Vikten av att lära barn att de duger som de är
Nån man (såklart) som är superkändis (tydligen) la upp ett klipp på instagram där han hånar en liten pojke som fått prinsessklänning i julklapp. Alltså hur kan man? Han ber om ursäkt i efterhand, en lam sådan såklart, men vi vet ju alla att det är ett spel för gallerierna. Detta la han upp på insta.... men vad händer bakom kulisserna i den här relationen mellan denna vuxna man (som antagligen är idol för pojken och många pojkar i världen) och pojken ifråga? Vad är det vi inte fått se? 
 
Och varför ber han publiken om ursäkt? Jag vill se ett klipp där han sitter ner med pojken och förklarar att det är helt ok att gilla prinsessos och klänningar som pojke, att han är modig och fin och att det är viktigt att man får vara den man är. 
 
Och var fan var föräldrarna? Jag hade skickat ut fanskapet ur mitt hus på tre röda (och under våldsamt buller och bång) om det varit jag. Jag får så jävla ont i magen av att veta att barn blir behandlade så här av människor som ska lära dem att de är värdefulla och bra som de är. 
 
 
 
 
Vidriga jävla människa. 
 
Jag pratar mycket, mycket, om sånt här med ungarna just nu. T var bjuden på kalas och hade köpt med sig lego elves till födelsedagsbarnet. (som var en pojke). Han berättade häromdagen att två pojkar skrattat åt presenten.
 
Då pratar vi om det vi alltid pratar om: att det finns människor, vuxna och barn, som inte fattat att pojkar också får gilla sånt som tjejer får. Att det finns barn som inte vet att det är ok och som kanske säger dumma saker eller skrattar eller är elaka. Men att de har FEL. Att det är de som är dumma och att man inte ska låta dumma okunniga människor bestämma över en, bestämma vad man ska ha på sig för kläder eller vilka leksaker man ska gilla. Det bestämmer man själv. 
 
Jag uppmuntrar också honom med att säga att han är modig som vågar vara sig själv och att hans mod kanske hjälper andra pojkar att också våga. Han berättade om en pojke i klassen som uttryckligen sagt att han också önskade sig rosa och grejer som tjejer annars får ha men att han inte hade sånt ändå. Kanske får han inte? Eller så kanske han inte vågar? Jag blir så ledsen när jag tänker på hur tidigt vi lär barn att de är fel. 
 
Sen känner jag i efterhand, att jag borde köpt nåt annat till barnet .... att jag borde förutspått reaktionerna och att jag måste skydda T för sådana här grejer i den mån jag kan utan att tumma på hans personlighet och intressen. Det känns inte bra i magen alls. 
Tuva

Åh vad jag brottas med detta dagligen. När 3-åringen säger att strumporna är "pojkstrumpor" och vägrar ha dem. Vafan var kommer det ifrån? Vi pratar aldrig könade grejer hemma, och hon är inte det minsta nödig gällande typiska "flickprogram" eller annat, men just färger har hon snöat in på. Och det är precis som du säger, har en 8-åring hemma också som är väldigt känslig när det kommer till kläder och färger på tjejer vs killar. Jag vill nästan tvinga på henne andra kläder för att bevisa att det inte spelar någon roll, men då utsätter jag ju henne för annat skit. GUD detta är så svårt, jag vill ju ge dem en trygghet i att skita i normer, samtidigt som jag vill skydda dem från att bli utsatta. Hur gör vi? Detta behöver vi prata mer om känner jag. Hur står vi emot? Hur ger vi barnen verktyg att våga vara som de vill?

Ida

Ja, det är så himla svårt det där. Man kan och ska ju inte skydda barnen från sen fula delen av verkligheten heller även om man vill det. Det går ju inte liksom. Det handlar väl mer om att ge dem verktyg att hantera det. Och som du säger: att vara noga med att förmedla att de duger som de är. Också genom att visa att vi som föräldrar också duger som vi är. Det är ett arbete som pågår hela livet. Du gör det bra! ❤️

Jenn

Men gud vad sjukt!
Nu har ju jag i och för sig moralpanik över att exponera barn på nätet i allmänhet och tycker att de allra flesta borde undvika att lägga upp film och bilder i allmänhet. Men att göra det i en film där en dessutom kränker och mobbar barnet i fråga är ju helt jäkla ofattbart oavsett hur en ser på frågan!

Fantastiskt att T gav en så bra present! Vet inget om pojken i fråga, men tänker att antingen så var det helt rätt för att det är den typ av present pojken ville ha. Eller så är det helt rätt för att det är den typ av present pojken inte redan har en massa av och kanske inte vågar be om. Win-Win!

My

”Jaha är det dragshow här?” säger vuxen till min snart femåring med snopp som föll pladask för en rosa glittrig body tillhörande en ballerinaoutfit han fick till utklädnadskläderna. En body han hade haft än idag om inte ena axelbandet lossnat. Varför? Varför?

Nu fattar ju inte han vad en dragshow är men att det blev uppståndelse kring vad han valde att ha på sig det fattar han. Finns få saker som gör mig lika ledsen som hur hans utrymme att vara sig själv sakta krymper med hans ålder.

Ska genast laga skiten så han kan ha den igen!

Ylva

Det är klurigt det här tycker jag ! Jag har 3 barn födda med fiffi och en född med snopp ! Min två åring med fiffi säger ofta att hon har en snopp och vi låter henne hållas varför inte liksom . Men hon är väldigt tjejig i så mycket annat älskar klänningar och kjolar och glitter och det får hon givetvis ! Vår älsta med fiffi älskar star wars och har mängder av såna kläder och leksaker ! Jag rasade på HM över att det inte fanns star warstrosor utan bara prinsesstrosor ! Nu köpte vi boxershorts till henne med star wars utan att det blev nån grej ! Det är bara vuxna som frågar om hon har kalsonger på sig och hon brukar svara att hon är fin 👍🙂! Så jag försöker se behoven och låta dom vara som dom är ! Och något jag har lärt mig på den här bloggen är att namna dom och inte säga men lilla gumman osv ! Fantastiskt jobb👍

Elin

Vår 4.5 åring (med snopp) har färgglada kläder med härliga mönster. En morgon för ett tag sedan stod han och vred sig som en mask när hans pappa höll fram kläderna till förskolan. Pappa frågade vad som var fel och att det var helt ok att välja nåt annat. Då ville barnet ha en "dräkt". Vad för dräkt? Jo, superhjälte a la Spiderman/Batman. Vi sa att det ju ej finns sådana hos oss och varför ska du ha sån. Svaret: om jag inte har dräkt säger x och y stygga saker. Ridå. X och Y har alltid gråa superhjältekläder och skränar högst. Fy fan. Ringde såklart till pedagogerna och berättade och jag vet att de arbetar aktivt med genus (allt kan göras bättre men iaf). De är inte ens 5 och redan är det såhär... Jag får dåligt samvete och instinkten är att skydda mitt barn. Typ gå till HM och köpa mossgröna pösiga mysbyxor och tröjor med arga dinosaurier eller typ Ninjago. :,(

Helena

Jag har inte kommit till den problematik än, för min lilla är bara nio månader. Varje gång vi är ute säger folk: en sån söt liten prins och vad heter han osv. Det rör mig inte i ryggen, jag har medvetet valt att inte ha typiska flickkläder pga bemötandet. Men självklart kommer vi stöta på samma problematik, och speciellt om vi får en lillebror. Eftersom det är mer ok med flickor i typiska pojkkläder än tvärtom.
Det jag skulle komma till var en tanke som slog mig: genom att vara så medveten som du LD och många här i kommentarsfältet är, kanske allt blir bra i slutändan? Om jag tänker på vad jag lärde mig som liten är det liksom huvuddragen av mammas uppfostran som har stannat kvar. Så om man ibland skyddar barnen från andra barn som inte fått lära sig samma synsätt, kanske det inte är någon fara? Barnen kommer ändå att lära sig grundtankarna bakom jämställdhet osv, även om presenten just denna gång var lite typiskt pojkig. Om man inte kan med att ge en typisk present kan man ju försöka hålla det mer neutralt, iaf?
Äh jag vet inte. Bara glad att jag inte behöver tänka på det än🙈

Hanna

Nu har inte jag barn så jag kanske bara ska hålla käften, men jag har ju varit barn så iaf: att T känner att han kan komma till dig och berätta såna saker visar ju att han har förtroende för dig. Och så länge du då känner att ni kan ha bra samtal om det och att han inte far illa eller mår dåligt så tror jag att du är på rätt väg. Jag tror helt enkelt att man får vara lyhörd för hans känslor (vilket jag inte tvivlar en sekund på att du/ni är). Svamlig kommentar men hoppas du fattar iaf. Tycker att du verkar vara en grym mamma och jag har lärt mig otroligt mycket av dig inför ev framtida föräldraskap!

Jd

Jag fick allt jag pekade på som liten pojke. Hade rosa säng, My little ponny lampa, till och med en rosa handväska. Det var blandade skurar av bemötanden från omgivningen minst sagt. Allt från avund från andra pojkbarn som också ville ha en särskild "tjej-leksak" till att jag tidigt fick lära mig att det fanns ett ord kallat bög som mina föräldrar blev upprörda över att någon sagt.
Väldigt svårt sånt där, för omgivningen kan föräldrar inte kontrollera, och även om de gör sitt bästa läser ju ett barn av väldigt tydligt om något verkar negativt. Eller, jag har väl alltid varit lite trög med att bry mig iförsig, men ni fattar.

Om jag får barn ska de få ha på sig vad 17 de vill, allt annat vore ju rent sjukt givet att jag fick det.

Josefin

Fyfan för att håna barn, oavsett om det läggs ut till allmän beskådan (inte riktigt klokt) eller ej.

Jag låter mina barn ha på sig vad de vill. Men nu har de med snopp börjat skolan och klasskompisarna kommer fram till mig och ifrågasätter varför mina söner har flickkläder på sig. En pojke förklarade för mig att han inte kan ”känna respekt för en pojke som försöker vara tjej”. Vi pratar 6-åringar. Jag vill lägga mig på golvet och gråta. Sedan vill jag rensa deras byråer och bara klä dem i stereotypa pojkkläder. Därefter gaskar jag upp mig och kör vidare på det inslagna spåret, för det är det som känns mest rätt. Men klumpen i magen, insikten att mina pojkar får höra taskiga grejer och att de ju samtidigt lär sig att flickor är något fånigt och mindre värt... jag orkar knappt ta in det.

Dottern däremot, hon får givetvis höra att hon är skittuff i pojkkodade kläder. Att vi inte kommit längre 2017.

Sanna

Så jäkla nöjd att ungarna 4.5 år säger "barn" om både sig själva och andra. Jag har alltid varit noga med att säga "det barnet" om andra ute istället för pojken/flickan. De gillar både cars, klänningar och hjärtan, dock inte så mkt prinsess och ryschpysch. Måste också ge en eloge till barnens förskola som är inom Svenska kyrkan, eftersom barnen inte kommit hem ännu och sagt nåt om kill/tjej-grejer.

Linn

När min 3 åring har på sig rosa eller lilla så blir de alltid sån stor grej hos dagmamman. Häromdagen så hade han rosa strumpor på sig häromdagen och alla kompisar i hans ålder kommenterade detta om och om igen både vid hämtning och lämning. Vill klappa till ungarna.

Hanna

Usch Jag blir så ledsen. Ledsen på tanken att mitt barn snart kanske är så stor att han kommer förstå de där dumma inbyggda könsnormer i samhället, att han inte ska kunna få ge uttryck för den han är i rädsla för att få elaka kommentarer, och även rädslan för att han av andra skulle få lära sig att tjejer skulle vara mindre värda. Jag mår illa på tanken.
Han älskar sina rosa gummistövlar, sin färgglada jacka, sin my little ponny tröja, sin glittriga klänning Likväl som han älskar sin tigerdräkt, sin brandmanspyjamas, sin docka, dockvagn. För honom är det ingen skillnad, han älskar alla sina saker. Och jag hoppas att det kommer förbli så.
Det är med sorg i hjärtat jag tänker på när han valde sina rosa gummistövlar i affären och var så stolt och kvinnan i kassan kommenterar ”Men åh du kanske inte såg gummistövlarna med Spider-Man på?”
Kommer aldrig glömma hans blick av besvikelse, men det löste sig så fint när mannen bakom oss berömde sonen för de coola stövlarna han valt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog