Gott nytt år
Jaha nytt år. Nya löften? Brukar ni ge löften? Jag har väl gjort det. Förr. Jag tänkte att jag skulle göra det nu. Lova och prestera. Sådana där om att bli en annan människa än den man är. En bättre människa såklart. 

Bättre vän (jobba på mina relationer och lära mig visa uppskattning). Bättre livspartner. (Gå på dejter, umgås, ha mer sex och vara gladare och roligare) Bättre förälder. (Skrika mindre, mindre tid med telefonen, mer tid med barnen, pyssla ihop, göra saker som till exempel mer friluftsliv ihop eller badhusbesök) Ta hand om mig själv (träna, springa, lyfta, äta bra, gå på yoga, gå i säng i tid)

Men allt det där är ju dömt att  misslyckas såklart och det spär ju mest på det där berömda självhatet och självföraktet och...  jag vill inte strunta i det heller men jag orkar inte lova nåt jag inte kommer kunna hålla heller. Jag är ju den jag är liksom även om det egna jaget är i ständig förändring. 

(null)

Ha tålamod med mig?
Hej. Apropå facebookgruppen och kommentarsfält. Jag vet ju att jag kan bete mig illa ibland. Vara hätsk och aggressiv och hugga. Jag försöker jobba med det men behöver påminnelser emellanåt. Har kortare stubin i perioder. Speciellt när jag mår dåligt. Speciellt när jag är extra hårt ansatt av rykten och skitsnack men även kritik. 

Blir ofta uppmanad att ha förståelse för diagnoser och psykisk ohälsa. Men mina diagnoser och psykiska ohälsa då?

Önskar väl kanske att folk hade mer tålamod med mig också. Jag kan ju ha oändligt sådant själv. Försöker svara på allt. Bemöta all oro och alla tankar och kritik. Försöker förklara pedagogiskt. 

Men det är kanske för mycket begärt? Jag vet inte. Vill iallafall att NI ska veta att jag vill att alla ska trivas hos mig och att jag gör mitt bästa för att orka vara tillmötesgående. 

(null)

Skit
En jävla skitmorgon. Som vanligt. Skitnatt och skitmorgon med en jävla skitbebis som skriker och bråkar kontinuerligt.  

Sen kliver vi upp och så kanske man vill sitta som en zombie i soffan med dagens första Treo men se det går inte för den lilla personen ska klättra på ALLT. 

Allra helst upp i trappen. Jag har byggt ett jävla fort runt den men han tar sig fram. (Han tog sönder grinden som ändå inte funkade) Vill ärligt skjuta mig själv i huvudet just nu. 

Skitnatt och skitmorgon och skitliv. 

(null)

(null)

Det är som att man aldrig kommer ut på andra sidan. Jag har ont i rygg och i öronen. T gav mig en permanent hörselskada när han var liten och skrek. Jag får lätt ont av höga ljud och sen J föddes har allt blivit värre. 

Jag har inget tålamod. Skriker på barnen. Blir så arg på barnen hela tiden. Är arg på alla hela tiden. 

Och så är jag så jävla ledsen över en helt annan orelaterad grej också. Så ... ja. Jag mår faktiskt inte så bra just nu. Och jag har ingen att prata med. Men skitsamma. SKITSAMMA.