Världens sämsta mamma
Igår lät jag bebisen skrika (jag lät honom ligga i babysittern när jag satt bredvid och gungade.) och sen låg jag vaken halva natten med ångest över detta. Skamkänslor och ångest över att låta min lilla finaste övergivna bebis snyfta sig till sömns. Visserligen inte ensam nån annanstans i ett annat rum men jag orkade inte bära och hålla och amma, jag hade redan gjort det så länge. Till slut gjorde jag det ändå iallafall men jag orkar inte hela tiden. Jag är så jäkla trött. Jag känner mig instängd. Kan han inte vara nöjd med att kramas? Han har fått två små tänder nu också. Som skaver på brösten. Skaver och rispar och ömmar. Apropå rubriken: jag vill inte att ni tröstar mig. Bara så ni vet. Jag vill inte höra att jag är en bra mamma. Jag vill inte vänja mig vid skrikande ensamma gråtande bebisar eller bortförklara eller försvara mig eller bli försvarad när jag låter min bebis tro att jag övergivit honom. Jag vill inte höra att det är ok för det är inte ok.
Annatotti

Om du ligger med honom i famnen, hur anser du att du övergivit honom? Förstår inte rädslan för att ett barn gråter. Så länge jag är där och ger kärlek till mitt barn när han är ledsen så anser jag att det spelar ingen roll om jag inte gör exakt vad han vill (tex stå upp). Jag menar, när mina stora barn gråter för att dom inte får en leksak i affären så köper jag ju inte den utan är där och ger tröst bara.
Förklara gärna hur du resonerar!
Anna

Svar: jag lät honom ligga i babysittern när jag satt bredvid och gungade. Han ville bli upplyft och vara nära. (dock att jag går runt o bär, för han blir inte nöjd av bara kramar. Han blir liksom hysterisk till slut om man inte bär eller tuttar)
Lady Dahmer

Elsa


och Word! De där tillfällena... som jag tänker efteråt, att om nån tror att DET tillfället representerade mitt föräldraskap, fy 17, då borde de lämna en orosanmälan...

Malin Wollin skrev nåt nångång på sin blogg om hur (ungefär) Nej, man gör inte alltid sitt bästa som förälder - ibland gör man det man orkar med just då.

Elsa

❤❤❤❤❤❤❤
(vill bara lämna lite mer kärlek, ett hjärta kändes för lite...)

Elsa

...och ett förtydligande: det jag skrev om orosanmälan har verkligen inget att göra med din berättelse, utan verkligen bara bara med mina erfarenheter och upplevelser av MINA tillfällen av kasst föräldraskap.

Tuffjanna

Igenkänning på den 🙁 Jag var så osams med min tre- och sexåring häromkvällen att jag bara skrek som en vettvilling, vi skrek åt varann såklart men som vuxen... ja, det blir inte direkt bättre om en håller på. Till slut bar jag dem till sina sängar och la hårdhänt ner dom där.

Att jag sedan bröt ihop och bad om förlåtelse och vi sen kramades i vår gemensamma säng tills vi somnade spelar ingen roll. Fy fan hur en känner sig då alltså.

VARNING, bloggspridning

Hej alla fina underbara läsare.
Jag har startat en blogg där jag tar upp Israel palestina konflikten. Jag finns nu för att sprida vidare det sanna och enda sanningen om denna fruktansvärda occupation, som fortfarande vissa försvarar!!
Jag tar också upp andra ämnen tex syrien, rasism och FEMINISTt så småning om, bloggen är väldigt ny.
Hjälp mig sprida detta, för det funkar inte länge, det måste få sluta nu, genast.
Tack så hemskt mycket på förhand, http://wwr.blogg.se/

Ps lady, du gör ett fantastiskt jobb.

Pernilla

<3 <3 <3

Emelie

Detta säger jag i all välmening... tror att du måste låta/tvinga/tillåta dig själv till att din man ska ta över en stund då och då. Jag är dom du... ammar fritt, har ett nära föräldraskap, vill vara nära, bär i famn och sjal... men jag måste också få vila ibland och då har våra 7-månaders en förälder till! Jag ammar, bär och vaggar... är han fortfarande orolig så lämnar jag över en stund, dricker en kopp te, för att sen börja om igen om det behövs. Samma på natten. Han sover 1-2 timmar i sträck och ammar när han vaknar. Ibland bara 2 minuter och somnar sedan om. Om jag ammar 01, 02, 04 och vaknar igen 05... då lämnar jag över ÄVEN OM HAN SKA JOBBA! Vi måste våga lämna över ibland, även vi vill-vara-nära-och-lyhörda-mammor. Eller hur känner du?

Veron

Men du måste väl ge dig själv lite andrum någon gång? Jag försöker inte alls trösta jag tycker bara att du är helt orimlig. Tycker du på allvar att du är en dålig förälder pga det? Det finns miljoners miljarders saker att faila på som förälder och att inte orka bära sin bebis alla tider på dygnet kan omöjligt höra till en av de sakerna.
Visst att du är någon jävla über-morsa (obs komplimang) men varför ställa krav som är omöjliga att uppnå? Det kan inte finnas en enda förälder i världshistorien som inte behövt sätta ner sitt barn och vila sig.
Sen får du såklart klanka ner på dig själv om du vill men om du nu vill vara schysst och inte prata om vikt pga förebild kanske du kan behålla några krav angående föräldraskap för dig själv också.
Nu kanske jag låter lite arg men det är jag inte. Har bara svårt med formuleringar.
Hoppas att det går bra och att allt blir exakt som du önskar i ditt liv.

Maria

Jag älskar att du skriver att du inte vill ha tröst. Jag avskyr när folk skriver på tex Facebook att de tvingats ta till skrikmetoder för att de är så utmattade av trötthet, men att de samtidigt har ont i hjärtat, och att då folk svarar med att "ni klarar det!" "Alla vet vad som är bäst för just deras barn!" "Hen kommer inte att ta skada av det!" Pepp och tröst men alltid med förälderns bekvämlighet i åtanke.

Ingen av oss är en "perfekt" förälder och jag har verkligen också gjort saker som jag inte är stolt över. Alltså verkligen. Skulle bli arg om någon försökte trösta mig och säga att jag ändå är världens bästa förälder.

Svar: Så bra skrivet Maria!! Precis vad jag tänkte. Bra inlägg också LD. Gillar alla dina tre senaste inlägg som jag läste nu. Tänker att när det gäller föräldraskap så blir jag till 99% alltid så glad och känner att någon tänker lika som jag, när jag läser dina inlägg.
Anna

fia

Förstår känslan precis!!! Fick också dåligt samvete när bebisen var en liten plutt och jag lät min mamma ta över ngn nattning. Inte så att han skrek sig till sömns, men jag visste ju att han ville ligga och tutta hos mamma egentligen..

Anna

Det är en sak att få dåligt samvete för - faktiskt - småsaker och en helt annan att vara en dålig mamma. så sluta kokettera! Vissa av oss har varit / är "dåliga mammor " och försöker leva med det.

Svar: Jag koketterar inte. Jag lämnar ut mina känslor och ångest.
Lady Dahmer

Christina

Känner igen den där känslan! Ibland blir jag så jäkla irriterad på min bebis pga sjukt dåligt tålamod. Och sen kommer skammen :-(

Becky

Jag bär också omkring på bebis i ur och skur. Har satt honom i babysittern för att kunna fixa mat typ. Vet inte om jag har gjort fel. Min partner påstår att vår bebis inte kan sitta ensam nu pga att jag alltid plockar upp honom för minsta gny. Men mitt hjärta blöder när han sitter där själv och gnyr.

sökaren

Skam, skuldkänslor och ånger gör så jävla ont i själen för att ge oss kraft nog att göra annorlunda nästa gång. När en människa inte känner skam efter att ha gjort något kasst blir jag riktigt orolig. Nu vet jag inte om jag tycker att det du gjorde var så kasst men det är bara du som vet när det är okej att göra det eller detta med ditt barn. Ibland gör man fel som förälder. Det känns i magen och det är hemskt. Jag känner med dig.

Lisbeth

Förståe din känsla!

Elin

Jag känner såhär. Klart det är bra att man har höga ideal, för det gör att även om man bara lever upp till 60 % så är det ändå bra nog. Typ. Och skuldkänslorna fyller absolut en funktion för det gör att man hela tiden försöker göra bättre. Och klart att det finns ett bättre och ett sämre sätt att hantera sina barn. Men ingen KAN leva upp till idealet 100 % av tiden, det vore ju faktiskt helt omänskligt - jo, det vore det. Kom igen. Man måste kunna lita på att all den kärlek man ger sina barn hela tiden, varje dag, hela dagarna (utom när man är en "dålig mamma", och det är nog alla ett par gånger varje dag), alla de gånger man orkar och fixar att vara pedagogisk och inkännande, väger upp för de gånger man gör fel. Liksom, barnen klarar det. Sen kommer vissa grejer lämna spår, absolut. ALLA vuxna människor har spår från sin barnom, för ALLA föräldrar gör fel, antingen av okunskap eller av utmattning. Undrar hur en individ utan sådana spår skulle vara? Tänk om det inte alls skulle vara en bra grej? För tänk om det är en mänsklig förutsättning att man blir lite tilltufsad då och då under sin uppväxt? Kan tycka att den här föräldraperfektionismen är lite läskig faktiskt, lite Nitzscheansk, övermänniskatänk liksom. Nu ska jag vara en perfekt förälder för att skapa en perfekt människa som inte har några psykiska issues överhuvudtaget. Med perfekt självkänsla etc etc. Errare humanum est, för både barn, unga och vuxna. Det är en del av vilka vi är, liksom våra sår från barndom/ungdom/vuxenliv. Sen ABSOLUT att man ska sikta på att alltid vara en god förälder, att man ska känna skuld när man brustit, det är jätteviktigt. Men det måste finnas någon gräns för kraven och skammen. Någon form av acceptans för de mänskliga förutsättningarna.

Svar: Jag håller med, bebisar och barn är trots allt ganska tåliga. Vilket såklart inte kan användas som ursäkt för att inte göra allt man kan för sina barn. Men det är nog bra att inte vara så svartvit, att antingen gör man allt rätt, eller så är man sämst och skadar sitt barn. Den perfekta föräldern existerar ju inte!
Veron

Stina

Alltså. Jag har också varit där. Låtit barnet vara bredvid och vara ledsen. Några ggr under hens första år. Mår fortfarande dåligt över det, men den värsta ångesten har lagt sig.. tre år senare.
Vill bara säga att du är inte ensam.

Lina

För mig är det jobbiga i detta resonemang det du lär dina barn.... (om du inte är "perfekt" är du världens sämsta....!) Att överge sitt barn är såklart inte okej. Att sätta ner sitt barn en stund för vila är INTE att överge, han ser dig. Det enda som hänt är att han inte fått som han helst vill. Det har ingen dött av. På riktigt, ingen! Så, släpp det nu. Du är inte fel.

ALEXANDRA

En gång är ingen gång ❤

Malin

Alltså jag tror inte bebisen får men av att skrika lite i några minuter för att du måste andas. Ingen orkar vara perfekt hela tiden. Jag har nog gjort värre saker som att gorma åt mina stora barn när jag är trött och utmattad. Ingen orkar allt hela tiden. Så är det bara.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog