Lady Dahmer

Jag tror inte vi tjänar på mer information om dramatiska och sorgliga aborter
Jag såg att Elaine skrev ett par inlägg om sin abort. Den var både dramatisk och traumatisk och jag rekommenderar ärligt ingen att läsa dem, även om jag vet att Elaine skriver om den för att informera. Där tycker hon och jag olika. Jag håller såklart med om att det är viktigt att kvinnor får rätt information, ordentlig information, men jag tror ingen tjänar på vad jag skulle kalla skrämselpropaganda.
 
Men Elaine har rätt till sin upplevelse och hon har rätt att prata om den. Hon ska inte skammas och hennes upplevelse ska inte förminskas eller viftas bort. Och alla andra som upplevt sina aborter på samma sätt har också rätt att prata om dem och älta om så behövs. Det är till och med jätteviktigt för läkeprocessen och SKA uppmuntras och ges rum och utrymme till.  
 
Och ja man har såklart rätt att informera om dem i större skala om man så vill - men som jag upplevt dels normerna och föreställningarna kring abort men också debatterna kring det så förväntas vi ju må exakt som Elaine gjorde och det är det jag vill vara en motpol till och då bidrar det senare, dvs känslosamma berättelser i syfte att just upplysa människor, bara till Status quo. Alltså i värsta fall mer förväntningar på att man ska må dåligt. Mer rädsla och mer ångest inför ett eventuellt ingrepp. 
 
Förlåt oss, vi gör om och gör igen. Snälla förlåt mig Gud. Låt mig få bli gravid. Jag kommer omfamna varenda gravidsymptom, till och med vara pigg på beställning, jag kommer att vara tacksam. Jag kommer inte säga att jag är gravid för nu vet jag vad det är egentligen, det är att bära på ett barn, ett riktigt barn. Redan från vecka 8 gör man det. Jag vet. Jag har känt det, sett det.  - Dagboksanteckning från Elaines inlägg
 
Aborten som Elaine var med om var dessutom fruktansvärt oproffsigt utförd! Jag blir faktiskt arg när jag tänker på hur hon blev bemött och hur hon förväntades klara det själv. Tydligen fick hon se ultraljud, inte bara en gång utan två gånger. En gång i vecka 6 och en gång i vecka 9. Det ska man ej få se när man är där för att göra en abort. De ska ha skärmen vänd bort. Och ber kvinnan om att få se så bör man avråda och istället erbjuda samtal ifall hon är osäker på vad hon vill göra.
 
Jag har gjort tre aborter och aldrig fått se en skärm. Tack och lov. För såklart det blir svårare då, när man ser ett hjärta picka och nåt som lever. Klart som fan, och detta utnyttjar ju abortmotståndarna - det finns till och med de som vill införa det som krav vid abort. För att just försvåra. För att få kvinnor som egentligen inte är redo, villiga eller kapabla att ta hand om barn just där och då att ändå föda fram det. 
 
Att Elaine sen fick göra aborten hemma är också under all kritik. Dessutom, och detta är ju skitviktigt, så ville hon ju inte göra abort alls egentligen och då är utgångsläget annorlunda. HON VILLE INTE. Och det är ju helt groteskt att hon kände sig tvungen till det. Vill man inte göra abort så ska man få stöd i det istället. Alla som fått missfall kan ju relatera till den sorgen man upplever av att faktiskt förlora ett barn. (nej ett embryo/foster är ju inget barn men när man väntar barn så väntar man ju ett BARN. Ni fattar, låt oss inte göra oss dumma nu.) 
 
Det brukade bara vara en toalett. Nu är det toaletten där jag spolade ner ditt liv. Spår av blod på sittringen, spår av dig lilla vän. Spår av dig. Jag skulle bara kissa. Men så fort jag satte mig på toaletten kom allt tillbaka. Det är inte längre en toalett. Det är din gravsten. En gravsten ovärdig ett barn. Ändå hyser jag ändå respekten att aldrig mer kissa där, man kissar inte på gravstenar oavsett form.  - Dagboksanteckning från Elaines inlägg
Många som läst och tagit del av debatten har upplevt att jag skammar de som mår dåligt. Jag tycker att jag varit väldigt tydlig med att det är just det jag inte gör, men att jag inte tycker att nån ska behöva må dåligt. 
 
Så jag förtydligar igen: Jag vill att de kvinnor som genomgår en abort ska slippa ångest, slippa må dåligt, slippa undra, slippa ångra sig. Och framförallt vill jag att de ska slippa känna skam och skuld
 
Och att jag inte tycker att nån ska må dåligt betyder ju inte att jag tycker att ingen FÅR må dåligt. Eller att de som mår dåligt är dumma eller larviga. För det är inte alls det jag tycker eller säger. Det är ju en stor skillnad och jag blir både förtvivlad och frustrerad av att man väljer att tolka det jag skriver på så sätt.
 
Jag vill inte moralisera kring abort. Kvinnor har rätt till sin kropp. Det har Lady Dahmer rätt i. Men att bagitalisera abort till något enkelt och som man skulle kunna göra lika lätt som en fika. Det tycker jag är orättvist och vilseledande – mot oss kvinnor. Ta hand om er där ute. Använd preventivmedel så ni slipper det jag och många andra kvinnor varit med om men inte pratar om. Det finns många, många dagboksblad om denna abort. Jag kommer dela några idag. Inte för att moralisera över kvinnors val, utan för att prata om vad abort är för många på riktigt. Vi kvinnor som mått dåligt över våra aborter pratar sällan om det eftersom det var vi själva som valde ”tandläkarbesöket” (och trodde på det). - Elaine
 
Ja jag vill att det ska vara lika odramatiskt som ett vanligt sjukvårdsbesök. Ja jag tycker det ska vara en bagatell för alla. Jag vet att det inte är så men önskar att det var just så. Det står jag fast vid. Lika tillgängligt, lika snabbt, lika enkelt att genomföra, lika oproblematiskt och FRAMFÖRALLT lika lite skamfyllt att utföra. Jag ska kunna prata om min abort på samma sätt som jag pratar om min rotfyllning och bemötandet jag får ska vara på samma nivå. Men så är det inte nu. Det är ju bara att titta på reaktionerna kring mina aborter och mitt nonchalanta sätt att prata om dem så förstår man ju att det är en lång väg kvar innan kvinnor kan genomföra aborter utan att ses som omänskliga om de inte också mår dåligt av dem. 
 
Men jag upplever att man läser mina inlägg lite som fan läser bibeln om man tror att jag säger att det ÄR som ett tandläkarbesök och att detta gäller för alla för så är det ju inte och så sa jag aldrig. Ni som inte bara läst mina inlägg utan även lyssnat på Penntricket, avsnitt "Abort med plusmeny" (Här kan ni lyssna via dator, ni som inte har smartphone) förstår förhoppningsvis mitt resonemang. 
 
Men jag tror fortfarande att den mesta ångesten kommer från föreställningen att det är ett barn man dödar och att det är fel. Hade man inte sett det på så sätt så hade ångesten förmodligen inte funnits. Och de av oss som inte känner ångest alls (vanligast faktiskt) hade inte känt skam över det. 
 
Och om jag ska vara ärlig så ser jag hellre kvinnor ångra sina aborter än att de föder fram barn de ångrar, inte vill ha eller klarar av att ta hand om. Om jag måste välja. 
 
 
Emelie

Jäklar va lärorikt det är att läsa din blogg, likaså Elaines. Det är så skönt att läsa två olika sidor samtidigt som ni inte skriver illa om varandra, tack för det!
Kan inte alla människor förstå att man kan tycka olika utan att tycka illa om varandra?
Ha en härligt sommar, du är grym ☀️

Marie

Jag förstår vad du menar och tycker oxå att vissa sin kommenterar på elaine blogg (och kanske lite även elaine själv?) har missuppfattat dig lite. Eller läst din blogg som fan läser bibeln snarare. Hur som helst jag förstår vad du menar med att det ska vara lika skuldfritt som ett tandläkarbesök.

Pernilla

Så jäkla bra skrivet och formulerat, som vanligt. Eller nja, snarare måste det här vara bland det bästa du skrivit. Det är verkligen sorgligt om även detta kommer att misstolkas (ej att förväxla med andra åsikter i frågan).

A

Alltså... hade folk varit medvetna om hur foster ser ut första tiden hade nog ingen mått särskilt dåligt. Genomskinliga kroppar, inget underhudsfett så de ser ut som dödskallar och de äter sitt eget hår och avföring om och om igen. Jag som önskade att ni skulle diskutera abort förresten, jätteglad att ni tog upp det och ett fantastiskt avsnitt!

Sofia

Tack för detta inlägg!
Elaines inlägg var traumatiskt att läsa. Önskar att jag inte läst de.
Tycker de skrevs på fel sätt, som en motpol till inläggen här.

Anna

Jag märker att den här debatten som har varit de senaste dagarna, med alla kvinnors (och Elaines i synnerhet) grafiska beskrivningar av sina aborter, har gjort så att jag själv har skapat någon slags post-oro kring min egen abort. En gnutta ångest knackar på, trots att jag överhuvudtaget inte känt någon ångest alls kring min abort, varken innan eller efter. Min var precis på sättet du har beskrivit – odramatisk och utan oro eller samvetskval, fullt jämförbar med vilket annat ingrepp som helst. Efter att ha läst kommentarer här och Elaines inlägg har jag kommit på mig själv med att nu börja tänka tillbaks på själva aborten; hur många veckor var det (läkaren sa bara att det var "väldigt tidigt"), fanns det ett tickande hjärta, fanns det organ, huvud, hår?

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Att jag förstår Elaines behov av att prata om sin abort, men att jag undrar hur stor vinningen egentligen är, när jag med min relativt ångestfria och oproblematiska abort nu har börjat våndas över den i efterhand.

Svar: Precis. Men var rationell nu. Lita dig tillbaka på det du vet! Du gjorde rätt! ❤️❤️❤️
Lady Dahmer

anna

I denna frågan håller jag med dig helt och hållet.

Ångrar att jag läste Elaines inlägg, har drömt mardrömmar och massa ångest som inte fanns där innan dyker upp (tänker inte specificera närmare). Rekommenderar heller ingen att läsa dem för det är väldigt obehagliga bilder som ges, även om jag visserligen förstår hennes förklaring att skriva om det (men håller ej med henne).

Det sista du skriver är skitviktigt: hellre att en kvinna ångrar en abort än att ännu ett barn föds med föräldrar som inte fixar föräldraskapet. Och bäst av allt är såklart att försöka förhindra oönskade graviditeter så gott det går...

Annika

Jag har läst inläggen men ej lyssnat på podden.
Tycker att du skriver sympatiskt och sakligt, ingenstans kan jag hitta något skammande eller förringande om andras känslor kring utförda aborter.

J

Jag har för ett tag sedan sagt åt ett av mina barn att inte läsa skräckhistorier om ett ingrepp som hen måste göra. Den skräckbeskrivning som hen hade läst påminner om Elaines berättelse och påminner om skräckberättelser som folk gärna drar för kvinnor innan första förlossningen. Ja det KAN bli så, ALLT kan hända, man skulle liksom kunna dö av att gå till affären och köpa glass också. Man kan dock inte utgå från att det värsta ska hända och ladda ångest utifrån det. Jag kan inte förbereda mig för en abort genom att läsa Elaines historia och jag ska inte måsta förbereda mig på en förlossning genom att läsa om förlossningar där mamman och barnet dött. Jag tycker är att Elaines berättelse är viktig för vårdpersonal (och ännu mer de som planerar och bestämmer hur aborter ska utföras, kvinnor tas omhand o.s.v), men inte för den som ska göra en abort.

Carin

Alltså, jag förstår de som känt det skönt att Elaine öppnat upp om sina erfarenheter och att de själva kunnat berätta sina men att abort har negativa konsekvenser osv. är ju alltid det som visas i popkulturen, jag är lite trött på att bara höra den sidan. I tv-serier och filmer så mår ju kvinnan alltid dåligt typ och har ångest både före och efter samt att själva ingreppet görs nästan som varnande exempel på hur hemskt det är. Det är den andra sidan, att inte må dåligt efteråt som jag själv tycker syns så mycket mindre, och när det görs så ses det som något dåligt som om kvinnan ifråga är känslokall för att hon inte mår dåligt som HON SKA. Jag tycker att båda sidorna ska vara lika accepterade, men det är ju inte det.

Jag skulle inte heller rekommendera någon att läsa Elaines text, den är väldigt grafisk utan varning innan.

Christina

Jag tycker det är viktigt att allas känslor inför en abort ska respekteras, oavsett om man inte bryr sig det minsta eller mår jättedåligt över det- ingen ska skammas över att ha gjort en eller flera aborter!
Tack för en grym blogg LD!!

Lil

Tycker Elaine kunde ha varnat mer innan hon fick mig att lasa det hon skrivit, matt psysiskt daligt sedan dess. Kanske skulle jag aldrig vaga gora en abort i framtiden (om jag vill) for att jag last det, ar det bra? :/ Atminstone lite trostande pa nagot satt att lasa det har inlagget, tack!

Hmm

Carin: Hur menar du att hon inte varnade? Hon berättade ju innan att hon haft det väldigt svårt och att hon tog väldigt illa vid sig. Var det för att hon beskrev flera subjekt och inte enbart hennes psyke? Är det verkligen värre att få ord på hur det kommer, kan se ut?

J: Sådant där misströstar jag med. Att det finns vårdpersonal som inte har förtonde för sina patienter att vara myndiga nog att få bestämma själv om de vill veta alla möjliga scenario oavsett om det är det som är mest troligt eller inte.

Så många symptom som kunde hållits utkik efter i förväg för att tidigt kunna ta till åtgärder om bara pat varit informerad.

Själv tycker jag genuint illa om överförmynderiet dom vården anser sig ska ta på sig. Inte ens när pat ställer fråga rent ut får hen alltid relevant information.

Förtydligande. Jag är varken mer på Elaines linje än LDs utan lika mycket på bägge.

J

Hmm: nu hängde jag inte riktigt med tror jag, men jag tänker främst på privatpersoner som vill berätta om det allra värsta som kan hända... Och dessutom utan att vara ombedda...
Patienter/vänner/bekanta som vill veta värsta möjliga scenarion bör ju få veta, särskilt om det är vårdpersonal man frågar.
Jag tog reda på allt jag kunde innan första förlossningen, det gjorde mig trygg. Däremot ville jag inte läsa om känslorna hos föräldrar som mist sitt barn och inte heller om exakt hur mycket man bajsar på sig och vilket helvete det kan vara om förlossningen inte går bra. Det räckte med att veta att det kunde bli så och varför.

Ulla

Du vill ge dina barn en magisk barndom, skrev du. Det tror jag att du kommer att lyckas med, för du verkar vara en fantastisk mamma. Du har som alla andra fel och brister, men du har viljan och medvetenheten.
Där för är det så svårt att få ihop det. De barn du valt att inte abortera gör du allt för. De andra var inte ens människor, utan bara cellklumpar. Att inte vilja se att det faktiskt är en otrolig diskrepans mellan allt vi gör för dem som vill ha barn och för dem som vill slippa. Det ena är livets mening, det andra är ingenting. Eftersom jag inte är religiös är det enda jag respekterar rätten till liv och förbudet att skada andra. För livet här och nu är ju det enda vi har. Jag tycker att en helt oproblematisk syn på aborter är en del i ett fascistiskt tänkande, ett instrumentellt tänkande, att inget har något annat värde än det man tillskriver det.

Svar: Jag aborterade inga barn.
Lady Dahmer

Lisen

Men för i helvete. Kräv att bli nersövd. Vad är det för hemska upplevelser? Foster med öron. Foster på papper. Plums i toaletten. Bli nersövd. Skrapad. Vakna. Färdigt!

Mathilda

Vilket förvirrat osammanhängande inlägg. Alla ska få uppleva sin abort utefter sina känslor. Har aldrig gjort abort men tror knappast att jag skulle uppleva det som bagatellartat om jag var tvungen till en abort. Vissa känner inget vissa sörjer det är som det är. Man kan inte mota på sina egna känslor runt ett så livsavgörande beslut på nån annan.

Ulla

"Jag aborterade inga barn." Det där är bara semantik för att fjärma sig från den biologiska verkligheten. Vi måste som människor acceptera att vi gör val som kan vara etiskt problematiska. Jag är inte mot aborter, men jag vägrar att linda in det i omskrivningar som går ut på att det inte är människor det handlar om.

Lina

tycker det är otroligt puckat att vilja bagetalisera abort till att det ska vara som att gå till VC eller tandläkare. de enda som kommer förlora på det är kvinnor (män kommer gynnas ännu mer; "men vadå, vi kan ju knulla utan kondom, dem är ju bara att gå och göra abort, in-ut- klart!"). om vi bortser att den är en cellklump som kanske kommer bli ett barn (kanske, man kan faktiskt få missfall) så innebär abort, och kommer göra länge till, en risk för kvinnor. även om du gör den på sjukhus är det ALLTID en risk med att bli nedsövd. man borde inte utsätta sin kropp för den risken som en abort innebär. så nej, abort ska inte vara som att gå till tandläkaren. jag tycker det är puckat att skriva om att man gjort tre aborter och att det gick bra som om att det är så för alla, alla borde skydda sig så mycket det går. inte för att skamma kvinnor över eventuella barn utan för att skydda kvinnors kroppar. kvinnors kroppar hamnar alltid i kläm, så skulle det även bli om abort blev som att gå till VC

Hmm

J: Aha, ok. Bra då är vi på samma sida. Jag tänkte att du menade mer generellt. 👍😊

Angelica

Anna: Jag håller med dig. Jag har inte haft någon ångest efter min abort men var dum nog att läsa Elains texter och började genast grubbla och må illa.
Samtidigt förstår jag henne och uppskattar hennes berättelse, det är som att jag inte vet vad jag ska tycka och känna.

Tack för detta blogginlägg, det var tydligt, respektfullt och bra på alla sätt och vis. ❤

Amina

Ulla: Mammans liv då? Barnets rätt att födas önskat och till ett bra liv? Nej embryon är inga barn! Majoriteten aborter genomförs innan vecka 12. Fri aborträtt som vi har i Sverige innebär inte att man MÅSTE göra abort, kvinnan är faktiskt fri att välja och de som tänker och känner som du kommer förmodligen välja att fortsätta graviditeten och andra kommer välja att avsluta graviditeten. Det är det det handlar om, fullfölja eller avsluta en graviditet !

Det känns som ett evigt tjatande om att det "faktiskt är ett liv" och ett "barn", men när barnet väl är fött så är det inte en jävel som bryr sig längre! För mig är det inte att säga ja till livet, det är att säga ja till födsel!

Jag har själv gjort abort i vecka 5, jag tjatade till mig abortpiller då barnmorskan inte ville ge mig några då de inte kunde se något embryo på ultraljudet utan enbart en förtjockad livmoderslemhinna, det betyder att det finns en liten risk att embryot kan ha fäst sig i äggledarna (utomkvedshavandeskap) så därför vill de helst se att det sitter rätt innan de ger abortpiller dvs se hjärtaktivitet. Alltså har jag då mördat en människa? Förövrigt kan jag säga att aborten gick mycket bra, jag gjorde den hemma (dock i sällskap OM utifall något skulle gå galet, vilket det dock sällan gör) jag hade inte ont, blödde som förväntat) jag ångrar inte aborten alls, men ibland känner jag sorg över att jag inte hade möjlighet att fortsätta graviditeten och den blir inte mindre av att andra människor moraliserar och hävdar att det är ett barn som man dödat!

Det finns så många barn i denna värld som redan är födda, men som inte har några föräldrar som kan eller har förmåga att ta hand om dem, varför höjs inga röster för dessa barn? Varför engagerar sig inte alla moraltanter till att hjälpa och ta hand om dessa barn?? Det finns många barn som far otroligt illa i Sverige och som inget hellre vill än att få komma till någon som kan träda in i föräldrarnas ställe, tro mig jag vet, jag är barnhandläggare och ser detta dagligen, och så vill vissa tvinga kvinnor att föda fler oönskade barn eller barn som kanske är önskade men föräldrarna har inte förmåga att ta hand om dem av olika skäl.

Kajsa

Tyckte det var klockren beskrivning med rotfyllning:

Ingen utför rotfyllning frivilligt! Det är bökigt, gör ont men ingen större deal. Exakt så ska det vara med abort!
Ett barn är däremot ens allra största deal.

Knäppt att folk blir rädda att vi ska se det som tandläkarbesök vi gärna springer på. Så är det ju inte!! Vi borstar tänderna och skyddar oss under sexet så gott vi kan för att slippa gå till sjukhuset.

My

Hej Ulla. Jag är mamma till tre och har genomgått en abort. Alla mina fyra graviditeter har startat med ett ultraljud i cirkus vecka 9. Jag har sett samma sak varje gång: En grå fläck med en svart blinkande prick i mitten typ. Jag har haft samma känslor varje gång; Ett "jaha". De grå fläckar jag valt att behålla har som tur är blivit friska välfungerande barn, den grå fläck jag inte valde att behålla blev således inget barn. Jag aborterade inget barn. Det där är bara semantik för att få kvinnor att må dåligt.

Tatiana

Haller med det Amina sager. Mycket hysteri och moraliserande om aborter men att sen se till att de barnen som redan finns har det bra.....ja da ar det inte manga som bryr sig.
Jag laser om grovt misskotta barn varje dag. Vem hjalper dom?

My

Elaines utgångsläge var att hon egentligen inte ville göra en abort. Klart fan det är traumatiskt då oavsett om det går komplikationsfritt eller ej. Vill man inte göra nåt man känner sig tvingad till är ju det traumatiskt i sig, alltid. Också viktiga historier att höra. Jag som aldrig tvekat kring min egen abort tyckte inte ens det var speciellt traumatiserande att läkaren visade ultraljudsskärmen och pratade om "det lilla hjärtat", uppenbart så fruktansvärt fel sätt att behandla mig på men jag kunde inte ha brytt mig mindre. Jag ville inte ha barn. Skulle inte bry mig idag heller om ytterligare en läkare ville prata om "det lilla hjärtat" vid ultraljudet, ja annat än att en abort är obekväm just nu pga har redan tre barn att ta hand om. Blir jag gravid blir det utan tveksamheter ytterligare en abort, och så vidare för resten av livet. Jag vill inte ha fler barn. Det blir ju därför mindre traumatiskt att "foster med öron" kommer ut. Kunskap är makt. En bör få information om hur ett foster i aktuell vecka eventuellt kommer att se ut om aborten ska ske i hemmet och man själv ska ta hand om det.

Moa

Tycker att du har varit mycket tydlig i dina inlägg och podavsnittet var också jättebra! Så bra att det skrivs och pratas om.

Amina

Lina: Det handlar inte om att bagatellisera, utan om att ta bort tabut, skammen och kanske sorgen för kvinnor som vill/behöver avsluta sin graviditet. Många män tycker redan nu att det bara är att skita i skydd, då det ändå blir kvinnans problem framöver tyvärr. Nej, det är inte puckat att skriva om att aborter gått bra, MAJORITETEN av aborterna går faktiskt BRA! så är det och de flesta aborterna görs medicinskt vilket är skonsammast för kroppen (kanske inte alltid skonsammast för psyket beroende på omständigheterna som råder kring kvinnan). Naturligtvis ska man skydda sig, men om det nu inte sker eller om skyddet inte fungerar så ska det inte behöva vara mer dramatiskt än att gå till tandläkaren

ML

Du är bäst Lady D! Du var tydlig från början men folk väljer att läsa in det de vill läsa in. Du stärker mig så otroligt mycket i min feminism och i princip allt inom ämnet har jag lärt mig av dig (och mamma)! Jag känner systerskap när jag tänker på dig fast vi aldrig ens träffats!

Becka

Jättebra inlägg. <3

Lisa

Du slår huvudet på spiken när du påpekar att kärnan i Elaines fall var att hon egentligen inte ville göra abort .
Precis så.

Därför kan man inte likställa hennes upplevelse och hennes mående efteråt med kvinnor som gjort abort för att de helt enkelt inte ville ha barn, iallafall inte då och / eller med mannen som gjort henne gravid.

Det sistnämnda är visserligen säkert de absolut vanligaste skälen till att göra abort och därför är det förstås i viss mån rimligt att utgå från det scenariot när man diskuterar abort i allmänhet , men aborter utförs av massa andra anledningar också , och därför tycker jag inte att man kan se det som ett mål att alla kvinnor som gör abort ska se det som en bagatell.

Det kommer oavsett hur "samhället" än tycker att kvinnan borde känna efteråt aldrig att vara en bagatell för den som skulle vilja fortsätta graviditeten men gör abort för att hennes föräldrar hotar att bryta all kontakt med henne annars eller för att mannen ställer ultimatum om abort eller skilsmässa.

Eller för den som längtar efter barn men gör abort på grund av fosterskador eller sitt eget hälsotillstånd.

Katta

Jag är så jäääääävla besviken på Elaine ärligt talat. I tider då aborträtten (i längden kvinnors rättigheter) är allvarligt hotad är hennes inlägg knappast konstruktivt. Vad.Var.Poängen.Med.Den?!?!!?!?!
Visst är alla känslor tillåtna men de Elaine beskriver är det KRAFTIG övervikt av, knappast något vi behöver mer av.

Jag bara gapade! Snart smäller väl alla antiabortorganisationer upp hennes inlägg på stora tavlor överallt i USA och Europa, där jag väntar med fasa på utgången av barnmorskan Ellinors process i Europadomstolen.

Snart blir det fan Handmaiden's Tale här.

Ulla

AMINA, ”Barnets rätt att födas önskat och till ett bra liv?” Det är det mest korkade av alla argument för abort. Det är som om man borde abortera alla barn som man inte kan lova en bra barndom. Alla aborter görs för de vuxnas skull.
Jag skulle inte säga att du har mördat en människa, men du har dödat en. Man måste kunna erkänna för sig själv att man har dödat ett barn, men det är samma moraliska dilemma som soldater har som dödat i krig. Det kan vara som en form av självförsvar.
Jag håller verkligen med dig att det finns allt för många barn som borde få föräldrar eller som borde få nya föräldrar. Man kan adoptera, men i Sverige handlar det enbart om att ha råd att köpa ett barn från ett annat land. Svenskfödda barn adopteras så gott som aldrig bort. Här kan föräldrar misshandla sina barn fysiskt och psykiskt år ut och år in utan att barnen får en chans till ett gott liv. Om du är barnhandläggare vad tycker du om den barnmisshandel som pågår runt om i våra kommuner där barn kan vandra från fosterhem till fosterhem med korta stopp hos sina biologiska föräldrar (oftast bara mamman) för att ge dem/henne en ny chans? Barn används som medel för rehabilitering.

Malin

Tack! Du är den viktigaste feministrösten vi har ❤

Lisa

My:

Jag känner igen mig i det du beskriver att du kände då du gjorde tidiga ultraljud.

Jag såg absolut inte heller mitt barn som ett barn när det var ett foster i vecka 10 .

Hade jag fått missfall vid den tidpunkten hade det självklart varit en sorg , men jag är ganska säker på att jag inte hade sett det som att ett barn hade dött utan sorgen hade handlat om att jag inte skulle få något barn, inte den gången iallafall.

Det handlade inte om någon ambivalens över graviditeten i sig, jag såg väldigt , väldigt mycket fram emot barnets födelse och ankomst men jag kunde helt enkelt inte se det som ett barn på ett så tidigt stadium.

Det var nog egentligen först vid det stora ultraljudet runt vecka 18 (jag hade inte känt några sparkar innan) som jag började betrakta det som ett barn och började få riktiga känslor för det jag hade i magen.

Säger absolut inte att det enda rätta är att känna som jag, men det finns ju trots allt rationella anledningar till att abortlagen är skriven som den är och att vi har de veckogränser vi har.

Nina

Tänker varje vecka på aborten jag utförde våren 2015 med en man jag absolut inte ville ha i mitt liv eller som pappa till mitt barn. Hade ingen ångest över det. Våren 2016 välkomnade jag en oplanerad graviditet med en man jag ville ha och en som var världens bästa pappa. Och min son är det bästa som finns. Aborten 2015 är jag tacksam över varje dag. Fanns inget tvek överhuvud taget. Varken innan eller efter. Varför kan vi kvinnor aldrig få vara multi-dimensionerade. Vi ska alltid välja en sida och alltid hålla oss till den. Så less på att bli satt i en smal liten box utan utrymme. Tack för att du lyfter frågan!

Josefin

Är ju en jättefin tanke att alla alltid ska skydda sig, inga misstag göras osv. Dock väldigt naivt. Tror folk att kvinnor gör sig själva gravida för att de vill göra en abort? Undrar också hur alla som säger "man ska alltid skydda sig och ta ansvar o yadayada" känner när de tittar bakåt? De borde allihopa se "barnmorskan i east end" så kan vi köra med skrämselpropaganda på hur det kan gå om kvinnor inte tillåts göra abort.

Anna

Amina: Tack för att du bemödar dig med att bemöta Ullas skuldbeläggande kommentarer!

My

Ulla. Du får jättegärna känna att du dödar barn när du gör aborter. Lägg det dock inte på oss andra är du snäll. Det är ganska magstarkt och rätt obehagligt. Inte för att jag känner att jag är en barnadödare på nåt vis utan för att du uppenbart har en agenda när du far med såna kommentarer. Innan cirka vecka 18 kan fostret kallas "hjärndött", alla rörelser är reflexmässiga = det finns ingen koppling mellan hjärnan och nervsystem så att säga. Vi stänger av livsuppehållande åtgärder när sådant sker med födda individer, det kallas inte att varken döda eller mörda så snälla sluta bara.

Och ja Lisa. Visst finns det anledningar till att abortlagen ser ut som den gör och innefattar de veckor den gör. Allt eftersom vi utvecklar tekniker att rädda för tidigt födda tidigare och tidigare lär gränserna sjunka kan jag tänka mig.

S

Positiv erfarenhet av abort i hemmet.

Gjorde min första abort för några veckor sedan, 32 år gammal. Ringde runt till varenda gyn-mottagning i Sthlm för att få tid så snabbt som möjligt då jag inte visste vilken vecka jag var i. Hade ren och skär ångest. Hulkade av gråt och rädsla. Fick till slut tid långt bort från min hemkommun efter att jag blivit hemskt bemött av flera mottagningar, bland annat SÖS. Fortfarande chockad över den kyliga inställningen jag möttes av när jag ringde runt under mitt livs största kris.

Hur som helst, fick en tid dagen därpå. Barnmorskan på mottagningen lade ner mer tid på att printa ut (oönskade) UL-bilder till mig än att berätta för mig hur hem-aborten skulle gå till. Jag hade inget val än att tacka ja till hem-abort. Visste ingenting om alternativen ens. Jag svalde första tabletten och därefter kastade hon ut mig ur undersökningsrummet med några fler tabletter i handen. Ägnade sedan två hela dagar åt att googla abortberättelser, det skulle jag aldrig gjort. Mådde skit av att läsa om kvinnor som nästan förblött hemma och andra som hittat foster i trosorna.

Så kom dagen när jag skulle stiga upp kl 06.00 och trycka upp resterade abortpiller samt svälja värktabletter. Jag var rädd och säker på att jag skulle dö, förblöda, gå sönder ensam i min säng. Smärtan satte igång omgående. Det var några timmar av hemskt brutal mensvärk, som avhjälptes något med starkare värktabletter. Fosterställning hjälpte också. Fokuserade på andningen under de värsta timmarna. Det fungerade. Låg under varma täcken. Hade förberett med mat, dryck och godis vid sängen. Stundtals var det mysigt att ligga under täcket och falla in och ut ur sömn, känna hur jag kontrollerade och hade övertaget om smärtan.

Allt gick bra. Det kom inte så mycket blod som jag hade läst skräckhistorier om på internet. Smärtan var våldsam men hanterbar. Efter 12 timmar, vid 18-tiden på kvällen, mådde jag så pass bra att jag övervägde att följa med några vänner ut på restaurang men valde ändå att stanna hemma. För att situationen kändes konstig. Skulle jag gå ut och unna mig gott direkt efter en abort, ett mord? Det går ju inte. Jag skulle lida, blöda klart i ensamhet. Kände mig smutsig. Mycket skam och skuld kring abort. Visste inte att jag själv bar på sådana föreställningar. Självklart borde jag följt med ut på restaurangen med mina vänner. Prata om vad jag gått igenom och dela erfarenheter. Efter 12 timmar kändes aborten mer som en jävlig mens. Än mer hanterbar. Blödningarna fortsatte i 10 dagar. Det kändes okej. Jag var lycklig över att vara fri. Svullnaden i kroppen försvann fort. Brösten slutade ömma. Min kropp var min egen igen. Jag fattade rätt beslut, ett klokt beslut. Kan och vill inte ha barn i mitt liv just nu.

Önskar att jag hade fått läsa fler positiva abortberättelser innan aborten. Önskar att jag visste att hem-abort inte är enda alternativet. Men jag var i en sådan ställning att jag tackade ja till vad som helst. Kände inte att jag hade något val, eller vågade ifrågasätta. Upplevde det som att barnmorskan tillsammans med socialstyrelsen stod ovanför mitt huvud och bestämde över min kropp och min framtid. Jag var så glad att vara i vecka 6 då man fortfarande får göra abort.

Skulle jag göra om en hem-abort? Ja. Nästa gång med sällskap hemma. Några fler värktabletter och jag skulle unna mig en god middag när värkarna börjar avta. Ni som inte vill göra hem-abort - ställ krav på att få göra det på klinik. Det har ni rätt till. Det är okej att vara rädd, men kom ihåg att de allra flesta aborterna går bra.

Therese

Jag blev bara rädd när jag såg plusset, jag tog de till och med i smyg från min sambo, visste redan att jag var gravid för jag hade exakt samma symptom som med mitt första barn
Pratade jättemycket med en syster och en vän, velade mellan behålla och abort flera gånger

Bestämde mig för att behålla och överraskade sambon några dagar efter, på alla hjärtans dag av alla dagar!
Han blev jätteglad men jag hade fortfarande tvek, som blev ännu större när jag började kräkas och må skit
Allt blev bara svart, precis blivit bättre från förlossningsdepression, precis fått mitt liv tillbaka, inte ännu hunnit bearbeta första graviditeten och förlossningen och de kändes inte bra med sambon.. bara sjönk
Pratade massor med sambon (mellan kräkningarna..) och insåg att jag inte ville det här, jag ville inte vara gravid föda ett till barn om 8månader

Bokade tid för abort, 8 dagar senare åkte jag dit, tveksam och med en för och emotlista på mobilen!
Sa till sambon att jag skulle bestämma mig där, han stöttade mig oavsett vad jag valde
Väl där så var de bara självklart att abort var rätt, gjorde en undersökning (forskning) med mer fördjupade frågor och de hjälpte mycket.
Kände ingenting när hon gjorde UL, bara jaha, när kan det där försvinna? Det ska inte vara där i.
Det var inte mitt barn (och då kände jag med mitt första barn redan från plusset att de var mitt barn, till och med drömde om honom flera månader innan plusset, den här gången hände inte de, kände när jag blev gravid planerat sen efter aborten att de var mitt barn vid plusset)

Svalde ett piller, åkte hem och kräktes i 2 dagar, kräktes som fan morgonen för aborten, stoppade upp tabletterna 2 timmar senare, hade dödsångest just då, var rädd för att förblöda eller nåt men ville inte vara gravid och föda barn!
Smärtan och blodet kom, vaggade runt var 20e minut, kollade annars på en serie med sambon, kom lite klumpar i toaletten, och poff så försvann allt illamående, kräktes inte mer och kände mig normal igen!
Den lättnaden, wow, livet fick färg igen och jag kunde äntligen njuta av att leva med mitt barn

Vet att jag redan skrivit om min abort, men de här var mer om känslorna


Har även stöttat en syster när hon gjort två aborter, en på sjukhus och en hemma, den första ville hon nog egentligen inte göra, men hon var varken redo eller hade möjlighet att ta hand om ett barn då (inte bara ekonomiskt) de tog ett tag för henne att komma över den. den andra verkade hon tycka ungefär som jag gjorde vid min, något var fel och lättnad när de var avklarat
Men såklart vet jag inte helt och hållet, bara hon som gör.

Förresten så har tandläkarbesök, särskilt rotfyllning, varit 100 gånger mer smärtsamt än aborten var! Men värst har nog förlossningarna varit
Och gå runt och kräkas, må illa (hyperemesis gravidarum) och ha foglossning i 6-8månader är bra mycket värre både psykiskt och fysisk än abort, för mig iaf.

PineappleSpring

Till dig Anna, som gjorde en skuldfriabort, men fick ångest efter att ha läst Elaines berättelse.

Alla organ och den generella kroppsplanen är färdig runt vecka 8. Hjärtat slår och allt. MEN detta innebär INTE att embryot är på något vis en färdig bebis! Det är lite liknande som när en bygger hus - först slås upp yttreväggar och tak och utifrån kanske det ser ut som ett färdigt hus - men alla vet ju att det inte går att bo där förens elen är dragits, vatten-och avlopp är på sin plats och tills det lagts golv, kakel och kök. Det är lite så med ett embryo - det krävs mycket till att det som ser ut som en människa faktiskt BLIR till en människa. En del av detta fortsätter även efter födseln.

Jag har själv sett hur hjärtceller en isolerar från ett hjärta slår på ett odlingsglas - det är det de gör och ska inte mistas som mera liv än t ex en bakterie eller bönplanta. Det är ingen själ eller magi i dessa slag, det handlar om hur joner rör sig in och ut över cellens vägg (cellmembranet).

Med detta vill jag heller inte förminska den sorgen som en känner vid missfall eller vid abort där en kanske ändå hade velat ha barnet. Då är ju embryot det barnet som en hade velat se att bli till och det slående hjärta - även om det bara är en konsekvens av "naturens lagar" - känns meningsfull och viktig.

Ta hand om dig och tänk på att om det kändes rätt då var det det rätta valet för dig där och då.

Ph

Jag var hormonpåverkad efter min abort så var galet ledsen. Men helt ärligt, vilken lättnad att jag gjorde den! Jag hade ingenstans att bo och var arbetslös. Ni alla borde vara tacksamma, annars hade vi haft ännu en utbränd morsa som fokuserar snarare på överlevnad än att leva. Jag har barn nu, men nu har jag möjlighet också ge mitt barn allt hon behöver. Dvs hem, mat, trygghet osv. Ganska basic, sådant man förutsätter att alla föräldrar ska ge sina barn. Om vi ska minska antalet aborter ökar vi antalet barn med otrygga föräldrar och miljöer. Kan vi prata om det bra med att vi kan välja att Skaffa barn när vi har möjlighet att erbjuda trygga miljöer? Vilken lättnad att välja bort barn när du vet att du ej är lämplig! Hur mycket bättre ett föräldraskap blir om man får mogna först? Minska antalet oönskade graviditeter borde vara fokus, därefter ÖKA antalet aborter på oönskade graviditeter. There u go, I Said it. Yes, öka!

Len

Jag tror att det kan vara viktigt att se till att kvinnor inte känner sig tvingade att göra aborter de egentligen inte vill. Det är viktigt att jobba för ett samhälle där kvinnor har råd och möjlighet att skaffa de barn de vill utan påverkan från andra. Ingen ska tvingas av en man eller förälder/släkting att göra en abort! På samma sätt är det jätteviktigt att se till att kvinnor känner att de har ett val att göra abort om det är det man vill. Utan skuld och skam!

Jag tror också att det är viktigt att informera om att hormonpåslaget efter en graviditet gör det naturligt att känna att man gärna vill bli gravid igen. Att det är naturliga känslor som kroppen frambringar men som inte nödvändigtvis har något att göra med ens egen vilja.

Men jag tror att vi pratar nog om hemska aborter och hur ledsen man kan bli. Jag trodde stenhårt att jag skulle ha ångest i flera år efter min abort. Men jag var ju bara lättad efteråt.

Anna

OT, men det är ju detta du sagt hela tiden! https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-ska-du-inte-skuldbelagga-manniskor-med-overvikt

Sarah

Apropå rotfyllning och preventivmedel; ingen skiter i att borsta tänderna bara för att man ändå kan göra en rotfyllning. Man skiter i att borsta tänderna av tusen andra skäl, men inte pga mysigt med tandläkaren. Samma sak med preventivmedel

Emelie

Jag tycker att ni missade det perspektivet i podden... hur många kvinnor uppmanas till abort. Av samhället, föräldrar, vänner, mannen. Jag har själv en vän som pressats hårt till två aborter, som hon sedan ångrat. Först när hennes pojkvän försökte göra detsamma en tredje gång lämnade hon honom och blev en ensamstående mamma. Har hört flera liknande historier från bekanta och läst om än fler i kommentarsfält och diskussionsforum. Detta är också en del i abortdebatten son är värd att ta upp och problematisera.

alice

förstod att det var såhär du resonerade med första inlägget men detta förtydligande med elaines historia är fantastiskt. <3

J

PineappleSpring: vilken fin och varm människa du verkar vara, som tar dig tiden att skriva så utförligt till en främmande människa.. kände sån kärlek när jag läste din text. Man får hopp om mänskligheten att se att såna människor som dig finns! ♡

NEJ!

Jag gillar jämförelsen med tandläkarbesök och detta att vårda sina tänder. Sen skickas ju ingen hem från tandläkaren med ett "gör det själv"-kit och rotfyller hemma i badrummet... Har heller aldrig hört om någon som fått livshotande blödningar hos tandläkaren. Hemaborter försvaras med att det för vissa känns tryckt och avslappnat i hemmiljö. Sanningen är att dessa är tillåtna endast för att de är billigare. Det påstås att en får välja metod. Ett val där det står mellan hemma-nu och på sjukhus-om två veckor. Ingen vill gå med tandvärk från helvetet i två veckor och jag tror inte det är så värst många som vill gå och vara gravida i två extra veckor.

Det handlar om pengar och det handlar om att det är vård för kvinnor. Abort- och förlossningsvård är bortprioriterade i Sverige. Det är den diskussion jag vill ha!

NEJ!

Jag gillar jämförelsen med tandläkarbesök och detta att vårda sina tänder. Sen skickas ju ingen hem från tandläkaren med ett "gör det själv"-kit och rotfyller hemma i badrummet... Har heller aldrig hört om någon som fått livshotande blödningar hos tandläkaren. Hemaborter försvaras med att det för vissa känns tryckt och avslappnat i hemmiljö. Sanningen är att dessa är tillåtna endast för att de är billigare. Det påstås att en får välja metod. Ett val där det står mellan hemma-nu och på sjukhus-om två veckor. Ingen vill gå med tandvärk från helvetet i två veckor och jag tror inte det är så värst många som vill gå och vara gravida i två extra veckor.

Det handlar om pengar och det handlar om att det är vård för kvinnor. Abort- och förlossningsvård är bortprioriterade i Sverige. Det är den diskussion jag vill ha!

Ana

Att göra en abort är att döda ett liv, att ta död på ett barn som inte vuxit sig stor nog att klara sig utanför livmodern ännu. Simple facts! Sen vad man tycker om det är rätt eller fel är en annan sak men jag blir så less på hur man pratar om aborter "avsluta en graviditet" "ta bort lite cellklumpar" osv. Säg som det är och stå för det istället?

Svar: "Säg som det är" dvs säg som DU tycker det är. Vi andra har en annan uppfattning. Trodde jag det var ett barn jag dödade hade jag aldrig gjort abort.
Lady Dahmer

Anna

PineAppleSprings, Angelica och LD: Vad rörd och lättad jag har blivit av era svar. Särskilt av dig, PineAppleSprings, för din pedagogiska förklaring. Av någon anledning satte det sig – även om jag rationellt förstod vad som händer i vilken vecka i graviditeten, så gjorde jämförelsen att jag kunde känna distans igen. Jag har ångrat så mycket att jag läste Elaines inlägg, men blir så påmind om systerskapet i era svar. Tack!

Ana

LD: men va? Det är inget jag "tycker" att det är. Ett foster ÄR ett barn? "Vi andra" antar jag att du menar de som tycker likadant som du? Att det inte är ett liv man dödar (undrar vad i så fall)? Kanske en majoritet i det här kommentarfältet vilket knappast representerar alla andra.

Ps. Kan man svara på andras kommentarer direkt?

Svar: Nej du TYCKER att det är ett barn. Jag TYCKER inte det.
Lady Dahmer

Hanne

Jag orkar inte leva i ett samhälle med folk som har åsikter om kvinnors aborter. Finns INGET som gör mig så provocerad. Så jävla sjukt och onaturligt att lägga en värdering i detta. Naturligtvis SKA en abort (objektivt sett) vara som exempelvis en rotfyllning, jobbigt men ofrånkomligt i vissa fall. Vill man inte göra aborten (som Eleine förmodligen inte ville) är det naturligtvis problematiskt, men ingenting är relevant för abortfrågan som sådan, helt oviktigt faktiskt! Eleines inlägg är en personlig skildring från en händelse i hennes liv, inget annat. Hoppas verkligen att ingen läsare påverkas av hennes inlägg. Det är så jävla klassiskt att som kvinna få skuldkänslor över hur man ska känna och inte känna.

My

Ana:

Tyckande är inte fakta.

Det finns fakta om hur fostret är utvecklat i olika delar av en graviditet. Utefter det TYCKER man saker. Ditt tyckande kan du behålla för dina val i livet.

Anna

Tack för skitbra text, som vanligt.

Håller med dig rakt av. Självklart ska alla kunna berätta och vara öppna om sina upplevelser oavsett, men skrämselpropaganda är liksom ingen bristvara. När jag skulle göra abort och sökte information var det i princip det enda jag hittade. Hur ont det gjorde, hur jobbigt det skulle kännas (även om jag inte trodde det innan), att jag skulle förbereda mig på det värsta. För mig gick det typ till den graden att stöttandet var det jobbiga. Visst, kanske i-landsproblem att bli FÖR stöttad, men för mig var det fan i mig alla klappar på huvudet och ledsamma ögon och "finns här om du vill prata" som var det jobbiga. För jag ville inte prata. Inte för att jag inte vågade, utan för att jag inte hade någonting som behövde ventileras. Och det var tydligen jävligt svårt för omgivningen att acceptera. Jag tänker att det blir en ond cirkel: Skrämselpropaganda/skammande -> rädsla/skamkänslor -> jobbiga aborter -> FLER berättelser om hur jobbigt det är -> och sedan är hela jävla karusellen igång.

Absolut, det är asbra med information och att förbereda sig på att saker kan bli jobbigt både fysiskt och psykiskt, men jag önskar att bara en enda person av anförtrodda vänner, familj, barnmorskor, gynekologer, hade kunnat säga till mig: Det måste inte vara jobbigt. Det behöver inte bli jobbigt. Alla tycker inte att det är jobbigt. Och det är också okej. Mer än okej, det är ju asbra.

Ana

My: har barn samt jobbar inom vården så är mycket väl medveten om ett fosters olika stadier. Och nä, det är fakta. Det är ett liv man tar död på (hur outvecklat det än är). Annars skulle man inte behöva ta död på det om det vore något icke levande/icke växande. När man gör en abort kanske man inte vill se det så, för att det är enklare? Håller verkligen med Elaine att kvinnor behöver upplysas bättre om vad en abort egentligen innebär.

Behåller du ditt "tyckande" för dig själv om du inte håller med massan? Varför?


Ess

Jag har gjort en hemma-abort och då sa de att man inte får vara ensam när man gör det. (Jag sa att jag hade sambo). Vilket också framgår när man googlar på medicinsk abort, så jag bara undrar, ni som fick göra ensamma, hemma, ljög ni eller frågade de inte ens?

My

Ana:

Nej. Bara nej.

My

Anna:

Exakt så ja! Herregud vad folk ska göra det större än vad det är, mycket oftare än folk bara låter det bero. Som ett tandläkarbesök liksom. För en del är det varken mer eller mindre.

My

För övrigt har kvinnor som gör abort full koll på vad en graviditet EVENTUELLT kan leda till, det är därför dom gör abort. Försöka få det att låta obildat att abortera eventuella framtida barn.

Tove

Jag tycker det är självklart att man ska få göra abort om man vill, och om andra har en annan åsikt om det så är det deras åsikt att ha om sin kropp men ingen annans. Men det går idag inte att likställa det med ett tandläkarbesök. Vad jag förstått så är det piller för magsår man får när man gör abort. Ett piller som ska tas genom munnen, där den läkemedelsförsäkring som finns täcker just det; behandling av magsår med tablett tagen oralt. En bieffekt av magsårsmedicinen är att eventuella graviditeter stöts bort. Ännu större blir visst bieffekten av att man stoppar upp pillret vaginalt. För många är denna behandling förenad med enorm smärta och komplikationer, många tvingas ändå skrapa efteråt eftersom pillret inte har rätt effekt på alla. Vissa får bättre smärtstillande och klarar det bättre andra får bara Ipren och går igenom en mardröm av smärtor ofta i sin egen hemmiljö.
Så jag tycker det är fel att jämföra det med ett tandläkarbesök, hos tandläkaren blir man behandlad med verktyg och produkter avsedda för ändamålet. Abortioner är inget annat än experimenterande med bieffekter från andra mediciner, utan relevant forskning. I Sverige slår sig vissa för bröstet när det gäller både abortlagstiftning och jämställdhet, jag tycker detta är ett tydligt exempel på att vi inte kommit långt alls, det är i mina ögon en skandal!

Azze

Fakta är att vid vecka 8 så är typ allt utvecklat och sedan handlar det om tillväxt. Abortgränsen är arbiträr och bygger främst på när fostret klarar sig utanför livmodern. Vecka 18. Vecka 22 krigar man för att hålla det som för en månad sen absolut inte var ett barn, vid liv. För att det är ett barn, en månad senare. Tänk med den teknologiska utvecklingen. Nåja. Inte för att jag egentligen vill ta billiga poäng genom att gå på gråskalan, någonstans måste man dra en gräns antar jag. Även om den gränsen absolut kan diskteras och det är vanheligt att försöka radera alla diskussioner med hänvisning till kvinnohat. Det är så fult så fult.

Jag har fö gjort abort. Grät som fan när jag insåg att jag var gravid och "tvungen" (dvs kunde inte ge framtida barnet ett liv jag ville, samt inte säker på om det är moraliskt okej att ens föda barn till denna värld - kanske mindre moraliskt okej än abort tbh) att göra det. Så jävla onödigt, kände jag. Så jävla jävla jävla onödigt, en vuxen kvinna som VET och ändå, ändå! Usch. Aldrig i mitt liv att jag förlåter mig själv det slarvet. Säga vad man vill om den cellklumpen (jag gjorde en mkt tidig abort för jag hade koll på mensen), men den kommer aldrig igen. För mig var det detta som var jobbigast, att denna individ som skulle växa ur denna klump celler aldrig kommer igen, för att jag måste sätta punkt eftersom jag var en idiot och slarvade och kunde inte föda med gott samvete. Obs alla slarvar inte. Jätteskönt för folk som tar det som en rotfyllning. Jag tycker verkligen inte kan ska göra det dock, jag tror det öppnar upp för mycket svårigheter. Tänk er genmodifikation. Dom bah hej bror du vill göra abort? Låt oss ta cellklumpen/fostret i vecka 12 som ser ut som ett barn i miniformat och använda i våra laboratorier och shit. Jag menar hey, det är ju typ bara som att vi vill experimentera på en tand du dragit ut hallå! Du sa ju det själv! Tack på förhand. Personligen skulle jag inte tycka det vore okej eller snarare: jag vill aldrig tycka det är okej, och heller inte att andra gör det. Men det är slippery-slope argument och kanske kommer det aldrig dit.....men jag har näst Never let me go, och jag är inte så säker.

Monika

Jag skulle bara göra abort om jag blivit våldtagen eller om barnet inte hade en chans att överleva ett normalt och friskt liv!
Om min dotter skulle bli gravid tidigt i sitt liv skulle jag varken råda eller uppmuntra henne till att göra abort (men inte heller fördöma henne om hon valde abort).

Barn kommer inte på beställning.
De allra flesta barn kommer oplanerade.

Linn

Nu känner jag att behöver skriva en kommentar här, har följt med dig i sociala medier i flera år men aldrig uttalat mig. Hoppas du läser!

Jag gjorde en abort i april, min första abort. Jag mådde fruktansvärt dåligt när jag insåg att jag var gravid, för det enda alternativet för mig var abort. Jag ville verkligen inte ha barnet. Ville inte ha ett livslångt band med pappan, hade dessutom bestämt mig för att göra slut med honom ett tag innan (dålig relation), och ville verkligen inte ha barn där jag var i livet då heller! Det skrämde mig så fruktansvärt mycket, det som låg i min mage och växte (gjorde abort i vecka 6-7.) Kände mig som en hemskt dålig människa både för att jag blivit gravid när jag ändå inte ville ha det, och för att jag LÄNGTADE till dagen jag äntligen fick ta bort det. Räknade ner dagarna, sen timmarna tills datumet var kommet och jag skulle befinna mig på sjukhuset! Det här är en sådan traumatisk tid i mitt liv att det är jobbigt att tänka tillbaka på det, men jag mådde hemskt illa/kräktes, kunde inte äta och till råga på allt så bråkade jag med "pappan" till barnet (han hade sagt att hans sperimer inte kunde befrukta ett ägg och att det skulle vara lungt att köra utan skydd) när jag sen blev gravid anklagade han mig för att ha varit med någon annan.

När det äntligen var gjort, kände jag lättnad, och frihet. Jag SKÄMS fortfarande för de känslorna. Därför vill jag tacka dig LD för de inlägg du gjort om abort, och om abort-snacket i eran podd (Tack Cicci också) Det fick mig litegrann att förstå att roten till denna SKAM är att jag som kvinna förväntas känna sorg, gråta och vara ledsen. Men, jag kände inte så, alls. Kände mig förvisso tom och tillskakad, men allra mest enorm lättnad.

I efterhand kan jag känna lite sorg, men mitt förstånd tar snabbt över och situationen med mig och pappan och ett (oönskat) barn i bilden hade inte blivit lycklig för någon av oss. Får nästan rysningar bara av tanken...

För mig fanns det inget annat alternativ än abort, och jag är så otroligt tacksam att vi har den möjligheten i Sverige. Jag hade ett jättebra bemötande från barnmorskorna på sjukhuet och aborten i sig gick bra, det är inte roligt men det gick bra! Jag längtade efter att få göra min abort, men har såklart även full förståelse och ödmjukhet inför de kvinnor som KÄNNER sorg och ledsamhet över att göra en abort av olika omständigheter. Inget är mer rätt eller fel, man får gråta floder och vara bestört, men man behöver inte.

Tack LD för att du utildar mig (oss) i viktiga kvinnofrågor och jämställdhet, det är inte alltid jag köper allting du skriver om till en början, men efter att ha läst några gånger och låtit det gå några dagar/sjuunka in, så brukar jag nästan alltid hålla med, eller åtminstonde helt ut förstå vad du menar... Önskar ibland jag var lika stark och tuff som du.

Sofia

Hört dig ta upp detta med abort hemma flera flera gånger. Okej två gånger, detta inlägget och i penntricket. Jag tror att medicinsk abort är standard att göra hemma, jag gjorde min hemma och alla jag känner som gjort medicinsk abort har gjort det hemma. Jag tyckte att det var rätt skönt att ligga hemma och se en film, men det rimliga hade väll varit att få välja själv!

Svar: Jag har gjort tre medicinska. Samtliga på sjukhus.
Lady Dahmer

Tobias

If abortion is murde, then a blowjob is cannibalism. As simple as that... 😊

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog