Lady Dahmer

Hur pratar man med barnen om mäns dåliga beteenden?
Barnen gillar youtube. De kollar mycket på pysselfilmer. Ibland kollar de på skit, men vi försöker ha koll. Häromdagen kollade de på nåt program som gick ut på att två vuxna, en man och en kvinna, fick godis och mat av ett barn som de måste smaka på. En del saker var starka och en del saker var sega och en del saker var kladdiga osv. 
 
Jag tror jag satt i fem minuter innan jag fick nog. Det var så jävla könsstereotypt att jag blev förbannad. Men jag pallar inte vara sura morsan som stänger av allt, för då slutar det med att barnen börjar smyga och att de inte vill inkludera mig i sånt de hittar på så jag sa högt vad jag tänkte istället. I ett klipp så äter mannen nåt starkt. Gör stor scen av detta. Obs högljudd sådan pga manlig man som måste bröla. Han tar en mjölkflaska ur kylen och klunkar som en gris direkt ur. Jag frågade N om hon tyckte hans beteende var rimlig och om hon tänkt på att det oftast är män som håller på så. 
 
En stund senare är det kvinnans tur. Jag frågade N om hon noterade nån skillnad mellan hennes och mannens beteende och ja det gjorde hon ju. Kvinnan tog ett glas ur skåpet och hällde upp mjölk i. 
 
I en annan scen så får de en halv vattenmelon. Mannen tar upp den och under bröl och morr och stön så sliter han den itu (???). Ja jag vet, jag satt och gapade, Det flög vattenmelon åt alla håll. Väggar och golv blev kladdiga. Jag frågade N om hon trodde att en kvinna skulle gjort lika. Nej det trodde hon ej. 
 
Sen pratade vi en del om att män beter sig så här och att kvinnor inte gör det. Att män vill synas och höras och att de inte tänker på andra på samma sätt som kvinnor gör, t.ex på stackarn som ska städa upp vattenmelonen och varför man ens gör en sån grej och varför just han drack ur flaskan direkt så ingen annan kunde dricka ur den efteråt. Jag sa också, såklart, att alla män inte är så där (för jag vill ju inte att T ska tro att han måste vara så eller att hans mamma hatar honom) men att det är problem att män beter sig illa. 
 
Men jag tycker det är svårt som fan. De är så stora nu. Och jag måste ju prata med dem om det här, om mäns beteende, om kvinnors underordning, om förtryck. Hjälpa dem att se skadliga normer och våga säga ifrån eller stå emot dem.
 
Hur gör ni? Ni som har lite mer av facit i hand dvs äldre barn, hur har ni gjort? När har ni gjort rätt och vad har ni gjort fel? (dvs vad önskar ni att ni gjort annorlunda) 
Isabell

Har länge tänkt fråga dig kring detta pga funderar också mycket på det... hur länge ska en låta barnen leva i tron om att de har alla möjligheter i världen och när ska en börja synliggöra att samhället är orättvist och att de kommer möta så mycket skit? Pga vi lever ju inte i framtiden. Eller det kanske går att göra det samtidigt? Det är klart det går känns det som när jag börjar formulera mig men ändå... Tänker att båda grejerna är ju viktiga. Både förstå att kön inte spelar roll samtidigt som det gör det till allra högsta grad?? Befäster en könsroller hos barn genom att prata med den om det? Åh, så svårt. Är förskollärare och ska bli lärare också och jobbar med barn varje dag, vill gärna höra resonemang om detta i podden.

Ska swisha dig en glasspeng till pga du är så jäkla grym. Ha en fin dag!

Therese

Alltså har nu läst dina senaste inlägg (läser alla dina inlägg men har varit på semester med begränsad Wi-Fi så har nu sträckläst flera stycken) och vill bara säga tack tack tack tack tack för dina kloka ord och den kamp du för för oss kvinnor, för att vi ska få ha våra kroppar ifred och för att folk ska få upp ögonen för samhällets strukturer och vad de gör med oss. För våra barn och deras framtid och för alla bra tips till mig som förälder. Jag skulle önska att du fick utbilda hela svenska folket. All kärlek.

Binki

Att prata om folks beteenden kommer ju av sig självt när man umgås med barn, och jag har försökt lyfta fram kvinnors bra beteenden också som förebilder. Det är viktigt att uppmärksamma alla de fina detaljer och genomtänkta planeringar som kvinnor har - att inte bara ta det för givet. 15-åringen är genom-feministisk och när t ex äldre män söker kontakt (oftast bara småprat, men ändå) så stirrar hon på dem och säger: Jag vill inte prata med dig. Hon har noll tolerans för brölighet och har fina vänner, tjejer och killar, som har vett att uppföra sig.

Anna

Mina söner är ganska små, men vi lever väl i någon sorts bubbla än så länge där det är lite omvänt. Pappan är mer ordentlig och pryd och jag är lite mer slafsig med dåligt bordsskick (ingen beundransvärd egenskap dock). Vi umgås knappt med några andra män, bara några pappor på öppna förskolan som är vettiga. Min äldste är fyra år och har ännu inte fattat att samhället ser typiska manliga beteenden som eftersträvansvärda. Han vill vara den kvinnliga superhjälten när han leker och vill bara ha rosa kläder och tofsar. Jag fattar dock inte hur detta har lyckats då alla andra pojkar på förskolan är brötiga och typ "öh, tjejer är kassa". Det är väl det vi är mest noga med, att aldrig någonsin nedvärdera kvinnor eller flickor. Börjar de spela ex fotboll så kommer vi att vara som hökar och absolut inte acceptera "spela inte som kärringar" etc.
Förhoppningsvis så kommer dina värderingar att finnas hos dina barn även om de kommer att bombas med stereotyper under uppväxten.

Maria

Jag vet inte hur jag gjort, men är stolt mamma till två feminister (20 och 18) som lär MIG så mycket varje dag.
Så mitt tips får bli att fortsätta som du gör - prata, diskutera, vara delaktig i det de intresserar sig för. Ifrågasätta normer, t ex i ett nätspel, men utan att döma, för då smyger de, precis som du säger. Sedan har jag konsekvent gått in och stoppat alla slyngelbeteenden jag sett från pojkar när de var små. Mina tjejer ska aldrig någonsin behöva kliva åt sidan för att någon ivrig gosse tränger sig i kön till rutschkanan eller brötar runt i bollhavet. "Bollhavshäxan" döpte min man mig till under en period.

Anna

Apropå mäns dåliga beteende: http://www.gp.se/sport/fotboll/så-utsätts-unga-för-rasism-1.4445424.
Antar att föräldrarna som avses i artikeln är uteslutande pappor.

Ag

HejaHejaHeja!!! Skriv meeer om vardagskvinnofientlighet, internaliserat kvinnohat, meeeerrr!!💖💖💖

dobobido

Jag har inga barn, men är högstadielärare så träffar mycket tonåringar. Jag undervisar bl.a. i biologi och där ingår ju sex och samlevnad så då diskuterar vi mycket om könsroller och liknande. Det märks jättetydligt vilka som haft diskussioner om detta hemma. De har en helt annan förståelse och kan problematisera i flera led och utveckla diskussionen. Sen är de ju tonåringar och kan vara antivårdnadshavares åsikter, men de har ändå kunskapen och den typen av tonårsrevolt brukar klinga av i slutet av åk 9. Högstadieelever är fantastiskt roliga att diskutera med för de är nyfikna och inte helt fasta i sina åsikter än. Jag tror du kommer bli ett fantastiskt bollplank när dina barn kommer upp i tonåren. Sorry för virrig kommentar men det jag vill säga är att jag tror du gör helt rätt som diskuterar direkt sånt ni ser på Youtube och TV.

Jag vill också verkligen tacka dig för inläggen om abort. Precis så vill jag att mina livmoderbärande elever ska kunna känna när/om de gör abort i framtiden. Inga känslor som måste kännas och inga konstigheter.

Sofia

dobobido. Ååh ❤
Tack för Dig.

Emelie

Ett podavsnitt om detta? Feministisk barnuppfostran.

Sara den rara

Jag kan inte säga så mycket för min förstfödda är fortfarande under året, men uppskattar verkligen alla dina tankeställare. Det har skapat lite kaos i min värld (som före detta anti-feminist) men ett bra sådant. Med hjälp av bland annat dig kommer jag bli en bättre förälder. Så precis som komentaren ovan, poddavsnitt om feministisk barnuppfostran hade varit önskvärt! Finns inte nog med tack för det arbete du gör.

Malin S

Håller med kommentarer ovan! Är mamma till 2 små pojkar och jag önskar ett poddavsnitt om hur man kan tänka kring barnuppfostran och även om ni har tips på bra litteratur gällande genus och barn. Jag är själv ganska genusmedveten ändå men tycker det är jätte svårt med omgivningen som hela tiden prackar på och bemöter mina barn med att dom ska vara så tuff och grabbiga. Hur ska man bemöta ex farföräldrar som har ett stenålderstänk? Är så glad för att jag hittat din blogg och er podd ni har verkligen förändrat mig och min syn på min omgivning och öppnat upp för så många nya tankar. Tusen tack för det Natascha jag är verkligen så tacksam för allt du gör för oss <3

Julia L

Tycker det lät jättebra som du gjorde! När jag växte upp fanns det ingen som pekade på sådant här, jag bara lärde in. :-/

Sara

Jag tycker det är jättebra att du kommenterar det ni ser på det sättet! Jag tycker faktiskt också att det är jättebra att du ser såna klipp tillsammans med barnen, för förr eller senare kommer de ändå att konfronteras med den typen av stereotyper, och då är det bättre att ni pratat om det.

En annan grej som jag kommer lära min son när han blivit så stor att han klarar av att hålla sig, är att det är FUCKING äckligt att kissa offentligt för folk som är typ över sju år gamla. Det går ju nästan inte att göra en topplista över kassa mans-beteenden, men om man gör en lista som inte inkluderar våld, hamnar nog fyllepinkandet på tio i topp. För helvete! Men delar alltså bilden av att män så ofta måste HÅLLA PÅ MER och basunera ut sig själva (hela den här strong silent-grejen är ju bara en myt.)

https://www.etc.se/ledare/stang-gylfen

Hanna

Jag har inga barn, men funderar på om en mellanväg, om man inte vill lära barnen om könsroller, kan vara att peka ut dåliga beteenden utan att prata kön. Alltså lära barnen att bröligt överdrivet beteende är respektlöst och inte värst schysst, utan att prata om att det är män som står för en majoritet av det. Det kommer de väl tyvärr upptäcka själv.

Tycker verkligen att det känns som en enormt svår balans. Själv skulle jag aldrig acceptera snack om att både män och kvinnor beter sig dåligt, att vissa beteenden inte skulle vara könsspecifika. Samtidigt önskar jag ju att mina barn ska växa upp med andra förutsättningar och möjligheter, och inte köra ner skit jag fått höra i halsen på dem för tidigt. Och på den tredje sidan vill man inte lämna barnen utan verktyg att förstå och analysera det de trots allt kommer möta.

Håller med om att en podd om detta vore kul! I förra podden pratade ni ju mycket om småbarnsåren, leksaker och kläder och sånt. Kul med ett avsnitt som bygger vidare och pratar om äldre barn.

Od Bellander

Jag förstår inte riktigt varför du skriver att ingen annan kan dricka ur samma flaska som han druckit ur. Ur hälsosynpunkt är det tämligen ofarligt (om inte personen har typ... halsfluss). Har du lust att förklara hur du tänker?

I övrigt, är imponerad av att han ens lyckas slita en vattenmelon itu, då jag knappt kan öppna en ens med kniv. Däremot tycker jag det är horrible att se, på grund av städningen (som du nämner). Undviker Epic Meal Time av just den anledningen också.

Avslutningsvis, förstår det som att du ställer kreativa frågor när du ogillar det de ser på, snarare än kommenterar negativt ("Varför ser ni på sån där skit?", korrekt? Tänker att det annars nästan blir samma sak som att förbjuda, då de troligen vill undvika att bli skuldbelagda för det de ser på, och får det de roas av, invaliderat eller uttryckligen marketat som "dåligt".

Svar: för att det är ganska ofräscht tycker många och det blir mer bakterier i vilket förkortar bäst före-datumet. Jag tycker personligen att det är ohyfsat att dricka direkt ur flaskan när man delar hushåll med andra.
Och ja, du har rätt uppfattning. Jag försöker att inte få barnen att känna sig dåliga eller dumma. :-)
Lady Dahmer

Od

Tack för svaren :)

Therese

Jag vill typ bli ett barn och ha dig som mamma. Haha! Närå, men du är en sådan fantastisk förälder. Och ball. Du tänker verkligen till och vill dina barns bästa. En stor förebild om jag någonsin bestämmer mig för att försöka få barn! Dina barn är lyckligt lottade. Kram

Linn

Tips när 7 åringen får panik av rosa. Köpte ett par rosa foppatofflor till honom. Var bara rosa som fanns i hans storlek, tänkte liksom inte mer på de. O ungen får panik och gråter och vill inte ha på sig dom för de är tjejiga. Hur möter man de? Alltid klätt honom färgglatt. Han har också börjar att bråka en del med lillebror, helt ok, men jag accepterar inte att de slåss. Får höra att jag ska låta dom vara, pojkar gör så, pojkar är pojkar, alltså våldsamma?!, får aldrig till ett bra svar. Hjälp 🤗

Tessa i höghuset

Har barn mellan 8-14. Prata, diskutera och ge dem feministisk analysförmåga är det bästa tycker jag. Förbjuder bara det allra värsta, försöker bredda och diskutera resten. Var inte orolig! Det är roligt och kommer falla sig naturligt särskilt för dig som andas feminism. Vi varken kan eller vill ju hålla barnen i en bubbla hela livet, eller hur! Och med verktygen klarar de sig bättre än vad vi kanske gjorde som barn.

Astrid

Det är inte så komplicerat. Barnen, födda i slutet på 80-talet, lever i dag helt jämställt med sina partners.
Jag och deras pappa tänkte så här...
Att våra värderingar och hur vi lever visar vägen. Vi lyfte det positiva och såg till att vi varje dag hade tid för prat och att diskutera (oftast vid middag tillsammans).

Vi levde iofs i en så gott som helt jämställd relation så då blev det ju ganska enkelt.

Filmen du skriver om är ju just en film men kan vara ett bra underlag för diskussion utan att skuldbelägga något kön tänker jag.

Något du kanske har framför dig...
Yngre skolbarn (nuförtiden) triggar ofta varandra att se värsta filmerna och får mardrömmar av dem så det finns lite mer utmaningar än när mina barn växte upp.


katarina

Tack finaste LD!Är så tacksam jag fann Penntricket och nu till din blogg! Ditt arbete att synliggöra patriarkers strukturer är så viktigt. Jag är helt nyfrälst i feminismen, har varit så omedveten om allt detta trots mina 50 år. Jag vet, inte klokt men det var i grevens tid jag fick syn på detta! Nu är hela familjen på väg att omvändas!!! Vi pratar o lyssnar tillsammans!
Som om hela familjen lyft sig till en ny nivå. so much love to you

V

På tal om mäns dåliga beteenden: just nu cirkulerar den här texten på Facebook https://manneforssberg.se/pappor-vi-maste-styra-upp-vart-sommargame/ och jag tror att jag nästan har svårare för att hantera detta lite mer SUBTILA grisiga beteende. Att bröla och vara utåtagerande är konkret och enkelt att sätta fingret på när man ska förklara dåligt beteende, men just det här med att inte vara så närvarande... att inte ta ansvar... att vara passiv gentemot sin familj och på sin höjd göra saker först när tjatkärringen säger till... det är ju också så otroligt dåligt och svårt att sätta fingret på. ("Gör inte som pappa" "Hur då?" "Eeeh, sitt inte still?") Idag på stranden såg jag ett utmärkt exempel live : fru, make och tre gossebarn mellan ca 7-10 år satte sig precis bredvid oss. Eller nej, vänta, PAPPAN satte sig i solstolen, medan mamman styrde upp så att pojkarna fick på sig badkläderna. Under tiden ringde pappans telefon och den satt han fast i i ungefär 20-30 min. Han pratade om så tråkiga och menlösa saker med någon så jag bara "gaaah, om det iaf var ett viktigt samtal som typ handlade om livets mening eller döden, så kanske det hade varit ok att ignorera hela din familj..." I alla fall. Mamman styr upp pojkarna, kan inte lägga sig ner på filten för hon måste passa killarna när de är nere i vattnet så att det inte händer några olyckor. När mannen lägger på, går han vidare till att sitta och surfa på mobilen istället. Efter en ganska lång stund kommer pojkarna tillbaka och vill ha glass. Mamma följer med och fixar. Mamma köper även glass till pappan som fortfarande vägrar släppa mobilen. Alltså.. ja.. ni fattar. När de skulle hem, var det mamma som såg till att pojkarna hittade sina kläder, fick på sig allt och osv. På hela den här stunden tror jag att pappan tilltalade pojkarna EN gång. Allt var så sjukt stereotypt så jag kunde inte sluta glo på dem för att 1) se om pappan tänkte komma in i matchen någon gång 2) ropa till mamman "run, Forest, run! Släng ut det astråkiga assholet, lev ditt liv med dina barn, njut av engångsragg från ditt ascoola jobb, men sitt inte här och låt livet rinna förbi och bli bitter för att du valde världens tråkigaste jävla karlsslok!" Och ja... kanske kan man tänka att det var en engångshändelse. Kanske var stackars pappa jättetrött av okänd anledning. EGENTLIGEN kanske det är så att han sköter allt hemma, jobbar hårt, leker alltid med barnen och hon gör ingenting så därför förtjänade han en paus. Men jag skulle nog kunna sätta en och annan spänn på att så är det inte alls.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog