Kvinnan är en slit- och slängvara som kan reklameras om användaren (mannen) inte är helt nöjd
Vad tycker din man om din viktuppgång? Den frågan har jag fått så många gånger. Jag vet inte. Vad ska jag tycka? Klart jag funderar på det ibland. Klart som fan. Jag är liksom de flesta kvinnor så indoktrinerad i att anpassa mig efter vad män tycker om mig och mitt utseende att det är nästintill omöjligt att släppa det fokuset även om jag borde veta bättre. 
 
För ett tag sen så hade vi en liknande diskussion i aporna, en kvinna berättade att hennes man nyligen, efter flera år samt två små barn tillsammans, har uttryckt att han är missnöjd med henne. Han är inte attraherad av henne längre, hon har blivit fet. Precis så sa han. Hon berättar att hon innan detta har varit nöjd och bekväm i sin kropp men att hon nu mår dåligt. Hon frågade de andra medlemmarna hur hon ska bemöta honom och hans outtalade krav på förändring.
 
De flesta svarade rimligt såklart: Att hans problem med hennes utseende och kropp är hans allena och inget han skulle ha belastat henne med. Men nästan lika många vill nyansera, som det så fint heter. Främst män, vilket är ganska intressant i sammanhanget.
 
De vill prata om gemensamt ansvar för relationen för det är ju ett gemensamt problem om den ena inte tänder på den andre. Det är ett gemensamt problem om frun har gått upp i vikt om maken tycker att det är avtändande. Hallå stackars lilla mannen som bara vill älska sin fru och inte kan för att hon blivit fet och ful. Och hallå hallå liksom, ärlighet och kommunikation är ju jätteviktigt för en bra relation menas det och maken i exemplet tar ju bara ansvar för deras framtida sådan (Han förtjänar ju en medalj!) och då kan man jobba fram en gemensam lösning. Ja ni hör ju vilket jävla vansinne feministiska män bidrar med i samtalen. 
 
Men hur jobbar man fram en lösning när den ena inte tycker att man duger? Om ens partner säger att kuken är för liten eller brösten för hängiga, hur jobbar man fram en lösning då?
 
 
"Vi har ju lite äktenskapsproblem just nu."
"Oj då, vad händer?"
"Jo, min fru är ju så ful."
 
Detta är verkligheten för väldigt många kvinnor. När jag skriver om detta så dräller bekännelserna in. Kvinnor som berättar om relationer de lever i. Om män de är tillsammans med som ställer krav, både uttalade men också outtalade, på deras kroppar och utseenden. Att när barn har blivit födda och kvinnokroppen förändrats, när hon är trött och sliten och inte pallar sminka och piffa och hon inte är lika tajt eller sexig som innan så tröttnar han, ser sig om efter annat, skuldbelägger henne för att hon har låtit sig själv förfalla, lägger ansvaret för den dåliga relationen på henne. På hennes utseende.
 
"Vad tycker din man om din viktuppgång?" frågas det om och om igen – och jag förväntas ha det i åtanke. Jag förväntas ta hänsyn till hans åsikt.
 
Men att min man eventuellt tycker att jag är för tjock är inte en utmaning i relationen som ska lösas gemensamt, det är en konsekvens av ett samhälle där kvinnans värde hänger på att hon är knullbar och är hon inte det så är hon som vilken slit- och slängvara som helst som kan reklameras eller bytas ut.
 
 
Och allt hänger ihop; sättet vi objektifierar kvinnor på, kapitalismen som tjänar pengar på vårt självhat och relationerna vi sedan ska leva i. Och vi upprätthåller dessa förväntningar tillsammans. När vi anpassar oss. När vi granskar kvinnors kroppar. När vi recenserar varandras utseenden.
trino

Fullträff. Tack. Tack för en helt fantastisk analys! Ibland leker jag med tanken att det fanns ett "relationskörkort" folk var tvungna att ta innan de fick bli ihop. Det här borde vara obligatoriskt utbildningsmaterial i så fall.

Anonym

En kompis kille sa att det värsta han vet är kvinnor med hudbristningar. Kul för henne att höra när han gjort henne gravid...

Edwin

Män tänder på vackra kvinnor. Det ger oss stor glädje. Ingen genusteori kan ändra på det.

Svar: Jaha? Kvinnor tänder på stora kukar, vackra män och fet plånbok. Men nu orkar jag iallafall ha intellektet att förstå att detta är normer och strukturer som påverkar.
Lady Dahmer

Lina

Minns för alltid när min vän berättade att hennes pojkvän sagt att "du är ju snygg men hade varit mer attraherad av dig om du var smal" och hur när hon reagerade med att bli förbannad möttes av "vadå det är ju sant"

Madde

Edwin kvinnor tänder på sexiga män. Det ger oss stor glädje. Men vi stannar oftast kvar med mannen vi är ihop med trots att han får ölmage och kärlekshandtag utan att klaga. För att kroppen ändras och åldras. Varför ska inte kvinnan förvänta sig samma sak tillbaka från mannen?

Astrid

Madde...
Ja varför förväntar du inte detsamma från din man/män,

Loanne

Kom att tänka på ett uttalande från en kompis pojkvän. Hon var gravid med deras första gemensamma barn när han sa till henne: "Om du får taxöron när du har ammat så lämnar jag dig." Fy fan.

Svar: Snälla säg att hon dumpat aset
Lady Dahmer

Josefine

Haha, men Edwin, jag antar att du kommer att se likadan ut när du är 20 som när du är 55😂 Jag har så svårt att fatta att det finns människor som på riktigt tror att kroppar är döda ting som alltid kommer att se likadan ut. Annars får det bli reklamation eller?

Malin

Apropå precis detta!
Jag har inte orkat bry mig om att ta bort håret i mina armhålor den senaste månaden. Så jävla skönt att slippa hålla på och vaxa eller raka! I dag "konfronterade" jag min man med mina håriga armhålor. Jag vet så klart att om han fick välja skulle det inte finnas ett strå där. På frågan "vad tycker du egentligen om mina håriga armhålor" fick jag svaret "du får göra som du vill men då får du leva med konsekvenserna också". Öööh, jaha? Vilka konsekvenser då undrade jag? Jo minsann, så här svarade han "jag tänder inte på håriga armhålor, har du det vill jag inte ligga med dig"...
Jag blev så jävla paff att jag tappade andan i en sekund, vad sa egentligen han som jag trodde älskade mig förbehållslöst? Sen kom raseriet över mig och jag blev helt vansinnig, tog bilen och drog. Grät hysteriskt i säkert en kvart. Övervägde skilsmässa där och då men valde att ta en sansad diskussion med honom när jag lugnat ner mig. Jag frågade vad han egentligen tänkte när han sa så? Frågade om han hade reflekterat över varför han tycker att hår under armarna, på benen ja, ta mig fan överallt utom på huvudet är avtändande? Han har iaf vett nog att förstå att han är en produkt av samhället, media, normer, osv (skulle kunna skriva patriarkatet men han fattar nog inte var det betyder trots att han är jäkligt allmänbildad) men han la även till "men nu är det så och det är svårt att ändra på".
Min karl är skapligt vettig annars, en av dom bättre. Men i dag hände något med min tillit till honom. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu?

Madde

Astrid kvinnan stannar kvar för vi får lära oss att skönheten sitter på insidan också. Medan mannen ser bara skönheten på utsidan och när den börjar flagna förlorar den sitt värde.

Anna

Jag känner manshat deluxe när jag läser dessa kommentarer om kvinnokroppar. Jag brukar för min sinnesro inbilla mig att det är få män som tycker och uttrycker sig så här men det är ju verkligen majoriteten. Fy f-n!

Syster

Tack för en viktig text. Ett väldigt tabubelagt ämne att ens man har krav på ens utseende. Gjorde ont att läsa pga igenkänning. Men samtidigt skönt att inte vara ensam. Så tack <3

Maria

Jag blir så arg på karlar som uttrycker sina fatala tankevurpor och vill bara skrika "tänk om, tänk rätt" men om det vore min egen man hade nog inte jag varit lika kaxig och det är så oerhört sorligt. Ska en som kvinna aldrig kunna känna sig trygg i en relation? De borde ju inte vara någon nyhet för män hur kvinnors kroppar ser ut när de åldras, skaffat barn mm. Hur kan de vara så naiva att just DERAS fru skulle se evigt ung ut? Absolut, kapitalismen har ett stort fult finger med i de spelet.

Jenn

Malin

Det enda rimliga i det där läget är helt enkelt att konstatera att om du måste "leva med konsekvenserna" av att ha håriga armhålor... Ja då får han minsann "leva med konsekvenserna" av att bete sig som ett jävla arsle. Eftersom att du inte tänder på män som försöker kontrollera kvinnors kroppar genom hot om indraget sexliv. Vilka konsekvenser det är får du ta ställning till själv, men det är INTE okej beteende och du ska absolut inte lägga dig platt för relationens skull. Det är inte dina armhålor som är problemet, det är inte heller att du blev ledsen av hans uttalande som är problemet. Han är problemet. Så ta striden och vinn, eller byt ut fanskapet.

Och allvarligt talat, så säger inte skapligt vettiga personer sådär till sin partner.

e

Så himla sant. Jag upplevde massa ggr i en tidigare relation jag var i att jag var tvungen att vara smal. Fick alltid så mycket komplimanger om just det "åh du är så smal (positivt), "din kropp har aldrig varit snyggare än nu" (som smalast) samtidigt som det var mycket komplimanger i tonen "jag skulle älska dig lika oavsett om du gick upp xx kilo" lite motsägelsefullt eller..?

Tror dock inte han menade ngt illa med det medvetet, han var liksom ingen elaking så (tro mig har varit med sådana också så vet hur dom är), men han var ju också stöpt i en mall och formad av strukturer osv o han trodde säkert på riktigt att det var snälla komplimanger.

Jag känner att älskar man verkligen någon, då älskar man ju för dens hjärna, tankar, intellekt, ja det som utgör den människan helt enkelt. Då spelar det ingen roll om det yttre förändras. Det kommer det ju göra oavsett om man hade tänkt bli gamla ihop. Jag älskade i alla fall honom på det sättet att han hade kunnat gå upp hur mycket som helst i vikt, hade inte spelat någon roll.

Christina

Fan vilket bra inlägg och fan vad bra du är! Jävla karlar! Packa väskan och dra!! (detta är min analys, du förstår väl hur mkt du behövs LD 😅)

Loanne

Håller fullständigt med om det som Jenn skriver. Stå på dig Malin! 💗

Fia

Malin:

Hur du ska göra nu? Jag skulle låta varenda hårstrå på kroppen få växa och under tiden tillfredställa mig själv utan att han fick vara med. Undrar han över det så skulle jag säga att jag lever med konsekvenserna av din utseendehets. Det där är fan inte okej.

Vill han ligga så skulle jag säga att du vill ju inte. En så där kommentar skulle han få leva med ett bra tag.

Jag skulle nog också säga till mannen ifråga att han får leva med konsekvensen av vad det nu kam vara hos han. Tvinga han att raka något han inte rakar eller att han håller på att bli flintis eller nått.

Det ska kännas som sagt, jävlar vad det ska kännas.

Beställ en riktigt jäkla bra dildo eller nått. Använd den utan att han får röra dig. Ligg inte med han. Han skulle egentligen ha stryk.

Anna

Min man har aldrig kommenterat min kropp i negativ bemärkelse men har varit flitig med komplimanger. I början ville jag gärna ha hans gillande pga. hjärntvättad av patriarkatet och han är ju formad av samhället till att tro att kvinnor behöver mäns uppskattande. Men tack vare dig LD så har jag fattat att jag inte vill ha hans komplimanger. Jag tyckte tillslut att det var skitjobbigt att byta om när han var med för då skulle han alltid säga hur sexig jag är etc. Nu har jag sagt till honom att jag skiter i vad han tycker om min kropp (i lite mildare ordalag) och att han skall sluta kommentera den. Han blev nog lite sur först men verkar faktiskt förstå nu.
Jag blir galen när jag hör folk omkring mig som säger till sina söner "tycker du att hon är söt?" etc. om en flicka. Flickor skall inte behöva känna att pojkars åsikter om deras utseende har någon som helst betydelse.

Jenny

Du har varit och fortsätter att vara en sådan jävla ögonöppnare för mig.

Emelie

Lady D, du är en sån jävla förebild och sluta aldrig med det du gör. Jag har en orelaterad fråga kring feminism och kläder. Jag skulle köpa ett plagg tidigare idag från en stor klädeskedja och fullkomlig golvades av en vägg med T-shirts med olika uttryck som powerpussy, girls support girls, pussy love etc etc. Ena sidan av mig tänker ok, cool, bra att det blir ännu mer uppmärksammat, andra sida av mig känner bläsch, fan vad sunkigt att klädgiganter kapitaliserar på kvinnors kamp utan att ens stötta feministisk arbete med intäkterna från kläderna som kvinnor köper med sina pengar. Vad tänker du om det här? Tar det fokuset från själva kampen? Är det risk att det blir "mainstream" om man får kalla det så här inne och att uttrycken tappar värde? Asså hjälp, är ny på det här, köpte ett par menstrosor och gick hem.

Isabella

det är jag som är hon från aporna men mannen som sa sådär. Det är nu ca ett år sedan det hände. Ganska precis. Jag vågar inte fråga om det, för jag vill inte höra svaret. Har inte gått ner i vikt, men inte heller upp. Det har absolut påverkat min tillit och min tro på hans kärlek till mig. Vi har barn ihop ju. Känner mig inte fin i hans närhet. Känner mig fin och bra på jobbet, där duger jag som jag är och vet att jag är grym på det jag gör. Hemma kan jag inte slappna av kroppsligt när han är hemma. Hu, det låter ju hemskt. Tycker typ det är skönt om jag är hemma själv börjat klipper gräset i solen för då kan jag ta av mig tröjan och gå där fram och tillbaka med gräsklipparen i bh. Är han hemma så behåller jag tröjan på.

Chs

Alltså förlåt, men varje gång jag hör om en man som har mage att visa missnöje med sin kvinnas kropp efter att hon BURIT HANS BARN ÅT HONOM önskar jag att jag bara kunde teleportera det jävla aset till månen. Och sen bjuda kvinnan på en stor fet lyxvilla och en jordenruntsemester.

cat

Isabella, fy vad hemskt att höra. Jag har liknande erfarenheter med att inte kunna slappna av hemma, men i mitt fall var det en av mina bröder som klankade ner på min (normalviktiga..) kropp, även ogenerat inför andra, vilket blev startpunkten för mina ätstörningar i tonåren. OBS menar inte på något sätt att en överviktig kropp rättfärdigar att bli kommenterad, utan nu i efterhand när jag tittar tillbaka inser jag att jag dessutom var normalviktig men trots det kände min egna bror behovet av att tala om för mig att jag minsann inte dög ändå och slängde hånfullt skällsord efter mig synonymt med överviktig. Gick inte att skaka av sig. Vågade aldrig gå lättklädd när han var hemma och stod jag tex och bredde en macka i köket på morgonen iklädd tshirt och trosor var jag snabb på att skynda mig därifrån om jag hörde att han var på ingång. Än idag är jag nervös och spänd när han är närvarande och det kommer nog alltid sitta i. Ditt inlägg väckte minnen och det knyter sig i magen. Du måste få ha en fristad hemma också, och då finns det väl bara en sak att göra. Det är inte du som är problemet.
Stor kram

Edwin

Alla kroppar åldras. Självklart. Men en kvinna bör ändå försöka att behålla en del av sin skönhet. Medelålders kvinnor har en mogen skönhet. Att avsiktligt sagga ner sig är bara dumt.

Svar: Ingen bryr sig om vad du tycker
Lady Dahmer

Christina

@Isabella ❤️❤️

Marie

Edwin, varför upprepa samma idioti? Det är fortfarande idioti även om det sägs många gånger!

L

Avsiktligt sagga ner sig? Haha, sagge betyder ju sperma, så det är ju jävligt svårt för en kvinna att sagga ner sig om det inte är mannens avsikt. Pucko.

Karina

Edwin...du finns nog inte på riktigt....du bara vill få igång en diskussion..

Katta

Klart Edwin finns på riktigt, det är ju det inlägget handlar om, att kvinnan är en vara som kan reklameras när mannen inte längre är nöjd. Verkligen huvudet på spiken. Jag slogs av hur vedertaget det synsättet faktiskt är, som att kvinnor bör komma med någon form av garanti. Och om de inte håller den kan mannen klaga på att den här tjocka/ gamla/ skadade kroppen var inte en del av avtalet.

Emelie

Malin.
Det är så lätt för andra att säga "detta ska du inte acceptera. Lämna. Byt ut. Stå på dig". I verkligheten är det inte lika lätt. Speciellt inte om man har barn ihop. Min man har sagt många dumma saker, som jag skulle råda en vän att röra upp himmel och helvete över, om det var hennes man som uttalat sig. Men som sagt... det är inte alltid så enkelt.
Självklart får man inte säga så som din man sa. Och jag tror inte att det var första gången han visade den sidan.
Han förtjänar inte dig eller ett samliv med dig, visst är det så!
Jag tycker att du ska prata med honom. Förklara hur förtvivlad du blev. Vilka tankar som väcktes hos dig. Att den kommentaren har skadat din självkänsla för lång tid framöver. Att tanken om skilsmässa kom över dig. Ett äktenskap står inte och faller med en enskild kommentar. Är hans uttalande representativt för honom som person, så har du en del att ta ställning till. Om inte så borde han förstå och ångra sig, om du berättar precis hur du upplevde det.
All lycka till vännen. Det är svårt att vara en del av en tvåsamhet, ibland.
Kram!

PAnna

Själv "tänder" jag inte på människor alls. Blir äcklad av tanken att människor ser andra människor som objekt att runka till... jag tycker om sex och har sex med min man för att jag älskar honom och känner mig trygg med honom. Blir kåt av hur skönt sex är...har inget med hur min man ser ut. Så trodde jag att det var för Alla?

Jenn

Självklart är det svårt att ta den här typen av strider när en byggt ett liv tillsammans, framförallt om det är andra inblandade. T.ex. barn. Men jag tycker inte att det är värt att vara den som håller ihop relationen och familjen på bekostnad av sig själv. Andra kan ju tycka olika och det är såklart okej, men aldrig i livet att det är mer värt att vara obekväm i sin tillvaro och sin kropp än att vara ensam.

Det är dock i min mening värt att ta striden istället för att acceptera sådant beteende, framförallt om en har barn. Det kan inte vara okej att ge sin partner (eller någon annan för den delen) den typen av kommentarer. Och har en barn är det kanske verkligen läge att se till att alla involverade vet vart skåpet ska stå så att säga. Det kan ju inte vara rimligt att ens mamma inte ska kunna känna sig bekväm i sitt eget hem och jag tror inte det är hälsosamt för någon att låtsas som att det här beteendet är okej.

Prata på för all del, det går att framföra kritiken lugnt och sansat om en orkar det. Men någon som uttrycker sig sådär har enligt mig inte rätt till en pedagogisk, lugn och sansad diskussion kring det här. Det finns nämligen inte något att diskutera. Jag köper inte heller att den här typen av uttalanden bara är någon form av engångsföreteelse. Det är representativt för en syn på andra människor som objekt och inte fullvärdiga människor. En säger helt enkelt inte så till någon en bryr sig om som om den andres kropp är förhandlingsbar. Det är inte värt att ursäkta sånt här med att det är svårt att prata om eller göra motstånd mot oavsett om det är svårt eller inte. Det går alltid att göra någonting oavsett hur litet det kan tyckas. Om en ursäktar det skadar en bara sig själv och accepterar en situation där trygghet i sin egen kropp blir förhandlingsbar. Och ja... Då tycker jag faktiskt att en bör lämna. Barn eller ej, för säger någon så till sin partner säger den troligen även liknande slammande saker till sina barn.

Somliga Förbannade Kvinnor

Jenn
Jag håller med. Det är ofta svårt för kvinnor att lämna pga ekonomi och/eller psykisk nedbrytning men vi ska inte sitta här och låtsas att det handlar om att det "är svårt med tvåsamhet". Det här handlar helt och hållet om människosyn och i det här fallet närmare bestämt kvinnosyn. Så oavsett vilka möjligheter man har så är detta inte något som ska accepteras nånstans. Och även om man inte kan röra upp himmel och jord av olika anledningar så ska man vara medveten om att man lever med någon som varken älskar eller respekterar en. Man lever med någon som vill en illa. Tycker verkligen inte vi ska hymla med det. Om man hotas att utsättas för "konsekvenser" (fy fan säger jag bara) för att man inte rakar bort sitt kroppshår så lever man med en destruktiv och potentiellt farlig man. Detta är någon som inte tvekar att bryta kvinnor som är beroende av honom, vilket man ju är av flera orsaker när man lever ihop. Män som vill kontrollera kvinnors kroppar genom att hota, skambelägga och trakassera kvinnorna dem lever med till lydnad är inget vi ska ta lätt på och ursäkta med "preferenser" och "han var ju bara ärlig" eller något annat lika dumt.

Somliga Förbannade Kvinnor

*bryta ner kvinnor*

Somliga Förbannade Kvinnor

Fia
👏👏👏

Amanda^

"Vi har ju lite äktenskapsproblem just nu."
"Oj då, vad händer?"
"Jo, min fru är ju så ful."

Låter som ett gammalt fräscht skämt ur typ Dassboken.
:-(

Loanne

LD
Jo, hon dumpade honom till slut. Men han lever med en ny kvinna och lär knappast ha ändrat sig.

Charleene

Tack för att du har öppnat mina ögon. Jag har verkligen börjat se nyanser, vardagsfeminism- varför delar vi upp hushållsarbetet som vi gör etc. Vi har börjat prata mycket om feminism här hemma nu, fördjupar oss och tänker.
Jag funderar över vad jag kan göra som enskild individ, för att sprida kunskapen om vad som ligger bakom våra val och tankesätt. Främst att få män att begripa bättre. När jag gick på lekis så sa mina fröknar till killarna att vara försiktiga med tjejer för att vi tjejer är ömtåliga. Kan väl tycka att kränkta privilegierade män är känslomässigt ömtåliga, om någon (lite skämt men ändå inte typ).
Iaf , tack LD för att du bildar ett blint samhälle och för att du stärker mig som kvinna. Kärlek till dig!

MD

Om det är ett gemensamt problem att kvinnan blivit "ful" så kan ju mannen acceptera att lösa det som ett gemensamt problem också. Mamma slutar låta sig själv förfalla och piffar sig på morgonen om pappa sköter hela morgonrutinen så hon får tid. Klart!
Ovanstående läses med ett viss mått av sarkasm.

Anna

Vi faller ju för en person av någon anledning. Förhoppningsvis är det personligheten som lockar mest. MEN nog fan spelar kroppen in också! Jag föredrar större killar (muskler går fetbort) men för den sakens skull skulle jag ju inte vilja att min partner gick upp en massa i vikt så att hälsan påverkades ännu mer.
Det finns liksom en gräns för vad jag finner attraktivt.
Nån form av en sån gräns tror jag de flesta människor har. Om de bara vågar erkänna det.

Svar: oj ja då kommer du bli besviken när han åldras för jag gissar att du inte tycker gamla gubbar med putmage och taniga armar och hår i öronen är attraktivt? För mig är det en enorm skillnaden mellan vad jag tänder på/finner attraktivt och den jag älskar. När jag älskar blir utseendet sekundärt. Det spelar ingen roll.
Lady Dahmer

Anna

LD, min partner är gråhårig där håret är kvar, har gubbmage och massa hår i öronen. Taniga armar skulle han nog bara få pga sjukdom eller möjligen när vi är 70+ om vi ens lever så länge.
Jag skulle dock bli besviken om han gick upp i vikt så pass mycket att han blev sängliggande och oförmögen att ta hand om sig själv. Men det är kanske vanligt att folk fortsätter tända på sin partner även om det händer. Tyvärr så hör inte jag till dessa människor.

Svar: Besviken? Alltså vi som går upp mkt i vikt gör inte det för att jävlas med vår partner. Otroligt empatilöst att resonera så. Och besviken på människor som blir sängliggandes och oförmögna att ta hand om sig själv? Måtte din man aldrig drabbas av sjukdom.
Lady Dahmer

Ida

Anna, din gräns går när partnern blir osjälvständig och sängliggande pga grov fetma. Andra (mäns) gräns går då kvinnan passerar 40, får bullmage och hängpattar men är fortsatt frisk och levnadsglad. Ser du skillnaden?

Anna

LD ja besviken eftersom han då inte skulle vara samma person jag en gång föll för. Besviken för att han inte tog hand om sig utan lät det gå för långt. Sängliggandes pga extrem fetma, det är inget jag skulle vilja drabbas av själv heller.
Jag gick inte heller upp i vikt pga att jävlas med nån men det var ju förbaskat onödigt.


Ida, såklart ser jag skillnaden. Men det verkar ju på vissa som om man ska acceptera alla förändringar oavsett? Skitsamma om din partner går upp 100 kg liksom.

Lisa

Anna
Hur många känner du som är sängliggande 24/7 pga extrem fetma? Känns som att du slåss mot väderkvarnar för det du beskriver är så extraordinärt ovanligt, och att du försöker göra en poäng för sakens skull. Hur kan man inte vilja omfamna kampen mot utseendefixering?

Anna

Lisa, jag känner ingen. Men jag försöker få fram att vi alla har en gräns även om det inte är korrekt att erkänna det. Det låter ju bättre om man säger att man skulle acceptera sin partner oavsett alla förändringar som skulle kunna inträffa.

Lisa

Anna
Accepterar man inte förändringar som kan inträffa, älskar man inte villkorslöst.

Anna

Lisa, sicket trams. Om nåns partner gick från låt säga miljöpartist till SD:are (och man inte på något sätt delade den ideologin) tror jag faktiskt att man skulle reagera negativt......
Men som sagt, det låter ju bättre att säga att man skulle acceptera allt.......

Anonym

PAnna skrev längre upp;
"Själv "tänder" jag inte på människor alls. Blir äcklad av tanken att människor ser andra människor som objekt att runka till... jag tycker om sex och har sex med min man för att jag älskar honom och känner mig trygg med honom. Blir kåt av hur skönt sex är...har inget med hur min man ser ut. Så trodde jag att det var för Alla?"

SÅ JÄVLA SANT?! Har försökt få fram mina känslor i skrift men inte lyckats men du gjorde det åt mig! TACK!
Självklart tycker jag att min partner är snygg men jag blir mest kåt och attraherad av hur hen tar på mig, behandlar och pratar med mig. Sex har blivit så ytligt verkar det som?! Det är knappast så att jag ligger och tänker på hur min partner ser ut när vi grovhånglar utan då är man helt upptagen i stundens hetta?! Äh.. vet inte riktigt vad jg vill få fram..

Somliga Förbannade Kvinnor

Anna
En person blir inte så extremt fet att den blir sängliggande 24/7 pga fetma för att den inte "tog hand om sig själv". Den typen av fetma beror på sjukdom och är självorsakat like lite som MS, bipolaritet och ALS är. Varför är det alltid de med minst kunskap i en fråga som uttrycker sig mest arrogant och tvärsäkert? Fascinerande.

A

När en väninna insjuknade i bröstcancer glodde jag runt i olika bröstcancer-forum på nätet. Mest de amerikanska för de var störst. Det var skrämmande hur många trådar som startats av kvinnor som blev lämnade av sina män när de tvingats operera bort sina bröst för att överleva. Kvinnorna var alltså mitt uppe i en cancerbehandling och det var osäkert om de ens skulle överleva när männen tog sitt pick och pack och stack från både barnen och sina sjuka fruar med motiveringen "inga bröst, tänder inte, hej då". Det verkar som att det allra viktigaste i en mans tillvaro är hans sexlust och penis och att det går före både familjen och de näras överlevnad.

Anna

SomligaFörbannadeKvinnor, fascinerande att det var det enda du kommenterade......(hakade upp dig på).

Lisa

Anna
Fast nu pratar vi ju utseende och inte ideologiska värderingar. Väsentligt skilda saker. Att lämna nån som blivit rasist kontra att lämna nån som fått hängpattar eller hängbuk är inte jämförbart.

e

Anna - skulle det även gälla om din man råkade ut för en bilolycka och blev förlamad och sängliggande? Är det sängliggandet som är problemet eller orsaken till det undrar jag?

Somliga Förbannade Kvinnor

Anna
Nej, det tycker jag inte. De djupa fördomar och breda okunskap folk har om fetma och feta människor gör att vi förtrycks och diskrimineras. Bl a är vi den grupp som diskrimineras mest på arbetsmarknaden just nu, t o m mer än utomeuropeiska invandrare. Så jag tycker nog tvärtom att det var ganska ofascinerande men rimligt att rätta till ditt sakfel.

Anna

Lisa, ja o det är ju märkligt att man får ha en gräns när det gäller det ena men inte det andra...

e, hur skadad pratar vi om, gravt hjärnskadad och okontaktbar eller klar i knoppen och rullstolsburen? även där har jag en gräns för vad jag skulle orka med i längden.

SomligaFörbannadeKvinnor, jag har aldrig nånsin känt mig förtryckt pga min fetma (som alltid varit självorsakad pga fel mat och för lite motion)....så där kan jag tyvärr inte relatera det minsta.
Jag hade nog föredragit nån form av diskussion ang våra gränser, som jag faktiskt tror att vi alla har men inte vågar erkänna pga att det är fult att ha såna.

Somliga Förbannade Kvinnor

Anna
Förtryck är ingen känsla. Det är fakta. Och fakta är att du som fet riskerar att få sämre lön, inte få jobben du söker, få sämre sjukvård, inte kunna sitta i det offentliga rummet och därmed inte kunna delta i samma aktiviteter som andra samt inte kunna hitta kläder i din storlek i fysiska butiker utan vara förpassad till ett mindre utbud på nätet. Du borde skriva färre kommentarer och jobba mer på att känna empati även för de som drabbas av saker du personligen inte utsätts för. F ö är fetma en så pass komplex och komplicerad sjukdom att du inte på egen hand kan avgöra vad som orsakade din sjukdom.

Anna

SomligaFörbannadeKvinnor, jag vet väl iaf bäst själv varför jag blev tjock? Jag var ca 20, hade sparpengar, blev sambo och nära till ett snabbmatsställe där vi åt jämt (där lade jag mina sparpengar), drack en massa öl och rörde mig inte ett skit. Innan var jag normalviktig (underviktig i tonåren). Sen gick det bara mer o mer uppåt tills jag vägde ca 90 kg. Idag väger jag 70 till mina 160 cm. Jag har inte ätit mediciner eller fått hormonella störningar som kan ha orsakat min fetma. Jag åt mig fet rätt och slätt.

Svar: Jag känner massvis med smala människor som lever och äter precis så där. Åt efter år efter år. De går ej upp i vikt för att det är så deras kroppar funkar. Du gick upp i vikt för att det är så din kropp funkar.
Lady Dahmer

Annika

Anna:
Jag tänker att inlägget handlade om att LD fått in så många berättelser från kvinnor vars män inte accepterar att kvinnornas kroppar förändrats, ofta på grund av barn. Att bära dem, att föda dem, att ta hand om dem.
Även utan barn i ekvationen tycker jag att man som partner ska tänka sig för innan man ens tänker något negativt om utseendeförändringar hos den som backat upp en genom åren. Jag har säkert också en gräns för vad jag skulle känna mig OK med hos min man men att diskutera exakt var gränsen skulle gå i det här kommentarsfältet känns som att det tar fokus från grundfrågan:
Kvinnor som får negativa otacksamma jävla kommentarer från männen de tagit hand om genom åren och i många fall även vars barn de fött.
Och vad vi ska göra åt dem? De otacksamma männen alltså.

FT

Håller verkligen med om att utseendet blir sekundärt när man älskar och det skulle nog mycket till för att jag skulle lämna pga det MEN man har ju preferenser. Både jag och min man var snyggare när vi träffades, vi både tycker det men vi lägger inte så mycket energi på det, vi är båda besvikna på oss själva med jämna mellanrum men skammar inte varandra.

Nuba

Fettföraktet is for real. Sånt här är ju inte bara vanligt i förhållanden, utan precis överallt, bland vänner, arbetsplatsen osv, när folk börjar närmast förakta den i gänget som blivit tjock under sommaren, när arbetskollegorna börjar prata illa och spekulera allt för mycket när den annars så omtyckta kollegan kommer tillbaka till jobbet efter semestern en aning tjockare, familjemedlemmar som man annars står nära och har väldigt bra relationer med, som helt plötsligt tycker det är rimligt att kommentera och såra en pga gått och blivit fet. När man känner att ALLT har förändrats när man gått upp i vikt och alla ens relationer svajar. Förr i tiden fick man skit när man betedde sig som skit inte för att man gått upp i vikt.
Upplever detta fenomen som typiskt västerländsk, där idealen är just smal och vältränad. Upplever inte samma krav i mitt hemland alls. Där räknar man med att kroppar förändras och att ofta kvinnans kropp förändras efter graviditet. Så de som inte tror att män påverkas av ideal bör tänka om.

NMG

Isabella, jag trodde det var jag som var kvinnan från aporna :D? Jag skrev iaf en liknande berättelse i aporna i typ oktober -16 någon gång, LD skrev om det i sin blogg osv.

Iallafall så försöker vi fortfarande lappa ihop allt. Men för det mesta fantiserar jag om ett kravlöst liv, där jag inte har något förhållande utan några KKs som avlöser varandra istället. Kan dock inte tänka mig att bara få ha barnen 50% av tiden, och skulle nog bryta samman av att ha dem mer än 50% och samtidigt jobba.

Förut tyckte jag att otrohet var det vidrigaste ever, nu vet jag själv hur lätt det kan vara att trilla dit. Ge mig tre glas vin, en snygg kille som ger mig en komplimang och vetskapen om att jag inte behöver ha barnen på kvällen och jag skulle trilla dit, lätt.

Bitte

Blir alldeles rålös över alla kommentarer om vad karlar hävt ur sig. Jag har aldrig varit med om nåt liknande själv, inte kan jag påminna mig om att någon väninna råkat ut för såna klappträn heller. Nu är jag född på 60-talet så det kanske är en generationsfråga??? Däremot har jag varit i ett förhållande en gång i tiden med en kille som ville att jag skulle gå UPP i vikt, han blev förbannad när jag gick med i Viktväktarna 😂😂😂

Mamma Malin

Jag har alltid haft ångest över vikten just pga glåpord från exet. Mina bristningar å allt som tillkommer. Sen hittade jag min nuvarande och efter jag fick barn så är det "mamma tatueringar" på magen ❤️ Ingen jäkel kan ta de ifrån mig!

marire

så jævla bra skrevet!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog