Bilar för pojkar samman och vem fan gillar män i grupp?
Oj, hoppsan! Här sitter en liten kille och leker med en bil, hur ska det gå? Jag måste kavla upp armarna i sann genusanda och ta tag i problemet innan det sprider sig!
 
 
Skämt åsido men jag är övertygad om att vi formar våra barn och att det inte är en slump att just pojkar leker med samt gillar bilar och att flickor generellt inte gör det. Jag tänker även att inget är isolerat och att lek inte bara är lek på det sätt som vuxna ser det. Lek för barnen är allvar. Leken är livsviktig. Leken är lärande och utvecklande och om man tillåter barnen att begränsas enligt könsnormer så begränsar man även deras utveckling. 
 
Det är inte genetiskt att gilla bilar eller saker som är hårda och snurrar och är tekiska, så som många menar att det är och att det är därför pojkar föredrar just det tekniska. Men även om det var just det så är ju det ingen anledning till att luta sig tillbaka och ba "ja nä men killar är ju så, så vi får låta det vara". I skolan resonerar man ju knappast så. "Nä men Lisa är inte byggd för matematik så vi skippar den biten, hon får ha gympa istället" (ok, visserligen är jag för en mer anpassad studiogång men ni hajjar vad jag menar, klart man LÄR barnen sånt de behöver även om de inte är intresserade från början) 
 
 
Jag tror att min största aversion mot billeken är att den för pojkar samman. På förskolan. På skolan. På fritids. De möts i detta gemensamma intresse med allt vad detta innebär och det innebär oftast en stor grupp pojkar i grupp som brölar och stökar ihop och jag vet inte om jag vill att mina söner ska ingå i den gruppen. Jag har sett så många fina pojkar uppslukas av gruppen på ett sätt som nästan bara är negativt. (hallå män i grupp liksom fast i mindre format) Jag vill att mina pojkar ska ha andra alternativ, en annan lek att möta andra barn i. 
 
Det är inte bilarna eller leken med den eller intresset för motorer osv som är problemet utan vad den uppmuntrar. 
 
Men jag kommer inte slita bilen ur de knubbiga små händerna. Jag lovar! Jag vet att många tror att det är så jag resonerar eftersom att jag tidigare pratat om att jag avskyr billeken. Han verkar gilla att släpa den över golvet. Och jag gillar när han är glad. Och han är ju så glad när han leker med den, första leksaken han aktivt leker med, så då får han det.
 
Men jag försöker redan nu bredda den. Vi stoppar i Bobbo, Babba, Dadda och Diddi och så får de åka omkring. Just den här bilen hör ju till stora barnens dockhus där den liksom ingår i en mer avancerad lek. 
 
 
För övrigt refererar jag aldrig till mina barn som "kille" eller "tjej". De är barn eller N, T och J. Apropå första meningarna i inlägget. Det tar liksom emot att reducera denna lilla fantastiska människa till sitt förmodade kön. 
A

Me like cars. Både riktiga bilar och leksaksvarianten. Många leksaksbilar är ju dessutom väldigt påkostade och fina. Men, som du säger, det är inte bilarna i sig som är problemet utan hur billekar generellt går till. Många pojkars lek med bilar liknar mer fantiserade massmord och terrorbrott. Det ska skrikas och ÖRRRNÖRRRNÖRRNas samtidigt som de iscensätter olyckor, påkörningar och gör höga explosionsljud. Det är faktiskt inte så stor skillnad på pojkars billekar och andra våldslekar. De använder inte bilarna som fordon. De använder dem som vapen.

Svar: Precis min erfarenhet också. Billek är våldslek
Lady Dahmer

Linnea

Min son på 15 månader gillar att rulla leksaker, så han har rullande djur. Funkar precis lika bra som en bil, med pluset att det inte är en bil ;)

Anna

Min man och jag tycker att bilar är urtrista men fyraåringen tycker om att leka med dem (garanterat pga uppmuntran och glada tillrop från jobbiga släktingar). Men han leker ganska gulliga rollekar med dem så det är ok. Dock har han haft en period av det där störiga billekandet också och vi försökte då avstyra det lite finkänsligt. Håller med om att pojkar i grupp ofta är jättejobbiga!

Caroline

Mitt barn som är 2 är besatt av bilar, eller allt med hjul. Försöker avleda från krocklekar och uppmuntra att prova andra leksaker, min äldsta lekte mest med dockor, my little pony, klädde ut sig till prinsessa fram till han var 6 år och började skolan då han snabbt fick höra att bara bögar gillar rosa (hans exakta ord) 😖 sen har han varit bråkig stökig fram tills i våras då han kom ut som gay och nu börjar den mjuka sidan som han hade som liten komma fram igen 💜 svamligt inlägg men är så svårt med pojkar och allt grupptryck och skit!

Sandra

Mkt bra inlägg.
Läste för längesedan när du skrev om detta och jag anammade det då, tycker det låter vettigt!

Sofia

Du kanske skrivit om detta förut, men hur gör du (eller andra smart här inne) när andra säger saker till vår dotter som inte rimmar med vår föräldrastil? Vi hinner knappt utanför dörren innan hon får höra att hon är SÅ söt, SÅ duktig, FIN tjej hela hela tiden. Jag kräks. Häromdagen i lekparken var det en pappa som verkligen stirrade på min dotter och ba "hon är verkligen JÄTTEsöt". jag höll på att smälla av men blev samtidigt ställd och sa inget. Log bara lite. Vi säger aldrig duktig, vi nämner knappt kön alls, vi har aldrig sagt att hon är tjej eller liknande. För oss är det jätteviktigt, men känns som alla andra förstör bara, haha.

Säger du åt folk? Eller säger man bara åt närmsta släkten och skiter i lekparks-föräldrarna?

Svar: Jag säger ifrån. Ibland tydligt, ibland passivt aggressivt typ "mmm men vi tycker inte att hennes utseende är relevant, hon är en bra kompis också!" och liknande. Ibland säger jag helt enkelt "jag vill helst inte att man kommenterar mina barns utseenden, vi försöker lära dem att inte lägga värde vid det". Folk brukar fatta.
Lady Dahmer

My

Oj det är ju sant. Barn vi umgås med introducerar ALLTID krocka och död (?) när mina barn leker med bilar med andra barn.

Här hemma, dom är i princip hemmabarn ännu (4 och 3) leker dom rollekar med bilarna, aldrig våldsamt trots snoppar. Funderar nu på om jag ska förbjuda dom att leka med bilar i grupp helt enkelt.

Emschen

Mina pojkar (eftersom vi pratar kön och billek) har slutat leka med bilar, nån enstaka händer det. V spelar mest tv-spel, FIFA för det mesta och där spelar han både med damlag och herrlag. A älskar klä ut sig, ibland i klänning och ibland till superhjälte. A leker mkt med dockor och familjeliv-lekar. A älskar också att pyssla och att skapa. Tyvärr gör det att han hamnar lite mittemellan i sin klass, han hittar ingen bästis eller någon som han verkligen knyter an till. Nackdelen med småstadsliv är att många är galet inrutade i manligt vs kvinnligt. Igår var vi på High Chaparral och A valde ett rött hölster, silvrig pistol ochcen rosa cowboyhatt. Han var så stolt och han skulle bli lika duktig på att skuta som alla i showen. Idag när han stolt visat upp vad han köpt så kom kommentarer som "är du lite flickig" och "är inte det tjejfärger". Jag blir vansinnig! Färger har inte någon könstillhörighet och även om de hade haft det så hade A fått ha precis vilken färg han velat ändå. Förlegade jävla kommentarer.
Om du hittar ett sätt där din barn får vara just barn och inte stoppas in i ett fack så hoppas jag att du delar med dig.

Svar: Men vem fan säger så? Är det andra barn? Min son kan också få sådana kommentarer av andra barn men jag har tjatat in motsatt budskap så han säger oftast ifrån och tycker att man är dum om man tänker på så sätt. Hoppas det håller i sig!
Lady Dahmer

Anna

Kan ngn förklara för en i ämnet novis person... mina pojkar kan leka krasch, explosion etc med bilar (men lika mkt med annan leksak eller plastslev eller kloss eller ngt annat som ligger i deras väg). Dock har det aldrig fallit mig in att stoppa en sådan lek (eftersom den aldrig innefattat att ngn i leken dör, skadas eller liknande...). Var i ligger felet att vara högljudd? Varför är alltid de lugna barnen favoriserade? Jag kan verkligen inte se hur vilda lekar kan leda till otrevliga män.... ser det mer som att vilda barn blir fysiskt aktiva vuxna (typ personlighetstypen "kan aldrig sitta still utan har alltid projekt på gång"...)

Svar: För att högljudda stökiga människor stör andra människor och det är jävligt otrevligt. Hänsyn är viktigt att lära barnen så de inte växer upp till bröliga män. Flickor uppmuntras i högre utsträckning att vara lugna och hänsynsfulla och det syns sen när de blir vuxna.Kvinnor beter sig nämligen inte som män gör. Pojkars stökighet går ofta ut över lugna pojkar och flickor och det är ett problem. De stör så pass i skolorna att barnen inte får lugn och ro att lära sig och väldigt mkt resurser går åt att hantera just pojkar.
Lady Dahmer

Marielle

Har en dotter på elva månader som älskar sånt som rullar, alltså mycket bilar. Reagerar väldigt på hur vuxna tolkar barns lek och intresse. I dotterns fall började det med att hon ville leka med pappas snusdosa. De flesta vuxna tolkade det som att hon intresserade sig av den för att den var "fiiin" (blank och guldig). Vi föräldrar var rätt övertygade om att hon tyckte om att den kunde rulla. Så vi köpte bilar som hon älskar att leka med. Men det bekräftas och uppmuntras aldrig på samma sätt som pojkars billek. Tyvärr.

Svar: Det är ju spännande med rull liksom!
Lady Dahmer

Q

Du är väl en högljudd person som tar plats och vill umgås med andra kvinnor? Då får väl män också umgås flera och vara högljudda?

Svar: Nä jag är inte speciellt högljudd alls. Varför tror du det? Jag samtalar i lugn samtalston, avbryter inte, skriker inte och tar inte plats på andras bekostnad. Hänsyn är viktigt tycker jag.
Lady Dahmer

Anna

Marielle: Precis så är det! När min son var ca två år och lekte hos farmor och farfar utspelade sig följande scenario: min son leker med dockan *ingen reaktion*. Han leker med leksaksservisen *ingen reaktion*. Med en leksakshäst *ingen reaktion*. Med en bil *farmor utropar: det är verkligen biologiskt det här med pojkar och bilar, det har jag ju alltid sagt!!* Suck.

Förresten LD, hur tänker du kring "olämpliga" kompisar (usch, låter hemskt att skriva så). Alla pojkarna i området är riktiga värstingar trots sin ringa ålder och jag fasar för dagen då min son vill leka med dem.

Svar: Försöker hjälpa mina barn att hitta kompisar när de är så pass unga att man kan det. Sen se till att barnen oftast leker hemma hos er, då har du full koll på vad som sägs och görs och kan hjälpa barnen att hitta konstruktiva sätt att umgås på. :-)
Lady Dahmer

Anna

Men då tror jag vi menar olika saker. En sak är att störa andra i offentliga miljöer. En annan sak är att leka "brötigt" hemma eller på en lekplats utomhus. Hänsyn ska man givetvis alltid visa sin omgivning.
Och det där med att uppmuntra flickor att endast leka "lugna" lekar är ju ett problem i sig...
Hänsynsfull är inte lika med lugn i min mening.

Svar: Inte alltid nej, men tyvärr så är det ganska sällsynt med pojkar i grupp som visar hänsyn och inte tar plats på andras bekostnad.
Lady Dahmer

Anonym

Sofia: vi har samma bekymmer. Vår dotter är alltid söt och duktig. Mycket frustrerande då vi märker att hon börjat fundera mycket på om andra kommer att tycka att hon är söt eller om de kommer gilla hennes kläder. Vi säger hela tiden att det inte spelar roll vad andra tycker men det verkar inte gå in.
En annan sak jag tänkt på är att hennes jämnåriga (pojke) kusin får leksaker som utmanar honom och som han kan ha roligt med i present av släkten. Sådant har vi tydligt sagt att släktingar att vi vill att de ger dottern också. Men icke, hon får bara saker som hon ska se söt ut i. Så jävla jobbigt! Vi slängde smink hon fått för ett tag sen. Nämnde jag att hon är 4?
Hur ska man få dem att lyssna?

Anneli

Jag är inte så insatt i evolutionsteori... men bilar har inte funnits så länge, är det ens vetenskapligt möjligt att det skulle kunna sitta i generna?

Minns när mitt barn med snippa, på ca 1,5 år såg en docka för första gången och blev superfascinerad! Petade på ögon och näsa, mun och öron, studerade dockans ansikte noga och länge. Min tolkning: fascination/nyfikenhet över något som liknar henne/andra människor. Släktingarnas tolkning: det är biologiskt för flickor att gilla dockor.

My

Sofia: Jag klär mina barn tvärtomigt. Alltså grabbarna tas för flickor oh bemöts mjukare. Dottern tas för pojke och är alltid en "tuff grabb" 😬 För oss är det enkelt eftersom äldsta på 4 ÄLSKAR rosa, och den yngre på 3 gör som storebror.

Dottern är bara nio månader än men minsann en riktigt tuff kille som kommer bli en riktigt bra fotbollsspelare sen (hon sög på en boll en gång).

Vi tänker att det jämnar ut bemötandet. De som vet könen bemöter tvärtom än dom som tror "fel" - jämvikt ☺️

Anonym

Appropå inlägget om skilda sovrum häromdagen så skulle det vara intressant med ett inlägg om det här med att samsova! Varför du valt det, hur det funkar, osv... Tack på förhand!

Katja

Håller med! Och vill tillägga att det är viktigt, JÄTTEJÄTTEviktigt att inge flickorna den känslan av ett gemensamt riktigt intresse de kan dela med några andra sedan. För som världen ser ut idag, även västvärlden, så är det männen som har intressen, kvinnorna bara… är. I bästa fall intresserade av "allmänna saker" som typ, hänga med vänner och gå och shoppa. I värsta fall att heja på sina mäns intressen, kanske hänga på ibland, mest på nåder. Vilket är trist, jättetrist för kvinnorna som när de väl upptäcker något intresse så är det oftast i väldigt sena åldrar då energin kanske inte alltid räcker till. Sedan behöver förstås inte intresset vara lika med något tekniskt eller ens stereotypt manligt, men något måste finnas som är flickans EGET.

Svar: Jag tror också det är viktigt att stärka flickor extra på den fronten. Många av de intressen som flickor utvecklar handlar ju om att vara snygg. Har de andra intressen så uppmuntras de inte på samma sätt som pojkarnas och lek i grupp avråder man typ ifrån för flickor bara kan leka två. (myt)
Lady Dahmer

Therese

Gillar egentligen inte heller bilar.. men gett upp lite där med just de, det finns en jävlans massa bilar här för 3åringen (snoppbarn) älskar de (8månadern gillar också bilar, snippbarn)

Han kan inte prata 😯 eller jo han kan säga några få ord, massa ljud, rörelser och kroppsspråk, nu också några tecken
Men han pratar inte, pga. Odiagnostiserat för kort tungband
Han kan inte säga vissa bokstäver och ljud, helt omöjligt trots att han kämpar, vi leker, gör övningar och kämpar på men de blir inte bättre
Ska träffa specialist i höst och förhoppningsvis klippa tungbandet

Bilar är de han kan mest om för dom låter och har tydliga rörelser, han kan för annat också men fordon verkar lättast så han får hålla på och köra och krocka
Försöker leka med annat men ofta kommer han till en punkt då han vill säga nåt och de går inte och han blir ledsen, arg och frustrerad och vill sen inte leka mer
Vi försöker såklart hitta genvägar och tolka och leka enklare lekar där han kan använda sina uttryck men de verkar inte räcka längre
Hjärtat brister varje gång...
Vill ju hjälpa honom! Men kan inte, övar TAKK så mycket han orkar och hoppas på klipp

Så jävla förbannad på sjukvården! Sagt att något är fel sen start, något kändes fel i hans mun och ammade bara honom 9 veckor pga. Dåligt tag och smärta och sen dumma råd om flaska.. men ingen lyssnade.. vänta och se, allt är OK, de tar bara längre tid för vissa.. och NU säger dom oj, kanske har han Autism eller ADHD men nej de är bara kort tungband och talet (nu iaf!) vilket vi själva fick leta all info om och hur en ser..
Han leker så fint med andra barn (utan bilar) men de blir ju ett jäkla hinder i mer komplexa rollspelslekar att han inte kan prata och då går han tillbaka till bilarna..

Svar: Men lilla krutten. Fan va arg jag blir! Hoppas ni får ordning på detta snart, för barn är tiden knapp liksom och de har inte tid att vänta på att få hjälp och stöd.
Lady Dahmer

Maria

Jag tycker att det är så kul att läsa kommentarerna vid dina inlägg. Ett stort plus att du tar dig tid att svara på många frågor också.

Svar: Mitt kommentarsfält är helt jävla grymt! Analyser, tankar, perspektiv och massa massa kunskap! Har lärt mig så jäkla mycket av samtalen med mina läsare.
Lady Dahmer

Sara

Som du säger - det är inte leksaken i sig, utan om leken är stereotyp eller ej. Min son leker bara med flickor. Hans förskola är ett riktigt matriarkat, de är bara två killar på avdelningen. Det är så SJUKT SKÖNT. Inte för att jag har något emot pojkar, utan för att det känns som att vi har "köpt lite tid" för vår son, att han får några år till av fler möjligheter att vara mänska på. För den här bröliga gruppmentaliteten är så svårt att få grepp om. De där killarna virvlar bara förbi. Förhoppningsvis kommer förskolesituationen att ge en annan säkerhet vid skolstarten, så att det värsta machobrölandet inte lockar då heller. Alla sonens bästa kompisar är tjejer. De leker med bilar ibland, men då bygger de t.ex. banor och kollar hur långt de kan få bilarna att rulla genom att släppa dem från olika höjd i banan osv. Liksom pyssel och fysikaliska experiment. Det som jag tycker är så synd med småkillar som är helt fast i den här brölar-rollen, är att de liksom verkar ha ett tunnelseende. De är ofta helt uppvarvade, typ kallsvettiga och har liksom noll förmåga att stanna och känna efter. Det blir inga nyanser i livet bara fullt ös medvetslös HELA TIDEN. Det har inget med rörelsebehov eller behov av fysisk lek att göra. Det går utmärkt att röra sig jättemycket som barn och leka fysiska lekar och ändå få hjälp att öva in en inre och yttre lyhördhet för omvärlden. Det där att de där brölarkillarna har "spring i benen" är bara en lam vuxenursäkt som folk använder för att de typ är obekväma att blanda sig i de där pojkarnas värld och hjälpa dem att bli mer konstruktiva. Finns massor av sätt att ha spring i benen på som inte stör andra.

Svar: Alla barn har ju spring i benen liksom, men flickor uppmuntras ändå att kontrollera det.
Lady Dahmer

Tove

Min son fyller snart 3, i hans grupp på den lilla förskolan är största barngruppen pojkar (inga tjejer i den gruppen) födda samma år. Muttrade att killar i grupp är högst sådär på utvecklingssamtalet. Ser hur han tar efter i allt röj, större killar tycker det är kul att få upp honom i varv osv. Blir galen. Sån skilland när vi varit hemma hela sommaren utan den påverkan. Jag har inget emot bilar just så. Hemma delar båda barnen på dem och faktiskt inte mycket röj utan då har han ro att bygga banor, få med dem i rollek och sitta och sortera. Det är hela grabbkulturen av BRÖÖÖÖL som pajar för alla små pojkar och gör deras lek i grupp så otroligt icke givande eller utvecklande. Vilket suger för alla i slutändan.

Svar: Sluta muttra! Jag har tagit upp mina rädslor och tankar kring detta på mina barns utvecklingssamtal och fått mycket bra respons! Kanske kan de jobba aktivt med genus just för att det inte finns några flickor. Pojkar gör ju oftare kön om det finns en motsats (flickor) att förhålla sig till eftersom att de för att vara pojkar måste vara som flickor inte är.
Lady Dahmer

Katta

Katja: "För som världen ser ut idag, även västvärlden, så är det männen som har intressen, kvinnorna bara… är."
Jag har inte räknat på detta, men delar inte alls den uppfattningen. Kan det vara så att traditionellt kvinnliga intressen inte räknas. Eller kan känslan av att kvinnor saknar intressen bero på att de sällan prioriteras framför man och familj? Själv har jag massor av intressen, så många att jag egentligen inte har tid att jobba, vilket jag tyvärr måste göra större delen av min tid känns det som. Frustrerande! Jag förvånas över individer av bägge kön (har inte märkt något mönster vad gäller kön här) som inte tycks ha några intressen och blir rastlösa när de har ledigt eller semester. Märkligt!

Svar: Jag tror många män till skillnad från kvinnor också uppmuntras att skaffa intressen och underhålla dem. Kvinnor uppmuntras ju på andra sätt (mer skadliga sätt alltså). Så det kan säkert ligga en sanning i att kvinnor har färre intressen?
Lady Dahmer

Hmm

Annelie: Nej det är inte möjligt. Det tar hundratusentals år innan våra gener programmeras om.

Ett instick blir att när hästen var det gängs transportmedlet så var det små pojkar som lekte med hästar i de socialklasser som hade leksaker, men inte flickor. Idag är det flickor som leker med dem.

Men tolkning blir att det helt klart är de sociala mönstret i samhället som avspeglas i leken och det är belagt att små barn extremt tidligt identifierar sig med "sin grupp". Än idag i vårt smhälle ås är det män som frmäst står för transport och fordon som tidigare var hästar och idag är bl a bilar.

Svar: Intressant!
Lady Dahmer

Anna

Therese: Stackars lilla hjärtat! Hoppas att det löser sig för er! Sjukvården kan vara så otroligt ignorant, förstår verkligen att du är förbannad!

Peh

Blir mörkrädd av vissa av kommentarerna här! Har aldrig uppfattat att barn behandlas så olika beroende på kön.. Å andra sidan har jag inga egna än men har tidigare jobbat på förskola under några års tid. Jag verkar ha träffat individer som varit relativt förskonade, liksom jag själv varit under min uppväxt. För mig har det alltid varit självklart att pojkar kan leka familj, utklädnad, pyssla osv, på samma sätt som flickor kan snickra, gilla att rejsa med bilar, etc. Kanske för att jag själv erbjöds alla alternativ.

Svar: Det var just när jag började jobba på förskola som jag fick upp ögonen för genus. Jag såg nämligen med egna ögon hur olika det var. Men det är vanligt att man inte ser, till och med när man är medveten.
Lady Dahmer

T

Katja: Själv tycker jag mest att det där är en gammal seglivad myt, att kvinnor generellt sett skulle ha mindre intressen än män. Min uppfattning är snarare den motsatta: bland alla de heterosexuella par jag känner är det ett ständigt problem för kvinnan i förhållandet att mannen aldrig vill göra något annat än att titta på serier på datorn/TV:n alternativt spela lite datorspel ibland eller dricka öl med sina polare. Medan kvinnorna i förhållandet har så mycket fler intressen som de ägnar sig åt: böcker, växter, djur, politik, femiminsm, vara ute i naturen, dansa, måla, gejma... jagar har jag en tjejkompis som gör. För att inte nämna att de kvinnor jag umgås med har så jävla mycket bättre koll på världsläget i allmänhet och är så mycket roligare att diskutera med för att det helt enkelt går att diskutera lite allt möjligt med dem, till skillnad från vad jag upplever med män (generellt sett givetvis) som enligt min uppfattning verkar vara mindre intresserade av omvärlden och människorna i den.

Sedan tror jag precis som Katta här ovanför att typiskt "kvinnliga" interessen tyvärr sällan räknas som riktiga intressen, för att de just utövas av kvinnor. Beauty, plöja böcker och fika med vänner (som i sig kanske inte är ett intresse, men enligt egen erfarenhet så är det många djuplodande filosofiska diskussioner och analyser av det mänskliga psyket som avhandlas på dessa fikor -- det är det som gör oss kvinnor så grymma på relationer t.ex.) är typiskt sådana saker många kvinnor ägnar tid åt som av patriarkatet klassas som "fåniga" eller annars inte riktiga intressen. Samma med bakning och matlganing, som typ aldrig räknas som intresse när kvinnor gör det (det förväntas ju baka bullar och laga mat, det ingår liksom i kvinnorollern), men magiskt nog förvandlas till en "passion" eller hobby så fort en man ägnar sig åt det. Märkligt...

Svar: Precis så. Tack!
Lady Dahmer

Anneli

Uppfattar inte billekar som en brötig lek. Är väl ypperligt tillfälle att öva samspel tillsammans. Bygga vägar ihop, lasta på ,köra, lasta av. Bygga hus,städer av det de kört. Erbjuda bra o spännande material. Här kan man ju plocka in naturmaterial. Vi hade en grupp "brötiga gossar" på förskolan, det de behövde var utmaningar. Ofta cyklade de, men ganska högljutt o med en del konflikter. Vi plockade fram brädor, stora spadar, borstar. Och vad de lekt, "jobbat" kan tillsammans lasta, köra, lasta av, gräva upp(stor del av gården) flytta runt material o bygga alla möjliga skapelser. Blir det mycket konflikter i ngn lek har vi ofta inte givit barnen de bästa förutsättningarna för att leken skall fungera.

Svar: Ja det MÅSTE inte vara brötigt men oftast blir det just det. Även om vi leker på ett sätt hemma, så anpassas leken efter kompisarna när de kommer till förskolan.
Lady Dahmer

Lillemor

Japp så är det, billekar är våldslekar så tar du inte ifrån honom leksaken så kommer det forma honom till en farlig biltrafikant som kan skörda många offer innan det är för sent. Finns många studier från England som visar sammanbandet mellan valet av barns leksaker och vilken påverkan det skedde senare i livet, tex var de som orsakade mest trafikolyckor och vållat mest skada i samhället i Newcastle uppvuxna med billekar och billeksaker. Man rekommenderade till föräldrar att ersätta bilen med något mer banalt eller ta ifrån dem dem helt. Barn är bara barn och glömmer bort leksaker, medans beteenden sätts i början.

Anna

Pojkar i grupp är verkligen det värsta, och det är ju motbjudande hur de påhejas av vuxna runt omkring. På skolgården, fotbollsplanen och precis överallt får de låta illa, knuffas och bufflas medan de vuxna ler och tycker att pojkar är pojkar. Det är så förbaskat lite analys av problemet och noll vilja att tänka utanför lådan här att jag blir helt uppgiven. Och självklart är pojkarnas gemenskap i billeken en dörr in till denna osmakliga kultur.

Men det är så jäkla svårt att göra annorlunda. Vår äldsta är 16 år nu och där jobbade vi aktivt för att främja andra lekar och vänner än de typiskt pojkiga. Och det funkade fint till en början, han hade många vänner (alla flickor) men ju äldre han blev desto svårare blev det när flickorna sökte sig till sin egen gemenskap. Hela låg- och mellanstadiet har det varit sorgligt att se hur ensam han har varit när han inte riktigt hört hemma bland vare sig flickorna eller pojkarna. Först när han började högstadiet hittade han sin tillhörighet i en grupp flickor, men det har ju inte heller skett helt smidigt och obemärkt. Att ta avstånd från pojkarna låter sig inte göras ostraffat och han har fått ta så mycket skit från bröliga tonårspojkar dessa år.

Jag önskar att jag kunde stå rakryggad och säga att vi gjort rätt, och att jag skulle göra samma val igen, men det är inte så enkelt. Nu när lillebror är 7 år avskyr jag de bröliga pojkgrupperna precis lika mycket. Jag knyter handen i fickan vid sidan av fotbollsplanen när andra föräldrar ler överseende åt pojkarna som springer runt som vilddjur och stångas med varann istället för att lyssna på tränaren. Men samtidigt kan jag inte släppa tanken på att vi gjort livet onödigt besvärligt för vår äldsta. Tänk så enkelt det hade varit om han bara hade fått passa in i allt det här bröliga och buffliga utan att vi hade analyserat så förbaskat mycket.

Svar: Vi jobbar verkligen i uppförsbacke. Det är som att bestiga ett berg medan folk fäller krokben. Jag blir så jävla deprimerad. Jag oroar mig också mycket över ensamheten och att mina barn inte ska hitta ett sammanhang, utan hamna utanför.
Lady Dahmer

Annan Anna

Anna: Det där är ju verkligen skitsvårt! Om bara fler föräldrar gjort som ni så hade det ju inte varit något problem, då hade det ju funnits fler "mjuka" pojkar för er son att vara med. Det hade min man verkligen behövt när han var liten, han var en "kuddpojke" som fick sitta mellan de stökiga pojkarna på lektionerna och var utstött resten av tiden. Utan killkompisar blev han dock en bra man som vuxen utan en massa stereotypa mansbeteenden, men på bekostnad av en jobbig skolgång som utstött.

Svar: Ja den där balansen är skitsvår. Jag oroar mig också mycket för att mina söner ska bli ensamma om de inte anpassar sig. :-(
Lady Dahmer

Sofia

My: ja så gör vi också. Hon har kanske tre, fyra "tjejiga" plagg så många gånger tas hon för en kille. Dock räcker det ju med att vi säger hennes namn eller att man säger "hon" i förbifarten så är folk som tokiga. Jag tycker verkligen det är helt sjukt. Trodde aldrig det skulle vara såhär påtagligt innan jag fick barn.

Och släktingar vet ju tyvärr hennes biologiska kön.. hehe hade gärna hållt det hemligt, fasen va skönt det hade varit.

Tack för svar, LD & My. Jag ska bli bättre på att säga ifrån, även till lekparks-föräldrarna.

Svar: Det är skitjobbigt att säga ifrån, men det känns så bra när man vågar. Och oftast så får man faktiskt bra respons är min erfarenhet. Folk tänker sig inte för liksom.
Lady Dahmer

Sofia

Ja det är något konstigt med pikar och deras våldslekar. Jag arbetar på förskola och tycker att vi ska inte begränsa leken utan som du säger vidga den och se vad mer vi kan göra. På många förskolor är pikar väldigt intresserade av våld och får de tag på dockvagnar så är det inte stilla körning för att köra ett barn, utan helt plötsligt har även vagnen blivit ett krigsfordon. Lego byggs till vapen och då inte enkla pistoler utan de vet vad det finns för vapen, de bygger en ak4 m.m. leker de att de kör bil (alltså inte med bilar utan att de sitter i en bil) så körs det inte lugnt utan det är rivstartar och de kör över folk. Cyklar de på gården ska de krocka med varandra. Dockor som binds med händerna bakom ryggen och massa våld och förstörelse. Var får de allt ifrån, jag arbetar var dag med att släcka bränder och stoppa lek. Vad kommer hända i framtiden? Hur lekte vi egentligen förr relaterat till nu? (Vet att vi förr hade bandyklubbor som vapen). Hur mycket ska vi stoppa och varför är majoriteten av våldsamma lekar skapade av killar (och då killar i grupp) redan på förskolan. Leker killar för sig själv är leken 100% lugnare och utan våld, då skapas det och byggs det.

Svar: Barn får kolla på så mycket skit på TV gissar jag. Känner barn (pojkar) som kollar star wars och liknande redan som femåringar. Klart som fan de vill upprepa det de ser, sen i leken. Jävla idioti.
Lady Dahmer

Sofia

Pikar=killar, vet inte varför telefonen autokorrektar

J

Tråkigt att läsa att det finns ett sånt motstånd mot manligt kodade uttryck - att aktivt undvika "pojkiga" saker och kompisar. Tror inte att man ska vara så rädd att skapa grupper av pojkar - det kan finnas en enorm styrka i den gemenskapen och ge möjlighet till att utveckla empati och samspel. Om bil kan vara en faktor som för samman barn med liknande intressen behöver det väl inte vara fel. Och alla barn behöver nog få utrymme att bröla tillsammans ibland - skapa rum där de kan göra det utan att störa andra. Hänsyn kan man lära sig ändå.

Svar: Den styrka som finns i gemensaken "män i grupp" innebär ofta problem för övrig befolkning tyvärr. Och nu lever vi ju dessutom i ett patriarkat där mäns våld glorifieras och uppmuntras och då behöver man som förälder vara lite extra tuff på den fronten för att kunna motverka. Tyvärr.
Lady Dahmer

Malin

Jag håller helt med om att pojkar i grupp blir bröliga, men det är ju en kontrollerbar brölighet, om någon vuxen är närvarande och styr upp, vill säga. Jag tycker att föräldrar väldigt ofta verkar "släppa" pojkgruppen just för att den är stökig, då får de vara ifred på ett rum där KAOS snabbt infinner sig, eller gå ut och springa och bröla, helt utan vuxen närvaro. Och då blir brölet allt bröligare.
Jag brukar gå in till dem och säga "killar, skrik inte sådär, vi är faktiskt fler i huset" och de tittar förvånat men dämpar sig faktiskt lite. Man kan också spela spel med dem eller gå ut och spela fotboll med dem eller basket eller crocket eller andra aktiviteter, det är ALLTID mindre bröl när en vuxen är med. Och faktiskt gillar barn när en vuxna är med! Till och med min tonåring tycker fortfarande det är okej att en vuxen är med (när det gäller spel eller utomhussporter).

Svar: Det är ju ett välkänt problem att vuxenvärlden lämnar pojkar att fostra varandra.
Lady Dahmer

Malin

"Ja den där balansen är skitsvår. Jag oroar mig också mycket för att mina söner ska bli ensamma om de inte anpassar sig. :-(
Lady Dahmer"

Ja, de blir lätt ensamma de lite mer stillsamma pojkarna. Jag har en som är i det gränslandet. Jag har till viss del bromsat hans "pojkighet" eftersom jag tycker att den kommer utifrån, inte inifrån. Han har kompisar, men inte så många. Förr var han med tjejer, men de har mognat, medan han fortfarande är en barnslig liten pojke, så de vill inte vara med honom längre. Men nu är han 11 och det verkar vara lite lättare att hitta "rätt" vänner när man blir lite äldre. Några av de andra är lite lugnare nu också. Men det är svårt.
Jag försöker tänka såhär: Jag hade många kompisar när jag var barn, men hur många av mina barndomskamrater är mina vänner idag? Högst en. Barndomen är viktig, men de bästa vännerna träffar man senare i livet, när man utformats mer. Så vi med pojkar som inte helt "passar in" kan tänka att deras tid kommer.

J

Men... är lösningen verkligen att hålla pojkar ifrån varandra? Visst behövs andra narrativ för pojkars grupplekar: inte hålla dem utanför gemenskapen? . Även denna tråd tycker jag saknar positiva bilder av pojkars gruppgemenskap: Min tio-åriga son kan ha tio kompisar hemma där de sitter vid ett matbord och pratar med varandra och alla lyssnar på varandra.

Svar: Jag tror det är viktigt att uppmuntra annat slags umgänge där man som vuxen är närvarande. Men samtidigt så lever vi inte i en genusmedveten utopi där alla tänker friare kring kön och det måste man också vara medveten om.
Lady Dahmer

Rikan

Min son gillar fordon, och min erfarenhet är att ju mer vi leker tillsammans med dem desto mer av bra lekar blir det. Vi tittar på dem när de arbetar och förklarar vad de gör, vi leker kategoriseringslekar med dem och kopplar dem till språkljud, vi leker att fordonen samarbetar och bygger saker ihop, att de hjälper varandra om de kör fast osv. Vi pratar trafikregler och skyltar, och han förklarar dem sedan för sina dockor som han tar med på åkturer. Han gillar att laga fordonen och bygga om tex stolar till maskiner. Han har lärt sig hur de funkar och vad deras olika delar heter, och använder verktyg för att i fantasin tex hjälpa morfar att byta olja. Eftersom vi lekt så med honom ser merparten av hans egna lekar också ut så snarare än att vara våld ovh krascher. När han leker med andra barn driver han leken i den riktningen. Jag tänker att det kanske är en mer fruktbar väg framåt att styra och vidga själva leken om ens son gillar fordon än att se det som att nu är det determinerat att det blir våldslek av detta. Jag tycker också att det kommer ut väldigt mycket positivt ur intresset, framförallt en teknisk och praktisk förståelse för hur saker fungerar.

Svar: Va bra!
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog