Föreställ er hur det är att ha en kropp som alltid används som avskräckande exempel

Nästan alla tjejer har en dålig relation till sin kropp. Nästan alla tjejer hatar sin kropp nån gång i livet iallafall. Man får nämligen inte känna nåt annat. Det ser patriarkatet till. Och det är fan förjävligt.

MEN! Har ni tänkt på att det finns tjejer med kroppar som alla andra också hatar? Och som gör detta tydligt i alla sammanhang och alla rum.

Tänk er att vara tjej och ha en kropp som används som rekvisita i humorprogram. Eller att ha en kropp som alltid visas upp som avskräckande exempel. Som figurerar på löpsedlar som problem som ska tas tag i. Som alltid måste stå till svars. Som ses som sjuk och fel och äcklig. Som det är ok att ifrågasätta och skämta om.

Tänk på hur jäkla mycket längre vägen till att känna att man duger blir då jämfört med att ha en kropp som, trots ditt eget självhat, ändå bekräftas överallt? Som älskas av samhället. Som lyfts fram som bra och frisk och idealisk och vacker och sund.

Och har ni tänkt på då, hur det känns för dessa (som har kroppar som samhället hatar) att se normativa vackra smala vältränade idealiska kvinnor på tv eller i tidningar eller på sociala medier säga att hallå man duger som man är? Ba ja ok bra budskap men det är lätt för dig att säga.

Att efterlysa lite bredare representation eller att problematisera att det alltid bara är smala vackra feminister som får utrymme kan ju kännas jävligt surt när man (som normativ eller smal eller snygg) anstränger sig för att göra nåt bra, jag fattar det, men det är inte för att vara taskig som man lyfter problemet utan för att inkludera fler.

Ba så ni vet.

 
Alva

Natashja! Du är nog den smartaste människa jag stött på på internet och du har lärt mig väldigt mycket. Gjort mig till en bättre människa helt enkelt. Jag har sett i vissa forum (kommer inte ens ihåg vilka) att du uttalat att du är speciesist och jag skulle vilja se mer hur du resonerar kring det. Kanske skriva ett inlägg? Speciesism är ju ett hett ämne som jag råkar brinna för och du har säkert en intressant synvinkel att bidra med. Kram

e

Håller absolut med det du skriver, att det är skillnad. Kom bara att tänka på något som jag har märkt bland min bekantskapskrets är att de som är överviktiga verkar vara nöjdare och mer bekväma i sina kroppar. Det märks både med bikini på stranden och i övriga livet också. Liksom att de aldrig nämner kroppar, bantning, skam över äta onyttigt, värdera mat dålig/bra, pratar om träning osv. De bara lever på riktigt liksom. Medan de som är normativa, smala, vältränade och snygga enligt samhället är sjukt ängsliga. De vill knappt visa sig i bikini och om det gör det märks det att det inte är avslappnat för magen måste spännas hela tiden osv, och sitta i olika poser så kroppen der bra ut och det är stor ängslighet över att inte vara nöjd med kropp, vad man ätit osv.

Jag tänker på något sätt att desto närmre man ligger idealkroppen desto mer (känns det som) ansvar att upprätthålla och fortsätta med för att ligga där, för att fortsätta vara nära idealkroppen eller vad man ska säga. Vilket är asjobbigt.

Ngn annan som känner igen detta?

breakuntil

Jag känner igen det. Smala kvinnor som ojar sig över mat och vikt, ängsligt säger att de är mätta och ser nästan panikslagna ut när man erbjuder efterrätt. (I det sistnämnda kan det ju bero på nån allvarligare ätstörning, och nej jag skulle aldrig truga eller tjata eller göra nån big deal av att nån tackar nej.) Skulle nästan kunna vara så att det är synd om smala. Förutom det faktum att det inte är det. Som tjock lägger man kanske till sig en slags fuck you-mentalitet och tar ett större ansvar för kroppshets eftersom man vet hur fruktansvärt det är? Vet ej, bara spånar här.

RebeckaL

Skitbra inlägg!

J

Fler feminister i olika storlekar borde få ta plats i media, tvsoffor osv! Jag har bara sett 'normsnygga' feminister prata i tv t.ex. går ju lite emot hela poängen då.

My

Häromdagen läste jag om att bli av med sin celluliter och i texten stod det "ungefär 90% av alla kvinnor DRABBAS av celluliter". Så de flesta "drabbas" men det är ändå, eller kanske just därför, fult och oattraktivt. Hahahah lol på den liksom, det går inte att vinna, det är helt jävla omöjligt.

My

Och alltså, DRABBAS, det är ingen jävla cancer liksom.

Madde

Jag är så ledsen och trött på att var enda kvinna som är i TV-program eller i media ska vara smala och vad som anses attraktiva. Jag kan räkna på handen de få kvinnor som inte passat normen jag sett under min livstid på tv som programledare. Senast var det Leila bakar som nu har blivit superhälsomedveten och allt hon bakar har ett kilo nötter eller groddar i. Folk får äta vad dem vill, men från att baka chokladmuffins och olika bakverk och vara småmullig till att bara nästan äta groddar wtf.
Det verkar också som att de blir smalare och smalare eller drömmer jag.

Lova

Tack för detta inlägget! <3

My

Man föds ju fan med celluliter. Eller iaf har alla mina bebisar haft riktigt valkiga ben och lår fullt med celluliter. Drabbas? Så udda uttryckt för nåt fullkomligt ofrånkomligt.

Anonym

Känner också igen det som "e" skriver. Minns två kvinnor på jobbet som stog och diskuterade bikini, att de aaaaldrig skulle visa sig i det för de var så feta. (Strl ca 38- 40 på bägge). Och där satt jag och ba va?! Har mycket tjockare ben än båda dem, helt gropiga av celluliter, men det har aldrig fallit mig in att avstå från bad pga det!! Blev helt ställd att någon skulle avstå för att man inte ser ut på ett visst sätt.
Eller så är detta ängsliga bara något man säger, något man SKA säga som kvinna oavsett kroppsstorlek, att man är fet och ful och man förntas oja och beklaga sig och trycka ner sig själv. Som en slags vedertaget småprat. Tragiskt hur som helst.

Maria

Nu viker jag av från ämnet men blev helt plötsligt så fundersam.
Då jag precis funnit feminismen (and I love it) så är det ju så himla svårt att ta sig ur strukturerna. Ex har jag alltid hatat mkn kropp och har nu bantat ner mig 15 kilo. Vill gå ner 5, tom kanske 10 till. Jag klarar inte av att säga emot, speciellt inte nu när det går "så jäkla bra". Men känner mig så ofeministisk. Skäms...borde jag göra det? Är jag mindre feminist då?

Sen har jag också tännt på det där du skrev om kvinnliga kroppar som rekvisita i olika program. Typ den feta tjejen som blir mobbad. Hur KÄNNS det för den här skådespelaren att gå hem från jobbet efter en dag?
Mkt märkligt scenario som jag har svårt att sätta mig in i.

Hmm

Din texter om fettförakt får mig ofta att inte kunna ta till mig till 100% pga dina jämförelser som är så långtifrån verkligheten och din ständiga jakt på att jämföra grupper och då också ställa dem emot varandra. Tex...

"Tänk på hur jäkla mycket längre vägen till att känna att man duger blir då jämfört med att ha en kropp som, trots ditt eget självhat, ändå bekräftas överallt? Som älskas av samhället. Som lyfts fram som bra och frisk och idealisk och vacker och sund."

Ja men hon finns ju i stort sett inte….

@ breakuntil
Charmig du är då...

Svar: Fast nu får du öppna ögonen och lyssna lite. Jag vet att du förstår skillnaden mellan tjocka och smala och sätter de bemöts på, pratas om, porträtteras, representeras, osv osv.
Lady Dahmer

Jenn

Hmm

Fast du måste väl ändå hålla med om att det är längre väg ju längre från normen är ligger? Att alla kvinnor möts av kroppsförakt stämmer, men somliga får ju ta mer skit än andra. Vissa typer av kroppar förekommer i det offentliga, i reklam, i TV. Vissa sorters kroppar är ju de facto närmare idealet, och vissa kroppar får ju de facto ta mer skit än andra. Det är ju så att smala (och unga) kroppar har en självklart plats i samhället som tjocka (och gamla) kroppar inte har. Smala kroppar anses finare än tjocka eftersom att skönhetsidealet är närmare en smal kropp än en tjock. Det är väl självklart att det är jobbigare för de som har längre till idealet än de som ligger nära?

Gullvivan

Maria, jag tycker inte att du ska skämmas för att du vill/har gått ned i vikt. Däremot är det bra att fortsätta läsa om feminism och kroppsaktivism. Och försöka tänka snälla tankar om sig själv :) Att gå ner i vikt är ju ofta väldigt svårt och att sedan stanna på den lägre vikten är oftast omöjligt. Det blir lätt en ond cirkel. Jag läste om en vetenskaplig undersökning där fångar i ett fängelse fick (frivilligt) vara med i ett experiment där de åt färre kalorier (så många som krävs för att gå ner i vikt). Alla fångarna hoppade till sist av för de upplevde det som tortyr. Tänk då att äta så över en mycket lång tid, flera år...

Sen vill man vara feministisk och snäll mot sina medmänniskor så ska man tänka extra mycket på hur man pratar om sin kropp och om andras. Hur många gånger har man inte, som överviktig, varit bland människor som pratar illa om sina eller andras tjocka kroppar, och så sitter man själv där bredvid och är större! Hur tänker de kan man undra? Är de medvetna om vad de gör?
Och så självklart tänka på att inte ge andra kommentarer om deras vikt (och att tänka på att kommentarer om att någon överviktig har gått ner lite också kan vara en ovälkommen kommentar). Även en välmenande kommentarer eller "goda råd" kan falla fel. Dessutom får man gärna säga till om man hör någon säga elaka kommentarer :)

Nu menar jag inte att du pratar illa om dig själv eller andra ;) utan det var mer allmänt hur jag som överviktig ser på andras bantning.

Så skäms inte eller känn dig ofeministisk. Vi är ju alla en del av samhället och kan inte alltid rå för hur vi känner (däremot för hur vi handlar). Och om du fortsätter läsa om feminism och kroppsaktivism så kanske du med tiden kan märka att en del känslor mot din egen (eller andra kroppar) blir lite snällare och mindre hatisk :)

Gullvivan

Så tänker jag i alla fall :)

A

Jag är överviktig och bantade pga smärta i knä och fötter. Denna smärta försvann redan efter en viktnedgång på ca 8 kg.
I ett annat sammanhang undersöktes jag grundligt för hjärtklappningar. Ultraljud, fullständig blodstatus, belastningstest osv. Visade sig vara stressrelaterat och nu är jag frisk från det efter att jag ändrat mitt liv och lugnat ner mitt psyke.
Den undersökningen visade att jag inte hade några onormala fettansamlingar runt hjärtat, att min kondition låg inom normalen för min åldersgrupp, att mina blodfetter var normala + att alla andra värden från lever och bukspottkörtel till vitaminnivåer och blodsocker var normala. "Frisk som en nötkärna" som doktorn sa.
Men jag är fortfarande överviktig, används som ett avskräckande exempel och anses representera ohälsa. Det finns fortfarande folk som tycker att jag borde gå ner i vikt. Varför kan man ju undra? Inte av hälsoskäl eftersom jag redan är så frisk jag kan bli. Då återstår bara ett skäl nämligen utseendeskälet. Folk stör sig på att jag är oattraktiv och ännu mer stör de sig på att jag inte bryr mig om det.
Mitt enda problem med min övervikt är redan åtgärdad. Det finns ingen anledning till att gå ner mer. Mycket av den här hälsohetsen är inget annat än förklädd utseendehets. Nästan varenda tidningsartikel om så kallad "hälsa" illustreras med en smal och vacker kvinna.

Hmm

LD: Ja det gör jag. Det är inte där som jag har problem.

Problemet jag har är att du tror att det finns någon kvinna som helt och hållet får vara ifred. Inte att det inte finns dem som får vara det i mindre utsträckning samt varför får du en grupp att framstå som problemfri för att lyfta upp att en annan grupp har större problem. Dina texter låter som att smala hyllas av hela samhället och det är inte sant.

Det finns ingen anledning till att du inte kan lyfta problem som tjocka har utan att få det som att framstå att livet för smala är en enda lång puck nick i parken. Du behöver inte ställa oss mot varandra bara för att tjockas problem är större.

Jag känner faktiskt inte det är min blick som behöver lyftas.

Svar: När menar du att smala (som grupp) inte hyllas och premieras?
Lady Dahmer

Hmm

Jenn: Instämmer till fullo.

breakuntil

A: Känner så igen mig i det du skriver. Hade vad som ansågs vara 30 procents övervikt (typ just 8 kg) en gång i tiden, men alla värden var bra och jag gymmade 4-5 ggr i veckan, så jag valde att inte svälta mig själv. Mådde bra. Men sågs som allt annat än hälsosam...

Maria

Gullvivan så fin kommentar! Tusen tack.
Slutat kommentera andras kroppar har jag gjort för länge sedan.
Försöker kommentera och lyfta upp handlingar och egenskaper hos människor ist.
Och precis som du säger, det gör så ont i en när man sitter i tjejgänget och ens "smala och perfekta" vän på 165 cm och 50 kilo häver ur sig "jag är så tjock" och själv väger en 30 kilo mer. :(

Jag läser mkt härinne hos LD pga hennes kroppspositivism. En dag hoppas jag kunna släppa det som jag gjort med många andra issues.

Maria

Det suger, har jobbat järnet med att mina barn inte lägger någon värdering av en person pga kroppsbyggnad. Hoppas på att deras generation fungerar bättre än våran.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog