Lady Dahmer

Semester med barn
Alltså hur gör man för att, i enlighet med ett nära föräldraskap, snällt tala om för barnet att man inte är intresserad av att höra en lång luddig detaljerad redogörelse av nattens drömmar? Att INGEN är det? Det går inte va? Inte ens om barnet följer efter en in på toaletten och ut i köket och upp för trappen igen (Ok jag gick iväg!) och fortsätter babbla? NÄR ÄR SEMESTERN SLUT???
 
Alltså när man bara hade ett barn och inte fattade att de inte blir enklare ju äldre de blir, eller ja de blir enklare men de blir också tusen gånger jobbigare att umgås med på ett annat sätt. Igår satt jag barnvakt åt Lovi, Anjas lilla plutt, och så hade jag J med. N och T drog iväg på laserdome tillsammans med Anjas familj och det var så LUNGT och TYST och enkelt med två pluttar.
 
Vi åkte till plantshoppen och fikade. Och jag köpte tre växter!! Helt utan bråk. Barna satt i vagnen, Lovi fick en glass som hen satt med i handen tills den smälte, J sov och jag kunde strosa runt. Det blev en Oxalis (ser ut som klöver), en Sophora (älskar namnet. Den som ser ut som ett litet träd med pyttesmå blad) och en Ficus Petiolaris med nästan lysande neonrosa ådring?! 
 
 
Och sen när vi kom hem så spöregnade det men barna stod vid balkongdörren och ojjade sig och bankade på rutan (mest J) och då öppnade jag och så fick de leka i spöregnet.
 
De hade så kul (och blev dyblöta) och ingen babblade sönder mina öron eller bråkade högljutt med varandra och jag slapp skälla var femte minut. 
 
 
Men det var ju igår. Nu är det ny morgon och vi har redan hunnit bråka tre gånger. 
Veronica

Haha vad skönt att läsa. Igenkänningsfaktorn är hög 😅

Sofia

Och jag känner preciiis tvärtom! Har en på 7 år, 5 år och en som blir 2 i november. Och GUD vad jag är glad för varje dag den lille blir äldre! 7 och 5 åringen klarar sig mer eller mindre själva och man kan faktiskt ha diskussioner samt aktiviteter som också vi vuxna får ut något av.

Lisen

Jag är ju en ny läsare av din blogg. Så undrar,varför skriver du hen om Lovi?

Svar: För att Lovis kön är irrelevant och föräldrarna har valt att inte gå ut med det. 😊
Lady Dahmer

My

Min födelsedag idag. Niomånadersbebisen skriker så fort jag tittar åt ett annat håll än på henne. 4,5- och 3,5-åringen slåss. Ja och så byter vi tak så det bankar och låter....

Tycker ingen av åldrarna på barnen hittills varit bra 🙈

Svar: 😂👍🏻
Lady Dahmer

Fia

Visst är det fantastiskt med lite större barn. 🙉 😂

Vänta till de kommer upp i tonåren och faktiskt börjar bli lite roliga att hänga med. När man kan börja skämta om roliga saker på riktigt. Det fajtas en del då också såklart men man börjar liksom kunna ana hur de blir som vuxna och hur kul man kan ha tillsammans då när man förhoppningsvis slipper tjata om allt det där tråkiga hela tiden.

Sen har väl alla åldrar sin charm men jag måste säga att jag verkligen gillar att kunna umgås med avkomman på ett sätt som inte bara är på hens villkor utan även lite vad jag vill och önskar.

Loanne

Eller när de är vuxna och man får sitt första barnbarn 😍

Katta

Alla åldrar har ju sin charm, men jag förstår vad du menar! Jag minns hur underbart det var när man började kunna umgås med barnen mer på lika villkor (12-årsåldern, kanske). Visst är det kul att göra saker för barnens skull, men det är också en härlig känsla när man kan spela spel utan att lägga sig, se filmer man faktiskt vill se själv också, ha diskussioner som faktiskt är intressanta o.s.v. Nu har jag vuxna barn och jag älskar det, för nu kan rollerna ibland vara ombytta och så är det jag som får hjälp och blir omhändertagen.

Shakopee

Mina två barn får inte fråga, berätta eller överhuvudtaget prata med mig 1 timme från det jag går upp. Bara om det gäller något som involverar polis, brandkår eller ambulans. Och de får helst inte prata mellan sig heller, måste de kommunicera sinsemellan så får de v i s k a. Utan min timme med tystnad, en treo, kaffe, soffa och bara glo rätt ut alternativt titta på nyheter på nätet så är jag inte människa. Detta sätt har vi haft i cirka fem år nu och det funkar bra för alla. Om inte annat så blir det en liten anekdot om livet med mig som de kan berätta om när de är vuxna.

Christina

Jag kanske ska sluta att berätta om mina drömmar för min sambo varje morgon hör jag 😅

Svar: Hahaha ja!!!
Lady Dahmer

Polly

Hahaha, angående drömmar så ska min sambo ALLTID berätta om sina för mig och jag hatar det. Ååååh det är så ointressant. Lite som att lyssna på sport på radion. Det är ju inte roligt om man inte får se det själv? Nu hatar jag sport, men själva konceptet liksom. Det funkar ju inte. Bara massa babbel och man hinner inte med och fattar ingenting och allt är bara rörigt. Vet inte ens varför folk tycker att det är roligt att berätta om sina drömmar? Finns det ens någon som tycker att det är roligt att höra om???

Ulrika

Jag ääälskar att berätta om mina drömmar... Och höra på andras! Det är så spännande, det handlar ju så mycket om de upplevelser en har haft.

Ett tips dock: Föreslå att barnen ska börja skriva en drömdagbok! Alltså att varje morgon direkt när de vaknar så får de skriva några rader/sammanfattning om sin dröm. Då kanske de inte har så mycket behov av att berätta om sin dröm utan du kan få lov att läsa om den istället (dvs du stirrar blankt på sidorna i ett par minuter och mumlar "oj oj oj så spännande") och när de blir äldre så kan de läsa om alla de sjuka och roliga drömmar de hade som barn! En av mina bästa kompisar hade drömdagbok när hon var typ 11-12 (då vi blev vänner) och det var så jävla kul att gå tillbaka och läsa om de drömmarna när vi var typ 17-18 :D

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog