Män vill inte ta konsekvenserna av sina prioriteringar
Apropå män som bygger sina liv på kvinnors ryggar: 
 
 
Sen när konsekvenserna för detta kommer som ett brev på posten så vill de slippa undan. De vill kunna prioritera bort relationerna med sina partners och barn utan att behöva förlora på det. De låter gärna lilla mamma ta hand om allt, täcka upp, sopa rent, styra upp, vabba och stanna hemma, torka sjuka pannor och små bebisrumpor och laga all mat (hallå han byter däck!) och planera alla inköp och se till att barnen inte fryser och att de blir rena och allt annat kring barnens väl och ve 24 timmar av veckans alla dygn......
 
Men när hon fått nog och drar så ska det delas rättvist. Eller ja iallafall på barnen. Han har ju jobbat för sina pengar och dem får hon ju inte komma och kräva ett öre ifrån. Hallå liksom? Han har ju JOBBAT och hon har ju bara slappat hemma. 
 
Och fan ta den som vågar komma och påstå att män är sämre föräldrar, att pappa inte är lika bra som mamma, då jävlar. Då rusar vi till deras försvar. Kvinnorna alltså. Feministerna till och med. Alla med anekdoter om sina egna pappor som försummade dem halva uppväxten men hallå vi har JÄTTEBRA KONTAKT IDAG. Och så vidare. 
FT

Om kvinnor ska vara hemmafruar så måste ju mannen arbeta? Som tur är så lever ju de flesta inte så.

Svar: ganska få kvinnor som är hemmafruar. De flesta jobbar OCH gör allt ändå.
Lady Dahmer

Mjo

Låt säga att en man har varit iväg mycket från sina barn och spenderat mer tid på jobbet än hemma. Inte så optimalt vid första anblicken kanske, men om nu familjen har kunnat unna sig saker. Är det inte det... schysst då? Borde man inte också ha det i åtanke vid en separation? Semesterresorna, helgnöjena, aktiviteterna, att barnen haft råd att sporta etcetera?

Det är jobbigt att jobba, det är inte för intet som folk sjukskriver sig och blir utbrända. Även om man inte alltid har varit hemma har man ju bidragit med mycket. Jag vet inte om det är alldeles orättvist att man delar lika på barnen. Jag vet inte heller om så många män verkligen vill vara borta från sina barn mer än nödvändigt. Att många män jobbar i så hög utsträckning är väl för att familjen ska ha det tryggt och bra. Borde inte det... räknas in?

Svar: Jag tror inte män jobbar för sina familjer alls. Jag tror de jobbar för att karriära. Eller för att komma bort från familjen.
Lady Dahmer

Therese

FT -

Du tror detta bara gäller hemmafruar?
Det gäller kvinnor som gör allt de + jobbar också!
Vissa kvinnor får heller inget val, om inte hon gör allt de så gör ingen de, ingen förväntar sig att mannen ska göra nåt, deltidsarbeta eller offra karriären för att ta hand om ungar och allt annat
Men en mamma som inte gör de, ne fy fan i samhällets ögon

Detta handlar om så mycket mer

Mjo -

Du tycker pappor ska få halva vårdnaden för att dom jobbat och betalat semestern?
Ska mamman då ha halva hans lön för att hon tvättat hans kalsonger?

J

Mina barn fick välja mellan att ha en pappa som jobbade borta varannan månad (+ha hus i sydeuropa, fjällstuga och annat skoj) eller ha en fattigare pappa som fanns hemma. Till pappans stora överraskning var valet väldigt enkelt. De ville ha en pappa som var hemma.

Pappan själv trodde att barnen ville ha grejer, resor och dyr livsstil. Det trodde inte jag. Jag VET nämligen att de saknar en närvarande pappa. Det är jag som alltid finns för dem, den som de alltid kan räkna med (trots heltidsarbete) och som skulle ge upp vad som helst för dem. Pappan tycker inte att barnen tyr sig lika mycket till honom och det gör de inte heller. De längtar efter honom trots att han nu jobbar i den stad vi bor. Han är inte känslomässigt närvarande och det är nog det värsta. Han är också mycket upptagen på sin fritid med olika hobbys, men just att inte sätta barnen först känslomässigt är det som gör att barnen tyr sig mest till mig.

Mjo

Therese

Nu känner jag ingen kvinna som behöver tvätta makens kalsonger, men jag är å andra sidan ganska ung. Arbetsförhållandena kanske har ändrats, vad vet jag.

Men okej.
Halva hans lön vet jag inte, det känns lite mycket. Men kan man inte säga att hon fått betalt indirekt genom att familjen har haft en hög levnadsstandard?

Jag kan inte tala för alla, såklart, men rent generellt tycker jag att det är värt att räkna in... Nu radade jag bara upp några exempel. Jag menar egentligen allt som har med en bättre levnadsstandard att göra, alltifrån mat och saker i hemmet till resor och helgnöjen. Alltså, jag tror inte att de flesta män aktivt väljer bort sina barn. Jag tror snarare att det handlar om att de jobbar för att familjen ska ha det bra. Om man nu prompt vill att det ska vara rättvist kan man väl säga till om det från första början i så fall; att man hellre ser att man har en sämre levnadsstandard än maken är ute och jobbar hela tiden.

Svar: Jag tvättar min mans kalsonger eftersom att jag, likt de flesta kvinnor i heterorelationer, sköter tvätten.
Lady Dahmer

emma

Hade en manlig omvårdnadsforskare på universitetet som berättade att enligt forskning så begår män i pensionsåldern självmord i större utsträckning än kvinnor samt faller oftare ner i missbruk (alkohol) på grund av att de inte har något annat socialt sammanhang än sin jobbidentitet. De har ofta inga vänner kvar och dålig kontakt med sina barn, kvinnor däremot har i större utsträckning ett rikare socialt liv vid pension, vänner, ett sammanhang och en nära relation till sina barn vilket leder till högre livskvalitet och mening med livet. Jag påpekade att om vi skulle leva i ett mer jämställt samhälle och i ett samhälle där mjuka värderingar och omsorg var respekterat så kanske detta inte skulle vara ett problem, föreläsaren som var en man förstod inte riktigt vad jag menade givetvis! Han påpekade även vikten av att vi som vårdgivare bör uppmärksamma den här riskgruppen då de ofta har psykisk ohälsa och är i behov av omsorg. Säger inte att vi inte borde uppmärksamma dem, det är mitt jobb men någonstans finns det även ett individansvar, man måste ta hand om sitt sammanhang också, kvinnor gör det dagligen utan att någon ber dem, för att de anser att det är viktigt. Vill även påpeka att män generellt får bättre vård än kvinnor, det är även det bevisat genom forskning, så tröttsamt! Förlåt att jag spammar om vården hela tiden men den är så ojämlik och speglar vårt patriarkala samhälle!

Polly

Bör vi inte ställa mer krav då i våra relationer? Arbeta på flera plan? Som kvinna tar man ibland på sig allt det där extra. Det är faktiskt ganska enkelt att dela upp ansvarsområden i hemmet om man vill. Vilken man skulle prompt vägra? Och om så, skulle man vilja dela sitt liv med en sådan?

Svar: problemet är inte att männen vägrar. Klart de inte gör när man sätter sig ner och pratar. Men sen slutar det ändå med att han glömmer. Eller har annat att göra just då som inte kan vänta. Och att kvinnan måste påminna och påminna och sen tjata och tjata och förbereda och täcka upp och planera till förbannelse för att det ska funka. Eller så heter det att hon får sänka sina krav för mannen ser inte det hon ser.
Lady Dahmer

Hmm

Jag är rätt säker på att de flesta män är programmerade att ha möjlighet till materiella saker och jobba mycket är för att kunna ge det till sin familj. Att det är det som är deras roll i familjen.

Jag är rätt övertygad om att de flesta män som vill ha karriär är för att kunna ge fler prylar till sin familj, aka deras tro vad som är trygghet, och inte för kärriärens skull.

Jag är hyfsat övertygad om att så är fallet.

Mjo

Jag tänker att trygghet är ett begrepp som omfattar rätt mycket. En ekonomisk trygghet är ju en trygghet i sig, det behöver inte bara handla om rent materiella saker. Resor, sport, måltider, kläder... allt det där ingår ju. Vidare tror jag att många också vill säkra upp för familjen, utifall att det skulle hända något (för att inte tala om att säkra barnens framtid). Men jag är inget facit, det är bara vad jag tror.

Mjo

För att förtydliga pratade jag om levnadsstandard också.

FT

Skaffa nya män! Vi jobbar båda, jag tjänar mer. Vi delar lika på allt som ska göras hemma. Vi tvättar varannan gång eller tillsammans. Lagar mat tillsammans. Delar upp resten. Inte svårt. Inte värt o leva med as.

Keko

Jag är så otroligt glad att vi inte har delad föräldraförsäkring redan för jag begriper fortfarande inte hur pappan till mitt barn skulle fixat att tilgodose dess behov på heltid redan vid 7-8 månader. Intresset fanns inte där heller. Och att tvinga ett så litet barn att vara med någon som inte vill eller ens kan? För jämställdhetens skull. Och sen fällan i att separera från en våldsutövande man som har hälften av föräldradagarna och vägrar dela med sig, och vägrar ge upp vårdnaden. Det finns säkert jättemånga jättebra pappor men det är lätt att glömma bort de som faktiskt är riktigt dåliga både för sina barn och expartners. Är så less att jag spyr på att få höra att jag behöver ställa krav på pappan, BE honom vara med sitt barn, att jag ska släppa kontrollen för "vad kan hända?" mm. Men HAN då? Om det inte hjälper att jag ber honom vilja vara med sitt barn? Om ändå allt annat är viktigare? Jag kan inte bära deras relation också även om jag självklart vill att mitt barn ska en far. Män blir inte automstiskt bra och fina och jämställda bara för att de tvingas vara med sina barn som de ändå inte vill vara med.

A

Polly:
Ja, det är enkelt att dela upp ansvarsområden i hemmet, men på vems initiativ kommer det ske? Är det mannen som kommer kalla kvinnan till köksbordet och säga "hörru du, älskling. Nu tycker jag att vi ska ta ett snack om hur vi ska dela upp detta"? I helvete heller. Om detta sker så kommer det ske på kvinnans initiativ. Ytterst få män kommer vägra, men det är inte det som är grejen. Grejen är att om kvinnan inte tar initiativ till förändring så sker ingen förändring. Och detta kravställande verkar också bara vara kvinnans ansvar. Kvinnans ansvar att ställa krav på mannen. Inte mannens ansvar att på eget initiativ och utan kvinnans inblandning inse att han gör för lite och levla upp lite.

Sofia

Jag jobbar deltid dagar, kvällar & helger.
Jag städar, tvättar, byter barnens sängkläder, torkar av skåp/möbler och annan inredning från damm & smuts, plockar in & ur diskmaskinen ibland, lagar mat ibland.
Frostar av kyl & frys 1 ggr/år, putsar fönster 1 ggr/år, byter gardinen väldigt, väldigt sällan.
Lämnar & hämtar barnen på förskolan, har koll på deras scheman & packar ner alla extrakläder.
Köper kläder åt barnen & märker upp dessa.
Jag ser till att barnens naglar blir klippta samt att de får bada & tvätta håret.
Tar (oftast) barnen till frisören, tandläkaren, BVC och Familjecentralen/vårdcentralen vid behov.
Skriver inköpslistor ibland, handlar någon gång ibland.
Tankar bilen någon gång ibland. Räfsar löv, rensar ogräs när tid finns, skottar snö vid behov.

Byter sängkläder tillsammans med maken.
Köper ytterkläder & skor åt barnen tillsammans med barn & man.

Min man arbetar heltid måndag-fredag.
Han skriver inköpslistor, handlar, lagar mat, tankar & tvättar bilen, kör bilen till & från verkstaden, räfsar löv, kör grästrimmer & häcksax, klipper gräs, skottar på vintern, plockar in & ur diskmaskinen ibland, lämnar & hämtar barnen ibland. Tar hand om barnen när jag arbetar.

Jag lämnar barnen på förskolan några timmar (09.00-14.00) på mina lediga dagar för att hinna med hushållet.

Sofia.nyberg@gmail.com

Jag har även huvudansvaret över familjens två husdjur. En katt & en kanin. Katten & kaninen måste ha mat, vatten och rent i kattlådan och kaninburen. Behöver de veterinärvård är det jag som ordnar med det!

Sofia

Sopsorteringen får min man oftast ta hand samt rengöring av spis och ugn! Om jag tvättar hans skitiga kalsonger kan han gott skölja ur äckliga mjölk-&-filkartonger, m.m.
och eftersom jag sällan lagar mat stör inte en smutsig spishäll eller ugn mig...

Sofia

Tvätta & städa ur bilen och byta däck 2 ggr/år ligger på min mans ansvar!
Vi har en bil och kör ungefär lika mycket.

Mollan

Ja. Detta är anledningen att jag inte alls fattar varför samhället ska dela upp föräldraförsäkringen, för vem straffas av det? Barnen, och kvinnorna. Många män har inget engagemang i vardagsgrejet hemma med barnen, och många kvinnor skulle tvingas ut på jobb tidigare än de och barnen (men jo, all forskning visar det är alldeles för tidigt för ett barn skiljas från mamman vid 8-10månader, dessutom mitt i en av de största utbecklingssprången!) Mår bra av, dessutom skulle säkerligen majoriteten av de kvinnorna ändå behöva sköta större delen av markservicen så att barn å pappa "klarar sig" hemma. (Jodå, sett det många ggr. Pappan är så duktig å tar föräldraledigt sommarmånaderna och mamman får planera och lägga fram och ordna och NEJ SÄG INTE ATT H O N SKA SLUTA FÖR DET ÄR INTE OKEJ NÅNSTANS ATT BARNEN SKA KOMMA I KLÄM, DET ÄR PAPPAN SOM SKA LEVLA UPP SÅ HON SLIPPER ALT GÅ TILL JOBBET OCH LÅTA HENNE GÖRA UTAN ÅTMINSTONE JOBBPRESSEN DESSUTOM)

Samhället borde istället primera det kvinnliga genom att ge ökad ersättning för företagare som har föräldralediga, öka pensionsrätten barnens första år etc, tvärtom som nu att det liksom är något DÅLIGT att va mamma och mammaledig (men pappaledig är så jäfla fantastiskt trots att män oftast gör en bråkdel den tiden)

Barn ska inte användas som slagträn för "jämställdhet", vi ÄR rätt olika. Fast många låtsas som det inte är sant.

Jag är hemma och min man förvärvsarbetar (dvs jag jobbar betydligt mer än honom) det gör ju dock att han kan komma hem och ha TID med barnen, på ett sätt han inte kunnat om vi både jobbat, varenda dag har vi tid och ork (nåja) för varandra och barnen och allt det där som kallas livet. Downshiftat med så är icke med i materiella racet, vi värdesätter helt annat.

Anna

Män som säger att de tar ju hand om bilen, tillåt mig skratta. Min man har inte körkort så det blir automatiskt jag som sköter bilen, är ju inte direkt något man får blodstörtning av precis. Vill inte hylla min man för att han gör det som alla kvinnor gör i ett hushåll men jag märker att jag har haft tur. Har en man med egenskaper som samhället tillskriver som kvinnliga. Det är det som skall strävas efter, att män skall tillämpa "kvinnliga" egenskaper, "manliga" egenskaper behövs inte i dagens samhälle.

Mie

Håller med om allt LD skriver (tyvärr). Jag tror inte heller att män främst gör karriär för att hjälpa familjen. Det är naturligtvis en del, men inte den största faktorn. Har jobbat inom ett osäkert, dåligt betalt karriärsyrke och gissa vad - män arbetar lika mycket där. Jag har haft kollegor som dragit med sig familjen över halva jordklotet och levt nära existensminimum för att pappan ska få utveckla sin dröm. Det framhålls ofta som något fantastiskt av andra män. Själv kallar jag det själviskt.

Sen tvättar jag också min mans kalsonger, tillsammans med all annan tvätt. Jag känner ingen familj där pappan har huvudansvaret för tvätten.

FT

Men är det någon som gör karriär för sin familj @Mie???? Jag vill göra karriär och är på god väg - absolut inte för min familjs skull utan för min. Bara min. Min man är inte så intresserad av karriär dock. Man jobbar för att man måste, man gör karriär för att man vill förverkliga sig själv - att påstå nåt annat är hyckleri.
Vi tvättar idag och bokar alltid tvättid när båda är hemma så går vi exakt varannan gång, det har alltid varit naturligt för oss. Så jag tvättar hans kalsonger och han mina trosor plus tvärtom :) Ingen behöver liksom ha "huvudansvar" - man bara delar på det. Inte svårare än så.

Emma

Ett ytterligare problem som jag ser är att OM alla dessa män faktiskt tar sitt ansvar och väljer bort barn för att inte försätta sig i en situation där de kan behöva prioritera bort sina intressen, SÅ KOMMER DET INTE FÖDAS NÅGRA BARN. För männen kommer aldrig i livet att gå med på att vara föräldrar på samma tuffa villkor som vi kvinnor är.

Lyckligt man- och barnfri

Är ni fortfarande kära i män som inte klarar av att hjälpa till med hushållet/tar hand om eventuella barn?

Emma

Växte upp med skilda föräldrar. Hos mamma varannan helg. Växte alltså upp till största delen med min pappa, som inte gjorde ett SKIT. Tack vare mina andra systrar så överlevde vi. Vi tvättade, städade, lagade mat och uppfostrade varandra.

Och så hör man pappa stolt säga att han har fyra fina flickor, och att HAN klarade av att ha ansvaret över oss så pass mycket.

Han visste inget. Visste inte ens vad jag fick för betyg, om jag gjorde läxorna, om jag ätit på dagen, eller om jag hade rena kläder till morgondagen. Det visste min storasyster, för hon har agerat mamma till mig. Min mamma däremot har fått ta så mkt skit för att hon inte hade oss på vardagarna, hon var en dålig mamma. Men hon mådde psykiskt dåligt.... som ingen visste om.

Min pappa jobbade jämt, JÄMT. Och min storebror spelade dataspel och pratade aldrig med oss.

Droppen var när pappa frågade vilken linje jag hade pluggat på gymnasiet. Och vet ni när han gjorde det? På studentdagen.

Fan ta män. Tack Lady dahmer. Alla inlägg jag läser, de läser jag upp för min man. Han är i princip redan ett hopplöst fall men jag hoppas att han lyssnar lite iallafall.

Mackan

Så vad är poängen? Ska alla mammor få ensam vårdnad om barnen eller vad är syftet med inlägget? Låt frånvarande papporna oja sig hur mycket det vill, det finns ett botemedel som är 100% effektivt mot folk som ojar sig. Man slutar lyssna.

Som motvikt kan jag ju säga att det går åt rätt håll. Det är inte totalt mörker utan det finns gott om pappor som både varit hemma mycket och ägnat oerhört mycket tid åt sina barn, pappor som är betydligt mer emotionellt engagerade i sina barn än mamman och pappor som barnen själva väljer att bo hos vid delat boende. Pappor som sätter barnen före karriären. Jag är tacksam att frånvarande föräldrar är ett undantag i min umgängeskrets överlag. Vi har en fantastisk föräldraförsäkring i Sverige, glöm aldrig det. Det var betydligt vanligare med frånvarande pappor förr i tiden.

Sen vill jag även ge en brasklapp att frånvarande inte bara har med antal timmar man lägger i hemmet. Det handlar även om att lyssna på sina barn, ge dem tid att berätta om sina tankar och ge dem tydliga regler för att de ska må bra och ha en bra relation till dig när du blir äldre. Finns alldeles för gott om föräldrar som distanserar sig till barnen för att de har för höga krav på sin tillvaro, eller att de inte har ork att ta hand om barnen utan ger dem snabba lösningar. Barnen behöver inte alltid ha det superstädat eller ha råd att åka på den finaste semestern. Ibland behöver de bara personlig tid med dig som förälder.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog