Lady Dahmer

Livspartner vs älskare: Vad betyder det för er?
Elaine Eksvärd skriver ett inlägg om när sexet tar slut i en relation. Det är inte första gången Elaine skriver om ämnet och jag blir illa berörd av hela diskussionen.
 
Alla har ju olika behov och så men för oss är sex definitionen på att vi är mer än vänner eller kollegor. Sen allt det intima däremellan, pussar, kramar osv är också en viktig ingrediens. Men en relation utan sex med den man lever med hade aldrig fungerat för oss. 
 
Jag blir alltid illa berörd av sådana diskussioner, dels för att jag tycker det ofta reducerar de relationer människor har med varandra till kött och dels för att det skapar ångest hos människor. Eller hos kvinnor snarare.
 
Jag har ju skrivit en hel del om just den biten tidigare, om hur många av oss kvinnor har sex vi inte vill ha av rädsla för att relationen ska gå åt helvete, av rädsla för att han ska lämna oss, av rädsla och ångest att vår relation är trasig på nåt sätt när vi slutar ha sex.  Alltså hajjar ni? Kvinnor begår våld på sig själva, dvs har sex de inte vill ha, för att de tror att relationen ska gå åt helvete. 
 
Jag är så jäkla trött och less på denna gamla "sanning" att relationen inte kommer att hålla eller inte är nåt värt om man inte har sex. Gud vad vi blir tvångsmatade med den. Jag får ont i magen varje gång jag hör detta. Känner hur det flåsar i nacken, känner att jag måste knulla mer, knulla roligare, knulla oftare för att min relation ska må bra. 
 
Och ja det kanske påverkar relationen negativt. I vissa fall för att partnern värderar sexet mer än det andra men kanske mest för att denna myt bidrar till att människor tror deras relationer är dåliga för att de slutat ha sex eller har för lite sex när det egentligen kanske inte alls är så. Är ni med på hur jag menar?
 
Det som skrämmer mig bara är de som bara slutar ha sex och börjar avfärda det som oviktigt när det egentligen är så att attraktionen, kärleken och viljan har dött. Men istället för att säga det så accepterar man en relation utan sex och intimitet.
 
Min relation med Oskar är så mycket mer än sexet vi har eller inte har. Vi är livspartners och livspartners är inte bara ett ord jag slänger mig med utan det ordet rymmer så otroligt mycket, det betyder nåt liksom. Även om vi aldrig hade sex, även om den biten försvann och även om det också gjorde oss frustrerade så är vår relation inte i närheten av de relationer jag har med andra människor.
 
Ja, han är min bästa vän, (inte att förringa!) men mina andra bästisar kommer inte i närheten av det jag och Oskar har och har byggt upp ihop. Vi delar minnen, erfarenheter, LIV, värderingar, livsmål, tankar --- alltså nej jag kan inte ens förklara detta stora men min poäng är att kärleksrelationer bygger på mer än attraktion. Eller ja de borde göra det, men så är det ju såklart inte alltid. Har man en relation där man inte har så mycket gemensamt eller lever parallella liv bredvid varandra så blir ju sexet viktigare. 
 
Men även om jag skulle börja tycka att Oskar var ful och osexig så är han fortfarande den människa jag vill leva ihop med för vårt liv tillsammans kan jag aldrig ersätta med nåt annat. Hallå liksom, jag står ju ut med hans manlighet liksom?! (manlighet = saker män gör och tänker för att de är män) 
 
Vad tycker jag är viktigt? Att man ser varandra. Att man känner sig hemma hos och i varandra. Att vara med honom ska vara som att komma hem. Luddigt beskrivet kanske. Intimitet har ju inget med sex att göra och sex har inget med kärlek att göra även om sex med den man älskar är bättre än sexet man har med andra. Sex har ju också en bindande effekt, det kan vi tacka oxytocinet för (samma hormon som anknyter förälder och bebis), det ska man inte glömma, vilket gör att det inte riktigt funkar att ligga med andra om man inte också vill bli kär eller bunden till nån annan. Oxytocin får oss att må bra, därför är sex som man vill ha också välgörande för relationen, men oxytocin frigörs även vid beröring. 
 
Jag tror också det är viktigt med just beröring. Det håller jag med Elaine om. Kramar, hålla handen, smeka varandra i förbifarten (killar om ni läser så betyder inte detta att ni ska ta henne på brösten eller köra in en hand i skrevet när ni går förbi), ligga nära i soffan. 
 
"Skulle sexet försvinna så hade jag ifrågasatt relationen" skriver en av Elaines läsare. En vanlig tanke som jag stött på många gånger. Jag önskar att vi kunde börja prata om relationer på ett annat sätt. Att vi slutade reducera dem till "nån man ligger med" och "om man inte ligger så är man bara kompisar". Att vi pratade mer om hur en sund och bra relation ser ut utanför sexet och romantiken, för jag upplever att så många inte fattar vad de borde förvänta sig av kärleken, att många liksom finner sig i skitrelationer där man inte ens delar grundläggande syn på livet och världen men iallafall har sex eller tycker att den andre är snygg eller inte fan vet jag, men jag får så många kommentarer från förtvivlade kvinnor som lever ihop med män de inte har ett endaste gemensamt med och jag tror mycket av de kärleks- och relationsnormer vi upprätthåller bidrar till detta. Varför pratar vi inte mer om livspartner än om "älskare"? Varför pratar vi inte mer om vikten av gemensamma livsmål och värderingar? 
 
Jag har så mycket tankar om detta att det aldrig kommer ta slut men jag avslutar här och lämnar över till er. Vad tänker ni? (Läs gärna Elaines inlägg och kommentarsfält) 
 
 
Anna

Vilken vacker syn på kärleken och på förhållanden. Romantisk och gammaldags. Fint skrivet!

J

Jag tycker att sex är viktigt men annat är viktigare. Skulle däremot inte vilja vara i en relation utan sex om det inte fanns något specifikt skäl som sjukdom eller liknande. Jag tycker om sex och det är just sex med min partner jag tycker om. Jag tycker att han är sexig och attraktiv och han blir ju också sexigare pga allt det andra vi delar. Det är inte heller bara utseendet som jag tycker är attraktivt utan hans doft, beteende, när vi skrattar ihop etc spelar stor roll.

E

Medhåll. Beröring är det viktigaste, sen om formen är kramar och/eller sex är ju så klart olika för olika människor.

Linda

Tack för det här inlägget. Jag överväldigas ibland av osäkerhet på om jag och min sambo kanske inte älskar varandra längre/har ett bra förhållande/är rätt tillsammans för att vi har sex så sällan och sexet är "tråkigt" osv. Det känns som att vi älskar varann och hör ihop och har det rätt bra, men samhället trycker in i skallen på mig att det är en omöjlig ekvation, att man inte kan ha en bra relation samtidigt som sexlivet är glest.

Överallt känns det som att jag matas med den profetian, att om sexlivet är dåligt så faller hela relationen och de enda valen då är att gå isär eller leva djupt olyckliga tillsammans. Hur många filmer speglar inte detta? I allt från romantiska komedier där det alltid finns ett "tråkigt gift par" som är olyckliga tillsammans pga dåligt sexliv (i kontrast till huvudparet som har sex 5 ggr om dagen överallt) till djupa dramafilmer om det där "tråkiga gifta paret" som lever separata liv. Överallt. Dött sexliv = död relation.

Det är svårt att värja sig emot. Vi är ett stabilt par. Varit tillsammans i 9 år och har vävt ihop våra liv sedan vi träffades i tonåren. Det är vi. Så är det bara. Och det är jättefint. Men bara för att vi är hopplöst osynkade i vårt sexliv så kan vi inte vara lyckliga? Jag blir så ledsen över att jag påverkas så av denna norm, att jag blir så osäker och ledsen och rädd.

Svammelsvammel. Förlåt. Det kändes gott att lätta hjärtat litet. Nu ska vi äta tacos. Jag ville bara säga tack, så myvet tack för att du skrev detta inlägg. Tack.

Svar: Jag vet precis. Jag känner samma sak. Otroligt stressande. För relationen dessutom.
Lady Dahmer

Shakopee

Jag var i ett sexlöst äktenskap och min längtan efter att älska med någon och känna passion var större än att stanna kvar.
Om den ene vill ha mer sex så tror jag att det är svårt att hålla ihop i 40-50 år utan att det blir svaj, otrohet eller skilsmässa. Under de första 10-15 åren med småbarn så funkar det för många men sen tror jag att det är svårt. Visst håller många ihop ändå, jag kan bara inte tro att de gör det utan att känna en längtan och saknad efter något annat. Det är en ganska biologisk och grundläggande behov det här med sex och åtrå och förälskelse.

Svar: Ingen relation är perfekt. Man kommer aldrig hitta en relation som är det. Att då lämna och gå vidare för att EN aspekt av många inte är precis så man vill ha det tycker jag är en tragedi.
Lady Dahmer

Satan

Detta inlägg är så viktigt! Mer fokus på relationer och mindre krav och förväntningar på sex!
Mäns och kvinnors sexliv är en produkt av patriarkatet och som kvinna är du underlägsen i systemet. Hur jämställt sexliv du än försöker åstadkomma så är det något som skaver. Något som inte känns 100 procent bra. Det är egentligen konstigt att kvinnor överhuvudtaget vill ha sex med män som är överlägsna i det patriarkala systemet. Den dagen då patriarkatet är upplöst, den dagen kan vi börja prata om sex. Det sex som män och kvinnor har idag är inte på lika villkor, hårt sagt men så är det.

Fia

För mig är sex väldigt viktigt men mitt val av livspartner är viktigare. Speciellt så länge man har närheten och beröringen som du skriver om. Så länge man känner att man fortfarande är med sin bästa kompis som man delar allt med.

Jag tror att i relationer där sexet är det viktigaste och om relationen tar slut för att man inte har sex så har man nog större problem än just sexet. Jag kan såklart ha fel och ingen relation är väl den andre lik.

Men ja, sexet för mig är viktigt och jag vill ligga ofta. Men det finns annat hos min partner som jag värderar högt och som också är viktiga om inte viktigare.

A

Tack tack tack.
Behövde läsa det här idag. Min fd partner gjorde slut för ett par veckor sedan för att hen menade att vi inte hade någon intimitet. Då hade jag redan gjort det tydligt i början att jag inte har driv för sex, men att om hen initierade så skulle jag eventuellt vara med på att testa då jag inte känner mig äcklad av tanken. Har liksom bara inte den typen av attraktion, sen så har andra aspekter av mitt ex attraherat mig, bara inte sexuellt.

Jag tyckte vi hade många intima stunder. Alltid när vi träffats så har vi pussats, kramats, myst, berört varandra... kunnat ligga vakna till 4 om morgnarna och prata även om vi båda hade jobb/skola. Vi delade så många värderingar, mål och intressen och det fanns liksom aldrig dötid mellan oss. Jag tyckte allt detta (och mer) var intimt och personligt. Men det var inte tillräckligt, hen tyckte det kändes som om vi bara var väldigt bra vänner pga att vi inte hade sex.

Själv har jag aldrig upplevt en djupare och viktigare relation i mitt liv, så det gör ont nu i efterhand. Och så är jag rädd för att hamna där igen med någon annan. Inte för att det är aktuellt nu för jag är fortfarande smärtsamt förälskad i mitt ex, vilket känns skit. Sen så hade hen all rätt att göra slut om nu sex var så viktigt, för hen hade tydligen mått dåligt i flera månader över detta. Men jag önskar att detta hade kommit ut tidigare. Usch.

Svar: Så himla synd att din kille inte fått lära sig att se och uppskatta annat i relationer. Upplever ofta att män gör så, de kan ha världens finaste relation som är djup, kärleksfull, ,rolig osv som de inte har några problem alls att kasta bort vid första uppförsbacke. Han kommer förmodligen ångra sig. Men då är det för sent. Och du förtjänar så mkt mer. <3
Lady Dahmer

Milena

Håller med så sjukt mkt om detta. Läste Elaines inlägg imorse och tänkte precis det du skriver, om än inte lika välformulerat.

jos

Tack kära gode gud för detta inlägg LD. Jag får just som du skriver enorm ångest av att läsa det Elaine skriver. Tycker inte det är lätt att få ihop sexbiten, pga tidigare erfarenheter av livet och relationer, och känner mig så dömd och otillräcklig av den typen av inlägg. Fattar faktiskt inte varför Elaine måste skriva så om och om igen, jag tycker hon verkar lite fixerad vid sexbiten.. Blir lite illa berörd av hela grejen.

Svar: Man är sig själv närmast och som bloggare så skriver man ju om sånt man själv går och funderar på. :-) Tror inte Elaine menar illa, jag tror hon liksom jag mest vill fundera högt.
Lady Dahmer

breakuntil

Jag har svårt att föreställa mig en relation utan sex. men vete fan, antagligen sker det förr lr senare och då är det ju vansinnigt om man inte har nåt annat som håller ihop relationen. Värdesätter absolut sånt över sexet! Gemenskap och humor och sånt. Om man gillar sex men partnern inte gör det måste man ju "bara" hitta en bekväm lösning. Typ sex med andra eller fantasier om sex. Jag älskar fantasier mer än sex med personer jag inte känner bra, så kanske det skulle vara min lösning.

Shakopee

Lady D: Hur vet du att A är en kvinna och den som lämnade var en man? :-) Eller har jag missat något i texten?

Svar: Nej det vet jag ju inte. Jag drog slutsatser utifrån erfarenheter. Texten ser ut att vara skriven av en kvinna. Och beteendet är typiskt för män. Jag kan ju ha helt jäkla fel.
Lady Dahmer

jos

Jag tror inte heller att hon menar något illa, men jag tycker att effekten blir något illa. Just för att det bekräftar och förstärker de normer som redan gäller.. Jag kämpar verkligen för att inte göra våld på mig och gå med på sex jag inte vill ha, och min kille klagar på att vi inte har sex tillräckligt ofta. Att läsa inlägget av Elaine blir ytterligare en sten på denna börda och mitt dåliga samvete. Jag blir illa berörd, men förstår din poäng, kritisera uttalandet inte personen. Tycker bara det är kämpigt med upprepade inlägg som ger kvinnor dåligt samvete. Jag diggar det inte.

Anonym

Så bra skrivet! Jag undrar också vem som bestämt att man ska ligga genom livets alla faser, annars är förhållandet dömt att dö. Just nu ligger vi inte, har kämpat med psykisk sjukdom och har småbarn. Jag tycker det är jätteskönt att slippa press om detta från min partner just nu och jag älskar honom faktiskt mer för att han inte tar initiativ nu när han vet att jag inte har lust.

Svar: Antagligen nån jävla otrogen man som kom på det
Lady Dahmer

Ulrika

Off topic.
Vissa av mina kommentarer kommer inte fram, bloggen modereras står det. Sedan fungerar inte fb-länken i listen ovan.

Svar: Va konstigt!
Lady Dahmer

Stina

Detta alltså. Så sant. Känner ofta att jag och min man delar något stort, som vi har skapat och som är unikt för oss. Det finns en närhet som är sensuell på ett sätt som aldrig skulle uppstå mellan vänner. Och den närheten mår visserligen bra av sex, men den är inte beroende av det. Så i perioder när vi inte legat så mycket (hej bebistiden, amning osv) har vi ändå det där andra, som gör oss till så mycket mer.

Svar: Ja alltså sex ÄR ju bra för relationen, vill inte förminska det - men jag önskar att vi fick lära oss att relationer är så mkt mer.
Lady Dahmer

Becka

Så jävla bra inlägg. Skulle välja en värdefull relation, en livspartner, framför ett aktivt sexliv alla dagar i veckan. Minskat sexliv behöver inte betyda något dåligt, typ att man inte tänder på varandra längre eller dylikt. Det kan helt enkelt vara så att man har betydligt viktigare och/eller roligare saker att göra i livet.

Frida

Så jäkla skönt att läsa ditt inlägg med din syn på saken - och så himla mycket värt att läsa andras åsikter/erfarenheter!!!
Har i alla mina förhållanden haft ett stort sexbehov det första året ungefär men sen har det försvunnit. Alltid känt att det är något fel på mig och skäms. Lever nu i ett samboförhållande där vi inte har haft sex på snart två år - helt pga att jag saknar lust. Problemet för oss är att min sambo gärna vill ha sex och tvivlar på sig själv och min kärlek eftersom jag inte vill. Detta påverkar även övrig intimitet då jag ofta drar mig undan pga rädd att "vilseleda" och sen behöva backa.
Så jäkla svår situation trots att det borde vara så lätt!
Tack för alla dina kloka inlägg!

Svar: Åh jag känner igen det där. Så slutar man kramas och kelas också för att inte skapa konflikt. Så jävla synd.
Lady Dahmer

Therese

Tack!
Läste hennes inlägg tidigare i dag...fick ångest och började tvivla på mig själv, min man...våra val, ja allt. Läste sen ditt inlägg och fick mitt perspektiv tillbaka. Sex hit eller dit, ofta, sällan och allt det där är för mig ett märkligt fokus.

Svar: Tyvärr är det svårt att få perspektiv när alla säger samma sak. Det är därför jag protesterar högljutt!
Lady Dahmer

Sara

Exakt så. Hatar, verkligen hatar, dessa inlägg. För mig känns det lite som samma stress och press som om hon skrivit "alla får ju göra som de vill, men jag vill ha en smal och vältränad partner. Hade hade han blivit tjock hade vi fått allvarliga problem i relationen och det hade inte funkat för oss. Alla gör ju sina val och inget är ju fel med tjocka men för oss hade det inte funkat.". Typ.
Jag läser väl in alldeles för mycket i hennes inlägg och många kommentarer från de som aaaaaldrig skulle stå ut utan att få knulla sisodär 5ggr i veckan. Dvs jag känner inte alls att andra varianter på livet, relationen och sexet är "ok" och normalt. Utan bara fel, okvinnligt och dåligt. Jag får bara en känsla av tvivel och skam. Tyvärr.

Anna

Tycker ditt inlägg är så viktigt! 👏👏

J

Håller helt med dig, en livspartner borde ju handla om så ofantligt mycket mer än sexet. So what om man inte har sex på ett halvår/ett år efter förlossning/andra händelser i livet/helt enkelt inte har lust. Det har ju inget med kärleken att göra, lust och attraktion har med det att göra och det kan ju som sagt påverkas i livets faser. Väldigt konstigt att Elaine och hennes man tycker att den andra skulle ha rätt att vara otrogen om den ena skulle tappa lusten, seriöst?? Har man riktig kärlek för varandra skulle man ju inte komma på tanken att vara otrogen bara för det är stiltje en period! Man har ju i såfall massor av större och mer betydelsefulla anledningar att stanna i förhållandet.

D

Jag önskar att min man var min bästa vän. Trotts att vi har fantastiskt sex och att han är snäll mot mig så känner jag ändå att det skaver nånstans. Han är inte direkt en vän som man kan diskutera tankar eller känslor med....
Men samtidigt vill jag inte göra slut, eftersom att jag inte vet om jag kommer hitta nån bättre.

A

Shakopee:
Själv är jag kvinna så där hade LD rätt, men mitt ex är icke binär. Så 50/50, typ :)
Men jag hade nog gjort samma antagande om jag ska vara ärlig, för det låter tyvärr som ett typisk mansproblem (utifrån egna samt vänners erfarenhet).

Även om mitt ex inte identifierar sig som man så känns det dock som en effekt på patriarkal skit.
Hen har tidigare varit involverad med främst män och menade att sexet var en så självklar del av förhållandet. Hen blev dumpad av en snubbe för de inte hade sex tillräckligt ofta enligt honom, och det bar väl hen med sig och har påverkats av. På något jävla vänster blev sex = kärlek. Vilket det klart kan vara en del av, men det är ju så sjukt mycket mer.
(Fick mig inte heller att må bättre över situationen, liksom okej ditt ex dumpade dig av samma anledning. Vad gör jag med denna information? Också bitter över att hen sa att det var okej att jag inte hade något driv för sex, när det verkligen var fallet... det menade hen också i efterhand att det var en mycket större deal än vad som framgick från början.)

Ullis

Du satte ord på mina tankar. Exakt det du skriver upplever jag i min relation till min man - livspartner - och exakt den ångest du beskriver känner jag när det ska divideras om sexest vara eller inte i en kärleksrelation med ens partner, jag tycker det är så tröttsamt även om jag förstår att Elaine hade goda intentioner med sitt inlägg.

Asexuell

Jag är asexuell vilket betyder att jag inte känner sexuell attraktion för någon, men personligen är jag inte "sex repulsed" och kan ha det ibland för intimitetens skull med min fästman (gifter oss om en vecka!!) som är inte är asexuell men som inte är så sexdriven heller vilket är kanske en anledning men definitivt inte den största anledningen till att vi är tillsammans trots olika läggningar.

För oss är sex inte alls det viktigaste för att hålla vår relation levande. Vi har vart tillsammans i 7 år nu, blev ihop som tonåringar och gått igenom så mycket tillsammans under en objektivt sätt ganska kort tid jämfört med en människas livslängd. *VARNING FÖR SMÖRIT KÄRLEKSPRAT* Vi är varandras bästa vänner och klippor, det jag inte kan dela med mig av någon annan för jag är en väldigt reserverad person kan jag dela med honom. I 7 års tid har det inte gått mer än högst en timme tills vi sagt "Jag älskar dig" om vi är på samma ställe, vi har ofta någon form av kroppskontakt medan vi är tillsammans, till exempel håller handen, kramas eller lägger en fot på den andres fot. Vi lär oss ständigt av varandra och jag känner mig så tursam att han suger åt sig feministiska värderingar som en svamp och försöker alltid vara en bättre man, inte bara mot mig men mot alla kvinnor han råkas med. Jag önskar jag kunde vara öppen med min asexualitet men vågar inte, vill inte att folk ska få för sig att bara för vi sällan har sex betyder att vår relation har problem. Min fästman har aldrig bett mig att hålla det hemligt men är orolig att andra män ska se ner på honom för att han "inte ligger med sin kvinna"...

Asexuell

Jag är asexuell och för mig och min fästman har sex ALDRIG vart det viktigaste i vårt förhållande! Vi har vart ihop i 7 år och inte för att skryta men många som träffar oss tycker vi har en fantastisk relation och en sa faktiskt att vi var #relationshipgoals ;) Gifter oss nästa lördag också!

Vågar dock inte komma ut som asexuell, endast fåtal vet om det dels för asexualitet brukar för många anses vara något påhittat och för att jag är orolig att andra män ska döma och förminska min fästman för att "han inte ligger med sin kvinna". Han har aldrig bett mig att hålla min läggning undangömd men att ha sex anses ju vara vara väldigt "macho" och oroar mig hur han också kommer påverkas av omgivningens reaktioner.

L

TACK! Tack så himla mycket för detta inlägg.
Jag är 20 år gammal utan någon som helst erfarenhet gällande förhållande eller sex pga prioriterade det helt enkelt inte på högstadiet eller gymnasiet eller under min uppväxt. Något som numera pressat mig till återkommande panikångest och total livsångest (i samband med andra problem också), såpass att jag funderar på att söka för medicin. Jag är allmänt ängslig och har alltid varit orolig med dåligt självförtroende/trust issues osv men ändå.
Allt som allt tänker jag på att jag inte vet om jag kan bli kär/sexuell och hur detta dömer mig till att inte duga i någon mans ögon och därmed evig ensamhet. Vill man ej ha sex = heterosexuellt förhållande omöjligt. Och att vara 20 år och ej ha erfarenhet = freak.
Helt sjukt, jag vet var problemet ligger egentligen (samhället/patriarkatet, att huvudsaken som kvinna är hur knullbar man är osv och hur man ej duger om man inte är villig) men jag är som alla kvinnor offer för samtiden. Men tack för att du belyser problemet. Att sex skulle vara det viktigaste i hela livet och att en relation ej kan finnas utan det. Jag har, trots att jag läser mycket, aldrig hittat nån som gjort det. Så tack. Jag behövde höra att det inte är dumt att värdera annat.
Tack för allt du gör <3

Line

Asså jag behövde verkligen det här inlägget. Tvivlar ibland på att min och min fästmans relation skulle vara dålig bara för att vi har sex sällan. Jag känner igen mig så väl i det du skriver om att det ska vara som att komma hem. Där han är är där jag trivs allra bäst. Hans och min relation är inte som någon annan bästis som jag har. Den är så himla mycket mer. Jag är övertygad om att jag vill vara med honom och ändå tvivlar jag ibland för att jag har en föreställning om att man måste ha sex 1-2 gånger i veckan MINST.
Dessutom är jag världens tristaste som gillar missionären bäst. Och trist i sängen får man ju inte vara.

Svar: <3
Lady Dahmer

J

Elaine lägger för stor betydelse av sex i en relation. Visst alla är olika men jag själv skulle verkligen uppskatta att ha en partner som känns som hemma som LD skriver, en man kan prata med om sitt liv, en som förstår en och alltid vill förstå en oavsett om man ibland tycker olika. En som respekterar ens känslor. En som alltid finns där. Jag värdesätter detta så oerhört mycket mer än hur mycket man har sex. För mig är det riktig intimetet.

Linda

Jag håller helt med dig. Alltså du är ju så bra. På så många sätt. Har nog aldrig sett ngn uttrycka detta offentligt. Det är liksom inte ok enligt våra samhällsnormer att inte vilja eller orka ha sex ofta. Om man resonerar som Elaine är det nog tyvärr stor slh att det blir väldigt jobbigt i relationen om man kommer till en tid i livet då en av parterna inte orkar eller känner för att ha sex så ofta. Och med väldigt stor slh blir det så en dag. Jag tror man gör sig själv och relationen en otjänst genom att fokusera mkt på hur viktigt det är med sex. Jag kan inte tänka mig att leva utan min man -med (helst såklart) eller utan sex. Men jag tror att det är få förunnat att sexa mkt genom hela livet. När vissa tänker att relationen inte är typ fullständig utan iaf "normalmycket" sex så tänker jag tvärtom att om man inte tycker relationen är tillräckligt bra utan mkt sex, vad torftig relationen då måste vara i övrigt.

H

Så bra skrivet! I mitt förra förhållande sextröttnade jag helt, medan min partner ville köra gärna två gånger om dagen och kände att vi gled ifrån varandra. Helt ärligt så känner jag nu i efterhand att min partner nog var "kär" i mig för att jag ville ha sex med honom, inte att han ville ha sex med mig för att jag var den han var kär i (om någon förstår vad jag menar?). Sex var också typ den enda intimiteten vi hade, allt annat som kramar, ligga nära i soffan etc. existerade i princip inte. Min nuvarande partner är betydligt mer intim utanför sängen, vi pratar framtidsplaner tillsammans och skrattar åt allt ihop. Allt sånt gör att sexlusten, för nu, finns kvar, men även om den försvann igen så känner jag att jag har en livspartner som jag kan njuta av livet med tillsammans. Fast för stunden pippar vi på som kaniner, jag är ju 23 och nykär vafan!

Linnea

Jaaa så klokt!

Julia

Så bra skrivet!
Vi har lite tvärtom i vår relation mot vad som är normen. Min man vill inte ha sex. Dels tar han medicin som minskar sexlust, dels hade han låg sexlust redan innan. Och vi har inte ens barn att skylla på. I perioder kan jag tycka att det är trist att jag har ett större sexuellt behov, och det känns störigt nog lite skämmigt att jag som kvinna vill mer än min man. Ibland känner jag mig avvisad när jag vill men inte han. Men det skulle aldrig, aldrig få mig att tvivla på vår relation. Vi visar tydligt både i ord och handling att vi är varandras allt. Och intimitet är så mycket mer än sex: Vi kramas, gossar, klappar, smeker varandra väldigt mycket. Ligger alltid med kroppskontakt i soffan och håller om varandra i sängen. Den intimitetet betyder så mycket mer än de få minuterna av sexande.
Han är min bästa vän, vi delar allt på ett själsligt plan och jag berättar allt för honom. ingen, ingen skulle kunna fylla hans roll i mitt liv. Inget sex i världen är värt vår lojalitet och kärlek.

Och Jag löser mina sexuella behov genom att onanera när han somnat :)

Jennifer

"Skulle sexet försvinna så hade jag ifrågasatt relationen" - för mig är det precis tvärtom, skulle vi ha sex nu så skulle jag ifrågasätta våran relation. Jag är utmattad, sjuk och har noll sexlust. Vill verkligen inte ha sex. Min sambo accepterar och respekterar det, tjatar inte och gör ingen big deal av det. Han vet att jag inte orkar eller vill och jag slipper ångesten över att känna mig pressad och det är tamejfan kärlek! Kärlek är att respektera.

Hade jag haft sex mot min vilja, tvingat mig själv eller låtit min sambo tjata och pressa mig, DÅ hade jag ifrågasatt våran relation för DÅ hade den inte varit okej.

Han är den person jag minst i världen skulle klara mig utan, den jag vill ha i mitt liv varje sekund, han är den som får mig att vilja göra allt jag gör i livet - han är mitt allt. Skulle det ändras för att han inte stoppar k*ken i mig på ett långt tag? Definitivt inte, våran kärlek är starkare än så.

Malin

L, 20 år: det är inget fel på dig, det är samhället som är fel! I Sverige är inställningen att alla ska ha sex från det de är jättesmå. På ungdomsmottagning får du frågor om sexlivet när du är 12 år även om du gick dit för något helt annat och aldrig ens velat ha sex.
Byt perspektiv och tänk hur det är i vissa andra länder, där det ses som bra att inte ligga runt, och du ses som förnuftig som inte har kastat dig ut i dejtingdjungeln.
Jag var väldigt sen med sexdebuten och hade lite komplex över det. Sedan flyttade jag utomlands och kom in i deras "tänk" och allt sedan dess berättar jag gärna och med stolthet om min sena sexdebut. Det gäller bara att byta tankeperspektiv och lyfta sig själv istället för skämmas. Kram!

En annan Jennie

Tre tankar:

1. "När det egentligen är så att attraktionen, kärleken och viljan har dött". Det är för mig obegripligt att klumpa ihop dessa. Det kan finnas attraktion utan kärlek och kärlek utan attraktion. Jag kan själv dessutom känna attraktion men inte vilka.

2. Asexuella kan också ha nära, kärleksfulla relationer med sin partners.

3. Jag har kommit över det här med att känna att vi har för lite sex för att det ska vara en riktig relation. Däremot känner jag fortfarande rädsla för att det är för lite för min partner.

E

Håller verkligen med om att en relation är så mycket mer än sex! Jag och min kille har valt att inte ha sex förrän vi gifter oss (pga anledningar). Vi har nu varit tillsammans i 1 1/2 år och kommer antagligen inte att gifta oss förrän om 3-5 år. Men vi har ju fortfarande en fantastiskt härlig relation, även om det inte finns något ändaste sex i den. Visserligen så ligger det ju en förhoppning om att vi en dag ska gifta oss och då ha sex, men den dagen är verkligen så långt bort att det ibland känns som om det är såhär det kommer att vara för alltid liksom. Och jag skulle hellre ha vår relation så här, utan sex, än att dela mitt liv med någon annan och ha sex hela tiden.

Ulrika

Psykolog om "ställa upp sex": http://www.dn.se/livsstil/halsa/psykolog-sa-far-ni-fart-pa-sexlivet-igen/

"Också Fredrik Swahn är en förespråkare av samtal, sensualitet och närhet. Han menar att det är viktigt att – helt förutsättningslöst – ligga nära varandra och kramas. Leder det till sex, så fine. Leder det inte till sex, då är det också okej."
Fast om det leder till att den ena vill ha sex och den andra måste säga nej, hur kul är det då att ligga och kramas nästa gång?

"Sex har nämligen en synergieffekt: Ju mer du har sex, desto oftare vill du ha sex."
Eller ju oftare du känner dig tvingad till att ha sex desto mindre vill du ha det.

Jag avskyr verkligen sådana artiklar.

Lottsky

Men alltså... Kan inte Elaine få uttrycka att för henne är det inte en parrelation utan sex? Utan att man måste ta åt sig och applicera det på sin egen relation?

Människor är olika. För vissa ÄR sex en viktig del av livet och en viktig del av en relation. Måste det betyda att alla måste känna och tycka likadant? Måste alla tycka sex är viktigt för att en person uttrycker att för HENNE i HENNES relation är det en ingrediens hon behöver?

Eller får den som tycker så inte uttrycka det för att andra inte känner så?

Och det är det inte lite fel att alltid utgå från att det är kvinnan som inte behöver och mannen som trycker på. Eller att kräva att den som tycker sex är ett måste i en relation ska göra våld på sig och stanna med någon som inte vill ha sex?

Jag har själv en gång varit i en relation med en man som inte ville, som visade sig vara asexuell. Jag försökte fortsätta relationen, hade älskare med hans goda minne men det gjorde att jag sakta dog inombords, det blev ohållbart, jag slets itu av att ha sex på ett håll och kärlek på ett annat.

Jag såg inget annat val än att bryta upp. För att ge mig chansen att få en relation där sex är en del av kärleksförhållandet, för att ge honom chansen att få en relation med en likasinnad. Sex är inte allt, men för en del av oss ÄR det en del av ett parförhållande vi behöver och vill ha. Det gäller faktiskt inte bara män, det gäller kvinnor också.

Svar: Nå, nu pratade inte Elaine bara om sig själv. Hon funderade på andras relationer också. Samt frågade läsarna om deras tankar.
Lady Dahmer

Lika

Det viktigaste i en relation tror jag är att man ser varandra, bekräftar varandra och att man vill vara ett par. Med bekräftelse menar jag allt från sex till, kyssar, kramar eller ord. Gör det som passar er bäst i er relation.

Att vara bästa vänner är något magisiskt och vi är lika kära även om vingar sex varje dag eller 1 gång i halvåret. Sex är inte det bär relation bygger på.

Det mest tragiska jag hört var ett lite äldre par där mannen fått prostatacancer och kunde inte välja operation då det skulle göra honom impotent. Strålar man först går det inte operare seb. Opererar du först kan du ändå stråla. Men då är du som sagt impotent. De tyckte då att sexet var viktigare än hans liv. Jag hade aldrig valt sex före livet på min man....

Luddigt inlägg. Hoppas det framgår hur jag menar.

Mvh snurrig 4 barns mamma med nr 5 på jäsning

Svar: Så jävla sorgligt.
Lady Dahmer

Lika

Och en sak till. Är det själva utlösningen/orgasmen man jagar går det fint att fixa på egen hand.
När jag är gravid har jag 0 sexlust. Min man får gärna onanaera hur mkt han vill. Jag kan gärna ligga bredvid och kramas och få närhet från honom om han onanerar men jag vill inte ha sex. Men vill inte jag sköter han det själv, så att säga. Ibland onanerar jag också.
Vi kramas och pussas mycket så närheten finns där. Men inte sexet. Funkar för oss även om jag ser att det låter lite skumt i text😂

Nocturnal Queen

Min teori är att samhället säger åt oss att vårt värde sitter i hur knullbara och attraktiva vi är och när ens partner då inte vill ligga så får man inte bekräftelse på att hen tycker att man är knullbar och attraktiv. För vore det bara på grund av sexlusten så går det faktiskt att onanera. Samhället sätter också likhetstecken mellan sex och intimitet och när sexet inte finns tror många därför att intimiteten i förhållandet inte finns.

Svar: Så tror jag också
Lady Dahmer

Jen

Jag tänker också på det här med att många män skiter fullständigt i att se till att sex är skönt för kvinnan han ligger med också. Att sedan förvänta sig sex när det är ensidigt är otroligt själviskt. Pratade med en kille häromdagen som öppet erkände att många skiter i att ta sig tiden till att tillfredsställa kvinnan eftersom det är för svårt/jobbigt.

Lena

Tack! Jag mådde så himla dåligt av Elaines inlägg, precis som du beskriver.

F

Jag hade otroligt mycket sex och experimenterade mycket när jag var yngre (16-21 ish) träffade min sambo vid 21, låg mycket, blev gravid efter ett år, supersugen under graviditeten men nu som mamma till en snart 3 åring känner jag att sex är såååå långt ner på listan. Min man vill gärna ha mer men va fan jag är ju inte sugen. Det är inte pga honom utan jag byter liksom samtalsämne när mina vänner börjar prata om sex. Känner mig typ helt klar med den biten, haha. Kanske kommer tillbaka sen, nu är lusten väldigt liten.

Sara

Alltså, tack, tack, tack för detta! Och tack älskade kommentarsfält! Den här kollektiva pressen är vidrig. Ja, det kanske är viktigt för folk, men det är ju också ett sätt att vara "lyckad på" och det kommer man inte ifrån. Jag är sjukt ointresserad av att ligga. Jag är för trött. Jag är fan alltid trött. Varför ska jag dessutom behöva känna mig dålig och tvivla på min relation? Vet ni vad jag tror är dåligt för en relation? Om någon gör något den inte vill och typ mår dåligt av bara av rädsla för att bli lämnad. Vet ni vad jag tror är bra för en relation? Att vilja den andre väl. Tack för mig.

J

Tänker också på detta med att dom flesta preventivmedel minskar sexlusten kraftigt! Jag har precis börjat få tillbaka min normala sexlust efter att jag slutade med p-piller i juni.. Så d e ju ett jäkla otyg med det känner jag och finns ju ingen bra lösning på det heller.

Lisa

Underbart inlägg.

Jag blir illa berörd varje gång jag läser att sex är det enda som skiljer relationen en har till partnern från andra relationer. De som uttrycker sig så brukar knappast prata enbart om sig själva och sin egen relation utan de brukar snarare säga och skriva det som något allmängiltigt som går att applicera på alla relationer alltid .

Rent spontant tänker jag då såhär:
Fy fan vilka fjuttiga och ytliga relationer de måste ha om det enda som skiljer den från vilken relation som helst är sex. Det låter ju som två 17-åringar som kanske inte gör så mycket annat tillsammans än att knulla.
Förvandlas deras relation automatiskt till vilken kompisrelation som helst om någon av parterna skulle få en sjukdom eller skada som gör det omöjligt att ha sex på ett tag? Hur mycket var den relationen värd från början då?
Det här lät kanske illa, men när det känns som om ens egen relation blir förminskad är det lätt att gå i försvarsposition.

Och då tillhör jag ändå inte dem som lever utan sex i relationen. Vi har det typ ett par gånger i månaden och de gångerna vill verkligen bägge. Jag har nämligen lovat mig själv att i den här relationen aldrig ha sex när jag inte vill och att heller aldrig försöka pressa min partner när han inte vill. Tyvärr har jag erfarenhet av bägge sakerna sedan tidigare. Jag vet egentligen att två gånger i månaden är en väldigt vanlig frekvens när man har småbarn men kan trots det känna mig stressad eftersom man ständigt från alla håll och kanter matas med hur viktigt sex är i en relation. Inte så att jag ens skulle överväga att bryta mitt löfte till mig själv utan just att jag känner mig stressad och arg när jag hör detta förbannade malande om sex som kvitto på en lyckad relation från experter, bloggare, folk i allmänhet.

Jag känner som LD var inne på att min partner främst är min livspartner, min själsfrände, min bästa vän och min medförälder. Först i kanske fjärde eller femte hand min älskare.

Och en sak till: Sexlust och sexfrekvens behöver inte alls alltid korrelera med hur bra sex en har när en väl har det.
Jag har aldrig haft några problem med sex när jag väl är kåt och verkligen har lust att ha det och jag har nog ovanligt lätt att få orgasmer . Ser det absolut inte som något min partner "ger" mig utan som en ren kroppslig reaktion som inträffar när jag är kåt och knullar.
Men att ha sex när jag inte har lust skulle helt enkelt kännas som att äta middag när en inte är ett dugg hungrig och då spelar det ingen roll hur härligt det är de gånger jag har sex eftersom det är en helt annan situation.

Svar: Jag håller med dig. Jag tänker också att deras relationer är fattiga. Men många kvinnor lever ju i just fattiga relationer.
Lady Dahmer

M

Tack, jag behövde läsa detta i lägget. För att komma tillbaka till att tro på mig själv. Att JAG är viktig. Att jag spelar roll.
Jag lever i en relation med en man som anser att sex är prio ett. Vi går om varandra på veckorna då vi jobbar olika skift, & jag är ofta helt slut när jag kommer hem mitt i natten på fredagar. Att jag då inte orkar ha sex har tidigare gjort honom jätte besviken på mig. Så (visuellt & verbalt) besviken att jag till slut drog mig för att åka hem från jobbet på fredagkvällar, utan istället åkte & åt nattamat efter jobbet i hopp om att han skulle hunnit somna när jag väl kom hem..
För mig är kärlek så mycket mer än sex. Jag vill känna mig sedd. & viktig. Jag vill att MINA behov skall vara viktiga.
Tack för att du skriver så bra & ger tjejer som mig lite styrka av att det finns andra människor där ute som känner som jag. ♡

Svar: Alltså så där ska du inte behöva ha det! Man ska känna trygghet att komma hem, inte dra sig för det. <3
Lady Dahmer

Sara

Gillar Elaine, men fick också en klump i magen när hon skrev om det. Ibland har jag lust ibland inte, samma med min man. När vi fick vårt första barn blev jag jätte stressad av den bilden och pressade min man, för jag var inte trygg i relationen och var rädd att om vi inte hade sex som vanligt så skulle relationen brista.
Nu har vi två barn och har sex när vi orkar och känner för det, men jag är så mycket tryggare i vår relation och tycker synd om tjejen som jag var innan som trodde att värdet i vår relation låg i hur ofta min man ville ha sex ( jag visste ju inte ens om jag ville, jag ville bara pricka av det från listan för så skulle det vara)

My

Det enda jag läser i Elaines inlägg om samlevnad och relationer är att hon verkar sätta enorm press på sig sexuellt. Eller ja, det är väl samhället som sätter den pressen på oss. Kvinnor som är kåta är bra, men bara i relationer. Okåta kvinnor lämnar män med rätta. Bäst vi håller igång sexlivet vare sig vi vill eller ej!

Om det är så är det förbannat synd.

Ph

Kan vi inte sluta hetsa sex och hetsa lite mer intimitet? När gav du don sambo en muskel-massage senast! När blev du pillad i håret efter ni fått barn? Glöm inte bort att skeda din man när ni ser på film!

Sara

Handlar det inte mycket om hur vi ser på varandra också. Ser jag på min partner som någon som ska uppfylla mina behov så blir man väl lätt besviken när hen inte vill det, ser jag däremot på hen som någon jag delar upplevelser med ett jämlikt plan så kan jag inte gärna bli besviken om hen är trött eller inte vill. Har haft mycket sex i ungdomen som inte handlade om min lust direkt, det är så tärande. Nu är jag gift med min tvillingsjäl och han har aldrig blivit besviken eller tjatat eller smekt en extra gång om jag visat att jag inte är öppen för det. Jag är såklart likadan mot honom. Vi ligger inte ofta nu pga psykisk ohälsa, småbarn och trötthet - barn i sängen osv. Men det gör ingen skillnad på vår intimitet! Den stärks av så mycket. Vi delar värderingar och livsmål på ett så djupt plan att en renovering kan göra oss nykära, låter fånigt men handlar om att man skapar något tillsammans och delar glädjen över resultat osv. När vi får till det så är det fantastiska ligg vilket i sig är stärkande för relationen, men en del i det är ju att vi båda känner lust, glädje och VILL ha varandra, inte att vi låg bara. Sex är en del av den glädje vi delar i livet, långt ifrån all glädje. Samt ärligt talat, även om vi inte legat på flera månader har jag aldrig haft svårt att se att vi är mer än vänner? Låter jättekonstigt. Är väl snarare den dynamiken som blir i relationen när förväntningarna på att partnern ska uppfylla ens sexuella behov är ständigt närvarande, som skapar problem? Pressen, irritationen och att allt annat falierar bara för att man inte vill ligga på ett tag. Brister det då så är det inte sexets fel.

Elin

Spot on Lady D!
Jag tänker precis som du. Är själv gift med min livspartner, vi delar allt och jag upplever att vårt förhållande är djupt och tillfredsställande på många plan. Vi har hängt ihop i 12 år och har en ettåring ihop. Redan innan hon kom så var inte vår sexfrekvens särskilt hög men precis som med alla områden i vårt liv så är vi noga med kommunikationen oss emellan. Att stämma av. "Nu är det ett tag sedan, hur känns det? Vad har du för behov just nu? Vad har jag för behov just nu? Finns det frustration någonstans?" Och så försöker vi möta varandra utan att köra över varandra. Vi är väldigt måna om det sensuella. Att vidröra varandra. Att duscha ihop. Att pussas och säga att vi älskar varandra varje dag. Men sex blir det i bästa fall en gång i månaden om det ska ske när vi båda vill - vilket det givetvis ska! Jag har aldrig känt mig pressad till sex men då har jag en man som är väldigt mån om att båda ska vilja ha. Han arbetar med ungdomar och driver många diskussioner om samtycke. Känns skönt att han lever som han lär! Nu blev det kanske lite of topic. Men ja, ämnet väcker många tankar. Min mamma och pappa hade väldigt mycket sex under åren de var gifta. Mamma har alltid velat lägga sig i och ge mig hennes måttstock för ett "hälsosamt" förhållande, dvs att ligga två gånger om dagen. Det har stressat mig så himla mycket under min tonårs tid. Tur att man blir äldre och visare.

Kontentan är i alla fall att jag aldrig skulle byta ut allt min man och jag har för mer sex med någon annan. Det är inte intressant för fem öre. Sex kan vara en del av livet men det är inte hela livet, för oss i alla fall.

Pehr

Ok vad får en man att vilja vara kvar i ett förhållande tror ni?
Männens sexualdrift är något som är inprogrammerat i 'moderkortet'.
Om han lever med en kvinna o får mat o hålla handen bara, så träffar han en kvinna om vill ha sex -vilket val tror ni han gör?........oftast iallafall.
Folk är olika, vi är inte alla likadana -så låt var o en göra sina egna Val........

Svar: Ja alltså att män är idioter är inget nytt. De gör ofta korkade val och sen sitter de där ensamma och olyckliga. Män mår nämligen sämre när de skiljer sig. Kvinnor mår bättre. Att du reducerar relationer till "får mat och håller handen" tycker jag är både talande och ledsamt.
Lady Dahmer

Sigyn Valdisdotter

Jag ställs inte inför det här längre eftersom jag är polyamorös och har flera partners. Men oavsett om man är polyamorös eller monogam måste man ha en förståelse för att personer har olika mycket behov av sex (somliga även asexuella) och att behovet och orken till sex kan variera under perioder. I vissa perioder är man mer sugen än andra. Det är inget någon någonsin ska påföra skuld och skam för. I kärleksrelation(er), såväl som i andra former, är det orimligt att kräva att den andre ska ställa upp och tillfredsställa allehanda behov, i det här fallet det sexuella behovet. Ju oftare den ena känner sig tvingad och/eller pressad till att ha sex desto mindre vill den ha det och sex blir i värsta fall bara symbol för något jobbigt.
Relationer förändras med tiden. Hur det ser ut och känns idag kommer kanske (troligtvis) inte bestå. Relationer kan gå från att vara romantiska och sexuella till mer vänskapliga men ändå vara livskamratliga relationer och pendla däremellan. Varje fas kan vara fin och värdefull på sitt sätt. En relation blir inte automatiskt misslyckad för att den pendlar från vara romantiska och sexuella till mer vänskaplig. Skräcken över att det kommer ske leder så lätt till att man inte njuter och värdesätter det man har just nu.

Att anse att det är endast genom sex som kärleksrelationen ifråga får sitt värde, tyder på att relationen är både ytlig och villkorad och att man inte förmår att se att det finns annat som är, eller kan vara minst lika viktigt så som gemenskap, trygghet, gemensamma värderingar och framtidsplaner etc.

Sen kan man ju alltid fundera över följande (utan innebörders rangordning):
• Är olika behov av sex överhuvudtaget ett problem? Om ja, vad beror det på? Vad går att göra åt det?
• Överväga att bli polyamorös. Förutsatt att båda är med på det och inte motvilligt samtycker för att vara snäll och/eller för att hålla ihop relationen.
• Börja onanera mera.

Pehr

Jag tyckte jag inte behövde räkna upp allt -utan 'mat o hålla handen' var symboliskt. Det var fel att tro att jag inte behövde skriva ut allt..........
En relation innehåller så mycket mer för de flesta av oss -de som är nöjda utan att ha sex må få fortsätta med det. Men om en -mannen tex- vill ha sex o inte får det av den han vill -så drar han nog vidare.......
" Män mår nämligen sämre när de skiljer sig. Kvinnor mår bättre. "
Så det är därför kvinnor skiljer sig? för att må bättre? Jag tycker man ska iaf försöka engagera sig innan man skiljer sig, speciellt då de har barn.
Har de tänkt på det blir för barnen? Om det finns såna med i bilden?

Svar: Kvinnor engagerar sig hela tiden. Vi bär relationerna och gör allt känslomässigt arbete. Vi drar när vi inte pallar längre. Om männen ansträngde sig i samma utsträckning skulle fler äktenskap hålla, det garanterar jag. Tipset för dig är att lyssna på min podd Penntricket, börja med avsnitt 11 "det kallas kärlek" och jobba dig sen igenom resten.
Lady Dahmer

T

Pehr,
det låter som om du talar från egen erfarenhet, antingen från ditt eget äktenskap eller från någons du känner. Kvinnor (och troligen män) skiljer sig för att må bättre, det finns liksom ingen annan anledning. Att forskning sedan visar att kvinnor faktiskt mår bättre efter en skilsmässa, är en annan sak. Det kan nog hänga ihop med att hon sluppit ifrån denna världs Pehrar med unkna värderingar. Sedan motsäger du dig själv, eftersom du också skriver att det är mannen som drar när han inte får sex. Hur ska du ha det? Är det kvinnan som drar eller mannen som drar? Hur var det för dig? Låt mig gissa: din fru ville inte längre ligga, kanske för att hon var trött efter att ha "lagat mat och hållit handen", samt tagit hand om barnen. Du "drog vidare". Du tycker att det är hennes fel att det blev skilsmässa.

Edit: Jag klickade in på din blogg. Jag förstår precis varför hon lämnade dig.


Svar: 👍🏻😂
Lady Dahmer

M

TACK för detta inlägg! Blev just lämnad av en person jag trodde jag skulle leva med i nån form under låååång tid framöver för att hon tyckte att vi hade för tråkigt sex. Som grädde på det moset har hon nu gått tillbaka till en snubbe som hon har bra sex med men som i princip har utsatt henne för emotionell misshandel i flera år.

Älskar vad samhället gör med kvinnors syn på relationer.

Mvh nådigt bitter.

M

Plus att det är ju verkligen inte konstigt att vi kvinnor inte alltid är så pepp på sex och att vi har uppfuckade relationer med våra kroppar. Det mest tragiska är ju att om man googlar "låg sexlust" får man bara upp artiklar om hur man ska höja den, inte ett skvatt om att olika människor har olika hög sexlust och att den dessutom varierar grymt mycket i perioder.

M

Läste just en artikel om sexlust och förhållande, där jag höll på att explodera av psykolog A (man) som påstod det vanliga:
'I början av ett förhållande har man gärna mycket och bra sex, men med tiden blir det ofta mindre sex. Oftast är det kvinnan som tappar intresset och kvinnorna har därför ett stort ansvar för att få också denna del av förhållandet att fungera.. blabla' *spyr* - ingen analys om hur förhållande ser ut i övrigt, eller vad att 'ta ansvar' för sexet faktiskt innebär..
Psykolog B (kvinna) uttalar sig längre ner i texten:
'Om nu sexet verkligen var sådär bra i början som det ofta påstås, kanske inte kvinnan hade tappat intresset'

TADAA!

Svar: Hahaha PRECIS!
Lady Dahmer

F

Tack!!! Fick sån ångest när jag läste vad Elaine skrev. Jag kan INTE ha sex ofta, även om jag skulle vilja, jag får urinvägsinfektion nästan varje gång efter. Spelar ingen roll om jag dricker massa vatten, kissar före och efter, tvättar före och efter. Och att min kille gör de med

Pehr

T
Jag kan berätta du har fått helt fel uppfattning.
Jag skulle vilja kalla det fördomar rakt av -om jag skriver att jag har ändrat mig i rätt många frågor där jag trott bra om kvinnor förut. Då jag varit om o hört hur det blivit för andra.
Inte Alla -men många.......majoritet?? det vet jag inte.
Jag försvarar Ingen som lämnar någon annan utan ha provat engagera sig litet -iaf om de har barn. Jag menar att de är ofta stora egoister som tänker på sig själva o inte tar det ansvar de bör då de fått barn. Jo de får lämna då det är misshandel, missbruk etc -naturligtvis- men så det få nån procent. De flesta är Egoister, o förstår inte hur barnen tar det hela...
Jag har en tanke att män är enkla o är nöjd om de får sex -annars inte. Det är inget om hur jag är.
Intressant att du kallar mig unken -tack...... :) person angrepp är 'lite' fel då man inte vet nånting....egentligen

Svar: De flesta kvinnor som lämnar sin partner när de har barn ihop gör det för att de inte ser nån annan väg. Det är liksom inget man gör för skojs skull eller för att man blivit lite trött på honom. Att man inte "provar att engagera sig lite" beror på att de vet av erfarenhet att detta inte funkar eller gör nån skillnad. Har man levt ett par år i en heterorelation med en man så vet man detta. Och nej män är inte ens nöjda om de får sex.
Lady Dahmer

Pehr

Då har jag bara haft mycket otur -som nog bidragit till min avoga inställning till Kvinnor.
Oavsett hur jag är så är jag inte feg och döljer mig och mina åsikter bakom nån bokstav ;)
Jag må ha fel, jag förtjänar tydligen inte få ha ett förhållande -men jag är absolut inte egoist o bara tänker på mig.
Mina barn kommer idag i första rummet o förut fanns där även en kvinna i samma rum......
Men sitta o döma dolt -det gör jag inte....

Ha det så bra nu-over and out........

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog