Lady Dahmer

Vi pratar mycket om utseendekrav med barnen
Apropå utseende och vårt förhållningssätt så är det inte så att vi sticker huvudet i sanden och hoppas att barnen aldrig fattar att utseende är viktigt och att andra tycker det är viktigt. Vi pratar om det. Nu iallafall när barnen ställs inför andras åsikter och värderingar i större utsträckning än när de var små.
 
Häromdagen kom de hem och berättade att en kompis sagt att hens mamma sagt att födelsemärkena på dennes kropp var äckliga. (lätt hänt att man låter sånt slippa ur en, så jag dömer absolut inte!)
 
Jag bemötte det lungt med att det var synd att hon såg det så och att hon hade fel och att alla har födelsemärken och att de inte är äckliga och mina barn höll med. Vi tittade på våra egna födelsemärken och vi pratade om andras kroppar och att alla har födelsemärken, även konstiga eller ovanliga sådana eller sådana som står ut, och att de inte är äckliga. Vi pratade om att en del kan vara rädda för sina födelsemärken för att man kan få cancer om man har fel sort och barnen var övertygade om att det var så hon menat. 
 
Vi pratar även då och då om att andra människor tror att det är viktigt att vara fin eller ha fina kläder men att det är helt ok att inte vara fin och till och med ful om man nu skulle vara det men att ful är ett konstigt begrepp också.
 
Vi pratar om kompisar och om det är viktigt att de är fina och det håller ju barnen med om inte är fallet för de struntar i hur deras kompisar ser ut, de är ju vänner av andra skäl liksom. Barnen fattar detta men jag fattar ju att normerna är starka och att de är omöjliga att värja sig mot. Jag försöker bara ge barnen någorlunda verkyg att hantera det på i takt med att kraven växer sig starkare. De har ju vänner som funderar mycket på sina egna utseenden så de möter ju dessa tankar redan. 
 
Vi pratar även om att man inte är dum eller löjlig för att man vill vara fin. Att det är ok att vara vilja vara det. Men att det egentligen inte är viktigt även om det känns som så ibland. Jag vill ju inte att mina barn känner skam kring detta heller, att vilja vara fin är ju mänskligt och vi är ju människor liksom. 
 
Det enda jag tycker är svårt att bemöta är de få gånger jag faktiskt sminkar mig. För då reagerar barnen direkt och frågar varför. Häromdagen tog jag bilder med maken och då sminkade jag mig rejält och då sa jag att det var för att vi skulle ta kort och att ansiktet syns bättre om man sminkar det. Tack och lov frågade de ej varför Oskar ej har smink men å andra sidan så har han ett helskägg och sen kommer jag ÄNDÅ få sitta och klippa och klistra i photoshop för att hans flint glänste trots skugga så i retrospekt skulle ju han haft smink också.
 
Men övrigt så är det svårt att förklara för barnen varför. För sanningen är ju att jag sminkar mig för att jag känner att jag inte duger annars. För att jag också vill vara fin. Hur fan förklarar jag det? 
 
 
Nej det är inte viktigt att vara cool heller men vi kan tyvärr inte rå för det.
Hanna

Det här inlägget förmedlar typ allt jag skulle vilja lära mina eventuella framtida barn. Ska spara och visa alla jag känner som har/umgås med barn. Tack!

A

Hur väljer du ut dina annonsörer?

Svar: Det gör jag inte. Jag bloggar på blogg.se o de säljer in annonser. Jah har sagt att det är strängt förbjuder med plastikkirurgi- och bantningsreklam. I övrigt lägger jag mig bara i om der blir ett jävla knas.
Lady Dahmer

A

195 procents ränta på ett lån. Är det rimligt?

Anna

Till mina barn säger jag att jag ser piggare ut med smink. Är inte helt nöjd med den förklaringen själv men har inte kommit på ngn bättre...
När det gäller att klä sig fint inför en bjudning till ngn annan brukar jag säga att det är respektfullt mot de som ansträngt sig att ordna med middag/kalas att anstränga sig att sätta på sig ngt finare än till vardags. Tycker mer det ska handla om att kläderna är fina än att personen som sätter på sig dom är finare med "fin"-kläderna.

Hanna

A: Antar att du menar reklamen högst upp och mellan vissa inlägg? Vad jag vet så styrs det av ens historik, alltså inget LD styr över själv. Jag får tex upp reklam för t-shirts och möbler, inget om några lån...

Polly

Du är så pedagogisk och bra!
Kan man tänka sig att också lära barnen att vad som är fint är högst individuellt. Dvs minimera användandet av fult utan fokusera på att det som är fint för mig kanske inte är fint för dig etc.
Min son trodde på tomten kanske lite långt upp i åldrarna och var ledsen då klasskompisarna starkt argumenterade att han inte fanns. Jag sa att vissa tror på Gud, andra på Allah. En del tror på tomten. Andra på utomjordingar. Man väljer själv vad man vill tro på.

Anna

Hallåå påtal om ingenting när kommer du börja livestreama igen? Mysigaste och bästa liven!

moa

Kan det funka att säga att man tycker att det är roligt klä upp sig och sminka sig ibland? Jag tänker att huvudsaken väl är att man står väldigt stadigt i att man inte behöver fixa till sig, att man vet att man duger lika bra ändå om man inte gör det. Och om man sedan vill göra sig extra fin någon gång, är det fel? För så kan det väl faktiskt vara? Alltså att man inte fixar lite extra med sitt utseende ibland för att det helt enkelt känns kul, snarare än en pådyvlad förväntan...?

Bee

Min 7 åring pratar typ aldrig om utseende men kan tycka kläder är coola men aldrig sagt att nåt är fult, känner mig tacksamt förskonad men när jag rakar benen ibland så kan ungen reagera så jag säger delvis sanningen: att det kliar så förbannat med mitt benhår i jeans och strumpbyxor vilket är sant. Jag säger dock inte att jag gör det för att det förväntas av mig som kvinna... Att jag känner att jag inte duger. Har i alla fall slutat avlägsna hår på armar för ungens skull och där har jag massor, likaså min trollunge 😊 Barnet har frågat om sminkning och då säger jag stt jag tycker det är kul med smink vilket är lite sant men känner som du, man känner sig att man inte duger.

Ajabajaerika

Intressanta funderingar!!

Malin

Jag sminkar mig varje arbetsdag och jag är helt öppen med varför inför barnen, att på jobbet vill jag se snygg och proffsig ut och inte se grå och trött ut. Därför använder jag foundation och mascara. Hemma träffar jag bara såna jag känner och de vet ändå att jag inte är snygg och proffsig egentligen utan bara grå och trött, haha! Så hemma försöker jag inte bluffa någon. Men jag har en stark självkänsla och vet att jag alltid duger oavsett utseende och det viktigaste av allt tror jag är att de känner detta, inte vilken åsikt jag försöker förmedla till barnen med ord, även om dialog såklart måste finnas.

Maria

Jag hade denna diskussionen med några vänner och släktingar kring detta att vara fin på kalas osv.
Mitt barn har jag aldrig tvingat på kläder som hen inte vill ha. Är det mysbyxor och gympadojjor för dagen som önskas då blir det så. Sen vill jag gärna att kläderna iallafall är rena om man ska på just kalas eller dylikt.

Iallafall, diskussionen som följde var att jag tycker barn ska ha det på sig de tycker om.och trivs i. Mina vänner tyckte att av respekt för födelsedagsbarnet/personen så skulle man vara finklädd..Och jag undrade vad finklädd var....diskussionen fick avbrytas för vi höll på att bli osams men kunde ändå inte låta bli att känna mig dum. De tycker alltså jag är respektlös mot deras barn om mina barn kommer med icke-festkläder. Men inte att det är respektlöst mot mitt barn att tvinga på hen kläder hen inte vill bära/tycker är obekväma..

För övrigt: tack för att du orkar detta. Jag lär mig så mkt varje dag.

Anna

Jag gillar ditt inlägg! Jag har alltid sagt till barn som frågat att jag sminkar mig av ett enda själ, som stämmer helt. Jag älskar att måla och tycker det är jätteroligt att sminka och ändra i mitt utseende. Att sminka mig är ett sätt att utrycka mig, precis som jag uttrycker mig genom kläder, ord och beteende. Skulle förmodligen ha blivit makeup artist haha.

Katrin

Man skulle ju kunna säga att man klär ut sig, om man sminkar sig sällan. Det kan nog barn relatera till.

Lisen

Sminkar sig har människor gjorti alla tider och inom alla folkslag . För att vara fin eller för att skrämmas,krigsmålningar. Inget konstigt.

Azze

Kan man inte bara säga att man ex tycker det är kul att sminka sig ibland? Eller att det är roligt att se lite annorlunda ut ibland, lite som att testa nya kläder? Koppla det mer till kreativitet? Och pappa gör det inte för han tycker inte det är lika roligt kanske eller w/e. Jag tänker också att vissa tillfällen är extra festliga och då vill man passa på att se festlig ut speciellt när man till vardags inte pallar bry sig ex och smink kan hjälpa till och det är väl inget fel med det. Sen att du gör det för att du inte tycker du duger annars är ju ditt problem och inget som måste vara fallet bara för att man vill sminka sig. Det är som du skriver inget fel med att vilja vara skön också. Skönhet är viktigt och får oss att må bra. Att titta på en vacker målning eller ett vackert landskap eller också ett vackert ansikte utsöndrar måbra-hormoner. Att själv få vara lite konst när andan faller på, att bära den estetiska fanan, är väl inget mindre än en tjänst för sig själv och för mänskligheten. Kasta ej ut ungen med badvattnet lix. Osv. Lite så tänker jag.

Jennifer

Maria
Jag håller med dig. Mitt barn gick på bröllop iklädd "vanliga kläder" när hon var 8 månader och jag fick frågan av en besökare varför hon inte hade någon finklänning på sig?? Svarade kort och gott "varför har inte din son finklänning på sig?" Diskussionen var slut där.

Kalas handlar väl om att ha kul och uppvakta den som fyller år, inte ha någon modevisning? Helt och rent är väl respektfullt nog för båda parter tänker jag. När jag har kalas, fest, tillställningar så är nog gästernas kläder det sista jag tänker på/minns från dagen. Jag själv klär inte upp mig eller sminkar mig för tillställningar då det inte är något jag vill eller behöver. Jag fokuserar hellre min energi på att vara trevlig, hjälpsam och empatisk.

furyosa

Lisen: Poängen var väl iof inte att smink är något konstigt i sig självt utan att det är ett redskap för att förhålla sig till den maktstruktur som bedömer oss beroende på vårt utseende. Vi bedöms och bemöts utifrån hur vi ser ut och smink är ett redskap för att gå makten till mötes genom att det gör oss mer behagliga vilket i sin tur ger oss maktens favör. Det är maktstrukturen bakom som styr vårt användande av smink som är problemet och inte sminket i sig självt. Smink kommer dock fortsätta vara problematiskt så länge makten begär att vi ska använda det för att behaga dem.

Jag har valt att inte sminka mig och föredrar praktiska kläder framför "fina" käder i arbetet då mina arbetsuppgifter involverar en hel del tid ute i fält. Min ena kvinnliga kollega både sminkar sig och klär sig "fint" och hon har fått fler förmåner än mig trots att jag har varit anställd längre än henne, samt att vi har likvärdig utbildning, position och arbetsprestation. Vi tror att det beror på hennes anpassning av utseendet då vår chef uttryckligen har sagt vid fikatillfällen att han inte tycker om när man inte kan se skillnaden på män och kvinnor och menade att kvinnor ska vara uppiffade och kvinnligt kodade till utseendet. Visst gör det ont att gå miste om favörerna man skulle få tillgång till om man bara anpassade sig, men för mig personligen gör det ännu mer ont att behöva anpassa sig. Det skulle kännas som ett svek mot mig själv även om jag inte har något problem med smink i sig självt. Det är maktspelet som skaver.

Maria

Var var du när jag hade små barn ? ;) Hade varit så mycket lättare att formulera sina tankar då. De blev feminister i alla fall, så något lyckades jag förmedla trots bristande analys. Nu är det är de som lär mig.

Hanna

Mycket intressant. Själv älskar jag smink och tycker inte att tjejer och killar som gillar att sminka sig ska skuldbeläggas för det. Det blir ytterligare en börda, att den som sminkar sig är ytlig och vill vara fin och det får man inte vilja vara osv. Tänk om vi levde i en värld där vi bara accepterade varandra oavsett om vi sminkar oss, kön, hudfärg osv osv.

Svar: Jag tycker inte heller att man ska skuldbelägga kvinnor som sminkar sig (det är kvinnor som sysslar med det, inte män) och därför har jag aldrig gjort det heller. :-) Däremot behöver vi prata om vad det innebär, har för konsekvenser osv. För oss själva och för våra barn.
Lady Dahmer

Anna

"Nej det är inte viktigt att vara cool heller men vi kan tyvärr inte rå för det."
💜😂

Linnéa Hedström

Åh vilken bra text!
Vad tur att det finns smink , så att som exempelvis som för mig som liksom covrar upp mina födelsemärken i ansiktet för att det ger mig bättre självförtroende och självkänsla.

Självkänsla test - Inre dialog, tips:
http://nealo.blogg.se/2017/august/sjalvkansla-testet-mina-egna-svar.html#comment

Kärlek & Respekt
/ Néalo

Helena

Pratade med en granne om detta häromdagen. Vill så gärna att mina barn (son och döttrar) ska växa upp och sminka sig för att de ev tycker att det är kul, eller inte sminka sig alls för att de inte bryr sig. Har själv ett så kluvet förhållande till sminket. Som trebarnsmor till tre småttingar är det enda stunden på dan som bara är min, när jag står vid elementet på toan och tar på min mascara. Jag känner mig liksom gladare när jag inte ser så trött ut längre. Och jag tycker att det är kul att testa olika utseenden och stå och dutta och fixa. Som massage för själen liksom. Men samtidigt vet jag ju också att jag blir värderad högre med sminket på av gemene man. Mor min säger alltid att jag ser trött ut osminkad. Nej morsan. Jag har bara ingen concealer idag. Usch vad det är besvärligt!

Och så skammen som kommer av att vara feminist som ändå viker sig för snygghetskraven och sminkar sig. Den är nog jobbigast. Bra det Hanna skrev ovan, att det är en börda i sig, att vara mindre värd för att man vill vara fin. Och vara mindre värd om man inte vill vara det. Inlärd hjälplöshet, det kvittar hur man gör så är det fel. Det kan göra mig förbannad att traditionellt kvinnliga beteenden och företeelser alltid är så fel och lågt värderade, även hos feminister. Jag älskar att vara mamma, att vara hemma med mina barn, baka bullar, koka äppelmos, plocka blommor, pyssla i hemmet och vara det man kanske kallar hemmafru. Men jag är ändå feminist. Jag vill ju vara såhär. Ingen tvingar mig och jag är som lyckligast i familjesfären. Men det är en kvinnofälla säger de flesta. Ja, för att normen är att det är fel att vilja göra traditionellt kvinnliga sysslor. En god feminist vill ut i arbetslivet. Hon nöjer sig inte med att bara vara mamma. Fast inte jag. Jag vill ha min status ändå. Att älska att vara hemmaförälder/mamma borde ha lika jäkla hög status som att vara VD. Låt mig vara den jag är. Jag vill inte bli nån annan, eller mer traditionellt manlig. Jag är inte sån. Låt mina sysslor få lika hög status ändå. Det är väl det ultimata sveket mot oss kvinnor ändå? Att säga att vi bör vara allt som är traditionellt manligt, men inte det som är traditionellt kvinnligt? Att det är att nöja sig med för lite, att svika jämställdhetskampen. Jämställdhet ska väl i slutändan vara att få vara den du vill vara, göra det du vill göra, och värderas lika för det, oavsett kön?

Hur eller hur. Jag tänker att jag säger till mina barn att jag tycker om att sminka mig, men det är inte alla som gör det och man får välja själv. Alla är fina och får välja själva hur de känner sig fina, med eller utan smink.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog