När man hatar tjocka så mycket att man exploderar
Jag skriver att jag har ryggskott. In dräller kommentarer från anonyma såklart som uppmanar mig att gå ner i vikt. (jag har raderat) Jag fattar ärligt talat inte att det finns människor som hatar tjocka så mycket att de bara inte klarar av att hålla dessa tankar inne? Man måste ju verkligen brinna av det.
 
Utöver det så avslöjar de ju även hur otroligt korkade de är. Som om smala människor aldrig får ryggskott eller ont nånstans? 
 
Äh jag fattar ju att de bara vill ta chansen att få mig att må dåligt om de kan. Hatet mot tjocka, hatet mot tjocka som jag som inte skäms över att jag är tjock och som inte försöker förändra det eller på annat sätt ursäkta mig, oj det är starkt alltså. 
 
Det sorgliga är dock, och här kommer problemet och det farliga med hatet mot tjocka, att hade jag gått till en läkare så hade denne förmodligen sagt samma sak: gå ner i vikt. För så blir tjocka bemötta i vården. Vi får sällan rätt diagnos och sällan rätt vård för fokus ligger alltid på vår vikt. Människor dör varje år pga detta. 

(null)

Jenny F

Folk är fan så dumma så man blir mörkrädd.

Jag har aldrig varit tjock, tränar mycket men har ändå haft min beskärda del av rejäla ryggskott. Krya på dig!

Somliga Harmoniska Husmödrar

Word på det! Och nu kommer väl x antal som smala som ska berätta om hur jobbigt det är att tillhöra normen. "En gång var det faktiskt nån som sa till mig att äta en macka" osv. Som fet vågar man knappt berätta att man är sjuk/har ont nånstans för då blir man uppläxad med att det är viktens fel. Folk måste sluta vara låtsasläkare på nätet. Seriöst, om tjocka tror på dem så innebär det att de kanske inte söker hjälp för livshotande sjukdomar. Och som du säger, även om vi gör det är risken stor att vården inte heller undersöker oss för vi är ju feta så då kan vi varken få cancer, benbrott eller hjärnblödning. Ba gå ner i vikt så löser det sig!

trino

Det är fan helt sjukt! Och sett ur synvinkel att du söker hjälp nu, hur fan ska rådet "gå ner i vikt hjälpa"? Samma idiotiska kommentarer som "jag sa ju att xxx" eller "om du inte gått med honom hem hade inte X hänt".

Oavsett kroppsstorlek behöver du hjälp med din rygg nu. Helt helt stört att du ens ska behöva känna såhär. Jag kan pga smal inte förstå och jag blir helt bedrövad.

Märker dock hur jag numera säger ifrån när någon "skämtar" om feta, kommentarer om kroppar mm mycket tack vare dig, när Maria var somliga feta kvinnor och andra konton. Ni gör skillnad <3

Somliga Harmoniska Husmödrar

trino
Tack ❤️

Anette

Vad är det för fel på folk.
Det finns väl annat att reta sig på, hata och lägga energi på, gör nåt vettigt av all er ilska.

Ulrika Boulund

Det är så sant allt detta! Tjocka dör varje år pga sjukvården som inte fattar att bara för att man är tjock så är det inte därifrån alla problem magiskt kommer -.- Är så jävla trött på samhället som ska vara så fixerat kring bantning och vikt. Jag äger inte en våg och har inga planer på att någonsin göra det heller, men så fort jag träffar min mamma så frågar hon (vaarjee gång) "Har du gått ner i vikt? Du ser så smal och fin ut!!" och jag ba.. eh nej, jag tror inte det. Har kanske gått upp i vikt. Vet inte. Bryr mig inte. Tycker jag är fin även om jag inte skulle vara smal. Har inget behov av att påminnas om min vikt och att jag borde sträva efter att gå ner i vikt och vara smal hela tiden -.-

Emma

Exakt! Det är därför jag drar mig för att kolla upp varför jag får sådana sjuka kramper en vecka innan mens. (och nej, det är inte vanliga menskramper, de är helt sanslösa och gör mig passiviserad i minst 40 minuter). Har sökt hjälp i vården ang det för längesedan och fick svaret att det antagligen var cystor och att jag skulle må bättre av motion (nej, det hjälpte inte)?
Detsamma med min jävla trötthet - "bättre kost och mer motion gör susen ska du se"?
En vet liksom redan vilka "medicinska råd" en kommer få....

Panna

Var till läkare och sjukgymnast för att få ngn slags diagnos på min värk-problematik. Det konstaterades att jag hade hypermobilitets-syndrom. Men när jag fick mina övningar från sjukgymnasten var inget i hänsyn av min problematik...utan endast övningar så jag skulle kunna gå ner i vikt ...

Therese

En läkare som jag träffade under min andra graviditet sa att mitt höga blodtryck och protein i urinen (!?) i v.34 i min första graviditet berodde på min övervikt!?

Ööööh varför var mitt blodtryck perfekt innan då? Hur gick de ner och blev perfekt 2 veckor efter när jag till och med gick UPP i vikt då? Hur kan övervikt ge protein i urinen plötsligt? Så de har inget med att minst 3 generationer kvinnor i min släkt fått havandeskapsförgiftning med första barnet? Varför sa överläkaren, läkaren, läkarstudenten, x antal barnmorskorna som jag träffade då inget om det?

Och varför skulle hon ens försöka sätta en diagnos på något jag hade under första graviditeten när jag nu sökte för extrema kräkningar under min andra graviditet!?
Men nej hon var sååå besatt av att skylla ALLT på min vikt att hon bara måste tala om det där för mig...
Hon sa även att det var bra att jag gick ner av kräkningarna då jag ändå hade mycket att ta av.. att jag mådde fruktansvärt, höll på att svimma och knappt kunde ta hand om mig själv eller mitt barn var tydligen inte så viktigt..

När jag bad om "motion på recept" (arbetslös fattig, ville simma men hade inte råd utan receptet) så skrattade läkaren mig rakt i ansiktet och sa att det är ett skämt och inte funkar... ne inte när han behandlar sina patienter så!

En läkare på bvc förhörde om vad JAG åt när vi var oroliga för vårat barns vikt.. och sa sånt som "ge inte godis istället för mat"!?
Visade sig ju sen att han hade kort tungband och problem med motoriken i munnen, men nej måste vara feta morsan som ger honom näringsfattig skitmat...

Så jävla trött på fettfobin överallt!

Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris.

Jag såg ett par kommentarer igår som kommenterade din vikt, det är sorgligt. Förstår inte vad fan det är med folk.

trino

Emma, stackare!

Jag led av exakt samma kramper förr om åren och kunde inte heller få hjälp. Hade tillslut tur att hitta en gynekolog som kunde förklara mer för mig och hur hormonerna ändras under cykeln och hur det kan påverka kroppen (t.ex. är hormoner en anledning till att många upplever t.ex. diarre/lös i magen under ägglossning och strax före mens vilket jag hade noll aning om).

Han kunde inte rekommendera annat än smärtlindring men nämnde att ökat intag av Omega 3 på regelbunden basis kan hjälpa cykeln. I mitt fall valde jag att äta algtabletter istället för fiskolja och det har mattat av många symptom, bl.a. svajande humör och mildare värk. Kanske kan det hjälpa/avlasta dig lite också?

trino

Alltså, inser nu att det kanske verkar som jag klampar in och ba "här kommer massa tips". Jag bara mindes mina egna smärtor och ville dela med mig av den hjälp jag tillslut kunde få själv. Jag menar verkligen inte att komma med oombedda råd eller att negligera det enorma problem fettföraktet skapar i vårt samhälle och sjukvården. Hoppas jag inte klivit snett på något sett, ber om ursäkt på förhand i så fall.

Makeup Your Mind Eco Magazine

Hej. Jag ville skriva av mig för att jag har fördomar mot tjocka personer, det är jag inte stolt över, och ser som ett problem för att jag ska kunna interagera med samhället. Det finns många som har lite hull på kroppen och det är fine. Det är bara det att jag har som tvångstanke att om jag ser någon som är mycket överviktig (detta ser jag som ett problem hos mig själv) så tänker jag: "en tjockis". Det är vidrigt jag vet och kämpar med att inte vara så elak. Men det är en fördom som jag förmodligen har lärt mig någonstans. Det är inte kul att leva med detta då det faktiskt är så att jag är medveten om det, och det gör mig skitledsen att det ska vara så. Det gör mig faktiskt skitledsen när jag tänker på det. Vad kan jag göra?

Makeup Your Mind Eco Magazine

Hej. Jag ville skriva av mig för att jag har fördomar mot tjocka personer, det är jag inte stolt över, och ser som ett problem för att jag ska kunna interagera med samhället. Det finns många som har lite hull på kroppen och det är fine. Det är bara det att jag har som tvångstanke att om jag ser någon som är mycket överviktig (detta ser jag som ett problem hos mig själv) så tänker jag: "en tjockis". Det är vidrigt och det värsta är att det är en tvångstanke som jag inte vill ha, jag vet och kämpar med att inte vara så elak. Men det är en fördom som jag förmodligen har lärt mig någonstans. Det är inte kul att leva med detta då det faktiskt är så att jag är medveten om det, och det gör mig skitledsen att det ska vara så. Det gör mig faktiskt skitledsen när jag tänker på det. Vad kan jag göra?

Hmm

SHH: Om inte du och andra hade försökt förlöjliga smalas problem samt hela tiden sätta tjockas problem i relation mot smalas så hade nog mest troligt ingen gått in här och skrivit något likande.

Så here it comes. Jo då, som smal får du också höra från läkare att dina problem skulle förvinna om du gick upp lite i vikt.

Så var nu snäll och sluta med det där och inse att det är en viss retorik som lockar fram likande kommentarer. Tjockas problem i samhället är större, eniga, men smalas är inte banala.

En annan Jennie

Till idioterna som inte fattar:

Jag är smal och har i veckan haft rätt ont i ryggen. Från träning!!!!!! (ja jag vet vad jag gör, nej jag har inte gjort något speciellt fel)

J

Att folk i allmänhet har fettfobi må vara, men varför är hela vårdpersonalen (verkar det som) inne på samma spår? Borde inte dom veta/gå på fakta?

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Nej, det är inte därför feta människor avskys och diskrimineras. De där kommentarerna kommer överallt oavsett hur förtrycket mot feta tas upp och oavsett om smala nämns en enda gång i texten. Det räcker med att en fet person visar sig på bild för att hatet och fördomarna ska flöda. Äter den feta personen dessutom på bilden kommer det ännu mer avsky. Om feta vill ha fysiska butiker de kan handla i kommer protesterna som ett brev på posten. Om feta vill kunna sitta i det offentliga rummet blir folk förbannade. Om feta ber smala att inte göra grimaser där de trycker ihop ansiktet så de ser tjocka ut och skrattar åt det så blir smala förolämpade. Om feta ber smala att inte säga att de känner sig tjocka när de menar negativa saker så blir smala kränkta i klass med den kränktaste man över metoo. Om feta skriver att de har ont i kroppen kommer genast råden om viktminskning utan att folk har en aning om orsaken. Feta är de som diskrimineras mest av alla grupper på arbetsmarknaden. Feta vågar inte gå till läkaren pga vårdens okunskap och fördomar. Gör de det ändå är risken stor att de inte får någon vård men istället blir skuldbelagda, utskällda och ses på med äckel. Detta med resultatet att feta dör. På sociala medier flödar skämten om feta. Bilder och filmer på feta läggs upp för att man ska kunna skratta gemensamt åt dem. I reklam och film är feta knappt representerade och finns det en fet med så är den ofta en frossande osympatisk löjlig latmask. Så nej, det beror inte på mig och andra tjocka att vi avskys och diskrimineras. Och det är ingen idé att du läxar upp mig fler ggr ang detta för jag kommer inte ändra min retorik, vilket du säkert redan har märkt.

Anna

Till Hmm
vad är det du inte fattar? tjocka människor får utstå fettförakt DAGLIGEN men det betyder inte automatiskt att smala alltid har det bättre.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Smala bör omgående sluta agera kränkta män när vi påtalar hur de derailar med hur jobbigt det är att tillhöra normen. Vill de ta upp de problemen kan de göra det på sina egna forum och inte när förtrycket mot feta diskuteras. Smala bör lyssna på feta när de berättar om förtrycket de möter och inte lägga skulden på dem för att de förtrycks. Det är exakt samma sak som män gör när de lägger skulden på kvinnor för förtrycket de möter genom att påstå att kvinnor inte skulle bli behandlade illa av män om de inte var så arga/hatiska/skyllde våld och våldtäkter på män osv. Det är bara pinsamt att se annars vettiga människor sjunka till så låga nivåer för att de vägrar att ta sig en titt inåt och kanske inte kommer gilla allt de ser. Skärpning.

Per

Kraftig övervikt är en faktor som kraftigt ökar risken för ryggsmärta. Inget konstigt med det - att blunda för fakta och bli upprörd, det är ingen särskilt framgångsrik väg.

Svar: TACK FÖR HJÄLPEN PER NU GICK RYGGSKOTTET GENAST ÖVER!
ladydahmer.nu

Ylva

När jag var gravid med vårat tredje barn så fick jag höra ” att när mammorna är överviktiga när dom går in i graviditet så dör barnen lättare i magen ” hade inte känt sparkar på ett halvt dygn. Våran dotter var ej död och är idag 1,5 år ! Men det skrämde mig när jag hade fått höra en sån kommentar så jag var orolig och stressad resten av graviditeten !

Fia

Jag tycks ha börjat utveckla nån form av smärtproblematik. Började med handleder, vrister och knän och nu har det kommit till och från i flera kroppsdelar.

Gick till vårdcentralen som sa gå ner i vikt så blir det bättre. Gick hem och blev inte bättre utan sämre (gick för övrigt ner nått kilo på grund av annan sjukdom) så jag bytte vårdcentral och sa att jag inte vill höra att jag är tjock. Man får inte ont i handlederna när man är tjock för jag går inte på mina händer. Dessutom har jag ondare efter stillasittande än jag har i viss rörelse.

Jag får en tid i januari och hoppas jag slipper höra att jag är tjock. För jag vet att jag är tjock, jag är till och med fet. Väger 50 kilo mer än vad samhället önskar. Minst...

LR

@Per - kniver på kjøkkenet øker risikoen for å skjære seg i fingeren. Det er ingen som kommer løpende og forteller meg at jeg må fjerne alle knivene jeg har om jeg blør fra et kutt. Din kommentar er like dum som å si at det er farlig å leve fordi man kan dø...

Du burde (sammen med så mange andre i samfunnet) lære mer om overvekt. Hvordan den oppstår og hvordan den for de fleste er umulig å gjøre noe med i det lange løp.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Per
Öj, dumhuve. Innan man undersökt en person är det omöjligt att veta varför smärtan i kroppen finns. Ergo: Att ge råd om viktminskning över nätet har inget med kunskap om kroppen att göra men allt med fördomar och okunskap. Och nu kan du med fördel proppa igen käften med pepparkakor så att du åtminstone blir snäll nu när du inte har så många hjärnceller.

hw

SHH: Du såg nog inte gränsen du just råkade kliva över i din kommentar mot Per. Dags att torka av glasögonen så du inte missar fler.

Svar: Vilken gräns då?
ladydahmer.nu

Somliga Harmoniska Husmödrar

hw
Om du förväntar dig respektfull tom mot fetthatande skitstövlar så är du på fel ställe. Här får de vad de förtjänar serrö. Gå och böla nån annanstans över att elaka dumhuven får svar som de ropar.

Therese

På individnivå är det alltid skillnader.
Dock visar ju statistik för grupper samband mellan övervikt och vissa krämpor. Som sagt, alltid avvikelser på individnivå dock!

Jag har varit smal, är tjock nu och har fått mängder med problem pga det...

Somliga Harmoniska Husmödrar

Therese
"Dock visar ju statistik för grupper samband mellan övervikt och vissa krämpor. Som sagt, alltid avvikelser på individnivå dock! " Och? Precis som LR skriver ovanför så ökar risken för skador när man hanterar vassa knivar. Hur är nåt av det relevant här?

Somliga Harmoniska Husmödrar

Therese
"Dock visar ju statistik för grupper samband mellan övervikt och vissa krämpor. Som sagt, alltid avvikelser på individnivå dock!" Och? Precis som LR skriver här ovanför ökar risken för skador när man hanterar vassa knivar. Hur är nåt av det relevant här?

Svar: Jag undrar försynt hur mitt ryggskott blir bättre av att lekmän konstaterar att det förmodligen beror på att jag är fet?
ladydahmer.nu

Anna

Lekmän på nätet kan gott hålla sina viktminskningskommentarer för sig själv. Men jag undrar när är det egentligen ok för vården (läkare, sjukgymnast) att påtala att övervikten kan vara en del i problemet patienten söker för? Söker någon för artrosbesvär - vågar man säga att viktnedgång kan vara en del av symtomlindringen? Söker någon för långvariga ländryggsbesvär där man provat det mesta och inget hjälper - får läkaren säga att 20 kg bukfetma kan vara en del av problemet och erbjuda hjälp? Kommer någon med nydiagnosticerad diabetes och övervikt - kan man prata om att övervikt + diabetes är en riskfaktor utan att någon blir ledsen? Någon här i kommentatorsfältet hade tagit illa vid sig av att få rådet att prova med fysisk aktivitet vid mensvärk. Det rådet är vedertaget och ges generellt till väldigt många och hade sannolikt inget med vikten att göra. Jag tycker ärligt talat att detta är himla svårt efter att ha löst hur många överviktiga som blivit ledsna i vården. Söker man för öroninflammation eller diarré, skumma födelsemärken eller nageltrång ska vikten såklart inte kommenteras. Men i de fall övervikten faktiskt kan spela en roll?

A

SHH

”Feta är de som diskrimineras mest av alla grupper på arbetsmarknaden.”

Å fan. Jag trodde att det var äldre som diskriminerades mest. Ifrågasätter dig inte - tvärtom faktiskt. Du har inte några lästips att bjuda på? Känner att jag har dålig koll och vill lära mig mer om detta.

A-K- Hemmafrun

Jobbigt :( Hoppas det går över snart. Jag skulle också behöva gå till Dr men vet att det är meningslöst så länge jag har övervikt. För gå ner i vikt är deras svar på allt.

Somliga Harmoniska Husmödrar

A
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/overviktiga-maste-soka-fem-ganger-fler-jobb

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
Det hjälper inte att påtala att feta behöver gå ner i vikt eftersom det är i princip omöjligt att behålla vikten om man lyckas gå ner. Efter ett år har 2/3 gått upp alltihop och efter 3 år har i stort sett samtliga gått upp allt. Det läkarna ska rekommendera är en hållbar livsstil, om det kan påverka sjukdomen/åkomman.

Anna

@Somliga harmoniska husmödrar: Ok. Så om jag förstår dig rätt så är det aldrig någon idé att prata om övervikt/fetma överhuvudtaget med någon oavsett sjukdom? Utan man ska låtsas som att problemet inte existerar? 🤔
Vad skulle den hållbara livsstilen kunna vara för någon som dras med kronisk smärta (rygg, artros etc) pga övervikt? Och då alltså förutsatt att man testat sjukgymnastik, ergonomiska anpassningar på jobbet, värktabletter i allt högre dos etc etc. Och då tänker jag alltså på en patient som söker gång på gång och är förtvivlad över sin värk (en väldigt vanlig patient i primärvården). För mig känns det som att svika patienten om jag inte vänder på varje sten för att försöka hjälpa (även om statistiken säger att de flesta går upp igen om några år. Tänk om just den patienten hör till dem som inte går upp allt senare?).

hw

LD och SHH:
Jag åsyftar språkbruket som var markant hårdare och inte bidrar till ett funktionellt kommentarsklimat. Vilket är synd. Men det gjorde å andra sidan inte min förra kommentar heller inser jag nu.

För övrigt har en kollega till mig med ryggproblem fått rådet av läkare att svanka. Typ så ofta det går. Sittande, stående, gående. Låter skumt, men men, jag slänger in det i säcken med oombedda och svajiga tips.

Svar: Jag svankar för mkt vilket orsakar överbelastning och felbelastning. Har mkt problem med höfterna pga detta.
ladydahmer.nu

Marie

@Somliga Harmoniska Husmödrar.
Det är precis det vi fått lära oss under min utbildning (pluggar till ett yrke inom hälso- och sjukvården); att evidens visar på att det i princip är omöjligt att behålla den nya lägre vikten efter viktnedgång i ett längre tidsperspektiv, och att fokuset i rekommendationerna därför bör ligga på rörelse (motion enl. FYSS och att äta enl. Nordiska näringsrek.), snarare än på viktnedgång i sig.

Därför är det lika bra att lägga av med fördomarna, ingen vet ju hur den andra personen lever. Kanske tränar personer massor och äter supersunt!

Josefin

Som smal reagerar jag ofta på att vårdpersonal direkt antar att jag lever hälsosamt och mår toppen. Detta överhuvudtaget inte sagt för att offer-göra mig själv, utan för att det ger en liten inblick i hur de tänker kring tjocka. Tjock = ohälsosam och sjuk. Min man arbetar inom vården och det märks att han är inskolad i det tänket, en tjock patients problem bara måste vara kopplade till vikten. Tror att det är först när samhället/vården lämnat det tänket bakom sig som vårdpersonal kommer kunna ge råd om t ex motion på ett sätt som inte gör patienter illa till mods.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
Du förstår mig rätt. Det är aldrig nån idé att prata med feta om att de ska gå ner i vikt. Jag tycker mig höra en viss frustration i din kommentar, lite "Men så här kan det ju inte få gå till, det är ju inte klokt!" (Säg till om jag har fel) Du är i så fall inte den första jag möter som reagerar så. Många blir förbannade på mig när jag säger att det är totalt meningslöst att vården pratar med feta om viktminskning och fräser åt mig att jag snackar skit och att det bara är bortförklaringar pga att feta är lata osv. Därför vill jag förtydliga att jag inte framför en åsikt jag har som går att diskutera med mig för att få mig på bättre tankar. Jag förmedlar vad läkarvetenskapen kommit fram till genom forskning om fetma. Så istället för att bli arga på feta för att de inte kan göra sig själva friska så borde folk bli arga på sjukdomen fetma som kan påverka människors hälsa allvarligt. Att den vreden istället tas ut på oss som drabbats av sjukdomen är både djupt tragiskt och ett tydligt tecken på den enorma okunskap och de fördomar som omgärdar den här sjukdomen. Läs gärna Maries kommentar också!

Becka

hw: Svanka? Har också ryggproblem (osäker på vad just "ryggskott" är) men jag har tvärtom fått höra att det beror på att jag svankar mycket (vilket jag gör).

Angående vikt och vårdhjälp. Min far har fått diabetes och trots att han redan har gått ner i vikt (ej medvetet) så råder de honom till att gå ner ännu mer för diabetesens skull. Han är 184/94 cm/kg nu (tidigare kunde han väga närmare 110 kg). Är vikten verkligen det som avgör hans blodsocker/diabetes? Han hade över 100 i långtidsvärde och nu är han nere på 67 men de ville att han skulle ha ännu lägre värde och de tror att han kommer få äta metformin hela livet...

Han känner till LCHF och jag har ätit LCHF förr så han vet hur det fungerar och han är inte rädd för fett (eller har dåliga kolesterol/fettvärden). Ändå frågade sköterskan varför han ska äta smör... Jag orkar inte. Man måste inte är just smör men att undvika fett? NEJ! För jag tror inte ett dugg på att sköterskan avrådde från smör pga. mejeri eller dylikt utan enbart pga. fettet.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
"Tänk om just den patienten hör till dem som inte går upp allt senare?" Det är därför man ska prata om livsstil, dvs motion och kost. De som kan gå ner och dessutom behålla sin nya vikt kommer därför göra det om deras fetma beror på livsstilen.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
"Vad skulle den hållbara livsstilen kunna vara för någon som dras med kronisk smärta (rygg, artros etc) pga övervikt?"
Ja, inte vet jag, jag är varken läkare eller forskare. Men om smärtan beror på fetman enbart och det enda som skulle kunna lindra den är viktnedgång så finns det inte mycket att göra, oavsett hur frustrerande det är för alla inblandade.

Anna

@Somliga harmoniska husmödrar: Nej, jag är inte frusterad, inte mer än annars. :-)
Så man ska ge råd om motion och kost, men inte prata om viktnedgång? Men även det verkar ju kunna upplevas som kränkande (typ "jag sökte för ryggsmärta som inte går över och doktorn började prata om vad jag äter, aldrig att jag går dit igen"). Som du ser försöker jag orientera mig i detta...

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
Ja, om kosten är relevant för ryggsmärtan ska man självklart prata om den (det är väl inte så vanligt att det är just kosten som är problemet här iofs men om det skulle vara så, självklart). Jag har aldrig hört talas om en fet person som tar illa upp för att en läkare säger att dina besvär beror på försvagade muskler i ryggen och därför rekommenderar jag träning på gym. Eller dina besvär beror på för mycket blodfetter och därför rekommenderar jag mindre socker och mer grönsaker. Det enda feta vill veta är vad som är fel och vad som kan göras samt att det är vetenskapligt underbyggt efter en noggrann undersökning. Precis som alla andra människor.

Anonym

Om jag är helt ute och cyklar får någon gärna rätta mig men jag har för mig att det är bra att försöka röra sig ”som vanligt” när man har ryggskott. Alltså att ta smärtstillande så att det är möjligt. Har du något starkare smärtstillande som du kan ta? Men om du ammar fortfarande kanske det inte är ett alternativ?

Maja

Ryggont är så ini hvete jobbigt! Har haft problem med ryggen sen jag var typ 15 år, jag är vad man kallar ”smal”, men har svaga magmuskler. Dvs belastar fel och får ont. Har inte ett dugg att göra med min vikt. Jag vet att jag borde följa nåt himla träningsschema men det gör jag såklart inte förrän jag får ont... pga lat. Smal OCH lat! Hör och häpna!

cilla

Du kanske har försvagad bukmuskulatur? Vanligt om man burit och fött barn, förekommer oavsett storlek och ganska enkelt och osvettigt åtgärdat (vad sägs om att sitta mot en vägg och andas, tex). Jag fick det efter förlossning och märkte på att höfter och ben värkte satan. Hursom - krya på dig!

Maria

Just ryggen borde väl dessutom inte belastas så mycket av extra vikt? Speciellt om den är hyfsat jämnt fördelad? :)

Anna

@Somliga harmoniska husmödrar: Aha. Okej. Man ska prata om kost och motion i alla sammanhang förutom när patientens besvär kan bero på övervikt, för då är det ingen ide. Kort sagt.

Nettis

Ha, jag har mindre ont i ryggen nu när jag väger mer och tränar än när jag var underviktig... behövs inte mycket efter man fött barn för att få ryggskott, tyckte att det dröjde innan man blev stabil i bäckenet. Nu när det har varit halkigt o man spänner sig händer det oftast att man får ont. Och detta att bära barn på höften gör det inte bättre precis. Har kollat på övningar på nätet för ryggskott som faktiskt hjälpt... annars är det väl som andra skrivit muskelavslappnande medicin och starkare smärtstillande.

Lil

När ska du skriva om antisemitism? Du pratar om så mycket orättvisor, feminism och annan rasism men aldrig om oss judar? Snälla ta upp det nångång på bloggen. < 3

Karolina

Nu är det ju inte så att personer i sjukvårdande yrke är så ivriga på att prata kost och motion med normalviktiga eller smala personer. Tycker att feta människor ska få ett fett skatteavdrag om den enda sjukvården de är berättigade till är att upplysas om att de är feta.

Jd

Klart man kan gå ner i vikt och sedan inte gå upp igen. Fattar inte riktigt diskussionen.

Oombedda råd är aldrig soft dock.

Helen

Anna och SHH
Följer er diskussion som är mycket intressant. Jobbar själv med rehabilitering och tycker detta är jättesvårt. Hoppas att ni kanske har ytterligare input. Oftast tycker jag vikt är irrelevant eftersom mina patienter har mål där det ffa krävs träning och den är individuell. Men så för personer med tex knäartros är det även gynnsamt med en lägre kroppsvikt i kombination med att man styrketränar och rör sig avlastat (bassäng, stavgång etc) för att minska smärta (smärta som hinder för det dagliga livet). Det är inte förstahandsalternativ utan generellt behöver de flesta röra sig mer och träna men det räcker inte alltid. I det läget vill många hellre först prova att gå ner i vikt än att lägga sig på operationsbordet och sätta in en knäprotes (då pratar vi inte om radikal bantning att gå från överviktig till normalviktig utan personen kan fortfarande vara överviktig men har minskat den totala belastningen som leden får under en hel dag och den avlastningen minskar smärtan). Det är svårt att ta ett prov på smärta och ordinera grönsaker (jämför med exempel på blodfetter). Jag förstår inte riktigt hur jag som vårdpersonal ska kunna hoppa över att precis som man får ett värde i blodprovet som är högt/medel/lågt så kan jag alltså inte säga att den mekaniska belastningen på knäleden är hög/medel/låg eftersom det är relaterat till antal kg i belastning (såklart i kombination med flera andra faktorer). Är det inte mer etiskt att förklara detta och erbjuda relevant behandling enligt evidens, men att det är upp till varje patient i samråd med sin behandlare välja den behandling som har bäst förutsättningar för att lyckas, precis som i all sjukvård? I teorin är det ju rätt att även säga till personen med knäartros att äta mer grönsaker, men kunskapen om hur våra leder och muskler fungerar saknas hos de flesta och då blir det rådet väldigt, väldigt långsökt och sällan efterföljt.
Jag jobbar dock mest med unga patienter med hjärnskador och där är en viktig faktor för att de ska kunna träna upp sina förmågor att de får i sig tillräckligt med energi och går upp i vikt. Är det då ok att prata om vikt och att de får hjälp av en kunnig dietist? Eller ska råden då mer vara av slaget att ska du orka gå måste du äta mer ost och nötter. Min upplevelse är att patienter vill ha saklig information som förklarar orsaker och verkan och råd om vad de kan göra åt problemet. Dvs är det ett ryggskott så är viktnedgång irrelevant, då är ipren + rörelse oftast lösningen. Men om någon har en livslång hjärnskada och är konstant underviktig är muskelmassa (dvs vikt här) relevant. Jag vill gärna lära mig mer om detta ämne och det är därför jag ger dessa vardagliga exempel. Inte för att säga att vi inom vården visst måste prata om vikt, för jag slipper helst om jag får välja. Kan man uttrycka vikt neutralt som en faktor i rad med flera andra på något sätt när man pratar om knäartros eller hjärnskada för att inte förbise patientens rättigheter till en evidensbaserad och jämlik vård? Jag ser upp till dig SHH och tycker att dina värderingar och åsikter är väldigt bra så jag hoppas att mitt dilemma kommer fram på rätt sätt och inte som jag ser att många andra vårdarbetande människor kommenterar. Den är menad som att en okunnig frågar en expert. <3

A

SHH

Tack!

RebeckaL

Per
Att kommentera ett blogginlägg trots att en saknar läsförståelse är ingen särskilt framgångsrik väg heller tyvärr.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Jd
Nej, det är faktiskt inte så enligt statistik och forskning. Fakta är att av de som lyckas gå ner till normalvikt går 2/3 upp allt efter ett år. Efter ytterligare 3 år har i princip samtliga gått upp allt. De få som klarar att behålla sin vikt rör väldigt mycket på sig och äter en extremt kalorisnål kost varje dag för resten av livet, dvs en omöjlighet för de allra flesta människor. Varför är det så svårt att ta in? Jag fattar faktiskt inte varför det bemöts av så många som om jag skulle påstått att det finns rosa enhörningar som skiter guld.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anna
Nej? Det är ju inte alls vad jag säger. Kost och motion påverkar vikten om man äter en extremt kalorifattig kost och motionerar väldigt mycket på sig för resten av livet, vilket är en omöjlighet för de flesta. Däremot kan man ändra både kost och motionsvanor så att kroppen mår bättre utan att för den skull gå ner särskilt mycket i vikt. Det är alltså ingen mening med att ha vikten i fokus utan istället fokusera på att patienten är så frisk som möjligt utifrån sina egna förutsättningar och utifrån vad som är realistiskt enligt medicinsk vetenskap. Jag föreslår att du läser forskning om detta istället. Här är en artikel som riktar sig just till vårdpersonal, Widespread misconceptions about obesity heter den: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/

Somliga Harmoniska Husmödrar

Helen
Jag är ingen expert dock, har bara läst en del om det här eftersom jag blivit tvungen mer eller mindre pga fettföraktarnas okunskap. Experterna är forskarna. Jag rekommenderar dig att läsa lite aktuell forskning i ämnet. Här är en artikel som riktar sig just till vårdpersonal som jag tycker förklarar väldigt bra varför det nästan alltid är meningslöst att fokusera på fetas vikt, Widespread misconceptions about obesity heter den: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/

Annie

Såg forskning på vad som bland läkarna är hög- respektive låg status. Högst upp låg hjärt-kärlsjukdomar och cancer bl a. Längst ner på dem långa listan, alltså sånt med lägst status låg psykisk ohälsa, missbruk, fetma/övervikt samt geriatrik. Detta avspeglas också i läkarnas löner. Vad som detta gör för oss patienter blir ju tydligt. Är du tjock, eller har ett missbruk så är du inte lika mycket värd och får skylla dig själv (enligt utredningen bland läkare anses sånt vara självförvållat och alltså får patienterna skylla sig själva). Är man dessutom kvinna så får man ju också sämre sjukvård så ser ju inte bra ut om man skulle bli sjuk nån gång...

hanna

Detta är knivigt tycker jag. Kopplingen övervikt – problem är inte alltid tydlig, men i en del fall är den trots allt det, som en del här har varit inne på. Jag sammanställer informationsmaterial inom hälsoområdet och har ägnat mig åt sömnapné nu i veckan. Det är en sjukdom där övervikt är en riskfaktor, och problemen minskar oftast om patienten går ner i vikt.
Man kan använda sig av en maskin/mask som hjälp för andningen på natten för att få ner andningsstoppen, men många finner den obehaglig och som ett bökigt inslag i tillvaron. Jag kan faktiskt inte se hur det skulle vara fel att informera patienten om att en viktnedgång skulle kunna minska besvären, och göra att man kanske slipper en mask. Hur tänker ni att man ska hantera ett sådant fall? Skulle vi enligt er uppfattning inte nämna det alls?
Detta handlar inte om fettförakt, vill jag förtydliga, det är en neutral undran från en person som jobbar inom området.

hanna

Okej, nu var jag snabb och slarvig på tangenterna: "kopplingen övervikt/problem är inte alltid tydlig" var en märklig formulering, jag menar att i en del fall finns den inte alls – givetvis – och i en del fall anses det finnas en stark vetenskaplig koppling. (och i en del fall en mer vag koppling, den sk "livsstilsfaktorn" där jag kan tänka mig att övervikt många gånger felaktigt kopplas samman med dålig mat, brist på motion osv. )
Och så ska det stå problemen minskar "ofta".

hanna

Alltså jag tänker så här: Om någon sa till mig att mina besvär av valfri art skulle försvinna/minska genom en förändring av min livsstil som jag insåg skulle bli tuff att upprätthålla i längden – springa en mil om dagen, enbart äta kokt fisk, ris och potatis – då skulle jag ändå vilja bli informerad om den för att kunna överväga den och själv fatta ett beslut. Men detta är ju min egen högst personliga synvinkel.
Och här menar jag då inte ett allmänt råd av typen "viktnedgång, motion och mycket fibrer är alltid bra" utan forskning som pekar på att just i mitt specifika tillstånd visar forskning/erfarenhet att detta hjälper många patienter.

Catten

Hanna: sömnapne; en kompis till mig sökte vårdcentral flera gånger under längre tid pga sitt höga blodtryck samt dåliga sömn: hon fick vänta länge på remiss till ”sömnklinik”. Som lekman tänkte jag flera gånger att det måste vara
Sömnapne och det visade det sig ju också vara och hon fick ”mask”

Min kompis har runt femtio kilo övervikt och man kan tänka att VC borde sett samband mellan övervikt och sömnen?

För övrigt verkar vården aldrig gå på djupet vad gäller överviktsproblematiken. Min kompis har många gånger hört att hon måste gå ner i vikt men ingen har frågat varför situationen är som den är. En person som i många år haft problem med nedstämdhet, innesittande och känsloätande kan man tycka borde få hjälp med ”själen”. Istället får hon blodtryckssänkande och andningsmask (såklart bra i det akuta läget) men det kommer aldrig göra henne hel och inte mindre överviktig heller.

För övrigt kan man såklart få ont i kroppen även om man är smal. Jag får ofta besöka naprapat...

LR

Beklager LD, jeg glemte å ønske god bedring i forrige kommentar. Håper ryggen (og hoftene dine) snar blir mye bedre. Jeg ser at jeg går litt utenfor innlegget ditt også, men overvektsfordommer og manglende kunnskap om temaet er noe som engasjerer meg.

@Therese. Du skriver at du har fått mange problemer fordi du har blitt tykk. Hvorfor er du så sikker på at det er det som er årsaken? Har du vurdert om du kan ha lagt på deg fordi kroppen din har kommet i en ubalanse først - slik at det at du er blitt større er et symptom på ubalansen og ikke årsaken?

@Anna. Jeg skulle ønske at flere i helsevesenet/vården utdannet seg på området før de uttalte seg. Dersom de virkelig forstod hvor ødelagt en kropp og hele mennesket kan bli av å prøve å gå ned i vekt, av å bli møtt med fordommer, av å bli snakket ned til, så kunne de vært til hjelp. Da kunne de kanskje hjulpet til å finne ut hvorfor det har oppstått overvekt.

Jeg er overbevist om akkurat det. Overvekt er et symptom. Det hjelper aldri virkelig å fjerne symptomet - om ikke man fjerner (eller lindrer om man ikke kan fjerne) årsaken.

Det er vanskelig å forstå at vi stirrer oss så blinde på akkurat overvekt.
Ingen tror at en forkjølelse forsvinner om man sminker vekk rødheten på nesa og kinnene slik at den ikke synes i ansiktet?
Ingen tror at man kan gi smertestillende for en betennelse i fingeren fordi det sitter en stor flis der - og så forsvinner betennelsen fordi man ikke kjenner smerten?

Når all forskning viser at man ødelegger forbrenningen om man slanker seg på feil måte, at vekten kommer tilbake og sannsynligvis bygger enda litt mer på, at mennesker blir syke fordi de blir mistrodd og ikke tatt på alvor. Hvorfor skal helsevesen/vården skade (for vi vet de utfører skade ved slike kommentarer uten løsning - skade av mindre eller mer alvorlig art) ved å kommentere en statistisk sammenheng som vi ikke vet årsaken til?
Dersom de fokuserer på å få menneskene friskere så kan det hende det skjer noe med overvekten.
Når de fokuserer på overvekten så ser de ikke hva de faktisk kan hjelpe til med.

Sånn litt bortenfor, men bare litt. Jeg slet mye med ryggsmerter da jeg var yngre. Jeg drev idrett på nasjonalt plan i Norge, og hadde masse smerter p.g.a overmobilitet i hofter bl.a. Det var ingen som kom løpende og fortalte meg at jeg måtte slutte med idretten min. Selv om det var et enkelt grep som hjalp mye på de smertene i kroppen min.

Jeg er en høy dame, noe som statistisk bidrar til at jeg har lettere for å få ryggskader. Og hjerteflimmer viser det seg. Det forstår alle at jeg ikke kan gjøre noe med, ergo blir fokus på hva som kan gjøres for å lette plagene mine.
Det var ingen som trodde jeg ble høy fordi jeg spiste "for mye".
Hvorfor tror "alle" at man bli stor i breddeb fordi man spiser for mye, uten å vite hvorfor kroppen eller hjernen gir beskjed om at man ikke er mett?

Somliga Harmoniska Husmödrar

Annie
Finns forskning om gynekologer och hur de ser på sina patienter också. Feta kvinnor ville gynekologerna helst inte undersöka alls för att de tyckte att det var så äckligt att ha med feta kvinnors underliv att göra enligt den här undersökningen. Känns ju jättehärligt. För att inte tala om professionellt.

Somliga Harmoniska Husmödrar

hanna
Tror du på allvar att det finns feta människor som inte vet att de borde gå ner i vikt och som inte redan försökt ett antal ggr? Tror du läkarens informerande om att de behöver gå ner i vikt är nåt nytt? Visst kan man säga att dina besvär beror på din övervikt (då ska läkaren vara helt hundra på det och inte bara gissa) men då har hen också skyldighet att informera om att det är i princip omöjligt att gå ner mer än högst 10 kg och behålla den vikten. Vad som händer annars är att patienten känner sig misslyckad och dålig som inte klarar något som inte ens är möjligt. Varför utsätta människor för det?

maja

Med risk för att komma med oombedda råd: foamrollers äger! Om det hjälper beror ju lite på varför man har ont och så men är det liksom i musklerna så känns det hur bra som helst att rulla dem lite. Är kanske mer en förebyggande årgärd innan man hunnit få tokont dock. Gött som fan är det iallafall!

Svar: Min man tjatar om den där jäkla foamrollern varje dag! 😂 vi har en men det gör ju så oooont att använda den?
ladydahmer.nu

Emma

Kan det vara så att dom som kommenterar sambandet mellan övervikt och besvär inte för att nån tror det tar bort din värk just nu, utan för att du ska ges möjlighet att förebygga framtida besvär?

Svar: De tror alltså att jag är korkad?
ladydahmer.nu

Jd

SHH
Jo, du har förstås rätt i att ingen klarar att leva på extremt kalorisnål mat för resten av sitt liv. Med gå ner i vikt menar jag helt enkelt att äta sunt och motionera och det klarar de allra flesta av.
Min partner är överviktig men tränar oftare än mig och har bättre kondis, så visst förstår jag att olika kroppar helt enkelt ser olika ut.

Fokus borde ligga på hälsa och inte vikt. Men det är vanskligt om vi skapar ett narrativ där man säger att det "är ingen idé" att leva sunt (menar inte att du eller någon påstått det).

Svar: Äta sunt och motionera går ingen tjock ner i vikt av.
ladydahmer.nu

Hmm

SHH:Det har jag inte sagt att det är därför tjocka får föraktet. Jag pratar om att smala känner att de måste försvara sig. Jag säger att du och andra genom er bristande empati för andras problem kommer att fortsätta polariseringen.

Men go ahead. Vill du skapa mer motsättningar genom att utmåla en grupp som banal så vill du. Hoppas det iaf får dig att må bättre att bagatellisera en annan människas livsöde. 👍

PS Att jag berättar för dig hur landet ligger är inte att läxa upp. Det är att informera och komma med att önskemål samt en otroligt dum förhoppning om att nå fram.

Anonym

@Anna: Har du svårt för att läsa innantill så bör du kanske avstå från att kommentera.

#fatta

Anonym

SHH:Tjocka bör omedelbart deraila från sina egna problem genom att bagatellisera en annan grupp.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Jd
"Med gå ner i vikt menar jag helt enkelt att äta sunt och motionera och det klarar de allra flesta av. "
Nej, man inte ner i vikt av det om man är fet. Allvarligt, jag fattar inte att det är så jävla svårt att begripa? Även om man inte förstår det komplicerade system som kroppen är (jag gör det inte heller) så fattar man väl ändå att man vet mindre än forskare med PhD och MD som ägnat avsevärd tid att sätta sig in i ämnet och göra vetenskapliga artiklar om det (godkända enligt peer review dessutom). Men nä, tydligen inte. För uppenbarligen tror skrämmande många att de är experter på fetma för att de läste om kroppen på lågstadiet och råkar ha en kropp själva.

RebeckaL

Jd
Att äta sunt och motionera behöver ju inte innebära att gå ned i vikt. När du likställer dessa två saker spär du på fördomarna att tjocka inte motionerar och äter bra.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Anonym
Tar du åt dig? Då kanske du ska fundera på varför du gör det istället för att håna feta som tröttnat på smala som tycker att de är förtryckta för att nån var elak mot de nån gång. Jag har själv varit smal och fick pikar för min smalhet ibland. INTE jämförbart på en fläck med ett helt samhälle som hatar en och diskriminerar en på arbetsmarknaden, vården, i det offentliga rummet och när det gäller basbehov som att kunna klä på sig. Känner inte en enda fet som inte är jäkligt trött på smalas gnäll, vilket bara "råkar" komma så fort en fet tar upp förtrycket mot feta. Sluta vara spydig och lyssna på vad feta säger istället.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Minns när du sa till mig "Tror du verkligen att jag har de åsikterna? Hur kan du som känner mig tro så lågt om mig?" (Minns inte ordagrant men på ett ungefär) Det fastnade hos mig och även om jag aldrig sa det så har du rätt. Det är inte schysst att tolka illvilligt när man känner personen genom massor med kontakt på nätet och vet att den inte är en ond person som vill illa. Jag tycker du ska följa ditt eget råd och kanske inte tillskriva mig illvilliga motiv och åsikter som t ex bristande empati, vill skapa motsättningar, vill utmåla en grupp som banal och bagatellisera andras livsöde. Du måste ju tycka att jag är en förskräcklig människa helt enkelt. Och om det är så kanske du och jag ska låta bli att skriva till varandra i fortsättningen? Sen sitter inte du på nån sanning om hur det är för alla andra. Du kan bara prata för dig själv. Jag är likadan överallt och har fått hundratals kommentarer, PM och DM från smala människor som tackar mig för att jag hjälpt dem att få upp ögonen för fettföraktet, fått dem att se sina egna fördomar om feta och blivit bättre människor på kuppen samt feta som tackar mig för allt jag gör och gjort för dem. Tack vare mig har de slutat hata sig själva, vågat ta plats, säga ifrån, åka till stranden, klä sig i kortärmat och känner ett värde de aldrig gjort förut. Om du är noga med att inte bagatellisera andras öden kanske du inte ska börja med att bagatellisera det enorma arbetet jag gjort. Att just du tar illa vid dig handlar om dig och inget om de egenskaperna du tillskriver mig. Jag vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är att bli pikad för att man är smal. Det är inte samma sak som att bli hatad och diskriminerad av ett helt samhälle. Min aversion för de kommentarerna handlar inte om att jag inte förstår och inte känner empati. Det handlar om att de alltid kommer under inlägg som handlar om ett förtryck som dödar och enbart tar fokus på förtrycket mot feta.

RebeckaL

Hmm
Att någon får höra från en läkare att denne behöver gå upp i vikt är ungefär lika relevant för den här diskussionen som om någon får uppmaningen av en läkare att klippa tånaglarna oftare.

Lupus

SHH
All kärlek till dig för att du orkar bemöta folks föraktfulla kommentarer gång på gång <3<3<3

Somliga Harmoniska Husmödrar

Lupus
Tack snälla ❤️❤️❤️

hanna

Catten: Detta är ju inget jag har hittat på själv, det information från sömnkliniker och specialister inom området, den finns för övrigt i stort sett varstans. Sen är det självklart så att det inte alltid är tillräckligt. Inte alla får ner sina kolesterolvärden med hälsosam kost och motion heller.
Sen ger jag inte mycket för vc:s kunskaper och snabba lösningar, hej och hå vad de missar mycket i sina snabba och tidspressade bedömningar. Jag helt enig om att man måste gå djupare och se helhetsbilden oavsett vilken problematik patienten har. Och det missas ofta.
Jag kom i kontakt med en patient som gått ner 20 kilo i samband med sin sömnapné-utredning och cpap-maskin och då fått stöd av överviktsenheten på samma sjukhus. I ett sånt fall man ju ett helhetsperspektiv på patienten som man önskar alltid fanns (dessa 20 kilon kommer hon kanske att gå upp igen, mycket möjligt, men det här var något hon själv ville göra eftersom hon inte trivdes med sin vikt – försöker på alla sätt tydliggöra att jag inte propagerar för viktnedgång eller säger att det funkar för alla, jag nämner det just eftersom Catten tog upp fallet med sin kompis)

hanna

SFH: Jag tänker inte ge mig in i någon debatt med dig, jag har följt dig här tidigare, du är är verbal och har rätt i sak i många fall, men jag känner mig illa till mods av din ton. Jag fattar din hätskhet och frustration, men eftersom jag inte frågar för att jävlas med någon utan för att jag uppriktigt tycker att detta är svårt (och dagligen arbetar med att förmedla hälsoinformation och förhålla mig till information från experter av olika slag) så känns det obehagligt att få ett påhopp tillbaka.
Men: Det kan handla om att tio kilos viktnedgång kan ge stor effekt, det handlar inte i de här sammanhangen om att bli normsmal. (Därmed inte sagt att tio kilos viktnedgång är ingenting och lätt.)
Sen: Jag har bara, utifrån mitt perspektiv, svårt att se att man ska undanhålla information som kan hjälpa en patient – det handlar ju inte om att man tror att personer inte vet, eller försökt gå ner i vikt (okej, säkert i en del fall, men ALLA inom vården är ju inte idioter) utan information om att för just denna specifika sjukdom eller åkomma som du har drabbats av kan en viktnedgång på x antal kilon göra att du får mindre besvär, inte riskerar att drabbas av följdsjukdomar, slipper medicinera osv. Men självklart då i kombination med relevant information och stöd för den som väljer att försöka gå ner i vikt, inte att skicka hem folk med orden "ät mer grönsaker, motionera mer". Sen kan inte alla det, eller är intresserade av att försöka (kanske för att de försökt förgäves ett antal gånger förr) men vore det inte skevt att bara därför inte nämna det alls?
Som sagt, jag har bara varit intresserad av input. När en expert på området berättar om vad som sker i kroppen, radar siffror och statistik, hänvisar till studier (jodå, jag vet att om en studie visar x, finns det alltid en annan som visar y – men olika studier har olika tyngd) så ter det sig så självklart (för mig) att det är information som en patient har rätt att få ta del av. Samtidigt förstår jag förstås dilemmat med det. Och att viktnedgång inte är okomplicerat, vilket det ju finns mycket forskningsstöd för numera.

Catten

Hanna: det är ju just helhetsperspektivet som så ofta saknas. Min kompis har aldrig fått frågan om hur hon mår själsligt av ngn av de läkare hon mött. Däremot har hon ofta hört att hon måste gå ner i vikt och hon har fått mediciner eller annan hjälp för de fysiska krämporna. Men själen, nej.

Är det likadant om man söker för sömnproblem.? Frågar man inte hur personen mår själsligt? Grubblerier? Relationer? Jobbet? Eller- skriver man bara ut sömntabletter?

Somliga Harmoniska Husmödrar

hanna
Mitt svar till dig var varken hätskt eller innehöll några personpåhopp. Jag ställde raka tydliga frågor utan att linda in dem. Jag är medveten om att kvinnor som kommunicerar som män brukar göra uppfattas som aggressiva och otrevliga medan män uppfattas som just raka och neutrala. Det kanske kan vara nåt att fundera över?
"Men vore det inte skevt att bara därför inte nämna det alls?"
Då frågar jag igen - rakt och tydligt - Varför ska du nämna att patienten behöver gå ner i vikt när du vet att det är omöjligt för de allra, allra flesta? Tror du inte patienten redan vet? Och det tror du ju, säger du, så varför berätta att patienten behöver gå ner i vikt? Om metoden inte funkar, vilket den UPPENBARLIGEN inte gör eftersom hela samhället skriker till feta att gå ner i vikt, så är det inte människorna det är fel på - det är metoden. Det finns inget stöd i dag som vården kan ge till feta angående viktminskning, såvida man inte rekommendera gastric bypass, ett omfattande ingrepp som kräver mycket anpassning efteråt och som därför inte kan bli aktuellt för många. Det finns inga färska forskningsrapporter som visar nåt annat än den fakta jag länkat till. Det är inte så att vetenskapen är tudelad i detta och att lika många forskare menar att feta visst kan gå ner i vikt och behålla den. Statistiken talar sitt tydliga språk. Om du inte vill tro på den är det upp till dig. Jag kan bara förmedla fakta och uppmana dig att läsa på, mer kan jag inte göra. Och sen är det precis som jag skrev tidigare till dig: Visst kan man säga att dina besvär beror på din övervikt (då ska läkaren vara helt hundra på det och inte bara gissa) men då har hen också skyldighet att informera om att det är i princip omöjligt att gå ner mer än högst 10 kg och behålla den vikten. Vad som händer annars är att patienten känner sig misslyckad och dålig som inte klarar något som inte ens är möjligt. Det är också fakta. Det är liksom ingen mening med att du diskuterar detta med mig mer. Jag har erbjudit dig kunskap - du väljer vad du vill göra med erbjudandet.

Somliga Harmoniska Husmödrar

hanna
En sak till. Sjukvårdspersonal uppmanar inte feta om att de är feta och behöver gå ner i vikt för att de är idioter. De gör det för att de tror att feta är idioter.

Somliga Harmoniska Husmödrar

** Upplyser, inte uppmanar

RebeckaL

Somliga harmoniska husmödrar

Annan Anna

När jag går tillbaka till mitt arbete som sjuksköterska på hjärtavdelning efter föräldraledigheten kommer jag att ha ett helt annat bemötande gentemot överviktiga/tjocka/feta patienter. Hur kan vi sitta där med en patient som precis blivit inlagd pga. hjärtinfarkt och tjata om kost och vikt samt väga personen (i korridoren där alla kan se!!!) och mäta midjemått. Personen är säkerligen chockad över diagnosen och känner antagligen redan skuld pga. fettföraktet i samhället.

Tack för att du har öppnat mina ögon (även tack till Somliga harmoniska husmödrar)!

Somliga Harmoniska Husmödrar

RebeckaL
Puss min raring ❤️

Somliga Harmoniska Husmödrar

Annan Anna
Tack själv! 😊

Blyg

Jd: När jag var smal tänkte jag typ: ”Om det hade varit möjligt för de som är överviktiga att gå ner i vikt så hade de inte varit överviktiga, sen behöver jag inte spekulera mer i frågan.”
Efter en graviditet har jag försökt gå ned i vikt genom att äta sunt och motionera men tänk; jag går inte ner i vikt. Alls. Rör jag mig mer äter jag mer, så enkelt är det. Och att gå hungrig känns inte som ett vettigt alternativ.
Att människor som SHH och LD skriver att det är omöjligt för tjocka att bli smala har alltså inte hindrat mig från att försöka men har definitivt gjort att jag är snällare mot mig själv när jag inte lyckas.

Jd

RebeckaL
Jag skrev precis att min partner är överviktig och har bättre kondition än mig och tränar oftare, så nej jag tror inte att hälsa/motion automatiskt leder till att bli smal.

Jag tycker inte att bli smal är ett mål över huvudtaget, däremot hälsa.

Det finns olika former av övervikt, och måste man prata vikt så finns det ju en poäng i det hanna tog upp om att några kilon ibland gör stor hälsomässig skillnad. Fokus bör ligga på hälsa dock, inte kilon.

Jag ber om ursäkt om jag trampat på någons ömma tår och ska definitivt kolla upp forskningen mer!

RebeckaL

Annan Anna
Fy vad hemskt att det går till så. Väldigt bra att du fått upp ögonen och förhoppningsvis kan inspirera några kollegor.

RebeckaL

Förstår för övrigt inte varför folk inte vill utgå från vetenskap när det gäller sjukdomen fetma när det är självklart att göra det vid andra sjukdomar.

Tess

Helt sjukt :-( Jag har smärtproblematik och går jag till läkaren för något annat problem så dras smärtproblematiken upp direkt. De skyller ALLT på den. Jag har fått tjata mig till basundersökningar som de hade gjort direkt på vilken annan person som helst utan tidigare problematik. Ja, ibland kanske ett nytt besvär beror på smärtproblematiken, men jag vill bli ordentligt utredd så det VERKLIGEN inte är nåt annat. Vid något tillfälle HAR det faktiskt varit något annat som man kunnat behandla och som jag då blivit fri från. Alla oavsett kroppsstorlek och eventuella tidigare diagnoser SKA ha samma undersökningar som en "normpatient"!

Jd

Jag måste säga att forskningen inte precis är lättillgänglig vad gäller fetma, och risken med det är ju s.k. "cherry picking" man väljer de studier som bekräftar ens bild.

Min tanke var väl att om personer som genomfört en gastic bypass går ner i vikt så kan man ju inte helt slänga ut ekvationen "mindre intag, större viktnedgång." Alltså, om jag själv går ner i vikt av att äta mindre så gäller väl det "alla", även om man sedan har olika typer av kroppar som lagrar olika mängder fett.

Här är exempelvis en färsk internationell studie som menar att livsstil har större påverkan än ärftlighet:

http://www.vetenskaphalsa.se/ingen-lank-mellan-fetmagenen-och-formagan-att-ga-ner-i-vikt/

Återkom gärna med mer länkar och info, det här är ju ett väldigt viktigt område som tangerar inte bara hälsa utan förstås normer och förväntningar, så det är inte konstigt att det blir kantigt i diskussionerna ibland, men ju mer en vet desto mindre är risken att sprida negativa stereotyper vilket inte är mitt mål här i livet.

Svar: De flesta som går ner med gbp går upp allt igen.
ladydahmer.nu

Catten

Jd: långt ifrån alla, men väldigt många, av dem som genomgått GBP har haft ett komplext förhållande till mat under många år. Väldigt få får någon hjälp med den mentala delen runt mat när de genomgår operationen (och inte efter heller).

Av dem som haft ett missbruksbeteende av mat och genomgår op är det många som utvecklar annat missbruk efter op.

I mitt arbete på Socialtjänsten har jag träffat flera som gjort denna operation och som vittnar om just detta med att byta ett missbruk mot ett annat. Inte sällan blir det alkohol.



Anna

För korrekthetens skull: De flesta går inte upp allt igen efter en gastric bypass.

"Sen viktuppgång är mindre vanligt efter en gastrisk bypass än efter tidigare använda bandningsoperationer. I studien Swedish obese subjects (SOS) var medelviktreduktionen 33 procent efter ett år och ca 25 procent efter 10–15 år [6]. Dock har 5–10 procent av gastrisk bypass-opererade en tendens till viktuppgång långsiktigt, i enstaka fall upp till ursprungsvikten."
Citatet taget ur:
http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=17426

Här är SOS-studien (med drygt 2000 deltagare i GBP-gruppen och cirka lika många i kontrollgruppen) för den som är intresserad:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/joim.12012/full

Helena

Vet inte hur jag ska formulera detta för att få fram det på rätt sätt. Men folk dör av övervikt också. Det är självklart inte okej att inte ta en överviktigs persons smärtor/åkommor på samma allvar som en som inte är överviktig. Alla ska självklart behandlas lika, känns sjukt att ens behöva påpeka det och det är högst beklagligt att någon ska bli sämre behandlad pga sin vikt. Men, jag försvarar inte på något sätt att någon gör så, men, en läkare ser väldigt många problem som grundar sig i just övervikt. Personer som har problem med alla möjliga saker dom troligtvis inte skulle ha om dom inte bar på för många kilon. Övervikt är ett problem. Ett problem ur hälsosynpunkt alltså.

Svar: Nej folk dör inte av övervikt. På vilket sätt skulle en hög vikt döda en människa?
ladydahmer.nu

Jd

Catten
Jo det kan jag förstå, har själv haft komplext förhållande till ätande och bästa tjejpolaren som gjort gpb är numer nykter alkoholist. Dock väldigt hälsosam i just maten och värsta hälsofreaket - och sånt kan ju också bli beroendeframkallande :)

LR

Jd

Jeg kan ikke se at metastudien du lenket til sier noe om de som gikk ned klarte å holde vekten. De fleste klarer jo å gå ned noe (eller mye) de første gangene de prøver å redusere inntak og øke aktivitetsnivået. Hvor den evnen til å oppnå vektnedgang stopper er individuelt. Noen kan gjøre det mange ganger, andre kanskje det stopper opp neste gang de prøver og de går ned veldig lite eller ingenting.

Det har vært vist på et studie av deltagerne i en sesong av "biggest looser" at alle får ødelagt forbrenningen etter en stund. Jeg tror det var 1 som var unntaket. De andre fikk altså dårligere helse - og kiloene kom på igjen.

Hmm

SHH: Så här. Jag tyckte din kommentar om mackan var empatilös. Jag tyckte framförallt den var onödig. Jag tycker LD lyckades skriva ett alldeles utmärkt inlägg utan att få smala till att vara en bagatell.

Jag tror och tycker du har gjort mycket för sk tjockas självkänsla och det är väldigt bra. Jag tror inte att du varken vill eller behöver göra det på någon annans bekostnad. Men din kommentar om macka var att bagatellisera en annans människas vardag. Du vet att jag känner så och väljer ändå att skriva den meningen. Du vet att jag läser här.

Och nej SHH jag tycker inte du är en förfärlig människa men inland tycker jag att din ilska får ta överhand och då kommer mindre empatiska kommentarer fram. Jag kan vara lina dann så inget mer med det.

RebeckaL: Jag är helt ening. Tycker inte heller det har något i den här tråden att göra lika lite som att problem och elaka kommentarer smala får passade in i sammanhanget. Jag tycker LDs inlägg birde fått stå för sig själv utan att blanda in smala.

Anna

Heja dig! Var stolt över den du är! Alla kan få ryggskott oavsett kroppsform. Helt idiotiskt att säga nåt annat!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog