittepå men dessa föreställningar prånglas ut i dagstidningar, forskningsrapporter och tv dagligen. Ofta levererade av läkare, psykologer och diverse andra experter på män och kvinnors hjärnor. Och vi köper det. Vi köper att män och kvinnor är så fundamentalt olika att de måste ha olika uppgifter i vardagen för att det ska gå ihop. Och vi köper påståendet att kvinnor har makten i den privata sfären. Vi bestämmer ju över barn och hus och därför är vi jämställda, men med makt över olika områden.
 
Jag vet inte hur det är med er, men själv känner jag mig inte speciellt mäktig när maken för sjuttioelfte gången frågar var jag lagt de rentvättade kalsongerna. Eller när jag planerar veckans middagar. 
 
Och om män nu har sämre fingertoppskänsla, varför låter man dem bli kirurger? Peta omkring inne i människors kroppar och hjärnor med bristande kompetens?! Och om de nu har sämre periferiseende och uppfattning av sin omgivning, hur kan man då tillåta män att ta körkort, använda tunga maskiner, bli piloter eller allt annat som faktiskt krävs ett visst mått av detaljkänsla? Kan de lära sig behärska ovanstående så kan de lära sig att hantera en tvättmaskin och förstå en bebis signaler.